Att uppfostra barn, del 1 & 2

Du hittar de inspelade seminarierna som inbäddade videor här på sidan i slutet på vardera session.

Påminnelse från Jesus och Maria

Jesus och Maria vill påminna dig om att i alla dokument som produceras av Divine Truth, och som innehåller information från Jesus, Maria eller någon annan person, ingår bara en del av Guds Sanning som de själva personligen har upptäckt.

De innehåller inte och kan inte innehålla all Guds sanning, eftersom Guds sanning är oändlig och mänskligheten för alltid kommer fortsätta att upptäcka mer av Guds sanning vartefter vi utvecklas i mottagandet av Guds kärlek.

Var vänlig och kom ihåg att på grund av dessa begränsningar så kan information i det här dokumentet komma att behöva revideras i framtiden.

Originaldokument på engelska (PDF): Klicka här
Översatt dokument på svenska (PDF): Klicka här

Observera: Divine Truth Ltd och God’s Way of Love Organisation har ett urvalsprogram för volontärer som vill arbeta med att sprida och leva enligt Guds sanningar. Då ingen svensktalande person ännu har godkänts som volontär (enligt kriterierna som finns på engelska om du klickar här), så har heller inte någon av de svenska översättningarna kunnat godkännas som tillräckligt korrekta för att Divine Truth Ltd ska kunna garantera deras tillförlitlighet.
Med andra ord kan min och andra frivilliga översättares förståelse av originaltexterna fortfarande innebära att översättningarna inte med precision förmedlar det som Jesus, Maria Magdalena och övriga som representeras i texterna ursprungligen avser med det som sägs och skrivs i dessa.

Seminarium framfört av Jesus & Maria Magdalena. Det här dokumentet är en avskrift av ett seminarium på ämnet föräldraskap på ett sätt som är harmoniskt med Guds kärlek.

Seminariet framfördes den 7:e mars 2009 i Brisbane, Queensland, Australien. Från serien Relationer mellan människor.

Session 1 del 11

1. Introduktion

Jesus2: Idag har vi en hel del saker som vi vill prata om med er, och förhoppningsvis kommer ni tycka om sessionen. Ni kommer märka att rätt så mycket av det – om ni är föräldrar – är rätt så konfronterande. Så lösningen är att hålla sig öppen emotionellt. Det är så intressant att så många bland åhörarna sitter på vänster sida och nästan inga på höger sida. Det är en anti-manssak som pågår. [00:00:38.03]

Mary3: Men från deras håll, så är det där höger sida.

Jesus: Åh, det stämmer, det kan vara en anti-kvinnosak som pågår. (Skratt) Det är du som får problem om det är så det är. (A.J. till Mary)

Maria: Hej allihop! Jag står här framme och i mitten nu, verkar det som. Jag är väldigt ivrig över att få prata om föräldraskap idag. Det är något som jag känner mig rätt så passionerad över – barn. Jag är ingen förälder själv, inte ännu i den här livstiden, men det jag känner att vi kommer presentera idag är Guds sanning om saken, på det här området, och jag känner mig rätt så bestämd kring detta. Men misstolka inte min bestämdhet som en brist på medkänsla över att handskas med små varelser i er omvårdnad, för jag förstår att det är en ganska stor sak. Och jag förmodar att jag har bearbetat en del känslor kring att ha haft några barn och kanske inte ha gjort ett bra jobb med det själv.

Jesus: Så det vi ville göra idag är att presentera lika mycket av materialet som vi har delat ut till er i utkastet till seminariet, ni märker att det är 6 sidor långt, vilket är det längsta utkastet jag någonsin har gett er. Precis i början så säger jag att det här inte är ett omfattande samtal om ämnet att vara föräldrar åt barn; med andra ord så finns det rätt så mycket mer material som vi skulle kunna prata om utöver det vi har räknat upp. Det vi bestämde oss för att göra när vi tog fram det här utkastet var att ge er en hyfsad överblick över vad som pågår när det gäller att ta hand om barn, och då pratar vi inte bara om barn som är små, utan också barn som är ända upp till vuxen ålder, därför att samma principer gäller hela vägen igenom.

Vi skulle vilja få så mycket engagemang som möjligt av er, men det vi tänkte var att vi går igenom ett avsnitt, och sedan så har vi en 5 minuter lång session om ni har några frågor om det avsnittet, där vi pratar om frågorna ni har och sedan fortsätter vi till nästa avsnitt. Orsaken till det är att det finns 11 avsnitt, och om vi tar oss igenom dem så innebär det ungefär en kvart per avsnitt under den tid vi har på oss idag. Så det vi vill göra är att presentera några av sakerna under 10 till 15 minuter, och sedan har ni i runda slängar 5 minuter efter varje avsnitt där ni kan ställa frågor.

1 Tidsstämplarna börjar om i början av varje enskilt avsnitt.
2 Även kallad Alan John Miller, eller A.J.
3 Maria Magdalena. Även kallad Mary Suzanne Luck.

Morgondagens session kommer att se rätt så annorlunda ut. Det jag hoppas är att någon av er som är unga bland åhörarna, och i synnerhet imorgon så kommer det att vara fler barn här, och jag vill gärna engagera barnen mycket i morgondagens session. Förhoppningsvis blir morgondagens session rätt så intressant, och det vi vill göra imorgon är att fokusera mer på de personliga problem ni står inför med era barn. Vi kommer bjuda upp både föräldrar och barn hit fram för att prata om några av sina problem, och vi kommer att ta upp vilka principerna är, om vi kallar dem så, för just de problem ni tar upp. Det kommer att vara morgondagens session.

Jag antar att det är bäst att vi sätter igång!

1.1.                Påminnelser om människans själ

[00:04:52.08]

Maria: Ja, och jag börjar tänka att vi bara kommer göra en kort genomgång av vad vår själ är, och vad den är gjord av.

Jesus: Ja, så kommer ni ihåg vad er själ är? Så er själ är… era känslor, passioner, önskningar, minnen, aspirationer, någon sade: ”perspirationer” (Skratt)

Maria: Personlighet.

Jesus: Personlighet, något annat? Intentioner… och så vidare. Så det här är er själ.

(Själ – känslor, passioner, önskningar, minnen, aspirationer, personlighet, intentioner)

Egenskaper hos människans själ

Så när ni får ett barn så förhåller ni er till barnet och barnet till er, själ till själ. Det är det första att förstå. Många av oss försöker interagera med våra barn från vårt sinne till deras sinne, men det är i själva verket inte så som de är vana vid att interagera. Från första stund, från ögonblicket då befruktningen sker så interagerar de med er ‒ själ till själ. Vi har båda två en andekropp, vi har båda två en materiell kropp, men om ni använder sinnet så hoppar ni över alla de här själssakerna. Det är väldigt viktigt att förstå det när det gäller hur ni förhåller er till era barn.

Sinnet är en av andekroppens egenskaper

Maria: En viktig andra punkt skulle vara att när våra barn inkarnerar, så är deras själ helt ren. Den har inga skador ännu, men från inkarnationsstunden, precis efter befruktningen, så är barnet som en svamp inför allt runt omkring det, och det känner omedelbart alla känslor i sin omgivning.

Jesus: Så lösningen för er att ha i åtanke när vi pratar om det här samtalet är att vi kommer försöka återföra ert fokus till vilka känslor ni har varenda gång ‒ inte bara vad ni tror att de är, utan snarare vad de verkligen är. För era barn är de bästa återspeglingarna av er när det gäller vilka känslor ni verkligen har, och det är en väldigt, väldigt viktig punkt som ni kommer att ta med er idag.

1.2.  Kommentarer om föräldrars känslor kring ämnet

Jesus: En sak jag emellertid vill nämna är att vi kommer att ge en mängd kommentarer om föräldraskap under dagen, och eftersom många av er har varit föräldrar, så kommer många av er att börja känna er rätt så dömda, där ni känner att: ”Wow, det visste jag inte, jag visste inte det där, jag visste inte det här”, och efter ett tag så kommer antalet saker ni inte vet att bli rätt stort och ni börjar bli hårda mot er själva. Det vi skulle vilja försöka göra är att uppmuntra er att inte göra det ‒ att inte vara hårda mot er själva. Ha bara ett öppet sinne kring det här och var också öppna om era känslor. Om ni känner er ledsna över något som ni inte har gjort, som ni inser nu att ni borde ha gjort, tillåt helt enkelt tårarna att komma, tillåt er att få kontakt med era känslor över det.

Maria: Så ni kanske får kontakt med en del problem som hör samman med kompensationslagen, och istället för att gå direkt in i dömandet över att: ”Åh, jag gjorde fel, jag gjorde fel”, så tillåt er att bara känna de känslorna som hör ihop med det.

Jesus: Många gånger så kommer ni också ha arga känslor, kanske, mot oss, som säger: ”Hur vågar de säga så där? Det kan inte stämma”, och den sortens saker. Kom ihåg att varje gång ni är arga så beror det på att det finns en känsla under ilskan. Tillåt er att gå in i den känslan, istället för att stanna kvar i den ilskebaserade känslan; det är väldigt viktigt att tillåta er själva att sakta ner där.

Kom ihåg att på vägen med naturlig kärlek så kan ni vara väldigt, väldigt frestade att ändra era handlingar utan att ändra era känslor. Ni kanske hör en del av materialet idag, och sedan känner ni att ni bara behöver förändra era handlingar och så börjar ni försöka ändra era handlingar. Om ni gör på det viset så kan jag garantera att det inte kommer fungera. Orsaken är att varenda interaktion ni har med ert barn är från själ till själ, och det enda sättet som saker verkligen kommer förändras på i hur ni interagerar med era barn, är om något förändras inuti er själ. Det är väldigt viktigt att förstå det.

Så då sätter vi igång med det första avsnittet. Orsaken till att jag numrerat dem den här gången är att när vi går igenom de här olika sakerna imorgon med era egna, personliga erfarenheter, så kommer vi ofta hänvisa till siffran eller punkten som inte har efterlevts i det utbytet. Så om ni kan komma ihåg att ta med er anteckningarna i seminarie-utkastet imorgon, så att när vi ställer personliga frågor, när ni tar itu med personliga problem imorgon så kan vi hitta de punkterna som handlar om det ni inte har i åtanke, det ni inte kommer ihåg av den här känslan som hör ihop med just det här problemet. De här punkterna är ett sätt för oss att hjälpa er känna igen vad som pågår inuti er själva.

2.  Guds rena barn

2.1. Barnet är Guds barn, inte vårt barn

[00:10:32.07]

Maria: Det första avsnittet vi vill prata om är Guds rena barnasjälar. Det är att våra barn i själva verket inte är våra barn. De kommer från Gud och vi är egentligen bara beskyddare eller vårdnadsgivare tills de kan använda sin egen fria vilja. Så det finns en del… fortsätt (till A.J.)… Jag trodde att du gav mig nicken (skrattar)…

Jesus: Nej, jag håller dig bara i handen. (Skrattar) Ursäkta, jag tycker bara om att hålla henne i handen!

Maria: Jag har fortfarande stödhjulen på… (Skrattar) Jag kom av mig.

Jesus: Hon influeras så av mig.

2.2.  Barnet är helt rent i sitt själstillstånd

[00:11:07.28]

Jesus: Så om barnet har ett helt rent själstillstånd när det inkarnerar, så betyder det att det inte har några skador över huvud taget vid stunden för befruktningen; så precis vid stunden för befruktningen är varje barn rent i sin känslomässiga erfarenhet, det är rent i sin själ. Det är väldigt viktigt att förstå det här, för jag har hört många föräldrar säga: ”Åh, det där barnet, ända från dagen det föddes har det inneburit en massa jobb”. Hela orsaken till att det är fallet är att det är något annat än att barnet har ett problem, för barnet hade inte ett enda problem när befruktningen skedde.

Eftersom det är fallet så är omgivningen det enda stället som barnets problem kan komma från, och den största påverkan i dess omgivning kommer från – mamma och pappa. Det är här vi behöver börja se efter om vårt barn, från sin födelse, har olika problem, även om det är fysiska problem, som sjukdomar och åkommor, så behöver vi se på våra egna känslor för det är något där i, känslomässigt, för oss.

När jag säger något känslomässigt för oss, så är det inte bara för oss, många gånger. Det kan var far- eller morföräldrar som har låtit den här känslan gå i arv till föräldrarna som sedan gjorde samma sak med samma känsla till barnet. Så ha i åtanke att det bara är något vi behöver frigöra från oss själva, istället för att se på det ur ett dömande perspektiv. Jag vill försöka hålla er borta från dömande idag, därför att många av er kommer att bli frestade att gå in i det.

Maria: Verkligheten är att det mesta av våra själsskador som vi bär omkring på nu kom från vår egen barndom, också. Så vi är faktiskt de personer som kan bli avgörande på så vis att vi kan börja rensa bort de själsskadorna så att våra barn kan få fördelen av det, och det är ett problem som sträcker sig över generationer. Det är en ganska stärkande plats som vi befinner oss på just nu.

2.3.  Barnet är som en svamp inför omgivningens känslor

[00:13:20.11]

Jesus: Så då sätter vi igång med detta. Här är vårt barns själ. När det först inkarnerar, så kan ni tänka på det som ett tomt ark. Eller en bättre illustration kanske är att tänka på det som en svamp.

Ett inkarnerande barns själ är helt ren och är som en svamp inför känslor

Så det är som en svamp i ett helt rent tillstånd, precis som en tvättsvamp som du kan köpa splitter ny från affären. Ni vet hur de är, helt rena, ingen lera i dem eller något sådant, bara en svamp som är redo att användas, fullständigt ren. Det är så ert barn är när befruktningen sker. Från den stunden och framåt så suger dem, precis som en tvättsvamp, upp allting från sin omgivning. Kom ihåg att barnet, innan det kom hit, fortfarande har sin personlighet; Gud skapade var och en av oss med individuella personligheter. Men det som händer är att vi matas av vår omgivning – och i synnerhet matas vi med känslor.

Det kommer saker utifrån barnet, in i barnet via dess emotionella tillstånd i princip, och det här sker precis vid stunden för befruktningen och därifrån. Inte från födseln, utan från befruktningen. Kan ni föreställa er om modern, precis vid stunden för befruktningen, så inser hon några dagar efter befruktningen att hon är gravid, och det är hennes nionde barn och hon har haft en jättejobbig tid med åtta barn dessförinnan, känner hon. Hur mycket kommer hon känna att hon vill ha det här barnet? Inte särskilt mycket, och om hon har en make som alltid är borta, som arbetar för de andra åtta barnen och sig själv, och inte har en så bra livskvalitet, så kommer hon förmodligen känna sig ännu mindre benägen att känna sig glad över sin graviditet. Den känslan sugs direkt upp av barnet, precis i det tillståndet.

Känslan ni känner till och med under era graviditeter sugs upp – och det här gäller både mannen och kvinnan – vi kan säga att kvinnan blir gravid i en relation, och mannen i relationen har väldigt svårt att ta det faktum att hon är gravid. Vi kan säga att han känner att han inte vill att hon ska vara gravid, att han skulle föredra att hon genomgick en abort istället för att vara gravid. Den känslan kommer från mannen till barnet, ända från stunden då barnet inkarnerar. Föreställ er bara den enda känslan, och vilken skada den kommer åstadkomma under resten av dess liv – ganska mycket, eftersom det inte kommer känna sig önskat, ända från stunden då det kunde känna.

Problemet med att nå fram till de känslorna är att det är ganska svårt för barnet, eftersom de här känslorna är känslor som det inte har någon intellektuell uppfattning om. Det har inget minne av en upplevelse som fick det att känna på det viset, det bara, som en del av vem det är, känner på det viset ända från stunden då det föddes, och till och med innan dess. Ni kan se att det är en ganska skadlig sak.

Om ni tänker på de här känslorna som det får från sin omgivning, som själen är som en svamp inför, och känslorna som förs in i själen. Själens personlighet avgör hur barnet svarar på känslan. Tänk på det som en helt ren själ, precis som en svamp som suger upp allting från sin omgivning.

2.4.  Barnet kan inte skydda sig själv på den själsliga nivån

Jesus: (Tittar på Maria) Ville du säga något?

[00:16:57.12]

Maria: Förmodligen bara tanken om, kanske inte så tydlig, att själen inte har något försvar alls mot det som kommer emot den från alla de olika parterna och från omgivningen, och stunden för inkarnationen är då vi inser att vårt eget jag finns, vår egen individualisering. Så på sätt och vis är barnet där och säger: ”Vem är jag? Vad pågår?” och alla de här känslorna är det sätt som det börjar lära sig om sig själv och sitt eget individuella jag. Det har i själva verket inget försvar. På sätt och vis så får det veta allt om sig själv från dig.

Jesus: Kan ni se varför det inte har något försvar? Därför att i princip så kommer allting som kommer till det från dess omgivning att komma genom er, och personen som det har minst försvar mot är er, föräldrarna. Era försvar mot omgivningen påverkar barnet.

Om ni har olika områden där ni förhindrar att barnet skadas här, så kommer det uppenbarligen vara jättebra för barnet, men kom ihåg att här pratar vi om allt på ett emotionellt plan. En del av målet är att hjälpa barnet, vad det gäller skydd, att skydda barnet från att få emotionella skador från omgivningen. Personen de tillbringar mest tid med är oss, föräldrarna, så det är där de kommer att få det mesta av sina emotionella skador från. Så om jag inte har arbetat med mina känslor, frigjort mina känslor som förälder, så kommer barnet att få den känslomässiga skadan.

Imorgon kommer det bli en liten session som jag och Tristan vill hålla i kring det här. Tristan är min son, och han kommer kunna berätta mycket för er om de känslomässiga skadorna som han fick från hur jag behandlade honom. Det hjälper er att se hur barnet bara absorberar alla de här sakerna emotionellt, och det kanske inte var min avsikt, men det är definitivt känslan han kommer få ta itu med – vi kommer att prata om det imorgon.

2.5.  Barnet håller precis på att lära sig att använda sin egen fria vilja, och det individualiseras

[00:19:02.02]

Jesus: Avsnitt 1.6 längre ned i listan i seminarieutkastet, där märker ni att det tar upp hur barnet lär sig att använda sin fria vilja och individualiseras. Det enda sättet för barnet att få en medvetenhet om sig själv är att uppleva livet. Hur det upplever livet kommer att vara väldigt avgörande för hur barnet kommer att känna inför sig själv. Det är här vi kommer behöva vara väldigt, väldigt försiktiga som föräldrar och vad vi gör med våra barn, och jag menar inte intellektuellt försiktiga; jag menar att vi behöver känna varsamhet i vårt känslomässiga tillstånd mot barnet – inte ett intellektuellt tillstånd.

Så, för det här avsnittet om hur barnet är Guds helt rena barn, har ni några frågor som hör ihop med det innan vi går vidare?

3.  Frågor från åhörarna

3.1.  Ett syskons känslor mot barnet återspeglar föräldrarnas känslor

[00:20:00.12]

Kvinnlig deltagare: Hur mycket skulle ett syskon som inte vill att någon annan ska få förälderns uppmärksamhet… hur skulle det påverka barnet?

Jesus: Orsaken till att ett syskon inte vill att ett annat barn ska få uppmärksamhet beror på att syskonet har ett problem med föräldrarna. Så till och med den sortens problem, där ni har barn, syskon, som behandlar varandra illa, beror i själva verket på förälderns känslor, och vi pratar om några av de känslor som föräldrarna förnekat som de kommer uppleva och som skapar den sortens händelse varje dag.

3.2.  Orsaken till Aspergers syndrom och autism i barn

[00:20:47.02]

Kvinnlig deltagare: Jag har en son som har fått diagnosen Aspergers syndrom, så i princip den skadan som… jag skulle inte kalla det skada; de emotionella problem som han har haft kom från befruktningen, när befruktningen skedde mellan min make och mig. Men de säger att det är genetiskt. Men om min make och jag arbetade på våra känslor, så skulle vi i princip hjälpa honom med hans känslor och tekniskt sett läka honom från det här?

Jesus: Det stämmer; det du sade stämmer exakt. Det som händer med syndrom av typen Aspergers och autism, är att barnet är väldigt känsligt på den själsliga nivån; så känsligt att allt det känner när det inkarnerar i själva verket bara är som en spärreld av oläkta känslor från sin omgivning. Det som händer är att det börjar tappa sin självuppfattning, och orsaken till att det tappar sin självuppfattning är att det kommer så många känslor från omgivningen att det inte kan avgöra vem det själv är och vad som kommer från omgivningen. Så det finns inte någon särskilt tydlig urskiljning i barnet när det gäller vem det är.

När föräldrarna sedan läker känslan, och ju fler känslor du läker som förälder så kommer ni märka att barnet börjar känna några av sina egna känslor, och ni kommer märka att den processen kommer växa ganska snabbt, beroende på hur snabbt föräldrarna tar itu med sina känslor.

Orsaken till att problemet är genetiskt är att våra föräldrar vanligen har samma känslor som vi har när det gäller att stänga ned vårt system. Det som händer för stunden är att det finns många själar – om vi säger barn som föds – eftersom de föds in i en känsligare miljö, så blir de känsligare för undantryckandet av känslor. Och det är vad den sortens problem, som autism och Aspergers och så vidare, kommer från.

Ja, du kan läka ditt barn, ganska snabbt faktiskt, och ju tidigare du gör det, desto bättre. Så ju tidigare du arbetar med dina egna känslor när du har ett autistiskt barn, desto bättre för barnet.

3.3.  Hur barnet påverkas när befruktningen sker genom en våldtäkt

[00:22:58.14]

Kvinnlig deltagare: Hur mycket påverkas barnet av hur befruktningen gick till? Så om befruktningen var resultatet av en våldtäkt eller våld, kommer det då påverka barnet?

Maria: Det skulle helt enkelt påverkas av de inblandade personernas känslor. Så det är samma princip, men i en sådan situation så finns det uppenbarligen och förmodligen en hel del stress från moderns sida, och förmodligen en hel del rätt så mörka känslor som kommer från fadern, när det gäller våldtäkt. Så det skulle ha en inverkan på den själen.

Jesus: Så för mannen som utför en våldtäkt, så beror det på att han har en känsla av maktlöshet mot kvinnor, så han vill använda sin makt med våld. Den sortens känsla kommer att projiceras på barnet, och kvinnan kommer också ha många olika känslor, inte bara från händelsen, utan även före händelsen, som i vilket fall som helst skulle ha attraherat händelsen. Just de känslorna skulle också ha en inverkan på barnet. Allt detta kan läkas rätt så lätt om vi ägde allt av det. Vi kommer att prata om effekterna av förnekande respektive att känna lite senare.

3.4.  Det är skadligt att trycka undan känslor

Jesus: Många känner – och det är något vi skulle vilja säga just nu – att om ni känner era känslor, att det är då ni skadar någon annan, men i själva verket så är det när ni inte känner era känslor som ni verkligen är som mest skadliga.

Om en kvinna till exempel blir gravid av en våldtäkt, och bestämmer sig för att: ”Ja, jag kan inte gråta, för nu har jag ett barn som växer inuti mig”, då är det i själva verket mer skadligt för henne än om hon släpper taget om sin sorg under graviditeten. Det är skadligare för både barnet och henne själv. Det är bättre för henne om hon släpper taget om sorgen under sin graviditet, istället för att vänta tills barnet har fötts eller hålla fast vid den till senare.

3.5.  Tiden i livmodern är den skadligaste för barnet

[00:25:09.14]

Manlig deltagare: Ja, jag tittade nyligen på en DVD med ett klipp, ett italienskt klipp, där de stod upp, modern skulle få en bebis. Och modern och fadern grälade och två gånger höjde mannen och kvinnan rösterna, och bebisen hoppade faktiskt till i livmodern. Man såg den sparka mot överdelen av livmodern, det var så våldsamt.

Jesus: Tiden i livmodern är faktiskt den mest skadliga tiden för ett nyinkarnerat barn. Orsaken till det är att de är så känsliga för båda föräldrarnas känslor, och det som pågår i båda föräldrarna medan det ligger i livmodern. Och barnet kan inte personligen utveckla en kontakt med Gud medan det ligger i livmodern, såvida inte modern och fadern utvecklar en relation med Gud. Så det finns andra problem med det här också, vilket vi kommer prata om senare.

3.6.  Barn kan ta emot Guds kärlek i livmodern

Jesus: Ni kan faktiskt bistå ert ofödda barn i att utveckla en relation med Gud medan det ligger i livmodern, men de flesta skulle förstås aldrig komma på tanken att göra det. Medan du tar emot Guds kärlek för barnet så kan du be om att barnet får ta emot Guds kärlek medan det ligger i livmodern. Så länge det är i harmoni med sina egna känslor, så kommer det ta emot Guds kärlek. Ni kan också neka den att få den, genom att modern nekar till sin kontakt med Gud, vilket också nekar barnet kontakten med Gud medan det ligger i livmodern. Det finns många saker att lära sig om havandeskapstiden, vad det gäller hur den påverkar personen för resten av deras liv.

4.                     Föräldrarnas ansvar gentemot barnet

4.1.                Föräldern är Guds surrogatförälder

[00:27:13.29]

Maria: Så nästa avsnitt handlar om förälderns ansvar gentemot barnet. Skulle du vilja förklara de här, babe?

Jesus: Ja, den jag alltid tänker på är den första. Min roll som förälder är inte att uppfostra barnet utan att hjälpa barnet att se att Gud är barnets förälder och jag är egentligen bara barnets äldre bror.

Hur jag ser mig själv med Tristan eller Caleb, mina två söner i nuläget, är att jag ser mig själv som deras äldre bror, och bara äldre i betydelsen att jag har varit här lite längre, det är allt. När det gäller min dotter från det första seklet, så är det samma känsla jag har där, att jag bara är hennes äldre bror. Jag är inte hennes far – hennes far är Gud. Med det i åtanke så betyder det att jag i själva verket är ett surrogat, en inhoppare för Gud. Med andra ord, så hur barnet kommer att se på mig kommer i hög grad att överföras på hur barnet någon gång i framtiden ser på Gud.

Så det säger mig uppenbarligen mycket om vad jag behöver göra i min relation med mina barn när jag gjort det.

4.2.  Att lära ut kärlek och sanning

[00:28:35.15]

Maria: Så strävan är att behandla våra barn så som Gud skulle göra, att låta dem uppleva livet så som Gud skulle låta oss uppleva livet och vårt ansvar är i själva verket bara att lära dem om det här, att upplysa dem om universums processer.

Jesus: Ja, så det landar i vad vi lär dem; det första att lära dem är kärlekens och sanningens principer. I synnerhet sanningen, för som ni minns så gör alltid sanningen er fria. Så om ni kan lära ut sanningens principer till barnet så kommer barnet också att bli fritt.

Hur vi gör detta är återigen inte intellektuellt, utan emotionellt. Det handlar om att vara sanningsenlig emotionellt, till och med inför er själva. När ni ljuger för er själva om era egna känslor, vad lär ni då ert barn? Ni lär barnet att ljuga för sig själva om sina egna känslor. Det är ganska enkelt. När du inte är exakt som du mår, när du visar upp något utåt som inte är vad du känner inombords, så lär du i själva verket barnet motsatsen till vad det behöver lära sig. Det är väldigt viktigt.

Kärlek och sanning är två kvaliteter som vi behöver lära våra barn. Kom ihåg att i vartenda samtal vi haft så när jag hänvisar till Gud så har vi kärlek på ena sidan och sanning på andra sidan, och det är så vi behöver vara med våra barn; på exakt samma vis, där vi utvecklar de kvaliteterna i oss själva.

4.3.  Att lära ut om den fria viljan

[00:30:08.08]

Maria: Och möjligen att tala med dem och lära dem att de kan be om Guds kärlek och hur de kan utveckla sin relation med Gud.

Jesus: Och en annan kvalitet är den fria viljan. Själen har sin egen fria vilja. De flesta föräldrar får en hel del problem när vi börjar prata om det här i praktiken.

Jag pratade med någon för några veckor sedan nere i Port Macquarie. Damen skrek på barnet för att det inte skulle trilla ned från balkongen, för det var en lägenhet som låg på andra våningen. De höll precis på att flytta in och barnet hade klättrat upp på några kartonger, och det tittade ut över balkongräcket, men hon skrek till på barnet medan det stod där.

För det första har barnet en fri vilja, det kan göra vad det vill. För det andra, när du skriker på det så har du precis brutit mot en av Guds lagar. Projiceringen av ilska mot barnet har precis brutit mot en av Guds lagar. Det måste finnas ett bättre sätt att handskas med det än så, och det finns det förstås, och vi kommer att prata om det lite senare.

Men ni kan se hur vi genast ganska lätt påverkar barnets fria vilja, bara för att vi är rädda för att något ska hända. Vi gör ofta så här i våra interaktioner med barn, och ändå är det meningen att vi ska lära dem vadå? Den fria viljan. Det är meningen att ni ska lära dem hur de kan använda sin fria vilja, och vad gör vi då; vi kväser den snarare än att istället arbeta tillsammans med dem. Det är något som ni kommer se senare att det är väldigt viktigt i den här processen.

4.4.  Att lära ut om Guds lagar

[00:31:55.25]

Maria: Så nästa punkt är att lära dem om Guds lagar. Så jag tror att det är något som barn lär sig naturligt om de tillåts använda sin fria vilja, och får lära sig om kärlek och sanning, men jag antar att som föräldrar finns det en del att göra för att bistå dem. Att lära dem om, eller kanske uppmuntra dem att observera Guds lagar. Och jag menar, en del av dem känner vi till – attraktionslagen, kompensationslagen. Så vi pratar lite senare om hur det är rätt så skadligt om vi börjar ta bort konsekvenserna av de lagarna i våra barns liv. Det vi behöver göra är att lära dem om de lagarna, för det är lagar som pågår för alltid.

Jesus: Så vi kan säga att de gör något i skolan som är rätt så skadligt för ett annat barn, och de får gå till läraren och läraren läxar upp dem. Sedan får de gå till rektorn, och han gör något liknande. Sedan kommer det en liten lapp till hemmet och det händer allt möjligt i den stilen som en följd av deras val, och vi kommer att prata mer senare om varför de skulle välja att göra det här.

Men om vi ingriper och blir arga på rektorn och arga på läraren och så vidare, så lär vi dem inte alls att det blir följder av den sortens handlingar. Kan ni se att om vi inte gör det, även om de bara precis börjat förstå attraktionslagen i sina liv, så kommer det att vara väldigt, väldigt kraftfullt?

Senare kommer ni förstå vilken känsla föräldrarna måste ha i just det här fallet, för allt vårt barn gör är följden av en känsla i föräldrarna, vanligen, i synnerhet när de är väldigt små.

4.5.  Att skydda barnet

[00:33:32.11]

Jesus: Kan jag bara prata om att skydda barnet? Många gånger tror vi att vi kan skydda våra barn fysiskt. Sanningen är att det enda sättet som ni kan skydda ert barn på är genom ert själsliga skydd som ni kan ge barnet. Det jag menar med det är att ni har en viss attraktionslag. Vi kan säga att ni har en känsla inombords, en känsla av att inte ha något värde, så det är en känsla inuti er. Det som skulle hända är att den känslan driver på attraktionslagen, där ni behandlas ovärdigt av människor omkring er, för att utlösa den känslan inom er.

Om ni har den känslan inombords så finns det en hög sannolikhet för att ert barn har samma känsla, i synnerhet om ni har haft den känslan i er medan de låg i livmodern, eller när de än absorberade de här känslorna. Bara det faktum att ni har den känslan har förhindrat att de skyddas – bara av att ni har den känslan. I samma stund som ni väljer att inte ha den känslan, i samma stund som ni väljer att verkligen känna den och frigöra den och släppa taget om den, i den stunden så har de inte längre samma attraktionslag längre.

Ni kan se hur deras liv förändras stort när ni förändrar er egen känsla. Det är en viktig huvudpunkt att förstå.

5.  Frågor från åhörarna

Jesus: I avsnittet om ansvar som ni har mot barnet, har ni några frågor att ställa om det? Den sorts ansvar ni har mot barnen.

5.1.  Barn återspeglar känslor som föräldern förnekar

[00:35:11.11]

Kvinnlig deltagare: Jag skulle bara vilja ge ett exempel på vad som har hänt i mitt hushåll nu i veckan. Jag bor med min dotter och tre barnbarn, så jag är väldigt medveten om de tre generationerna och vad som pågår emotionellt. Vi hade en del problem med vår hyresvärd, vilket gjorde mig väldigt upprörd. Jag valde att arbeta med mina känslor och skrev ned saker. Min dotter blev arg i viss mån, men stoppade undan många av sina känslor. Nästa morgon hade hon en liten dispyt med sin äldste, som är 7 år gammal, innan han gick till skolan, vilket inte var något annat än vad som vanligen brukade hända: ”Varför har du inte tagit på dig skorna än?”, men han började gråta och hon frågade: ”Varför gråter du?” Och jag tänkte: ”Det är för att du inte har tagit itu med känslorna från det som hände igår. Han känner dem åt dig.” Och jag skrev ned allting och jag ville dela det med henne, men jag har inte haft tillfälle till det ännu. Det behöver vara rätt stund och plats för det. Men det var bara så väldigt tydligt.

Jesus: Ni kommer märka när ni arbetar er igenom olika saker som föräldrar, att ni kommer se en direkt koppling. Jag har varit med om stunder där jag suttit ned med en förälder, vilket jag kommer prata närmare om senare, där varenda känsla som föräldern förnekade, som jag kunde känna från föräldern att föräldern förnekade, precis i den stunden så agerade barnet ut den känslan de förnekade. I samma stund som de ens kändes vid intellektuellt att de hade den känslan inombords, så slutade barnet i samma ögonblick att agera ut den aktuella känslan. Det är precis så ögonblickligt, och det är väldigt viktigt att förstå det här när det gäller er relation med era barn.

5.2.  Oläkta känslor finns som medberoendekopplingar mellan barn och deras föräldrar

[00:37:00.22]

Kvinnlig deltagare: Om jag verkligen vill förändras, men min exmake aldrig ens har hört talas om naturlig kärlek eller Guds kärlek eller ens har hört om lärorna, begränsar det då hur mycket mitt barn kan utvecklas? Det jag frågar är, jag vill verkligen förändras för att hjälpa mina barn, för att hjälpa mig själv, men vad händer när det gäller föräldern som inte hittar Vägen, eller med den här graden av åtskillnad?

Jesus: Tja, ja, det gör att det blir svårare för barnet om en förälder inte vill ta itu med sina känslor. Det är emellertid inte omöjligt, för när ni tänker på det så vill de flesta av era egna föräldrar inte ta itu med sina känslor, och ändå är ni här och tar itu med era. Det är fortfarande möjligt att ta itu med era känslor men det gör det svårare, och orsaken till det är att det finns en känslomässig koppling mellan föräldern och barnet för varje oläkt känsla, och den kopplingen behöver brytas. Det är mycket om bättre om kopplingen kan brytas av föräldern, av att föräldern upplever sina egna känslor, istället för att tvinga barnet att bryta den kopplingen. Det lägger en stor press på barnet.

Manlig deltagare: A.J, bara en upplevelse jag har haft. När jag lämnade mitt äktenskap och min äldste son, som är 20 år nu, han hade redan flyttat hemifrån för att arbeta… men min relation med honom var väldigt dålig. Men sedan dess har jag tagit itu med min känsla, min ex-fru har inte gjort det och hon vill inte engagera sig i det. Jag tar itu med mina känslor och nu har jag en relation med min son, vi är nästan vänner och det gör verkligen en stor skillnad.

Jesus: Exakt, det här händer med både vuxna barn och små barn. Alla de här principerna är desamma. Med en vuxen finns det uppenbarligen mer ansvar för det egna jaget än vad det finns för ett litet barn. För det mesta är ett litet barns känslor en återspegling av dina egna.

Kvinnlig deltagare: Kan du gå närmare in på vad du menar med att barnet bryter kopplingen till föräldern?

Jesus: Varenda oläkt känsla som har kommit in i barnet från föräldern skapar en medberoendebaserad koppling mellan föräldern och barnet. Det finns en medberoendekoppling mellan föräldern och barnet för varje oläkt känsla i föräldern. Barnet kommer svara på ett medberoendebaserat sätt på förälderns oläkta känsla.

Vad det då betyder är att om föräldern gör sig av med medberoendet själva så kommer kopplingen mellan dem och barnet i just det medberoendet att brytas direkt, men om föräldern inte gör det så är det upp till barnet att bryta den kopplingen om de vill ha ett fritt liv, och det blir ganska svårt och vanligen sker det med mycket motstånd från deras föräldrar.

Lösningen som föräldrar är, om vi pratar om att uppfostra barn, att vi vill vara de som faktiskt tar alla stegen för att göra oss av med alla de här känslorna inom oss som skapar det medberoendet av oss i våra barn. Kan ni se att det finns en koppling där?

5.2.1.  Ett exempel med att tro att det är kärlek att hjälpa andra

[00:40:33.01]

Maria: Förlåt A.J, kanske om vi kan ge ett exempel på vad en medberoendebaserad känsla kan vara, så definitionen av kärlek, eller…

Jesus: Så här har vi föräldern, här är barnet. Vi kan säga att den här föräldern tror att kärlek är att hjälpa andra. Eftersom den tron nu kommer in i barnet, så tror nu barnet att kärlek är att hjälpa andra – och när jag säger hjälpa andra, så menar jag att göra allt för alla andra, men inget för mig själv.

Vi kan säga att det som händer är att föräldern lever ett liv där de gör allt för alla andra, hela tiden, och de gör väldigt, väldigt lite för sig själva. Barnet har nu samma tro inom sig, att kärlek är att hjälpa andra, men det kommer ofta kännas väldigt, väldigt svårt för barnet. Barnet kommer ofta känna ilska över det här, för det känns inte som en tro som passar dem, men de känner sig drivna att ha den, eftersom det är förälderns känsla. Förälderns känsla överförs till barnet, och nu finns det en koppling mellan de båda. Det här barnet kommer nu känna att det behöver hjälpa sin förälder för att älska denna.

Kvinnlig deltagare: För att få kärlek?

Jesus: För att få kärlek, ja, så behöver det först vara till hjälp. Det behöver först hjälpa föräldern för att kunna älskas av föräldern. Det är en medberoendebaserad koppling.

En tro i föräldern på att kärlek är att hjälpa andra kommer in i barnet och skapar ett medberoende mellan föräldern och barnet
(Kärlek är att hjälpa andra)

Det är jättebra om föräldern kan bryta den. Om föräldern kan släppa taget om känslan där de tror att kärleken är det här, så kommer barnet automatiskt känna sig fri att bara ge föräldern saker som baseras på vad det vill ge föräldern, snarare än känslan av att det behöver göra det, men om föräldern inte gör det, så kommer det enda sättet som barnet tar itu med det här emotionellt vara att sluta hjälpa föräldern.

Föreställ er föräldern som är van vid att få hjälp av barnet, och så slutar plötsligt barnet att hjälpa föräldern – vad går då föräldern igenom? ”Du älskar mig inte längre. Vad har hänt med mina barn?” Ni får vanligen mängder av projiceringar som kommer tillbaka från föräldern mot barnet, så barnet börjar hjälpa dem igen.

Kan ni se hur förälderns känslor bestämmer kopplingarna? Den här medberoendekopplingen läggs upp, och om den medberoendekopplingen blir kvar så kommer barnet påverkas under resten av sitt liv av den kopplingen, oavsett hur gammalt det blir. Det kommer bli 50 år och ni kanske är 70, och det kommer fortfarande känna att det behöver hjälpa er, för det är vad kärlek är. Sanningen är att det inte är vad kärlek är. Kärlek skulle inte projicera det här på barnet, men ofta har vi de här oläkta känslorna inom oss som föräldrar, vilka får oss att tro att den är det, vilket sedan gör att barnet tror det.

5.2.2. Föräldrar och barn som inte umgås

[00:43:34.09]

Kvinnlig deltagare: Det finns en del barn och föräldrar som inte har något att göra med varandra, de har ingen kontakt – gör det att…

Jesus: Om barnet och föräldern inte har någon kontakt med varandra, så finns det fortfarande kopplingar mellan barnet och föräldern. Orsaken är att barnet nu känner känslorna av förlust över att föräldern inte finns hos dem, så det finns fortfarande känslor som byggs upp inuti barnet över det.

Föräldern som är med barnet kan hjälpa honom att ta itu med mycket av det här känslomässigt, och frigöra det för alltid, men kom ihåg att er själ överför känslor var i världen den än är. Ni kanske har ett barn just nu hos er, och föräldern, ex-partnern kanske är på andra sidan Jorden, men han eller hon har fortfarande en känslomässig koppling till barnet. Barnet känner den fortfarande, uppenbarligen något mindre än till den som de är i närheten av, och om ni har en partner som behandlar barnet kärleksfullt så kommer det förstås vara ännu mindre.

Det finns fortfarande en känsla som kommer att komma från den andra personen, tills barnet nu bryter den kopplingen. Det är högst osannolikt ex-föräldern, ex-föräldern som jag gärna kallar dem, eftersom de inte agerar som en förälder, att han eller hon kommer bryta den kopplingen. Olyckligtvis tvingar de barnet att bryta den kopplingen, och det är här som föräldern som är med dem kan hjälpa till att bryta den, att arbeta sig igenom problemet emotionellt. Vi kommer att prata om det senare.

5.3.  Styvföräldrarnas roll

Jesus: Är det någon annan som har en fråga?

[00:45:13.25]

Kvinnlig deltagare: Min fråga handlar om styvföräldrar, vilken roll de spelar och hur mycket inflytande de har.

Jesus: Styvföräldern var uppenbarligen inte inblandad i skapandeprocessen, om vi kallar den för det, av barnet. Därför har styvföräldern vanligen inte lika mycket inflytande på barnet under graviditeten. Styvföräldern dyker ofta upp senare i livet, som när barnet är två, tre eller fyra eller till och med äldre. Den föräldern har förstås fortfarande en roll, för de är i en relation med modern eller fadern – barnets mor eller far, deras faktiska förälder. Med det i åtanke så har de uppenbarligen kompatibla känslor, vilket betyder att de förmodligen har kompatibla känslomässiga skador. På grund av det så kommer styvföräldern definitivt att ha ett känslomässigt inflytande på barnet, men återigen – om styvföräldern väljer samma inställning, att han eller hon kommer ta itu med sina känslor, så kommer det förstås påverka barnet väldigt positivt.

Så det beror bara på om styvföräldern kommer ta itu med sina egna känslor eller inte i slutänden.

6.  Föräldrarnas ansvar gentemot sig själva

Jesus: Vi fortsätter till nästa – föräldrarnas ansvar gentemot sig själva.

[00:46:43.27]

Maria: Vilket i själva verket är en vital poäng. Eftersom vi nu vet att alla interaktioner som vi har som föräldrar, med barn, sker själ-till-själ; de är känslomässiga. Om föräldrarna inte uppmärksammar sitt eget ansvar gentemot sig själva, och sin relation med Gud och sina känslor, så lär de i princip sitt barn detta genom sina känslor.

6.1.  Föräldern har en fri vilja

[00:47:12.28]

Jesus: Om ni inte förstår er egen fria vilja till exempel, hur ska då ert barn kunna förstå vad den fria viljan är? Ni behöver också komma ihåg att i varje interaktion så har ni en fri vilja. Föräldern behöver lära sig att förstå det här, för jag ser rätt så ofta, när vi börjar prata om de här sakerna med barn så har det varit några barn i tonåren som säger: ”Jaha, mamma och pappa, ni är orsaken till alla våra problem. Vi har alla de här känslomässiga skadorna på grund av er. Nu måste ni köpa en glass till mig.” Så de använder det här som en muta.

Jag har sett några av de barnen gå i affären och köpa en massa saker och lägga ner allting i kundvagnen, och förvänta sig att modern ska betala för det. Modern har också en fri vilja, och hon kan i själva verket ta ut sakerna ur kundvagnen vid kassan och säga: ”Jag betalar inte för det här, det gör min dotter. Åh, har du inga pengar? Åh, okej, då verkar det som att vi inte köper det där”, för modern har också en fri vilja.

Det som ofta händer är att ilska projiceras på barnet, för att det gjort något som kommer av att föräldern känner det som att de inte kan använda sin egen fria vilja i det läget. Som föräldrar är det väldigt viktigt att förstå att ni kan använda er fria vilja. Det är inte kärleksfullt att göra det ilsket, men det är kärleksfullt att göra det.

6.1.1.  Ett exempel med att städa upp efter slarviga barn

Jesus: Jag kan ge er ett annat exempel. Jag känner en familj, vars pojkar bara slänger sina kläder över hela huset och mamman grälade hela tiden på dem: ”Lägg undan era kläder. Lägg undan era kläder. Jag kommer inte tvätta era kläder.” Hon blev ganska arg på dem. Sedan, eftersom hon var trött på att hennes hus var smutsigt, så gick hon omkring som en virvelvind, plockade upp alla deras kläder och släppte dem på deras golv. Det löste inte heller något, för nästa vecka så strödde de fortfarande omkring alla sina kläder, och det här bara fortsatte att pågå om och om igen. Hon blev bara argare och argare, men hon har en fri vilja. Hon trodde inte att hon hade någon fri vilja den situationen.

Det hon i själva verket skulle kunna göra – och det här var vuxna pojkar – är att samla ihop alla kläder och ta med dem till second hand-butiken och ge bort dem till second hand-butiken. Och bara säga till dem: ”Kan ni ha dem här i en vecka? Kan ni sätta ett pris på allihop och behålla dem här i en vecka? Jag säger till mina pojkar var de finns och hur mycket de kostar, och så har ni priserna på dem.” Bara lämna dem där på det viset, och när pojkarna säger: ”Var är mina kläder, mamma?”, ”Tja, de är inte här längre.” ”Vart har de tagit vägen?” ”Tja, du lade inte undan dem, så jag tog med dem till second hand-butiken. Du verkade inte vilja ha dem längre.” Och bara låt barnet arbeta sig igenom problemet nu. Du behöver inte vara arg på det. Eller hur?

Maria: Faktum är att om du är arg på det, så är du inte kärleksfull i det hela ändå. Men att gå runt i huset och plocka upp saker i ett slags martyrskap är inte heller direkt kärleksfullt.

Jesus: Lösningen är att var och en av de här sakerna helt enkelt skulle lära dem sanningen om det hela. I det fallet så skulle vi vilja lära barnet att ta ansvar för sig själv, vilket vi kommer titta på lite senare i vår session, men det är ett sätt vi kan göra det på. Men så snart vi gör det med ilska eller raseri eller någon av de känslorna, så är vi inte längre i harmoni med kärleken. Så vi behöver ta itu med den känslan inom oss först, innan vi gör det, men vi kan lätt göra det.

Damen sade faktiskt i det samtalet jag hade med henne att: ”Skulle du säga till dem först att du tänker göra så?” Och jag sade nej, och orsaken till det är att vi som föräldrar ofta redan har sagt åt dem hundra gånger innan: ”Är du snäll och plockar upp grejerna?”. Ofta är det på det viset, eller hur? Och orsaken till att de inte

agerar är att de inte tror att vi kommer agera. Med andra ord så respekterar de inte din fria vilja att agera, och jag har lov som förälder att agera som en förälder oberoende av vad mitt barn vill, om det är i harmoni med kärleken, och i den situationen skulle det vara det. Det finns massor av saker vi kan göra för att använda vår egen fria vilja.

I det här samtalet så sade personen jag pratade med om den här principen att: ”Jag skulle aldrig kunna göra det, det är verkligen grymt.” Det som påverkade hennes fria vilja var föreställningen om att hon skulle vara en dålig mor om hon gjorde så, och hon ville inte ta itu med den känslan. Hon plockade hellre upp efter sina barn, sina barn av manligt kön, varenda gång, hellre än att ta itu med känslan av att vara en dålig mamma.

Sanningen är att hon lärde sina barn en väldigt viktig princip, och det är att jag kan använda min mamma när jag vill till att göra vad jag vill. Inte bara det, hon lärde dem också, eftersom de var pojkar, att de kan behandla mamma på det här viset. Det finns några riktigt, riktigt stora principer som hon lärde dem, men hon trodde att det skulle vara grymt att göra på ett annat sätt, på grund av undvikandet av hennes egna känslor. Kan ni se hur den fria viljan, förälderns fria vilja, är väldigt viktig?

6.2.  Föräldern kan inte älska barnet genom att offra sig själv

[00:52:44.25]

Maria: Så föräldern kan inte älska barnet om de offrar sig själva – en ganska viktig sak.

Jesus: Hur många gånger har det hänt?

6.2.1.  Ett exempel med att laga mat åt familjen

Jesus: Mamman till exempel, lagar mat åt sina barn men hon vill inte göra det. Hur många gånger gör ni det, mammor? Lagar mat åt era barn, men ni vill egentligen inte laga mat. Kan ni se att enbart den handlingen inte är kärleksfull? Det skulle vara mer kärleksfullt att inte laga maten, för det ni i själva verket gör när ni lagar ett mål mat när ni inte känner för att laga mat, är att ni är i ett tillstånd där ni ljuger för er själva.

Den mer kärleksfulla saken att göra skulle vara att fundera ut varför ni inte vill laga den här måltiden, och tillåta er att känna igenom det. Det kan vara så att ni har gjort det 20 000 gånger redan, och ni vill att andra lagar till en måltid åt er. Det finns en del rätt så stora känslor som hör ihop med det. Kan ni känna det? Men offra inte er själva för barnets skull.

Vi pratar om att offra sig på många olika områden här, inte bara de här enkla områdena som jag precis har nämnt. Vi ska gå in mer i detalj kring det här lite senare.

Maria: Jag tror att poängen är att vi alla har placerat oss själva i en stor cykel av plikter, där jag som mor borde göra det här, eller som far, och i själva verket så kan handlingarna det gäller, som att laga mat, komma från en kärleksfull plats, men när vi känner oss förpliktade så är vi inte på en kärleksfull plats. Det skulle vara långt bättre att inte agera och känna känslan, så att vi en dag kommer till den kärleksfulla platsen. Men medan vi stannar kvar i pliktkänslan så hjälper vi inte någon.

Jesus: Så vi tar några frågor om det här om en stund, i slutet av avsnittet.

6.3.                Föräldern kan inte offra sin relation med Gud för barnet

[00:54:30.56]

Jesus: Den andra jag har är anteckning 3.3. i utkastet till seminariet – föräldern kan inte offra sin relation med Gud för barnet. Era barn vill ofta att ni ljuger för deras skull. Era barn kommer att vilja att ni gör saker för dem, som i själva verket skulle vara att bryta mot någon av Guds lagar. Om ni bestämmer er för att göra det, så offrar ni i själva verket er relation med Gud, vilket jag har sagt borde vara den primära relationen i universum, och ni offrar den relationen för relationen med era barn.

Maria: Och vad har vi kanske för orsaker till det?

Jesus: Ja, det kan finnas ganska många känslor som ingår i det. Jag kan till exempel ha en avlägsen känsla som jag inte vill känna, som är att: ”Jag vill ha mitt barns gillande.” Så jag kommer göra allt för mitt barn, bland annat bryta mot Guds lagar för mitt barn. Det är bara ett exempel.

Maria: Eller rädsla för vad som skulle kunna hända om jag inte gör det här för mitt barn.

Jesus: Om ditt barn till exempel inte vill gå till skolan, så kanske du bestämmer i harmoni med lagarna om den fria viljan att du inte tänker skicka iväg ditt barn till skolan längre. Vilket förmodligen betyder att du får ett brev från skolan där det står att du är en dålig mamma eller en dålig pappa eller vad det kan vara, det här är olagligt och alla den sortens saker, och då kanske ni bestämmer er för att: ”Jaha, jag ska försöka tvinga iväg barnet till skolan.” Istället för att tvinga dem fysiskt så kanske du bestämmer dig för att göra det utifrån ett belöningsbaserat system. Om de går till skolan så kommer du göra det här för dem, eller om de går till skolan så kommer du göra det där för dem. Det du gör är att du bryter mot Guds lag där, eftersom du i själva verket prostituerar dig själv för att få någon annan att göra något, och det är väldigt farligt och skadligt för barnet.

Det är mycket bättre om de inte går till skolan och du bemöter problemen kring det. Ärligt talat, om alla gjorde så, ni vet, så skulle vi ha ett väldigt annorlunda utbildningssystem än vad vi har idag. Självklart är det väldigt få personer som vill det, eftersom vi har skapat en organisation, kallad utbildningssystemet, vilken vi sedan tror har ett helt eget sinne. Sedan börjar vi göra allting för det, men många gånger så är det inte i harmoni med Guds kärlek i hur det fungerar.

Jag säger inte till er att inte skicka era barn till skolan, det jag säger är att fråga er själva varför de inte vill gå dit. Tillåt er att känna känslan inombords över det, för det finns något inuti er som är orsaken till att de inte vill gå dit. Det är väldigt viktigt att förstå det.

6.4.  Att spegla Guds behandling av oss själva när vi tar hand om barnet

Jesus: När ni vill ha något, säger Gud då bara: ”Inga problem, här är det – pang?”

Åhörarna: Nej.

Jesus: Faktiskt gör Gud det (skratt), men de flesta av er känner inte det. Varför känner ni inte det? För det finns känslor som hindrar er från att verkligen be om något, till en början, men Gud ger faktiskt allting som baseras på ett önskande, och det måste vara en ren önskan.

Det som ofta händer med oss är att vi inte har rena önskningar, så därför får vi inte exakt det vi ville ha när vi ber om något. När ni är ett tillstånd där ni är eniga med Gud, så kommer ni märka att ni ber om något och eftersom ni är eniga med Gud, så kommer ni automatiskt be om något som är i harmoni med kärleken, och tack vare det så kommer ni automatiskt få det direkt, exakt som ni ville ha det.

6.4.1.  Ett exempel med att lära barn om önskelagen och attraktionslagen

[00:58:18.20]

Jesus: Vi behöver lära vårt barn samma princip. Hur gör vi för att lära vårt barn samma princip? Vi kan säga att barnet vill ha en hund. Många säger, ni hör dem säga: ”Jag köpte en hund till mitt barn, de ville verkligen ha en hund, men de tar inte hand om hunden. Jag måste ta hand om den.” Ville barnet verkligen ha hunden? Nej. Vad gör vi som föräldrar? Vi behöver tillåta dem att bygga upp sin önskan, att verkligen bygga upp sin önskan. Ett sätt att göra det på… som ni minns är vi inte deras föräldrar heller, det är Gud som är det. Det vi kunde göra är att börja göra det vi gör med Gud när det gäller att använda våra önskningar. Bygga upp vår önskan, prata med Gud om det vi vill ha, det vi känner att vi behöver ha i våra liv, och använda en önskan om det.

Det är så vi får det. Så låt oss göra det, låt oss uppmuntra vårt barn att göra det. Vi kan säga att barnet vill ha en hund. Sitt ner med barnet och visa det hur det ber om en hund. Vad mer behöver ett barn göra? Lära sig att ta hand om en hund. Det ni gör är att ni sätter er ned med barnet och visar det hur det tar reda på hur man tar hand om en hund. Ställ sedan frågor till barnet, som: ”Vill du göra det här? Vill du ta hand om hunden? Kom ihåg att det är varje dag. Gå ut med den varje dag, ge den mat varje dag. Hundar kan leva i 15 år, 20 år ibland. Vill du göra det här under 15 till 20 år framåt? Är det vad du verkligen vill?” ”Javisst!”. Så låt dem utveckla den önskan.

När de verkligen har en fullständig önskan, så är det faktiskt väldigt kraftfullt om ni sedan tillåter attraktionslagen att föra in en hund i deras liv. Med andra ord, ni köper den inte ens. Ni låter i själva verket attraktionslagen ge dem deras hund. Det kommer att lära dem så många saker. Det kommer först lära dem att de har fullständig kontroll över vad de får genom sina önskningar. För det andra så lär det dem att ni inte behöver tillgodose några av deras behov, Gud gör redan det åt dem, till och med för saker de vill ha. Det finns massor av saker som det skulle lära dem, om ni tillåter dem att arbeta sig igenom saken på det viset.

Om ni bara går iväg och köper hunden, i samma stund som de känner för att ha en, utan att de bygger på sin önskan, en uppriktig önskan om att ha den, vad kommer hända då? De lär sig att de helt enkelt kan få vad de vill, när de vill ha det. Och hur många av er har senare ångrat detta? Som föräldrar, jag vet att jag har gjort det. Ofta lär vi dem fel sak när det gäller önskningar också. Så, återspegla Guds behandling av er; Gud behandlar er på ett visst vis, behandla era barn på samma vis. Ni vill lära dem hur de interagerar med Gud.

6.4.2.  Ett exempel med att lära barn om kompensationslagen

[01:01:06.26]

Maria: Hur kan vi lära dem om kompensationslagen?

Jesus: Ett problem med kompensationslagen kan till exempel vara att vi har tagit itu med en känsla som får oss att vara våldsamma mot någon. Så vi har tagit itu med den känslan, som förälder. Vi har frigjort alla de känslorna, och vi har pratat med vårt barn och barnet förstår principerna med våld och alla den sortens saker inuti barnet, men barnet går till skolan och blir mobbad av någon, och istället för att ta itu med det genom sina känslor, så bestämmer de sig för att klippa till honom på näsan – så de slår killen på näsan. Sedan kommer de kanske hem med en lapp från skolan, där han är avstängd i tre dagar eller något sådant för hela händelsen, och de blir ganska upprörda.

Som förälder behöver vi låta dem arbeta sig igenom kompensationslagen för det här problemet. De har gjort något som inte är i harmoni med kärleken, och det kommer att bli en följd av det. Om ni tar bort den följden som föräldrar, utan att de ångrar det de har gjort, så gör ni det lättare för dem att göra det igen.

Det här gäller så många saker i er relation med era barn. Om ni hjälper dem att komma undan från en händelse som de har skapat, så hjälper ni dem i själva verket att göra det igen, och ni hjälper dem att förvärra sitt eget själstillstånd. Gud skulle inte göra det, Gud gör inte det med er. Om ni gör det med ert barn, så bryter ni i själva verket mot Guds kärlekslag i det utbytet.

7.  Frågor från åhörarna

Jesus: Okej, så frågor om det här avsnittet?

7.1. Ett exempel med att laga mat åt familjen (fortsättning)

[01:02:53.22]

Manlig deltagare: Bara en liten fråga, egentligen. När du gav exemplet med att inte vilja laga mat, så skulle det påverka själva maten också, den skulle inte smaka lika gott, den skulle inte vara lika näringsrik?

Jesus: Ja, hur många av er har sett den där grejen med vatten, med, vad heter han, Emoto? Ni har sett det, hur bara projiceringen av kärlek förändrar ett ämne? Ja, det händer med mat också, uppenbarligen. Mat är till mer än 90 % vatten, i synnerhet om det är frukt och grönsaker, så naturligt nog påverkar samma projiceringar maten. Även om ni gör projiceringar som ilska medan ni lagar mat så kommer det påverka maten som ni sedan ger dem för att äta. Bara grundläggande saker som är rätt så uppenbara när ni tänker efter.

7.2.  Att vara bestämd med barn

[01:03:49.06]

Kvinnlig deltagare: Jag har fått många vanor från mina föräldrar, så jag försökte göra mitt barn perfekt och ge dem massor av regler och bestämmelser. Nu är de 33 och 31 år. Men för kanske 10 år sedan så pratade vi om mitt föräldraskap, och en av sakerna de sade till mig var: ”Mamma, vi visste hur vi skulle ta oss förbi dig, för om vi tryckte på tillräckligt hårt så visste vi att vi skulle kunna flytta på de gränserna. Det enda du inte gjorde var att du inte höll fast vid vad du sade att du tänkte göra.” Och de läste mig som en bok, vilket gjorde det ännu svårare.

Jesus: Ja, det stora problemet med att ”Ja” betyder ”Ja” och ”Nej” betyder ”Nej”. De flesta av oss gör inte det på grund av känslomässiga orsaker i oss själva. Att hota som förälder är till att börja med en väldigt skadlig sak att göra, vanligen baseras det på en del väldigt oläkta känslor inuti oss själva, men att hota och sedan inte genomföra det är ännu skadligare, för det lär dem att du inte menar något av det du säger. Det är därför de flesta föräldrar tycker att det är väldigt svårt att prata med sina barn, därför att för det mesta så vet barnen redan att du inte menar något med det du säger. De vet att du kan komma undan med det ändå.

7.2.1.  Ett exempel med att städa upp efter slarviga barn (fortsättning)

[01:05:25.00]

Jesus: Hur många av er har bett era barn att plocka upp efter sig själva i huset? Hur många av har barn som gör det varenda gång utan att de blir ombedda att göra det igen? Inte så många. Okej, några stycken. Kan ni se att det måste finnas en orsak till det, och vet ni vad den orsaken är? De tror inte att ni menar allvar. Det är ganska enkelt. Den djupare liggande orsaken är att de inte har fått tillräckligt med självkärlek från er – för om du älskar dig själv så tar du alltid hand om din omgivning. Det djupare liggande skälet inuti dem är att de inte har tillräckligt mycket självkärlek för att bry sig om sin omgivning. Varifrån tror ni de fick sin brist på självkärlek? Mig.

Det är något som det här säger mig direkt. ”Jag har inte gett mitt barn tillräckligt mycket självkärlek för att de ska städa upp i sin omgivning.” Och ni ser det här hända ofta när ett barn uppfostras på ett militäriskt vis att ta hand om sin omgivning, så deras rum är fläckfritt, de får en örfil när det inte är fläckfritt, och de har lärt sig att det hör samman med smärta när det inte är fläckfritt, så de håller det fläckfritt.

I samma stund som de lämnar hemmet och får sin egen lägenhet, hur städat är deras ställe då? Vanligen är det en fullständig röra och som en hel svinstia, och det beror på att de inte har lärt sig orsaken – i hjärtat, den känslomässiga orsaken till att det är bra att ta hand om sin omgivning, att det är bra att hålla sin omgivning ren. De har inte lärt sig den känslomässiga orsaken med att det finns en koppling till Gud som växer genom renligheten.

Gud har alltid saker som gör rent i omgivningarna. Gud skapar ingenting annat än helt rena omgivningar och om vi vill lära oss att bli eniga med Gud, så kommer vi behöva lära oss att göra detsamma någon gång. Så de har uppenbarligen inte lärt sig det, så vem lärde dem det? Jag. Jag lärde dem det. Kan ni se hur varenda sak som vi lär våra barn är ett meddelande om Gud, och även deras relation till sig själva.

7.3.  Att lära barn om Gud i ett hushåll där det finns motstånd

[01:07:40.28]

Kvinnlig deltagare: Ett av de största hindren just nu tycker jag är att jag hade problem med ordet Gud, jag vet inte, men många i världen har ett problem med ordet Gud, och att bara ta upp det i en familj som inte har vuxit upp med att gå till kyrkan hela tiden är ett stort problem i sig. Så om jag går hem och säger till mina barn: ”Nu kommer jag prata väldigt mycket om Gud”, så kommer de springa där ifrån. Så hur tar vi oss runt det?

Jesus: Ja återigen så finns det en känsla inuti dem som är en återspegling av din egen känsla. Först av allt, så om du är orolig för att prata om Gud så finns det fortfarande en känsla inuti dig som handlar om Gud och är oläkt, annars skulle du inte oroa dig för det. För det andra så finns det ett problem med kompensationslagen här. Du går igenom smärtan som du har skapat i din egen omgivning just nu, i själva verket, över att när du var emot tanken på Gud, och du nu är för idén om eller konceptet med Gud, men du har lärt dina barn att vara emot tanken på Gud. Det finns en effekt från kompensationslagen för det. Tillåt dig att känna de känslorna. Tillåt dig att känna det faktum att ja, jag har skapat det här, och tillåt dig att känna och frigöra den känslan. När du gör det, så kommer dina barn ha mycket mindre motstånd mot konceptet med Gud. Så snart du frigör känslan från kompensationslagen – vilket är att jag lärde dem att distansera sig från Gud.

Kvinnlig deltagare: Kommer det också hjälpa till med den sociala omgivningen i deras närhet, vad gäller socialt därute så finns det många som inte gillar folk utifrån den religiösa aspekten.

Jesus: Absolut. Så frågan är, kommer det hjälpa henne utifrån en social aspekt, eftersom det finns många människor som inte gillar den religiösa aspekten med Gud? Absolut. Om de har en uppfattning om Gud nu, i sitt hjärta, som inte är religiöst, där det bara är Fadern till barnet-konceptet med Gud, vilket är allt vi lär ut här, Fadern till barnet, Modern till barnet, det konceptet med Gud; om de har det konceptet inom sig så kommer de inte attrahera religiösa trosivrare eller folk som är emot den sortens läror, om de har den uppfattningen. Det är bara när de har uppfattningar som inte är i harmoni med det konceptet, med andra ord som inte är i harmoni med kärleken, som de börjar attrahera folk.

Om de har en känsla inom sig av att de inte kan prata om Gud eftersom de är rädda för folk, så kommer de definitivt att attrahera folk som angriper dem, och fram tills de tar itu med den känslan, eftersom de är rädda för att prata om Gud. Men ni kan hjälpa dem genom allt det. Det är bara en illustration av attraktionslagen.

Tillåt återigen först dig själv att visa upp den inställningen i familjen, och känn den inombords, och känn stunderna när du inte låter dig själv ha kontakt med Gud eftersom du är orolig för vad dina barn kommer tycka. När du gör det så kommer hela deras inställning att förändras, eftersom det hela är din attraktionslag.

7.4.  Ett exempel med en deltagares son som har lämnat seminariet

[01:11:01.01]

Kvinnlig deltagare: Det här är lite utanför ämnet, men för att prata om min äldste son som precis smög ut och har gått ner till parken. Vad ska vi göra åt det?

Jesus: Ingenting. (Skratt) Vår äldste son har smugit ut och gått till parken. Han vill inte lyssna på det här samtalet för det är tråkigt. Orsaken till att det är tråkigt är för att det inte händer något, och orsaken till att det inte händer något är för att jag inte är särskilt underhållande. Problemet har egentligen att göra med vad som pågår för din egen del? Hur känner du över att han går iväg?

Kvinnlig deltagare: Jag är orolig för att någon ska ta tag i honom och föra bort honom.

Jesus: Okej, så du är orolig för att någon ska ta tag i honom och föra bort honom. Det är det du behöver känna. När du känner den känslan så kanske du märker att det attraherar tillbaka honom hit till åhörarna. Låt dig själv känna det. Vi pratar mer om det vartefter. Kan du se honom? Det kan du inte, och det är en av orsakerna till att du känner den känslan, och det är en ganska stor känsla för många föräldrar, eller hur? Hur många av er är väldigt, väldigt bekymrade över ert barns säkerhet och välmående? Ganska många, så en stor känsla. Ni behöver tillåta er att känna det, för om ni inte känner det förr eller senare, så kommer ni skapa en ganska intensiv händelse där det kan inträffa, så ni behöver tillåta er att känna det nu. Om ni känner det, frigör det, gråter över det, frigör det, så kommer era barn vara säkra, tack vare ert själstillstånd. Om ni vet att ert själstillstånd inte är tillräckligt bra för att rädda dem, så börja be till Gud om det. Prata med Gud om att ge vårt barn extra skydd medan jag tar itu med den här känslan. Det är många tillfällen när vi inte kan frigöra känslan omedelbart som föräldrar, men vi kan ta itu med mycket av känslan, men vi kan också be att Gud skyddar barnet medan vi tar itu med känslan. Gud ger de uppdragen till himmelska andemänniskor när vi ber att det ska ske.

Kvinnlig deltagare: Som förälder, så kan jag använda min fria vilja och jag kan bara gå och stå där borta, så att jag visste att jag kunde se honom utan att störa honom i det han ville göra. Jag bryter fortfarande min emotionella…

Jesus: Det du gör är att du undviker din egen känsla inför det genom att gå dit och se till att de är säkra. I det läget undviker du i själva verket din egen känsla, och faktum är att det du gör inte tar itu med den kausala känslan, vilket är orsaken till att han är där ute från första början och triggar dig. Så ta itu med känslan, fokusera verkligen på att ta itu med känslan i varenda interaktion med dina barn, för det förändras direkt.

Senare ska jag ge er massor av exempel på vad jag har gjort med föräldrar medan jag befunnit mig i bilen med dem, och alla möjliga saker, så kommer ni se hur det fungerar. Lösningen är att lita på det och du kan be om att barnet skyddas medan du tar itu med den här känslan. Du kan längta efter att Gud ska skydda barnet: ”Jag behöver bara ta itu med den här känslan”, och gå in i känslan.

7.5.  Att vara konsekvent med känslor, handlingar och ord

7.5.1.  Ett exempel med att köpa en hund åt ett barn

[01:14:47.02]

Kvinnlig deltagare: Jag har en fråga om vänlighet och omvårdnad och uppmuntran. Jag har haft en tendens att vara övervårdande i min relation med båda mina pojkar. Det jag kommer att tänka på som ett exempel, med att ta in en hund i huset och Nicholas, min yngste son, på den tiden hade han inte, tänkte jag, kapaciteten att förstå vad det skulle innebära att ta hand om en liten hund. Så vi pratade öppet om det som du rekommenderade, och han visste inte, han hade inte erfarenhet nog att svara på om han ville ha en hund eller inte. Och kärlek var ett stort problem i vårt hushåll, för oss tre. Så vi skaffade den lilla hunden. Min avsikt och mitt hopp var att han skulle växa i sin önskan om att ha den lilla hunden, och lära sig att älska från den. Och faktum är att det var det som hände. Men i början tog jag hand om den lilla hunden tills Nicholas växte i sin kapacitet att kunna ta över besluten. Min fråga handlar om vänlighet, och hjälper det verkligen att prata? Handlar det inte om att uppfostra dem genom upplevelser, att ge dem möjligheter att uppleva saker?

Jesus: Sant, men vi kan titta på prata: ”Hjälper det verkligen att prata?” Att prata hjälper så länge din känsla är i harmoni med vad du säger. Att prata hjälper inte om din känsla är något helt annat än vad du säger. Kan du se förhållandet? Om din känsla är i harmoni med ditt tal, och din känsla är i harmoni med din handling, så är det alldeles utmärkt att prata och agera. Det är när din känsla inte är i harmoni med ditt tal eller din handling som det är meningslöst att prata.

Genom att skaffa hunden, till exempel; om jag har önskan inom mig själv att skaffa en hund, och sedan äga det och bara skaffa en hund åt dig själv, vilket är vad du egentligen gjorde i slutänden, för att vara uppriktig. Han lärde sig definitivt något av den interaktionen, genom att du visade på kärleken till hunden och så vidare och att han tillbringade tid med hunden.

Kvinnlig deltagare: Men han lärde sig genom att ha hunden.

Jesus: Det är bra, men i början skaffade du i själva verket hunden åt dig själv.

Kvinnlig deltagare: Jag ville verkligen skapa en kärleksfull atmosfär genom att göra det.

Jesus: Men det du inte tar på dig är att den var till dig själv. Du vill känna, just nu, att den var till ditt barn, men den var inte till ditt barn, den var till dig själv. Och den var till dig själv eftersom du kände att ditt barn behövde lära sig något om kärlek, och det fanns känslor i dig just i den stunden om: ”Hur lär jag dem om kärlek?”, eftersom du inte kände dig erfaren nog själv att lära dem om kärlek. Och det var den känslan som drev på att hunden fick bli en del av familjen.

Det är inte skadligt, men jag säger bara att den var till dig, och känn helt enkelt att du äger det och går djupare in i en känsla. Du interagerade uppenbarligen med hunden på ett kärleksfullt vis, vilket hjälpte din son att också interagera med hunden på ett kärleksfullt vis, och det lärde definitivt din son en del saker.

Det är ingen skada skedd med det, men vi behöver också se till att vi äger orsaken till att vi gjorde det, för som vuxna säger vi ofta i slutänden till våra barn att: ”Jag gjorde det för här för din skull, förstår du inte det?” Känner barnet att du gjorde det för dem? Då förstår de inte. För om de inte kände samma sak som du om det hela, så känner de förstås något helt annat. De kommer inte förstå att du har gjort det för dem, och faktum är att om du känner på det viset, så har du inte gjort det för dem.

Om du känner på det viset: ”Jag gjorde det för mitt barns skull”, och du i själva verket inte har gjort för ditt barns skull, du har gjort det för din egen skull, så finns det en känsla inom dig som du i själva verket försöker lindra eller lugna ned. För när du gör det i kärlek, så räknar du det inte. Du kommer inte säga: ”Jag gjorde det här för dig så du gör det här för mig”, eller du kommer inte säga några sådana saker längre eftersom du inte kommer känna dem längre.

Titta på vad som pågår inuti er själva som föräldrar.

7.6.  Ett exempel med en förälder som är orolig för andras åsikter om henne som mamma

[01:19:34.23]

Kvinnlig deltagare: Det har varit många gånger när mina ungar var små, som jag kände mig bekväm med att de var på lite avstånd från mig. Men det har varit många gånger som andra vuxna har varit väldigt arga på mig för att jag gjort så, och det har gjort att jag känner mig urdålig. Så jag vet inte vad problemet är.

Jesus: Ja, problemet är vad du kommer göra för att göra andra nöjda, så det är problemet som har lyfts fram, eller utlösts i dig. Du har rätt i att vara bekväm med att dina barn är tillsammans med andra personer. I slutänden vill du förstås maximera deras fria vilja; du vill hjälpa dem att göra vad de än vill göra.

Kvinnlig deltagare: Som i att de är långt bort från mig i ett köpcentrum.

Jesus: Ja. Det är inget fel med det, inget fel alls med det, förutom projiceringen från en annan vuxen på dig om att vara en dålig mamma, och det är vad du svarar på. Det är bara en känsla inuti dig och faktum är att de kommer utlösa den känslan bara genom sin handling.

Kvinnlig deltagare: Så min känsla är att jag är en dålig mamma?

Jesus: Känslan handlar om att andra människor tycker att du är en dålig mamma, inte om att du faktiskt känner att du är en dålig mamma. Det är att du har oroat dig för vad andra ska tycka om dig när det gäller hur du behandlar dina barn.

Maria: Föräldrar till föräldrarna har ofta många projiceringar, eller hur? Far- och morföräldrar har ofta många projiceringar mot föräldrarna som rör hur de ska sköta sin uppfostran.

Jesus: Hur många av er har varit med om det?

Maria: Det hör ofta ihop med relationen mellan föräldrar och barn som fanns där när föräldern var barnet.

Jesus: Det stämmer. Så om din förälder talar om för dig hur du ska uppfostra dina egna barn, och du är upprörd över det på något vis, så är det fortfarande något som pågår mellan dig och din förälder, vad gäller en oläkt känsla. Det är därför det har attraherats.

8.  Skadan från förälderns förnekande av personliga känslor inför barnet

Jesus: Nästa avsnitt är ett väldigt viktigt avsnitt. Vill du börja med att nämna en del av det Maria, medan jag hämtar något att dricka?

Maria: Javisst. Så det är avsnitt 4 och det är ”Skadan från förälderns förnekande av personliga känslor inför barnet”, och det här är ett av A.J:s favoritämnen. Efter att ha rest med honom och barn, så har jag bevittnat många av de här sakerna själv, där en förälder trycker undan sin känsla, och barnet omedelbart börjar återspegla den. Så jag tror att det kanske blir mer subtilt när barnet blir äldre, men det är absolut ganska tydligt när barnet är väldigt litet.

8.1.  Varenda känsla som föräldern förnekar kommer att kännas och upplevas fullt ut av barnet.

[01:22:40.06]

Jesus: Så vi tar en titt på detta. Varenda känsla som föräldern förnekar kommer att kännas och upplevas fullt ut av barnet. Om ni tänker på antalet känslor som ni förnekar just nu. För många av oss är det ett 50-tal av dem i varje given stund, och varenda en av de känslorna upplever ditt barn fullt ut, i just den stunden. Det är skrämmande utsikter om vi tänker på saken, vad som faktiskt går igenom barnet.

Orsaken till detta är; ni kan tänka på era känslor som ”energi i rörelse” i er själ. På engelska heter känslor emotions – E står för energi, motion står för rörelse. Energi i rörelse är era känslor.

Känslor är energi i rörelse i vår själ

När ni hejdar den energin från att vara i rörelse, med andra ord så hejdar ni känslan, då återspeglas den utåt som en stor antenn ut i universum, istället för att känslan går igenom er, vilket är där den måste gå igenom er för att ni ska äga den.

Vi kan säga att jag har en del ilska inom mig, och jag tillåter mig inte att känna min ilska, jag trycker undan min ilska genom att intala mig själv att jag inte alls är arg – vi kan säga att jag gör detta. I just den stunden så återspeglas den ilskan ut i universum i största möjliga omfattning som den kan komma från oss, eftersom jag inte äger den och känner den själv. Det betyder att varenda person i vår närhet kommer att känna den ilskan.

8.1.1.  Ett exempel med en mor som är arg på män

Jesus: Vi kan säga att jag är en mor just nu, så den här själen är en moderssjäl, och mitt barn råkar vara en son, och ilskan jag har är mot män. Vad tror ni att min son kommer känna? Han kommer ständigt känna att hans mor alltid är arg på honom, tills hans mor äger den känslan, tills hon verkligen känner den känslan gå igenom henne, och hon verkligen äger den. Sonen, och självklart alla andra män i universum, men sonen är den känsligaste – han är den känsligaste själen, han är bara en liten själ – så han kommer vara den känsligaste mannen för den här ilskan som skickas ut. Kan ni se vad som pågår där? Det här är följden av förälderns förnekande av känslan som behöver flöda genom henne. Den projiceras nu ut i universum, och den känsligaste själen i hennes omedelbara närhet kommer att vara hennes son, om hon har en.

Känslor som inte ägs av modern, så som ilska mot män, projiceras ut ur hennes själ och känns av hennes son (höger)
(Själ – Mor –> Ilska – Män)

Sonen kommer uppleva den här ilskan, han kommer känna den. Han kanske nyss föddes, han kanske inte ens kan sätta ord på det faktumet, vet inte ens vad som faktiskt pågår, han kommer bara känna mammas ilska mot män. Så ni kan förstå varför han kanske gråter i samma stund som han föds, och faktiskt skriker så mycket han orkar? Kan ni förstå det direkt? De här känslorna finns inuti honom som han försöker släppa taget om, han är bara rädd i många fall.

Det han förmodligen kommer försöka göra då, under sitt liv, är att han lär sig att om jag ger mamma all min uppmärksamhet och min tid, så känner hon sig mindre arg på mig. Det som händer nu är att de har ordnat ett medberoende mellan modern och barnet. Hon är arg på män, och han har insett att det enda sättet för honom att minska hennes ilska mot män är att han, eftersom han är ett mansbarn, ger henne något som lugnar ned henne, som får henne att känna sig mindre arg på män. Så det här barnet kommer högst sannolikt växa upp och bli en väldigt, väldigt eftergiven man mot kvinnor, och han kommer låta kvinnor köra över hela honom. Föreställ er hans relationer, vad som kommer hända där, en efter en så kommer han bara låta kvinnorna dominera honom, och allt de behöver göra är att projicera en liten del av den där ilskan mot honom så går han direkt in i det läget där han lugnar ned allting, får allting att bli trevligt. Kan ni se det? Bara den enda känslan som projiceras på sonen.

Sonen lär sig att göra sin mamma nöjd för att minska hennes ilska mot män

Om mamman låter den här känslan gå igenom henne, så kommer hon märka att under ilskan mot män så finns det massor av sorg som har med män att göra. Hon kommer tillåta sig att gråta ordentligt några gånger och låta den känslan gå igenom henne. När det händer så kommer inget av den känslan att projiceras på hennes son. Faktum är att det kommer finnas en annan känsla av att ”Jag älskar män”, som förs över till hennes son.

Om modern känner sin ilska och sin sorg, så projiceras inte längre någon ilska mot hennes son och andra män, utan istället en känsla av att hon älskar män
(Själ – Mor, Ilska, Ledsen)

Vad tror ni att sonen kommer känna då? Han kommer att känna sig älskad oavsett var han befinner sig; han kommer att känna sig älskad av kvinnor var han än är och vart han än går. Det kommer att vara ganska kraftfullt, eller hur, när det gäller hans relationer med andra människor? Om det är en verklig kärlek och inte en kärlek som baseras på behov. Kan ni se vad det gör att bara äga en enda känsla? Kan ni se vad det gör att förneka en enda känsla?

Det största problemet är förnekandet av känslor i ert liv, det är den största saken som påverkar era barn.

8.2.  När föräldern stänger ned barnets upplevelse av en känsla, så är det väldigt skadligt

[01:28:37.27]

Maria: Nästa stora sak är när du förnekar dem att uppleva den känslan, så de känner den direkt när du inte upplever den, och då vill de ofta agera ut den, och föräldrarna säger ofta: ”Sluta låta så mycket. Var inte så olydig.” Och de stänger ned hela den känslan som de bara försöker uttrycka och som de plockar upp från sin omgivning.

8.2.1. Ett exempel med en mor som är arg på män (fortsättning)

[01:28:59.22]

Jesus: För att ge er ett exempel på det, vi kan säga att mamman är arg på män, och hon vill inte ge kärlek till män; med andra ord så om du är arg på någon, då är det väldigt svårt att älska dem, eller hur? Så hon vill inte älska män, så ingen kärlek går till dem, hon vill inte älska en man. Så även om hon tar hand om sin nyfödda bebis, som är en pojkbebis, så är det känslan av: ”Jag älskar dig egentligen inte” som kommer från mamman till barnet. Det är känslan som barnet känner, bara utifrån känslan som hon känner.

Hon kan ta itu med den känslan och det kommer att vara en helt annan situation. Men tills hon tar itu med den känslan, så kommer barnet att göra en av två saker baserat på dess personlighet. En sak är att det kommer att känna sig oälskat och då kan det i själva verket reagera med ilska mot modern, bli arg på mamma eftersom hon inte älskar mig. Han vet inte varför, det känns bara orättvist, han är inte älskad och han förstår inte orsaken.

Det andra han kanske gör nu är att försöka förtjäna hennes kärlek. Så han gör saker för mamma. Han känner inte kärlek från mamman, så han går fram och ger mamma en kram hela tiden.

8.2.2.  Ett exempel med en förälder som känner sig oälskad

Jesus: Många gånger säger vi som föräldrar: ”Åh, det är underbart, mitt barn kommer hela tiden till mig och ger mig en kram. Det händer varje dag. De älskar mig så mycket. Är det inte underbart?” I själva verket känner sig barnet ganska otryggt, och känner det som att mamma känner sig oälskad och att jag måste älska henne, därför att för det mesta så tillåts inte barnet uppleva sin egen känsla, och känner i själva verket din känsla och svarar på din känsla.

Ni kan enkelt testa det här. Allt ni behöver göra är att, i samma stund som ni känner de här sakerna hända, testa det och gör något som att fråga: ”Känner jag mig oälskad?” Ja; då äger jag det. Låt oss lägga märke till vad som händer med mitt barn utan att du säger något till dem, så kommer du märka att saker förändras ganska snabbt med det som händer i barnet.

Jag ska ge er ett exempel: Jag var utomlands med en ensamstående mamma, med en dotter som jag tror var 8 år på den tiden. Mamman började förklara för mig – vid frukostbordet – om en känsla som hon kände mot sin far. Hon sade att den allra sista gången hon kände den var när hon såg sin far precis innan hennes far dog. Han bodde i en annan stad i England. Hon reste dit för att träffa honom och hon var på sjukhuset och satt hos honom på sjukhuset, och de hade för första gången i sitt liv en anständig konversation. Det var i princip de orden hon sade till mig. Så snart som hon sade det, så brast hennes åttaåriga dotter i gråt, tårarna föll och hon var otröstlig. Hon åt frukost fram till dess, ganska lugnt, och så brast hon bara ut i gråt. Dottern hade ingen aning om varför hon grät, hon bara grät. Hon sprang till sin mammas knä, hoppade upp på mammans knän och bara kramade henne och bara snyftade och snyftade och snyftade.

Modern tittade på mig och undrade: ”Vad är det som pågår? Vad är det som pågår?” Och jag sade: ”Ja, gå bara tillbaka till det du berättade för mig.” Allt det här hände medan dottern snyftade. Dottern fortsatte gråta på mammans axel medan vi hade det här samtalet. Och jag sade: ”Vad kände du då, när du för första gången i ditt liv kunde ha ett anständigt samtal med din far?” Det hände sig att han dog två dagar efter det, och hon brast ut i gråt. I samma stund som hon brast ut i gråt, så slutade hennes dotter gråta, hoppade av hennes knä och gick tillbaka och satte sig och började äta som om inget hade hänt, och det chockade modern så mycket att hon slutade gråta. Det var som att: ”Hur förvirrande var inte det här?” Men kan ni se vad som hände? Dottern var en perfekt respons på moderns känslor. Ni ser ofta det här med fysiska problem i barnet också, vilket vi kommer prata om lite senare.

8.2.3. Effekten av att stänga ned återspeglade känslor i barn

[01:33:33.03]

Maria: Men ofta när vi inte har den kunskapen om vad som faktiskt händer, emotionellt och energimässigt, så är frestelsen att lugna barnet och säga: ”Allt är bra, det finns inga problem här. Allt är bra.” Så din själ skickar ut det här enda meddelandet och du säger ett annat meddelande till dem, så det är väldigt skadligt.

Jesus: Du håller dem i dina armar och säger: ”Allt är okej”, när du känner vadå? ”Allt är inte bra för mig, jag behöver gråta.” Precis i samma stund så känner de den där vågen av osanning. Det är något som inte är sant där för dem, så det är väldigt förvirrande. Kan ni se det? Det är därför det är så viktigt att vara i sanning med dem.

Ni märker också att jag har pratat i seminarieutkastet om ”när föräldrar stänger ned barnets upplevelse

…” Så barnet kommer fram till dig när du gråter och du börjar säga: ”Åh, så, så, du behöver inte gråta. Så illa var det inte.” Det du gör nu är att skapa en väldigt skadlig situation i ditt barn. Och det är att barnet upplever en känsla, som för den delen är din som du väljer att inte uppleva, vilket i sig är orättvist, eller hur, från första början. Sedan kommer de fram till dig, och de fokuserar alltid på föräldern eller den person som de känner känslan från, de kommer fram till dig och du hejdar dem från att uppleva känslan. Du stänger ned deras upplevelse av din egen känsla.

Vad det gör är att det skapar en annan känsla inom dem av raseri. Det är därför som barn i väldigt låg ålder börjar bli väldigt rasande på sina föräldrar, och det här händer vanligen när barnet är 2 eller 3 år gammalt. Det är därför barnet under den tiden går in i tillstånd som föräldern inte kan kontrollera – trotsåldern kallar vi det ofta. Det finns många andra förklaringar till varför den inträffar.

Orsaken till att den inträffar är vanligen för att vi har en känsla, barnet återspeglar känslan åt oss, men vi har också en känsla av förnekande av vår egen känsla, vilket vi också vill förneka i barnet, vilket skapar raseri i barnet för nu kan inte barnet uppleva sin egen känsla utan att vi stänger ned det. Det är en väldigt, väldigt skadlig sak som vi gör i det läget.

Så när ett barn upplever en känsla så behöver vi istället säga till oss själva att: ”Jag känner den här känslan.” Inte ens fråga barnet vad problemet är – du vet redan vad problemet är. Om barnet gråter så förnekar du något du är ledsen över.

Det vore bättre om du frågade barnet: ”Vad känner du?” Och varje gång det återspeglar till dig vad du inte känner, så finns det i dig. Jag vet att många av er inte tror det här, men om ni börjar praktiskera det så kommer ni märka väldigt snabbt att det är sant. Ni kommer se den här relationen hända mellan er och ert barn.

Ni kommer märka i det avsnittet i seminarieutkastet att jag skrivit: ”Föräldern antar att barnet har ett problem…” när det i själva verket, varenda gång, är förälderns problem. Det är ganska konfronterande som förälder att ta till sig, eller hur? Tycker ni inte det?

[01:37:11.22]

Tänk tillbaka på vartenda problem ert barn har haft. Vi kan säga att de har brutit benet; ert 5-åriga barn föll nedför trapporna och bröt benet. Det var er känsla som skapade den händelsen; det är ganska konfronterande, eller hur, att faktiskt gå in i den känslan? Eller vi kan säga att barnet är 6 år gammalt och får en hemsk kräksjuka, och i flera dagar ser det ut som att de kommer torka ut. Ni tar med dem till sjukhuset, ni är väldigt oroliga. Och vet ni; det är er känsla. Eller vi kan säga att ett barn får en sjukdom, kanske till och med en dödlig sjukdom; ja, det är också er känsla. Eller det skulle vara bättre att kalla det för en förnekad känsla.

Det är ganska svårt att ta till sig som förälder, eller hur? Imorgon går jag igenom det här med Tristan, så kommer ni se vilka slags saker jag har behövt ta till mig. Ni får se det.

Kvinnlig deltagare: När ditt barn vill ta sitt liv?

Jesus: När ett barn vill ta sitt liv så är det något som handlar om din känsla. Ja, alltid. Lösningen är att inte döma dig själv. Ni förstår, när ni dömer er själva så förhindrar ni er känsla. Så att döma er själva är meningslöst här, men det är viktigt att erkänna: ”Det här är min känsla.” Erkänn det helt enkelt för er själva.

Faktum är att, vet ni vad, jag känner att det allra bästa ni kan göra för er egen andliga utveckling är att få ett barn och känna alla deras känslor. Känn återspeglingen av alla deras känslor tillbaka till er, och agera känslomässigt som en respons på det. Det är en av de bästa möjliga sakerna ni kan göra i er egen utveckling. Jag föreslår inte att ni skaffar ett barn av den anledningen, för det skulle inte vara kärleksfullt, men det är en väldigt, väldigt kraftfull sak för er att göra.

Maria: Det är mer kraftfullt än att bo med A.J.

Jesus: Det är mer kraftfullt.

Maria: Det är som en återspegling av era känslor stund för stund.

9.  Frågor från åhörarna

9.1.  Ett exempel med en deltagare som känner att hon är en dålig mor

[01:39:27.15]

Kvinnlig deltagare: Jag har en dotter som är 15, och hon kommer tillbaka från skolan, och i den här situationen så känner hon att hon har blivit mobbad. Och jag sade till henne: ”Det är förmodligen något som jag inte tar itu med.” Men hon sade: ”Det är okej just nu.” Men eftersom jag personligen känner mig rätt så överväldigad av alla känslor som har kommit emot mig, så har jag svårt att hitta enskilda känslor. Jag vet bara att de är överallt omkring mig. Och jag sade till henne: ”Ja, jag behöver ta itu med det här.” Och hon sade: ”Kan jag göra något?” Och jag sade: ”Ja, du kan försöka känna det själv.” Och hon sade: ”Men jag vet inte hur jag ska känna det”, för jag har hejdat henne från att gråta sedan hon var liten. Så jag gick igenom det och försökte förklara för henne och hon sade: ”Hur når jag fram till de här känslorna?” Och jag sade: ”Jag är inte särskilt bra på det själv”, men jag försökte gå genom mitt eget scenario över vad jag kände för att komma ner till känslan av att känna något.

Och jag kom till ett läge där jag var tårögd och grät, och min dotter somnade. Och hon sade till mig: ”Ja, jag vet inte om jag kan handskas med det här”, och hon är lite deprimerad. Och jag fortsatte tänka att: ”Gör jag det värre för henne, eftersom jag inte kan handskas med det?” Men när hon frågar mig så hejdar hon mig nu och säger: ”Mamma, jag vill inte höra mer, jag är trött på A.J., jag vill inte höra mer. Du och dina grejer”, du vet. Och så säger hon: ”Åh jag har varit med om det här och det här och det här”, och sedan säger hon: ”Det är så hemskt.” Och jag säger: ”Vill du veta varför? Och då säger hon: ”Nej.” Så jag säger det inte till henne längre. Men problemet jag har är att jag känner att jag förstår mer och mer, och när jag försöker gå in i mina känslor för att uppleva dem, så känner jag en stor sorg över att hon behöver gå igenom det jag känner, men jag kan inte nå det tillräckligt snabbt för henne, och hon är bara arg, om du förstår vad jag menar.

Jesus: Så den första känslan du behöver känna är att du inte gör det på rätt sätt. Du förstår, vad du i princip säger till mig är att: ”Du kan inte komma åt dina känslor tillräckligt snabbt för att göra din dotters liv enklare för henne.” Hur känns det som mamma?

Kvinnlig deltagare: Hemskt.

Jesus: Det känns hemskt, eller hur? Du behöver tillåta dig att få kontakt med den känslan. Hur hemskt känns det?

Kvinnlig deltagare: Du frågar mig hur hemskt jag mår? (A.J. nickar) Väldigt skyldig.

Jesus: Och du börjar känna det som att du är sårad inombords, som att du är ansvarig för hennes liv nu. Nu börjar du se, bara genom att jag säger det så börjar du få kontakt med den känslan. Det är en känsla som du personligen behöver känna; om du känner den känslan, så är det en som är ovanpå. Och sedan kommer vad det än är som finns under den också att komma upp.

Ni förstår, vad vi ofta gör som föräldrar är att vi försöker hoppa över känslan, när känslan är rätt så uppenbar i de flesta fall, och vi försöker undvika den. I det här fallet så undviker du helt enkelt känslan av att du är en dålig mamma. Tillåt dig att få kontakt med den känslan och känn det, att du är en dålig mamma. Det betyder inte att det är sant, det betyder att du tror att det är sant.

Tillåt dig att känna det och få kontakt med den känslan, få kontakt med den, känn den och låt den flöda in i dig. Låt den känslan flöda in i dig. När den känslan flödar in i dig så har du en del känslor som flödar och det kanske tar en dag eller två dagar eller en vecka eller något med den känslan, där du kan känna den, tillåt dig att känna den. Tillåt den känslan att flöda.

Det är intressant, nu har du stängt av den igen medan jag gav förklaringen, men Jen gick precis ut genom dörren och kände den känslan. Så nu känner hon den känslan, vilken är att hon är en dålig mamma, vilket är samma känsla som du har. Hör du henne nu? Du kommer känna den så som hon känner den, precis så.

När du känner på det viset, så kommer känslorna av ansvar för din dotters känslor och din dotters liv att börja förändras. Just nu är hon arg på dig eftersom hon vet att du är ansvarig för att ha skapat många av de här sakerna, och du äger inte det ännu och det är därför hon är arg. Du behöver inte ta itu med ilskan, allt du behöver göra är att känna känslan. När du känner känslan så kommer hennes ilska att lösas upp, medan du tar itu med känslan. Tillåt dig själv att göra det. Det är väldigt viktigt att låta den känslan flöda.

9.2.  Föräldrar är alltid ansvariga för sina barns känslor om känslan kom från föräldern

Jesus: Några andra frågor?

Kvinnlig deltagare: Du sade något för ett per veckor sedan i Eudlo om att inte vara ansvarig för ungar när de är, jag vet inte vilken ålder, det var ganska lite, som 5 år.

Jesus: Jag har aldrig sagt det. Jag har sagt att när tiden går, så finns det inte ett enda tillfälle när du inte är ansvarig för ditt barns känsla, om känslan kom från dig. Ur Guds perspektiv så finns det inte ett enda tillfälle då du inte är ansvarig för ditt barns känsla, oavsett vilken ålder de är i, om känslan kom från dig. Och det är rättvist, eller hur, när du tänker på det?

Men när de börjar bli äldre, så när de kommer upp i 5, 6, 7 års ålder, så börjar de göra övergångar in i sin egen fria vilja. Då finns där en blandning, som en mellanliggande blandning, av valen de gör in i kompensationslagen och in i sin egen attraktionslag, och den processen ökar sakta tills de når en mogen ålder och flyttar hemifrån. Men de flesta kausala känslor som finns i dem är fortfarande dina egna, som förälder.

Valen de gör som en följd av det kommer att skilja sig åt väldigt mycket beroende på vilken personlighet de har och hur de svarar på de skadorna. Så vi kan till exempel ha två personer som har missbrukats sexuellt och en av dem går och missbrukar någon annan sexuellt, och den andra missbrukar inte någon alls. Så vad beror det på? De har båda två samma slags skada, men en av dem gör ett annat val än den andra, och det valet är fortfarande en viktig del av deras liv och de är ansvariga för sina val. Men när de är barn så återspeglar de bara våra egna val för det mesta. De återspeglar våra egna förnekade känslor.

9.3.  Ett exempel med ett barn som får ett upproriskt utbrott som svar på att en kniv tas ifrån dem

[01:46:34.09]

Kvinnlig deltagare: När du säger att vi ska låta dem göra saker, för några minuter sedan, om utbrott, när du har en tvååring som vill ha en vass kniv, och du inte vill att de ska ha den, på grund av rädslan att de inte vet hur de ska hantera en vass kniv, de känner inte till orsak och verkan, och konsekvensen, vad gör du i den situationen? Säg att de får ett utbrott eller har den känslan eftersom de nekats något.

Jesus: Vad är känslan i utbrottet?

Kvinnlig deltagare: Ilska, förmodar jag.

Jesus: Så det är ilska. Det är faktiskt en rätt så extrem ilska, eller hur – det är som ett raseri. Det är lite som en slags upprorisk känsla, eller hur, där jag gör uppror mot en auktoritet. Så det första att titta på inuti dig själv är de kvaliteterna, av vad som pågår inuti dig själv, i dig själv. Om de är upproriska så är de upproriska mot något.

Många gånger så kommer de vara upproriska mot känslorna i dig. Känslan du beskrev i dig är rädsla. Du är rädd för att om du gav dem en kniv så skulle de skära sig, och vad skulle du göra då? Du vill inte se dem ha ont. Du är rädd för att se ditt barn ha ont. Tillåt dig att gå in i de känslorna. Du kan välja där och då, om du vill, att ta bort kniven och låta dem ha sitt utbrott. Men om du inte tar itu med alla känslorna som orsakade utbrottet och de vill ha kniven, så kommer du i slutänden bara skapa en annan händelse där de får tag på kniven när du inte är i närheten.

(Ilska, raseri, upproriskhet –> Rädsla)

Kvinnlig deltagare: Så i den situationen, om jag tog kniven ifrån dem men fortfarande lät dem uppleva de känslorna, men sedan, medan de gör det eller vid ett lämpligt tillfälle, går igenom den rädslan och går in i den själv och varför…

Jesus: När är det ett lämpligt tillfälle?

Kvinnlig deltagare: Tja, förmodligen i stunden.

Jesus: Precis, så ta bort kniven och lägg kniven i lådan, men det är orättvist av oss att förvänta oss att barnet inte ska få ett utbrott, så länge jag inte tar itu med känslan som orsakat det utbrottet. Kan ni se det? Jag behöver ta itu med känslan som orsakade deras utbrott.

Ofta så görs ofta saker som att barnet tar tag i en kniv eftersom de inte får tillräckligt med uppmärksamhet, till exempel, där de känner att det inte finns tillräckligt med uppmärksamhet, och de vill göra något som inte är säkert för att få din uppmärksamhet. Det betyder att de ofta inte känner sig älskade från första början, när de går och gör så. Så tillåt dig att se vad som pågår inuti dig.

9.4.  Ett exempel med hur A.J. låter ett barn uppleva sina känslor fullt ut

[01:49:24.11]

Jesus: Det är förmodligen ett bra läge att ta upp ett annat exempel från utlandet. Jag och 6 andra personer körde i en bil från Miami i USA till Cape Canaveral, ni vet där de sköt upp rymdfärjan. Orsaken till att vi körde dit var att jag skulle hålla i några föreläsningar där uppe. Det som hände var att vi åkte i den här bilen, och i bilen satt 5-6 vuxna och en 3-årig pojke. En av personerna i bilen var hans mor, och hon satt där fram och den 3-årige pojken satt i bak och hans namn var Luca, och mammans namn, hon har inget emot att jag säger det, var Fiona. Fiona har många känslor mot män, där hon är arg på män, och hon vill inte ge kärlek till män; hon vill bli älskad av män men vill inte ge kärlek till en man på grund av några barndomshändelser i henne.

Det som ofta hände var att hon kände den här känslan inom sig av att inte vilja älska män, och Luca kände sig direkt oälskad. Så snart han kände sig oälskad så lärde han sig att det bästa sättet att få kärlek var att få uppmärksamhet, och det bästa sättet att få uppmärksamhet var att göra något som verkligen fångade mammans fokus. Så han kom ofta in och gapade och skrek på henne, han kunde komma in och slå ett annat barn för att få hennes uppmärksamhet. I slutänden fick han massor av negativ uppmärksamhet, men det var fortfarande uppmärksamhet och det hjälpte honom, kände han, bara genom att känna sina känslor, att det var bättre än att inte få någon uppmärksamhet alls.

Det vi bestämde oss för att göra på den här bilresan var att jag påpekade för Fiona att han manipulerade henne hela tiden för att få kärlek. Jag påpekade också ut orsaken för henne varför han gjorde det – för att hon inte gav honom någon verklig kärlek, och det beror på hennes problem med män. Det första vi gjorde var att vi pratade om hennes problem med män och vad som pågick med män, och allting kring det.

Det som hände var att så snart hon började känna en del av sin ilska mot män ganska starkt medan vi var i bilen, så snart hon gjorde det så gick lille Luca in i sitt raseri. Han satt i baksätet och han började skrika och gapa på sin mor, och säga att han ville ha det här och han ville ha det där och han började kasta sina leksaker framåt i bilen. Och sedan var alla frestade att stanna bilen och ta itu med det, men jag sade: ”Nej, nej, nej, låt oss fortsätta med det här.” Så där satt vi 6 stycken i bilen, och stod ut med det här skrikande, rasande barnet och vi lät honom vara i sitt skrikande raseri i en och en halv timma. Det kräver en del tålamod, om ni någonsin har försökt göra det i en bil, eller hur?

Uppenbarligen blev rätt många i bilen ganska så otåliga, men jag tyckte att det var rätt så bra eftersom det triggade dem också. Så det jag gjorde var att varje gång han började skrika mer så sade jag bara: ”Luca, att skrika kommer inte ge dig kärlek från din mamma. Du försöker styra din mamma.” Han är bara 3 år gammal, men han kan känna känslan som kommer från mig kring de här uttalandena och jag fortsatte bara att säga det. Sedan sade jag till Fi, ”Fiona, du tycker inte om män.” Och jag fortsatte bara att säga det, under den tiden. Det gör folk tokiga. Ni kan förstå varför folk blir tokiga på mig.

Jesus: Det som hände efter en och halv timma med hans raseri, eftersom hans raseri låg som ett lock över en del riktigt djup sorg som han har haft inom sig sedan befruktningen, var att han kom ut ur sitt raseri och sedan gick han in i en djup, hjärtegripande gråt över att: ”Ingen älskar mig.” Han bara grät och grät och grät. Och återigen var Fiona väldigt, väldigt frestad att stanna bilen och ge honom en kram. Jag sade: ”Nej, nej, låt det fortsätta, bara låt det fortsätta.” Han gjorde det här i nästan 20 minuter. Så vi hade en och en halv timmas skrikande och gapande, där saker kastades runt, sparkar mot baksidan av sätena och han skrek på mig också eftersom jag verkade vara huvudpersonen i att driva på det här, så jag fick också mycket av det hela. Vi bara tillät det att fortsätta och sedan gick han in i sin sorg. Han gick in i sorgen, vilket var orsakskänslan och det tog honom bara 20 minuter. På 20 minuter hade han frigjort massor av kausala känslor över att hans mamma inte älskade honom.

När han var klar med det så slutade han gråta och gick in i ett väldigt lugnt tillstånd. Han bara tittade sig omkring och började le mot alla. Och sedan sade han till mamma: ”Mamma, kan jag få en kram nu?” Det triggade förstås mamman när det gäller varför hon inte ville älska honom och hon ville så klart krama honom. Så vi stannade bilen, och hon gick ut och kramade honom, i den stunden. Fram till dess var han krävande, eller hur?

Det som hände var att hon tog itu med några av sina känslor och han tog itu med några av sina känslor, och hans känslor handlade om att inte vara älskad, vilket hade kommit in i honom redan när han var 3 år gammal. Han frigjorde en del av den kausala känslan. Men Fiona började också ta itu med några av sina känslor kring varför han inte kände sig älskad, och de kom till ett tillstånd där han kände sig älskad. I det läget stannade vi vid en mack, hans favoritmat är jordgubbar, så jag gick och köpte lite jordgubbar till honom och gav honom några jordgubbar, som var hans jordgubbar, och han bestämde sig för att han ville dela med sig av jordgubbarna, så vi fick äta jordgubbar allihop.

Han var inte i ett särskilt generöst tillstånd innan dess – han hade ett utbrott, skrek, gapade, väldigt högljudd, och orsaken var att han fick de här känslorna mot sig: ”Jag är inte älskad av mamma.” Det fanns så mycket sorg i honom som han behövde få kontakt med och den processen hjälpte honom att få kontakt med det. Jag påminde hela tiden

lille Luca om att han inte kunde kräva kärlek från sin mamma, men att han skulle få kärlek från mamma när han slutade kräva kärlek från mamma.

Jag fortsatte att påminna Fiona hela tiden om att om hon inte tog itu med sina känslor mot män, så skulle hon inte kunna älska sin son och han kommer fortsätta att känna den här känslan. Även om Luca, i det här fallet, frigjorde en massa kausala känslor över att inte vara älskad av mamma, så betyder det inte att han inte skulle känna den känslan vartefter. Därför att mamman behövde också frigöra sin ilska inombords mot män och sin sorg över män, vilket hon inte gjorde helt och hållet medan vi satt där i bilen. Så det betyder att Luca ibland fortfarande går i in sitt raseri, eftersom han känner sig så sårad över att inte älskas av mamma.

Maria: De kan ha det bättre numera.

Jesus: De har det bättre numera. Vi pratar ganska ofta med dem, och mamman har verkligen arbetat sig igenom en hel del känslor kring män, och därigenom så kommer det påverka hennes relation med sin son.

Det är en viktig sak att ha i åtanke. Det finns många andra exempel som jag skulle kunna ge er, men det här är en naturlig plats att ta en paus på. Har ni några frågor innan vi tar en paus? För jag vill bara besvara eventuella frågor om den här förnekandeprocessen.

9.5.  Orsaker till att barn återspeglar olika mängder känslor till föräldrarna

Kvinnlig deltagare: Finns det någon orsak till att ett barn skulle visa dig mer än dina andra barn? De är allihop av samma kön, de är pojkar allihop, men en av dem i synnerhet visar mig så mycket mer.

Jesus: Ja. Det finns många orsaker till att ett barn visar dig mer än de andra, och det beror inte på att det barnet är dåligt. Jag hör ofta folk säga att: ”Det där barnet är helt enkelt dåligt och det är inte de andra.” Verkligheten är att varje barn först och främst har sin egen personlighet, så varje barns reaktion på samma stimulans kommer att vara annorlunda.

För det andra så har de också, på grund av de olika tidpunkterna då barnen kom in i vårt liv, olika känslomässiga tillstånd som är igång och som är huvudtillstånden känslomässigt sett. Om ditt första barn kom in i ditt liv när du var 20 år till exempel, och du knappt hade arbetat dig igenom nästan några av dina kausala känslor, då skulle det barnet kunna ha mycket mer skador inom sig än barnet som kommer in i ditt liv när du är 30 år och du har arbetat dig igenom ganska många olika känslor.

Barnets kön kommer också vara en väldigt avgörande faktor. Om jag är en man och har en ilska mot kvinnor och får en flicka, så kommer hon känna det mer än om jag hade fått en pojke. Han kommer uppenbarligen känna det mindre, men han kan känna mer av känslan att vilja vara arg på kvinnor, eftersom han återspeglar min känsla.

Varenda omständighet med våra barn är totalt annorlunda, till och med deras åldrar skiljer sig åt. Tidpunkterna då de kom in i våra liv är annorlunda. De emotionella skador jag hade vid tidpunkten då de kom in i mitt liv är helt olika, och de emotionella skador min partner hade vid tidpunkten då de kom in i vårt liv är helt olika.

Kan ni se att det finns så många variabla faktorer, att det är fullständigt omöjligt för varje barn att agera på samma vis på samma stimulans? Det är orsaken till att ett barn fokuserar på en specifik del av problemen. Ni kommer märka att det som händer i er egen utveckling är att ni tar itu med ett barns fokus på alla sina problem, och sedan kanske ni märker att ett annat barn har en lång rad fokus på olika problem som kommer upp hos dem. Och det kommer bero på att ni nu har arbetat er igenom de första problemen, och nu gäller det istället problemen kring vad det andra barnet har och ordningen verkar vara slumpmässig, men den kommer bero mycket på er egen känsla.

Maria: Men vissa barn kan se efter våra skador, medan andra triggar oss, vilket i princip är vad du säger. Men om vi sedan bestämmer oss för att ett barn är vårt favoritbarn och det andra inte är det, då ökar vi i själva verket på deras själsskador.

Jesus: Jag har hört många säga: ”M-hm, det här barnet föddes till att vara andlig”, eller ”Det här barnet är född till det här eller det där.” Ärligt talat, när ni säger sådana saker så har ni redan massor av skadliga känslor inom er som projiceras mot de andra barnen, och det är väldigt skadligt för de barnen. Lösningen är att förstå att till och med det mest skadade barnet i vår familj, det som vi ser på som det mest skadade barnet i familjen, i själva verket är en återspegling av vårt eget förnekande av en känsla eller en önskan. Och vi pratar om förnekande av önskningar om en minut.

9.6.  Att identifiera föräldern vars känslor det är som återspeglas

[00:08:23.23]

Manlig deltagare: A.J, om vi går tillbaka till exemplet med kniven, om båda föräldrarna är i rummet och barnet agerar ut mot en av föräldrarna, så är det den förälderns känsla och inte nödvändigtvis bådas?

Jesus: Ja. Det stämmer. Barnet väljer vanligen föräldern, och när jag säger ”väljer föräldern” så menar jag att det fokuserar sin uppmärksamhet på föräldern med problemet som de känner känslan från.

Ett annat exempel jag gav: Michael och Fiona, som vi nämnde för er tidigare, åkte bil med mig i en bil i Barbados, och lille Luca satt precis bredvid mig. Han vände sig mot mig och sade: ”Jag hatar dig, A.J.” Och jag sade till Michael och Fi: ”Vem av er är det som hatar mig just nu?” Och Fi svarade: ”Åh, jag tror det var jag.” Och sedan säger lille Luca till Michael, Mike, Fionas partner: ”Dumma Mike, dumma Mike, dumma Mike, dumma Mike.” Och han bara fortsatte så där: ”dumma Mike, dumma Mike”, ungefär så. Och Mike sade: ”Oboy, oboy”, ni vet, ”Vad är det som pågår nu?” Och han insåg att det här var ett meddelande som han i själva verket fick från sin mor, som han hade känt, som han aldrig hade fått kontakt med och känt inom sig.

9.7.  Barn är perfekta återspeglingar av de vuxnas känslor

Jesus: Det här är vad Luca gjorde hela dagen. Ni kan föreställa er att han var en perfekt liten triggare. Det var toppen att vara med honom, för i varje stund under varenda dag gick han fram till folk i gruppen. Det var folk som hade kommit till en grupp som den här, och han gick fram – det här lilla 3-åriga barnet, och han sade: ”Du hatar din mamma.” Och personen som var där var en man i 28 till 29-årsåldern, och hans mamma satt precis bredvid honom. (Skratt) Och han sade till honom: ”Du hatar din mamma”. Och sedan fortsätter han till nästa person, precis så där, med bara en kommentar. Och mannen sade: ”Nej det gör jag inte, nej det gör jag inte, jag hatar dig inte.” Men sanningen är att det fanns en känsla i honom av djupt liggande hat mot hans mamma, på grund av en del händelser i hans barndom som hans mamma tillät att de inträffade.

Luca återspeglade hela tiden, till varenda person, den känslan de kände. Ni vet, en annan gång gick han fram och slog till någon. Det låter som ett oregerligt barn, eller hur? Och de flesta skulle fördöma barnet och säga: ”Åh, vad bråkigt!” Men i verkligheten återspeglade han känslan perfekt som han kände från just den personen i just den stunden, precis i den stunden.

Det är ganska konfronterande om vi börjar se på det på det viset, eller hur? Allt barnet gör i just den stunden är en återspegling av min känslomässiga interaktion med det barnet.

9.8.  Ett exempel med en deltagare som är förälder, som känner trötthet och hopplöshet

[00:11:30.01]

Kvinnlig deltagare: Hej A.J. När jag kom hit så kände jag mig totalt utmattad. Som att jag kände direkt att jag tappade all min energi. Och jag kände mig lite som att: ”Hur i hela världen kan jag uppfostra mina barn rätt när jag inte uppfostrades på det viset?” Du vet, jag känner att det är hopplöst.

Jesus: Ja. Så känn den känslan, du behöver känna den känslan. Många av oss föräldrar har den här hopplösa känslan av att det spelar ingen roll vad jag gör, jag kommer ändå inte kunna göra det bra. En annan orsak, emellertid, till att du tappade din energi, är att det fanns en stor grupp andemänniskor här idag som står inför problem som handlar om hur de har behandlat sina barn medan de var på Jorden, och de hör en massa av det jag säger till dem och känner sig mer och mer deprimerade, känner sig mer och mer nedtyngda. Många av er känner den känslan också när vi pratar om en del av de här problemen, känner er mer och mer deprimerade och nedtyngda av hela grejen med: ”Wow, kommer det ens några bra nyheter snart?”.

Sanningen är att det vi behöver göra under de här omständigheterna är att längta till Gud, be till Gud om att ta itu med de här känslorna, och även be om Guds förlåtelse, komma in i ett ångerfyllt tillstånd som förälder. Ångrandet, som ni minns, är vad som öppnar upp för nåden.

Kommer ni ihåg att vi har pratat om det här förut: Nåd från Gud, eller om ni tänker på det som förlåtelse från Gud. Gud förlåter förstås automatiskt, men känslan av kärlek som kommer in i oss och tar bort den kausala känslan, vilket är nåd, det händer när vi är i ett ångerfullt tillstånd. Så om ni känner att ni är dåliga föräldrar, tillåt er att känna er dåliga. Stäng inte ned er själva, och gå inte in i ett sömnstadium, och försök inte undvika det och springa iväg från problemen. Bara känn känslan, och det här gäller för andemänniskorna också. De behöver tillåta sig att känna: ”Jag var en dålig förälder”, och vända sig till Gud i det.

Visst, de flesta av oss har ingen aning om hur vi blev en dålig förälder, de flesta av oss har inte ens en aning om hur vi blev föräldrar, förutom själva sexet. (Skratt) Utöver det så har vi ingen aning om vad som hände och hur vi fick de här små barnen in i våra liv, så de flesta av oss känner mycket förvirring när det gäller att vara föräldrar.

Lösningen är att tillåta oss att känna de känslorna. Stäng inte ned de känslorna inuti er. Jag har två söner, så när jag först behövde konfrontera alla de här känslorna gick jag igenom några rätt så mörka perioder i min egen utveckling. Jag kände igenom mina djupt liggande känslor av personligt ansvar för skadan jag har åsamkat mina pojkar, och jag ägnade mycket tid åt att prata med Gud om det, mycket tid åt att prata med Gud, och be Gud upplysa mig om känslorna inom mig som skapade de problemen. Tillåt er själva att göra det.

Kvinnlig deltagare: Jag antar, jag hämtar lite hopp ur det faktum att jag vet att jag inte kan göra det själv, och jag glömmer av att jag inte behöver göra det själv.

Jesus: Precis. Ni förstår, det är ofta det här som är problemet, vi pratar om ett ämne där vi känner mycket skam på ett djupare plan, eller vi känner mycket dömande mot oss själva. Sedan kommer vi till det här tillståndet, där vi känner att allt är hopplöst, men i själva verket så är det tvärtom. Nu när vi ser sanningen så är det mer hoppfullt än det någonsin kunnat vara. Tiden då det verkligen är hopplöst är när vi inte ser sanningen och vi inte vill titta på sanningen och se all skada från det vi har gjort i våra liv. När vi ser sanningen, det är då som vi får som mest hjälp från Gud och det är också då som ni känner väldigt mycket kärlek flöda genom er från Gud, om ni tar kontakt med Gud i den stunden. Det är därför det är väldigt kraftfullt för er, som föräldrar, att gå igenom de sakerna.

9.9.  Ett exempel med hur A.J. låter ett barn uppleva sina känslor fullt ut (fortsättning)

[00:15:29.29]

Kvinnlig deltagare: A.J, kan du prata mer om processen i bilen med att få henne till tillståndet där hon känner kärlek till sin son?

Jesus: Ja, hon började prata mycket om hur hon kände inför män och hur män har skadat henne under hennes liv. Hon kände i själva verket inte kärlek till sin son, hon bara slutade känna ilskan mot sin son. Det hon gjorde var att, istället för att hålla fast vid raseriet inom sig mot män, så började hon prata om det, vad män har gjort mot henne under hennes liv, med början hos hennes farbror och hennes far och andra, ända fram till där hon var idag där vi satt i bilen. Och hon började bara beskriva de händelserna och äga dem, som i att hon ägde dem som faktiska minnen och lät sig själv se att det var så här hon kände. Hon bearbetade inte alls den underliggande sorgen just då; allt hon gjorde var att äga dem.

Ofta märker ni samma sak; så snart ni äger känslan så återspeglas barnets känsla på ett annat sätt, så snart ni äger den. Ni behöver inte nödvändigtvis känna den tills den är borta. Hon fullförde inte bearbetandet av känslan.

Maria: Nej, och det du gjorde var också som ett slags avlärande. Som i att Luca hade lärt sig något från den ständiga projiceringen av den här känslan mot honom hela tiden, och han hade lärt sig ett beteende om hur han skulle hantera det från sitt håll. Så det var inte bara Fionas bearbetande, det var även Lucas bearbetande. Han behövde lära sig lärdomar om kärlek. Han hade tagit till sig några idéer om kärlek som inte var sanningsenliga, och alla i bilen lärde honom en sanning.

Jesus: En sanning om kärlek; sanningen om kärlek är att du inte kan manipulera en person till att älska dig, och det är sanningen som Luca inte hade lärt sig, eftersom hans mamma hade tillåtit sig att manipuleras för att han skulle få kärlek från henne. Det handlade om att bryta en medberoendekoppling – minns ni att jag pratade tidigare om att bryta en medberoendekoppling? Det var vad just den situationen handlade om. Faktum är att jag var mer fokuserad på Luca och att försöka hjälpa Luca än vad jag var fokuserad på Fi, i just den stunden. Orsaken till det är att det var ganska svårt att stå ut med att ha ett skrikande barn i bilen i en och en halv timma.

Det blir ofta ditt fokus, eftersom den som låter mer och mer… Men sanningen är att det var hans mammas känslor som skapade det, men hans respons var att gå in i krävande situationer mot sin mor för att få kärlek, och det behövde också tas upp. Så hur tar vi itu med det? Det bästa sättet att ta itu med det är att mamman börjar ge kärlek, men olyckligtvis, till och med om mamman börjar ge kärlek av hela sitt hjärta, så skulle Luca fortfarande ha skadan, eftersom skadan kom in i honom innan han föddes.

Kvinnlig deltagare: A.J, min yngste son har alltid varit en av mina största triggare. Och jag pratar om hur, att om du inte känner det så kommer barnet kommer känslan, barnet kommer att visa dig. Min son kunde i 4- eller 5-årsåldern bli väldigt rasande. Och min känsla som jag inte tittade på var min rädsla för arga män. Och när jag började kännas vid den, jag hade inte arbetat med det ännu, men bara att kännas vid det verkade lugna ned honom en del.

Jesus: Det är precis så, och det är precis vad Fi kände också. Hon var så rädd för arga män att hon gjorde vad som helst för att få slut på ilskan. Hennes son hade i själva verket lärt sig att allt han behövde göra för att styra mamma var att bli arg, och då kunde han få mamma att göra vad han ville, och detsamma gäller för dig.

Relationer mellan människor

Att uppfostra barn

Session 1 del 2

[00:20:35.01]

Jesus: Nu tänkte jag kanske att jag vill höra några av era kommentarer om det ni har hört så här långt.

Manlig deltagare: Personligen tycker jag att du har sammanfattat det hela i den första meningen. Om vi hade gjort allt det här med vår själ, istället för med vårt sinne från första början, så skulle vi alla vara där vi är nu. Det är insikten från allt det här.

Jesus: Ja.

Kvinnlig deltagare: Allt det är sant och det är bara underbart att äntligen frigöra mycket av det här.

Jesus: Mycket av skulden du känner över att inte göra det.

Kvinnlig deltagare: Det var faktiskt inte skuld. När den unga damen där framme sade något och sade till henne att: ”Du känner att du inte har tillräckligt med tid för att bearbeta det här”, eller ”Du kan inte bearbeta det snabbt nog.” Mina barn och jag ska skiljas åt om två månader, och jag insåg inte att jag hade så mycket rädsla över det för jag tänkte att om jag inte är där så kommer jag inte kunna hjälpa dem. Och det förde upp mycket. Jag har 7 andra personer som bor i huset, och jag såg så mycket smärta i deras ansikten, jag insåg inte att jag hade så mycket smärta inombords, för de återspeglar bara hur jag känner. Så det är bara underbart, tack så mycket till er båda.

Jesus: Ja.

Kvinnlig deltagare: Och jag skulle vilja säga till Maria – vilken förändring! Hon ser ut som att hon kommit på något sedan senast. Så grattis! Du måste ha arbetat mycket också. Så tack. Jag tackar er allihop för ert stöd också, jag känner det varenda dag som jag är här och jag tackar er verkligen.

Maria: Tack.

Jesus: Maria skulle förmodligen vilja säga några saker om det, för vi pratade lite under pausen som vi tog tillsammans.

Maria: Jag har suttit här borta och känt mig så onödig. Jag har haft en massa saker om att: ”Jag kan inte säga något, jag är ingen förälder. Jag vill säga det här, åh jag kan inte säga det där.” Så tack. Och jag har känt massor av saker om att: ”Hur kan du vara den andra hälften av den här själen” (pekar på A.J.) Han är rätt så fantastisk. (Skratt)

Jesus: Jag har inga problem med att vara den andra halvan av den här själen. Låter rätt så bra. (Skratt)

Maria: Vi träffade Jeremy under pausen, och det var riktigt härligt, för han var bara sig själv. Och han oroade sig inte för vad någon tyckte, och jag tänkte att ”Jag behöver lära mig det här av Jeremy.”

Jesus: Var är Jeremy? Han är din son, eller hur? Jeremy kom fram till oss och han var bara sig själv och berättade en massa historier och sådana saker, och Maria sade: ”Det här är bra för mig, det här är bra för mig.”

Ett av problemen som vi arbetar oss igenom tillsammans, Maria och jag, är att bara tillåta oss att vara oss själva i sällskap med varenda person i vår närhet. Maria tycker det är svårt ibland, för hon är väldigt känslig för allas känsloprojiceringar. Så snart hon känner att hon behöver vara något annat än den hon är, så blir det lite förvirrande inuti, eller hur, babe?

Maria: Jag känner det som att jag behöver vara perfekt här framme. Jag förväntar mig inte att någon av er ska vara perfekt, så det är galet att jag känner att jag behöver vara det, men det gör jag.

Jesus: Så Maria tar resten av eftermiddagen… (skratt) medan jag vilar lite. Hon sade att hon behöver den triggern… sade du inte det? (Maria skakar på huvudet)

Nej, det är bara frågan om, det är detsamma med många interaktioner. När man står i rampljuset finns det en tendens att agera annorlunda, och det drivs på av känslan att ingen egentligen kommer godta dig som du verkligen är. Det är en stor barndomskänsla, eller hur, som projiceras mycket på oss när vi är barn. Så det är bra att arbeta sig igenom den känslan.

10.  Skadan i barnet från föräldrarnas förnekande av personliga önskningar

Jesus: Nästa sak som jag vill prata med er om är undantryckandet av era önskningar som föräldrar. Vet ni vad jag menar med det? Varenda gång ni trycker undan en önskan i er själva, så lär ni också era barn att trycka undan en önskan i dem.

10.1.  Om föräldrarna trycker undan sexuella önskningar, så påverkar det barnets hela sexuella identitet

Jesus: Vi kan titta på några av önskningarna som är riktigt luriga önskningar när det gäller vad de flesta av oss har en del skam eller skuldkänslor kring, och det är våra sexuella önskningar. Varje gång ni trycker undan era sexuella önskningar inombords, så trycker ni också undan ert barns sexualitet. Hur många av oss känner att vi har en del stora problem när det gäller sexualiteten i våra liv? Hur många av er känner det? Jag har haft massor att ta itu med under mitt liv, och varje gång vi inte tar itu med de känslorna och vi trycker undan önskningarna vi har, så påverkar vi vårt barn att göra väldigt, väldigt likartade saker.

Maria: Fast vad är motsatsen till att trycka undan? Det är inte att genomföra önskningarna heller, eller hur?

Jesus: Nej, nej. Det handlar om att känna dem. Det handlar om att känna de önskningar ni har. Några av önskningarna kommer inte vara i harmoni med Guds kärlek. Några av dem kommer att vara i disharmoni med Guds lagar. Men ni behöver fortfarande känna dem, och ni behöver känna dem för att frigöra dem, för att arbeta med dem behöver ni känna dem.

10.1.1.  Ett exempel med skam över nakenhet och sexuell skam

Jesus: Vi kan ta några exempel. Vi kan säga att det finns tre eller fyra barn i familjen. Tre av dem är tonårsflickor nu, och så har vi en pappa och en mamma. Och tonårsflickorna var vana vid nakenhet när de var små, så de springer fortfarande omkring nakna i huset, och de är i tonåren nu. Så pappa ser dem, nakna, och han säger åt dem att: ”Gå och ta på er kläder.” Hur låter det för er? Vad har ni för kommentarer om det?

Kvinnlig deltagare: Det är som att få dem att skämmas över att vara nakna.

Jesus: Ja. Det får dem att skämmas. Vad behöver pågå hos fadern för att han ska säga så till dem, tror ni? Vad tror ni det kan vara?

Kvinnlig deltagare: Han känner uppenbarligen något sexuellt för dem och han vill inte ta itu med det.

Jesus: Exakt, annars skulle han inte oroa sig över det, eller hur? Om han inte oroade sig över det när de var 5 eller 10, varför skulle han då oroa sig över det när de är 15?

Kvinnlig deltagare: Och hur är det om fadern går omkring naken framför flickorna?

Jesus: Ja, om han har gjort det hela deras liv, varför skulle han inte kunna fortsätta göra det? När allt kommer kring designade inte Gud oss med kläder på. Han designade oss utan kläder på.

Kvinnlig deltagare: I vår familj brukade vi gå runt nakna allihop, men varje gång så snart de blev tonåringar, så bad de mamma och pappa att ta på sig sina kläder.

Jesus: Ja. Varför var det så? Vilka känslor har mamma och pappa kring sina egna kroppar? Om barnet återspeglar skam över kroppen till föräldrarna, vad känner då föräldrarna om sina egna kroppar? Skam. Så där måste finnas en viss skam över den egna kroppen, och du vet att du har det. Allt de gör är att återspegla det till dig. Det är allt de gör.

Så jag föreslår inte att ni alla behöver gå och klä av er och vara nakna när ni umgås med alla. Det jag säger är att om vårt beteende förändras på grund av åldersskillnader eller något, så behöver vi ta en allvarlig titt på den underliggande känslan, som föräldrar. Om våra barns beteenden förändras under någon period av vårt liv, så behöver vi titta på vårt beteende som föräldrar. Våra barn är vår attraktionslag. Det de egentligen gör med oss och säger till oss och interagerar med oss om är beviset på vad som finns i vår själ, vare sig vi vill tro på det eller ej. Det finns där, och vi behöver tillåta oss att se det.

Kvinnlig deltagare:

Sedan min dotter var liten, så har hon alltid knäppt mina knappar och sagt åt mig att ta på mig kläder. Jag undrar bara om det beror på att jag själv har ett förnekande, för jag känner inte på det viset?

Jesus: Ja, du förnekar en känsla som du känner inuti dig själv som du intellektuellt sett har hoppat över – så gör vi ofta som föräldrar. Det vi gör är att vi intellektuellt sett hoppar över känslan och tänker att vi inte har den, eller tänker att vi har accepterat någon ny tanke, när vi egentligen inte har tagit itu med problemet känslomässigt, och våra barn kommer att återspegla det faktumet till oss helt perfekt att vi inte har tagit itu med problemet känslomässigt.

Så snart ett barn gör det med er, så är det en perfekt sak. Direkt så har jag uppenbarligen inte tagit itu med det här. Ofta vill vi som föräldrar säga att: ”Åh, jag har tagit itu med det, jag har tagit itu med det. Det måste vara barnet, det måste vara något fel med barnet.” Nej, nej, det pågår i själva verket fortfarande inuti dig och du har bara tryckt undan det. Väldigt viktigt att se det. Några andra kommentarer om det?

Kvinnlig deltagare: Jag kan se nu, tror jag, min äldsta dotter, det är som att växa upp och förändras och hon är inte bekväm i det, och hon vill gömma det och säger hela tiden till mig att: ”Ta på dig kläder. Gå och ta på dig.” Jag vet att det är så hon kände som barn, och hon visar det för mig hela tiden.

Jesus: Ja, det är så du känner fortfarande.

Kvinnlig deltagare: Det är det och jag har fortfarande mycket av det, men jag vill inte ta itu med något av det. Jag hade ingen aning. Jag hatade det, jag hatade att allt förändrades och det är bara så uppenbart.

Jesus: Ja, problemen med sexualitet är väldigt viktiga att ta itu med som föräldrar, för de styr hur våra barn växer upp så småningom, och hur de relaterar till det motsatta könet och de styr till och med kvaliteten på relationerna de har med det motsatta könet. Så det är väldigt, väldigt viktiga känslor att ta itu med. När vi har samtalet om ”Sex och sexualitet” så kommer vi att konfrontera många av de känslorna som ni kanske känner inuti er.

10.1.2.  Ett exempel med att råka på två barn som leker med varandra sexuellt

Jesus: Saken med barn är att… hur många av er har gått in och sett två barn leka med varandras privata kroppsdelar – till och med att bara kalla dem för ”privata kroppsdelar” är intressant – men de leker med varandras privata kroppsdelar, och det sker mitt framför andra människor – hur skulle ni reagera? Var ärliga, hur skulle ni reagera? Hur har ni reagerat när ni har upptäckt att det här händer bland era egna barn?

Kvinnlig deltagare: När mina barn var små så skulle jag ha sagt: ”Åh, låt bli det där nu”, men nu, med barnbarnen, så kan jag se att det var något jag tryckte undan i dem som kom från mig, på grund av mina problem med min sexualitet. Så jag förändrar det med mina barnbarn och förhoppningsvis blir det bättre.

Jesus: Så när dina barn var barn så kände du att du ville stänga ned dem direkt. Hur många av er har gjort det: ”Åh, det är okej att göra det…” eller hur många av er har sagt att det är okej att göra det? Men ofta säger vi det till och med, men vad känner vi? Som att vi säger: ”Åh, det är okej”, när det djupt inuti dig låter: ”Gör inte så där! Gör inte så där när andra ser.” Stämmer inte det? Inombords finns en känsla som är helt annorlunda, eller hur? Det är ofta vad som händer inuti oss. När vi har den känslan så är det ett undantryckande.

10.1.3.  Att skapa sexuell skam i barn

Jesus: Lösningen med alla våra interaktioner med barn ur ett sexuellt perspektiv är uppenbarligen att vi behöver se till att våra önskningar, de sexuella, är rena. Om det finns någon som helst projicering på våra barn så kommer det förändra saker och ting totalt. Många av projiceringarna handlar om skam. Hur ni känner skam över er egen kropp, till exempel. Eller skam över sex. Eller, om era barn kommer in i rummet medan ni älskar, hur känner ni er då? Som att det finns som en jättestor skam, en enorm reaktion där vi täcker oss och ibland kanske vi till och med skriker åt barnet: ”Gå härifrån! Gå härifrån. Vad gör du här inne?” Alla de känslorna projiceras på barnet. Vad lär sig barnet? De lär sig att stänga ned sexuellt, att sex är dåligt.

Maria: Att bli väldigt privata och hemlighetsfulla kring sex. Det är vad de lär sig.

Jesus: Så du har lärt dig det, eller hur?

Maria: Ja, det har jag. Vilket är orsaken till att jag inte har hörts något i det här samtalet. (Skratt)

Jesus: Så det betyder inte att ni ska vara promiskuösa, där ni visar upp er, som en exhibitionist. Jag föreslår inte det, för det drivs av en önskan efter andra sorters uppmärksamhet, eller hur? Det drivs på av en önskan om att bli älskad, en önskan om att bli sedd på som fantastisk, alla de sakerna som inte heller är i harmoni med kärleken. Lösningen är att fokusera på vad jag känner i mig själv, emotionellt, vad gäller sexualitet, för vad det än är som ni inte känner i er själva är det som ert barn känner.

Maria: Och skam, som skam över våra sexuella organ eller över hur vi ser ut som en man eller en kvinna – det är definitivt något som förs över till barn icke-verbalt.

Jesus: Ofta har ett barn någon typ av problem med sina sexuella organ. På sistone har det varit några mödrar som pratat med mig om hur deras döttrars vaginor är helt svullna och ömma hela tiden, och ibland har deras döttrar torsk eller blåskatarr, och de har inte sex eller något, de är bara 7 eller 8 år gamla. Sådana saker – vad är det som pågår där? Det som pågår är att deras kroppar agerar ut all skam i modern över hennes sexuella organ och saker som har hänt i hennes eget liv. Vanligen har det att göra med misshandelsproblem kring sex också. Det är vad som pågår i själva verket.

Se med stort allvar på de här problemen som rör sexualitet och hur de sakerna projiceras på barnet, för när ni inte äger det så är det barnet som upplever det. Så kom ihåg att varje känsla ni förnekar agerar barnet ut och upplever, ända ner till en fysisk respons, för varenda känsla. Det är ganska kraftfullt, eller hur, att förstå? Det handlar också om att trycka undan önskandet, så vi vill prata om önskningar.

10.2.  Om föräldern förnekar sin egen önskan, så känner barnet att hans eller hennes önskningar också trycks undan

[00:37:30.26]

Maria: Så det andra viktiga vi ville säga om det var att om ni lever i er passion, så lär ni ert barn att det är underbart att vara i er passion. Om ni känner att: ”Åh, jag kan inte vara i min passion för jag kommer inte ha tillräckligt med pengar”, eller ”Jag har faktiskt en plikt mot familjen”, så lär sig barnet automatiskt att det i själva verket är för svårt att leva ut sina drömmar, för svårt att leva i era passioner i era liv. Så vi använder ofta ursäkten att vi har en familj för att inte följa våra drömmar eller leva i våra passioner, men det är i själva verket rätt så skadligt för det barnets själ, för de lär sig att de inte kan göra det i sina egna liv.

Jesus: Så hur många av er känner i nuläget att jobbet ni har inte är det jobb ni vill ha? Hur många av er känner det? Ungefär en tredjedel av åhörarna, kanske. Okej, om ni nu har barn som bor med er, med den känslan, så lär ni dem att göra jobb de inte gillar.

Maria: Där ni måste förneka er själva för pengarnas skull.

Jesus: Ni lär dem hur de ska prostituera sig själva för pengar, egentligen. Så sluta med det. Lev i era önskningar. Fråga er själva vilka era önskningar är. Om ni inte vet vilka era önskningar är, be till Gud om era önskningar. Tillåt er själva att arbeta er igenom dem, och upptäck dem och utforska dem. Ta reda på vilka de är, och när ni vet vilka de är så kan ni göra dem.

Maria: Men om ni går för att leva ut era önskningar men känner er väldigt skyldiga, som: ”Åh, jag gör det här men jag går ner i lön, och då kommer inte min familj ha lika mycket”, vilken känsla kommer de då känna? De kommer känna att: ”Något stämmer inte riktigt här”, och förmodligen kommer de utlösa skuldkänslan i dig. ”Det är inte rättvist, vi fick inga nya skor.” Och det beror på att ni känner er skyldiga över ert beslut att leva i era passioner. Så det måste vara en ren önskan.

Jesus: Som om ni gör något som kräver att ni går ner i lön, till exempel, för att göra det ni tycker om, eller om ni bestämmer er för att bara arbeta 3 dagar i veckan, så att ni kan ägna 2 dagar i veckan åt det ni tycker om, och era barn påverkas av det, om ni då känner er skyldiga över det, som Maria sade, så återspeglar era barn er egen skuldkänsla till er. De kommer att få er att känna er ännu mer skyldiga tills ni tar itu med skuldkänslan över att följa er egen önskan. Tillåt er att känna den skuldkänslan. Tillåt er att känna varför ni känner er skyldiga över att de inte får lika mycket, men fortsätt följa er passion. Det är väldigt viktigt att följa er passion, för annars kommer inte era barn veta hur de ska följa sin – det är så de lär sig av er.

Många av oss gör det här med sporter också, och sådana saker. Ni ser det ofta i USA, och även här i Australien för vi är ett ganska sporttokigt land. Ni ser föräldrar som själva inte har haft någon framgång i sporter som ofta får sina barn att bli mer och mer framgångsrika, och de pressar dem, pressar dem, pressar framgångarna. Ni ser det hända rätt så ofta. Känner ni någonsin själva för att göra det, som föräldrar, där ni vill att barnet ska lyckas på ett visst område i livet? Vill ni att de ska lyckas inom det akademiska, eller vill ni att de ska lyckas inom sporten? Det är er oläkta känsla, för i slutänden så behöver vi uppmuntra dem att göra det de vill göra, och uppmuntra dem att göra det.

Maria: Jag fick projiceringen att du borde ta varenda möjlighet, för du har fått den här möjligheten. Så till slut gick jag in i saker som jag egentligen inte ens ville göra, eftersom jag borde ta möjligheten. Jag har fått alla de här möjligheterna. Det är liksom subtilt ibland, också.

11.  Frågor från åhörarna

[00:41:25.13]

Jesus: Så är det några frågor om att följa era önskningar som ni vill ställa?

11.1.  Ett exempel med ett barn som går in i rummet när deras föräldrar har sex

Kvinnlig deltagare: Jag skulle vilja återkomma till då barnet går in och ni älskar; det förvirrade mig helt enkelt.

Jesus: (Skrattar) Vad blev du förvirrad över med det?

Kvinnlig deltagare: Ja, jag vet inte om jag skulle känna mig bekväm med att fortsätta. (Skratt)

Jesus: Jag sade inte att ni behövde fortsätta.

Kvinnlig deltagare: Ja, jag vet. Så jag skulle bara vilja få höra lite mer om var det går över till att vara en helig förening som är till för er båda? Och jag kanske inte är helt klar i mig själv över det här.

Jesus: För det första, så om ni båda som ett par trodde att det var en helig förening och var helt okej med att det är en privat händelse, och ni inte hade några känslor av skam eller skuld, så skulle ni inte attrahera att barnet kom in i rummet från första början. Så det faktum att ert barn kommer in i rummet betyder att ni faktiskt har några känslor av skuld eller skam över sexualakten. Det första ni behöver göra är att gå igenom de känslorna.

Om det här händer så känner ni er förstås triggade. Så avbryt hela saken och börja prata om hur det fick er att känna. ”Jag kände mig skamsen. Jag kände mig skyldig. Jag kände så här…” vilka känslor ni nu än har. Arbeta er igenom de känslorna för det var attraktionslagen, den händelsen som attraherades av er egen själ.

Ni kanske kände att ni var i en helig förening, men där fanns uppenbarligen andra känslor som handlade om sexualitet som behövde utlösas genom att ni blev generade, innan ni ville känna dem. Gå in i dem och känn dem. Kom ihåg att ert barn är en fullständig återspegling av era egna förnekade känslor. Ert barn skulle inte ens komma in i rummet om det inte fanns någon känsla inuti er. Det ni behöver göra är att fokusera på vad känslan är i mig själv.

Om ni tänker på hela ert föräldraskap på det här viset så gör det uppfostran rätt så enkel, om ni tänker närmare på det. Allt som händer som jag blir störd över hos mitt barn, innebär att det finns en känsla där som jag just har förnekat. Det är ganska enkelt att komma ihåg, eller hur? Tycker ni inte det? Om jag bara ser till att komma ihåg det, och fortsätter att minnas det för varenda händelse, så kommer jag arbeta mig igenom alla känslor som exponeras därigenom. Kan du se hur det förhåller sig till det här?

Kvinnlig deltagare: Ja, det kan jag. Men det är inte bara barn, det verkar som att det gäller hela din värld, det är allting.

Jesus: Det är allting.

Kvinnlig deltagare: Det är i princip allting.

Maria: När du väl bestämmer dig för att ta itu med dina känslor.

Kvinnlig deltagare: Ja, vilket är jättebra. Till och med att ni skickade mejlet, som jag delade med några personer, som ”Jesus och Maria” var en process som tog två dygn för mig.

Jesus: Precis. Vilket är orsaken till att jag gjorde det. (Skratt)

Kvinnlig deltagare: (Skratt) Tack för den.

Jesus: Inga problem, det var mitt nöje.

11.2.  Att identifiera föräldern vars känslor det är som återspeglas hos föräldrar som separerat

[00:44:32.27]

Kvinnlig deltagare: Jag ville veta om barnet återspeglar föräldrarna och den ena föräldern inte är där, i vilket läge känner du att du kan sluta? Om du inte vet hur mycket som är ditt eller deras, och du bara fortsätter och fortsätter tills attraktionslagen slutar, även om det kanske är hans?

Jesus: Aha, ni förstår det är här som många av oss som har separerat vill tro att det är den andra personens attraktionslag. Hur många av er känner på det viset? Ni vill tro att det är den andra personen. ”Det är hans, eller hennes, det är inte mitt!” Sanningen är att om det händer hos er och ni har en känslomässig respons, så är det ert. Så se på det varenda gång det händer. Avfärda det inte. I slutänden så är det enbart du som säger: ”Jag skäms lite grann över vad som finns i mig, och jag vill att mina grejer ska sluta någon gång.” Tja, dina saker slutar så snart attraktionslagen slutar föra det till dig. Och attraktionslagen kommer att sluta föra det till dig så snart ditt själstillstånd förändras. Kommer ni ihåg vår session om attraktionslagen? Det är det vackra med attraktionslagen; att den säger er sanningen, varenda gång.

12.  Att förstå barnets attraktionslag

[00:45:47.02]

Maria: Vilket förmodligen för oss till nästa avsnitt, där vi pratar om barnets attraktionslag, och vad som skapar barnets attraktionslag.

Jesus: Barnets attraktionslag, allt som har att göra med barnets attraktionslag är i själva verket er attraktionslag. Men givetvis, vartefter barnet växer så börjar det samla på sig sitt eget själstillstånd, och när själstillståndet förändras, så förändras barnet. Och när själstillståndet förändras så förs nya händelser in av attraktionslagen som attraheras av dess själstillstånd.

Så i slutänden, om barnet är i tonåren, så kommer deras attraktionslag vara en kombination av er och barnets. Och därifrån och vidare i deras fortsatta liv, så kommer det vara en kombination av er och barnets attraktionslag. Så om ert barn är 60, 40 år och ni är 70, så handlar det som händer mellan er och ert barn fortfarande mycket om er egen attraktionslag och skadan ni har åsamkat era barn.

Maria: Därför att valen de gjort med sin fria vilja kommer påverkas av deras själstillstånd, vilket är ett rätt så direkt resultat av ert eget själstillstånd. Så det kommer alltid finnas en koppling där.

Jesus: Så om det är fallet, vad behöver jag då göra om något händer mitt barn, i varje enstaka fall? Titta på vilken känsla det är inom mig som jag förnekar. Hur känner jag över den där händelsen? Så fråga först er själva; hur känner jag över det här? Så för att återkomma till då barnet går in i rummet när ni älskar – ”Hur känner jag mig?” ”Skamsen.” Eller ni kanske känner att ni har lagt tid på annat än barnet och att ni inte borde ha gjort det eller något sådant. Ni kan ha alla möjliga olika känslor som kan ha fått det här att ske. Tillåt er att känna dem där och då, precis som ett barn skulle göra.

Maria: Jag vet inte om Peter har något emot det, men jag pratade med Peter häromdagen, och han har en situation med en av sina vuxna söner, men känslorna som hans son känner utlöser många känslor i honom över hans mamma. Så var det rättvist beskrivet, Peter?

Jesus: Så till och med för ett vuxet barn, och med känslor du har i interaktionen med ett vuxet barn, så kommer det handla om din attraktionslag och interaktionen mellan den och barnets tillstånd.

Maria: Och det är en händelse som inträffade i Peters barns liv, så det har inte ens något att göra med hans interaktion med hans son, men händelsen som inträffade i hans liv, där kan du hitta den kausala känslan inuti dig som förmodligen orsakade den attraktionslagen där din son hade den här raden av upplevelser.

Jesus: Så vi kan säga att ni har en dotter, och dottern är gift och de separerar; de är bara gifta i två år och sedan skiljer de sig. Det kommer delvis vara din egen attraktionslag. Orsaken till det är att er dotters känslor skapades av hennes omgivning till största delen, varav ni för det mesta var en del. Så därför har det att göra med något i er egen attraktionslag. Det är därför vi ofta har många väldigt starka känslor över det som händer våra barn. Orsaken är att vi vet, på en själsnivå, att vi har skapat många av deras känslor. Vi vet det, och vi känner oss ansvariga för det. Sanningen är att vi inte behöver ändra på deras liv åt dem nu. Det vi behöver göra är att förändra vårt eget liv, ändra på våra egna känslor.

Maria: För om vi försöker att förändra deras sinnen eller ordna upp det åt dem, så finns det fortfarande en kontrast mellan vad vi säger och vad vår själ känner. Det kommer vara till störst hjälp för ert barn när ni har tagit itu med känslan själva, i synnerhet om det är ett vuxet barn.

Jesus: Så kan ni se vikten av att titta på den egna attraktionslagen?

12.1.  Ett exempel med ett barn som bryter benet

Jesus: Så vi kan säga att ert barn bryter benet. Om ni ser på det som er attraktionslag, så kommer ni ha mycket bättre möjligheter att lösa den sortens problem, än om ni tänker att det är någon slags slumpartad händelse.

Kvinnlig deltagare: Min son bröt sin vrist en gång. Så om jag hade gått och sagt till honom: ”Hur kände du just då? Vilka var dina känslor i den stunden?”… skulle det hjälpa mig att komma i kontakt med känslorna som jag hade om jag inte var medveten om dem?

Jesus: Förmodligen inte. För problemet är inte vad han kände, utan vad du kände just då. Kan du se det?

Kvinnlig deltagare: Ja. Så hur skulle jag göra kopplingen? Säg till exempel att han var i skolan och jag var på jobbet, och han bröt benet. Och en timma senare är jag med honom, och det är det som är problemet, och jag har glömt allt om vad som hände mig för en timma sedan. Så hur kommer jag in i den bilden?

Jesus: Gå in i den händelsen du kan få kontakt med, vilket är det faktum att du nu lappar ihop ett barn som har brutit ett ben. Du sitter nu på sjukhuset, väntar på att läkaren ska komma och gipsa hans ben, och du går igenom alla de här känslorna. Det första du gör är att fokusera på alla de känslorna, alla känslor av ansvar som du hade, och alla de andra känslorna som kommer upp. Gå in i de känslorna snarare än att försöka fly undan dem.

Om du känner panik, gå in i paniken och rädslan du känner. Så hur många av er, om de ringer från skolan och säger: ”Kom hit fort, ert barn har skadat sig”, hur många av er skulle känna en hemsk panik? Känn det, för det är en av händelserna som det utlöser åt er. Känn ansvaret, känn det. Gå igenom allt det först. Sedan när ni har gått igenom allt det, så kommer ofta det ni kände, förmodligen, i stunden då det inträffade att komma upp.

12.2.  Att identifiera känslor som skapade händelsen genom attraktionslagen

[00:52:11.27]

Jesus: Men om det inte hjälper, fråga då barnet: ”När hände det?” Men ni behöver inte fråga barnet så mycket om deras känslor, för det har att göra med era känslor. Så kommer ni ihåg exemplet jag berättade om före rasten, där damen beskrev en upplevelse med sin pappa, precis innan hennes pappa dog, två dagar innan hennes pappa dog så besökte hon honom, och hur dottern grät. Kommer ni ihåg att jag berättade om den upplevelsen? Hon behövde inte fokusera på vad dottern kände, för dottern kände sig uppenbarligen ledsen. Dottern visste inte ens varför hon kände sig ledsen. Det hon behövde göra var att se på vad, inuti henne själv, som hon just sagt, vad hon just uttalat, som hon inte alls hade någon kontakt med känslomässigt.

12.2.1.  Ett exempel med en förälder som distraheras av sitt barn

[00:52:59.21]

Jesus: Så det jag har pratat med föräldrar om till exempel, vi har suttit ner tillsammans, som i en liten grupp, kanske 15 personer eller så, och pratat. Och jag börjar fokusera på en av föräldrarnas känslor som de har ställt några frågor till mig om. Och plötsligt så kastar sig barnet, som varit utomhus och lekt, in genom dörren, springer fram till föräldern, hoppar upp i deras knä och börjar dra i deras öron, dra i deras hår. Och lite som att, vad är det som händer?

Och hon säger: ”Åh, han är så distraherande, han är så distraherande.” Och jag säger: ”Ursäkta, men du vill inte höra det här samtalet, och det är därför han distraherar dig.” Han kände hennes känsla, hennes känsla av att: ”Jag vill komma undan från det här. På något sätt vill jag komma undan från det här. Snälla, någon, kom och rädda mig från det här samtalet.” Och så, kommer han, som är utanför, inspringande och hoppar upp i hennes knä och räddar henne från samtalet. Och sedan skyller hon på honom och säger: ”Han är så distraherande.” Men i verkligheten ville hon bli distraherad.

Så jag säger ganska ofta i precis den stunden att: ”Du ville bli distraherad. Känn efter vad din känsla är. Din känsla är att du inte ville höra vad det jag sade till dig. Du öppnade munnen och sade: ”A.J, vill du berätta om det här för mig”, och sedan var känslan i precis samma stund: ”Jag hoppas att han inte säger något till mig, för jag är livrädd för vad han kommer säga.” Och så projiceras känslan på barnet och barnet är den perfekta responsen varenda gång på känslan vi förnekar som föräldrar. Kan ni se vad som händer nästan jämt?

13.   Frågor från åhörarna

13.1.  Ett exempel med en deltagares son som arbetar sig igenom sina egna känslor

[00:54:34.00]

Kvinnlig deltagare: A.J, på senare tid, så tror jag att mitt barn, en 11-åring, har varit rätt så upprörd över något. Han verkar bara springa iväg eller så går han in på sitt rum och gråter eller vad det nu är som har hänt. Och något är, jag känner inte direkt något motstånd, eller jag förändrar honom inte direkt. Jag kan verkligen inte räkna ut vad som pågår så att jag kan gråta över det. Är jag i ett förnekande, för det går över väldigt snabbt? Han fortsätter inte bara en lång stund som han brukade göra. Och jag känner det som att jag har en väldig kontakt med honom och det han känner, men är jag bara i en förnekelse över vad som egentligen händer?

Jesus: Det som egentligen händer i din sons fall, han är 11 år, eller hur? Det som händer i hans fall är att eftersom du har frigjort en del känslor, i synnerhet kring män, under de senaste månaderna, under det senaste året faktiskt, så har du frigjort ganska mycket sådant, så nu har han helt enkelt lov att uppleva sina känslor som han hållit på, som har funnits inuti honom själv. Det faktum att han inte kommer till dig och gör det hos dig betyder att det inte har något att göra med vad som fortfarande finns i dig – i själva verket är det något som finns i honom just nu som han kommer behöva frigöra. Och det kommer att ske ganska snabbt för honom eftersom han är så ung. Han kommer kunna frigöra det inom 15 till 20 minuter, en halvtimma och sedan är det klart. Och han kommer känna sig ganska annorlunda efteråt. Så lösningen är att bara låta det ske.

Om han reagerade hos dig personligen och grät hos dig och ville ha kramar från dig och alla de sakerna under tiden, så ja, då skulle det ha något att göra med dina egna känslor som du förnekar eller stänger ned. Men sanningen är, i er situation, att du har varit rätt så öppen med att du tagit itu med en del mansproblem och sådana saker under det senaste året, och det gör det möjligt för honom nu att frigöra de känslor han känt, som orättvisa och sådana saker som har projicerats på honom som pojke. Så det gör han rätt så naturligt, och han gör det ganska privat eftersom han inte behöver göra det tillsammans med dig. Du har i själva verket gjort det ganska lätt för honom att ta itu med de känslorna, vilket är jättebra.

Kvinnlig deltagare: Jag glömde plocka upp honom från skolan i torsdags, och han behövde bära sitt enorma instrument, och sedan kom jag ihåg det tjugo över tre, och jag körde längs vägen och där var han, bärande på sin enorma pryl och han sade: ”Jag väntade i en kvart på dig!”, bärande på sin grej, och jag tänkte: ”Jösses, jag borde känna mig väldigt skyldig”, och jag kände mig bara lycklig inombords. Och han var så upprörd på mig. Så jag ville bara höra om jag förnekade en av de djupare liggande känslorna?

Jesus: Om du kände skuld så skulle du ha förnekat en annan känsla. Om du kände skam som förälder, om du kände dig arg, så skulle du ha förnekat; om du kände någon av den sortens känslor så skulle du ha förnekat. Om du grät så skulle det ha varit ett frigörande av en kausal känsla. Det faktum att du förblev lycklig betyder att du förmodligen skapat den händelsen för att hjälpa honom att utlösa en av hans känslor, utan att du var medveten om det själv.

Vi gör ofta det här på själsnivån, så det jag märker att jag gör ofta i interaktioner numera, är att jag säger något till någon, jag menar inte något med det, det råkar bara vara exakt den sak som triggar in dem i en känsla, och jag mår rätt så bra. Jag mådde bra. Men de kände känslan. Så ni kommer märka att ju mer ni frigör era egna känslor, så börjar ni svara som ett barn på andra personers känslor.

Så ni kommer till en punkt i er egen utveckling där ni kommer vara som ett barn i hur ni svarar på alla andras känslor. Och det kommer att trigga igång alla i er närhet, precis som ert barn gör med er just nu. Och det är där jag befann mig under det första seklet, i det läget, där jag automatiskt gjorde alla de här sakerna utan att direkt tänka på dem, men alla omkring mig triggades igång av alla möjliga små saker som jag gjorde. Och det var vad som började hände med dig. Det är i själva verket ett väldigt bra tecken på att du har frigjort en hel del känslor. Så det är positivt för dig, eller hur?

Manlig deltagare: Betyder det att det är vad som hände med lärjungarna?

Jesus: På vilket vis, Denis?

Manlig deltagare: Under det första århundradet när du gick runt och triggade igång alla deras känslor?

Jesus: I princip alla i min närhet hamnade i ett läge där de triggades på något vis. Ilska var uppenbarligen den dominerande känslan i de flesta av dem, men det var alla möjliga känslor som utlöstes hela tiden. Och inget av det har dokumenterats särskilt mycket i Bibeln. Även om det fanns stunder där det dokumenterades i Bibeln om ilska.

Maria: ”Jesus är väldigt irriterande”. (Skratt)

13.2.  Ett exempel med en deltagare som gick in i rummet där hans föräldrar hade sex

[00:59:31.09]

Manlig deltagare: Min fråga var om barnets känslor och även om den här grejen med sexualitet. Barnet som går in i rummet medan föräldrarna älskar, hur blir det kvar i honom? Jag relaterar det till min egen upplevelse och…

Jesus: Det kommer att bero helt och hållet på hur föräldrarna behandlar saken.

Manlig deltagare: Aha, jag förstår… Jag tänker på det ibland.

Jesus: Det beror på vilka känslor som projicerades på dig när du gjorde det. Så det är här det är väldigt viktigt att föräldrarna äger sina egna känslor.

Manlig deltagare: Jag tror de såg ut som att: ”Gå ut härifrån!”

Jesus: Så genast är förmodligen orsaken till att du har tänkt en del på det på sistone att det utlöser känslor av skam över sexualitet eller över att observera sexualitet. Så lösningen är att arbeta dig igenom det emotionellt, känslan du fick när de röt på dig att gå ut, när du inte ens hade menat att vara där. Det finns en annan känsla som du fick också, av orättvisa. Som i att du menade inte att göra något fel, och ändå behandlades du illa.

Manlig deltagare: Ja.

Jesus: Tillåt dig att känna igenom det.

Manlig deltagare: För jag tänker att jag har ett antal av de här utlösande faktorerna under mitt liv, men jag har aldrig varit den som oroat mig över om barnen var i närheten när jag älskat med min hustru. Men hon var alltid det. Så var det hon som försökte trigga igång mig, eller var det bara hennes egna saker?

Jesus: Ja, om hon gjorde det, så skulle det ha varit en händelse genom attraktionslagen för dig, och det är attraktionslagen som hör ihop med det faktum att du gick in i dina föräldrars rum den gången. Och det finns en koppling till varenda händelse. Så tillåt dig återigen att känna dina egna känslor över barndomshändelsen. Det är det viktiga i detta.

Om föräldrarna i det läget inte projicerar några känslor på barnet som var negativa alls, så skulle barnet glömma det hela inom 5 minuter förmodligen. De skulle inte känna sig generade, de skulle inte känna skam, de skulle inte känna någon orättvisa, de skulle inte ens känna för att skratta åt sina föräldrar eller något sådant nödvändigtvis, för om föräldrarna har tagit itu med alla de känslorna så skulle det bara vara en av alla händelser i deras liv, och de skulle inte ha någon känslomässig respons på det.

13.3.  Att frigöra våra föräldrars attraktionslag från våra liv

Kvinnlig deltagare: Jag skulle vilja veta när jag inte längre har min pappas attraktionslag från sitt liv i mitt liv?

Jesus: När du har frigjort alla känslor som skapats av den kopplingen så kommer du inte längre ha en förälders attraktionslag. Så vad det säger dig är att om det händer saker i ditt liv som är väldigt, väldigt lika det som händer i din pappas liv, så säger det dig att känslorna inuti dig har att göra med att din pappa inte har läkt ännu på just de områdena. Och lösningen är att tillåta dig att känna igenom dem och bearbeta dem. När du läker dem så bryts kopplingen mellan dig och din far, men det som också bryts är samma attraktionslag. Du kommer att få en helt annan attraktionslag.

13.4.  Ett exempel med en son som bara gråter framför sin mamma

Kvinnlig deltagare: Jag ville bara berätta för dig att jag precis har insett något…

Jesus: Toppen!

Kvinnlig deltagare: När ens barn skadar sig, och min egen son har precis råkat ut för en olycka med sin cykel, och vi har 2 timmar kvar innan vi kommer hem, han har inte fällt en tår, han tittar på mig och bryter snabbt ihop. Jag känner det som att allt det är mina grejer, och han känner att han inte kan gråta, han visar det för mig. Stämmer det?

Jesus: Ja, helt rätt. Och han kan också bara känna sina känslor när han är i ditt sällskap.

Kvinnlig deltagare: Så skulle det vara ett problem med pappan på så vis att han inte gråter i sin pappas närhet? Jesus:

Absolut. Det kommer att vara en känsla som du också har över att gråta, eftersom han interagerar med dig. Kom ihåg att alla interaktioner med dig har att göra med dig.

13.5.  Att utbilda barn om sex

Kvinnlig deltagare: Och jag tänkte på tillfället som du nämnde om sex, och att gå in i rummet när dina barn gör något, att många föräldrar har en rädsla över att faktiskt behöva prata med sina barn om sex, och kanske förklara vad de gör.

Jesus: Väldigt sant. Och det är ett stort problem, eller hur? Hur många av er växte upp och sedan när ni hade er första sexuella upplevelse så var det första gången som ni verkligen lärde er något om sex? Det är förmodligen det som har hänt för de flesta i vårt åldersspann. Så ja, det finns uppenbarligen massor av känslor som har med det att göra också.

Men kom ihåg att varenda gång som ert barn interagerar med er, om interaktionen är med er, så har det att göra med er attraktionslag. Så om han går fram till mamma så är det mammas attraktionslag. Om han går fram till pappa, så är det pappans attraktionslag. Det är vad som händer hela tiden.

14.   Att förstå barnets attraktionslag (fortsättning)

14.1.  Ett exempel med en deltagares son som har upplevt två livshotande händelser genom attraktionslagen

Jesus: Några andra frågor?

Kvinnlig deltagare: Jag har precis fått upp ett minne av hur min äldste son, när han var 16 år, var med om två stora händelser med två veckor emellan, på dagen. Den första var att han blev påkörd av en bil, han hade rökt hasch och gick över en stor motorväg, och hans vän ropade på honom: ”Gå inte!” Och han kastades upp ovanpå bilen och hans vän sprang hela vägen hem för att berätta för mig. Han sade att min sons första reaktion var: ”Åh, mamma kommer ha ihjäl mig.”

Jesus: Han var redan nästan död… (Skratt)

Kvinnlig deltagare: Och sedan, två veckor senare, så hade han varit på en skolfest och var på väg hem, han och hans vän, två killar hejdade dem, eftersom de var klädda i snygga kläder efter skolfesten, och de här killarna trodde att de var gay, och slog dem sönder och samman med ett baseballträ. Och min son sade: ”Plötsligt, mamma, så visste jag bara, intuitivt, att det var dags att springa, och jag skrek och vi sprang ifrån dem.” Och jag visste att det måste handla om mig, i synnerhet när det hände med två veckors mellanrum. Och jag antar att jag är lite förvirrad. Jag menar, jag växte upp i ett våldsamt hushåll.

Jesus: Den första incidenten och den andra incidenten beror på olika känslor inuti dig. Den andra incidenten berodde på din våldsamma barndom och rädslorna och andra känslor som du fortfarande har som du behöver tillåta dig att frigöra. Det som händer i dina barns liv, ofta, är att… ni förstår vi är ofta inte rädda för vår egen skull… om vi växte upp i ett våldsamt hushåll så trubbar vi av oss själva så mycket från rädslan att vi går in i ilska, raseri och andra sorters känslor, och vi trubbar av oss från rädslan. Men rädslan finns fortfarande inuti oss. Och det enda sättet att utlösa den är ofta genom våra barn.

Så det som händer är vår attraktionslag, vilket är att rädslan som finns i barnet attraherar händelser som utlöser vår rädsla. Och det är vad du behöver tillåta dig själv att bearbeta – känslorna du har över den våldsamma barndomen med misshandel som du haft. Och en del av det hade också att göra med sexualiteten. Så du vet vad jag pratade om där.

Det första problemet, som är att din son var med om en olycka, där är lösningen att titta på dina egna känslor, så snart du hörde talas om olyckan. Gå in i de känslorna. Men fråga sedan dig själv, om du kan, vilka känslor du kände den dagen, även innan olyckan inträffade. Det är mycket svårare, om vi inte redan ställer sådana frågor till oss själva. Det jag gör nu är att jag frågar mig vad jag gjorde innan det hände, innan olyckan inträffade.

Kvinnlig deltagare: Det var för ungefär 10 veckor sedan, så…

Jesus: Så det är svårt nu.

Kvinnlig deltagare: Jag är säker på att jag ska kunna gå in i det…

Maria: Och orsaken till att hans första ord var: ”Mamma kommer ha ihjäl mig”, är förmodligen en känsla.

Jesus: Ni förstår, allt som sägs, sägs av en orsak genom attraktionslagen. Många gånger har jag märkt att folk inte hör vad de säger till mig när de kommer fram och frågar om ett problem. Och orsaken till det är att de är så avtrubbade mot sin känsla, att de faktiska orden de säger till mig berättar för mig om alla känslor som de förnekar inom sig själva. Och jag kan känna känslorna samtidigt, så jag uppfattar sambandet. För det mesta talar personen redan om för sig själv vad svaret är på deras problem.

Kvinnlig deltagare: Och jag inser att han har vuxit upp och känt många av mina egna olösta rädslor.

Jesus: Ja. Du har många olösta rädslor om faror och säkerhet och de har väldigt mycket att göra med den första incidenten med hans olycka.

Kvinnlig deltagare: Jag överbeskyddade honom väldigt mycket.

14.2.   Föräldern behöver förstå hur attraktionslagen fungerar för barnet

Maria: Jag tänkte precis fråga om alla förstod det här med barnens attraktionslag? För A.J. får frågor om det hela tiden. Som att, vad är deras attraktionslag, vad är förälderns attraktionslag? Är det tydligt för alla nu?

[01:10:24.22]

Jesus: I princip är nästan allt din attraktionslag som förälder. (Skratt) Det enda villkoret i det är att när barnet blir äldre, så är din attraktionslag hur de relaterar till dig. Så om ditt barn är 20 år till exempel och förhåller sig till dig på ett visst vis, så är det din attraktionslag. Men om de förhåller sig till andra personer på andra sätt, så är det en kombination av vad du har skapat i dem och deras egna beslut, vilket inte är enbart din attraktionslag. Utan det är en kombination av din och deras.

15.  Att bearbeta känslor

15.1.  Att nå fram till kausala känslor

Kvinnlig deltagare: Jag känner att det är många saker som har hänt som jag äger, till exempel vad som har pågått och det tar hand om det i den stunden, men sedan kommer det tillbaka och tillbaka, så uppenbarligen kommer jag inte till det kausala, och det är det problemet jag har haft, att inte komma fram till det kausala. Så min oro är att om jag inte tar itu med det kausala i det läget, så kommer mina ungar att lida.

Jesus: Okej. Ja. Så vi tar en titt på det problemet. Hur vet jag att jag har nått fram till det kausala? Du har rätt. Om det händer om och om igen så har jag inte nått fram till det kausala. Det betyder emellertid inte att jag inte har nått fram till vissa aspekter av det kausala för varje händelse. Många gånger tänker vi att: ”Åh, det hände precis igen, jag har nog inte tagit itu med någonting alls av det.” Men det jag har märkt i min egen utveckling är att jag tar itu med ett problem, med det kausala, men är alldeles för rädd för att ta itu med ett annat problem med det kausala.

15.1.1.  Ett exempel med hur A.J. inte vill bli älskad

Jesus: Så vi kan säga att den kausala händelsen kan vara något som hände i din barndom. Ett exempel från mig själv; för några dagar sedan tog jag itu med en insikt på själsnivå om att jag inte ville bli älskad. Jag trodde innan dess att jag ville bli älskad, och att ingen kunde älska mig. Men sedan fick jag den här insikten – det faktum att ingen älskade mig betydde att jag inte vill bli älskad. Och sedan behövde jag fundera över det. Och be om det, och efter att jag gjort det insåg jag att det fanns en serie med 5 eller 6 händelser som kom upp från vad som skulle motsvara min barndom för er, men det är min upplevelse från det första århundradet av händelser där någon älskade mig, och de dog som en följd av att de älskade mig.

Sedan fick jag upp mängder av minnen av miljontals människor som har torterats till döds för att de älskade mig, och alla möjliga olika känslor av ansvar för det. Sedan hade jag några känslor över vad som hände med Maria under hennes liv på grund av att hon älskade mig, och gick igenom en massa känslor över det också. Och det jag insåg var att det fanns en aspekt av att vilja bli älskad som jag tog itu med innan dess, sedan insåg jag att jag inte ville bli älskad och sedan fanns det så många fasetter på det. Som att, det fanns så många, och finns fortfarande, jag har en del som kommer upp nu, fortfarande, om det hela och så här långt har jag tagit itu med nästan 15 eller 16 av de olika fasetterna av varför jag inte vill bli älskad. Men jag kan fortfarande känna att det finns lite mer i mig; bara några händelser och minnen som inträffat.

Min attraktionslag kommer inte förändras, jag kommer inte att bli älskad helt och hållet, förrän jag tar itu med dem helt och hållet. Attraktionslagen kommer fortsätta föra in situationer i mitt liv där folk behandlar mig kärlekslöst tills jag tar itu med dem helt och hållet. Men det betyder inte att jag inte har tagit itu med några av dem. Så var bara försiktiga med dömandet: ”Åh, då har jag nog inte tagit itu med något av det.” För det kan finnas en möjlighet att ni har det.

15.1.2.  Känslor om barndomshändelser

[01:14:12.07]

Jesus: Men det andra jag skulle vilja säga är att om ni har samma händelser som sker upprepade gånger, så ja, det finns en möjlighet att den kausala känslan inte har tagits itu med. Frågan ni behöver ställa er är, när jag känner, känner jag då något över den aktuella händelsen, eller känner jag något om en barndomshändelse? Om jag känner något om en barndomshändelse, så finns det en hög sannolikhet för att min kausala känsla är inblandad i händelsen. Om jag känner något om en aktuell händelse, så är det bara en resultatkänsla.

Manlig deltagare: Jag märker att om jag inte kan komma ihåg en händelse i barndomen, så frågar jag bara mig själv ifall känslorna jag känner är barnaktiga eller vuxenaktiga?

Jesus: Precis, så om ni har en vuxenaktig känsla i er upplevelse av känslan, så är det högst sannolikt att ni inte kommer till orsaken. Om ni har en barnaktig upplevelse i upplevandet av känslan, så kan ni komma till orsaken. Inte nödvändigtvis, men ni kan göra det. När jag säger kan göra det, så finns det många gånger hinder på vägen till orsaken på barnnivån, och ni behöver ta itu med de hindren på vägen till orsaken.

Mina hinder på vägen till den underliggande känslan av att jag inte kände mig älskad och att jag inte kändes vid det, berodde på att jag inte ville bli älskad. Det var den stora saken jag inte kunde kännas vid. Jag var med om händelse efter händelse där jag inte blev älskad, grät över att inte bli älskad, men kändes inte vid sanningen ännu; att jag i själva verket inte ville bli älskad, eftersom alla som någonsin älskat mig till slut dött eller torterats till döds på grund av det.

Det jag säger, antar jag, är att vi ofta kanske gråter över en barndomshändelse som vi tror är kausal, men i själva verket ligger orsaken precis därunder och lösningen är att be över det. Om ni vet att det här händer regelbundet, så be över det mer och låt er attraktionslag visa er att det kanske är något som sitter ännu djupare.

15.1.3.       Ett exempel med att inte vilja bli älskad

Jesus: Det har varit många av den sortens upp-ocn-nedvända känslor för mig, där jag har velat bli älskad och undrat varför jag inte blir älskad, och ingen älskar mig, och jag trodde att det var för att jag kände att det inte gick att älska mig. Och det var i själva verket inte på grund av det. Det var för att jag kände att jag inte ville bli älskad, för om jag är älskad så kommer personen som älskar mig – det finns en stor känsla av att ha ansvaret för deras liv, som är den faktiska orsaken. Ni kanske hittar sådana upp-och-nedvända känslor inuti er själva rätt så ofta.

Kvinnlig deltagare: Jag tror att det är exakt det jag har. När mina barn säger att de älskar mig så känner jag mig väldigt obekväm. Häromdagen så sade du att orden vi säger är viktiga, häromdagen när min dotter kom fram till mig och sade: ”Jag älskar dig mamma”, så sade jag innan jag ens hann tänka efter: ”Nej, det gör du inte.” Och sedan sade förstås det äldre barnet till mig: ”Det var en väldigt hemsk sak att säga, och att typ må bra över.” Så jag kan se vad du säger om att känna sig rädd, eller att känna sig ansvarig för personer som älskar en. Och vad gör vi med det?

Jesus: Ja. Så du behöver gå in i den känslan. Du vet känslan av att: ”Nej, du älskar mig inte.” Känn det – känn hur det känns att inte vara älskad. Och fråga sedan dig själv: ”Varför vill jag inte bli älskad?” Bara ställ den frågan till dig själv.

Kvinnlig deltagare: Som jag sade, det är tyngden av det ansvaret. Om de älskar mig så känner jag mig ansvarig för dem.

Jesus: Så vad känner du kommer hända om de älskar dig? Fråga dig själv det. Vad kommer hända när de älskar dig?

Maria: Varför är det en tyngd?

Kvinnlig deltagare: Jag vet inte, men jag tror att jag dödade min make med den här. Bara att det är ett stort ansvar. Att känna att någons lycka är beroende av dig.

Jesus: Nej, du förstår, det där är intellektet som är igång nu. Vad är känslan? Vad kommer hända om de älskar dig? Vad kommer hända?

Kvinnlig deltagare: Om du inte är tillräckligt bra…

Jesus: Nu börjar du komma dit, känslomässigt.

Kvinnlig deltagare: Du är inte värd deras kärlek.

Jesus: Du är inte värd deras kärlek. Så nu börjar du komma lite djupare. Så fortsätt ännu djupare än så.

Kvinnlig deltagare: Här och nu?

Jesus: Om du vill, här och nu, du får kontakt med det, Karen. Du kan lika gärna göra det.

Kvinnlig deltagare: Så därifrån blir det ofta tomt, jag försöker komma förbi det…

Jesus: Ja, eftersom du går in i det här läget emotionellt där du flyttar fokuset från din ledsenhet, så du har lärt dig själv många saker för att komma bort från den faktiska sorgen. Du var precis där. Du var precis… om du tänker dig mellanrummet mellan där du är och känslan, och du var så här nära precis då.

Kvinnlig deltagare: Kan inte du göra det åt mig? (Skratt)

Jesus: Nej, du behöver lära dig att göra det själv, men du var bara en sådan liten bit ifrån att verkligen känna en kausal känsla. Om du följer den tankekedjan nu, privat, när du kommer hem eller vad det kan vara, när du följer den tankekedjan hela vägen ned, precis som du gjorde nu med oss, så kommer du att komma till den kausala känslan. Din dotter, som är en bra igångtriggare, hon återspeglar det bara till dig. Att hon säger: ”Jag älskar dig, mamma” är bara en återspegling till dig som triggar igång några av de här känslorna.

Maria: Jag tänker att det Karen precis sade: ”Jag tror att jag dödade min make med den här”, det är ganska stort. Som att, det finns något där under.

Kvinnlig deltagare: Han dödades och jag kände att nu behöver jag bara ha ansvaret för 5 personers lycka, istället för 6 personer.

Jesus: Du behöver följa den tanken. Tillåt dig att följa den tanken in i dina känslor. Det kommer hjälpa dig mycket, att komma åt barndomssaker om kärlek. Du är rätt så nära det, Karen, väldigt nära.

15.2.  Hur barn bearbetar känslor

[01:20:51.18]

Manlig deltagare: Min fråga är att närhelst du säger ”tillåta”, så har jag rejäla problem med det, för jag känner att: ”Var är min kontroll?” med att frigöra en känsla. För jag känner att jag inte har någon kontroll. Och jag har suttit med det i timmar innan, bara suttit där, tittat på något i den stilen, och ingenting händer. Jag har märkt att de senaste månaderna i mitt liv har det varit rätt så deprimerat, har fastnat här och känner att det inte rör på sig, eller det finns ingen information att lära sig. Och vad gör man åt det?

Jesus: Okej, det som händer inuti dig är att det finns ett hinder som blockerar ett fritt flöde av känslor. Om vi tittar på hur ett barn bearbetar känslor, och det här är ett av ämnena vi ville prata om; hur vi kan lära oss av barn.

Ett sätt som barn bearbetar känslor på, är att det bara engagerar sig i sitt liv, springer omkring, vanligen helt utom kontroll, tänker vi som vuxna, vilket är hur vi egentligen behöver vara. Vi springer omkring och gör alla de här olika sakerna, och det som händer är att någon händelse, en händelse genom attraktionslagen, utlöser en känsla, triggar igång att något händer barnet. Vad barnet gör då är vad, vad gör det? Det går bara rakt in i känslan, eller hur? Tänker inte på det, behöver inte bestämma sig för vad känslan handlar om, och många gånger vet det inte vad känslan är.

Så om något dyker upp och smäller till det på näsan, så går det vanligen in i antingen en raseribaserad känsla eller så trillar det bara ihop på golvet och storgråter; en av de två känslorna. Det bara upplever det, där och då.

15.3.  Att arbeta sig igenom hinder på vägen till den kausala känslan

Jesus: Så i det här fallet, om det inte händer inuti mig själv så kan det bara bero på ett hinder. Ibland när vi känner att vi fastnat så behöver vi börja ställa frågor till oss själva om hindren. Vad är hindret? Vilken rädsla har jag över att känna känslor?

En av rädslorna i din fråga har vi redan nämnt … du har en rädsla för kontroll, eller att förlora kontrollen, snarare. Det är en av rädslorna. Du är rädd för att om du känner din kausala känsla i sin kärna, så kommer du tappa kontrollen och det är ett väldigt, väldigt stort hinder inför att låta känslorna flöda. Istället för att ta itu med känslan, så be om och fundera över hindret, vilket är önskan om att styra, önskan om att styra processen. Ställ frågor till dig själv som: ”Varför vill jag styra över processen? Vad kommer hända med mig? Vad är jag rädd för om jag inte har kontroll över processen?” Ställ de frågorna till dig själv.

Manlig deltagare: Jag vet inte om någon annan har det här, men utifrån tidigare andliga metoder, och att ha ett sätt att – och jag vet inte om någon har gått in i det här – att bli medvetenhet och bara liksom smälta ihop med livet och vara i ett saligt tillstånd. Jag har en rädsla som jag har märkt är ett sätt att vara, att jag aldrig skulle kunna vara verklig, och det är jag, och mina rädslor kommer upp då.

Jesus: Och det är dit du behöver ta dig, du behöver prata om det här, skriva om det.

Manlig deltagare: Jag är rädd för det nu. Det är som att få ett slag över bakhuvudet. Hur kommer jag till det steget?

Jesus: Du känns vid dina rädslor. Du tillåter dig att känna din rädsla för att det aldrig kommer bli så som du vill att det ska vara. Känn rädslan över hur du har lyckats komma in i den här sortens kvasi – vad ska vi kalla det – ”enigheten med universum”-tillståndet, som inte känns bra inombords. Och tillåt dig att känna din rädsla över hur det kommer att kännas som när du gör det på riktigt. Tillåt dig att känna dina rädslor över alla de sakerna.

Ni förstår, det är sällan som ett barn har några hinder. Så det är därför det är väldigt bra att titta på barn och hur de handskas med känslor. Lille Jeremy kommer till exempel in här. Han är nöjd med att vara här framme, klippa i sitt papper och allt, ni ser honom allihop, går förbi, går förbi, han bryr sig inte, eller hur? Han är inte orolig över: ”Vad kommer de tänka om mig nu? De måste tro att jag är korkad.” Ingen av de sakerna finns i hans tankar, eller hur? Han bara går igenom här, ut och igenom och ut. Vi skulle kunna lära oss av det.

Det vi gör är att vi lägger till en hög av undantryckande ovanpå det. Så det vi tänker nu är: ”Åh, jag kan inte göra som Jeremy för då får jag problem”, eller ”Jag kommer få höra det här eller det där. Jag kommer få projiceringar från folk, eller folk kommer inte gilla mig längre.” Vi får allt det och det är vad jag kallar för hinder, och den svåraste delen av den här vägen, som jag förklarar för er, är hindren. Det är en hemskt, hemskt tortyrartad väg att arbeta sig igenom hindren.

När ni väl har frigjort hindren så kommer ni märka att känslan bara dyker upp. Ni bara går där en dag, har en helt normal interaktion och så plötsligt ”Pang!” så är du i känslan. Och du kommer säga: ”Wow, vart kom det där ifrån?” Det kommer hända ganska ofta, ju fler hinder du frigör.

Ett av hindren som du har är kontrollblockeringen, att vilja ha allt under kontroll. Ett annat hinder är den andliga blockeringen. Vad ser ut att vara andligt och vad ser ut att inte vara det? Och sådana saker. Så du har redan nämnt ett antal av dina hinder i vårt samtal. Skriv ned dem och be om dem nu. Känn igenom dem, varifrån de kommit. Och när du frigör de här hindren – och några av dem frigörs emotionellt – så kommer det som ligger under hindret automatiskt flöda ut ur dig och du behöver inte nå fram till det. Det kommer bara som hos ett barn. Hindren är den svåraste saken.

15.4.  Ett exempel med hur Maria arbetar sig igenom hinder

Jesus: (Till Maria) Vill du säga något?

[01:27:00.19]

Maria: Nej, jag känner bara att det är ett bra tillfälle att gå in på vad vi kan lära oss av barn.

Jesus: Ja, jag tänkte att det skulle vara bra att prata om hur du känner dig blockerad ibland.

Maria: Åh, okej. Jag känner mig ofta blockerad. Och jag håller med om att det är den svåraste saken – att känna igen och känna blockeringarna. Förra veckan var det ett par timmar där jag nästan hyperventilerade, var i en rädsla och försökte stanna kvar i rädslan eftersom den verkligen har blockerat mig under en lång tid. (Till A.J.) Tänkte du på något särskilt?

Jesus: Ja, jag tänkte på, under det senaste året, som att det har varit många olika … som att Maria har varit en person som alltid har haft relativt bra kontakt med sina känslor. Under hela sitt liv har hon haft en slags genomsnittlig uppväxt där det funnits hinder och även kärlek som hon har fått, men Maria själv är en väldigt känslosam person. När det gäller hur det var för ett år sedan, när hon träffade mig…

Maria: Jag slutade känna känslor, för jag var väldigt rädd. Så jag har arbetat mig igenom högar av blockeringar mot förlusten av kontroll, identitet, förlöjligande, vad kommer mitt liv betyda, ger jag bort min kraft, och många saker som jag bara behövde prata om under en lång tid. En del saker frigjorde jag känslomässigt, en del var helt enkelt insikter om sanningar. En del frigjordes liksom när jag fick kontakt med Gud lite mer.

Jesus: Så under hela den tidsperioden på ungefär ett år så tog Maria itu med blockeringar, men kände sig väldigt, väldigt frustrerad över kontakten med känslorna.

Maria: Jag kände att jag inte kunde gråta mer. Jag var som att: ”Vad är det för fel på mig? Jag brukade gråta över TV-reklam, och nu kan jag inte gråta.” Och jag tänkte verkligen, och det tog minst ett år för mig att få ordentlig kontakt med kausala känslor. Och jag kan känna igen nu att det berodde på att mina kausala känslor innebar många saker om min identitet, så det var ett enormt hinder. Men nu har jag liksom brutit igenom en barriär eller något, jag blir fortfarande blockerad, men det är inte samma sak… det är inte den här frysta känslan av: ”Åh, jag kan inte.” Jag brukade säga till A.J: ”Hitta knappen på mig som startar tårarna, för jag kan inte göra tårar längre, den måste finnas där någonstans.” Men nu kommer det bara mycket friare. Och råare, och bearbetar till och med rädslan, som i att istället för att leva i rädslan så kände jag den verkligen, det var som en fysisk process.

Jesus: Så ni ser hur hon hade det här, och jag har sett det hända. Det här hände i mig själv, och alla personer jag har träffat. Jag har träffat väldigt få personer som har kunnat gå in i sin känsla direkt. För det mesta har de haft ett år av hinder att ta sig igenom, och sedan har de börjat komma in i en del kausala känslor. För när hindren inte är där längre, så blir du mer och mer som ett barn när hindren är borta, och då dyker känslan bara upp. Så jag har känt en förändring i Maria när hon gick från att tycka att alla känslor var väldigt svåra, till att faktiskt önska sig varenda känsla. Och det var som att trycka på en knapp; för kanske bara 6 till 8 veckor sedan, där hon gjorde en växling från att fortfarande kämpa mot varenda känsla, styra varenda känsla, till att nu faktiskt önska sig varenda känsla.

Kanske ordet ”tillåta” inte är rätt ord. Kanske rätt ord istället är ”önska” – att verkligen komma till punkten där du önskar känna alla dina känslor. När du kommer till den punkten… det handlar om att frigöra alla de här hindren som har lagts på hög i dig från stunden då du föddes, eller till och med stunden från befruktningen och vidare. Det handlar om att frigöra dem. När du frigör dem, så flödar alla känslor väldigt snabbt efter det.

Maria: Och det handlar också om att frigöra dömanden om känslor. Som förut kunde jag bli så rädd för känslan: ”Om jag har den här känslan så är jag en dålig person. Det här är jag, jag är den här känslan.” Och nu känns det mer som en upptäcktsfärd. Som i att: ”Åh, jag har det där i mig, åh, okej. Då behöver det komma ut ur mig.” Så det känns annorlunda.

Jesus: Så istället för att se allting som en smärta så ser du allting som en njutning, som att alla nya saker du upptäcker om dig själv känns bra att upptäcka, även om du brukade döma ut det som dåligt. Så det är som att säga till dig själv: ”Oboy, jag är sexuellt avvikande. Wow, det visste jag inte om mig själv förut.” (Skratt) Ni vet vad jag menar: ”Då får jag ta itu med det.” Istället för att bli arg på alla som är sexuellt avvikande som kommer på din väg, och alla de sakerna, vilket är hela undvikandet av det. Se på varenda upptäckt av dig själv som en underbar sak, så kommer saker och ting att börja flöda också.

15.5.  Att arbeta sig igenom hinder på vägen till den kausala känslan (fortsättning)

Jesus: (Till deltagaren) Du tar itu med dina hinder. Du känner det som att det kausala inte händer, så du känner dig ganska så uppgiven. Du behöver inte vara så uppgiven.

Det finns förstås en känsla därunder så gå igenom den, men du behöver se att du faktiskt gör framsteg. Det finns mycket mindre motstånd i dig nu än förut. Du har gjort dig av med blockeringen mot Gud: ”Finns det verkligen en Gud?” Du vet: ”Är jag villig att experimentera med det?” Du har gjort dig av med en blockering mot: ”Ska jag prova något som kanske inte fungerar i slutänden?”, rädslan över det. Så det finns en hel del blockeringar som allihop är barndomsblockeringar som du redan har gjort dig av med, som du kan känna är borta. Så du går framåt, det är bara att den här kausala känslan kommer att flöda när fler av de blockeringarna frigörs.

Jag vet att många av er förmodligen har den frågan, och det är därför jag ägnade en del tid åt detta. Är det förståeligt för alla vad som pågår där?

Kvinnlig deltagare: Javisst, den här gången kan jag relatera helt till vad Jeremy säger. Jag känner det som att jag var mer blockerad förut jämfört med nu. Och jag bara känner, jag vet att jag är blockerad, men min attraktionslag har också hjälpt mig att läka, så…

Jesus: Det är faktiskt ett bra tecken.

15.5.1.  Att lämna över sig till Gud

Kvinnlig deltagare: Och jag undrar bara, pratar du om att lämna över sig till Gud, är det en bra plats att börja på?

Jesus: En väldigt bra plats att börja på: faktum är att det var där Marias vändpunkt inträffade, och det var definitivt min egen vändpunkt också. När ni lämnar över er fullständigt till Gud, och lämnar över era känslor också i den processen, så kommer ni märka att er attraktionslag ökar takten, för det finns en själslig önskan i er nu om att uppleva känslor. Om ni bara tillåter er att uppleva allting som dyker upp, så kommer ni kunna göra er av med saker väldigt, väldigt snabbt, men det handlar väldigt mycket om er kontakt med Gud.

15.5.2.  Att känna sig deprimerad och uppgiven

Kvinnlig deltagare: Det är bara att… även om jag fortfarande kan känna känslan, så känner jag mig blockerad och ofta…

Jesus: Det får dig att känna dig ganska rädd. ”Hur illa kommer det behöva bli innan jag slutar blockera?”

Kvinnlig deltagare: Och väldigt frustrerande, och för första gången på väldigt lång tid så har jag en känsla av depression.

Jesus: Ja, och det är därför de flesta slutar i det läget, ni förstår de flesta slutar i det läget. De känner hur de blir deprimerade och de känner hur de blir rädda, och de säger: ”Se, det A.J. lär mig förstör mitt liv.” Och många människor känner så och jag tror jag har nämnt tidigare att många människor känner så.

Men det som i själva verket händer är att ni kommer närmare och närmare punkten där ni överlämnar er. Att komma till den punkten innebär att göra er av med alla era rädslor kring att överlämna er, det innebär att göra er av med all er ilska och frustration över att överlämna er, att göra er av med all er ilska och frustration över er attraktionslag och många sådana saker, och allt det är fortfarande känslor.

Förstå att ni verkligen arbetar er igenom känslor, men det är bara blockerande känslor som ni arbetar er igenom. Och det är okej. När ni kommer in i en depression så kommer det från önskan inom er att försöka hejda processen. Lösningen är att inte försöka hejda processen så mycket. Bara låt processen fortsätta.

Allt det här är känslor: frustration är en känsla, det är en instängande känsla och ni behöver känna den; ilska är en instängande känsla och ni behöver känna den. När ni känner den fullt ut så kommer ni in i ett raseri mot Gud. Ni har lov att vara rasande på Gud. Gå in i raseriet mot Gud, uttryck det mot Gud och då märker ni att ni frigör lite saker här, det kommer att finnas en kontakt som sker efteråt. Så tillåt er att gå igenom de upplevelserna. Inse att ni går framåt, ni står inte stilla.

Många av er känner att ni har stagnerat, och det jag ser är att det har ni inte, och orsaken till att ni känner att ni har stagnerat är att ni i själva verket tar itu med instängande känslor, som måste tas itu med. Ni måste ta itu med de här instängande känslorna, de måste tas itu med. Men kausala känslor frigörs inte när vi tar itu med dem, så attraktionslagen förändras inte, så ni känner det som att ni har stagnerat. De instängande känslorna är väldigt avgörande känslor att arbeta er igenom också. Så det är väldigt viktigt.

15.6.   Ett exempel med en deltagare som skapar barndomsfantasier

Kvinnlig deltagare: Jag har en förmåga att hitta på saker i min barndom som aldrig har hänt, och när jag säger till familjemedlemmar att det har hänt, så säger min syster: ”Nej, det har inte hänt.” Och jag har perioder jag inte minns i min barndom. Och uppenbarligen är det ett stort hinder. Men hur arbetar jag mig igenom det när mina barndomsminnen är fantasier?

Jesus: Ett barn, eller en vuxen, skapar bara en fantasi för att de inte vill möta verkligheten.

Kvinnlig deltagare: Så jag behöver arbeta mig igenom de känslorna och fråga…

Jesus: Du behöver fråga dig själv varför du skapar fantasier? Vad är du rädd för? Det kommer att handla om några stora rädslor som du har för verkligheten i din barndom. Det som händer för många barn, och det är en väldigt smart sak vi gör som barn för att komma undan från känslor, det vi gör är att vi skapar en annan verklighet i vårt sinne. Sedan lever vi i den verkligheten. Det här händer ofta i familjer där det förekommer misshandel, och barndomar med misshandel, men det kan också hända i andra barndomar när vi känner att vi inte har ett lika bra liv som de andra barnen omkring oss har. Så sedan skapar vi de här verkligheterna så att vi kan känna det som att vi har haft ett komplett liv, som de andra barnen.

Det finns ganska många olika känslor som driver oss till att skapa fantasier om vår barndom. Tillåt dig att känna igenom vilka några av de känslorna kan vara. Den andra tror jag gäller för dig, eller hur? När du känner att som barn hade du inte ett så intressant liv som många andra barn hade, och då ville du skapa några fantasier så att det blev intressant. Det är okej att se sanningen i dig själv.

15.7.  Ett exempel med en deltagare som har skuldkänslor över att vara en dålig förälder

[01:39:52.03]

Kvinnlig deltagare: Alla har liksom berört allt jag ville fråga om, men jag vill bara lägga till en sak. Jag känner mig väldigt blockerad i skuldkänslor över mitt föräldraskap. Och jag känner det som att jag har haft skuldkänslor under min sons alla 13 år. Och han är ett offer just nu.

Jesus: Ja.

Kvinnlig deltagare: Jag känner det som att jag lägger alla mina grejer på honom, vilket jag förmodligen har gjort. Och det visar sig verkligen genom attraktionslagen som jag inte kan hantera just nu.

Jesus: Han är ganska arg på dig.

Kvinnlig deltagare: Ja. Och det har visat mig att, och jag har vetat det lite grann, att det är mitt eget. Jag insåg precis att jag har som en skräck för det hela.

Jesus: Skuldkänslor är inte en kausal känsla för de flesta av oss, och det jag menar med skuld är vanligen en skapad känsla, vanligen från vårt eget liv eller från våra föräldrars liv som har dumpat över skulden på oss. Lösningen med skuldkänslor… skuldkänslor drivs på av rädsla, i vartenda fall, så fråga dig själv vad du är rädd för. Vilka rädslor har du? Varför känner du dig så skyldig? Kan du svara på någon av de frågorna? Du känner dig skyldig för att, i ditt barns fall, att du har skadat ditt barn. Det är känslan av skuld som du har. Så varför känner du så?

Kvinnlig deltagare: Jag vill bara vara en bra förälder, och göra det bästa jag kan för honom.

Jesus: Okej, så du känner i själva verket att du är en dålig förälder.

Kvinnlig deltagare: Ja.

Jesus: Okej. Varför skulle du känna att du är en dålig förälder, tror du?

Kvinnlig deltagare: Jag vet inte, för en del av mig vet att jag inte är det.

Jesus: Gå inte ditåt, för det är att hoppa över något. Så du känner att du är en dålig förälder. Du vill känna att du är en bra förälder. Men du känner att du är en dålig förälder. Och det är därför du känner dig skyldig. Hur många av er känner att ni har varit dåliga föräldrar? Hur många av er har fortfarande skuldkänslor för det? Ganska många. Jag bearbetade precis skuldkänslor för en dag sedan. Ja, så det här är en vanlig känsla. Vad finns under skuldkänslan? Vad tror du finns under skuldkänslan? Du känner att du har varit en dålig förälder. Gråter du över det? Varje dag?

Kvinnlig deltagare: Jag känner att jag gråter, jag känner att jag har gråtit hela tiden.

Jesus: Okej, så du gråter över att du är en dålig förälder, eller hur? Okej, men det frigör inte något? Så det kan inte vara en kausal känsla.

Kvinnlig deltagare: Jag känner det som att jag har fastnat i det här, till och med innan jag visste vad det innebar att gråta.

Jesus: Fast i en cykel.

Kvinnlig deltagare: Under en lång tid. Det känns som att jag bara återvänder, men skuldkänslan har alltid funnits där som förälder.

Jesus: Vad kommer hända om du slutar vara en bra förälder?

Kvinnlig deltagare: Jag känner mig skyldig.

Jesus: Nej, nej. Vilka skulle känslorna vara utöver skuld? Så vi kan säga att du slutar vara en ”bra förälder” idag, och din son började skrika på dig och vilka känslor skulle du känna utöver skuld? Finns det några andra känslor du skulle känna?

Kvinnlig deltagare: Sårad.

Jesus: Sårad. Över vadå?

Kvinnlig deltagare: Att han skriker på mig.

Jesus: Och nu börjar vi komma till din kausala känsla, tro det eller ej. Varför gör du saker för din son när han skriker på dig? Det är din attraktionslag att han skriker på dig. Så han skriker på dig – han skriker på dig för att styra dig och det bästa sättet att styra någon på är att få dem att känna sig skyldiga, så din son får dig hela tiden att känna skuld. Ibland väljer han inte att göra det, men nu är han 13 år och nu börjar han välja att få dig att känna dig skyldig. Han vet att han kan manipulera dig med skuldkänslor.

Kvinnlig deltagare: Och jag känner mig väldigt skyldig just nu när jag tänker på att han kan höra allt det här…

Jesus: Det är okej, det är okej. Bara fortsätt känna skuldkänslorna, det är bra. (Skratt) Däremot kan vi gå djupare än skuldkänslan. Så han har lärt sig nu att han kan manipulera dig med ilska. Du lärde honom det, i själva verket.

Kvinnlig deltagare: Ja. Jag vet det.

Jesus: Så vad är du rädd för hos män? Han är en man och han manipulerar dig med ilska. Kan du se något mönster i det här?

Kvinnlig deltagare: Ja.

Jesus: Vad är det för mönster? Med din pappa?

Kvinnlig deltagare: Att någon skriker på mig.

Jesus: Att din pappa skriker på dig hela tiden.

Kvinnlig deltagare: Ja.

[01:45:18.01]

Jesus: Och vad kände du att du behövde göra när din pappa skrek på dig hela tiden? Kände du inte att du behövde göra exakt det pappa sade?

Kvinnlig deltagare: Jag behövde vara en duktig flicka.

Jesus: Du behövde vara en duktig flicka?

Kvinnlig deltagare: Ja.

Jesus: Du behöver vara en bra mamma, låter det bekant?

Kvinnlig deltagare: Ja.

Jesus: Du behöver vara en duktig flicka, du behöver vara en bra mamma. Kan du se mönstret i det som pågår? Så problemet handlar i själva verket om att din pappa skrek på dig hela tiden för att styra dig, och du kände att det enda sättet som du kunde få kärlek på var att göra det personen som skrek på dig ville att du skulle göra, och det är vad dina skuldkänslor täcker över. Din skuldkänsla täcker över den sorgen.

Kvinnlig deltagare: Ja.

Jesus: Så skuldkänslan är bara en instängande känsla som täcker över den djupa ledsenheten du känner, sorgen du känner över att behöva göra det pappa ville när han skrek på dig, och om du gick in i det så skulle din attraktionslag med din son förändras.

15.7.1.  Att vara ångerfylld istället för att känna skuldkänslor

[01:46:33.27]

Maria: Jag tror att det finns en skillnad mellan att känna skuldkänslor och självbestraffning för våra handlingar som kan ha orsakat själsskador i våra barn, eller någon annan, att det är en väldigt statisk plats; vi bara piskar oss själva och mår väldigt dåligt, och: ”Åh, vi har gjort något dåligt.” När den mer befriande saken i själva verket… det kommer att finnas en del kompensationslag när vi öppnar vår själ känslomässigt, vi kommer att känna och frigöra det. Men för att komma under det… Jag är inte säker på att jag förklarar det särskilt bra.

Jesus: Kom ihåg att kompensationslagen är följden av att ni har agerat på sätt som inte är i harmoni med kärleken, och det får en konsekvens i er själ, och sedan kommer effekten av kompensationslagen in. Och kom också ihåg att jag har pratat med er om hur ånger är vägen förbi kompensationslagen; när ni känner djupa sorgkänslor inom er för att ni har gjort något som var fel i Guds ögon, och ni har känts vid det, så kan Guds kärlek och Guds nåd komma och ni känner förändringen inom er kring det problemet, ni kommer inte längre gråta över det. Det är vad jag skulle kalla för en känsla av ånger. Och känslan av ånger är något helt annat än känslan av skuld.

Skuldkänslor är ofta påhittade, och skuldkänslor skapas ofta genom barndomshändelser. Så det som händer i ditt fall, till exempel, är att du är i en cykel av skuldkänslor och du kan inte komma bort från känslan av skuld. Skuld är en rädsla, så det är en cykel av rädsla i själva verket, och du kan inte komma ur den. Det är inte detsamma som kompensationslagen, och det är inte detsamma som ånger eftersom verklig ånger leder till en omedelbar rening, eller en omedelbar respons från Gud. Verklig ånger leder i själva verket till en omedelbar handling i själen genom att Guds kärlek kommer in i den. Så därför kommer du inte ha cykler av skuldkänslor, om och om och om igen.

15.7.2.  Skuldkänslor täcker över djupare liggande känslor

Jesus: Skuldkänslor är något som täcker över djupare liggande känslor och det är vanligen en djupare liggande känsla som vi inte vill känna. Och i ditt fall så är känslan du inte vill känna känslan av hur oälskad du varit av din far. Istället för att känna den känslan, som kommer att bestå av många olika delar när du känner dem, istället för att känna den känslan så föredrar du skuldkänslor, för skuldkänslor betyder att du inte behöver känna den känslan. Skuldkänslor betyder att du kan försöka låta bli att känna den känslan ännu mer.

Kvinnlig deltagare: Skälet till att jag täcker över den är att han var vacker, och jag behövde verkligen stå ut med det, och jag vill inte… Jag känner mig skyldig varenda gång jag tänker på den mannen.

Jesus: Du menar att din pappa var vacker?

15.8.  Att inse sanningen om våra föräldrars kärlekslösa beteenden mot oss

Kvinnlig deltagare: Ja, även om han skrek åt mig. Även om han skrek åt mig, så varje gång jag kom till den punkten så kände jag mig skyldig för att jag tänkte att han gjorde något fel mot mig.

[01:49:36.02]

Jesus: Ja, sanningen är att han gjorde något fel mot dig och sanningen är att han inte var vacker. Jag vet att det där lät lite trubbigt, men en förälder som ständigt skriker åt ett barn för att styra dem är en väldigt kärlekslös förälder. De kanske tror att de är kärleksfulla, och de kan se vackra ut, men det finns en del stora problem i en förälder som gör så mot ett barn. Så det är inte kärleksfullt och det är inte vackert och du vill inte se det. Du vill inte säga det till dig själv, för om du säger det till dig själv så skulle alla de där känslorna låsas upp inom dig som du inte vill känna.

En väldigt bra bok att läsa för föräldrar, men också för barn att läsa, heter: ”Toxic Parents.” Kommer du ihåg, James, vem den var skriven av? Ni kan hitta den på nätet. Den heter: ”Toxic Parents: Healing the Shame of Childhood Trauma”, eller något sådant. Vi tar med oss boken imorgon. Men den boken skrevs på 60- eller 70-talet av en kvinna som är väldigt rakt på sak och säger sanningar. Det är en väldigt bra bok att läsa, för vad den gör är att den avslöjar många av våra falska föreställningar om föräldrar som bra eller dåliga, och vad som egentligen är kärlekslösa beteenden mot ett barn och det är därför det är en så bra bok att läsa. Det är en väldigt konfronterande bok om ni har upplevt misshandel eller våldsamma problem i familjen, då kommer ni tycka att den är rätt så konfronterande. Det är en väldigt bra bok att läsa. Det den gör är att den avslöjar känslorna bakom varför föräldrar gör saker och ting, och försöker bryta ned definitionen av ifall mamma har varit bra eller dålig, och komma ner till en emotionell nivå.

Så många av er vill hålla fast vid föreställningen att era föräldrar var bra. Orsaken till att ni vill hålla fast vid den föreställningen är att ni, inombords, har en del känslor som kommer att låsas upp om ni inte längre tror det. Ser ni vad jag säger där? Så beroendet är: ”Jag vill tro att mamma och pappa var bra. Jag vill tro att mamma och pappa var kärleksfulla. Jag vill tro att mamma och pappa var fantastiska mot mig. Jag vill tro att de gjorde allt de kunde. Jag vill tro…” Och orsaken till att vi vill tro alla de sakerna är för att under allt det finns det massor av skador som vi kände när vi var barn som, om vi inte tror på de där så kallade sanningarna som vi har skrivit in i vårt sinne, så kommer vi börja känna de känslorna. Och om vi gör det så känner vi att vi tappar kontrollen. Så vi går in i kontrollen, vill tro på saker om våra föräldrar som inte är sanna.

Det är okej att säga: ”Min förälder misshandlade mig. Min förälder skrek åt mig.” De kan ha slutat göra det. De kanske till och med är en jättebra person nu, och de kanske till och med är ledsna för det nu, men det förändrar inte det faktum att det hände, och jag behöver få kontakt med den känslan.

15.8.1.  Att komma åt känslor i samma stund som de kommer fram

Manlig deltagare: Jag vill bara bekräfta det du sade, A.J. – det hände mig. Jag behandlades fruktansvärt, innan lunch hamnade jag i bilen som en liten boll, för jag kändes vid hur giftig min far var mot mig. Så jag ville bekräfta det nu; tack så mycket.

Jesus: Det är toppen, och det är det som är det vackra. Många av er börjar nu komma in i processen där ni, så snart ni triggas, går in i att bearbeta känslan. Det är riktigt, riktigt bra. Det är en väldigt kraftfull sak för er att göra och ganska många av er har börjat göra det rätt så regelbundet. Bara tillåt det, om ni gör det så kommer ni märka att ni inte behöver försöka nå fram dit senare. Det är en väldigt frustrerande process, för när den var precis där så kunde ni ha tagit itu med den då, och sedan trubbade ni av er själva och sedan, kan ni komma tillbaka till den igen? Nej, det måste finnas en annan utlösare ibland utmed vägen för att komma tillbaka till den. Så det är en väldigt bra process.

Återigen, om ni ser på vad ni kan lära er från ett barn om det här. Ett barn väntar inte med att ta itu med sina känslor. Ett barn har ofta mer självkärlek än vad vi har. Så här är vi och tänker att vi lär vårt barn om självkärlek. I verkligheten är det vårt barn som lär oss om självkärlek, därför att vårt barn har tillräckligt med självkärlek för att känna sin känsla i samma stund som den skapas. Och det är där vi behöver vara, på den platsen.

15.8.2.  Att känna att vi är skyldiga till hur våra föräldrar behandlat oss

Kvinnlig deltagare: Det du sade tidigare, att din mor och far inte var så bra som du trodde att de var, och tanken kom till mig att jag kanske skuldbelägger mig själv för att jag inte var tillräckligt bra, som barnet. Det var mitt fel att de inte var snälla mot mig.

[01:54:31.10]

Jesus: Exakt, ja, det här är en kärnkänsla i de flesta barn, som att när någon behandlar dem illa så tror de att det är deras fel, och om ni går den vägen emotionellt, så kommer ni märka att det finns många riktigt bra kärnkänslor som ni kan frigöra på den vägen. Sanningen är att det inte var ert fel. Det har funnits många tillfällen då jag rest utomlands, har haft att göra med olika människor, och i samma stund som jag talat om för dem att det inte var deras fel så har de brustit ut i gråt och tagit itu med något. Men fram till dess så har de argumenterat för att det var deras fel, ständigt, eller så skuldbelägger de ständigt sig själva. Många av era känslor är inlåsta eftersom ni tror att det var ert fel, när det i själva verket inte var det – det skapades av någon annan än dig.

15.9. Ett exempel med en deltagare som hoppar från en känsla till en annan

[01:55:24.10]

Kvinnlig deltagare: Det här är bara en allmän fråga som jag märkte att jag kände när jag började med något som föräldraskapet. Jag känner att jag inte har varit bra mot min dotter, men sedan går jag direkt in i: ”Ja, min mamma var riktigt hemsk mot mig.” Och sedan söker jag Guds hjälp, men då till Gud: ”Jag är verkligen andlig, men det är jag inte egentligen, eftersom…” Jag gick längs en väg, och jag litade på den, och jag är väldigt arg.

 Och sedan säger jag till Gud: ”Men jag tror egentligen inte på dig.” Och sedan går jag igenom de känslorna och jag märker att varje gång så kopplas allting ihop eftersom jag då säger: ”Du är uppenbarligen inte värd det”, och sedan säger du… och det är bara som ett virrvarr av känslor, och jag vet inte hur jag ska kunna ta en, eller någon av dem, för att komma vidare. Det slår mig varenda gång, jag bara går och får kontakt med en annan och sedan en annan, och jag känna dem allihop, men inte någon av dem.

Jesus: Absolut, hur många av er har känt så? Ganska många. Så det är väldigt bra att du tog upp den frågan. Problemet är att när vi hoppar från en till en till en annan, så är det för att vi inte vill uppleva den vi är i. Vi kan säga att en känsla kommer upp först: ”Åh, jag är en dålig förälder.” Sedan hoppar jag plötsligt till: ”Åh, jag hatar Gud.” Sedan hoppar jag plötsligt till andra känslor. Det som händer i själva verket är att jag försöker komma undan från den föregående hela tiden. Det är orsaken till att det kommer upp en annan. Men det finns en längtan i din själ om att ta itu med dina känslor.

Det bästa som jag har märkt för min egen del är att jag tillåter vad som än triggas igång i den stunden att upplevas fullt ut. Så snart någon störning dyker upp, till och med från mitt eget sinne, så återgår jag hela tiden till samma sak som jag kände från första början. Så jag går inte ens till den andra saken som dyker upp.

Den första som kom upp idag i morse var… vad det nu var. Så jag kanske hade en dröm i morse, och det första som kom upp i morse var att jag vaknade och jag var i en rädsla. Vad var jag rädd för? Drömmen handlade om dagen innan, där jag hade ett stycke hud som precis hade lossat från baksidan av mitt huvud, och jag drog loss det, och det var hårt som en sten, och jag kunde hänga upp det framför mig. Sedan tappade jag det och då gick jag och tog tag i en annan hudbit från baksidan av mitt huvud och drog bort hela den, och sedan vaknade jag och kände mig riktigt rädd över vad jag drömt. Och jag tillät mig att känna igenom det och bara få rätsida på det.

Det är många andra saker som kan ha hänt under dagen efter detta, men det var just den saken som kom upp, så det är vad jag tänker ta itu med just nu, och behålla mitt fokus på. Om jag inte håller kvar mitt fokus på det, så finns det en orsak till det och orsaken är att jag inte vill det. Om jag inte vill det så behöver jag vara ärlig. Jag vill inte ta itu med det.

Om du inte är ärlig så kommer du hoppa från den ena till den andra. Säg bara som att, problemet är: ”Jag är en dålig förälder”, om vi tar upp det tidigare problemet, eller: ”Jag känner mig alltid skyldig”, eller att det är problemet. Om jag hoppar från det problemet till ett annat problem, så beror det på att jag inte vill ta itu med det första problemet.

Så ta inte itu med den andra, gå bara tillbaka till den första och säg: ”Jag vill inte ta itu med det problemet.” Och sedan när det andra kommer upp, och: ”Nej, den andra är där för att jag inte vill ta itu med det första problemet.” Du fortsätter bara att påminna dig själv om att: ”Det är där för att jag inte vill ta itu med det där problemet. Det är där för att jag inte vill ta itu med det problemet.”

Det som händer är att jag har lov att inte ta itu med det problemet, och så snart du känner det så börjar du vanligen ironiskt nog få kontakt med problemet. Det här att kännas vid att du inte vill, det kommer att göra det möjligt för dig att stanna kvar på en plats. För stunden så känns du inte vid att du inte vill ta itu med det, så du fortsätter till nästa, och sedan till nästa och sedan till nästa. Sedan slutar du upp i hela den här intellektuellt förvirrade röran, och sedan tänker du: ”Vad i helskotta, jag kan inte ta itu med något nu, jag kan lika gärna ta en kopp te.” (Skratt)

Jag tror att vi förmodligen inte lägger till något mer till den här sessionen, så vi slutar där för stunden.