FAQ – Hur hanterar jag rädsla medan jag går igenom fysisk smärta?

(Videoklippet från sessionen finner du inbäddat direkt nedanför den svenska översättningen)
Klicka här för svensk PDF-version av texten.

Maria:      Den här frågan kommer från Linda till oss och hon undrar: ”Hur hanterar jag rädsla medan jag går igenom fysisk smärta?”

Även det är en rädslobaserad fråga, antar jag. Det här är problemet som de flesta har med fysisk smärta. De tillåter sig inte att känna den fysiska smärtan. De försöker trycka ner den innan de börjar, och problemet för de flesta av oss är att orsaken till att vi har fysisk smärta är för att det redan finns rädsla där. Problemet är att vi behöver låta oss överväldigas av båda sakerna, både den fysiska smärtan och rädslan för smärtan som vi känner. De flesta låter inte detta ske, eftersom de känner att när de överväldigas av det hela så blir de ännu räddare, och istället för att känna rädslan och skaka och gråta eller vad det kan vara som behövs för att de ska känna rädslan i smärtan, så försöker de undertrycka rädslan i smärtan, vilket i själva verket ökar smärtupplevelsen snarare än att minska den, och sedan väljer de så klart ett annat alternativ, och det är i allmänhet att skaffa något slags medicinskt nedtryckande av smärtan. Det vi gör här, uppenbarligen, är att vi pratar om smärta som inte är en extrem, fysisk smärta som kommer från en extrem olycka eller sjukdom.

Maria:     Som ett kapat ben eller liknande.

Precis, vi pratar här om smärta som i princip uppstår varje dag i livet, och som verkar intensifieras under vissa omständigheter och som vi ofta har ett motstånd mot att känna. Du kommer märka att om du tillåter dig att känna och uppleva rädslan, så kommer du tillåta upplevelsen av smärtan och när du upplever rädslan så minskar smärtan, den ökar inte. Så om smärtan ökar betyder det att du försöker trycka undan rädslan i den, och då är mitt förslag till folk att tillåta sig att känna rädslan i smärtan som du upplever. Det är allt jag kan föreslå här utan att känna till några detaljer om smärtan och vad för slags saker som trycks undan.

Maria:      Av personlig erfarenhet, så har du hjälpt mig mycket med problemet med fysisk smärta och rädslan för fysisk smärta, och en gång i månaden går jag igenom ganska mycket fysisk smärta. Ibland kommer och går den, men i allmänhet under min menstruation så har jag mycket smärtor, och jag brukade försöka överleva smärtan och uthärda och jag kunde bli ganska rigid i min rädsla för att verkligen uppleva smärtan.

Jag känner att du brukade göra många saker utöver de två sakerna. Du försökte överleva den, du försökte ta hand om den ibland när du försökte göra något fysiskt för att prova att lindra själva smärtan, snarare än att fokusera på vad som kan vara orsaken till en sådan smärta, och kom ihåg att orsaken till all smärta är undertryckandet av någon känsla. När vi försöker lindra smärtan utan att ta hand om känslan, så är det nästan kontraproduktivt och kontraintuitivt. Vi skulle få det bättre om vi ägnade tiden åt att försöka ta reda på vilken känsla vi försöker undertrycka som orsakar smärtan. Jag märker att de flesta inte ens använder sitt intellekt i den riktningen. När de känner smärtan så försöker de i allmänhet antingen komma bort från den, så de tar någon typ av smärtstillande, eller så försöker de trycka undan smärtan med hjälp av någon tröstande teknik, som kan vara antingen mat eller en varmvattendyna eller att ta ett varmt, skönt bad eller en härlig, lång dusch eller någon annan metod som de har för att minska den fysiska smärtan, snarare än att tillåta sig själva att känna vad orsaken kan vara. De trycker redan undan orsaken, och faktum är att alla smärta är följden av att orsaken undertrycks. Om vi har smärta så säger det oss redan, om vi reflekterar bakåt till ”Hur människans själ fungerar”, så säger smärtan oss redan att vi inte förstår oss på undantryckandet och att vi inte förstår oss på motståndet. Att det finns någon slags utestängande känsla inuti vår själ, vilken vi förnekar fullständigt och som vi totalt har tryckt undan och haft ett motstånd mot, vilket gör att vår kropp nu svarar på undantryckandet av just den känslan. Vanligen har det väldigt mycket att göra med platsen där smärtan sitter i kroppen. För en kvinna med menstruation så sitter det i de sexuella organen.

Maria:     De reproduktiva organen.

Kvinnans reproduktiva organ: Smärtan är ett undantryckande av en känsla som hör samman med sexualiteten eller reproduktionen. Det måste vara så, för annars skulle smärtan sitta någon annanstans. De skulle kanske ha smärta i magen eller något sådant. Om du trycker undan stora mängder rädsla så kommer du ofta ha ont i bukens övre del kring gallblåsan, den sortens problem. Om du trycker undan raseri så kommer du ofta ha problem i njurarna och levern som orsakar undantryckandet av smärta. Om du trycker undan känslan av värde, lågt självvärde, så kommer du ofta ha smärta i nedre delen av ryggen och du kommer ha problem med ryggen. Om du trycker undan känslor som rör ansvar så kommer du ofta ha smärta i axlarna. Om det är din vänstra axel så riktar det sig till kvinnor, om det är din högra axel så riktar det sig till män. Vi skulle kunna fortsätta länge till om vilken del av kroppen du kommer få ont i ifall du trycker undan känslor, men om vi förstår principen i allmänhet så leder det till smärta när jag trycker undan känslor. Det här är ett faktum och vi behöver ha tillit till det faktumet. Om jag upplever smärta så betyder det att jag trycker undan något. Jag trycker redan undan det och jag behöver kännas vid detta. Vi skulle kunna be om det ifall vi tar med Gud i den processen, eller så skulle vi kunna försöka använda vårt intellekt för att ta reda på vad det kan vara som vi känner, en viss känsla, och försöka prova att känna den känslan. Vi skulle kunna göra något av detta, men någon gång kommer vi behöva göra det om vi någonsin ska slippa smärtan.

Maria:      Utifrån vad du har hjälpt mig med och utifrån att vi känner Linda och vet vad hennes fråga är och varifrån den kommer; hon känns vid att hon trycker undan något och det här är orsaken till hennes smärta, men hon känner det som att hon helt enkelt inte kan knäcka den nöten; ”Jag vill bara gå och ta en magnecyl”.

Ja, hon vill inte sitta i smärtan. Hon vill inte sitta i följderna av undantryckandet eller i själva undantryckandet och det är så de flesta gör. Det de flesta gör med undantryckandet av känslor är att de trycker undan känslan, vilket sedan orsakar smärtan och de vill inte känna konsekvenserna av undantryckandet av känslan, vilket är smärtan, så de letar upp något som trycker undan smärtan. Så här slippriga är vi verkligen som individer, ur Guds perspektiv. Vi försöker alltid komma undan den verkliga orsaken till att något händer. Smärta är alltid följden av att något trycks undan och vi behöver kännas vid att det är vår önskan att trycka undan det. Smärtan är en direkt följd av vår önskan om att trycka undan något. Inga andra orsaker. Om vi inte önskade trycka undan något så skulle vi inte ha smärtan. Så när du nu går och tar en magnecyl eller något annat smärtstillande läkemedel, så visar du bara att du önskar trycka undan något ännu mer. Det vi behöver göra är att använda vårt intellekt och vår vilja för att försöka ta reda på varför vi har en så stark önskan att trycka undan smärta, och en så stark önskan om att trycka undan orsaken till att smärtan uppstod, vilket är vår känsla om just den delen av kroppen. Det är något som pågår inuti just den delen av kroppen som vi nu har haft en långvarig, undertryckande relation till, som vi har ett totalt motstånd mot, och eftersom det har varit ett så långvarigt problem så uppvisas nu problemet som smärta i vår fysiska form, och vi behöver förstå det här.

Maria:      Javisst, så för att relatera till mitt exempel och hur du har hjälpt mig. Innan vi träffades tog jag smärtstillande piller en gång i månaden, och även om jag inte gillade det och jag tänkte att det var väldigt dåligt för levern, så var det bokstavligen det enda sättet för mig att komma ur sängen och fungera och till och med då var det en ansträngning. Sedan när vi träffades och jag kände att jag ville utforska Guds sanning intellektuellt, så slutade jag ta smärtstillande medel, jag slutade ta läkemedel ändå överlag och jag bestämde mig för att jag behövde känna. Bestämde mig intellektuellt för att jag behövde känna, men det som hände var att jag fortfarande gick och tog mig en varmvattendyna, och du kunde känna mig, och du kanske får hjälpa mig med det här eftersom jag förändrade något här och jag tycker det är svårt att formulera, men du kunde känna känslan från mig, och jag kan känna känslan jag hade där jag försökte överleva smärtan, bokstavligen som det kändes inombords…

Javisst, känslan av att det känns som om en tredje part känner det, är en känsla av att personen försöker, de är livrädda för smärtan och de försöker överleva den genom någon slags tröstande metoder istället för att bara låta smärtan överväldiga dem och därför flöda igenom dem. Det är undertryckandet av flödet av smärtan som i själva verket skapar mer smärta. Så det ökar i själva verket mängden smärta som personen upplever.

Maria:      Det här är min upplevelse, exakt det du beskrev. Vi hade ett samtal, bara ett enkelt samtal om det här, och jag insåg att jag försökte göra det här och jag bestämde mig för att experimentera med att bara liksom ge upp inför smärtan. Istället för att försöka, det kändes emotionellt som att (Maria trycker sina händer bort från kroppen) gå så här mot smärtan.

Så avvisandet av smärtan…

Maria:      Att jag skulle gå in i smärtan, och jag hatar att använda sådana flummiga eller esoteriska sätt att…

Så det var en önskan om att känna den istället så du tillät dig själv att mjukna så du kunde känna den.

Maria:     Exakt, och när jag gjorde det så minskade smärtan.

Och ibland försvann den.

Maria:      Ibland försvann den helt eller så upplevde jag ofta att under 36 timmar fanns den där i en timma.

Emellertid…

Maria:     Det är dit jag är på väg.

Emellertid kommer själva smärtan fortfarande varje månad, vilket är en indikation på att den emotionella orsaken fortfarande trycks undan. Så även om du nu accepterar smärtan och du tillåter känslan och upplevelsen av sådan smärta, så tillåter du ännu inte känslorna som hör ihop med den emotionella orsaken. I ditt fal så känner du till att den emotionella orsaken hör samman med många händelser under det första århundradet som rör sexualiteten, och även hör samman med barnafödande och också med tortyren när du dog.

Maria:     Att vara en mor och min död och många saker.

Det finns många känslor i det här som du kommer behöva tillåta dig någon gång att verkligen uppleva, och för stunden är du fortfarande i ett motstånd mot att uppleva de känslorna så smärtan återkommer fortfarande varje månad. Nu när du vet att om du motsätter dig smärtan så blir den värre, så motsätter du dig inte längre smärtan och du märker att den försvinner inom en timma eller några dagar, istället för att vara kvar dag ut och dag in med stora obehag där du nästan är sängliggande eller är sängliggande. Nu har du bara en timma eller några få timmar där du känner på det viset, och du vet att du behöver fokusera på att känna smärtan igen.

Maria:      Jag ägnar den tiden åt, och har ett intellektuellt vidkännande av orsakerna, men tillåter den smärtan och jag är väldigt medveten om att jag uppenbarligen fortfarande trycker undan orsakerna, för annars skulle inte smärtan finnas där.

Det stämmer.

Maria:      Men den här processen där vi bara tillåter överlämnandet till smärtan, vad jag än kallar det, har minskat min rädsla för all fysisk smärta och jag förmodar att Lindas fråga var: ”Hur hanterar jag rädslan medan jag går igenom fysisk smärta”.

Kan du se att det som hände är att du har minskat din rädsla för fysisk smärta men din rädsla för känslomässig smärta är fortfarande kvar? Den är fortfarande ganska stark, och medan vår rädsla för känslomässig smärta finns där så hindrar den oss från att verkligen gå igenom processen med att inte skapa smärta. Med andra ord så skapar vi alltid smärta medan vi är rädda för den känslomässiga smärtan. Vi kommer att få fysisk smärta när vi är rädda för den känslomässiga smärtan. Hemligheten är att gå igenom processen där du arbetar igenom rädslan för emotionell smärta, vilket du har gjort i många månader nu. Det är rädslan för känslomässig smärta som är huvudorsaken till den fysiska smärtan, och vi behöver förstå de här förhållandena om vi någonsin ska kunna förhindra att de uppstår. När vi väl förstår att det är vår rädsla för känslomässig smärta som i själva verket skapar vår fysiska smärta, så verkar det föreslå att vår känslomässiga smärta är långt större i våra tankar, och långt mer skrämmande i vår själ att känna än till och med den fysiska smärtan, eftersom vi är redo att känna den fysiska smärtan snarare än att känna den känslomässiga smärtan. Jag tycker att det här är en intressant aspekt som gäller många av oss, att eftersom vi har stängt ner vår själ så mycket och vi har stängt ner uttryckandet av vår känslomässiga smärta så mycket, så kommer självklart våra kroppar visa smärtan för oss som vi känner emotionellt, som ett fysiskt symptom.

Det här är i själva verket en kärleksfull sak som Gud har gjort. Gud säger i princip att hör här; det finns en nivå eller ett lager av motstånd som du har placerats i, och det är ditt känslomässiga motstånd mot att känna känslomässig smärta, och när du gör det så börjar du få fysisk smärta. Det här säger dig nu att det finns ett lager till. Nu har du ett annat lager av val. Kommer du också trycka undan den fysiska smärtan fullständigt, eller kommer du säga till dig själv att: ”Aha, allt det här beror på att jag har bestämt mig för att trycka undan min känslomässiga smärta”. När vi väl tar mer ansvar för oss själva så börjar vi säga: ”Jag vill faktiskt inte fortsätta gå tillbaka till den här fysiska smärtan hela tiden om och om igen, det jag behöver göra istället är att känna den känslomässiga smärtan som skapar den.” När du väl väljer att göra det, om du hittar den känslomässiga smärtan som orsakade problemet, så kommer de fysiska symptomen försvinna fullständigt och kroppen kommer att reparera alla skador som har skett i den delen av kroppen när de fysiska symptomen har försvunnit.

Maria:      Du säger i själva verket att det återigen är frågan om vår vilja och att mjukna, och en önskan om att hitta vår emotionella smärta som är orsaken, men också om jag använder mitt exempel så finns det en process där jag mjuknar även inför den fysiska smärtan som så många av oss motsätter oss.

Ja, och också att se förhållandet däremellan.

Maria:     Mellan den fysiska smärtan och den emotionella smärtan.

Precis. De flesta gör inte det. De flesta är helt bortkopplade från förhållandet mellan den fysiska och den emotionella smärtan. Den fysiska smärtan är resultatet av att den emotionella smärtan trycks undan, och vi behöver förstå den relationen. Det här är ett förhållande som de flesta på planeten inte förstår, så det är naturligt att många av oss har vuxit upp fullständigt bortkopplade från det förhållandet. Men vi behöver ha lite tillit till att det här är den relation som vi måste bli medvetna om och i själva verket har Gud skapat den här vägen av kärlek till oss. Gud säger åt oss att hör här, du trycker undan den känslomässiga smärtan du går med, och den fysiska smärtan är resultatet av att den känslomässiga smärtan trycks undan, och nu har du två sorters smärta, och det jag visar dig är i princip att om du trycker undan känslomässig smärta, så får du inte bara den känslomässiga smärtan utan du får också den extra, fysiska smärtan som en konsekvens. Han försöker visa dig att undantryckandet inte är rätt sätt att göra det på. Så vi pratade i ”Hur människans själ fungerar” om undertryckandet och en person behöver lära sig om undertryckandet, men en av de saker de behöver lära sig om undertryckandet är att det inte är lösningen på något problem, och det här är något Gud försöker lära varenda en av oss på planeten. Undertryckandet av ett problem och undertryckandet av konsekvenserna av ett problem är inte lösningen på problemet. Det enda sättet att lösa ett problem på är att komma till dess orsak, och orsaken till fysisk smärta är inte att din kropp fungerar dåligt på något vis, även om det är något som fungerar dåligt i kroppen som orsakar fysisk smärta.

Maria:     Men det är följden av …

Det är följden av en orsak som finns inuti din själ, som är känslomässig, och det pågår något känslomässigt som du nu har tryckt undan, avsiktligt tryckt undan, som skapar den fysiska smärtan och om den fysiska smärtan blir kronisk och det blir en del av ditt liv, så beror det på att du är villig att göra det känslomässiga undertryckandet till en del av ditt liv för just den känslan som orsakar den fysiska smärtan. I det här samtalet är det omöjligt att säga vilket känslomässigt undertryckande som orsakar vilken sjukdom, eftersom det bokstavligen finns tusentals sjukdomar på planeten, varav alla, värk och smärtor och alla slags problem som orsakas av olika undertryckanden av olika känslor och det är identiskt för alla människor. Om du till exempel, genom att trycka undan en känsla som hör samman med att vilja få gillande från mödrar och du känner en massa ilska mot din mor, men du vill trycka undan den och du vill, genom beroenden, få behagliga känslor från kvinnor, så kommer du förmodligen få cancer i ditt högra bröst någon gång i livet. Det finns en direkt koppling för varje person som har cancer i höger bröst till den känslan.

Maria:     Höger bröst eller vänster bröst?

Förlåt, vänster bröst, vänster bröst eftersom det är din mor. Det finns en direkt koppling mellan alla som har cancer i vänster bröst till den känslan. Varenda kvinna som får cancer i vänster bröst har den känslan, garanterat. Det här är det vackra med hur Gud gör saker. Det baseras inte på din personlighet när det gäller varför du får en viss sjukdom. Det baseras inte på någon slags individualitet när det gäller varför du får en viss sjukdom. Det är den direkta följden av undertryckandet av vissa känslor som orsakar specifika sjukdomar, och till och med specifika olyckor orsakas av samma slags undertryckanden. När vi väl förstår förhållandet så börjar vi inte titta på: ”Åh vad är det här?” och ”Vad är det där?” Vi börjar kännas vid att vi trycker undan något som är avgörande. Vi behöver först kännas vid att vi trycker undan vår känsla. Det är orsaken till att vi har den fysiska smärtan. Det här är orsaken till att vi har den fysiska sjukdomen. Det här är orsaken till att vi har det fysiska problemet och att ta till någon slags medicinsk lösning på det kan lindra symptomen, men det lättar inte på orsaken och därför kommer symptomen fortsätta att skapas. Det vi istället behöver göra är att gå tillbaka til det faktum att vi trycker undan en känsla, och smärtan i den delen av kroppen hör direkt samman med undertryckandet av känslan som orsakar ett fysiskt problem i flödet av energi i den delen av kroppen, och vi behöver förstå det. När vi väl börjar förstå det ger vi upp konceptet med att undertryckandet är svaret. Vi börjar säga att: ”Okej, jag orsakar bara min egen smärta. Jag orsakar mina egna sjukdomar. Jag börjar nu ta ansvar för det faktumet att det är mitt val att trycka undan något”, och kom ihåg i ”Hur människans själ fungerar” så sade vi att valet att trycka undan var något som i princip tvingades på oss, vanligen av vår omgivning.

Vi dömer inte en person för valet att trycka undan något, men vi säger att du är villig att välja att behålla undertryckandet, och det är det som orsakar skadorna i din kropp. Sluta med det så upphör skadorna i din kropp. Det är verkligheten, och det är hemligheten med att ta itu med all smärta, och vad gäller rädsla; tja, rädsla är en separat känsla totalt sett. Rädsla är en känsla som inte ens är verklig i många fall. Ofta är vi rädda för saker som inte är verkliga. De har varit verkliga i vårt förflutna, men de är inte verkliga just nu. En kvinna som har våldtagits, till exempel, som sedan börjar få problem i sina reproduktionsorgan i form av smärtor vid olika tillfällen, hon kommer inte nödvändigtvis bli våldtagen igen, men hon är förmodligen rädd för att bli det, och hon är också rädd för att känna alla känslor som hör samman med våldtäkten, och det är det som nu orsakar att hon har ont. Mitt förslag till henne skulle vara att tillåta sig att gå igenom känslorna från våldtäkten. Jag vet att det är väldigt, väldigt svårt. Jag har våldtagits, du har våldtagits. Vi vet båda två att det är väldigt, väldigt svårt att gå igenom de känslorna, men du behöver tillåta dig att gå igenom de känslorna om du någonsin ska bli fri från smärta.

Maria:     Fri från smärta, eller fri från emotionell smärta?

Fri från emotionell smärta; det här är en väldigt avgörande sak att göra och tillåta sig att göra. Det vi skulle rekommendera sedan är att börja se på rädsla som att det bara är en känsla. Den innebär inte att ditt liv slutar; den är inte slutet på din existens, den är inte slutet på allt. Det är bara en känsla som du behöver tillåta dig att känna fullt ut. När du gör det utan dömande, så kommer du känna den och sedan kommer förstås rädslan för att känna känslor att lösas upp och sedan kommer du så klart börja känna de olika känslorna.

Maria:      Japp. Så när vi har svårigheter med att stå ut med eller klara av fysisk smärta så finns det ett antal saker vi behöver arbeta oss igenom. En är vårt motstånd till att bara tillåta oss att uppleva smärtan.

Det stämmer, vi borde inte uthärda den, vi borde bara tillåta den.

Maria:      Tillåta den ja, men det är tillståndet där vi känner att vi inte kan stå ut eller inte klarar av den som får oss att leta efter en annan lösning, eller hur? Det är det första problemet och sedan finns det…

Så nu arbetar vi oss bakåt, förresten.

Maria:     Ja, vi arbetar oss bakåt.

Så vi går bakåt från vår fysiska smärta. Vår fysiska smärta är den långsiktiga verkan av långvarigt undertryckande, av långvarig rädsla för känslor.

Maria:      Precis, om jag sitter här idag med massor av fysisk smärta så är det första steget att tillåta kännandet av den fysiska smärtan och inte försöka fly undan den.

Det stämmer.

Maria:     Det får i själva verket, inte så magiskt, smärtan att minska.

Det får det, men den återkommer såvida vi inte är redo att känna nästa steg. Vilket är att tillåta dig att känna att du vill trycka undan en känsla, känslan av: ”önskan att trycka undan”.

Maria:      Det är känslan; önskan att vilja trycka undan detta är i själva verket nästa steg som vi kan ta medan vi fortfarande har den fysiska smärtan.

Det stämmer.

Maria:      Vi vet intellektuellt att den är här, eftersom jag har ett långvarigt undertryckande av en emotionell smärta, utifrån det du just har sagt, och nu när jag har den fysiska smärtan så vet jag intellektuellt var det är orsaken. Jag kanske inte ens vet den specifika känslan som jag trycker undan, men jag vet att den kommer därifrån, så uppenbarligen kommer jag behöva göra arbetet med att gå igenom mitt motstånd mot att känna och min önskan om att trycka undan och börja känna det känslomässigt.

Ja, och allt det handlar om dina föreställningar om undantryckande. Du tror att undantryckandet kommer fungera när det inte fungerar; du tror att undertryckandet är rätt sätt att använda själen på. Det är inte rätt sätt att använda själen på. Människans själ fungerar inte alls särskilt bra med undantryckandet, så du behöver förstå många av sanningarna om undantryckandet.

Maria:      Det är i själva verket här som konceptet med utestängande kommer in, eller hur, medan vi har tron inom oss om hur undantryckandet fungerar?

Då kommer vi vara utestängda från att göra något åt undantryckandet.

Maria:     Vi måste få kontakt känslomässigt med det.

Det stämmer.

Maria:     Gå igenom det emotionellt.

Många av oss behöver få kontakt med känslan av att: ”Jag vill att undantryckandet ska fungera”. Som att det finns en ilsken känsla inom oss: ”Jag vill ha undantryckandet. Jag vill kunna trycka undan saker. Varför fungerar det inte, varför fungerar det inte? Jag vill att det ska fungera”, och vi behöver känna den ilskan som vi har över det faktumet att nej, vi har inte skapats på det här viset. Vi skapades inte för att undantryckandet ska fungera i verkligheten. Vi skapades för att det inte ska fungera, i själva verket, och när vi väl går igenom den ilskan och motståndet mot undantryckandet, så inser vi sedan att undantryckandet är ett meningslöst verktyg som vi försöker använda, som inte har någon positiv inverkan över huvud taget, jämte att det skapar mer smärta. När vi väl börjar kännas vid det emotionellt och och vi kommer förmodligen gråta en hel del när vi känns vid det här emotionellt, så är det högst sannolikt att vi kommer vara villiga att komma fram till vad som är den verkliga individuella känslan som orsakar smärtan i den platsen i min kropp. Det kan vara allt möjligt; det beror på var smärtan sitter i kroppen, i allt från huvudet till tårna. Det finns olika smärtor som kan orsakas av att olika känslor trycks undan, det kan vara nästan vad som helst som vi skulle kunna samtala om här. Men lösningen är att gå igenom processen med att först inte längre försöka förneka smärtan och att acceptera den, och att känna själva smärtan och gå in i nästa fas där vi inser att allt handlar om undantryckandet. Vi går igenom vårt motstånd mot att vilja fortsätta trycka undan, så vi inte längre har ett motstånd mot att trycka undan. Vi behöver gå igenom den känslan, och sedan inser vi sanningarna om undantryckandet och hur undantryckandet i själva verket är något som skadar oss, något som skadar vår själ. Det är ett underbart stadium att komma in i så snart du inser det här, och när du väl kommer bortom det så börjar du se på motståndet du har mot den specifika känslan som orsakar just den smärtan. Du kan vanligen inte hoppa över någon av de stadierna. Om du har skapat smärta så kommer du behöva oskapa den genom att gå igenom den här processen.

Maria:      Javisst och det är en bra poäng du tar upp, för jag vet att många tror att: ”Jag behöver bara komma till den kausala känslan så kommer all den här smärtan att försvinna, och jag kommer göra det under de nästa 10 minuterna samtidigt som jag har ont”.

Högst osannolikt.

Maria:      Det är verkligen osannolikt att du kommer kunna göra det, för du har tryckt undan det så länge att du har genererat smärta.

Skapat smärta. Javisst, så det är ett kroniskt problem. Om det kommer till stadiet där du känner smärta som en följd av det hela så är det ett väldigt svårt problem, och jag har fortfarande en del väldigt svåra problem i min egen kropp. I synnerhet i min nedre bukregion mot ryggen på grund av problem med värde, och det har varit ett kroniskt problem hela mitt liv. Det var ett problem när jag var två år gammal, och det är långvariga smärtor som man försöker få bort och det tar tid att komma åt dem. Många av dem är känslor som vi har ett kraftigt motstånd mot som vi inte vill känna, eftersom de känns som att de bara är för svåra att känna och vi behöver till och med arbeta oss igenom den känslan. Det här är det vackra med att ha en relation med Gud. Vi kan så småningom växa i vår tillit till att alla känslor i själva verket kan upplevas, så länge vi har Gud med oss som hjälper oss igenom upplevelsen. När vi väl börjar komma till det stadiet så är vi mycket mer öppna för att uppleva och överväldigas av vår känsla i någon riktning. Så det är i princip den processen vi behöver gå igenom för att ta itu med smärtan och rädslan för vår smärta. Så förhoppningsvis har det hjälpt Linda.