FAQ – Hur skapas ilska?

29 april 2014, Wilkesdale, Queensland, Australien

(Videoklippet från sessionen finner du inbäddat direkt nedanför den svenska översättningen)
Klicka här för svensk PDF-version av texten.

Jesus: Ilska skapas av önskan att få våra beroenden tillgodosedda, så att vi kan undvika vissa andra känslor. Det är i princip hur ilska skapas. Det är en önskan om att känna sig mer kraftfull, en önskan om att känna att vi har kontroll, en önskan om att känna att vi har ordning i våra liv och så vidare. När vi inte får de känslorna så tar vi till raseri för att få vår omgivning att återigen bemöta våra personliga önskningar, så det är också en önskan om att manipulera omgivningen på något vis.

Det är därför jag säger att mycket ilska i själva verket är passiv, som i passiv-aggressiv. Till och med ett väldigt litet motstånd drivs ofta av raseri. Vi tillåts inte uttrycka raseriet, så det vi gör är att vi bara får ett motstånd. Det är så vi uttrycker vår ilska och vårt missnöje, över att omgivningen inte uppfyller våra beroenden längre. Det är uppenbarligen väldigt skadligt att göra sådana saker mot vår själ.

Mary:        Du säger i princip att när våra beroenden inte uppfylls, och vi fortfarande har en önskan om att de ska uppfyllas, så kan vi bli arga. Men alla de som inte längre uppfyller sina beroenden, som fortfarande vill att de ska uppfyllas, tar de alltid till ilska?

Ja, allihop. Faktum är att det är den enda riktningen att agera i om du inte är villig att se dina beroenden. Du har i princip två alternativ, så snart dina beroenden inte uppfylls. Du kan känna att du har beroendet, och det skulle då betyda att du inte alls blir arg. När du väl kommer till det arga stadiet så har du redan visat att du inte har någon önskan att veta vad beroendet är. Ilskan visar redan på en bristande önskan vad gäller beroendet.

Mary:        Så alla kommer bli arga, men de kanske uttrycker det, eller visar det, eller beter sig på olika sätt för att få beroendet uppfyllt igen.

Det stämmer. De kan vara manipulativa. De kan vara verbalt eller emotionellt manipulativa. De kan vara passiv-aggressiva. De kan vara totalt aggressiva. De kan vara rasande. De kan ta till våld. Det finns en lång rad beteenden som vi tar till i vår ilska, för att komma tillbaka dit där våra beroenden uppfylls, men de är allihop arga. De är arga hela bunten. Det är bara en grupp arga känslor som driver på hela saken.

Mary:        Vi kan till och med internalisera ilskan, eller hur, och bestraffa oss själva för att manipulera andra?

Det kan vi, men syftet finns alltid där att manipulera andra. Det är väldigt, väldigt sällsynt att ta till självbestraffning utan att där finns en motivation att manipulera andra. Faktum är att jag aldrig har sett särskilt många personer som tar till detta. Personer som tar till självbestraffning försöker i allmänhet alltid manipulera någon annan därigenom. Det kan finnas några undantag från detta, men i allmänhet är det fallet.

Jag tror att vi också har tagit upp tre problem här. Vi skulle vilja tala med folk om vad det gör. Vi har också tagit upp det här i avsnittet om ”Vad är ilska”, i viss mån. Vi skulle kunna tittat på en del av syftena med ilska förmodar jag, orsaken till att vi vill skapa den.

Vi har tittat på hur den skapas. Den skapas för att vi vill att våra beroenden ska uppfyllas, och de uppfylls inte. Vi har beslutat inombords att de behöver uppfyllas, de borde uppfyllas och att det när någon annans ansvar att uppfylla dem, eller något annats ansvar att uppfylla dem, så vi väljer därför att ta till vårt raseri. Det är ett val. Det är ett val vi gör med vår fria vilja. Det är i själva verket ett val som görs av vår själ, och som vanligen drivs på av vårt intellekt, att det sker. Vi vet om det i stunden också. Det är det som är så ledsamt. De flesta som tar till raseriet vet att de är arga, och de vet att de gör det för att manipulera.

Mary:        För att försöka tvinga tillbaka omgivningen till ett tillstånd som de känner sig bekväma med.

Ja. Tillbaka till bekvämligheten, tillbaka till att uppfylla deras beroenden. För det mesta vet vi att det är vad vi försöker göra.

Mary:        Kanske jag kan läsa ett citat från några anteckningar som du har förberett här. ”Ilska är en vald respons mot vår omgivning för att den inte längre uppfyller våra beroendestyrda krav och förväntningar”.

Ja, och jag tycker att det är ett väldigt viktigt uttalande, att det är vår valda respons. Vi gillar att göra det, eftersom alternativet är för hemskt för oss. Alternativet är att känna beroendet och kännas vid att vi har ett, vilket ofta känns skamligt, och sedan gå till den underliggande rädslan vi har, vilket ofta känns skrämmande, och sedan den underliggande sorgen som vanligen tryckts undan av rädslan, vilket känns väldigt, väldigt ledsamt. Vi vill undvika alla de känslorna. Nu har vi åtminstone tre uppsättningar känslor, i det här lagret, att ta itu med.

Vi vill återgå till att ha kontroll över vår omgivning, snarare än att ta itu med alla känslorna. Det är en brist på personligt ansvarstagande att göra det, men vi väljer att göra det och det är ett val. Det är ett verkligt, beslutat val inuti vår själ att gå dit. Eftersom det är en så stark önskan att gå dit så skadar det vår själ ännu mer i samma stund. Gud har gjort det så eftersom Gud vill ge oss återkopplingar om att den här sortens ilska är väldigt, väldigt dålig och skadlig, för oss själva, för vår omgivning och för andra personer. Det är föregångaren till fysiskt, sexuellt och emotionellt våld mot andra, vilket uppenbarligen orsakar en väldigt snabb nedbrytning av vårt själstillstånd, om vi engagerar oss i sådana saker.

Mary:        Kan jag läsa en annan mening ur dina anteckningar här?

Absolut.

Mary:        Ilska skapas för att vi ska känna mer personlig kraft eller kontroll över vår egen smärta”.

Ja, och det är det här vi behöver se det som. Det är en personlig, självisk respons bara för att undvika det som pågår inom oss. Det har inget att göra med någon annan, egentligen. Det har allt att göra med vad vi försöker undvika inom oss. Det är så vi behöver se på det. Vi vill ha kraft och kontroll över vad som händer inuti vårt jag. Vi vill inte känna att vi inte har kontroll när det gäller smärtsamma känslor. Vi vill känna att vi har kontroll över de smärtsamma känslorna, och det är det som får oss att ta till raseri och ilska. Det är det som får oss att projicera det utåt från oss själva, eftersom vi inte vill känna vad som pågår inom oss, så alla de här grejerna är ett undvikande.

Till och med rädsla är på det viset, ett undvikande av vad som pågår inom dig. Du kan rättfärdiga det hur du vill, men i slutänden så finns den inom dog, och om du någonsin vill bli enig med Gud, eller om du någonsin vill bli en kärleksfull person, så kommer du behöva ha sätt att frigöra allt det här, utan att ta till att försöka kontrollera din omgivning.

Mary:        Eller ens försöka kontrollera vår egen smärta. Vi kommer behöva ta oss igenom det, eller hur?

Precis, ja. Vi säger detta om och om igen i alla de här frågorna; försöket att styra vår smärta eller trycka undan vår smärta, och inte känna vår smärta, är den stora orsaken till alla kärlekslösa handlingar som någonsin utförts. Om du bara tillåter dig att känna smärtan, så kommer du genast förbättra ditt kärlekstillstånd, eftersom du inte längre kommer utföra handlingar som skadar andra eller dig själv.

Mary:      Därför att du inte längre gör något för att trycka undan smärtan.

Det stämmer. Bara den enkla handlingen, den enkla förändringen. Det är en ganska svår förändring för de flesta att göra, men det är en enkel förändring på så vis att den är enkel att förstå. Villigheten att känna vår egen smärta kommer få oss att göra skiftet genom alla möjliga slags kärlekslösa beteenden som vi skulle ha tagit till tidigare, bra för att vi försökte undvika vår egen smärta.

Mary:        Det leder förmodligen fram till det sista citatet. ”Ilska är en önskan inom oss att skylla på och straffa vår omgivning för vad som finns inom oss”.

Ja. Du kan se att det är som att vi har en önskan om att inte ta något ansvar för vad som finns inom oss. Jag säger inte här att vi måste ta ansvar för det eller den som skapade det, därför att för det mesta, eller en stor del av gångerna, så skapade vi inte mycket av den ursprungliga skadan. Vi har sedan dess gjort val som är kärlekslösa, vilket definitivt har skapat skador. Vi är inte immuna mot skapandet av pågående skador. Med andra ord så finns det saker inom oss som vi har skapats av andra, och sedan gjorde vi kärlekslösa val själva. Skadan som skapats därigenom har skapats av oss själva, inte av andra Båda uppsättningarna av känslor finns inom oss. De finns inom oss. Bara vi kan styra över frigörande av dem. Bara vi kan släppa dem ifrån oss. Ingen annan kan göra det åt oss.

Varje gång vi skyller på omgivningen och försöker få makt över vår omgivning, och försöker påverka omgivningen på något sätt, så talar vi bara om för oss själva att vi inte tar personligt ansvar för det som finns inom oss. Vi tror inte att vi borde behöva känna det som finns inom oss. Och det behöver vi. Så ser verkligheten ut. Vi behöver det, eftersom vi är de enda som kan göra det. När det väl är inuti oss kan ingen annan frigöra det åt oss. Bara vi kan släppa ut det.

Vi måste ta ansvar för det som finns inom oss, även om vi inte behöver ta ansvar för allting som finns inom oss när det gäller skapandet av det. Vi måste ta ansvar för det som finns inom oss, vad det gäller frigörandet av det. Det är så viktigt att vi förstår det här. Eftersom de flesta av oss inte vill göra det så tar vi till ilska.

Vi vill inte ta det ansvaret. Vi vill inte behöva känna allting. Vi vill att de som skapade det ska behöva känna det. Om inte de, så vill vi att någon annan ska behöva känna det istället. I själva verket är det så för många av oss att våra föräldrar har dött eller så, så vi känner inte längre att vi kan skuldbelägga dem, så det vi gör är att vi skyller på alla andra för vad de gjorde, vilket i princip skadar alla andra, eftersom vi inte vill ta ansvar för att känna det som finns inom oss, utan att skada andra. Det är vår främsta orsak till ilska. Det är en så skadlig känsla och vi behöver förstå och känna igen att den är det. Det finns bara ett sätt att känna den som är i harmoni med kärleken. Det är utan att projicera den på någon annan. Det är ett användande av din vilja. Du kan göra det genom att använda din vilja.

Så kraftfull är din vilja, men för de flesta av oss så används vår vilja på ett helt annat sätt än detta. Det vi gör är att vi använder vår vilja för att skylla på alla, att skada alla andra, straffa dem. Vi vill att allt återgår till hur det var, så vi manipulerar och tar kontrollen. Det är så vi använder vår vilja. Om vi fortsätter göra det så kommer vi aldrig bli eniga med Gud. Vi kommer aldrig förstå kärleken, och vi kommer aldrig vara lyckliga eftersom vi kommer fortsätta skapa mer smärta åt vår egen själ.

Jag känner att det är väldigt viktigt att vi förstår förhållandet mellan de här känslogrupperna, så jag förmodar att det är vad vi kan säga som slutsats av hela den här sessionen. Det är att vi verkligen behöver se till att vi förstår förhållandet mellan alla de här känslorna, relationen mellan rädsla… Först sorg, den underliggande kausala sorgen, rädslan som täcker över den, beroendena vi använder för att komma undan från våra rädslor, och sedan ilskan som vi använder för att manipulera folk så att de uppfyller våra beroenden.

Vi behöver förstå förhållandet mellan de här känslorna innan vi verkligen kan förstå något av våra känslomässiga problem. Det vi skulle vilja rekommendera alla att göra, är att verkligen gå igenom de här frågesessionerna, de som vi precis har tagit upp så långt om känslor, och de som handlar om Hur människans själ fungerar, och se vilka föreställningar de har, om varför de känner att de borde kunna ta till ilska, varför de känner att de borde få sina beroenden uppfyllda, varför de känner att det skulle fungera att undvika sina kausala känslor.

Mary:        Jag känner att i synnerhet den här sessionen har varit väldigt bra, som en introduktion till de centrala principkänslorna som påverkar oss negativt, och som vi har kraften att ta itu med på ett annat sätt, och fullständigt förändra våra liv runt om, och definitivt växa i kärlek ‒ växa närmare Gud.

Tack så mycket för din tid idag, för jag känner att allt det vi har tagit upp är så kraftfullt, och jag skulle uppmuntra folk att titta på den här sessionen för att verkligen börja bli ärlig och uppriktigt mot dig själv. Att leva i förnekande av det som finns inom oss fördröjer bara vår utveckling ännu mer. Jag vet att det kan kännas rätt så smärtsamt och svårt att inse det faktum att vi har massor av beroenden, och massor av ilska, och faktumet att vår smärta aldrig kommer lämna oss förrän vi tar itu med den…

… och det kan kännas konfronterande och alla de sakerna.

Mary:        … och konfronterande, och vi har en massa dömanden…

… och förödmjukande, och alla de sakerna.

Mary:        Alla de sakerna. Alla de sakerna, men att fördröja processen gör det inte heller lättare. I själva verket, om vi gör det med uppriktighet, så kan påbörjandet av processen göra att saker börjar kännas bättre och mer verkliga. Vi börjar arbeta oss igenom alla de falska föresställningar vi har, så jag skulle verkligen uppmuntra dig att påbörja den resan.

Ja. Det vi ska göra nästa gång som vi träffar dig, är att vi börjar besvara folks individuella frågor om sina känslor, deras känslomässiga tillstånd, och vad de känner om olika saker, deras relation till Gud och så vidare. Vi kommer fokusera på att se på olika känslor som innefattas av de här frågorna som individerna har ställt. Det finns några hundra av dem, så det här kommer uppenbarligen ske under några månader, eller kanske till och med år, så som vi gör det.

Det vi skulle vilja göra är att ta upp många av de här känslomässiga frågorna, eftersom det är en så avgörande del av din framtida utveckling. Du behöver tillåta dig att bli känslig emotionellt. Du kommer behöva bli känslig inför Guds känslor om du någonsin ska kunna bli enig med Gud. För att känna Guds kärlek kommer du behöva känna alla dina motstånd mot att känna den, så vi skulle vilja uppmuntra dig att känna dina känslor, och vara mer ärlig om dina känslor, mer ärlig om dina rädslor, dina beroenden, och din ilska, alla förnekanden du har, för det kommer hjälpa dig i din relation med Gud.

Förhoppningsvis har de här sessionerna hjälpt dig lite på den vägen. Tack för din tid, och vi skulle vilja tacka Maria, som har skött hela intervjun, för hennes tid och Lena och Igor som står bakom kamerorna också. Tack hörni!