FAQ – Hur uppstår beroenden?

29 april 2014, Wilkesdale, Queensland, Australien

(Videoklippet från sessionen finner du inbäddat direkt nedanför den svenska översättningen)
Klicka här för en svensk PDF-version av texten.

Jesus: Tja, beroenden skapas ur önskan att göra en av fyra saker med smärtsamma känslor, i synnerhet med den smärtsamma känslan rädsla. De fyra sakerna är för det första att förneka att rädslan finns, att trycka undan känslan av rädsla, att motsätta oss känslan av rädsla eller att byta ut känslan av rädsla mot andra känslor. Om vi önskar göra någon av de fyra sakerna så kommer vi automatiskt att skapa bereonden. Beroenden skapas vanligen automatiskt utan så mycket eftertanke, så snart vi kommer till stadiet där vi förnekar, trycker undan, motsätter oss eller vill byta ut något.

Det är det främsta sättet som alla våra beroenden uppstår på.

Maria:     Jättebra.

Ganska så koncist.

Maria:     Det är det! (Skrattar) Det finns några anteckningar här.

Självklart. Vi behöver se omständigheterna som de kan skapas under, så det är därför vi har gjort några extra anteckningar så att folk förstår vad som pågår.

Mary:      Vill du att jag ska …

Ja. Vi räknar upp dem en i taget och sedan pratar vi om dem.

Mary:        Vi försöker förneka, motsätta oss eller trycka undan sorg genom att byta ut verklig kärlek mot känslor som förklär sig till kärlek.

Ja, kom ihåg att det finns en direkt relation mellan rädsla och hur rädslan skapas, och beroenden och hru beroenden skapas. Kom ihåg att om vi går tillbaka till rädslan och hur rädsla skapades, så hade vi först undandragandet av kärlek, undandragandet av sanning, beroendena som förklär sig till kärlek och lögnerna som förklär sig till sanning.

Naturligtvis kommer det finnas en koppling nu mellan hur rädslan skapades och hur beroendena skapades, eftersom beroenden skapas av undantryckandet, eller försöket att trycka undan, förneka, motsätta oss eller byt rädslan mot något. Givetvis kommer det finnas en direkt relation mellan hur rädsla skapas och hur beroenden skapas.

I just den här första så ser vi på lögner som förklär sig till kärlek, eller hur? Närhelst beroenden förklär sig till kärlek så tror vi att vi är kärleksfulla, och vi vill desperat ha den sortens kärlek, en känsla av kärlek som kommer från någon, men det är en feltolkning av vad verklig kärlek är.

Med andra ord tror vi att det är kärlek, men på grund av vår barndom… saker som hände på grund av rädsla, så har vi fel. Vi tror i själva verket att det är kärlek, men det är det inte. Det är istället ett beroende som uppfylls, och vi tror bara att någon älskar oss när de har någon slags beroende med oss.

Maria:      Okej. Så du säger att när jag har en lögn, ett medberoende eller ett beroende som jag tror är kärlek så skapas rädsla, och sedan kan jag agera för att trycka undan…

…rädslan…

Mary:      … rädslan och …

… genom att vilja ha mer av medberoendet.

Mary:      Jag förstår.

Med andra ord så skriker jag efter, jag är desperat efter att någon ska ge mig känslan som jag tolkar som kärlek, eftersom känslan inom mig gör att jag tolkar det som kärlek. Någon kommer fram och säger till dig: ”Det är inte kärleksfullt”, och du säger: ”Var inte dum! Jag vet vad kärlek är, och det här är kärlek”, även om du har fullständigt fel, eftersom du har känslan inom dig som får dig att tolka det som kärlek.

Det är problemet med beroenden som förklär sig till kärlek i barndomen. Det är att det orsakar lagret av rädsla, som sedan gör att beroendena skapas, som alla vill att beroendena ska uppfyllas så att du kan känna dig älskad.

Mary:      Är det för att utan det beroendet så skulle du känna noll kärlek?

Det stämmer. Någon kan till och med älska dig, och du känner ändå noll kärlek från dem, eftersom de inte uppfyller ditt beroende. Det jag märker med många andliga människor är att de är experter på att uppfylla människors beroenden.

Mary:      Kan vi kalla dem andliga på det viset?

Nej, de är inte verkligt… det är inte riktig andlighet utan de så kallade new age-andliga människorna som är härliga människor och ledare på sina områden, de är experter på att uppfylla människors beroenden. Det här är väldigt, väldigt skadligt för det är i princip som att … det är beroenden som förklär sig till kärlek.

Folk gillar det eftersom det var vad de fick som kärlek i sin barndom. De hade alla olika beroenden som förklädde sig till kärlek, så nu som vuxna är det vad de söker efter. De söker sig till personer som agerar på samma sätt som deras föräldrar agerade när de kände sig ”kärleksfulla”, vilket i själva verket bara är en känsla av medberoende från deras förälder. Och det är så ledsamt att se det här.

Ironiskt nog så händer också det motsatta med mig. När folk kommer fram till mig så säger de: ”Jag känner inte att det kommer så mycket kärlek från dig”. Mhm, jag uppfyller inte något av dina beroenden som du tror att det är kärleksfullt att uppfylla. Och när jag inte uppfyller dem så tror du att jag är elak mot dig när jag i själva verket inte är det. (Skrattar) Jag är kärleksfull mot dig i det läget, ur Guds perspektiv, men du tror att jag är elak eftersom jag inte uppfyller dina beroenden.

Maria:     Ja. Jag har…

Du har hundratals frågor på gång där!

Mary:        … hundratals tankegångar som pågår i huvudet som jag inte får ut. Men ja, absolut. Jag bevittnar det hela tiden, och jag vet också att det kräver att vi blir mer känsliga emotionellt inför att verkligen uppfatta kärlek, att komma bortom vissa beroenden, att verkligen uppfatta dem.

Ja.

Mary:      Och jag förmodar… vi kan ta oss vidare till nästa.

Ja. Vi tar upp alla fyra, och om vi vill prata mer så pratar vi mer.

Mary:      Okej, så den andra är …

Kom ihåg, vi pratar om hur beroenden uppstår här.

Mary:        De uppstår när vi försöker förneka, motsätta oss eller trycka undan rädslan, genom att ersätta den med andra känslor som temporärt är mer kraftfulla.

Ja.

Mary:        I det första exemplet handlade det om sorg och kärlek, och nu pratar vi om rädsla och andra känslor.

Ja, och förresten är inte de här exemplen heltäckande. Det finns många saker som kan skapa våra beroenden, men det vi behöver göra är att bara hjälpa folk att börja analysera vad som pågår här, snarare än att ge ett uttömmande svar på frågan.

Men om vi ser på just det här problemet; vår önskan att trycka undan skapar beroendet. Kom ihåg at det är önskan att trycka undan smärtan. Om smärtan är sorg och vi inte vill känna den, så skapar vi ett beroende. Den enda orsaken till att vi inte vill känna den, är att vi är rädda för att känna den, förmodligen. Det finns förmodligen ett annat lager ovanpå.

Det är därför vi ofta har sorg, och ett lager över sorgen är rädsla, och sedan är vi rädda för vår sorg, så nu har vi rädsla för sorgen, och sedan får förstås vårt undantryckande av rädslan oss att vilja ha beroendet.

Vår önskan om att trycka undan känslor kommer att skapa ett beroende automatiskt. Det är en automatisk uppkomst. Det är inget som du ens kommer vara medveten om. Det är något som skapas automatiskt genom önskan om att trycka undan. Det är det vi behöver förstå, att bara det att ha önskan om att trycka undan, en önskan om att förneka, en önskan om att motsätta sig eller en önskan om att ersätta dem kommer automatiskt få oss att ersätta dem.

Det kommer helt enkelt hända automatiskt, utan att vi är medvetna, för det mesta, om att det händer. Olyckligtvis så kommer vi på grund av det inte ens vara medvetna om att vi gör det. De flesta är helt omedvetna om att de i själva verket gör det. Totalt omedvetna. Det är bara när du har frigjort de flesta av dina egna beroenden som du ser det hända överallt. Det är som en sjukdom eller ett virus folk har, och du ser det hända överallt och ingen vet om det, eftersom det är en del av deras normala vardag, vad gäller att hjälpa dem att göra en av de fyra sakerna med sina smärtsamma känslor.

Maria:       Ja, du och jag har skojat förr om trenden med zombiefilmer, och vad är det?… Att metaforiskt påvisa hur alla vill trycka undan och förneka, så mycket att de blir som zombies, och det händer överallt omkring oss ändå.

Och ändå är de livrädda för zombies. (Skrattar)

Mary:      Inte så skräckslagna att de inte vill göra en massa filmer om det.

Precis. Det är ganska intressant vad som görs, i fråga om filmer, för ofta är det ett uttryck för vad som trycks undan känslomässigt i publiken. Det är därför som vissa personer undersöker det och dras till det.

Mary:        Vi har pratat om att trycka undan rädsla, och att ersätta den med andra känslor.

Ja. Den första, undertryckandet av sorg, önskan om att trycka undan sorg. Sorg är en smärtsam känsla för de flesta, och för de flesta ser de på det som smärtsamt att känna. Jag förmodar att du kan säga att skam också känns på det viset, men det är en rädslobaserad känsla. Undertryckandet av rädsla … rädsla är vanligen en annan känsla, och kom ihåg att rädsla sträcker sig från ens den minsta oro, som de flesta inte vill känna, till absolut skräck; de flesta har ingen önskan över huvud taget att känna det, förstås. Det kommer enorma önskningar ur dem om att trycka undan känslan, därav attraktionen till beroendena.

Maria:     Ja.

Om du har en önskan om att göra motsatsen så kommer du inte skapa många beroenden alls, och du kommer automatiskt inte ha så många beroenden. Det är det ironiska med det, men när du väl har beroendena; väldigt svårt att bli av med dem, eftersom önskan om att trycka undan finns där. Och det är det som är problemet – önskan om att ersätta finns där, önskan om att motsätta sig finns där, önskan om att förneka finns där. Om du har några beroenden alls så kommer du behöva arbeta med önskan du har i själens vilja om att förneka, motsätta dig, undertrycka och ersätta.

Mary:      Det är inte tillräckligt att helt enkelt sluta göra den fysiska handlingen eller…

Nej, du kommer inte klara det.

Mary:      Det kommer mutera …

… till ett annat beroende.

Det stämmer. Ja. Medan önskan finns kvar inom dig om att trycka undan den underliggande, kausala känslan, så blir beroenden en nödvändig följd inom dig. Det är det du behöver göra för att hjälpa dig själv att undvika den smärtsamma upplevelsen, så du gör det. Det spelar ingen roll hur mycket du tror att du inte kommer göra det, du kommer göra det. (Skratt)

Mary:        Ja, visst är det så? Okej. Det tredje exemplet du pratar om; förneka, motsätta sig eller trycka undan ilskan genom att ersätta den med andra känslor som känns mer kraftfulla i stunden.

Ja. Här talar jag inte om vuxen ilska, vilken vi kommer prata om i en annan fråga. Jag talar om barndomsilskan som skapades på grund av undantryckandet av sorg och rädsla, som orsakas hela tiden av din omgivning. Du förstår, många barn får först höra att de inte har lov att känna sin sorg, annars kommer de få något annat att känna sig ledsna över.

Mary:      Vilket skapar rädsla.

Vilket skapar rädsla. Sedan, när de känner sig rädda och agerar på sin rädsla så säger föräldern: ”Vad är du rädd för? Du har inget att vara rädd för”, och så blir de arga på barnet och hotar dem med våld, vanligen. Nu känner sig barnet rädd för att uttrycka sin rädsla. Och så måste de lägga ett annat lager ovanpå den.

Om de inte kan uppfylla sitt beroende, för att trycka undan sin rädsla i det läget, som barn, så tar de till ilska eller upproriskhet. Vanligen trycks det här undan kraftigt i de flesta barn, eftersom de börjar uppleva ilska och sedan ger föräldrarna dem något att vara ledsna över, som att slå dem eller vara våldsamma mot dem.

Det får barnet att lära sig att trycka undan raseri och ilska på barndomsnivån. Nu har de då enorma mängder rädsla som hör samman med ilskan, med uttryckandet av barndomsilskan, barnaktig ilska. Inte en annan slags ilska, vilket vi kommer prata om härnäst, vilket är ilskan som de flesta har och använder sig av hela tiden, utan snarare ilskan som hör samman med den undantryckta barndomsupplevelsen som barn.

Som en följd av att vi försöker komma iväg från detta så går du in i beroenden, och de beroendena kommer vara en av de här tre sorternas beroenden, vilket i allmänhet kommer vara emotionellt, fysiskt eller substansrelaterat.

Maria:      Ja. Okej. Det fjärde exemplet är att försöka förneka, motsätta sig eller trycka undan sanning, med lögner som förklär sig till sanning.

Ja. En stor del av världen är beroende av det här. Hur man håller sig undan från känslan är att förneka sanningen om känslan. Hur man känner en känsla på den kausala nivån är att acceptera sanningen om känslan, och hur man håller sig undan från känslan är att förneka sanningen om känslan.

Lögner som förklär sig till sanningar blir väldigt acceptabla för oss på ett emotionellt plan. Vi vill höra lögnerna som förklär sig till sanning hellre än att höra själva sanningen. Sanningen i sig kommer att exponera den underliggande kausala känslan, vi vill inte det. Det vi väljer att göra är att acceptera en hel hög med lögner som förklär sig till sanningar.

Vi kan ge några exempel här. De flesta, till exempel, när du säger till dem att deras föräldrar inte älskade dem, så säger de: ”Det är en lögn.” De säger: ”Mina föräldrar älskade mig.” Och sedan frågar du dem: ”Fick du smäll av dina föräldrar?” De säger: ”Ja. Men de älskade mig”. Där är lögnen som förklär sig till sanning. En våldsam förälder bevisar inte kärlek, det bevisar våldsamhet. Det bevisar att det inte fanns kärlek i den stunden. Där är lögnen som förklär sig till sanning.

Men vi vill intala oss att lögnen om att våra föräldrar älskade oss, så att vi inte behöver känna sanningen om att de inte gjorde det, och vi föredrar att acceptera den lögnen. Som samhälle föredrar vi att acceptera lögnen, och även som individer föredrar vi att acceptera lögnen. Det här är ett exempel på en lögn som förklär sig till sanning som vi använder för att trycka undan våra underliggande, kausala känslor.

Maria:     Ja.

Och det kommer alltid leda till ett beroenden. Vi kommer vilja att någon ljuger för oss, att de matar oss med lögnerna. Du förstår, det finns en känsla inombords att ingen av lögnerna är verklig, de är inte sanna, så vi vill höra lögnen uttalas om och om igen. Vi vill att mamma och pappa säger till oss att de älskar oss hela tiden, när vi känner att de inte älskar oss alls.

Mary:        Ja, och det här var den halvt formulerade frågan jag hade tidigare, och det var: När vi har en situation i vår barndom där lögner förklär sig till sanning, eller där beroenden förklär sig till kärlek, har vi då inte inom oss någonstans en känsla av lögnen?

Inte alltid, nej. Det beror på när den skapades. Det är det här som är problemet; om lögnerna skapades under våra första år när vi hade väldigt lite intellekt logiskt sett, så är det högst osannolikt att vi vet det.

Mary:        Vad händer när vi öppnar upp oss emotionellt och blir känsligare?

Då kommer vi veta, men det kräver känslighet, och det kräver av oss att vi är känsliga för vår smärta, och de flesta är inte det. Medan de flesta är avtrubbade inför sin smärta så kommer de i själva verket inte veta om det var kärlekslöst eller kärleksfullt, något av det. De kommer att tro att saker var kärleksfulla när de inte var det, de kommer tro att saker var kärlekslösa när de inte var det, eftersom de inte är känsliga för sanningen.

För att vara känslig för sanningen i någon situation så behöver du vara känslig emotionellt, och du kommer behöva vara känslig, inte för de beroendestyrda känslorna, utan snarare för de kausala känslorna, och majoriteten är bara känsliga för sina beroendestyrda känslor.

Det är väldigt, väldigt svårt för dig att avgöra vad sanningen är när du bara är känslig för beroendestyrda känslor. Därför kommer du inte känna att något var sant, du kommer tro av hela ditt hjärta att motsatsen var sann, när den inte var det. Det är bara om någon säger rakt upp och ner till dig på ett logiskt sätt: ”Nej, det kan inte vara sanningen, det kan inte vara rätt, det kan inte var rätt”, tills du säger: ”Åh, kanske det inte är rätt”, innan du vanligen accepterar den verkliga sanningen, Guds sanning, om situationen.

Det är ledsamt när det händer oss under barndomens första upplevelser, eftersom vi till slut tror att lögner är sanningar, vi börjar tro att sanningar är lögner, vi tror att kärlek är ett beroende, vi tror att beroenden är kärlek, vi tror att något som verkligen är kärlek inte alls är kärlek. Och vi kommer bort från upplevelsen med så många falska föreställningar som vi nu, som vuxna, måste vara villiga att nysta upp i.

Gud är villig att hjälpa oss att nysta upp alla de här sakerna, men det gäller bara om vi är villiga att gå igenom den smärtsamma, känslomässiga upplevelsen. De flesta är inte villiga att gå igenom den smärtsamma, känslomässiga upplevelsen, så de nystar aldrig upp den. Även om de hör sanningen om och om igen under många år, så kommer de fortfarande inte nysta upp det förrän de är villiga att gå igenom den smärtsamma, känslomässiga upplevelsen.

Det är så människans själ fungerar. Tills vi är villiga att göra oss av med motståndet emotionellt inuti vår själ som vi har mot att acceptera sanningen, så kommer vi inte acceptera sanningen, oavsett hur mycket vi säger det till andra och oss själva. Vi kommer bara inte att acceptera den. Det är vad dominansen gör i själen.

Vi behöver förstå principerna kring hur själen fungerar, verkligen förstå hur vi ska nysta upp hela den här röran som har skapats i vår själ, men egentligen är den primära skaparen av oredan bara vår ovillighet att känna smärtan. Det är den primära skaparen av röran. När du väl förstår det så blir det väldigt lätt att nysta upp härvan, du behöver lära dig att vara villig att känna din smärta. Det är i själva verket det främsta du behöver lära dig. Det är ganska enkelt att nysta upp det när du väl förstår det, men olyckligtvis så finns det hos de flesta en djup ovillighet att känna någon smärta alls, och därmed tar vi till beroenden och så vidare för att undvika dem.

Maria:     Ja. Tack så mycket.

Tack!