FAQ – Jag känner att jag inte får kärlek från Gud. Varför är det så? Var börjar jag?

(Videoklippet från sessionen finner du inbäddat direkt nedanför den svenska översättningen)
Klicka här för svensk PDF-version av texten.

Maria:      Okej, nästa person har skrivit ett litet stycke till oss med flera frågor i.

Okej, som vi ofta får.

Maria:      Japp, så jag läser igenom allt för dig, och så kan vi gå tillbaka till olika delar av det om du vill.

Absolut.

Maria:      Så de säger: ”Jag förstår att Guds kärlek ska komma in i oss när vi utvecklas, men jag misstänker att jag är långt ifrån detta. Tar det verkligen lång tid för en del av oss och behöver vi bara vara tålmodiga? Finns det några tecken som kan visa oss att vi bara inte förstår det? Jag känner det som att jag helt enkelt inte förstår en del grundläggande grejer. Jag kämpar verkligen med att tillåta mig själv att känna känslorna till en början, och är rädd för att de aldrig kommer ta slut. Var börjar jag?”

Ja, det finns ganska många saker i den här frågan som inte finns där, så vi kan titta på några av dem. Om du läser de första meningarna igen så går vi helt enkelt igenom vad som påverkar personen igen, jag känner att det är en dam.

Maria:     Japp.

Vi pratar om vad som påverkar henne.

Maria:      Okej: ”Jag förstår att Guds kärlek ska kunna komma in i oss när vi utvecklas, men jag misstänker att jag är långt ifrån detta”.

Det är intressant med terminologin ibland, termerna som folk använder och hur det faktiskt påverkar deras känslor utan att de egentligen förstår det inflytandet. Så den här damen säger i princip att hon förstår något som hon ännu inte förstår, och vad hon säger att hon förstår är att Guds kärlek ska komma in i oss när vi utvecklas. Nej, Guds kärlek ska inte komma in i dig när du utvecklas. I själva verket så kan du utvecklas utan att någon kärlek från Gud kommer in i dig. Så Guds kärlek ska inte komma in i dig när du utvecklas, och Guds kärlek kommer in i dig när du har en ren, uppriktig längtan efter att den kärleken ska komma in i dig. Självklart så utvecklas du då, men givetvis är problemet att utveckla en ren, uppriktig längtan efter att Guds kärlek ska komma in i dig.

Det andra hon säger är att det ska ske, hon tror inte att det gör det, hon har bara fått höra att det ska göra det, eller så tycker hon att hon har fått höra att det ska göra det, vilket jag aldrig har gjort eftersom jag aldrig har sagt att den ska komma in i dig när du utvecklas, eftersom jag alltid har sagt att den kommer in i dig när du har en uppriktig, ren längtan efter att den ska komma in i dig. Så hela konceptet med att det ska ske, kommer ur känslan hon har om att hon egentligen inte tror på Guds kärlek från första början; så där är en stor blockering mot att ta emot Guds kärlek.

Om en person inte har tillit till att Guds kärlek ens finns i Gud så att Gud kan ge den till dem, och inte har tillit till att de kan längta efter att Guds kärlek ska komma in i dem, så kommer de förmodligen inte längta efter Guds kärlek. Vare sig de utvecklas eller inte, så kommer de inte längta efter Guds kärlek. Så att Guds kärlek kommer in i oss är beroende av en uppriktig längtan efter att den kärleken ska komma in i oss, och om du inte har den längtan så kommer inte Guds kärlek komma in, oavsett hur mycket du utvecklas emotionellt. Förresten så kommer den emotionella utvecklingen också bli långsammare, eftersom du behöver ändra precis allting i din själ kausalt, det ena efter det andra, där istället Guds kärlek när den kommer kan hjälpa dig att börja ta itu med de kausala känslorna genom att den får dig att mjukna inför dem. Så Guds kärlek kan hjälpa dig oerhört mycket i att känna den kausala känslan, men om du inte har någon tillit till att Guds kärlek kan komma in i dig, så kan förstås inte Guds kärlek komma in i dig. Det är rätt så enkelt. Så det är en aspekt av hennes fråga. Så om vi tittar på nästa mening.

Maria:      Okej, ”Tar det bara lång tid för en del av oss och behöver vi bara vara tålmodiga?”

Så här har vi ett annat problem; det här konceptet – och jag tror vi har tagit upp det här konceptet flera gånger i andra FAQ-sessioner – det här konceptet med att du bara behöver vara tålmodig och då förr eller senare så händer något magiskt och du gör någon slags övergång och sedan fungerar allting smidigt och underbart, det är i själva verket inte sant. Det enda sättet som något kommer att förändras på inombords i själen är genom att själens vilja används så att förändringen sker. Så det finns ingen magisk process eller något tålamod som du behöver ha över själens förändring, du behöver ta reda på vad som händer inuti din själ som motsätter sig förändringen, och ha en önskan om att göra den saken, du behöver ha en önskan om att tillåta att de förändringarna sker, och såvida inte själens vilja används i den riktningen så förändras du inte.

Och det spelar ingen roll hur tålmodig du är, du kommer inte förändras på lång tid, om någonsin. Så det här är något vi också behöver nämna, men vi måste säga att du behöver ha tålamod med dig själv, vilket är något annat än att ha tålamod med förändringsprocessen. När jag säger tålamod med dig själv, så finns det tillfällen där du bara inte förstår saker och ting, och det finns tillfällen när du behöver anstränga dig noggrannare för att förstå det. Det är lite som en person som går en universitetskurs och börjar studera, vi kan säga avancerad matematik, där genomsnittspersonen skulle få kämpa och de skulle behöva ha tålamod med sig själva samtidigt som de behåller sin önskan om att lära sig.

Maria:     Och med hjälp av sin vilja förmodat engagera sig i lärandet.

Det stämmer, och det är annorlunda från att ha tålamodet att bara sitta där och säga: ”Jag tänker inte göra någonting och jag tänker bara vänta på något magiskt som kanske Gud eller någon annan för till mig så att jag kan utvecklas sedan.” Det är något helt annat, så ett stadium är att jag tar fullt ansvar för min brist på utveckling, det är en person som tar ansvar för hur deras vilja används, men jag behöver också ha tålamod med mig själv i det stadiet, vilket är något helt annat än att ha tålamod på så vis att jag väntar på att något annat ska hända utanför mig själv innan jag förändras. Självklart så kan saker som händer utanför dig själv hjälpa dig att förändras men om du har ett motstånd mot förändring så kommer det inte hjälpa dig. Du måste utveckla kvaliteter som ödmjukhet, önskan om förändring, en uppriktig och ren längtan måste utvecklas som kommer inifrån din själ efter att förändras, precis som att en uppriktig, ren längtan måste komma inifrån din själ efter att få kontakt med Guds kärlek – och det kommer inte hända på magisk väg, det är något du kommer behöva utveckla genom att använda din vilja.

Maria:     Javisst, okej, ska vi fortsätta?

Ja.

Maria:     “Finns det några tecken som kan visa oss att vi bara inte förstår det?”

Ja, massor av tecken; i själva verket, du vet, vad den här damen har sagt i just den här kommentaren är ett tecken på att hon inte förstår de underliggande principerna bakom hur själen fungerar. Du förstår – och istället för att vara fördömande mot det – så behöver hon säga: ”Okej, uppenbarligen är det något jag inte förstår, på någon nivå förstår jag uppenbarligen inte vad som verkligen pågår i min själ, jag behöver förstå det. Om ingen förändring sker och jag är stagnerad så är det det bästa tecknet. Det är ett jättebra tecken på att jag inte förstår något, att det är jag som inte förstår något”. Och det de flesta gör är att de skyller på sin lärare eller skyller på Gud eller skyller på något annat än sig själva; men om vi verkligen tog ansvar så skulle vi säga att allt snarare beror på hur jag använder min vilja.

Du förstår, ur Guds perspektiv vill Gud att du gör de här förändringarna, Gud älskar dig redan, Gud vill redan ge dig Sin kärlek, Gud väntar på att du ska nå ett tillstånd där det finns en uppriktig, ren önskan inom dig att ta emot den. Så ur Guds perspektiv har det inget att göra med Gud vad gäller varför det inte sker någon förändring; Gud har allting redo; Guds lagar är på plats för att försöka få dig att förändras, Gud försöker ständigt förändra dig så att du kommer till den plats som Gud har skapat dig till att vara på – det rena uttrycket av din rena personlighet och natur. Så Gud har redan allting på plats. Om det inte sker någon förändring så beror det på att vi har motstånd mot allting som Gud har på plats och vi måste kännas vid det.

Vi måste först av allt kännas vid det inför oss själva, att det måste finnas ett motstånd inom oss, och sedan behöver vi utveckla en önskan, genom att använda vår vilja, en önskan om att hitta vad det är som får oss att ha ett motstånd, att hitta undertryckandet som finns i vår själ, att hitta motståndet i vår själ och börja arbeta oss igenom det. Bara vi kan göra det, ingen annan kan göra det åt oss, Gud kan inte göra det åt oss och ingen annan kan heller göra det åt oss. Många kanske försöker om de är kärlekslösa, men de kan inte heller göra det åt oss. Den enda personen som kan arbeta sig igenom mina känslor är jag.

Ingen annan kan göra det åt mig, och det är något vackert eftersom det visar dig att Gud har skapat oss till att vara ansvarstagande individer som lär sig kraften i att använda sin egen vilja. Så jag tycker det är ett vackert faktum att det här händer. Så alla som liksom säger att: ”Åh, det kommer hända någon slags mystisk händelse, eller så kommer någon att dyka upp och rädda mig från mig själv” och alla de sakerna – ingen av de sakerna kan hända. Vi kan bara räddas från oss själva genom att lyssna på andra som vet hur man utvecklas, och sedan genom tilliten använda de metoderna för att utvecklas. Majoriteten gör inte det, förstås, de använder inte tilliten för att göra det och inte något annat heller, så olyckligtvis utvecklas de inte. Och det är det sista uttalandet hon gör?

Maria:     Det finns…

Du ville ta upp en annan sak om det vi just sagt.

Maria:      Nej, det vara bara när hon frågade om det finns några tecken som kan visa oss att vi inte förstår det. Utifrån vad du sagt, så om ingen förändring sker i vårt liv utan en extrem viljekraft så är det ett tecken på att vi inte förstår det.

Ja och ärligt talat så finns det många andra tecken; uppenbarligen förändras inte attraktionslagen i våra liv, vi kommer att attrahera samma händelser i vårt liv om och om igen med olika människor; vårt liv kommer inte vara lyckligt, så vi kommer att uppleva en liten mängd lycka i våra liv, vi kommer ofta känna att vi angrips, vi kommer ofta känna att saker inte fungerar bra i våra liv och vi njuter inte av det. Det finns så många tecken att vi kan räkna upp hundratals av dem i slutänden, men allt kokar ner till det enda faktumet att våra liv inte förändras till det bättre. Och om vårt liv inte förändras till det bättre så är det en indikation på att vi har stagnerat och att vi inte använder vår vilja för att justera just den delen.

Maria:      Okej, då läser vi slutet. ”Jag känner det som att jag helt enkelt inte förstår en del grundläggande grejer. Jag kämpar verkligen med att tillåta mig själv att känna känslorna till en början, och är rädd för att de aldrig kommer ta slut. Var börjar jag?”

Tja, det hon har sagt här är väldigt intressant, för om hon lyssnar på sitt eget uttalande så ser hon att rädslan är den dominerande känslan. Så rädsla trycker undan hennes önskan om att förändras, den trycker undan hennes önskan om att känna känslor, hon är rädd att om hon börjar känna känslor så kommer det aldrig ta slut – vilket inte är sant, utan det är en rädsla som många har. Så det hon behöver göra är att börja titta på alla beroenden hon har som hindrar henne från att känna de rädslorna. Faktumet att de här rädslorna är med i bilden är en indikation på att hon måste ha beroenden som håller efter var och en av de rädslorna.

Så det hon behöver göra är att börja titta på de beroenden hon har, och det kan hon göra genom att varje gång hon blir arg lägga märke till varför hon blev arg, och där finns ett beroende, något som inte uppfylldes. Och även varje gång hon mår bra så behöver hon titta på det, för då har troligen något hänt som har matat något av hennes beroenden. Och om hon tittade på det här varje gång hon mår dåligt och varje gång hon mår bra, så kommer hon börja kännas vid sina beroenden själv, och när hon väl börjar kännas vid sina beroenden själv så har hon en chans att börja titta på de rädslor som driver beroendena. Men hon har redan räknat upp tre i frågan, så där skulle hon kunna börja, hon skulle kunna börja med de tre. Så vilka var det hon sade igen?

Maria:     Ja, de sista två är att hon är …

Om du läser hela uttalandet från början.

Maria:      “Jag förstår att Guds kärlek ska kunna komma in i oss när vi utvecklas, men jag misstänker att jag är långt ifrån det här”.

Så en rädsla är att hon inte har någon känsla alls av att Guds kärlek verkligen kan komma in i henne när hon utvecklas, och hon har också en känsla av att det ska ske utan att hon gör en insats – så det är ett problem, det är ett beroende. Hon vill kunna utvecklas utan någon personlig arbetsinsats – så det är ett beroende. Det är nästan som att säga: ”Ja, Gud får göra allt jobb och sedan utvecklas jag”, och så kommer det inte alls fungera. Vi behöver göra arbetet.

Maria:      Japp, javisst. Och sedan säger hon, ”Tar det bara lång tid för en del av oss och behöver vi bara vara tålmodiga?” Finns det några tecken som kan visa oss att vi bara inte förstår det? Jag känner det som att jag helt enkelt inte förstår en del grundläggande grejer. Jag kämpar med att…”

Så där har vi en rädsla.

Maria:     Japp, att jag inte förstår det.

Så rädsla för att hon inte förstår en del väldigt grundläggande saker.

Maria:     Japp, kämpar med att känna de här känslorna från första början.

Så det finns ganska uppenbara rädslor som får henne att sluta känna känslor.

Maria:     Och rädd att de aldrig kommer ta slut.

Och det är återigen en av hennes primära rädslor. Så hon identifierar redan sina rädslor genom frågan utan att ens veta att hon identifierar vilka hennes rädslor är som förhindrar hennes utveckling. Så vad som hindrar hennes utveckling är uppenbart utifrån hennes fråga, och vi märker detta ganska ofta när en person ställer frågan men i frågan så finns deras eget svar på deras egen fråga. Så i hennes fall med hennes känslor; genom frågan visar hon att hon har en tanke om att Gud borde göra detta åt henne, förmodat skulle göra det här åt henne och inte mycket tillit till att det är fallet. Hon visar också att hon är ganska rädd för att bearbeta igenom eller känna känslor. Ett skäl är att hon känner att det aldrig kommer sluta, och hon är också ganska rädd för att inte förstå kring att känna, att hon är förvirrad, och det finns förmodligen rädslor som hör samman med den sammanhörande känslan som att vara lite korkad och lite dum och inte riktigt, vilket alla är rädslor. Så det finns redan en ganska lång lista med rädslor som hon kan identifiera från sin egen fråga, och om hon identifierade dem och tittade på beroendet hon har att täcka över de rädslorna, det hon gör varje dag för att försäkra sig om att hon inte känner de sakerna, så kommer hon gå långt på vägen till att inse varför hon inte utvecklas.

Maria:      Och du har i själva verket gett ganska många bra råd vad gäller utveckling i det här svaret. Så för att sammanfatta har du sagt att bristen på tillit är ett problem, och vi behöver arbeta på tilliten.

Ett enormt problem, det är enormt, de flesta på Jorden har väldigt lite tillit till Gud; vi litar inte på att Gud har byggt våra själar helt rätt, vi litar inte på att Gud har byggt en perfekt person och vi har bara fel inom oss från vår omgivning; vi tror på något vis att det finns något inneboende fel som vi skapades med, och så är det inte; vi litar inte på det, vi har ingen tillit till det. Det finns så många saker med Gud som vi inte har någon tillit till. Vi tror inte eller har ingen tillit till att Gud är en god varelse, eller som älskar, vi tror bara att Gud är någon som vår mamma eller pappa som älskar oss ibland, men bara när vi gör det mamma eller pappa säger, eller när det gäller Gud; bara när vi gör det Gud säger – det är den enda gången vi känner att Gud kommer älska oss. Det finns många falska föreställningar som vi har därinne som vi behöver ta itu med och titta på, annars kommer vi inte utveckla någon längtan efter Gud.

Maria:     Så tillit är ett område att titta på.

Ett enormt område.

Maria:     Nästa sak du pratade om var personligt ansvarstagande.

Ja, så med andra ord hela konceptet med att om jag väntar länge nog så kommer något hända; nej, om du väntar länge nog kommer du bli gammal, skröplig och sjuk och även när du tänker på ditt vardagsilv; händer det någonsin något när du bara sitter på ett ställe? Nej, i allmänhet inte, du behöver till och med lyfta upp handen för att starta teven, sträcka dig efter fjärrkontrollen och åtminstone trycka på en knapp, du måste göra något, du vet, att bara sitta och vänta på att något ska hända betyder att ingenting kommer hända.

Maria:      Javisst, så det är det här du pratade om; skillnaden mellan en slags passivt tålamod där vi bara väntar på att något magiskt ska hända oss som skapar vår utveckling, respektive tålamod med oss själva medan vi är aktivt engagerade i en process.

Det stämmer, så du kan engagera dig aktivt i en process och inte förstå det hela på en gång. Det är lite som när du tar upp ett musikinstrument precis i början och försöker spela på det; det första som kommer ut ur musikinstrumentet är vanligen inte särskilt behagligt att lyssna på, och om du inte har tålamod med dig själv för att du just har påbörjat inlärningen, så kommer du förmodligen lägga ner instrumentet och aldrig ta upp det igen. Och det är väldigt lik hur det är med Gud sanningar. Vi tar upp dem, tittar på dem, vi blir ivriga i början över det intellektuella konceptet, men olyckligtvis så försöker vi i allmänhet börja spela med det, börjar uppleva det eller experimentera med det och sedan blir vi väldigt förvirrade väldigt fort, eftersom vi inte har fått kontakt med vår själ ännu, och det finns många saker vi inte förstår om vår själ och vid det laget säger de flesta: ”Åh nej, jag tror jag lägger ner det här igen”, snarare än att ha tålamod med sig själva och säga: ”Nej, jag lär mig något här, jag går igenom en inlärningsfas här, så länge jag använder min vilja till att fortsätta så kommer jag förstå det här till slut”. Och vilja är inte detsamma som tvång.

Maria:      Javisst, för det är det andra sättet som vi kan ta oss an utvecklingen på, eller hur? Att använda tvång mot oss själva och självbestraffning och vara hårda mot oss själva.

Ja, jag känner en man som under de senaste sex åren har sagt till mig att: ”Jag kommer förstå det, så småningom kommer jag förstå det”. Och jag sade till mannen att: ”Hör här, du vet att du inte kommer förstå det just nu, och i själva verket är du rätt så arg över att du inte förstår det. Allt du behöver göra är att känna hur arg du är över att inte förstå det”, och han har inte gjort det ännu så han kan inte förstå det, så länge han inte går igenom den känslan. Så det är det här som är problemet för många; de tvingar sig själva att försöka förstå det, men de förstår det inte och de har en känsla som de behöver känna men de känner den inte. Och det är öppningen, när de väl börjar känna känslan och sedan börjar förstå saker så kommer de inse att: ”Åh, det var den känslan som fick mig att inte förstå det”.

Maria:      Det är en så enkel process, eller hur? Vi behöver bara känna nästa sak som kommer upp och ändå är vi så ofta vana vid att försöka styra och ha kontroll och nå ett mål och en destination.

Japp, ett barn känner bara nästa sak som kommer upp; de planerar inte särskilt mycket för framtiden och tittar inte särskilt mycket på det förflutna; de känner bara nästa känsla som kommer upp, vilken känsla det än är. Många barn skadas på grund av undertryckandet i barndomen, men om ett barn får vara kvar i ett rent tillstånd i det avseendet, så kan det utvecklas genom varje känsla väldigt, väldigt fort – inom några timmar är allt klart. Och det är här vi som vuxna har kapaciteten att göra det, men olyckligtvis, på grund av undertryckande och motstånd och våra föreställningar och vårt intellekt, så tror vi knappt på några principer om hur själen fungerar. Vi har ingen förståelse kring hur vår egen själ fungerar, och därför förstår vi inte utestängande eller absorption eller framåtskridande eller dominans eller motstånd eller undertryckande eller något av de själskoncepten. Vi förstår inte något av dem, vi förstår inte närvaro och den sortens koncept och därför försöker vi kämpa intellektuellt med allt det här, utan att förstå någon av principerna som styr vår själ, och tror i själva verket för det mesta att inget av det är sant.

Du vet hur många gånger jag har pratat med personer som säger: ”Jag förstår inte varför jag inte utvecklas” och jag säger till dem: ”Det beror på att du inte förstår själen, du tror inte att kännandet av en känsla kommer hjälpa dig att utvecklas”. Och de säger: ”Jo, det gör jag”. Och jag säger: ”Nej, det gör du inte, för du tillåter dig inte att känna någon känsla, så hur skulle du kunna, hur kan du då förstå när du inte har känt igenom någon?”

Maria:      För att vara tydlig där så menade du personen som sade: ”Jag förstår inte varför jag inte utvecklas”.

Javisst.

Maria:     Du sade utvecklas.

Ja, medan jag inte utvecklas, ursäkta.

Maria:     Det är okej.

Så javisst, jag känner många som befinner sig i det här tillståndet där de inte förstår vad som pågår eftersom de inte har någon förståelse kring hur själen fungerar, och därför håller de fortfarande fast ganska hårt vid konceptet där de kan tvinga fram förändring intellektuellt, vilket inte är en kvalitet i själen.

Maria:      Javisst, så det är några av de andra saker du har sagt som svar på frågan, att uppenbarligen vet vi att vi har stagnerat eller inte förstår det när det inte sker någon förändring i våra liv, men sedan har vi problemet med att ha en vilja och en önskan om att förändras och om vi inte förändras så har vi uppenbarligen ingen önskan, och det beror på rädsla, och vi behöver börja känna ilska och rädsla och beroenden.

Ja, så rädsla är det främsta skälet till att vi inte förändras, och rädslan täcks över, jämnas ut av beroenden, och när vi blir arga så visar det att våra beroenden inte uppfylls. Så istället för att vårt beroende inte uppfylls och vi känner lite rädsla, så tar vi till raseriet istället. Och när våra beroenden uppfylls så säger vi: ”Åh, är inte världen underbar och vacker och är inte världen underbar och vacker och åh, jag har så många fina vänner och allting är fantastiskt” och vi pratar en massa strunt om våra liv för att vi vill att våra beroenden ska uppfyllas, eftersom våra beroenden hjälper oss att stå emot våra rädslor.

Och det är bara när vi är modiga nog att titta på raseriet som vi har och titta på beroendena och sedan börjar undersöka våra rädslor som det sker en verklig utveckling, och i själva verket så kommer det största arbetet de flesta på planeten behöver göra vara att arbeta sig igenom sina rädslor. Om du inte är redo att arbeta dig igenom din rädsla, så kommer det inte finnas något sätt att utvecklas – så enkelt är det. Det finns inget sätt att utvecklas utan att arbeta sig igenom rädslan, och de flesta vill inte det eftersom de känner att det är för smärtsamt och de är inte redo att känna smärta. Det ironiska är att varje gång du trycker undan en rädsla så leder det till fysisk smärta. Så nu skapar du mer smärta, och det här är mänsklighetens sorgliga tillstånd eftersom vi inte förstår hur själen fungerar, vi tror till och med att sjukdom inte är vår egen skapelse, och det är det.

Maria:      Ja, vi kommer ställa fler frågor till dig om just rädsla i den här serien.

Javisst, jag tror att vi är uppe i 150 eller 200 frågor i serien redan, och i själva verket kommer det ta ganska lång tid att besvara människors frågor om känslor, vilket inte är något dåligt för i slutänden behöver vi lära oss att bli emotionella varelser som inte dömer känslor, och som tillåter känslorna att uppstå och som tillåter känslorna att flöda. Vi behöver lära oss hur man gör de sakerna, men olyckligtvis finns det en stor mängd desinformation på planeten om känslor som vi måste vada igenom och sortera bland och så småningom bestämma oss kring, och det är ett av huvudskälen till att majoriteten på planeten aldrig kommer utvecklas medan de befinner sig på Jorden.

Maria:     Javisst, javisst. Okej, vi fortsätter. Tack så mycket, tack för det här.

Inga problem.