FAQ – Jag känner mig emotionellt blockerad. Är det bara en fråga om tid innan tårarna kommer till slut?

(Videoklippet från sessionen finner du inbäddat direkt nedanför den svenska översättningen)
Klicka här för svensk PDF-version av texten.

Maria:      Det här är en fråga från någon annan. ”Jag känner mig blockerad. Är det skräck som blockerar mig? Är det en fråga om tid? Om jag fortsätter känna oro och rädsla, mer oro och rädsla, kommer tårarna till slut då?”

Vi ser först på aspekten med tid först, eller hur, för vi behöver dissekera den här frågan lite grann. Nej, det är inte en fråga om tid. Det är en fråga om vilja. Så vi hör ofta personer säga: ”Åh, det är bara tid, extra tid, jag behöver mer tid så kommer det till slut”. Och nej, det är inte frågan om tid; det är frågan om din vilja. Hur du använder din vilja. Det bestämmer vad som händer här. Och medan du kanske behöver tid för att utveckla din vilja, vilket absolut är sant, så behöver du inte vänta på något mystiskt och magiskt tillfälle, som i själva verket aldrig inträffar, för att du ska känna in dina känslor. Och tårarna kommer inte till slut om du tror att det bara är en fråga om tid. Det som händer är att många år går, och så småningom går du bort och du kommer fortfarande vänta på stunden då du ska känna dina känslor.

Så mitt förslag är att inte göra det. För en person som kämpar med att känna sina känslor, i synnerhet om de vet att det finns sorg där eller någon annan känsla där, så är det bättre att kännas vid att de inte har någon önskan att känna den och vara uppriktiga mot sig själva om att de har lov att inte önska känna den. De har lov att inte ta tillfället i akt som Gud har gett dem genom deras fria vilja, gåvan som är den fria viljan, att inte känna känslan. De skulle också vara uppriktiga mot sig själva, kännas vid att det förmodligen kommer orsaka en del problem i framtiden om de fortsätter behålla den inställningen, och har de verkligen en önskan om att känna? De flesta, om de är uppriktiga mot sig själva, skulle behöva, är mitt förslag, de skulle så småningom behöva se att de förmodligen inte har en så stark önskan om att känna tårarna för sin egen del, vilket kommer vara smärtsamt, eller rädslorna som täcker över deras tårar; de olika sakerna de är skräckslagna inför vad gäller att känna känslor, och vi behöver utveckla vår vilja på något vis för att komma ur undantryckandet och motståndet mot att ta itu med själva känslan.

Så jag skulle föreslå för alla som känner sig blockerade att du har ett stort undantryckande av en önskan om att ta itu med känslor. Och mitt förslag till dig är att först känna igenom dina känslomässiga föreställningar kring varför du tror att undertryckande och motstånd borde vara skälet till dina ageranden, och ofta kommer du känna stora mängder raseri och ilska när du går igenom den sortens känslor. Ilska mot Gud, ilska mot hur Gud har designat dig och alla den sortens saker, och så småningom kommer du till en punkt där du ger upp inför det faktumet att Gud har designat dig på det här viset.

När du väl kommer till punkten då du ger upp inför detta, så har du nu möjligheten att undersöka de enskilda punkterna bakom varför du trycker undan något, och varför du har ett motstånd mot din känsla. För det är orsaken till blockeringarna mot alla dina känslor som är kausala. Så nästa lager blir då att undersöka dina beroenden. Så du behöver säga till dig själv: ”Okej, jag är en mästare på att blockera mina känslor, så jag måste ha många beroenden igång som hjälper mig att hålla nere mina känslor”. Och nu handlar det om att se de beroendena i vardagen och vilja bli medveten om dem, och återigen är det din vilja som används.

Medan du motsätter dig att se dina beroenden, så kommer du aldrig känna dina känslor och du behöver se det. Det finns ett direkt samband mellan att du vill bibehålla dina beroenden och din oförmåga att känna känslor. Eftersom beroenden handlar helt om att trycka undan känslor och att skaffa känslor som hjälper dig att trycka undan andra känslor, så behöver du vara uppriktig om dina beroenden. Så här krävs det att du analyserar dig själv. Någon slags självmedvetenhet. Så nu är det återigen en användning av viljan att komma till det stadiet där du vill se dina beroenden.

När du nu har använt din vilja och vill se dina beroenden, så kommer du förmodligen sluta upp med en väldigt lång lista över alla dina beroenden, och fysisk smärta i kroppen är en indikation på alla dina beroenden. Det är alla områden där du trycker undan känslan som hör ihop med den kausala känslan. Så nu går du igenom dina beroenden, du ser på dina beroenden och du blir medveten genom att fokusera på och känna beroendena. Kom ihåg att det här är en kännande process, det är inte en intellektuell process. Du kommer att behöva känna varje beroende du har. Varenda önskan du har om att trycka undan något behöver kännas. Och sedan kommer orsaken till en sådan önskan om att trycka undan kännas. När du väl gör det här så kommer du börja nå stadiet där du känner en del rädslor som hör samman med dina beroenden. Varje rädsla du trycker undan skapar ett beroende. Så varje gång du försöker komma undan med att känna något för att du är rädd, så skapar du ett beroende som hjälper dig att trycka undan känslan du behöver känna.

Sedan börjar du känna dina rädslor, och rädslor är uppsättningar av känslomässiga föreställningar som vanligen har uppstått mellan tiden för befruktningen och sjuårsåldern. Vanligen är alla våra rädslor, känslomässiga rädslor, fast inpräntade vid sjuårsstrecket, och vi kommer behöva återvända i minnet. Det hjälper oss att komma åt händelser i vårt liv som har fått oss att tro att undertryckandet är hur livet fungerar, och motstånd mot att känna känslor är hur vi behöver leva, och vi behöver känna dem. Vi kommer behöva känna igenom de händelserna. Så vi kommer behöva komma ihåg händelserna och tillåta oss att känna dem. Uppenbarligen kommer det här ta tid. Det kommer inte hända på en dag och det kommer att ta tid även i det avseendet att vi kommer behöva ge det tid. Du förstår, de flesta ger det inte tid. Vad de gör är att de säger: ”Åh, jag har det här och jag har det där och jag har det här”. Men de arbetar fortfarande 40 timmar i veckan, resten av tiden vill de fortfarande gå ut, spela fotboll, göra det här, göra det där, se på TV, göra alla de här andra sakerna, mobilen, TV, filmer, alla möjliga saker, och i slutänden så står de där med kanske en timma i veckan kvar till egentid där de granskar sig själva. Jag föreslår att om du gör det här en timma i veckan så javisst, då kommer du känna 10 år senare att du fortfarande inte har uppnått så mycket. Eftersom det kräver mycket känslomässigt fokus att verkligen tillåta dig själv att bli medveten om vad som egentligen pågår inom dig vad gäller dina känslor. Och om du någonsin vill bli enig med Gud så måste du göra det. Du måste göra det för att bli enig med Gud. Du behöver inte göra det för att ha ett synbarligen fungerande liv, men du behöver göra det om du någonsin vill ha ett renodlat, lyckligt liv. Du kommer behöva göra det någon gång. Och det vi märker att de flesta gör vid det här laget är att de säger: ”Jag vill inte göra det nu, jag har inte tid nu”, men för att vara helt uppriktig så tar du dig tid till det nu eftersom det är det allra viktigaste att göra. För om du inte gör det nu så kommer varenda aspekt av ditt liv att vara resultatet av undantryckandet. Allt du gör kommer helt och hållet vara resultatet av det du trycker undan.

Så jag föreslår för folk att de slutar tro att undantryckandet är lösningen, för det är det inte. Det är inte vägen till lycka. Du kommer aldrig att få fullständig lycka genom att använda undantryckandet. Det du kommer behöva göra är att gå igenom den här gradvisa processen, vilket kommer kräva en extremt stark användning av din viljestyrka för att komma ner till ditt livs fakta, och du kommer behöva göra det här. Med Guds hjälp och med hjälp av dina guider, så kommer du behöva göra det här för din egen skull, och du kommer behöva utveckla en önskan i dig själv om att göra det. Ingen annan har det ansvaret. Det finns människor som kan hjälpa dig, men ingen av de personer som kan hjälpa dig kommer någonsin ta ansvar för dig så att du gör det, avlasta dig från att göra det. Och om de känner att du inte tar ansvar, så kommer de inte hjälpa dig. Om de verkligen älskar dig så kommer de vilja se din personliga vilja att ta ansvar att göra det först. Det betyder att du agerar på alla möjliga vis. Att du pratar om dina känslor, pratar om din barndom, men också skriver om den, reflekterar över den, använder din egentid så att du så småningom kommer åt känslorna som du trycker undan och blockerar.

Det är den här processen jag föreslår för alla som är blockerade. Det är de här handlingarna som du kommer behöva utföra om du någonsin vill komma bortom dina blockeringar. Och det är inte en fråga om tid, det är en fråga om hur mycket du använder din vilja och hur mycket du är villig att lägga tid på att göra det. Det är inte bara en fråga om tid och att de här sakerna ska ske helt magiskt, de sker bara om du har en väldigt bestämd användning av din vilja i den riktningen. Det enda sättet som jag någonsin har utvecklats personligen på har varit genom ett extremt användande av min egen vilja.

Maria:      Javisst, om vi går tillbaka till frågan kanske; det är svårt att veta eftersom de här frågorna kommer från alla möjliga håll till oss, under en lång tidsperiod, så det är svårt att veta exakt vad den här personen menar eftersom det motsäger sig självt lite grann.

Definitivt.

Maria:      Så om vi går igenom den igen. Det första uttalandet är: ”Jag känner mig blockerad”, och sedan nästa uttalande, eller nästa fråga, är: ”Är det skräck som blockerar mig?”. Och du har just sagt…

Det är en hel rad saker som blockerar henne.

Maria:     Javisst, du har gått igenom det här.

Blockerad är det sista stadiet och bakåt från det stadiet finns det föreställningar, undantryckande, skräck, rädsla men före rädsla beroenden. Så om vi går bakåt så finns det ett blockerat stadium, resultatet av det och om vi går bakåt så finns det en hel rad saker som blockerar dig, inte bara skräck.

Maria:     Javisst, så beroenden och falska föreställningar.

Det är att förenkla saker för mycket att säga att det bara är skräck.

Maria:      Ja, och sedan ändras frågan lite grann och säger: ”Är det en fråga om tid? Om jag fortsätter känna oro och rädsla, mer oro och rädsla, kommer tårarna till slut då?” Och du har sagt att det definitivt inte handlar om tid, det handlar om vilja.

Ja, men sedan har vi den andra halvan av frågan.

Maria:      Det är svårt att veta. Säger de…? Det är motsägelsefullt. Om vi vore blockerade så skulle vi inte känna oro och rädsla till en början.

Förmodligen inte. Däremot tror de flesta att de känner oro eller rädsla när allt de gör är att de lever i oro och rädsla, och jag föreslår att den personen lever i oro och rädsla snarare än att de känner oro och rädsla. När du känner oro och rädsla som en kausal känsla så löser de upp sig. De försvinner. Om du lever i oro och rädsla, så är de med dig varje dag, de försvinner aldrig, de pågår och pågår och pågår. Så jag skulle föreslå att den här damen, jag tror det är en kvinna, att hon inte känner sin oro och rädsla, hon lever i sin oro och rädsla.

Maria:      Och det är väldigt viktigt, eller hur, att folk börjar förstå skillnaden mellan att leva i en känsla, vilket i princip är att ha en förnimmelse av känslan, och sedan agera på alla tänkbara vis för att förhindra den känslan från att överväldiga oss.

Det stämmer.

Maria:      Vilket är något helt annat än att ha en förnimmelse av känslan och låta den överväldiga oss och gå igenom den. Då känner vi den, och i det första fallet lever vi i den så om vi känner att: ”Åh, jag är orolig och rädd”, men vi agerar alltid så att vi dämpar den, och då kan vi inte säga att vi verkligen känner den och vi kommer känna oss blockerade.

Självklart blir vi blockerade. Så vi behöver förstås skilja här på att känna en känsla, vilket i själva verket är en frigörande process, och undantryckandet av kännandet av en känsla och att leva i den istället, vilket är vardagslivet med känslan. Det är som vardagslivet med smärta, det är samma sak. Det orsakas av undantryckandet av känslan. Det orsakas av att inte känna känslan. Så när vi lever till vardags i rädsla och vi är oroliga till vardags, så frigör vi inte känslan. Så vi upplever den inte, vi agerar för att försöka dämpa den. Vi gör beroenderelaterade saker i vår vardag för att försöka dämpa upplevelsen av den.

All sorg vi känner i det stadiet är bara upproriskhet. Det är upproriskhet mot att behöva känna känslan. Så vi gråter över att vi känner oss oroliga varje dag, men det är inte att känna varför vi känner oss oroliga varje dag. Så det behövs långt mer användande av vår viljestyrka för att komma fram till varför. Och det behövs långt mer analyserande av oss själva än att bara säga: ”Åh, jag är blockerad, det beror på att jag är skräckslagen”. I själva verket, om du verkligen är analytisk, vad det gäller att inte vara avsiktligt analytisk men du vill faktiskt veta, vid det här laget skulle en person veta – om de önskade veta vad som orsakar deras blockeringar så skulle de veta. Gud besvarar uppriktiga individers frågor. Så varje person som uppriktigt ställer frågan, och frågan är: ”Är det min skräck som orsakar mina blockeringar?” så skulle Gud redan besvara den frågan, och i de flesta fall är det inte skräck som orsakar blockeringarna, det är beroendena som orsakar blockeringarna och det är skräcken eller bristen på att vilja känna skräcken som orsakar beroendena. Så för det mesta orsakas våra blockeringar direkt av vår önskan att förbli i ett beroende med världen. Och det här är något som många av oss behöver ta itu med.

Maria:      En viktig åtskillnad är att känna igen att många av oss känner att vår upplevelse av att känna känslor för många av oss, bara för att vi lever i så mycket undantryckande så har det bara varit en svag förnimmelse av den känslan, när i själva verket, när vi använder vår vilja på det här viset så kommer vi känna saker på ett mycket mer överväldigande och intensivt vis.

Precis. Så det jag skulle föreslå för en sådan person, det finns en hel del videor som vi kan föreslå utöver de vanliga frågorna om människans själ, är att kanske titta på de videorna som vi gjorde med assistansgruppen i U.S.A. under 2013 där vi pratade om beroenden och hur beroenden får oss att trycka undan saker känslomässigt. Det är jättebra för dem att titta på det, de videoavsnitten. Vi har också påbörjat en rad videor i år som vi inte är klara med ännu, som handlar helt om känslor och de avgörande saker vi behöver förstå om känslor, vilka vi påbörjade i Kentucky i New South Wales, och det var i februari i år. Så jag skulle föreslå att den här personen söker upp de två videoserierna, det är ganska mycket material där, och verkligen tittar igenom och frågar sig själva uppriktigt vad de tror är orsaken till deras egna blockeringar. Vi behöver ta ansvar för det faktum att vi skapar våra egna blockeringar.

Maria:      Javisst, och det här fina du sade i början, det är inte frågan om tid, det är frågan om vilja. Och många av oss går bara och väntar på att saker ska bli så dåliga att vi plötsligt tar itu med det, eller så tänker vi att det bara kommer lämna oss på ett magiskt sätt, när du i själva verket säger att det i väldigt hög grad handlar om hur vi använder vår vilja och försonas med det; att vi är de som har ansvaret för det här är en stor sak.

Javisst, de flesta av oss vill ha en magisk lösning. Det vill vi. Om vi är uppriktiga så vill de flesta av oss ha en magisk lösning. Vi vill inte behöva använda vår vilja för att känna en känsla för att bota oss själva. Vi vill att Jesus ska komma och bota oss. Det är vad vi vill och det fungerar inte på det viset. Det allra första jag själv behövde göra under det första seklet var att lära mig hur jag kunde bota mig själv genom den här processen med att förstå min egen själ, och hur Gud skapade den till att fungera, och sedan arbeta mig igenom lagren av motstånd som jag kan ha haft mot att det fungerade så. Och jag behövde få mig själv att gå igenom det stadiet till att verkligen förstå, och komma in i ett stadium där Guds kärlek kunde flöda genom mig och sedan hjälpa till att bota andra människor. Men inte ens då kunde jag bota andra människor urskillningslöst. Jag kunde bara bota dem om de hade samma inställning till att vilja hitta den underliggande orsaken till vad som hade skapat orsaken inom dem till deras egna sjukdomar och åkommor. Så vi behöver vara väldigt, väldigt försiktiga med vad vi antar här.

Alla verkar vilja ha en magisk lösning på att ta itu med saker som blockeringar och varför de är emotionellt blockerade och så vidare, men den verkliga lösningen är att vara uppriktig och ren i din önskan om att komma till Guds kärlek, och därför arbeta igenom allt motstånd inom dig som får dig att inte vara i harmoni med den. Det är det som kommer bota alla problem och om det inte händer, om du är blockerad från att det händer, så beror det på att det inte finns någon uppriktig önskan ännu och vi behöver förstå det, och arbeta oss igenom orsakerna till att det inte finns någon önskan där. Arbeta igenom, hitta orsaken. Var uppriktig om det, istället för att bara hoppas på att någon magisk lösning med något magiskt svar och någon magisk person ska komma fram och göra allt åt dig. Eftersom det inte kommer hända här, eller i andevärlden.

Nu kommer du ha många hjälpare men allt de kan göra är att arbeta med din önskan. De kan bara arbeta med din vilja. De kan inte tvinga dig att känna någon känsla som du inte vill känna. Och Gud kommer inte tvinga dig att känna känslan du inte vill känna, och såvida du inte är redo att känna känslan som du inte vill känna så kommer du att förbli blockerad. Så någon måste använda sin vilja här, och den enda personen som har kontroll över din själ är du, så det kommer att vara din vilja som måste användas till att förändras.

Maria:      Javisst, och det är en så viktig sak som Gud vill att vi lär oss. Och det handlar i själva verket om att bli det fulla uttrycket av vår personlighet, eller hur? Att välkomna vår vilja och förstå den och använda den och komma att älska att den är vår egen och att vi kan göra val.

Och förstå att allting som händer mig är ett uttryck för min egen vilja på något vis. Jag behöver gå och se på det och ta ansvar för det, snarare än att försöka tänka att någon annan ska komma och rädda mig från att behöva gå igenom de här sakerna. Det är inte kärleksfullt av någon att rädda dig från vad som är din intention. Inte ens om din intention används i en riktning som orsakar din egen smärta. Det är ändå inte kärleksfullt av någon att rädda dig från det. Det är kärleksfullt av någon att försöka bistå dig i att se behovet av förändring, men det är inte kärleksfullt av någon att komma och bara ändra på dig utan att din vilja är en del av det. Så vi behöver alla använda vår vilja på ett mer positivt vis om vi någonsin vill hitta våra blockeringar och arbeta oss igenom våra känslor ordentligt. Och som jag sade, jag har behövt använda extra mängder viljestyrka för att nå fram till en del av mina känslor och vara uppriktig. Jag har ännu inte använt tillräckligt mycket viljestyrka för att nå fram till en del av dem, och det är därför jag fortfarande inte är i det rena tillståndet igen. Så du vet att det är stora ansträngningar, mycket tid och en stor mängd uppriktigt önskande som ska utvecklas innan du verkligen kan komma till det stadiet.

Maria:      Javisst, och jag förmodar att jag har haft privilegiet att leva med dig och se hur hängiven du är till den processen, och jag känner ofta att många har en förväntning på dig att du ska vara perfekt som Jesus, eller att du på något vis är speciell eller att det på något vis är enklare för dig eller att på något vis så gäller inte reglerna dig eller att bara för att du är Jesus så älskar Gud dig mer och då är det lättare.

Och så är det inte alls. Faktum är att jag står inför mer extrema känslor än genomsnittspersonen står inför, jämte 2 000 års minnen som jag behöver gå igenom, så det är ofta väldigt svårt att gå igenom olika processer för mig känslomässigt, men jag använder min vilja till att göra det.

Maria:      Och det är det jag ser, att du tar det på allvar, du praktiserar väldigt bestämt det du lär ut. Om du är medveten om något inom dig så har du inte några ursäkter kring det. Du försöker inte undvika det eller om du gör det så är du uppriktig om det också. Men när det är något som påverkar din kärlek till andra så tar du det definitivt väldigt allvarligt, omedelbart.

Till och med min kärlek till miljön och djuren och fåglarna och andra varelser tar jag väldigt allvarligt.

Maria:      Javisst, och jag bevittnar hur mycket vilja som krävs, och jag utvecklar fortfarande den önskan att utveckla min vilja så mycket att det blir min främsta prioritering i varje stund att växa på det här viset, och att värdesätta principerna i hur själen fungerar, egentligen.

Javisst, för mitt personliga liv så ser jag det som att jag känner att den främsta orsaken till att jag kom hit var att påvisa utifrån det här tillståndet av synd eller tillståndet av känslomässiga fel om vi kallar det så; ett tillstånd av känslor som inte är i harmoni med kärleken; det jag ville påvisa var hur jag kan komma ifrån det tillståndet tillbaka till enigheten med Gud. Så jag ser det nästan som mitt arbete, kan man säga. Så det är mitt primära jobb. Inte för att jag ser det som ett jobb. Men det är lite så jag ser det delvis, eftersom det känns för mig att vad är det för poäng med att komma hit och gå igenom den här upplevelsen igen och tappa bort massor av de saker jag hade innan jag kom hit, om jag inte kommer hit för det syftet jag kom hit för. Så jag är väldigt fokuserad. Det här är något som Jorden behöver veta om, det kommer lösa så mycket av Jordens problem om folk förstod hur de ska göra det och de behöver någon som visar dem hur de ska göra det. Och det är därför jag vill göra det. Det är en av orsakerna och det är inte min främsta orsak men det är en av orsakerna. Som en kärlekshandling mot andra där jag visar dem vad de behöver göra. Och det jag föreslår alla som lyssnar på den här frågan är att du kommer behöva utveckla en extrem mängd vilja för att utvecklas på det viset som jag försöker demonstrera för dig om du vill utvecklas i världen som det är idag. Och i många år framöver så kanske det inte är fallet. Många människor kanske förändras och många människor kanske finns omkring dig som påvisar hur du kan förändras och det kanske blir mycket lättare, men för närvarande år 2014 så kommer en stor mängd användning av din viljestyrka behövas för att du verkligen ska gå igenom processen, och du kommer behöva ge dig själv tid och älska dig själv under processens gång om du någonsin ska göra det.

Maria:      Men genom att göra det så blir det en väldigt vacker del av din själ som du har utvecklat och den viljan, utvecklad under vad som ibland är…

Extremt tvång kan vi kalla det.

Maria:      Motsättning. Det blir, på sätt och vis utvecklar du saker som många som har varit i andevärlden länge, ibland i bättre tillstånd om vi säger så, inte har utvecklat på samma vis, eller hur?

Det stämmer.

Maria:      Jag känner passionerat för det vackra med att utveckla vår vilja och tillit…

På Jorden.

Maria:     … på Jorden eftersom det är så välgörande för dig under resten av ditt liv.

Ja, vi har upplevt glädjeämnena från 2 000 år som vi haft främst i andevärlden, tack vare hur vi använde vår vilja på Jorden. Vi behövde göra det under extrema omständigheter, och när du har gjort det under extrema omständigheter så värdesätter du det. Och olyckligtvis finns det många på Jorden och i andevärlden som inte värdesätter användandet av sin vilja, och inte heller tar de ansvar för den. Och det är ett av de främsta problemen som får dem att inte utvecklas.

Så där finns en del av blockeringarna, motstånden som folk har mot att utvecklas. Och jag känner att det är väldigt viktigt att förstå att blockeringarna har orsakats av oss själva. De orsakas inte av din omgivning, och det är här vi behöver ta ansvar för alla de blockeringar som vi har. Det betyder inte att vi behöver straffa oss själva för dem. Vi behöver bara ta ansvar för dem. Vi behöver se att det är den direkta följden av vår egen handling att blockeringar uppstår.

Maria:      Och tills vi gör det så kommer vi inte ta fullt ansvar för att ändra den blockeringen.

Det stämmer. Vi kommer att vänta på något magiskt botemedel.

Maria:      Precis. Vi känner att felet ligger utanför oss själva, så lindrandet av det borde komma utifrån och när vi inser att nej, den här blockeringen finns inuti mig på grund av valen jag gör, jag har valt att vara blockerad i den här saken, då inser vi att vi kan göra ett annat val, eller hur?

Precis. Så det är en så avgörande sak, och det jag skulle uppmuntra folk som känner sig blockerade att göra är att ta mer ansvar för sig själva och agera för att hjälpa den egna själen att få bort blockeringarna, för i slutänden är de själva helt ansvariga för att utveckla sin egen själ. Andra kan bistå dem och hjälpa dem, men såvida de inte är redo att gå igenom en process där de är villiga att öppna sig för orsakerna till varför de trycker undan något, arbeta sig igenom alla sina beroenden, arbeta sig igenom alla sina rädslor och så småningom komma ner till sorgen som orsakar mycket av deras lidande, så kommer de inte växa och de kommer inte förändras och de kommer alltid förbil blockerade. Och det spelar ingen roll hur lång tid som passerar, du kan förbli blockerad i många tusen år, och vi har kunnat observera många personer som har förblivit blockerade i tusentals år. Vi har vänner som var med oss under det första århundradet och de är fortfarande i andevärldens helveten idag, för att de valde att använda sin vilja på ett kärlekslöst vis mot sig själva och andra, och förblev blockerade mot sanningen, så med det kan vi inte säga nog mycket om att använda vår vilja i en annan riktning än detta.