FAQ – Jag vet ofta vilken känsla jag behöver känna, men hur känner jag den?

(Videoklippet från sessionen finner du inbäddat direkt nedanför den svenska översättningen)
Klicka här för svensk PDF-version av texten.

För det första så är det här uttalandet att vi ofta vet intellektuellt vad den underliggande kausala känslan är; för mig är det ett intellektuellt lurendrejeri som vi använder mot oss själva. För det mesta vet du inte hur du ska vara uppriktig, och det är bara när du verkligen känner en känsla som du vet vad dess orsak är. Alla som tror att de vet intellektuellt vilka deras känslor är men inte känner dem; för dem är det högst osannolikt att de verkligen vet intellektuellt vilka deras känslor är. Även om de vet intellektuellt vilka deras känslor är så kommer det inte nödvändigtvis hjälpa dem att känna dem. Du kan lika gärna ge upp hela processen med att försöka veta något intellektuellt och till och med sluta intala dig själv att du vet saker intellektuellt.

Allt ditt sinne hanterar kommer från din själ i vilket fall som helst, och om din själ inte har frigjort en viss känsla ännu, så vet du den inte, vare sig på själsnivå eller intellektuellt. Det är meningslöst att intala dig själv att du gör det. Ofta vill vi intala oss att vi gör det eftersom vi är beroende av konceptet att vi vet, och i själva verket använder vi kunskap som ett sätt att dämpa rädslan. Vi försöker intala oss att: ”Åh, jag måste inte vara så rädd nu när jag vet lite mer om det”. Det är där alla våra problem börjar och i själva verket så är hela orsaken till att vi inte känner några underliggande kausala orsaker, som vi redan har förklarat i andra FAQ-delar om det här känsloämnet, i allmänhet är det för att vi antingen är i förnekelse, är i ett beroende eller att vi är skräckslagna. Vi är rädda. Det är vanligen en av de tre orsakerna. Uppenbarligen behöver vi gå igenom de här processerna och om en person tittar på, jag tror det var den frågan jag besvarade senast, i den här sessionen, så får de svar på hur de ska gå igenom alla de känslorna. Jag känner i den här personens fall att de först behöver sluta intala sig själva att de vet saker intellektuellt. Du vet inte något förrän du går igenom det känslomässigt. Fram till dess så upprepar du bara minnen, eller vi kan kalla det för ord som har sagts dig. Du vet egentligen inte mycket mer än det i det läget.

Maria:      Det kan rentav bara vara en teoretisk idé, eller hur, om hur jag mår, eller jag tror att det förmodligen är det här på grund av de här faktorerna, men det har inte varit någon känsla inbegripen i att ta fram den teorin, egentligen.

Självklart, och problemet med att göra det här, problemet med att veta något intellektuellt är att det får dig att försöka komma åt en känsla som ofta inte finns där, eller som ofta har lager av andra känslor ovanpå sig som du behöver känna igenom först. Många har till exempel massor av raseri som de inte har någon önskan om att kännas vid. De känner sig generade över att kännas vid det eller så känner de att de inte borde ha det eller mängder av dömanden om ilskan som de bär på, så det de gör är att de intalar sig att de inte har någon ilska. Detsamma gäller för många av deras beroenden. De flesta har enorma mängder beroenden igång i vardagen som alla trycker undan rädslor och vissa sorger. Men det de intalar sig själva är att de inte har de beroendena. Det är inte ett beroende som har fått dem att göra det här idag eller igår eller som har fått dem att äta den här maten eller har fått dem att gå och göra den här saken med en annan person. De intalar sig själva att det var en ren önskan. De försöker alltid mata sig själva intellektuellt, alltid mata sig själva med valideringar av varför deras själ önskar hålla fast vid sitt undertryckande och sitt motstånd.

Problemet med allt intellektuellt bearbetande är att det färgas av en brist på logik för det mesta, tills du bearbetar dig igenom känslan, och även om det färgas av en brist på logik så kan du ana att du har vissa kausala känslor, eller du kan förmoda att på grund av vissa händelser du varit med om så måste du ha vissa känslor, men det hjälper dig inte att verkligen komma in i känslorna. Det som kommer hjälpa dig är att vara långt mer ärlig om undertryckandet och motståndet du har, och sedan låta dig själv gå igenom raseriet, först, ilskan du har som kommer sig av att dina beroenden inte uppfylls, ner till dina beroenden, förväntningarna och kraven du har som du vill ska uppfyllas, och sedan genom dem in i själva rädslorna som du faktiskt har som ofta trycker undan sorgen. Så det vi behöver göra är att gå igenom hela den processen.

Genomsnittspersonen vill inte gå igenom den processen; i de flesta kvinnors fall så skulle de vilja gå från där de är just nu till sorgen och hoppa över det faktumet att de är arga, och hoppa över det faktumet att de har beroenden, och definitivt för de flesta kvinnor så hoppar de över det faktumet att de har rädsla inom sig. De vill inte ha någon rädsla, men de har massor av rädsla, massor av skräck att känna igenom och de flesta kvinnor vill inte känna det. När det gäller män så tillåter de sig ofta att uppleva en del ilska eftersom det är lite mer socialt accepterat för en man att uttrycka ilska, så vanligen har män mindre förnekanden kring sin ilska, men rädsla är en väldigt svag plats att befinna sig på för de flesta män. De känner inte att de kan gå in i den. För de flesta män så är sorg den värsta tänkbara platsen att komma till, så självklart vill de egentligen inte komma dit. De flesta män flyttar sig mellan stadier av ilska och beroenden, och de flesta kvinnor flyttar sig mellan stadier av undertryckande av ilska och beroenden. Oturligt nog innebär det att de flesta inte vet emotionellt eller intellektuellt vad som verkligen är den kausala orsaken som de behöver uttrycka för att frigöra sig från sitt nuvarande tillstånd.

Det enda sättet som du kommer veta det på är genom att gå igenom processen, och de flesta av oss vill hoppa över det hela, så de flesta av oss gissar, använder vårt intellekt, och våra gissningar är ofta väldigt fel. Vi får ofta e-post där folk säger: ”Åh, jag känner att det här handlar om ett lågt självvärde”, och vi säger att det inte alls handlar om ett lågt självvärde. I själva verket tror du, du tycker arrogant nog att du är bättre än andra. Så du vet det finns så många människor som säger till oss utifrån ett intellektuellt koncept om vad de tror det är, och du kan känna från dem att det är något helt annat än det de säger.

Maria:      Till och med ibland om de kanske är den kausala orsaken som finns inom dem så har vi fortfarande problemet med att i undvikandet av det, i sitt beroende, så beter de sig väldigt arrogant och om de försöker hoppa över att känna känslan av lågt värde, som kanske eller kanske inte är där, utan att först ta itu med sitt kärlekslösa och beroendestyrda beteende i arrogans, så kommer inte det att fungera, eller hur?

Nej. De måste se saker, och de måste gå igenom att se saker för att det ska kunna vara en uppriktig process. Du kan inte förvänta dig att bara hoppa till en känsla som du skulle vilja att det är, och det vi märker är att de flesta personer skulle vilja att deras känslor är på ett visst vis, och deras verkliga känslor är väldigt, väldigt annorlunda mot vad de skulle vilja att deras känslor är. Om du är riktigt ärlig i den här processen så kommer du för det mesta bli ganska så överraskad när du kommer till den faktiska, kausala känslan över vad den verkligen var eller vad den verkligen är. Skälet till detta är att din själ fram till den stunden befinner sig i undantryckandet eller förnekandet eller motståndet mot att bearbeta just den känslan, så att allt som dyker upp i tankarna, såvida det inte är en tanke som dina andevänner eller någon annan gett dig, någon utanför dig, så kommer allt som kommer in i ditt sinne, som kommer från dina egna tankar och dina egna känslor, att vara färgat av ditt motstånd och undertryckande. Det kommer vara en ursäkt att trycka undan andra saker, och det här är skälet till att de flesta som säger att de vet vilken deras kausala känsla är, men inte känner den, för det mesta inte vet vilken deras kausala känsla är. Det här är orsaken till att de inte känner det, eftersom de inte vet vad det är. Om de visste det och de tillät upplevelsen av det så skulle de förmodligen komma dit.

Den andra delen av frågan är; om du faktiskt vet vilken den kausala känslan är, vilket är möjligt, att intellektuellt ha liksom en hyfsad bild av vad det faktiskt kan vara och du inte upplever känslan så behöver vi uppenbarligen titta på de första tre sakerna; ilska, beroende och rädsla. Det kommer att vara en av de tre sakerna som blockerar flödet av känslan och det är här de flesta kämpar hårt. De vill inte kännas vid att de är arga; de vill inte kännas vid att de är rädda och för det mesta gillar de sina beroenden eftersom deras beroenden ger dem allt de vill ha och de vill behålla dem. Av den orsaken så kommer majoriteten förmodligen inte bearbeta den, ens om de får veta intellektuellt vad deras kausala känsla är, såvida de inte går igenom bearbetandet av känslorna som utgör motståndet och de undertryckande känslorna som alla hör samman med ilska, beroenden och rädsla. Det är hit vi behöver ta oss, och eftersom ilska, beroenden och rädsla vanligen är obehagliga att kännas vid inom oss, många av dem känns rätt så sliskiga, emotionellt sett, så känns de ganska skamliga att uppleva, vi vill ofta inte gå dit heller och det är här vi blir blockerade. Mitt förslag till en person i den här sortens situation är att först sluta att försöka använda sitt intellekt för att ta reda på vad känslan är, och istället använda sitt intellekt för att ta reda på vad blockeringen är. Vad pågår, vilken ilska finns i dem, vilka beroenden finns inom dem och vilka rädslor har dem och börja kännas vid just de känslorna. Såvida de inte känns vid de känslorna och går igenom processen med att känna känslorna och igenom användandet av sin vilja, önskan att känna de känslorna, så kommer de aldrig få veta vilka deras kausala känslor är.

Maria:      Så du säger att om vi inte känner våra kausala känslor så kan vi gissa fel?

Det är högst sannolikt att vi gissar fel, är vad jag säger. Om det skulle råka vara så att vi inte gör det, så kommer vi fortfarande gå igenom vår rädsla, vår ilska och våra beroenden.

Maria:     För när vi väl gör det så kommer vår kausala känsla flöda naturligt ur oss.

Med lätthet, som ett barn. När du väl går igenom och frigör blockeringarna från dig själv så flödar den kausala känslan bara ut ur dig, utan att det ens finns något behov av att nå den intellektuellt. När en situation dyker upp, och eftersom du är ödmjuk inför dina känslor nu och du är ödmjuk inför vad upplevelsen är och du oroar dig inte så mycket över vad alla andra tänker om dig, så går du bara rakt in i känslan. Du behöver inte tänka på det och du behöver inte oroa dig för det, du behöver inte tänka ut allting kring det eller någon av de sakerna, och om du behöver göra alla de sakerna så har du mycket rädsla inom dig. Faktum är att du gör de sakerna för att undvika att känna dina rädslor, och du gör de sakerna för att undvika arbetet som behöver göras med rädsla, beroenden och ilska vilka är huvudorsakerna till att du blockerar alla kausala känslor.