FAQ – Kvalitet 13: Hur ser en själsbaserad förståelse av att ”Guds sanning känns, den är emotionell” ut i mitt personliga liv?

(Videoklippet från sessionen finner du inbäddat direkt nedanför den svenska översättningen)
Klicka här för att öppna en svensk PDF-version av texten.

Svar:

Ja, först och främst skulle vi inte försöka göra någonting, vi skulle förstå att processen vi har ‒ vad gäller kärlek ‒ inte är automatisk. Med andra ord om jag inte förstår Guds lagar automatiskt, då betyder det att det finns en känsla som jag behöver uppleva som motsätter sig min förståelse; inte en intellektuell förståelse som jag har missförstått, utan snarare en känsla som jag har inuti mig själv som inte är i harmoni med kärleken och sanningen.

Om jag förstod att, felheten, om vi kan kalla det så, är emotionell och inte intellektuell ‒ det är inte en brist på intellektuell kunskap ‒ då skulle jag få en mycket bättre förståelse för just den här kvaliteten.

Så i mitt vardagsliv så skulle jag inte försöka göra allting eller någonting, jag skulle inte använda mitt intellekt för att fatta beslut, jag skulle inte bara ändra mina handlingar, istället skulle jag vilja känna varje känsla som jag faktiskt har kring just det ämnet och när jag lägger märke till känslan som inte är i harmoni med kärlek eller sanning, så skulle jag önska frigöra den från mig själv, och jag skulle inte motsätta mig den processen om jag förstod den här processen. Jag skulle älska den processen; jag skulle i själva verket mycket gärna använda processen.

Så som du vet finns det inte många personer på planeten som ännu älskar den processen, och därför så har de ännu inte en själslig förståelse för just den här gudomliga sanningen.

Maria:      All right, lite saker från dina anteckningar. Jag tror du just har tagit upp den här: ”Jag försöker inte leva i Guds sanning, snarare känner jag Guds sanning som känslor i min själ. Jag förstår att om jag försöker så är det för att jag ännu inte har gjort den själsliga förändring som behövs.”

Och det är en väldigt viktig förståelse att få på själsnivå. Att förstå att om du måste försöka och om du behöver ändra dina handlingar, men fortfarande har en längtan i din själ att fortsätta göra de tidigare saker du gjorde, som du vet var kärlekslösa, så betyder det att det ännu inte har skett en själsbaserad förändring.

Så exempelvis personen som röker bestämmer sig för att sluta röka. De slutar röka men de känner fortfarande för att ta en cigarett (skrattar). Det är en indikation på att ingenting har förändrats på själsnivån ‒ orsaken i deras själ till att de vill ha cigarretten har inte förändrats. Det är som en person som vill dricka för att bli full hela tiden; om förändringen inte har skett i själen, så känner du att du dras tillbaka in i det beteendemönstret, oavsett hur mycket intellektuella förändringar du har gjort.

Det är därför nyårslöften inte fungerar så bra i allmänhet. De flesta sitter där på nyårsdagen, eller nyårsafton, och säger: ”Åh, jag vill förändra mitt liv, jag vill ha lite nya upplevelser det här året som jag inte hade förra året, jag vill bli snällare mot mig själv och …”. Vanligen har de först haft ett par veckor dessförinnan där de inte har varit så snälla mot sig själva, vilket lett fram till den här punkten. Så vad de gör då är att säga: ”Okej, jag ska ge mig själv några löften.”

Vanligen ryker de flesta av löftena två eller tre dagar in på det nya året, och skälet till detta är att vi intellektuellt kan tänka oss igenom saker så mycket vi vill, men såvida det inte sker någon själsbaserad förändring så kommer det inte bli särskilt lätt att praktisera någon förändring.

Maria:     Så såvida vi inte storgråter på nyårsafton, eller nyårsdagen …

… om området där vi vill förändras, så är det högst osannolikt att det kommer bli en förändring nästa dag.

Maria:      Okej, ”Jag ser alltid att det finns en känsla inom mig när jag inte är i harmoni med Gud sanning.”

Ja, så låt oss säga att i min intellektuella analys, min logiska analys, så ser jag att Gud gör en viss sak men jag gör det inte, eller Gud verkar ha en förståelse på ett visst sätt men jag verkar inte ha just den förståelsen. Istället för att försöka förändra min inställning till ämnet, så behöver jag förändra min själs inställning till ämnet. Och det enda sättet som en själ kan förändras är genom att gå igenom en emotionell upplevelse där den frigör felet för att absorbera sanningen. Jag förstår det, jag undviker det inte. Jag tänker inte bort mig själv ifrån det, jag försöker inte och resonerar inte intellektuellt kring att jag borde kunna undvika smärtan i felet, jag försöker inte komma undan med felet. Jag tillåter mig själv att gå igenom processen, det är vad jag skulle göra om jag hade en själsbaserad förståelse för den här kvaliteten hos Guds sanning.

Jag skulle också aktivt välja att känna den emotionella upplevelsen snarare än att aktivt välja att undvika den. Så jag ser många personer göra det ‒ det finns ett aktivt val att undvika det. Vi börjar samtala om en sanning, känslan i felet börjar stiga i personen, felet börjar komma ut och de börjar knuffa tillbaka det igen (skrattar) och trycka undan det. Ja, och det beror på att det inte finns någon själsbaserad förståelse av just den här gudomliga sanningen ‒ att alla Guds sanningar måste kännas. Du måste tillåta den emotionella upplevelsen.

Maria:      Javisst, absolut. Så vi vill i själva verket identifiera och uppleva känslorna som inte är i harmoni med kärleken.

Ja, faktum är att det blir vår första angelägenhet i alla aspekter av livet. Så låt oss säga att något dåligt har hänt oss idag, vi kan säga att vi har varit med om en bilolycka. Istället för att försöka fixa den här olyckan ur ett intellektuellt perspektiv, eller fixa följderna av olyckan ur ett intellektuellt perspektiv, så kommer jag att fokusera emotionellt på: ”Varför hände den här olyckan?” Det måste finnas något i min själ som är orsak till just den här saken.

Om vi ser på det ur ett sjukdomsperspektiv; många människor får allvarliga sjukdomar som AIDS, eller cancer eller hjärtsjukdomar, eller livshotande sjukdomar, och vad de har en tendens att göra är att de förändrar sina liv, men inte sin känsla. Om du förändrar ditt liv, så kommer det ibland utlösa en del förändringar i känslorna och därför leda till något gynnsamt. Men många gånger – om du inte förändrar något emotionellt – så kommer du fortsätta att ha cancer, cancern kommer bli värre, eller din AIDS kommer bli värre eller vilken sjukdom du än har så kommer den bli värre, den kommer inte förbättras. De kan bara förbättras om vi frigör det emotionella felet som skapar dem.

Och även om jag är fokuserad intellektuellt på att ändra min kost, ändra mina vanor utan att gå igenom någon känslomässig upplevelse, så är det högst osannolikt att jag hittar ett botemedel, förutom medicinskt. Men om jag går igenom den emotionella upplevelsen så är det högst sannolikt att jag kommer botas. Men vi behöver förstå att det faktum att vi har en sjukdom säger oss hur avstängda vi är emotionellt, så det säger oss redan hur mycket motstånd vi har mot att uppleva känslorna som skapar sjukdomen ‒ i annat fall skulle inte sjukdomen ha skapats.

Så det faktum att vi har sjukdomen är en indikation på att vi har enorma mängder motstånd och enorma mängder beroenden att ta oss igenom, som vi fram till nu har varit ovilliga att gå igenom, och vi behöver vara villiga att gå igenom det om vi någonsin ska få en själsbaserad förändring på det området.

Så även om jag hade huvudvärk, så skulle min första tanke inte vara på en värktablett, min första tanke skulle vara: ”Okej, vilken känsla trycker jag tillbaka nu?” Som: ”Vilken upplevelse som inte är i harmoni med Guds kärlek och sanning har jag haft inuti mig själv som jag inte tillåter mig själv att känna igenom, som orsakar just den här huvudvärken som jag har nu?” Det skulle vara min första och förmodligen, när jag väl förstår den här sanningen, min enda tanke när det gäller att försöka lösa problemet.

De flesta gör inte så. Vad majoriteten människor gör istället är att de omedelbart letar efter det fysiska botemedlet och sedan när de väl har det fysiska botemedlet så har de ingen önskan att hitta känslan, och den känslan kommer stanna kvar i själen, och förhindra att vi får tillgång till Guds sanning. Jag tycker det är väldigt olyckligt, så det här är något vi behöver förstå när det gäller just den här kvaliteten.

Maria:      Så som en fortsättning på detta antar jag, från dina anteckningar här är: ”Jag förnekar eller förfalskar inte intellektuellt mitt eget tillstånd inför mig själv.”

Precis, så jag står inte där och säger till mig själv att: ”Olyckan som hände idag orsakades av någon annan.” Jag står inte där och säger till mig själv att: ”Den här sjukdomen som jag har kan botas fysiskt.” Jag står inte där och räknar upp alla fel ur Guds perspektiv, jag säger sanningen till mig själv: allting har en emotionell koppling, det finns en orsak till att jag upplever just den här saken, eller upplevde just detta som var smärtsamt. Det kommer alltid ha något att göra med min känsla ‒ kommer alltid ha något att göra med den. Och jag kommer vilja veta vad det var istället för att försöka komma på någon intellektuell lösning.

Det överraskar mig fortfarande att människor som har kommit till sessioner om Guds sanning i fem eller sex år fortfarande försöker använda den intellektuella lösningen. Och det här är en indikation på hur rädda de är för sin emotionella upplevelse och också hur de ännu inte förstår den här grundläggande kvaliteten hos Guds sanningar, att utan den emotionella upplevelsen så kan du i själva verket inte ta emot Guds sanning.

Så mina känslor är att jag vill gå igenom upplevelsen, inte undvika den. Varför skulle du vilja undvika den när den emotionella upplevelsen är det enda sättet som du kommer upptäcka sanningen på? Varför skulle du försöka undvika den emotionella upplevelsen, om du visste det? Det skulle du såklart inte göra.

Så varje gång vi försöker undvika den emotionella upplevelsen, så påminner vi i själva verket oss själva att vi ännu inte förstår den trettonde kvaliteten hos Guds sanningar, den här kvaliteten där den gudomliga sanningen, Guds sanning, måste kännas och upplevas, innan vi kan förstå den.

Maria:      Javisst. Okej, ”Jag förstår emotionellt att jag inte kan lära ut Guds sanning om jag inte kan känna den.”

Ja, och det är rimligt att om jag inte kan känna Guds sanning personligen i min själ och därför automatiskt agerar enligt den, så hycklar jag ganska mycket om jag försöker lära ut den till någon annan. Uppenbarligen lär jag dem bara ett intellektuellt koncept, eftersom det enda sättet som de kommer att lära sig Guds sanning är genom att gå igenom en emotionell upplevelse som jag ännu inte har gått igenom. (Skrattar)

Så alla som försöker lära någon annan Guds sanningar, samtidigt som de förnekar sin egen personliga upplevelse är i princip en hycklare. De förstår ännu inte vikten av den emotionella upplevelsen och Guds sanning handlar helt och hållet om den emotionella upplevelsen. Så ja det är i själva verket omöjligt att lära en annan person någonting som du själv ännu inte har upplevt.

Du kanske kan säga saker till dem som: ”Ja, jag har fått höra att … men jag har inte upplevt det ännu. Jag tror att skälet till att jag ännu inte har upplevt det är den här känslan inom mig kring ett fel som säger åt mig att göra den andra saken istället.” Vi skulle kanske kunna säga sådana saker, men vi kan inte vara dogmatiska om vad som är Guds sanning, eller fasta i vad som är Guds sanning, utan att gått igenom den emotionella upplevelsen själva. Och om vi är det, så skulle jag föreslå för den personen att deras dogmatism eller fasthet inte bygger på kärlek eller deras personliga upplevelse, utan att det bygger på någon annan slags rädsla som de har.

Maria:      Javisst, och i samband med detta: ”Jag förstår emotionellt att jag inte kan bistå andra med sanning om jag ännu inte har känt den själv.”

Javisst, så hur kan du hjälpa en annan person att förstå sanningen om sig själva när du ännu inte har gått igenom den emotionella upplevelsen och förstår sanningen om dig själv? Jag ser ständigt detta hända med människor.

Det finns mängder av människor som till exempel använder sig av medialitet för att göra detta. De talar om för andra människor vad de tror är sanningen, eller vad andepersonen tror är sanningen, när personen som är mediumet ännu inte har haft upplevelsen.

Det är högst osannolikt om det är fallet att personen som är mediumet verkligen säger rätt saker till personen som ännu inte har gått igenom upplevelsen själv heller. Mediumet behöver först själv gå igenom den emotionella upplevelsen och sedan är de öppna för sanningen. Och när de är öppna för sanningen så kommer de att attrahera andepersoner som också är öppna för samma sanning ‒ att Guds sanning måste kännas ‒ och de kommer inte fokusera på att säga till personen något om deras liv som är helt påhittat eller något som är missledande. De skulle vara ärligare och sanna om vad som verkligen pågår i den individens fall.

Det är omöjligt att hjälpa någon annan när du ännu inte har haft den emotionella upplevelsen. Så ge bara upp försöken att göra det. (Skrattar) Sluta tro att du kan lära någon annan hur de ska älska såvida du inte själv har lärt dig att älska. Sluta tro att du kan lära någon annan något om någon slags sanning från Gud, såvida du inte har känt den sanningen inuti din själ, eftersom om du inte har känt den inuti din själ, så är det omöjligt att lära ut det.

Maria:      Okej. Den sista: ”Jag förstår att såvida jag inte känner, så kommer min förståelse av universum att innehålla fel.”

Precis, det här är en av de oändliga saker vi behöver förstå om känslor; känslor är sådana att de kan växa i oändlighet. Så med andra ord har vår själ gjorts av Gud för att ta emot Guds kärlek, vilket är en känsla, och den kärlek vi tar emot från Gud omvandlar vår själ i dess kapacitet att ta emot mer sanning. Med andra ord, utan kärlek och känsla så har vi inte kapaciteten att expandera och därigenom ta emot mer och mer av Guds sanning.

Om vi verkligen förstod detta så skulle vi se att det kommer att finnas en begränsning för vår intellektuella förståelse av universum, om vi inte engagerar oss emotionellt. Vi kommer att förstå vissa saker, och fascineras av vissa saker, men i slutänden så kommer det att finnas ett tak bortom vilket vi aldrig kommer kunna ta oss, såvida vi inte går igenom någon slags emotionella upplevelser.

Gud har gjort det på det viset att det finns vissa delar av universum och vissa delar av ditt eget jag som du inte kan förstå alls med ditt intellekt, och som du måste gå igenom en emotionell upplevelse för att förstå. Mänskligheten gör det ganska naturligt från födelsen, men olyckligtvis så har detta i allmänhet tryckts ner väldigt mycket när barnet når sjuårsåldern, den här upplevelseprocessen. Det är det som är vårt problem ‒ eftersom vi nu har tryckt ner dem och vi tror att intellektet ska dominera, så har vi nu förhindrat vår universella och oändliga expansion av vår egen själ, och det är olyckligtvis ett sorgligt faktum.

Så det finns många personer som är väldigt klyftiga och medvetna på ett intellektuellt plan som har väldigt få emotionella upplevelser av Guds sanning, och de förblir i det tillståndet tills de tillåter sig själva att börja gå igenom den emotionella upplevelsen. När de gör det så växer deras förmåga att förstå, även intellektuellt, bortom den punkten, eftersom deras själ engagerar sig i processen på ett helt annat sätt än vad intellektet gör. Därigenom skapar den nya vägar inuti själen som låter oss absorbera mer av Guds sanningar, eftersom vi nu har absorberat tillräckligt mycket kärlek för att förstå dem.

Med andra ord blir vi nu mer och mer i harmoni med universum omkring oss, eftersom vi har blivit mer kärleksfulla, och därigenom har vi börjat förstå mer av Guds sanning än vad vi förstod tidigare. Och faktum är att om du inte transformeras när det gäller kärlek så kommer du inte förstå ‒ det finns i själva verket vissa saker som är omöjliga att förstå. Det spelar ingen roll hur mycket du använder ditt intellekt ‒ du kommer inte förstå dem. Det är bara när du använder känslan av kärlek som du faktiskt kommer att förstå dem.

Så om vi ser på just den här kvaliteten, och du vet att återigen är det en rätt så viktig kvalitet att förstå ur ett emotionellt perspektiv, att förstå hur vi kan fastställa vad som är sanning, och kanske om vi ger några exempel igen.

Varenda gång som någonting gör uppror mot oss emotionellt, med andra ord att vi känner som att: ”Det där är inte rätt, det där är inte rättvist, det där är inte kärleksfullt”, så är det högst sannolikt att vi behöver undersöka det under de omständigheterna. Det kan vara så att vår känsla av rättvisa är skev, att vår känsla av kärlek är skev, så det är den första punkten som vi behöver ta upp. Om vi känner de här känslorna och om vi inte är i kontakt med Gud i de här sakerna så är det högst sannolikt att vi kommer märka att vår känsla av kärlek är skev, eller att vår känsla av rättvisa är skev, men när vi väl har tagit oss för att faktiskt upprätta en kontakt med Gud, med Guds kärlek, så kommer vi kunna slå fast ganska snabbt vad sanningen är om ett givet ämne.

Maria:      Javisst, ibland är uppenbarligen till och med vår känsla av rättvisa och logik väldigt skev, eller hur? Till och med någon som säger sanningen till en annan person ‒ ofta känner andra att det inte är kärleksfullt och de känner en inre upproriskhet, och det här du säger att vi egentligen behöver analysera vad som pågår emotionellt sett inom oss, innan vi bedömer det hela.

Precis, så om vi utvärderar det logiskt så säger vi: ”Okej, allt den här personen gjorde var att säga mig vad de trodde var sanningen”, och så måste vi analysera känslan. Gjorde dem det för att de försöker angripa oss eller försöker dra ner oss? Vad är deras historia? Har de alltid varit kärleksfulla? Sättet de gör det på ‒ skrek och gapade de när de gav mig sanningen, eller var de nedlåtande? Eller var de arroganta när de gav den till oss, var de nedlåtande mot oss? Försökte de förlöjliga oss och få oss att må dåligt? I det här fallet, nej. Då var allt han eller hon gjorde att försöka säga oss en sanning.

Om jag mår dåligt över att ta emot den – så låt oss säga att det är en make och en maka, och hustrun går till mannen och säger: ”Ser jag tjock ut i de här jeansen?” och mannen säger: ”Javisst, du ser ganska tjock ut i de här jeansen, och faktum är att du har sett ganska tjock ut på sista tiden, faktiskt.” Om han sade detta på det här viset med kärlek och omtanke om henne, och hon blir väldigt upprörd över detta, så behöver hon först gå in i att: ”Wow, varför blir jag så upprörd?” och oftast verkar det vara så att vårt självvärde är sammankopplat med vår kroppsvikt ibland (ler) och därför behöver vi arbeta oss igenom varför det här har hänt ‒ vad är det för särskilt som har hänt som har orsakat den här emotionella upplevelsen? Och vi behöver förstå att det måste vara ett fel ur Guds perspektiv.

Så det finns sätt som vi kan slå fast vad som är sant och vad som inte är sant, genom att fråga oss själva just de här sakerna. Men om en person som kommer till oss gapar och skriker och misshandlar oss och förlöjligar oss, och försöker nedvärdera oss och angripa oss och vi känner det, så är det högst osannolikt att vi ens behöver lyssna på vad de har att säga, ur Guds perspektiv, eftersom de inte befinner sig på en plats där de kan säga oss någon sanning. De befinner sig inte på en plats där de kan visa oss någon sanning. Det här är känslor som de går igenom som inte är i harmoni med kärleken och som inte är i harmoni med Guds universella kärlekslagar, och när det är så kan vi avfärda det faktumet att vi faktiskt skulle behöva lyssna på just de personerna i den stunden.

Tänk dock på att det finns stunder när människor blir upprörda och arga men faktiskt har rätt i något. Så om vi verkligen var kärleksfulla mot oss själva så skulle vi fråga: ”Har de rätt i det här?” och vi skulle personligen arbeta oss igenom det problemet. Men vi skulle inte själva svara med raseri, eftersom varje gång som vi själva svarar med raseri, så är det en indikation på att det finns ett emotionellt fel inom oss som vi behöver se på. Så titta på det, tillåt dig själv att gå igenom raseriet, inte riktad mot den andra personen, gå hem, känn igenom raseriet, känn upplevelsen, kom in i rädslan och sorgen som finns där under och som du försöker förneka, känslomässigt försöker förneka. Gå i den riktningen, för det är det enda sättet att lösa just de här problemen. Det är det enda sättet att föra dig själv till att bli mer i harmoni med Guds lagar.

Maria:     Mmm, all right. Tack så väldigt mycket.