FAQ – Kvalitet 13: Vad menar du när du säger: ”Guds sanning känns, den är emotionell”?

(Videoklippet från sessionen finner du inbäddat direkt nedanför den svenska översättningen)
Klicka här för att öppna en svensk PDF-version av texten.

Svar:

Ja, jag känner återigen att det här är en väldigt viktig kvalitet hos Guds sanning, på så vis att den inte är något du kan acceptera intellektuellt, den är något som också måste accepteras emotionellt. Många människor verkar tro att de kan acceptera Guds sanning intellektuellt och sedan försöka praktisera Guds sanning i sitt personliga liv, och det är faktiskt inte möjligt.

Det måste vara en emotionell upplevelse, och om du försöker så innebär det att du inte går igenom den emotionella upplevelsen. Själen är automatisk när vi väl går igenom den emotionella upplevelsen; det går automatiskt för oss att praktisera Guds sanning när vi väl har gått igenom de emotionella upplevelserna där vi har rensat bort själens fel.  Om vi måste försöka så betyder det att det inte har varit en automatisk process, och därför kan det inte vara Guds sanning, den har ännu inte accepterats i själen som Guds sanning, den kan accepteras intellektuellt, men den har inte accepterats i själen.

Det finns också ett problem i att behöva försöka när det gäller Guds sanning; skälet till att vi måste försöka är för att vi enbart har sanningen på ett intellektuellt plan, och det kommer att vara ett problem resten av våra liv om vi inte är försiktiga. Vi kan bara gå framåt innanför vissa gränser genom att försöka intellektuellt, eftersom den faktiska själsförändringen inte har inträffat. Det enda sättet som en själsförändring kan ske på är att något måste kännas – så felet måste kännas och sanningen måste kännas. Det finns inget annat sätt som du kan få en sanning in i din själ förutom att den känns, och det finns inget sätt för ett fel att lämna din själ utan att den känns.

Så alla Guds sanningar måste kännas innan de verkligen kan ses på som en del av din upplevelse. Innan det händer så måste du i princip bara försöka förstå den intellektuellt, men det kommer finnas en del stora problem med det, eftersom intellektet inte är utformat för att förstå alla Guds sanningar. Människans intellekt sitter vanligen i personens andekropp och andekroppen kan bara förstå Guds sanningar intellektuellt upp till och med den sjätte dimensionen, så alla sanningar som finns ovanför den sjätte dimensionen kan inte förstås utan att vi känner dem, och av det skälet måste Guds sanning kännas. Det är en upplevelse som vi måste ha, snarare än bara tankar som vi har.

Det är där jag känner att de flesta av jordens religioner och religiösa utövanden har tagit fel. De flesta av Jordens religioner har fokuserat på att acceptera Guds sanningar intellektuellt eller att försöka acceptera Guds sanningar intellektuellt, och det är ganska uppenbart att de inte har accepterat Guds sanning emotionellt, eftersom om de hade det så skulle de inte kriga med varandra, de skulle inte främja våld, de skulle inte ens gräla med varandra om sina olika åsikter. De skulle kanske presentera vad de tror, men om de kände Guds sanning, så skulle det så småningom bli så att alla slutar upp med samma tro.

Det är som att alla så småningom kommer att ha samma tro om gravitationen, och gravitationen är en av Guds sanningar. Så ur ett fysiskt perspektiv så accepterar vi att alla till slut har samma tro om saker som gravitationen, aerodynamik och alla andra vetenskapliga principer i Universum, och det är dags att vi börjar förstå att vi så småningom kommer att ha samma tro om kärlek, och vi kommer så småningom ha samma tro om Guds universella sanningar som rör individens andekropp och själ och individens emotionella innehåll.

Så vi kommer så småningom ha samma trosföreställningar. Det betyder inte att vi kommer att ha samma uttryck; vi kommer att ha samma trosföreställning. Om vi skiljer oss åt i våra åsikter jämfört med andra och skiljer oss åt i vår åsikt jämfört med Guds sanningar, så är det förstås omöjligt för oss att ha samma åsikt som Gud i en fråga, och det är något vi behöver göra ‒ vi behöver acceptera Guds åsikter i frågan.

Maria:      Och du säger ändå att det enda sättet som vi kommer att göra det eller som världen globalt sett kommer att göra det är genom en känsloprocess.

Precis.

Maria:      Så det handlar inte bara om att höra någonting och att följa en doktrin? Sanningen måste kännas inuti personens själ, inte i andekroppen, utan i själen.

Ja, och om du förstår att kärlek är en känsla ‒ för att verkligen känna kärleken sensoriskt så måste du känna en känsla, och om vi förstår att alla Guds sanningar är kärleksfulla, så betyder det såklart att alla Guds sanningar är emotionella, de måste kännas.

Så medan vi kan komma att acceptera vissa fysiska sanningar intellektuellt, så kommer vi också i själva verket att acceptera dem emotionellt. Så i princip varenda en på planeten som är två till tre år gammal har accepterat sanningen om gravitationen emotionellt. De har insett att varje gång de försökt kringgå lagen om gravitation så uppstod någon smärta, någon emotionell upplevelse inträffade, och därför har de kommit att acceptera sanningen om gravitation i sin själ, ur ett emotionellt perspektiv, ur ett upplevelsebaserat perspektiv.

Det är detsamma med alla Guds sanningar, för att komma överens med alla Guds sanningar så kommer vi behöva uppleva varenda en av dem emotionellt. Vi kan inte förvänta oss att gå igenom en process där vi hör dem intellektuellt och sedan vet hur de är.

Det jag ser många göra med våra seminarier är att de tror att de vet hur Guds sanning är, och ändå så har de ännu inte haft någon emotionell upplevelse där de frigör felen som hindrar dem från att veta hur Guds sanningar är. Så det är omöjligt för dem att faktiskt veta Guds sanningar i det tillståndet, och därmed är det omöjligt för dem att vara kärleksfulla och det är därför många av dem fortfarande är väldigt kärlekslösa. Det är omöjligt för dem att uttrycka kärlek och ta emot kärlek under de omständigheterna, och det är också omöjligt för dem att acceptera Guds sanningar under de omständigheterna.

Så det är väldigt, väldigt viktigt att vi förstår att den här emotionella upplevelsen är nödvändig för våra framsteg, utan den kan det i själva verket inte ske några framsteg. Själen är byggd så att den enbart kan gå framåt genom en emotionell upplevelse.

Maria:      Och du sade tidigare att förändringen skulle bli automatisk – när vi väl har den här känsloprocessen, säger du också att den skulle vara permanent?

Ja, så när vi väl har frigjort det emotionella felet – vilket kommer vara en emotionell upplevelse varenda gång – och när vi väl accepterar Guds sanning om just den saken som vi upplever – vilket också kommer vara en emotionell upplevelse varje gång – sedan så kommer sanningen finnas i vår själ, den kommer att vara en del av själva vårt väsen. Därför är det omöjligt för oss att agera i motsats till den utan att uppleva mycket smärta, och därför så tenderar vi att automatiskt fungera i harmoni med den, och därmed så gör vi saker hela tiden utan att behöva försöka göra dem. Vi gör dem automatiskt, vi är automatiskt kärleksfulla, vi vet automatiskt vad sanningen är under de omständigheterna.

Så det är väldigt viktigt att vi förstår att det är omöjligt för oss att ta emot Guds sanning intellektuellt utan att gå igenom någon slags emotionell upplevelse som gör att vi förstår den.

Jag känner att det finns ett djupt missförstånd om detta hos nästan alla som lyssnar på våra presentationer. De tror fortfarande att de kan gå igenom någon slags intellektuell upplevelse där de förstår sanningen, utan att det är en emotionell upplevelse, och det är omöjligt. Det här är en av kvaliteterna hos Guds sanning och det jag älskar med den är att den på sätt och vis utestänger den intellektuella upplevelsen; så såvida det inte är en emotionell upplevelse så finns det inget sätt att upptäcka Guds sanningar i ett visst ämne. Det här är ett väldigt vackert sätt som Gud har gjort universum på, att vi måste uppleva universum för att förstå sanningen, snarare än att bara tro att vi vet.

Maria:     Ja, och försöka förstå det med våra tankar.

Med våra tankar, ja. Faktum är att det finns många, många andemänniskor i andevärlden under den sjätte dimensionen, eller från den sjätte dimensionen och nedanför, som inte har någon kunskap om majoriteten av Guds sanningar, i synnerhet de stora sanningarna som påverkar själen, och orsaken till att de inte har någon kunskap, även om de har mycket välutvecklade intellekt, är att de har förnekat den emotionella upplevelsen. De förstår inte just den här kvaliteten hos Guds sanningar, och att den gudomliga sanningen måste kännas, snarare än bara höras intellektuellt.

Maria:      Okej, vad händer om en sanning kräver att vi förnekar känslor, eller att vi distanserar oss själva från känslor? För vi ser mycket av det, eller hur?

Ja, så om någon presenterar oss för en idé eller ett koncept som ”sanningen” eller som ”Guds sanning”; om vi måste förneka den emotionella upplevelsen, en positiv emotionell upplevelse för att ta emot den, så betyder det att det inte kan vara Guds sanning, det måste helt enkelt vara en idé som människorna har hittat på.

Så kanske kan jag ge lite illustrationer kring detta ur ett religiöst perspektiv till en början. Ur ett religiöst perspektiv så skulle många kristna säga att jag dog för deras synder. Om vi tittar på det här ur ett emotionellt perspektiv snarare än bara intellektuellt, hur rättvist är det då att en person ska dö för de mångas synder? Som att, du skulle aldrig be ditt eget barn, som var ett vänligt barn, att dö för ett annat barns synder – även om det var ditt eget barn – ett annat barn som gjort något slags fel. Du skulle be barnet som har gjort felet att betala för sin egen synd.

Faktum är att i vår moderna tid – om en förälder skyllde på ett barn som inte utförde ”synden”, vi kan kalla det så, eller inte gjorde det som var fel, istället för på barnet som gjorde det som var fel – så skulle vi se på dem som en mycket kärlekslös förälder och en mycket orättvis förälder. Och intressant nog så skulle vi förmodligen bli ganska upprörda på den föräldern för orättvisan som föräldern har utövat.

Ironiskt nog, när det gäller samma resonemang om Gud, så tror vi att Gud ska vara orättvis och det är inte alls sant. Gud kommer aldrig vara orättvis. Faktum är att blotta tanken på det går helt emot känslan av: ”Var finns rättvisan?” för personen som måste betala för synderna, i det här fallet jag själv. (Skrattar) Om jag ska ha betalat för allas synder, om Jesus ska ha betalat för allas synder, var finns då rättvisan för Jesus? Det finns ingen, och därför kan just den här läran inte vara sann ur ett emotionellt perspektiv, det kan inte vara Guds sanning, det måste vara enbart en idé skapad av människorna. Faktum är att idéer som skapats av människorna är fulla av orättvisor (skrattar) och fulla av intellektuellt tänkande utan att faktiskt känna igenom processen emotionellt.

Maria:      Känner du också att det i den mycket vanliga föreställningen att du dog för människors synder, att det definitivt finns en distansering från den naturliga sortens känsla som vi skulle ha inför hur orättvist detta är? Men är det inte också ett sätt att distansera mig själv från min egen kompensation för saker som jag har gjort emotionellt genom att säga: ”Jag behöver faktiskt bara tro på Jesus blod och jag behöver i själva verket inte ta itu med det här”?

Jo, jag känner att människor rättfärdigar det, jag vet inte om det är relevant för vårt ämne.

Maria:     Jag pratade bara om att distansera sig från känslan som den föreställningen underbygger.

Naturligtvis distanserar det oss från känslan och i grund och botten så distanserar det också individen från ansvarstagande, från personligt ansvarstagande. Så det distanserar personen på individnivå som tror på den föreställningen från en rad personliga saker som de behöver gå igenom; att ta ansvar för sitt eget liv, att känna igenom det ur ett emotionellt perspektiv, att känna igenom det ur Jesus perspektiv; hur skulle han känna om han behövde betala för deras synder och att känna igenom det på flera olika nivåer?

Det jag föreslår är att om du känner efter kring just den doktrinen som framställs för dig som Guds sanning och den går rakt emot känslorna, med andra ord; skulle du känna att det var rättvist om du själv hade placerats i situationen? Och om du känner att det inte vore rättvist för dig personligen att placeras i den situationen, varför är det då rättvist för Jesus? Det är uppenbarligen inte rättvist för Jesus och därför går det rakt emot känslan.

Självklart har människor känslor som skulle få dem att vilja att andra människor ska betala för deras fel, men de är inte särskilt rättvisa. Faktum är att nu för tiden så har vi en hel uppsättning lagar som hindrar dig från att faktiskt betala priset för ett fel som någon annan gjort. Så om lagar som skapats av människan inte tillåter det och vi antar att Guds lagar gör det, så har vi en del ganska häpnadsväckande tänkande att justera, eftersom det vi i själva verket gör är att vi antar att Gud är värre än den mest kärleksfulla personen på Jorden.

I själva verket är alla Guds lagar mycket högre, och därför mera rättvisa och mer kärleksfulla än någon människolag på Jorden, och om vi på Jorden skulle gå emot tanken på att du betalar för mina felaktiga handlingar, så borde vi också gå emot detta i ett religiöst eller andligt koncept. Och det är en indikation på hur – eller ett exempel på hur – vi behöver se på just den här sanningen. Just den här sanningen säger oss att såvida vi inte känner igenom och då känner att allt känns rätt; vi känner att allt är i harmoni, allt är i balans, och allt är etiskt, såvida vi inte kan känna detta i vad än som läggs framför oss så är det inte Guds sanning, det är ganska enkelt.

Maria:      Javisst. Okej, bara några saker från anteckningarna här, du visar på skillnaderna mellan personlig sanning, eller en själs sanning och Guds sanning vad gäller känslor.

Ja, vi kan se på det ur en själs perspektiv. Vad är själens sanning? Med andra ord, vad är min själs sanning? Ja, det är mina föreställningar, mina önskningar, mina passioner, mina känslor, min kärleksprincip – uttrycket för min kärlek; det är min sanning. Ur Guds perspektiv är Guds sanning: Guds känslor, Guds önskningar, Guds passioner, Guds kärlek och alla saker som hör samman med Gud; det är Guds sanning.

Så det är verkligen ganska enkelt, vi kan se på de här två sakerna och se att: ”Okej, för min egen del så måste jag uppleva någon slags emotionell upplevelse innan jag kan absorbera sanning. Innan jag kan frigöra vad det än är för fel som motsätter sig Guds sanning i mig, så kommer jag behöva gå igenom den emotionella upplevelsen. Det kommer att inbegripa mina känslor, mina passioner, mina önskningar, det jag längtar efter och kärleken som finns inom mig att göra allt det, jag kommer behöva använda mig av detta.

Sett utifrån att vi tar emot Guds kärlek så behöver vi förstå att Gud har känslor, önskningar, passioner, sådant Gud längtar efter och kärlek; och vi har förmågan att ta emot just dessa känslor; och jag kommer att behöva gå igenom en process där jag för min sanning till att bli i harmoni med Guds sanning innan detta kan inträffa. Och sättet jag gör det på behöver vara emotionellt eftersom Guds kärlek är emotionell; en känsla från Gud.

Maria:      Och du sade till och med att sanningen centreras emotionellt i Gud och inom oss.

Om det inte är en emotionell upplevelse så existerar det i själva verket inte i vår själ, det är sanningen.

Maria:      Vilket är ett ganska fantastiskt påstående, eller hur? I själva verket sägs det då att all den här upptagenheten som pågår intellektuellt; såvida det inte finns någon känsla som hör samman med allt det jag upplever, så existerar det inte ens.

Precis. Det är inte ens verkligt ännu. Det har knappt någon, om någon, inverkan på mitt liv. Det har knappt någon inverkan på hur jag mår, eftersom det inte har kommit in i min själ ännu. Det har knappt någon inverkan på hur jag mår och det har knappt någon inverkan på vad jag kan överföra till andra. Om jag inte känner det, så kan inte någon annan känna det från mig heller. Så jag kan tro att jag älskar dem, men om mina känslor står i motsats till det på något vis så älskar jag dem inte. Känslan jag har är en totalt annorlunda känsla, vad den känslan än är. När känslorna är sanna, då kan du säga att en annan person bör kunna känna den känslan, så länge de är öppna för att ta emot den känslan.

Så bara för att jag älskar dig, så betyder det inte att du kommer vara öppen för att ta emot den kärleken. Det måste finnas en öppenhet i din själ, en emotionell upplevelse i din själ för att du ska kunna ta emot just den känslan. Det samma gäller Gud; bara för att Gud älskar dig så betyder det inte att du automatiskt kommer att ta emot Guds kärlek, såvida du inte känner någonting så kommer du inte ta emot den – så enkelt är det. Så du kan tro att du ber att få Guds kärlek, men du kommer inte ta emot den förrän du känner någonting så att Guds kärlek kan komma in i dig. Du kommer faktiskt känna känslan som Guds kärlek och du kommer att bli överväldigad av känslor, det kommer att vara en emotionell upplevelse. Du kan inte undvika det och om du försöker undvika det så kan du inte ta emot Guds kärlek, helt enkelt. Om du försöker undvika den emotionella upplevelsen så kan du inte ta emot den, och det här är något vi behöver förstå; att vi inte kan ta emot Guds sanning eller Guds kärlek utan att det är en emotionell upplevelse.

Maria:      Okej, så hur analyserar vi sanningen nu, om den utifrån det du just sagt inte existerar om vi bara tänker på den?

I fråga om hur vi analyserar den?

Maria:     Vad är sanning, hur analyserar vi vad som är sanning?

Ja, om vi ser på just den här kvaliteten, så säger vi i princip att metoden för att analysera sanning är att arbeta igenom känslan, det är det vi säger. Så vi säger att du kommer att behöva göra någon slags emotionell analys av allting du tar emot, inte bara en intellektuell sådan.

Om du tänker igen på sanningarna som har fastställts ur ett fysiskt perspektiv, så om vi till exempel går tillbaka till gravitationen, så sker alltid den emotionella analysen av gravitationen när barnet börjar gå, så det är i princip en automatisk process. Barnet börjar gå, det har en obalans, sedan börjar det ta några steg och faller pladask på näsan. Det storgråter, börjar känna inverkan som gravitationen har på barnet, och sedan vet det att om det tar sig högre upp eller klättrar upp för något och faller ner, så kommer det mer smärta, det gör ondare. Så därför förstår barnet att ju högre upp det tar sig, desto ondare gör det om det inte följer lagen.

Så du börjar bli försiktig med tyngdlagen automatiskt och du gör det automatiskt eftersom det har varit en emotionell upplevelse. Och det spelar ingen roll hur mycket en förälder säger till ettåringen: ”Du måste vara försiktig nu med hur du går”, det spelar ingen roll hur mycket föräldern försöker förklara det för barnet; fram tills att barnet går igenom den personliga, emotionella upplevelsen så har det ingen respekt för tyngdlagen. Barnet har ingen känsla för tyngdlagen, det kommer inte ha en känsla för sin egen säkerhet, det kommer inte ha en känsla och en upplevelse. Varje gång det fick ont när det försökte bryta mot lagen, det kommer inte ha någon av de sakerna och det är därför varje barn går igenom upplevelsen själv, även om föräldern känner till tyngdlagen.

Så om vi ser på det; så sättet att analysera Universum på ur ett större perspektiv är att analysera det på samma vis. Vi ser på allting ur ett emotionellt perspektiv likaväl som ett logiskt, intellektuellt sätt, och de två måste mötas, det måste finnas en överenskommelse mellan det emotionella och logiken. Känslan måste ha en logisk förklaring med sig och det kommer den alltid ha med Guds sanning – allting är på det viset med Gud.

Så var och en av Guds sanningar har alltid en resonans med både känslan och logiken och förresten om du utesluter logiken så finns det uppenbarligen ett problem. Så om du utesluter logiken i analysen och du endast har den emotionella upplevelsen, så finns det också ett problem. Men det är inte huvudproblemet som de flesta på Jorden har – de flesta på Jorden föredrar intellektet och utesluter känslan.

Maria:      Javisst. Okej, vad händer om vi fortfarande har emotionella fel inuti oss, kan vi se sanningen då?

Nej, återigen så är det emotionella felet inom oss i princip som en vägg – det är en emotionell vägg som förhindrar absorptionen av den emotionella sanningen om samma ämne. Så som vi sade i ”Hur människans själ fungerar”, vilket är en annan omgång med vanliga frågor som vi har besvarat, om vi har ett emotionellt fel i vår själ om en viss sak vid en viss tidpunkt, så kan inte någon av Guds sanningar komma in i oss vid just den tidpunkten och om just den saken, eftersom alla Guds sanningar om saken också kommer att vara emotionella. De två känslorna står i direkt motsats till varandra – känslan av fel motsätter sig känslan av sanning.

Så det enda sättet som vi kommer kunna absorbera den faktiska sanningen, oavsett vad vi tänker i vårt intellekt, det enda sättet som vår själ kommer kunna absorbera sanningen, är genom att först gå igenom processen med att frigöra felet emotionellt. När den emotionella frigöringen av felet har skett, så har vi nu förmågan att emotionellt absorbera sanningen.

Det är därför det är så viktigt att förstå just den här principen om Guds sanning, eftersom ifall vi tror att vi kan absorbera Guds sanning med vårt sinne, samtidigt som vi behåller ett fel i själen om samma sak, så lurar vi bara oss själva. Det är också omöjligt för oss att automatiskt förändra oss under de omständigheterna och automatiskt göra vad sanningen föreskriver.

Så det vi behöver förstå istället är att Guds sanning är sådan att den känns och upplevs emotionellt. Om jag inte känner och upplever det emotionellt, så innebär det att jag har ett fel inom mig som också är en känsla som behöver upplevas innan den emotionella upplevelsen av Guds sanning kan komma in i mig.

Så vi behöver förstå den här relationen mellan hur vår själ förhindrar absorptionen av Guds sanning och ett av de primära sätten som den förhindrar den på är genom att inte tillåta känslan. Det är ett av sätten som de flesta som har hört Guds sanning under många år – skälet till att de inte utvecklas så snabbt som de skulle kunna eftersom de vanligen ständigt stoppar känslan, och när du stoppar känslan så är det omöjligt att ta emot ny sanning.

Maria:      Okej, bara en sista del från dina anteckningar här, du säger: ”Evig expansion mot universell sanning är bara möjlig när vi har emotionell intelligens.” Vad menar du med den här emotionella intelligensen?

Ja, om jag kan definiera termen som jag skulle uttrycka det, så är emotionell intelligens hur dina känslor är fullständigt i harmoni med logiken. Det är inte bara känslor som uttrycks utan någon intelligens eller logik.

Så är till exempel inte känslan av ilska något uttryck för emotionell intelligens enligt mig. Det är en känsla av fel som vi behöver få att lämna oss. Så vi behöver låta den flöda ut ur oss och om vi har emotionell intelligens så skulle vi förstå att ilskan behöver flöda ut ur oss, och därför så skulle vi tillåta att den upplevs i en säker miljö, men vi skulle tillåta det på ett sådant sätt att den inte skulle skada någon annan.

Så med andra ord skulle vi inte plötsligt bli rasande och bestämma oss för att mörda någon; om vi har emotionell intelligens så skulle vi inte göra något sådant. Skälet till detta är att det skulle finnas andra känslor inom oss som säger: ”Det är fel att mörda någon, det är att ta ifrån dem deras vilja, det är att ta ifrån dem deras liv, det är att ta kontrollen över dem, vilket inte är något som skulle vara i harmoni med kärleken.” Av den orsaken så skulle vi automatiskt känna att det är omöjligt att gå och mörda någon under några omständigheter alls, även om de försökte mörda oss eller mörda de vi älskar, så skulle vi fortfarande känna att det var omöjligt om just den tron fanns i vår själ.

Så det är mycket viktigt för oss att se att om vi hade emotionell intelligens så skulle vi veta att vi behöver släppa taget om felet för att ta emot sanningen, och processen där vi släpper taget om felet är en emotionell upplevelse. Vi skulle också veta att processen med att absorbera Guds sanning är en emotionell upplevelse, och om vi har emotionell intelligens så skulle vi veta det och vi skulle inte kämpa emot processen.

Det jag ser många människor göra är att de kämpar emot processen allt vad de kan, och de tillbringar mycket av sina liv med att undvika processen med sitt intellekt eller kämpar emot den processen; det är en indikation på att det finns lite emotionell intelligens närvarande.

Vi behöver utveckla en del emotionell intelligens om vi någonsin ska förstå alla Guds universella lagar; orsaken till det är, som jag har sagt, att upp till sjätte dimensionen är det möjligt att ta emot sanningar intellektuellt och försöka göra något annorlunda och verkligen få en del förändringar gjorda under längre tidsperioder. Själen har emellertid ännu inte förändrats helt och det enda sättet som hela förändringen kan ske är om själen går igenom den emotionella upplevelsen i att frigöra sina fel, så att den har den emotionella kapaciteten att förstå Guds sanning. Det är en process som behöver användas av varenda person som någonsin vill bli enig med Gud.

Om vi inte använder oss av den processen så uppvisar vi egentligen inte någon emotionell intelligens. Vi kanske tror att vi är intellektuellt intelligenta, men i själva verket så behöver det finnas en del emotionell intelligens för att en person ska kunna vara fullständigt lycklig. Faktum är att när de väl har detta fullständigt, så kommer de ha fullständig emotionell intelligens, precis som deras intellektuella intelligens kommer att bli fullständig i hög grad också. Så de kommer i det läget ha förmågan att absorbera ny information eftersom det inte finns något emotionellt hinder för absorptionen, eftersom alla de emotionella felen som förhindrar absorptionen har frigjorts.

Maria:     Men först behöver vi tillåta den emotionella processen.

Exakt, precis som barnet går igenom upplevelseprocessen när det upptäcker tyngdlagen, så behöver vi låta oss själva gå igenom experiment- och upplevelseprocessen för att hitta alla Guds sanningar, allihop.

Så om du vill så använder vi en emotionell process för att upptäcka sanningen, det är det vi gör, och vi behöver förstå att det är det vi gör. Det är inte bara ett intellektuellt: ”Hur fungerar det här, hur fungerar det där?” Det är en emotionell känsla av hur allt fungerar och ett vetande som en följd av det. Eftersom vi har frigjort felet, så vet vi när sanningen väl kommer in i oss hur allt fungerar oh det är mycket, mycket lätt för oss att sedan använda det i praktiken. Faktum är att det är omöjligt för oss att inte använda det i praktiken under de omständigheterna.

Så alla som kämpar med att älska behöver fortfarande använda sig av just den här processen, de har ännu inte förstått att Guds sanning alltid kommer att kännas, den kommer alltid vara en emotionell upplevelse. Om du kämpar med att använda den i praktiken så betyder det att det finns emotionella hinder i form av fel inombords som behöver frigöras.

Och varför skulle det vara så att du inte upplever felet? Ja, det beror på att du har en tro på att intellektet borde ha dominans över känslan och det är inte så Gud har skapat själen. Gud skapade själen så som vi ser den uttryckas genom barnet, och du kan se barnet gå igenom upplevelseprocessen. Så det spelar ingen roll hur mycket föräldern föreläser för barnet (skrattar) om något, någon slags fara, förr eller senare kommer barnet bara upptäcka den faran genom sin egen upplevelse. Och det är det som är det vackra med hur Gud har gjort detta.

Om vi förstod det från början så skulle vi engagera oss mindre intellektuellt i vad som pågår vad det gäller ”vad är sanningen, vad är det inte?”, och vi skulle inte ha de här stora debatterna om vad som är sant och inte, vi skulle ha ett större emotionellt engagemang. Vi skulle se på allting som kommer till oss och säga: ”Okej, jag hör den här personen presentera vad den personen tror är sanningen för mig. Låt mig analysera den här sanningen ur ett emotionellt perspektiv. Låter det förnuftigt enligt min emotionella intelligens? Inte bara enligt mitt intellekt, inte bara enligt min logik, för det finns många synbarligen logiska saker som presenteras som så snart du tillåter dig själv att analysera dem ur hjärtats perspektiv, ur ett emotionellt perspektiv, så kan du omedelbart avfärda dem, och det gäller majoriteten av de andliga lärorna på planeten. Du kan omedelbart avfärda dem om du analyserar dem bara ur just det här perspektivet.