FAQ – Kvalitet 9: Vad menar du när du säger att Guds sanning inte skadar någon eller någonting?

(Videoklippet från sessionen finner du inbäddat direkt nedanför den svenska översättningen)

Svar:

(Skrattar) Ja, på planeten finns ju den här vanliga föreställningen, eller hur, om att sanningen gör ont. Den finns i sånger (skrattar) och de flesta tror i själva verket på det. De flesta väljer att inte få sanningen eftersom de tror att sanningen gör ont. Faktum är att många är villiga att leva majoriteten av sina tid på jorden i liv där de inte vet sanningen om det mesta; de känner att det är en välsignelse att inte veta. Okunskap är smärtsam i själva verket, och Guds sanning är att okunskap är smärtsam och definitivt inte en välsignelse.

Så i själva verket kan inte Guds sanning skada någon eller någonting, och skälet till det är att det är den absoluta sanningen om universum, och den baseras helt på kärlek, så den är alltid kärleksfull. Så det är omöjligt att skada någon eller någonting med Guds sanning. Guds sanning är av en sådan natur att den alltid för in mer kärlek i situationen, alltid. Den för alltid med sig mer vidkännade av lagen i den situationen; den för alltid med sig mer sanning in i den situationen, det är så Guds sanning är.

Mänsklig sanning är ofta i förnekelse av Guds lagar, den förnekar sanningen; vi vill behålla vår egen åsikt, som vi vill tro är sann, men som i själva verket skadar vår existens. Så kallad ”mänsklig sanning”, när den inte är i harmoni med Guds sanning, skadar i själva verket vår lycka, den skadar oss.

Det är detta vi behöver komma att inse, att det som verkligen skadar oss är inte att veta sanningen, utan felet som fanns där innan sanningen blev känd. Det är därför det är så viktigt för oss att ha en önskan om att upptäcka mer sanning, eftersom om vi upptäcker mer sanning, så har vi potentialen att känna mindre smärta i framtiden. Om vi fortsätter att hålla fast vid felen och därför hålla fast vid osanningen, så uppmuntrar vi nu, genom lagen – det finns lagar som berör allt detta – till mer smärta.

Vi ger i själva verket oss själva mer smärta genom att hålla fast vid felet, och jag ser att det här är också är ett stort problem, att vi ofta tror att sanningen gör ont, när sanningen inte alls gör ont utan det är felet som ständigt skadar oss, som vi lever i nästan jämt. Och när det avslöjas så gör det förstås ont, och vi är i allmänhet inte villiga att gå igenom processen med att smärtan exponeras.

Så det som händer i slutänden är att vi trycker tillbaka smärtan och vi tänker att det hjälper oss att trycka undan smärtan om vi inte vet sanningen, men smärtan har en förfärligt skadlig inverkan på vår kropp, på våra känslor, på vårt liv, på vad som attraheras till oss i vårt liv, och till och med en skadlig inverkan på våra relationer, och i synnerhet på vår relation med Gud och ändå vill vi hålla fast vid smärtan. Vi ser inte sanningen om vad som skapar smärtan. Det som skapar smärta är inte sanningen, det är felet, och det är det vi behöver förstå.

Maria:      Så du säger egentligen att det är fel, det är lögner, det är bedrägligheter, alla de sakerna som skapar vår smärta och ibland vill människor förneka de sakerna och de tycker att det är okunskap och att det är något välsignat, men i själva verket kommer sanningen in i bilden så småningom och exponerar de sakerna. Och det är inte sanningen som gör ont de gångerna, det är bara exponeringen av vad som redan finns, vilket var bedrägligheter, lögner, fel, falska föreställningar, den sortens saker.

Precis, och faktum är att när en person kommer till andevärlden så inser de många gånger att den lycka de trodde fanns i okunskapen inte längre är någon lycka.

Maria:      Eftersom alla Guds lagar är utformade för att leda oss till sanningen, eller hur? Även om vi kontrollerar vår miljö tillräckligt mycket här i vår fysiska kropp; så snart vi kommer in i andevärlden så kommer vi att konfronteras med sanningen, eller hur?

Men det är inte enbart på grund av det; det finns många orsaker till att en person – när de väl kommer till andevärlden – inser att okunskapen inte handlar om lycka. De kommer till andevärlden i ett ofta förfärligt tillstånd med en stor mängd tillhörande smärta, och nu blir de fullständigt medvetna om sin smärta och de inser att mycket av deras smärta var resultatet av deras val att förbli okunniga.

De upptäcker också att deras val att hålla sig okunniga innebär att de inte förstår var de nu lever och det orsakar en stor förvirring och ännu mer smärta, eftersom de inte längre förstår sig på platsen där de lever och varför de lever på den platsen och vad som fick dem att hamna på den platsen. De förstår inte hur universum fungerar och därför vet de inte hur de ska komma ifrån den platsen där de lever. Så lyckan de trodde att de hade skapat genom okunnighet har inte skapats, och i själva verket har motsatsen skapats, och det är att mer smärta och lidande skapas genom okunnighet.

Du kan se ganska lätt hur detta fungerar i verkligheten i ditt fysiska liv, närhelst vi är okunniga om fysiska saker. Så till exempel var genomsnittspersonen på jorden för hundratals år sedan okunnig om det faktum att det fanns något sådant som bakterier. Så det vi brukade göra är att gå på toaletten och sedan äta direkt efteråt utan att tvätta händerna emellan, så det var något vi var okunniga om. Genomsnittspersonen kanske luktade på sina händer och sade: ”Åh, det här var inte särskilt trevligt”, och gjorde något åt det av den orsaken, men de skulle inte ha varit särskilt bekymrade över det faktum att det kunde finnas skadliga effekter av just de bakterierna.

Så okunskapen om detta var orsaken till att deras beteende var sådant att de lät sig själva leva i vad vi skulle kalla osanitära omständigheter, utan att förstå att den osanitära omständigheten var orsak till den myriad av sjukdomar, virus och bakterier som sedan påverkade deras eget liv och för många var orsaken till deras död och därför separationen från det liv de hade just då.

I det lilla, fysiska exemplet kan vi se okunskapen om det faktum att det finns mikroskopiska organismer som kan förorsaka att vi kommer till skada och skälet till att de skapades, vilket har helt att göra med vårt eget osanitära beteende, så kände vi inte till eller förstod det inte och därför ledde det till ett stort antal dödsfall. När vi väl börjar förstå det här, så började det minska antalet dödsfall som hörde samman med den sortens beteende, eftersom vi började uppföra oss anoorlunda; det ändrade på vårt beteende.

Det här är det vackra med sanningen, att den börjar ändra på vårt beteende. Den minskar smärtan, nu när vi förstår vad som är orsaken. Så nu har vi en relation mellan orsak och effekt, vi ser att effekten är döden av okända skäl, och senare blev orsaken känd i det att den orsakades av osanitära beteenden och omständigheter. När vi väl rättar till det osanitära beteendet och omständigheterna, så får vi helt plötsligt en förbättring i hur många personer som dör och därför ser vi den här relationen.

Sanningen gav oss mer frihet, ett längre liv, en längre livslängd i allmänhet och också mindre dödstrauman, som en följd av att vi inte dör av omständigheter som på ett dramatiskt vis orsakats av virus eller bakterier, eller andra slags organismer som skulle kunna skada oss.

Så hur kan någon då säga att sanningen gör ont? Sanningen gjorde inte ont; det var att förbli i den okunniga, felbaserade positionen som gjorde ont, och detta gäller fysiskt, emotionellt, andligt – med alla problem i universum. Så varje enskilt fysiskt, vetenskapligt problem i universum gynnas av att vi vet mer sanning om det, varje enskild emotionell sak som vi behöver upptäcka kommer att gynnas när vi vet mer sanning om den, varje enskild andlig sak i vårt framtida liv kommer att gynnas när vi vet mer sanning om den. Sanningen gör inte illa oss, den hjälper oss, gör oss lyckliga. Det är felet och att hålla fast vid den felbaserade positionen som skadar oss.

Maria:      Kan jag ta upp några exempel från anteckningarna här? Du har sagt att det alltid leder till mer skada och smärta för själen att inte vara öppen och säga hela sanningen, och det relaterar lite till det du säger här, eller hur?

Ja, det leder inte bara till mer smärta för själen, utan som en konsekvens av detta till mer smärta i den fysiska kropepen och de andliga kropparna som hör till själen. Så genom att hålla tillbaka sanningen och inte säga den – i något fall där vi vet den och vi inte säger den – så skapar vi enbart mer smärta och lidande åt oss själva och mer smärta och lidande för ala som hört vår lögn, eller som kunde ha gynnats av sanningen som vi höll tillbaka.

Om du tänker på det, så skulle vi inte utföra sådana handlingar om vi inte trodde att sanningen gör ont. Om vi tänkte för oss själva: ”Åh, sanningen gör aldrig ont”, så skulle vi säga: ”Jag skadar inte någon, jag kan gå till dem och säga vad jag vill som är sant och jag skadar dem inte.” Men jag skulle också förstå att om jag säger något till en person som inte har visat sig vara sant, och inte är en bevisad sanning, så kan det vara farligt, och såvida jag inte först säger att ”Jag vet inte”, eller ”Det här är min personliga åsikt”, så skapar jag fiktiv sanning, vilket personen sedan kan agera enligt och göra något med.

Om människor gör något baserat på din personliga åsikt, så är det okej, det är deras personliga val, du har sagt rakt upp och ner att det är din personliga åsikt och det är okej. Men om människor gör något för att du säger åt dem att det är Guds absoluta sanning och det inte är det, och så agerar de enligt detta på sätt som kommer skada dem i framtiden, då kommer mycket av den smärtan att ligga på dig personligen också på grund av lagen.

Maria:     På din själ, i själva verket.

På sjäen, och du kommer att känna smärtan från detta också. Så det är mycket farligt att säga så kallade idéer eller koncept till andra som du inte vet om de är sanna. Du behöver förstå att det är farligt och också säga till människor; ”Nej, det här är min personliga åsikt, det är inte något jag vet säkert.”

Så det finns många saker som är min personliga åsikt och som jag inte vet säkert, och när folk frågar om min personliga åsikt så säger jag vad den är, eftersom de har frågat, men jag säger till dem: ”Det här min personliga åsikt, jag vet det inte säkert”. När jag vet något säkert så säger jag: ”Nej, det här är Guds sanning som jag har upptäckt genom erfarenhet och jag vet det med säkerhet”, och sedan säger jag just de sakerna. Och jag vet att jag kan göra det utan rädsla för att de någonsin ska skadas av det, eftersom jag vet att Guds sanning alltid leder till mindre smärta, det leder alltid till mer kraft i individen och för oss kollektivt; det leder alltid till att mer kärlek finns på planeten, det leder alltid till en lyckligare existens.

Maria:        Ja, det är vackert. Okej, några andra exempel nu som bara handlar om emotionell smärta. Så, du har här: ”Om vi avvisar sanningen på grund av potentiell smärta så väljer vi att förbli i emotionell smärta”. Du har redan tagit upp det här en del, eller hur?

Ja, det vi egentligen säger till oss sjäva i det läget är att sanningen orsakar smärta. Det är vad vi egentligen säger. Så om vi avvisar sanningen för att vi är rädda för att vi ska komma att känna smärta, så säger vi egentligen att det är sanningen som orsakade min smärta.

Vi ser detta hända hela tiden på våra seminarier och grejer när folk kommer fram och säger: “Vad är sanningen om detta?” och du börjar tala om det för dem och de säger: ”Jag vill inte veta”. Du kan känna i dem att de inte vill veta – det är deras föreställning, den falska föreställningen att sanningen gör ont som kommer till ytan, det är en känsla de har av att sanningen gör ont. Det är inte sanningen som gör ont, det är felet som sanningen exponerar som skadar dem, och de behöver vara villiga att uppleva felet och känslorna som hör samman med felet om de någonsin ska bli fria från det.

De flesta är inte villiga att gå igenom det. De vill höra en sanning utan att den någonsin behöver absorberas i deras hjärta. De tror att de kan tvinga in den i sina hjärtan samtidigt som felet är kvar i deras hjärta. Det är inte möjligt, det är bara inte något som är möjligt, och det finns en annan fundamental princip i Guds sanning, som vi kommer se på senare, faktiskt, som säger att det inte är möjligt. Men det är inte möjligt och varje gång de försöker göra det, så förstärker de i grund och botten sitt eget system av föreställningar om att sanningen gör ont. Och de blir rädda för sanningen, vilket också är en indikation enligt våra tidigare samtal på att rädslan inte är i harmoni med Guds sanning heller. Så det är en indikation på att något är fel. Varje gång vi är rädda för sanningen, så måste något vara fel med vad vi tror om sanning.

Maria:      Några av de sakerna kan vara att vi ofta känner den emotionella smärtan när sanningen kommer in i oss eftersom vi tror på ett fel, vilket gör ont att släppa ur oss.

Kan jag få säga att vi inte känner den emotionella smärtan i att sanningen kommer in i oss, eftersom det inte finns någon emotionell smärta som hör samman med att sanning kommer in i oss? Det finns bara emotionell smärta som hör samman med att felet lämnar oss. När någon säger oss sanningen, så exponerar den felet och vi börjar känna det, vilket innebär att det börjar lämna oss. När vi väl börjar känna det, så lämnar det oss och därför upplever vi en del smärta. Vanligen sker de här två händelserna i ett väldigt nära samspel. Någon säger oss en sanning och den emotionella smärtan väcks genast och om vi tillåter det, så börjar vi känna felet, men om vi inte tillåter det så börjar vi tro att sanningen var orsak till vår smärta, vilket inte är sant, eftersom det är omöjligt för sanningen att orsaka vår smärta.

Maria:      Och det indikerar egentligen att vi vill hålla fast i vår smärta, vårt fel, eller hur? Vi säger: ”Det räcker med sanning för jag vill inte ha det här, jag vill hålla fast vid det snarare än att uppleva det.”

Ja, och den största orsaken till att en person håller fast vid felet är att de är ovilliga att gå igenom den emotionella processen i att frigöra sig från felet. Så det är en fråga om personlig ovillighet, det har inte något att göra med att sanningen gör ont, det är frågan om deras personliga motstånd mot att de behöver låta felet lämna dem.

Maria:      Så om vi släpper ut emotionella fel, så ger det oss bara fred, lycka och välsignelser att höra Guds sanning.

Ja. Så när vi väl kommer till punkten där vi frigör oss från felet på ett visst område, om en viss sak, så kan vi absorbera alla möjliga slags gudomliga sanningar om just det ämnet utan något motstånd mera. Det finns inte heller någon smärta knuten till detta längre, eftersom felet som orsakade smärtan i själva verket är borta, eftersom vi valde att uppleva det.

Maria:     Ja. Så om vi använder några exempel här.

Kanske vi kan använda exemplen i vår nästa session.

Maria:     Javisst, absolut.

Jag har lagt dem i fel ordning där.

Maria:      Det går bra, okej. Ja, det sista du har skrivit här är att det finns emotionella konsekvenser av att vilja tro på lögner för att undvika emotionell smärta, det kanske är en ganska dramatisk sak att avsluta vårt samtal med. (Skrattar)

Ja. Många gånger vill vi tro på lögnen. Den största orsaken till varför vi vill tro på lögnen är för att vi försöker undvika viss emotionell smärta i vad som kommer att hända med oss när vi måste acceptera sanningen, och den emotionella smärtan är en följd av att felet lämnar oss, vilket vi inte vill ska lämna oss.

Så det vi gör är att vi hanterar det och hur vi hanterar det är genom att välja att fortsätta att tro på lögnen för att undvika den emotionella smärtan i att felet lämnar oss. Det här är något hemskt som händer med hela system av föreställningar – religiösa trosföreställningar, vetenskapliga trosföreställningar, politiska trosföreställningar och alla möjliga trosföreställningar på planeten, till och med i våra egna system av föreställningar om våra personliga känslor. Vi försöker ständigt hantera smärtan inom oss utan att frigöra oss från den. Det här är ett stort fel i vår önskan.

Vi behöver förstå att vi så småningom inte kommer klara att hantera vår känslomässiga smärta, eftersom i vår känslomässiga smärta så gör vi val som sedan får oss att attrahera mer känslomässig smärta och därför mer fel. Och ju mer den här cykeln fortsätter, så byggs felet på till den punkten att vi har en enorm mängd smärta att uppleva och det kommer att vara mycket, mycket svårt för oss att uppleva den. Det finns många personer som har levt i andevärlden i tusentals år som ännu inte har tagit fatt i processen med uppleva sin emotionella smärta, eftersom deras emotionella smärta är så stor på grund av valen de har undvikit att göra. Sanningen hjälper till i den processen så det är mycket viktigt för oss att förstå att vi behöver låta sanningen göra sitt jobb och att sanningen för med sig lycka.

Maria:      Så du säger i själva verket att när vi fattar beslutet att tro på lögner, så låter vi inte bara känslan som redan finns i oss undgå att avslöjas, och därför förbli omöjlig att läka, utan vi samlar i själva verket på oss mer emotionell smärta.

Självklart, eftersom vi fattar beslut som baseras på okunskap, vilket betyder att vi bryter mot många av Guds sanningar eller Guds lagar. När vi bryter mot många av Guds lagar så finns det en påföljande effekt av de lagarna som säger oss när vi bryter mot dem, att det finns en slags följd av att bryta mot dem, som ökar mängden smärta vi går runt med, för att visa oss att vi i själva verket fattar fler beslut som inte är i harmoni med kärleken, inte är i harmoni med sanningen.

Så vi har den här cykeln som inträffar som fortsätter byggas på till en såpass stark intensitet att vi inte längre vill fatta några beslut som inte är i harmoni med kärleken – det är syftet med systemet – men många av oss tar många, många år på sig att komma till den punkten eftersom vi trycker undan den emotionella upplevelsen av smärta, vi försöker hela tiden undvika smärtan. Om vi var känsliga för smärtan och tillät upplevelsen av smärtan så är det högst osannolikt att vi skulle fatta ytterligare beslut som skulle leda till mer smärta.

Så det finns en fördel med att låta oss själva bli känsligare för den emotionella smärtan som orsakas av fel, inte av sanning. Vi behöver låta oss själva uppleva fördelen med att vara känsligare för den emotionella smärtan, låta oss själva uppleva den emotionella smärtan, vilken är följden av felet som finns inom oss som behöver lämna oss på något vis, det behöver komma ur oss på något vis. När det väl händer, när sanningen kommer till oss, så kommer det vara som: ”Ah, det är ju bara som att andas frisk luft”; det är vackert, det skapar lycka, vi kommer inte att motsätta oss den under de omständigheterna.

Vårt motstånd mot sanningen drivs av rädsla för att uppleva vår emotionella smärta. Om vi verkligen förstod Guds principer här, så skulle vi förstå att rädsla leder till mer smärta, vi skulle förstå att rädsla står i motsats till Guds sanning och vi skulle förstå att smärta står i motsats till Guds sanning, men båda behöver upplevas för att kunna frigöras ifrån oss.

Maria:      Javisst, mina guider hjälpte mig nyligen med något då jag kände mig rätt så fast kring en viss grupp av känslor och vissa probem i vår relation, och de sade till mig: “Du känner dig fast kring dessa känslor, men om du bara fortsätter att ha en önskan om sanning, att tala sanning, vilja ha sanning i dina mellanhavanden så exponeras dina känslor, du kommer inte behöva oroa dig för det här problemet mer”. Och jag kan gå i god för det – det fungerade definitivt för att få mig att komma över det här hindret där jag bara kände mig helt stagnerad. Bara att ens be om att få mer sanning och göra ett åtagande att bara vara helt sanningsenlig, till och med om min felbaserade position som rör mig själv och som rör andra, hjälpte mig verkligen att börja frigöra mig från en del av de felen.

Ja. Efter ett tag börjar vi se att allt vårt motstånd orsakas av vår rädsla för smärta, vare sig smärtan är fysisk eller emotionell. Rädsla är inte resultatet av Guds sanning och smärta är inte resultatet av Guds sanning – båda är resultatet av fel som uttrycks som sanning. Fel som vi tror är sanna men som inte är det.

Maria:      Och om vi tar till oss processen där vi önskar oss sanning så börjar felen lämna oss och vi börjar uppleva mer fred, mer riktning, mer önskan, mer lycka.

Precis, till och med att bara kännas vid sanningen att du är angripen eller kännas vid sanningen att det potentiellt kan utövas våld mot dig, och det har en frigörande inverkan på personen, inte en förslavande inverkan. Så ofta om vi accepterar sanningarna som vi försöker förneka, så skulle de i själva verket frigöra oss från rädslan och frigöra oss från smärtan.

Så jag ser det som något sorgligt att de flesta fortfarande inte förstår det här förhållandet mellan smärta och fel. De tror att smärta hör samman med sanningen, inte med felet, och det är mycket sorgligt eftersom smärta inte hör samman med sanningen. De tror också att rädsla hör samman med sanningen – det är därför de vill förbli okunniga. Rädsla hör inte heller samman med sanningen och det är de här sakerna vi behöver komma att förstå.

Maria:     Okej, tack så mycket.