FAQ – Vad är beroenden?

29 april 2014, Wilkesdale, Queensland, Australien

(Videoklippet från sessionen finner du inbäddat direkt nedanför den svenska översättningen)
Klicka här för svensk PDF-version av texten.

Jesus: (Skrattar) Tja, beroenden är resultatet av att trycka undan känslor inuti själen, så som rädsla, eller smärtsamma känslor som sorg. I ett försök att göra det så måste vi skapa en helt annan grupp känslor som vi kallar önskningar, som hjälper oss att förneka, trycka undan, stå emot eller ersätta smärtsamma upplevelser med. Beroenden finns inuti själen, och de är i princip önskningar som skapas av undantryckandet av vissa rädslor. I synnerhet rädslor, men det kan också vara undantryckandet av andra slags känslor som sorg.

Maria:      Eller skam.

Eller skam, eller andra slags känslor. Beroenden är väldigt, väldigt kraftfulla verktyg för att undvika smärtsamma känslor, och som sådana kämpar de flesta enormt mycket med att ge upp dem, i synnerhet att ge upp dem om de är emotionella, men även om de är fysiska beroenden, så är det väldigt, väldigt svårt att ge upp dem.

Maria:      Okej, låt oss prata om det, eftersom du, i din …

Vi kan prata om de olika beroendena.

Maria:      De olika beroendena. Ja. I din inledning där så sade du i princip att de alla är emotionella i själva verket.

De är emotionella allihop. Ja, de genereras av önskan att trycka undan vissa känslor… är förmodligen mer korrekt.

Maria:      Så då kan beroenden komma i olika former, men de genereras allihop av en emotionell önskan om att trycka undan rädsla.

Eller förneka eller motsätta sig eller ersätta – ta in något istället för. Ibland är det enklare att trycka undan en känsla genom att ha en annan istället, till exempel.

Maria:     Vi kan prata om det. Det finns tre huvudformer av beroenden…

Ja.

Maria:     … och den första är emotionell.

Självklart. Emotionellt är när vi använder en känsla som måste komma antingen inifrån oss eller utifrån oss. Vanligen kommer den utifrån oss eftersom den inte finns inuti oss, så vanligen är det en känsla som vi förväntar oss att någon i vår omgivning ska ge oss, för att undertrycka eller förneka eller stå emot eller byta ut en negativ, smärtsam känsla som vi har inuti oss.

Vi skulle förmodligen kunna komma på några exempel här, på vad sådana känslor skulle vara.

Maria:      Till exempel, mellan en make och en maka, så skulle det kunna finnas många känslomässiga beroenden, eller hur? Som att, om jag inte vill känna mig ensam eller oönskad eller ensam…

Eller otrygg.

Maria:      … oattraktiv, eller otrygg, jag kan vilja att min make ska förse mig med alla de känslorna.

Alla de sakerna…

Maria:     De skulle vara känslomässiga beroenden som jag har.

… och du skulle tro att du är kär i honom när han gör det.

Maria:     Ja. (Skratt) Känner mig superattraktiv.

Du skulle känna dig superattraherad till honom för att han förser dig med beroendet av trygghet, han förser dig med beroendet att få dig att tycka om dig själv. Eftersom han förser dig med alla de här beroendena, så kommer du bara tro att du är upp över öronen förälskad i honom, när det i själva verket bara är medberoenden alltihop.

Maria:      För du vet vad som händer? När du är nära den personen, så kommer plötsligt alla sakerna som du har försökt så mycket med… du har en aktiv önskan om att trycka undan, plötsligt i den personens närvaro så känner du inte att…

… dem längre.

Maria:     Du känner dem inte längre eftersom de inte kan …

Och du märker att det är väldigt, väldigt lätt att trycka undan dem när du är med dem.

Maria:      De är lätta att trycka undan, så du tänker: ”Det här är toppen, att vara med den här personen, det måste vara kärlek!”

”Det här är kärlek. Det här är kärlek.” Och det är det inte. Det är bara ett emotionellt medberoende, och uppenbarligen behöver den andra personen också få ut något av det också.

Maria:     Du ger dem förmodligen något emotionellt.

Självklart. De får förmodligen något i gengäld för att förse dig med just de här känslorna, annars skulle de förmodligen inte vara i en relation med dig ‒ såvida de inte tror att det är allt de är värda, vilket förstås många tror på grund av hur de behandlades när de var unga.

Så vanligen har du två grupper med människor som har skapats i de emotionella medberoendena. Det finns en grupp av personer som jag skulle kalla för ”missbrukarna” av beroendet, och sedan den andra som jag skulle kalla för ”leverantörerna” av beroendet. Leverantören av beroendet är vanligen personen som kräver att beroendet ska uppfyllas, och känner det som att de helt enkelt har rätt att förvänta sig att beroendet ska uppfyllas, och leverantören av beroendet i allmänhet känner att de borde uppfylla det beroendet, och att det är det som är det kärleksfulla att göra.

Maria:     Det är så de får sin känsla av värde.

Det är så de får sin känsla av värde. Med andra ord har de ett lågt självvärde och de får sitt värde genom att förse missbrukaren med beroendet.

Maria:     Ja, jag är med.

Och när jag säger ”missbrukare” så hänvisar jag till… nästan alla äktenskapsrelationer på planeten just nu vanligen har en missbrukare och en leverantör, och de flesta av dem tror att de är kära. (Skrattar)

Maria:     Ja, åtminstone i början.

Åtminstone i början. Självklart, eftersom det är en oren känsla, som inte är i harmoni med Guds kärlek och sanning, så skapar det så småningom smärta, så efter ett tag så tror de inte att de är kära längre. (Skrattar)

Maria:      Men ofta är dragningen i det känslomässiga beroendet så stark, att de inte lämnar relationen, eller söker upp någon annan som kommer förse …

… som är identiskt. Ja. De går från en relation till en annan till en annan som är identisk… eller så märker du att människor byter till motsatsen. Med andra ord så missbrukades de i en relation, så de var missbrukaren i en relation. De blev väldigt arga över missbruket som ägde rum i den relationen, så i nästa relation är det de som blir missbrukaren. Med andra ord så har de alla krav och förväntningar som den andra personen måste uppfylla.

Maria:      Och är det möjligt för ett par att vara i en situation där en är missbrukaren på ett område, och den andra är missbrukaren på ett annat område?

Ja, definitivt. Det beror helt på den känslomässiga upplevelsen hos  dem båda när de var barn, och vanligen är det vad som sker i praktiken. En missbrukar på ett område, en missbrukar på ett annat, och de har tolerans. De får höra, i äktenskapsrådgivning, att de ska kompromissa med varandra i de här sakerna, så de tolererar varandras missbruk, och de tolererar varandra de gångerna som någon ger dem lite kärlek. De tror att det är en kärleksfull relation, och självklart är det inte en kärleksfull relation, det är en medberoende-relation i första hand, men de flesta människor har sådana.

Maria:     För mig är det …

Och får jag säga…

Maria:     Varsågod.

Den främsta orsaken till att de är i dem är att de uppfyller deras beroenden, eller det mesta av deras beroenden. Verkligheten är att om någon inte uppfyller något av dina beroenden, så är det högst sannolikt att du inte gillar dem. (Skratt)

Maria:      Såvida vi inte är en person som är ödmjuk inför några av känslorna av rädsla, skam, sorg. Det är vad jag hittade i det här exemplet som vi pratar om. Vi drivs så av beroenden i våra liv, att det i princip är det primära vi söker efter, såvida vi inte är ödmjuka inför några av de här andra känslorna.

Det stämmer.

Maria:      Hela relationer, äktenskap, familjer, yrken, baseras helt på undvikandet av de här känslorna.

Ja.

Maria:     Och det är epidemiskt. (Skrattar)

Det är en epidemi.

Maria:     En global epidemi.

Det är den värsta epidemin. Den är värre än någon annan sjukdom, eftersom den skapar de flesta sjukdomarna, dessutom. Så det är värre än någon sjukdom. Det här är en orsak också till att jag förmodligen en av de minst omtyckta personerna, eftersom jag inte matar personernas beroenden särskilt mycket, om alls. De flesta känner sig inte bekväma när de är i närheten av mig. Även om jag är kärleksfull och sann mot dem, så känner de sig inte bekväma i närheten av mig, eftersom jag inte ger dem vad de definierar som kärlek. Men det är bara kärleken som förklär sig… som att, det är bara beroenden som förklär sig till kärlek. Det är allt det är, och det är ett av de främsta sätten som vi tar till för att undvika mörkare och smärtsammare känslor, och därför är önskan efter detta så stark.

Så det känslomässiga sättet är det första sättet.

Maria:      Och det verkar vara den största gruppen av känslor på planeten, håller du med?

Tja jag vet inte, du vet. Om du ser på hur beroenden är, när du ser på de tre på listan, så får du i slutänden förmodligen säga att de allihop används av i stort sett det flesta, men jag tror att de emotionella ibland är svårare att se.

Maria:     De är lömska på sätt och vis, eller hur?

De är lömska och de har inte så mycket dömande associerat till sig. Det jag menar med det är att många gånger associeras fysiska beroenden med dömanden, där de emotionella beroenden inte associeras med några dömanden. Faktum är att vi dömer dem som kärleksfulla och trevliga. För det mesta får de stöd av samhället. På grund av det så är ouppnystade emotionella beroenden ett av de svåraste åtagandena som en person någonsin kommer att behöva göra i sin relation med Gud, eftersom Gud alltid vill att du ska nysta upp alla dina emotionella beroenden. (Skratt)

Uppenbarligen vill Gud hjälpa dig att komma åt vad som finns under dem, vilket är alla dina rädslor, och de smärtsamma känslorna du behöver uppleva som kommer läka dig. Gud har skapat ett helt system av lagar i universum för människans själ, som triggar igång det faktumet att när du följer dina beroenden så kommer du få ett liv med mer smärtor. Det är därför de flesta följer sina beroenden, och så småningom ser smärtan som kommer av att följa sina beroenden. Sedan slutar de följa det beroendet bara för att ersätta det med ett annat, och sedan följa det beroendet.

Såvida vi inte är väldigt uppriktiga så kommer vi aldrig komma till den verkliga orsaken till de flesta av våra emotionella beroenden. Vi måste vara väldigt uppriktiga för att komma dit, och det är jättebra, för med Gud måste allting vara väldigt uppriktigt. (Skratt)

Maria:      Jag älskar det. Det kräver djup ärlighet, och skulle du inte vilja känna dig själv så väl?

Ja.

Maria:     Och skulle inte Gud vilja att du känner dig själv så väl?

Jo, så det kräver en enorm mängd användning av din vilja att faktiskt komma till det stadiet där du verkligen vill veta vilka dina beroenden är, eftersom de känslomässiga beroendena täcker över alla de saker som kan läka dig om du upplever dem. Så du vill definitivt ta dig dit. Det här är också en orsak till att de flesta, om inte alla, processer som människor har för sina känslor inte fungerar – eftersom majoriteten av dem arbetar med beroendet. Beroendet hålls kvar, och medan beroendet hålls kvar så kommer du aldrig känna den verkliga, kausala känslan. Självklart kommer de flesta av de här teknikerna som folk har för att komma till sina känslor inte fungera.

Såvida du inte har en uppriktig önskan om att möta dina verkliga beroenden, och den här första gruppen, med de emotionella, är den svåraste att möta, förmodligen eftersom det är de mest lömska av dem, så kommer du kämpa väldigt mycket i din relation med Gud, och till och med i din relation med dig själv, eller i din relation med någon annan, eftersom du inte kommer göra det på riktigt medan du har beroendena kvar.

Maria:     Okej. Vi fortsätter med nästa grupp.

Vilken är nästa grupp?

Maria:      Ja, jag kan berätta vilka de andra två är. Först pratade vi om emotionella beroenden.

Vi fokuserade på känslorna först.

Maria:     Ja. Sedan har vi fysiska beroenden och beroenden av substanser.

Ja. Vi kan skilja på två av dem. Jag har gjort skillnad på de två eftersom fysiska beroenden inte alltid har med substanser att göra. Det kan vara situationer som gör det bekvämt för dig. Till exempel är det många som när de haft en lång arbetsdag kommer hem och sätter sig framför teven det första de gör. Det är inte någon substans de missbrukar, utan snarare en situation som gör att de känner sig bekväma.

Maria:     Som hjälper dem …

Som hjälper dem att undvika grejerna som har triggat dem under dagen. Det är ett beroende; det skapar ett beroende. Det är därför som dataspel, tv, situationer där du vill gå på stan hela tiden, eller måste jogga varje morgon. Saker som du behöver göra varje dag är allihop en indikation på fysiska saker som du använder för att undvika specifika saker. Därför är de fysiska beroenden. De här fysiska beroendena kan också vara ganska lömska, eftersom majoriteten av dem inte ses ner på av samhället. Samhället accepterar dem.

Maria:     Farao, det mesta av samhället är engagerat i ett stort antal …

Precis. Faktum är att hela företag skapas för dem i samhället; så ser verkligheten ut. Fysiska beroenden är lika lömska, många gånger, som känslomässiga beroenden eftersom för det mesta tror vi att vi gillar dem, men vi har ingen aning om varför vi gillar dem, och vi känner oss dragna till att ha dem, även om vi inte har någon aning om varför det finns en sådan dragning efter att ha dem. Vanligen är de väldigt, väldigt starka. Så snart de tas ifrån oss, just de här sakerna, de här omständigheterna .. .så om vi kommer hem och teven är trasig, då kommer genomsnittspersonen ta till sitt raseri, och där är indikationen på att beroendet finns där. De blir arga. Varje gång du blir arg så indikerar du att beroendena är där, det är vad det är.

Vi har ett sätt att mäta vårt beroende genom ilskan, och vi kommer prata om ilskan senare, men de fysiska beroendena tycker jag är intressanta eftersom de återigen är en annan uppsättning beroenden som samhället i allmänhet accepterar. De flesta i samhället är fullständigt omedvetna om hur de använder dem, på ett beroendestyrt sätt för att trycka undan känslan, och de är också omedvetna om farorna som orsakas av just de här beroendena.

Den motsatta änden av samhället är att en del av samhället ser just de här beroendena, så de skapar en rad lagar, som: ”Du borde inte se på teve”, eller ”Du borde inte göra det här och du borde inte göra det där”.

En del religioner börjar till exempel skapa lagar för vad som bör och inte bör göras. De blir väldigt stränga i vad som behöver göras med fysiska beroenden, eftersom de ser dem som beroenden, men de är fortfarande rädda för dem. Istället för att kännas vid att du kan använda det, och det är en användning av din vilja, så tar de ifrån dig rätten att använda den. De försöker förneka dig att få tillgång till din egen vilja.

Maria:      Ja. Inbyggt i det, emellertid, är antagandet att varje del eller varje användning av den fysiska aktiviteten eller situationen eller händelsen är beroendeframkallande, och det är inte nödvändigtvis fallet heller, eller hur?

Definitivt inte. Faktum är att du kan använda många av de här fysiska sakerna som raka motsatsen. Och detsamma gäller förstås för dina känslor – du kan använda dem under helt motsatta omständigheter, och faktiskt hitta beroendet du har, och hitta rädslan som ligger under det, genom att utföra vissa aktiviteter och använda din vilja på ett annat sätt.

Maria:      Dessutom är kanske inte önskan som driver på den aktiviteten att trycka undan. Det kan, som du sade, vara att hitta beroendet.

Det stämmer.

Maria:      Det kan också vara att vi känner att det vore bra för vår kropp att ta en promenad. Vi känner oss inte tvungna att göra det genom önskan om att kontrollera vår kropp eller trycka undan vår känsla, vi känner bara att det är en sund sak att göra. ”Jag tänker ta och göra det”.

Nyckeln är, om du tar bort den fysiska handlingen, vad gör personen då? Om de blir arga, irriterade, upprörda, faktiskt från en mild irritation och vidare därifrån, så har det ett beroende där. Det är måttet på om det finns ett beroende där eller inte.

Maria:     Det är en väldigt bra sak att peka på.

Det var den andra. Det är fysiskt, och vi har separerat det från substanser, av ganska uppenbara orsaker. Substanser är beroenden som du kan uppfylla genom att inta vissa saker som får det att verka som att beroendet försvinner.

Maria:     De får känslor …

… får de underliggande känslorna att synbarligen försvinna, ursäkta. Så det här är som substansmissbruk, om jag säger så. Alkohol, droger, men det kan också vara substanser som, återigen, samhället inte verkar ha några större problem med, som mat till exempel, eller…

Maria:     Kaffe.

Kaffe eller te eller den sortens substanser som verkar vara ganska oskyldiga, och ändå används de i hög grad för att trycka undan rädslobaserade känslor från att kännas.

Vi kan dela upp substanserna i två områden – accepterade av samhället och inte accepterade av samhället. De som accepteras av samhället är de som de flesta av oss använder i allmänhet, och som vi känner oss rätt så bekväma med att använda, och som vi har mängder av rättfärdiganden för att använda i våra egna inre känslor. Sedan finns det de som samhället inte accepterar, och det är de som vanligen ses på som att de orsakar resten av samhället mycket större skada än vad det genomsnittliga beroendet gör. Det är den kategorin droger hamnar i, till exempel, och alkoholmissbruk hamnar i den kategorin. En person har lov att vara beroende av alkohol så länge de inte blir fulla hela tiden…

Maria:     Så länge de inte…

… och det påverkar alla andra.

Maria:     Ja, påverkar alla andra.

Med andra ord får de ha ett beroende fram till en viss punkt, men när beroendet väl når bortom den punkten, och blir något där vi inte riktigt kan fortsätta våra liv på ett sätt där vi själva bestämmer, utifrån hur samhället dömer, då döms det såklart som dåligt ur samhällets perspektiv, och därför behöver det i allmänhet lagstiftas om det på något vis.

Maria:      Det är intressant, eller hur, när du säger att vi inte fungerar så som samhället anser att vi borde fungera, när all slags tillförlitlighet på någon av de sakerna – emotionella, fysiska eller substanser – ur Guds perspektiv innebär att vi inte fungerar optimalt ändå. Vi använder en substans, en vana, en känsla för att fungera, och det i sig självt säger att vi har ett stort problem.

Ja. Om vi tittar på de här tre: I princip är den första emotionell, och det är … du kan se att det handlar helt om relationer du är engagerad i, vanligen. Den andra är fysisk, och det handlar helt om vanorna du har, och den tredje är substansbaserade substanser, och det handlar helt om de fysiska substanser du är beroende av. Alla tre är effektiva i att hjälpa dig att undvika underliggande, smärtsamma känslor, men jag skulle vilja påpeka en annan sak om alla tre. Några av dem har lättare att göra det än andra.

Om du till exempel märker att en substans är användbar när du vill förneka en känsla så kommer du förmodligen använda den substansen snarare än att försöka få en person att hjälpa dig med känslan. Orsaken är att det är svårare att manipulera en person som hjälper dig emotionellt än att bara ta substansen, så vanligen attraheras vi mer till substansen än till det tillhörande emotionella beroendet.

Maria:     Och det beror mycket på vår erfarenhet, eller hur?

Det gör det.

Maria:      … när de här känslorna bildades och vi började trycka undan dem, eftersom i vissa situationer, kanske i en del familjer, så finns det inte så många substanser tillgängligt, men det finns en väldigt följsam förälder som vill skapa ett medberoende med sitt barn.

Det stämmer. Så det skulle vara vårt val av drog.

Maria:      Det känslomässiga undantryckandet. Något som du har i anteckningarna här är att… ordet vi inte har nämnt, är att det är tillförlitlighet, och det är ett bra ord, eller hur? Det är en emotionell tillförlitlighet till att trycka undan som används. Vi förlitar oss emotionellt på något för att trycka undan något annat, eller vi förlitar oss fysiskt, men den tillförlitligheten är att vi lutar oss mot det, vi behöver trycka undan de sakerna.

Ja. Faktum är att de flesta av oss behöver det så mycket att när det tas ifrån oss blir vi väldigt irriterade. När det tas ifrån oss, och det spelar ingen roll om det är något emotionellt, något fysiskt eller någon substans.

Maria:      Bara en annan tanke som slog mig när du pratade, om emotionella beroenden. Du nämnde relationer. Vi tänker vanligen på det i termer av relationer med personer som fortfarande är på Jorden, men det är högst möjligt att ha sådana emotionella beroenden med andemänniskor också, eller hur?

Självklart. Självklart. Faktum är att många andemänniskor är inblandade i alla tre sakerna. Andemänniskorna är inblandade i den emotionella eftersom de vill ha samma känslor, och de märker att var de än bor i andevärlden så kan de inte få dem, så de återvänder till Jorden och vill ha just de känslorna från andra personer på Jorden.

Maria:      Det här gäller om de själva inte har utvecklats i kärlek, om de fortfarande har beroenden.

Det stämmer. Självklart skulle du bara vara involverad i ett beroende om du inte har utvecklats i kärlek. Jag har i princip just fördömt hela världen (skrattar), eftersom är kraftigt involverade i beroenden, vilket betyder att vi inte har utvecklats särskilt mycket i kärlek. Jag tror att du ser utifrån vad som händer på Jorden att ja, vi har definitivt inte utvecklats särskilt mycket i kärlek, och därför är vi kraftigt involverade i våra beroenden.

Men den första, den emotionella; andemänniskor är ofta kraftigt involverade i det, därför att varje gång vi har en emotionell öppenhet inför att bli matade med något, så finns det en andemänniska som vill mata det beroendet, så länge vi är villiga att ge dem något i gengäld. Det är samma slags relation som vi har utvecklat med andra personer på Jorden, med undantaget att vi helt enkelt inte ser personen som ger oss känslan. Det är det enda undantaget.

Det andra, med fysiska situationer; ofta kan andemänniskor, efter att de gått över, inte längre vara i samma fysiska situationer, så de besöker människor på Jorden och uppmuntrar dem att vara i samma fysiska situationer, så att de kan få samma upplevelse emotionellt. De är ofta involverade i det här.

Och sedan är andemänniskor kraftigt involverade i missbruket av substanser. Det främsta skälet till det är att de inte kan få de substanserna i andevärlden, så det de gör är att de överskuggar en person på Jorden som är villig att inta de substanserna, i sådan grad att de kan dela följderna av substanserna med en annan person. Med andra ord så kommer personen på Jorden till slut tappa medvetandet, och ändå kommer andepersonen kunna känna följderna av substansen genom att ha en energimässig kontakt med personen.

Andemänniskor är kraftigt involverade i alla de här tre beroende-aspekterna.

Maria:      Det jag tänkte säga tidigare var att det här inte är alla andemänniskor, globalt sett; det är bara andemänniskor som vill vara i de här beroendena själva.

Självklart.

Maria:     Så de har inte utvecklats särskilt mycket efter att de gått bort.

Ja, vilket är bortåt 21 miljarder andemänniskor eller så. Det är fortfarande många. (Skratt) Det finns tre gånger så många personer än antalet människor på Jorden – andemänniskor som vill vara involverade i de här aktiviteterna. När allt kommer kring är det högst osannolikt att en person som upplever ett av de här beroendena inte har minst en andemänniska hos sig, som också uppmuntrar dem att uppfylla beroendena.

Maria:     Att uppfylla beroendet.

Ja.

Maria:      Okej, toppen. Så i princip är beroendena där. Vi förlitar oss på dem för att trycka undan…

… våra smärtsamma känslor.

Maria:     … våra smärtsamma känslor – rädsla, sorg, skam.

Det är inte bara undantryckandet – det är ett sätt att förneka att vi ens har någon. Det är ett sätt att motsätta oss att känna en. Det är ett sätt att trycka undan känslan av en, eller så är det ett sätt att byta ut känslan av en mot en annan. Ibland är vår sorg så stark att vi vet att den är där, men vi vill ha en mer njutbar känsla, så vi går och blir fulla istället. Vi vet att vi är sorgsna, men vi vill bara inte känna det. Vi är medvetna, vi har inget förnekande, vi motsätter oss inte känslan eftersom vi tycker det är för svårt att motsätta oss den mer, och vi försöker trycka undan den, men vi märker att det enda som fungerar är att byta ut den. Så vi kan göra någon av de här fyra teknikerna.