FAQ – Vad är ilska

29 april 2014, Wilkesdale, Queensland, Australien

(Videoklippet från sessionen finner du inbäddat direkt nedanför den svenska översättningen)
Klicka här för svensk PDF-version av texten.

Jesus: Innan jag svarar på den här frågan skulle jag förmodligen vilja säga att det finns två sorter av den. En sort hör ihop med vår barndom, och den andra sorten hör ihop med det mesta av det vi ska prata om härnäst. De flesta människors ilska har olyckligtvis inget att göra med deras barndomsilska. De flesta människors ilska har massor att göra med det de vill uttrycka som vuxna, av orsaker de har som vuxna att trycka undan sin rädsla.

Vi behöver först se att ett uttryckande av en barndomsilska kommer vara väldigt, väldigt annorlunda jämfört med uttryckandet av en vuxen ilska. Uttryckandet av barndomsilska projiceras vanligen inte på någon annan. Den skyller inte på världen eller universum för att den finns. Den känner smärtan i såret, och sitt eget motstånd mot smärtan och såret som finns inombords. Det är den sortens ilska som en del personer behöver känna.

Jag säger: ”En del”, eftersom vi ibland uppenbarligen drevs på så mycket som barn att vi blev arga, och sedan trycktes det också ner, så uppenbarligen är det en känsla vi behöver känna.

Mary:        Som vuxna behöver vi släppa ut det.

Som vuxna behöver vi få kontakt med det barndomsuttryckandet av ilska, men när vi väl får kontakt med det barndomsuttryckandet av ilska så kommer vi inte längre projicera den på andra. Vi kommer inte gapa och skrika på någon. Vi kommer känna den inombords och uttrycka den för oss själva, vanligen. Det är väldigt, väldigt annorlunda jämfört med den sorts ilska som vi nu ska återgå till, vilket är den vanligaste ilskan som alla har.

Mary:        Får jag bara förtydliga något? Du sade: ”Vi kommer uttrycka den för oss själva”. Du menar inte nödvändigtvis ”mot” oss själva, eller hur?

Nej, jag menar i en omgivning där vi, vi själva, är ensamma, och vi känner smärtan i vårt eget motstånd, vilket är väldigt, väldigt annorlunda jämfört med att skylla på alla andra för saker, vilket är vad de flesta människors ilska är till för. Vi börjar också känna igen att som barn var det vår önskan att känna oss kraftfulla i en situation där vi hade väldigt lite kraft. Vi tillåter oss att känna sorgen som hör samman med den sortens ilska.

Du kommer känna ilskans ålder också under de omständigheterna. Om ilskan skapades när du var fem, så kommer du känna dig som att du är fem år gammal när du går igenom den. Du kommer inte uttrycka den för andra, eftersom i själva verket så uttryckte du den inte för andra som barn. Det är orsaken till att den trycktes undan, den trycktes undan ‒ eftersom du inte ville uttrycka den. I själva verket så kommer du inte projicera den alls på folk, eftersom du aldrig skulle ha valt att göra något sådant som barn. Du kommer bara känna den, och känna smärtan i den. Det är inte den ilskan som vi kommer prata om nu.

Mary:        Okej, då talar vi om den. Det är den vanligaste sortens ilska?

Det är den vanligaste sortens ilska som vi kommer prata om nu. Den vanligaste sortens ilska är en ouppfylld önskan om att få uppfylla dina beroenden. Kan vi säga det igen? Den kommer upp eftersom du inte får dina beroenden tillgodosedda. Med andra ord så skapar genomsnittspersonen en hel uppsättning beroenden, som alla handlar om att förneka, trycka undan, motsätta oss eller ersätta hans eller hennes svåra barndomskänslor, deras kausala känslor, deras smärtsamma känslor. De vill trycka undan och förneka alla de sakerna.

Det de gör är att de skapar ett helt lager av bereonden. När deras beroenden inte längre uppfylls av deras omgivning, eller av substanser, eller av fysiska handlingar, så tar de till ilska och raseri. Ilska är energi som har lagrats. Det är en energi som kan lagras eller uttryckas. När den rör på sig, när den blir en känsla uttrycks den som en mild irritation ända upp till extremt, våldsamt raseri.

Maria:      Okej. Det kan vara allt däremellan.

Det kan vara allt mellan det ena och det andra. När vi pratar om ilska, så pratar vi om en grupp känslor, inte bara en enda känsla, en grupp känslor som sträcker sig från bara den minsta lilla irritation och hela vägen bort till extremt raseri. Det andra med den här ilskan, om vi säger så, är att det är en önskan om att känna vissa saker som orsakar den. Det är inte bara en önskan om att få dina beroenden uppfyllda, utan snarare en önskan när dina beroenden inte uppfylls, av att de ska uppfyllas.

I början när vi vill att våra beroenden ska uppfyllas så är vi ganska varsamma med det hela. Vi är i allmänhet varsamma med folk runt omkring oss. Vi är varsamma med substanserna. Vi säger: ”Åh, det känns trevligt”, och vi tar lite mer av det. Men efter ett tag känns det otillfredsställande. Om det någonsin blir otillfredsställande så tillfredsställs vi inte längre av att få våra beroenden tillgodosedda på det viset. Det räcker inte till för oss, och när det inte räcker till för oss så tar vi till den ilskebaserade känslan. Den ilskebaserade känslan ger oss många saker, vilket vi kommer gå igenom. Jag tror vi har listat fyra saker som det ger oss som vi behöver gå igenom.

Mary:        Ja, eller egentligen varför vi använder den. Det vi försöker göra genom att bli arga.

Det stämmer. Det finns orsaker till att vi använder den. Det vi försöker få när vi blir arga. Vi behöver förstå de här sakerna om ilska. Det är den sortens ilska som är helt ur harmoni med kärleken. Det har inget alls att göra med vår barndomsupplevelse. Faktum är att det är motsatsen på många sätt. Det är förnekandet av vår barndomsupplevelse som orsakar den här sortens ilska. Vi försöker så mycket vi kan att förneka det vi har upplevt, upplevelsen vi stängde in som barn, så vi tar till den här sortens ilska istället.

Mary:        Det är väldigt viktigt, det du just sade. Uttryckandet av den här sortens ilska gör motsatsen till att hjälpa vår själ att växa?

Det stämmer. Den skadar vår själ, och den skadar andras själar, i synnerhet om vi blir våldsamma med den. Det är extremt skadligt för vår själ och andras själar.

Mary:        Okej, kan jag förtydliga det lite mer?

Absolut.

Mary:        För uppenbarligen har du sagt att den här sortens ilska också kan lagras.

Den kan lagras.

Mary:        Eller, så rör den på sig.

Den kan röra på sig.

Maria:      Eller uttryckas.

Ja.

Mary:        När vi uttrycker den här sortens ilska så rör vi oss i själva verket bort från alla slags kausala känslor. Vi försöker aktivt trycka undan vår barndomsupplevelse.

Vi använder den här sortens ilska som ett verktyg för att trycka undan kausala känslor, vilka hjälper oss att läka, så det är inte till någon nytta för oss att ens uppleva den här sortens ilska.

Maria:      Okej.

Det finns i själva verket inte en enda fördel med att uppleva den. Vi behöver ta reda på vad som finns under den. Ibland när du upplever den så märker du vad som finns under den, men du behöver uppleva den i en väldigt, väldigt kontrollerad omgivning, om du aldrig någonsin ska skada dig själv eller andra människor. Det är här du behöver vara fullständigt ensam, när du upplever den här sortens ilska. Annars kommer du definitivt att skada dig själv och andra människor. Även om du är ensam så finns det tillfällen då du skadar andra människor med den, i synnerhet om de är öppna för att absorbera känslan. Då skadar du definitivt andra människor med den, även om du är ensam.

Mary:        Jag vet att längre fram i den här serien så har vi frågor från personer som tar upp det här.

Ja, och vi behöver också säga att den här sortens ilska är resultatet av förnekandet. Det är resultatet av undantryckandet. Det är resultatet av motståndet. Det är resultatet av ett ersättande. Vi vill ersätta den svårare känslan med något annat. Det handlar helt om vår vilja att få ersättningen. Det har inget att göra med att använda vår vilja i harmoni med kärleken längre. Det handlar helt om att använda vår vilja att få ersättningen, att få effekten vi vill ha. Och det är helt ur harmoni med kärleken. Det kommer skada vår själ varenda gång vi använder oss av det.

Maria:      Okej. Om vi skulle prata om vad vi försöker göra med den här sortens ilska.

Ja.

Mary:        Det första är: att styra eller manipulera omgivningen till att stödja oss i våra bereonden.

Det stämmer. Det är den primära orsaken till att vi tar till den här sortens ilska. Vi vill att vad det än är som händer i vår omgivning ska återgå till hur det var.

Mary:        För det är där våra beroenden uppfylldes, och vi kände ännu större avstånd till…

… till den verkliga, kausala känslan vi behöver känna. Vi använder ilskan som ett redskap för att ändra vår omgivning så den återgår till det kärlekslösa tillståndet. I själva verket försöker vi tvinga vår omgivning att bli mer kärlekslös för att passa vårt beroende. Det är därför det är skadligt, för det försöker tvinga andra, eller saker i vår omgivning, att uppfylla vårt eget kärlekslösa tillstånd. Det är ett väldigt, väldigt kärlekslöst val.

Mary:        Det är det, och i tidigare samtal idag så har du pratat om hur Guds lagar verkar för att hjälpa till att exponera det som trycks undan inom oss, och vi agerar i beroendet för att trycka undan det ännu mer snarare än att få det exponerat. Sedan, när vi agerar i ilskan, så agerar vi på sätt som är ännu längre bort från att vara i harmoni med Guds lagar, eller hur?

Det stämmer. Nu tar vi till våld. Även om det är emotionellt så är det fortfarande våld. Du försöker tvinga omgivningen, något eller någon i din omgivning, att återgå till sitt gamla beteende. Det är inte alls att hedra den fria viljan. Det är att inte att hedra människors fria vilja i din omgivning. Det hedrar inte heller det faktumet att de i själva verket är mer kärleksfulla mot dig när de inte gör det, så det är inte alls att hedra kärleken. Det är inte alls att hedra sanningen. Faktum är att det är ett rent förnekande av kärlek, sanning och även ett rent förnekande av en persons fria vilja. Det är följden av att du inte vill ta personligt ansvar för vad som finns inuti dig. Det är en väldigt, väldigt skadlig väg för dina handlingar, och de flesta tar till den, eftersom det får deras omgivning att återgå till hur den var tidigare. Det är en väldigt, väldigt skadlig handling. Väldigt skadlig handling. En av de skadligaste sakerna du kan göra mot din själ är att ta till den sortens ilska.

Maria:      Okej. Att styra eller manipulera omgivningen till att stödja oss i våra beroenden?

Ja, det är nummer ett.

Mary:        Nummer ett. Nummer två: att straffa vår omgivning för att den inte stödjer oss i våra beroenden.

Ja. Det här är ännu mörkare, för det vi i princip säger till vår omgivning är att: ”Du gör inte det jag vill att du ska göra, så nu kommer jag göra inte bara tvinga dig att göra det jag vill att du ska göra, utan jag kommer skada dig för att du inte gjorde det.” Det är som att vilja straffa eller skada någon för att de inte uppfyllde våra beroenden. Det är en väldigt skadlig väg att gå med våra handlingar. Orsaken till att de flesta dör och går över, går över till helvetena i andevärlden, är att de ofta har den här känslan, känslan av att de är fullständigt villiga att straffa andra för vad de personerna inte gjorde, eller borde ha gjort för dem. Det är en väldigt skadlig väg att gå med våra handlingar för vår själ, och för andra, olyckligtvis.

Mary:        Några exempel på det här ur verkliga livet kan vara en förälder som slår ett barn, eller en person…

Ja. En förälder som tar till våld bara för att barnet inte gjorde något som föräldern ville.

Mary:        Ja, och det är en bestraffning, snarare än att bara stå och gapa på dem för att få dem att göra det vi vill, vilket kan vara den första formen av ilska. Den andra formen tar det bortom att faktiskt skada fysiskt…

… skada barnet fysisk, och skapa våld mot barnet, ur ett fysiskt perspektiv och ur ett emotionellt. Den första nivån kan vi säga, som vi gick igenom, skapar emotionellt våld. Den andra nivån är att ta till fysiskt våld, vanligen. Det är en önskan om att straffa en annan person. Det är en önskan om att göra deras liv svårt, att göra deras liv värre, att göra deras liv svårare än det är just nu. Så snart du har den känslan så är du långt från att vara i harmoni med kärleken i den stunden.

Mary:        Om vi tar sammanhanget med en relation; när jag har ett medberoende som du har uppfyllt åt mig…

Vi kan säga att jag får dig att känna dig trygg och säker.

Mary:        Trygg och säker. Vi hamnar i en situation där vi inte längre känner oss trygga och säkra.

Vi kan säga att jag blir av med jobbet.

Mary:        Ja, blir av med ditt jobb.

Vi har inte längre en regelbunden inkomst. Du känner dig inte längre trygg och säker.

Mary:        Jag vill inte känna mig hemskt rädd. Mitt beroende av att känna mig trygg och säker som uppfylldes av dig och ditt jobb finns inte där längre…

… så du börjar projicera på mig att jag måste ut och skaffa mig ett jobb.

Mary:        Skaffa ett jobb. Skynda på. Varje morgon före klockan 7 börjar jag skälla på dig: ”Kom igen…”

Eller du kanske bara gör det manipulativa. Till exempel att bara säga: ”Åh, jag måste få upp dig. Varför tar du inte och går ut idag? Varför gör du inte …?” Ger alla de här förslagen. Du gör dem inte för min skull. Du gör dem för din egen. Du gör dem för att du inte ska behöva känna vissa känslor, vilket är själviskt.

Mary:        Det skulle vara ett exempel på den första sortens ilska. Vare sig den är öppen eller dold så är det styrning och manipulation som pågår.

Det spelar ingen roll vilket. Även om den är dold så är det som att: ”Jag gör lite frukost till dig och gör dig redo”, och alla de sakerna. Allt det är dolt raseri.

Mary:        ”Bra jobbat. Ut med dig nu”. Dolt raseri, ja. Sedan, om jag tog det till den andra nivån av bestraffning, om du inte har fått något jobb efter tre månader, så kan jag ta till att: ”Jaha, du är ju värdelös. Problemet är att du är lat”, och försöker sedan angripa din karaktär…

… eller natur, eller angripa situationen jag befinner mig i personligen.

Mary:        Det skulle vara ett exempel på bestraffning?

Du försöker nu bestraffa personen för att den inte längre dämpar din rädsla.

Mary:        Det är då vi går in i ett mörkare tillstånd med ilskan?

Mycket mörkare tillstånd med ilskan nu.

Mary:        Jag förstår.

Du kanske inte har tagit till något fysiskt, men du befinner dig nu i ett våldsamt tillstånd med den här ilskan. Du använder inte bara emotionella manipulationstekniker nu, utan du använder direkta angrepp för att försöka manipulera personen till att förändra sitt beteende. Det är väldigt, väldigt skadligt nu. Du skulle förmodligen säga väldigt skarpa saker i det läget, och försöka förödmjuka. Om du inte tar till fysiskt våld så kommer du vara nära ibland. Du kommer gapa och skrika och kasta saker och sådant.

Maria:      Ja. Tack för att du förtydligade det. Jag ville göra det tydligt att vi kan straffa utan att använda fysiskt våld, eller hur?

Definitivt. Du kan till och med göra saker som att: ”Åh, jag skiter i det här. Jag går ut och har sex med någon annan som får mig att känna mig trygg”, vilket betyder att du inte har sagt något till personen som får dig att känna dig otrygg, och du har ingen aning inombords varför du gick och hade sex med någon, men du kände dig dragen till att göra det, bra för att den personen fick dig att känna dig säker på något vis, och därför kände du dig sexuellt attraherad till dem. Det är raseriet som driver handlingen.

Mary:        Det är handlingar som tas i raseri och beroende utav dig.

… och ett beroende från ditt håll, ja. Väldigt skadliga handlingar, och om du undersöker samhället och världen så ser du det här hända hela tiden, varje dag, den här sortens handlingar.

Mary:        Vi kallar det inte nödvändigtvis för ilska.

Nej, det vill gör vi inte. Vi kallar det ofta helt andra saker. ”Åh, den personen tar hand om sig själv nu”, ”Åh, den personen har sätter bättre värde på sig själv nu”. Nej, ofta är de bara rasande och de använder passiv-aggressiva, eller bara aggressiva sätt, att manipulera sin omgivning för att få tillbaka sina beroenden.

Mary:        Okej, den tredje sortens ilska. Vi skyller på vår omgivning för att den inte stödjer våra beroenden.

Ja. Det här skiljer sig lite från bestraffning, på så vis att vi i princip säger: ”Vår omgivning är ansvarig för att våra beroenden inte tillgodoses”. Med andra ord ser vi det inte ens som vårt personliga ansvar, att våra beroenden ska uppfyllas av oss själva. Vi tycker att omgivningen är ansvarig för att uppfylla våra beroenden, och vår omgivning är också ansvarig för att hjälpa oss att trycka undan våra djupare känslor. Vi lägger skulden utanför oss. Vi skyller på alla utom oss själva. Med andra ord tar vi inte längre personligt ansvar för någon av våra känslor om vad som händer. Det är ett externt skuldbeläggande av andra personer, för andra saker, för att undvika att ta personligt ansvar.

Mary:        Vad skulle kunna vara ett exempel på det? Skyller på regeringen, skyller på tågbolagen, skyller på…?

I det föregående exemplet hade jag sex med honom för att han var attraktiv. Det är att skylla på din omgivning. Det hade inget att göra med faktumet att han var attraktiv. Det hade allt att göra med faktumet att du inte kände dig trygg.

Maria:      Okej.

Du skyller på omgivningen för handlingen du tog, at ha sex med någon som inte var din partner. Skyller det på något. ”Han var attraktiv, och därför gjorde jag det”, när det inte hade något att göra med varför du gjorde det. Orsaken till att du gjorde det var att du förnekade vissa känslor, i synnerhet känslor av trygghet och säkerhet, och han fick dig att känna dig trygg och säker så du hade sex med honom.

Mary:        Det är nästan missledande. Det är lite som att säga…

Det är ett sätt att undvika personligt ansvar, varje gång.

Maria:      Ja. ”Jag är ett offer för den här omständigheten”, vilken den än är.

Det stämmer. Vi framställer oss själva som offer för omständigheten och vi kan inte skuldbeläggas för våra handlingar. ”Jag straffar dig just nu och jag kommer också vara manipulativ just nu, men jag bär inte skulden för mina handlingar. De beror på att du gjorde något.”

Mary:        Återigen är det här väldigt mörkt, eller hur?

Mycket mörkt. Mycket mörkt beteende. Alla som har det beteendet kommer vara i andevärldens helveten. Det spelar ingen roll hur deras ansikte ser ut, eller något annat. De kommer till helvetena i andevärlden om de går över i den stunden.

Mary:        Okej, den fjärde sortens ilska. Det är när vi använder ilskan för att känna oss kraftfulla, och undvika att känna oss svaga.

Ja. Det här är en väldigt vanlig typ av ilska, att använda ilska för att undvika känslor av maktlöshet. Känslor av maktlöshet är som rädsla och skräck, och sorg och ledsenhet. Det är känslor där vi inte längre känner oss kraftfulla. Det känns inte längre som att vi har kontroll. Det känns inte längre som att vi bestämmer själva längre. Det vi gör är att vi tar till raseri eller ilska för att känna oss kraftfulla, känna att vi har kontroll igen. Ibland blir vi till och med arga själva, eller arga på andra personer i det tillståndet. Det spelar ingen roll så länge vi känner oss kraftfulla i det tillståndet. När vi känner oss kraftfulla så kan vi undvika alla känslorna av maktlöshet. Det är en av orsakerna till att vi tar till ilska också, för att känna kraften i den.

Ilska är en väldigt stark känsla, och ofta gör vi väldigt starka saker när vi är arga, jämfört med när vi tänker på känslor som rädsla eller att vara ledsen, då ser vi inte på dem som starka känslor. Vi ser i allmänhet på dem som svaga känslor. Samhället ser i allmänhet på dem som svaga känslor. Att ta till en stark känsla så att vi kan undvika att se ut som att vi har en svag känsla, är en väldigt vanlig orsak till att folk blir arga. I synnerhet män gör det här, eftersom män får höra att när de är rädda eller ledsna så är de svaga. Det de gör är att de ofta tar till ilska för att känna sig kraftfulla och visa upp sin styrka. Det är uppenbarligen inte sant Faktum är att du har långt mindre kraft som arg än när du känner en kausal känsla, ur ett själsligt perspektiv, men de flesta är så klart inte medvetna om det.

Mary:        Det baseras på mängder av falska föreställningar som vi har skaffat i vår barndom om känslornas natur, och vad som är detsamma som att känna sig svag, och stark och kraftfull, och kraftlös.

Ja, eller vi kan vara mer korrekta. Det är detsamma som barndomens föreställningar som tvingades på oss av omgivningen, eftersom det är högst osannolikt att vi skulle ha tagit till oss dem om de inte tvingades på oss.

Mary:        För när vi tar till oss dem, eller när de tvingas på oss, så får det oss att trycka undan mycket stora delar av vår upplevelse.

Det stämmer. Och i vår barndomsupplevelse har många av oss upplevt djupa känslor av maktlöshet, och skräck och rädsla och alla slags känslor på grund av vad som hände när vi var barn. Som vuxen försöker vi ganska ihärdigt undvika de känslorna, så vi tar till en kraftfull känsla för att undvika alla de känslor vi dömer ut som svaga och mjäkiga. Det var förstås vår omgivning som lärde oss när vi var barn att de känslorna var svaga och mjäkiga. Rädsla och ledsenhet var svagt och mjäkigt. Det vi gör är en direkt följd av att de känslorna tvingades på oss. Vi lärde oss det av omgivningen. Det är inte något som vi naturligt skulle ha antagit, utan att någon lärde oss det.

Genomsnittsbarnet är väldigt ödmjuk inför sina egna känslor, i synnerhet sorg. De flesta barn, från första dagen av sitt liv, gråter ganska lätt. Det visar hur ödmjuka de är inför känslan av sorg. Det förändras bara för att omgivningen tvingade fram en förändring.

Mary:        Du har i princip beskrivit fyra olika sorter, eller orsaker.

Vi kan förstås räkna upp fler. Jag tror att det är väldigt viktigt för våra lyssnare att förstå att vi kunde ha räknat upp fler, men det här ger dem lite idéer för deras egen skull när de tar till det vuxna raseriet som de har, eller ilskan de har, eller irritationen de har. Vad är det egentligen som pågår inom dem? Det finns ganska många mörka saker som pågår inuti dig när du tar till det här beteendet. Du behöver fortfarande tillåta dig att uppleva ilskan, men så snart du upplever den med en av de här fyra metoderna så är du långt ifrån att uppleva harmoni med kärleken. Du kan vara arg och inte synda, så är det. Du kan vara arg och fortfarande vara kärleksfull, genom att uppleva din ilska i harmoni med kärleken. Alla de här sätten som vi redan har räknat upp är inte i harmoni med kärleken. De är allihop sätt att styra och manipulera din omgivning, skylla på din omgivning, straffa din omgivning eller känna dig kraftfull.

Ingen av dem fungerar, förresten. Ingen av dem kommer få dig att komma till din kausala känsla. Ingen av dig kommer hjälpa dig att komma närmare Gud. På sätt och vis är de allihop meningslösa upplevelser, såvida du inte känner din ilska och gör det på ett sätt som är i harmoni med kärleken, vilket är att bara känna den.

Mary:        Att ta ansvar för uttryckandet av den.

Ja, och att förstå att du har den för att du vill att dina beroenden ska uppfyllas, och vara villig att gå och hitta de beroendena, vilka de än är, vara villig att möta dem. ”Vilka är mina beroenden? Varför blir jag arg? Om du tittar på genomsnittskillen som blir svartsjuk på sin flickvän, så blir han arg på grund av något som pågår inom honom. Han känner sig inte trygg i relationen längre. Det är därför han är arg. Det kan vara något där hon inte längre får honom att känna sig trygg. Det kan vara något där han är otrygg, eller det kan vara något där han inte är det, men inbillar sig att han är det. Det kan vara endera av dem. Om han tillåter sig att känna det utan att projicera allt det skräpet på henne, så kommer han att märka: ”Åh, nej, det är för att jag känner hur du läcker sexuell energi mot den där personen, och det är det som får mig att känna mig otrygg. Visst, jag behöver gå och känna otryggheten i det, men jag tror att du har ett problem med att läcka sexuell energi som du behöver ta itu med, om du vill ha en relation med mig.”

Du kan arbeta dig igenom de sakerna, så länge du är uppriktig med att känna det och äga det”. Om mannen i det stadiet säger: ”Okej, jag tänker vara våldsam mot dig”… om du är kvinnan och jag är mannen i det stadiet, och jag blir våldsam mot dig, och tvingar dig att inte involvera dig med den mannen på något vis, så är jag nu helt i ett väldigt mörkt tillstånd vad gäller hur jag använder min ilska. Jag äger det inte, jag känner det inte, jag tittar inte på orsaken till att jag har det. Jag skyller på dig. Jag försöker straffa dig för vad jag tror är att du har skapat min ilska. Allt det är ur harmoni med att ta eget ansvar, helt ur harmoni med kärleken.

Mary:        Ilskan i sig genereras för att vi inte vill ta ansvar för det som pågår inom oss.

Det stämmer. Ilskan kommer ur ett beroende inuti oss. Såvida vi inte är villiga att hitta det beroendet så kommer vi ta till ilska varje gång som beroendet inte uppfylls. Så vi behöver se att ilskan är en direkt följd av vår egen önskan att undvika våra rädslor, och vår egen önskan om att uppfylla våra beroenden. Vi behöver se på den på det viset. Vi behöver någon gång bli villiga, om vi någonsin vill komma nära Gud, eller någonsin vill älska, så behöver vi bli villiga någon gång att säga: ”Jag vill se vad beroendet är. Jag vill känna beroendet istället för att bli arg hela tiden. Jag vill känna rädslan jag har under det beroendet. Jag vill känna vad som driver mig till det här raseriet”.

Det är bar då som raseriet löser upp sig. Raseriet löser upp sig när du verkligen är villig att känna själva beroendet, och känna skräcken, eller rädslan som driver på det. Sedan kommer du inte längre ha problem med raseriet. Det kommer vara något som är sällsynt i ditt liv, om det alls finns där.

Maria:      Tack så mycket. Det är en väldigt bra beskrivning, och en väldigt omfattande förklaring på de olika, skadliga sätt vi ofta använder ilskan på. Det jag tänker på medan du pratar om det här är att vi kan göra alla de här sakerna. Styra eller manipulera, straffa, skuldbelägga, känna oss kraftfulla och undvika att känna oss maktlösa; oh det är inte nödvändigtvis genom ett skriande raseri. Ibland är det en mild känsla av det vi kallar frustration, men vi agerar i själva verket för att styra, straffa och skuldbelägga genom den känslan.

Ja, du kan till och med känna det som en emotionell påtryckning. Du träffar många personer som aldrig tar till raseri öppet, som är förfärligt påtryckande emotionellt. De har enorma mängder ilska inom sig. De har lärt sig att inte uttrycka sin ilska verbalt eller emotionellt. De har lärt sig att trycka på emotionellt, att försöka tvinga dig emotionellt. De blir envisa människor som bara tjatar, tjatar och tjatar. Det är ett annat uttryck för ilska.

Det finns så många passiv-aggressiva sätt att uttrycka ilska på. De flesta lärde sig många sätt eftersom de som barn inte kunde uttrycka sin ilska öppet. De kunde inte göra det medan de verkligen kände den, så de lärde sig att göra det på andra sätt. De lärde sig det genom att få ett motstånd, genom manipulation, genom kontroll, genom alla slags metoder, men det är fortfarande ilska. Det är fortfarande ilska som driver på beteendet.

Någon gång kommer de behöva få kontakt med den ilskan och känna den, och känna vilket beroende det är som driver på den. Vi ser många i det tillståndet. Det finns många som kommer till våra sessioner. Efter fem år har de inte kommit förbi sin ilska, och de tror att de har det. De tror att de inte längre är arga, eller vad det nu är, och de är bara väldigt manipulativa individer som inte har någon önskan om att komma fram till något av sina beroenden. Ju mer vi säger det till dem, desto mer rasande blir de. Så småningom spricker de. För det mesta är det ingen vacker syn, för det betyder vanligen att de skadar en massa människor när de får sitt utbrott. Många har ingen aningen om hur de ska uppleva ilska på ett sätt som inte syndar. Orsaken är att de inte vill ta något ansvar för den.

Mary:        Jag tänkte säga: det är inte som att du inte har berättat för oss allihop hur man gör det. Det är bara att det fattas en önskan om att göra det.

Det stämmer. Det kräver, återigen, en stark insats där du använder din vilja för att uppleva din ilska på ett sätt som är i harmoni med mera kärlek, än vad det gör att göra alla de andra sakerna vi har pratat om. De flesta har inte en så stor önskan att konfrontera sina beroenden. De har en önskan om att uppfylla sina beroenden, inte konfrontera dem. Därav är det ofta ilska de tar till, eller att få omgivningen att återgå till att uppfylla dina beroenden. Det är vad ilska är, och det är en så skadlig känsla. Den, i sig, är den vanligaste känslan i helvetena i andevärlden. Ilska och rädsla är de två vanligaste känslorna i andevärlden, i helvetena.

De två känslorna sträcker sig uppenbarligen från lätt irritation, och sedan mild oro till vad det än är, den andra änden av rädsla och ilska. I verkligheten är de båda två väldigt, väldigt skadliga känslor på planeten, och även i andevärlden, i andevärldens helveten. Det är väldigt skadliga känslor för en individs själ, och såvida du inte är villig att känna dem så kommer du aldrig utvecklas. Någonsin. Det finns många som inte har utvecklats något på flera tusen år, för att de motsätter sig att verkligen känna sin ilska eller sin rädsla, istället för att bara ta till sin ilska för att få sina beroenden uppfyllda.

Mary:        Ja, och vi har pratat mycket om medberoenden, eller hur? Ibland har vi dem mellan oss på Jorden. Ibland har vi dem mellan oss och enskilda andemänniskor. Men ibland känns det för mig som att Jorden just nu, och de lägre sfärerna i andevärlden, har ett enormt medberoende, där rädsla och ilska uppmuntras och värdesätts i de nedre världarna, och här på Jorden.

Och värdesätts. För att ge dig ett exempel, några exempel. Jag tror vi nämnde det i andra frågesessioner, men hela den här saken som hände med World Vision. Det är ett exempel. World Vision ville ändra på sina regler för att tillåta gifta, homosexuella par att arbeta i deras organisation. Det uppstod enorma mängder ilska i det kristna samfundet, vilket baserades helt på deras egna beroenden. Inget av det är kärleksfullt, det spelar ingen roll vilken orsak de anger. ”Åh, Bibeln säger så här”, eller vad det nu är, inget av det är kärleksfullt. Inget av det är i harmoni med kärleken, och rädslan för World Vision-organisationen manipulerades genom den ilskan, vilket var syftet för de personer som var arga. Det är ett exempel på någon som kommer till helvetena. En kristen som gjorde så, de kristna som gjorde så, kommer till helvetena eftersom de har tagit till våld och manipulation för att få det de vill ha.

De är till och med villiga att se barn dö för att få det de vill ha. Så stark var deras manipulation av sin skräck, och deras manipulation som drevs av deras beroenden. Det är ett exempel. Det är ett exempel på hur världen fungerar. Vi har haft flera exempel nyligen i våra egna liv, där vi har försökt få tag på salar att hålla föreläsningar i, eller assistansgrupper. Du ser de exemplen hela tiden, där det hela tiden görs kompromisser, baserade på den person som är argast. Om vi allihop skulle basera våra liv på den person som är argast, så kommer det inte bli någon förbättring i vad som sker på Jorden, alls. Om vi fortsätter göra det i andevärlden, så kommer det inte bli någon förbättring av vad som händer i andevärlden heller, i de lägre sfärerna.

Vi måste lära oss att sluta göra så. Vi måste lära oss att sluta ge stöd åt ilskan. Börja se på ilskan som en önskan i individen att bara få sina beroenden uppfyllda, och vägra att uppfylla det beroendet. Vi behöver lära oss det. Allt det här behöver vi lära oss om ilska.

Maria:      Tack så mycket.