FAQ – Vad är källan till känslor?

24 april 2014, Wilkesdale, Queensland Australien

(Videoklippet från sessionen finner du inbäddat direkt nedanför den svenska översättningen)
Klicka här för svensk PDF-version av texten.

Jesus: Källan till känslor är människans själ, eller Guds själ – en av de båda. Det finns inget annan källa till känslor i universum. I hela universum måste känslor komma från själar, och med det säger vi i princip att Gud är den stora Översjälen för universum. Därför kommer många känslor från Gud också.

De kommer från själen på olika sätt. De kommer genom att vi uttrycker själens natur och personlighet. De kommer också genom vilka filter själen än har tagit på sig, genom sin upplevelse. Så själens upplevelse bestämmer hur ofta känslor uttrycks. Men som ett rent svar så skapar människans själ alla känslor som uttrycks av människans själ.

Maria:     Så om jag personifierar det så har varje känsla som jag känner skapats av mig?

Det stämmer. Du kan inte skylla den på någon annan. (Skrattar) Så det är här hela konceptet med, om du blir arg och säger: ”Åh, du har gjort mig arg”. Nej, jag gjorde dig inte arg. Något jag gjorde fick något att filtreras inom din egen själ, genom någon annan privat upplevelse.

Maria:     Så det togs emot…

Det togs emot genom ett visst filter… på ett visst vis, och på grund av någon själsbaserad skada som du har ådragit dig i livet, så har du bestämt dig för att uttrycka det som ilska.

Maria:     Så det är lite som att svara på stimuli?

Det är inte riktigt så enkelt som att ge en respons.

Maria:     Förenklar det för mycket?

Javisst. Det är att förenkla det för mycket. Eftersom i själva verket så kanske du har gjort något som genomsnittspersonen skulle tolka som en våldsam handling, men när en själ väl har avlägsnat sig från alla kärlekslösa känslor, så kommer själen som tar emot den handlingen inte svara med våld på den handlingen.

Maria:     Nej, men känslan de känner är…

En våldsam känsla, till exempel om du uttryckte dig våldsamt mot mig på något vis, om jag har någon slags emotionell skada så är det mycket sannolikt att jag skulle bli antingen arg eller rädd av ditt våldsamma uttryck. Men om jag inte har någon emotionell skada, hela min själ är redan i harmoni med Gud och i harmoni med kärleken så svarar jag inte i rädsla, och jag svarar inte i ilska, och jag svarar inte i beroende och i själva verket har det knappt någon inverkan alls på min själ. Så även om du valde att hugga ihjäl mig så skulle det fortfarande inte kännas värre i min själ, och det beror på att själen som är fullständigt fri från alla negativa känslor inte längre tolkar händelserna som ett personligt angrepp på den själv. Det är väldigt viktigt att förstå det här. Själen skapar känslan, den kommer från själen, men om själen är fullständigt fri från alla negativa känslor, när känslan som kommer från någon annan kommer in i den, så tolkas den fullständigt annorlunda. Den tolkas med kärlek, kan vi säga.

Filtret blir enbart kärlek, och därför blir följden att själen tar emot det som vanligen skulle klassificeras som en hemsk känsla. Den känner inte att den är hemsk när den tar emot den.

Maria:     Så vi kan ha känslor som kommer inifrån oss …

Ja, alla våra känslor kommer inifrån oss.

Maria:      Japp. Men vi kan en del som är negativa, en del som är positiva.

Ja, kom ihåg att de negativa handlar helt om vad som har lagrats inuti oss – de är våra filter. De negativa känslorna som kommer ut ur oss börjar alla med att vi började trycka undan något. Och vanligen var det inte vi som tryckte undan det, det var vanligen vår omgivning och när vi var unga och outvecklade så sade vår omgivning åt oss att trycka undan det, så vi lärde oss undantryckandet. Vi lärde oss motstånd. Och på själsnivån, eftersom vi inte hade utvecklats intellektuellt, lärde sig vår själ att den måste göra så, och den kände sig tvingad att göra det eftersom den bodde hos föräldrar vanligen som tvingade den.

Maria:     Så det blir en skadad förståelse av viljan?

Det stämmer. Och det blir en skadad förståelse av känslorna också. När någon är rasande på just den själen, så svarar den själen själv med antingen rädsla eller raseri, eller ur ett beroende – och försöker blidka personen och lugna ner raseriet. En person som inte är skadad skulle inte göra någon av de sakerna. De skulle svara på ett helt annat sätt.

Det är det här vi behöver förstå – att själen skapar känslan; det finns ingen annan skapare av känslan. Du kan inte säga att någon annan har skapat din känsla. Själen skapade känslan. Känslan skapades genom den förnekade känslan, filtren kan vi kalla det, och de filtren lärde vi oss att skapa. Vi skapade dem i oss själva, faktiskt var det för att omgivningen tvingade på oss dem och vi assimilerade dem och vi hade inte någon utveckling som stod emot den processen, och därför finns fortfarande de negativa känslorna eller filtren i vår själ, och bestämmer vad vi gör.

Maria:      Så vi kan ha negativa känslor eller positiva känslor som en följd av stimuli. Sedan kan vi ha känslor som alltid är med oss, låt oss säga i det första exemplet du gav där någon är enig med Gud, eller de har frigjort en väldig massa negativa filter, och sedan har de bara en behaglig känsla som flödar hela tiden oavsett stimuli.

Det stämmer. Och Gud har behagliga känslor som flödar hela tiden oavsett stimuli. Gud blir inte arg för att någon på Jorden bestämt sig för att göra något (skrattar) mot Gud, som man brukar säga. Gud blir inte upprörd över sådana saker. Gud är aldrig arg. Gud är aldrig fylld av vrede. Gud straffar aldrig, eftersom Gud alltid har kärleksfulla känslor som flödar ur Guds själ och Gud har inga känslomässiga skador. Det är bara de känslomässiga skadorna som har orsakat hindren inuti själen som skapar filtren som skulle skapa negativa känslor. När du sedan inte har dem så kommer det så klart inte att hända.

Vi behöver förstå att själen skapar känslan. Det är inte vår omgivning som gör det. Och i själva verket så attraherar vår själ, genom sina blockerade känslor, skapandet av andra människors känslor, vilket också är en intressant faktor i själen.

Maria:     Vill du förklara det lite grann?

Absolut, vi kan till exempel ta en upplevelse i min barndom där jag gick igenom en viss upplevelse där jag blockerade en rädsla för spindlar. Bara ett enkelt blockerande av en känsla, och orsaken till varför rädslan kan ha skapats i den stunden var för att jag kanske först plockade upp en spindel, och min mor eller far kan ha gått in i någon slags ilska eller raseri eller något sådant.

Maria:     Eller rädsla.

Eller rädsla, vilket är ett tillbakadragande av kärleken. Och i den stunden, när kärleken dras tillbaka, så har jag lärt mig att kärleken dras tillbaka när jag plockar upp spindeln. Med andra ord blir jag nu rädd för spindeln, eftersom följden när jag plockade upp spindeln blev att kärleken drogs tillbaka. Så det är egentligen inte spindeln jag är rädd för, det är tillbakadragandet av kärleken som inträffade som jag är rädd för. Nu är det en känsla inuti mig.

När jag nu ser en spindel, säg att jag hoppar in i bilen och så sitter det en spindel på rutan, då kommer känslan jag får vara en känsla av rädsla. Och orsaken till det är att jag nu har ett filter inom mig, och det filtret säger att när jag än ser en spindel så kommer kärleken att dras tillbaka. Det är det som är filtret. Det är det som är filtret som du kommer behöva känna om du vill bli av med din rädsla för spindlar. Men de flesta känner det inte förstås, vi går in i en skräck över det, får panik över det.

Vi ser spindeln, det är en påminnelse om tillbakadragandet av kärleken, det utlöser känslan av att kärleken dras tillbaka vilket hände i vår barndom.

Maria:     Som trycktes undan.

Som trycktes undan, vanligen av vår familj. Så det trycktes undan och nu är det inlåst i vår själ. Det som händer då är att det bestämmer hur vi reagerar på spindeln. Så vi får panik, vi får panik, vi tar oss ut ur bilen (A.J. andas skräckslaget), vi blir helt vilda och så vidare och blir paniska över spindeln, men spindeln är bara en liten, liten sak (skrattar), ett spindeldjur. Även om den är stor som de ibland är här i Australien, där de kan vara lika stora som en tallrik eller så, men de är fortfarande ganska små jämfört med dig. Ändå får du all den här paniken över hela grejen och orsaken till det är hur det förhåller sig mellan tillbakadragandet av kärleken, skapandet av rädsla, känslan lagras nu i din själ, och sedan filtrerar den all respons.

Maria:      Och du förklarade för oss varför du då kanske attraherar mer av de sakerna.

Kom ihåg att Gud har designat själen på så vis att allting som trycks undan eller stängs ner måste attraheras för att den känslan ska frigöras. Så därigenom kommer du få fler spindlar i ditt liv.

Maria:      Det du säger är att det är en del av Guds design att faktiskt hjälpa oss att få kontakt med de delarna inom oss som har tryckts undan, för medan de trycks undan, som du nämnde i den tidigare frågan, så påverkar det vår hälsa negativt.

Självklart.

Maria:     Och Gud vill motsatsen till det för oss.

Det stämmer.

Maria:      Han har designat lagar som i själva verket skulle föra med sig mer spindlar in i vårt liv för att hjälpa oss…

… att frigöra rädslan, vilken handlar helt om tillbakadragandet av kärlek som kom från vår barndom, och uppenbarligen hör ihop med vår mor eller far vanligen, eller någon som var i en ansvarsposition eller hade makt över oss, och vi behöver arbeta oss igenom den känslan. Vi behöver frigöra den känslan. När den känslan väl är frigjord så kommer vi inte längre vara rädda för spindlar. Med andra ord skulle vi vara lika bekväma som när vi var barn med att plocka upp en och titta på den, även om den är giftig, och sätta ner den igen. Och spindeln skulle inte bita oss, eftersom spindeln och alla insekter och andra varelser på planeten svarar på rädsla genom att angripa. De angriper människor som är rädda. Den kommer naturligtvis inte bita oss om vi inte längre är rädda för den.

Det är så här vackert som Gud har skapat din själ. Vi kan frigöra allt, men vi måste gå tillbaka till dess ursprungliga skapande och släppa taget om det. Känslan som lagrades där, som låstes in, måste komma ut och det är därför som de flesta reagerar på ett väldigt barnaktigt vis på spindlar – därför att vanligen inträffade den ursprungliga orsaken till känslan i deras barndom, vid en viss ålder. Och vanligen hände det för de flesta av dem innan de fyllde tre år. Du plockar upp en spindel, och mamma går i princip bärsärkagång. Eller pappa går bärsärkagång, men vanligen är det mamma när det gäller spindlar. Med pappa kanske det är mer en orm eller något i den stilen. Men det beror bara på vad som hände just då och hur rädda de var också.

Maria:     Det är väldigt australiensiska exempel, eller hur?

Ja.

Maria:     I Europa träffar du förmodligen inte på ormar eller spindlar särskilt mycket.

Kanske inte.

Maria:     Men vi gör det.

(Skrattar) Javisst, vi har många av dem här. Rädslan är skaparen av tillbakadragandet av kärlek, och kärleken dras tillbaka så att vi nu förknippar just det objektet med tillbakadragandet av kärlek. Och när vi väl har gjort den associationen emotionellt inuti själen så blir det filtret. Nu finns filtret där. Nu attraherar själen en rad händelser som utlöser filtret. Med andra ord försöker Gud hjälpa oss att frigöra oss från filtret. Gud säger: ”Det det är inte bra i dig. Det hjälper dig inte i livet. Det kommer att skada ditt liv eftersom det är rädsla. Rädsla skadar alltid ditt liv på något vis. Den får dig att styra ditt liv i någon riktning som du inte behöver göra.”

Gud säger: ”Nej, mina lagar kommer helt och hållet finnas för att frigöra den rädslan.” Så din själ, i sitt tillstånd av rädsla för spindlar, kommer nu attrahera fler spindlar för att hjälpa dig att frigöra rädslan. Det är den gåtan vi har, och sedan ju mer vi försöker förneka det (skrattar), desto räddare blir vi, och desto mer attraktion blir det, och det kommer till en punkt där vanligen  så många saker sker att det blir överväldigande, och om vi inte är försiktiga i det läget så kan vi till och med bli psykotiska.

Du förstår, om vi inte går tillbaka till den ursprungliga känslan så skapar vi mer och mer undantryckande. Ju mer undantryckandet sker, desto större är risken för en psykos. Desto större är risken för att vi fullständigt undviker vårt liv, och det är ofta det som utlöser mentala sjukdomar.

I verkligheten är de flesta av oss mentalt sjuka (skrattar) på planeten, eftersom de flesta av oss har en hel hög med undantryckanden som pågår och en hel hög med rädslor som pågår – det är bara frågan om vad som tolereras ur samhällets perspektiv, vad som definieras som en sjukdom. Det finns vissa grader av sjukdomar som alla är lite som att ”det är normalt” (skrattar). Så om du sade till genomsnittskvinnan: ”Är du rädd för ormar?” och de svarar: ”Javisst, men det är väl normalt?” Ur Guds perspektiv så nej, det är en mentalsjukdom (skrattar). Du har en mentalsjukdom om du är rädd för spindlar eller ormar eller någon insekt.

Om du är rädd för någon sjukdom så har du en mentalsjukdom ur Guds perspektiv, eftersom alla sjukdomar skapas genom förnekandet av känsloflödet inom dig. Alla de här sakerna är mentalsjukdomar ur Guds perspektiv. Något är fel, sjukt på något vis i hur du känner och tänker, och Gud försöker hjälpa dig att frigöra det.  Ju mer du motsätter dig det desto större är potentialen för att du når ett tillstånd där du fullständigt försöker dra dig undan från din egen själ, och det är en väldigt, väldigt skadlig plats. Det är det som orsakar mentalsjukdomar som orsakar saker som psykoser, där folk ”blir helt utom sig”, som vi ofta kallar det. Orsaken till att de blivit det är att det är så många rädslor som de inte är villiga att bemöta, så många problem i sin själ som kommer ur deras barndomsupplevelser som de inte har någon villighet att känna smärtan i, så att de nu försöker komma undan helt och hållet från sitt liv, och olyckligtvis så uppmuntrar det i sin tur andra personer att ta över deras liv – andra personer som i andemänniskor som tar över deras liv. Det är huvudorsaken till mångas problem, ur perspektivet med mentalsjukdomar.

Men i själva verket har de flesta av oss en mentalsjukdom, eftersom det inte finns någon anledning alls ur Guds perspektiv att vara rädd för någonting i universum. Om genomsnittspersonen räknade upp några rädslor, så märker vi att ofta räknar vi upp några rädslor, och sedan räknar vi upp några till, och sedan inser vi att: ”Åh, vi har mer än de här, mer än de där”, och sedan inser vi att: ”Åh, det var alla våra fysiska rädslor”. Vi har också alla känslomässiga rädslor, och sedan alla sexuella.

Maria:     Som verkar mer skrämmande än de fysiska.

De ter sig allihop mer skrämmande än de fysiska. Sedan har vi också en lång lista med rädslor, om vi har stött på en björn på en väg eller liknande, där vi också är rädda för dem. (Skrattar) När du väl lägger ihop allting så har du förmodligen i slutänden några hundra om inte tusentals rädslor, och i själva verket säger Gud att: ”Tja, alla de där är sjukdomar, mentalsjukdomar, ur Mitt perspektiv”, ur Guds perspektiv så är inte någon av de här sakerna något att vara rädd för. Men Gud vet att de finns i din själ nu, och Gud skapade hela systemet som nu låter dig komma till deras orsak, och frigöra dem, men det systemet är emotionellt.

Det kräver att du förstår skapandet av känslan ,och det kräver att du förstår potentialen i att du kan frigöra känslan.

Maria:      Javisst, vår fråga handlade om källan till känslan, och du slog fast att den kommer från själen.

Och vi har gett några exempel på hur det är fallet.

Maria:      På hur det är fallet, och i själva verket har du börjat ta upp saker som attraktionslagen och rädsla och vad mentalsjukdom är i själva verket. När du säger att känslan har sitt ursprung i själen, och dess flöde, vi vet att det är energi i rörelse, vad händer med den därefter? Hur påverkar den sedan våra kroppar och… den flödar, eller hur, från själen till andekroppen och den fysiska kroppen?

Självklart, kom ihåg att våra kroppar bara är energi. De är bara energi i rörelse, i själva verket. Vi kan säga att på sätt och vis är den fysiska kroppen och andekroppen i princip ett uttryck för själens känsla, eftersom det är energi i rörelse. Uppenbarligen om du trycke rundan energi i själen, så binds den upp och det har förstås en inverkan på din fysiska kropp och andekroppen. Det kommer stänga ner vissa områden i dina kroppar. När din kropp är nedstängd så kan inte organen som omger just det området fungera ordentligt längre. Så det kommer ge upphov till stora problem.

Om du har stängt ner energi kring din hjärna, så kommer det bli ett problem med vad som sker i din hjärna, och ditt tänkande och din logiska kapacitet att analysera och förstå, din förståelse av matematik och vetenskap och andra saker, som kräver någon form av intellektuellt vidkännande av just de sakerna. Allt det kommer hämmas och om du stänger av något kring musik, av någon orsak, och många människor gör det på grund av olika saker – mamma spelade eller pappa spelade medan de var på ett visst humör som sedan kom in i barnet, och sedan insåg de att det är en fin sak att spela, eller det är en jättebra sak att spela eller vad det kan ha varit, så ofta stänger vi av oss vad gäller musik eller konst och sådana saker. Ja, så det påverkar vissa organ i kroppen också, och så vidare och så vidare.

Faktum är, som vi pratade om förut i ”Hur människans själ fungerar”, att om du stänger ner energi på ett visst vis, så har varje enskild nyans en inverkan på en sjukdom, på olyckor och alla möjliga saker som händer med kropparna. Så det som händer kropparna är förstås bara verkan av vad som pågår i själen. Det är inte orsaken.

Maria:      Så vi kan säga att känslor har sitt ursprung i själen, de flödar till andekroppen och den fysiska kroppen och…

Allt som sker i de kropparna är effekten.

Maria:     Så tankarna, och till och med handlingarna i de kropparna …

Det stämmer. Språket, tankarna, handlingarna, uttrycken…

Maria:      … har alla sitt ursprung i den här stora kontrollen, som är själen, som är källan till alla känslor.

Det stämmer.

Maria:     Och allt det flödar och det påverkar allting.

Det påverkar allting. Det påverkar allting i universum i olika grad. Uppenbarligen, om du gör något här och sedan kämpar någon 25 ljusår bort med att känna det, och det är den andra orsaken till att de kämpar med att känna det – därför att ju mer nertryckt du blir i själen, desto mindre kommer folk runtomkring dig att känna intensiteten i din känsla – för i själva verket så trycker du ner intensiteten i din känsla och när du trycker undan intensiteten i känslan så påverkar du ett mindre och mindre område av din omgivning, och på den här Jorden krävs det sju miljarder människor för att påverka något, i allmänhet, eller åtminstone hundratals miljoner människor för att påverka något i allmänhet i deras omgivning, på grund av de låga mängderna energi som var och en har på grund av det kraftiga undantryckandet.

Maria:      Så du säger också att ju mindre vi trycker undan, ju mer vi tillåter den här energin att flöda, desto starkare blir vår närvaro och desto mer inverkan har vi …

… på vår omgivning. Ja. Och förstås, föreställ dig om du uttrycker de här känslorna på ett positivt vis, så kommer det uppenbarligen ha en enorm, kraftfull inverkan på alla, inte bara på Jorden utan även i andevärlden.

Maria:     Det är en spännande och vacker tanke, verkligen.

Självklart är det vackert hur Gud har skapat allting, och det hänger ihop. Jag häpnar ofta över hur korkad människor tror att Gud är.

Maria:     (Skrattar) Hur världens uppfattning är att Gud är dum, menar du?

Ja! Som att en del tror att Gud är korkad, och nej, Gud är den mest intelligenta skaparen, och allting är förundransvärt att studera när du väl förstår hur det fungerar. Folk på den här planeten kommenterar ständigt sjukdomar och vad Guds vilja är när en person får en sjukdom. Det är inte Guds vilja att du får en sjukdom, det är din vilja att du får en sjukdom. Gud skapade systemet som inte tillåter sjukdomar om du gör saker i harmoni med kärleken. Så något måste vara ur harmoni med kärleken för att du ska få en sjukdom. Något måste vara ur harmoni med flödet av energi i din själ för att du ska få en sjukdom.

Gud skapade det på så vis att sjukdomen är en återspegling så att du vet att något är fel i din själ. Du vet att något inte flödar. Det är ett sätt att få återkoppling på vad som pågår inuti dig. Och om du tänker enbart på det, så betyder det att Gud säger dig saker under varje enskild stund av dina dagar. Varenda smärta du upplever under en dag är en del av återkopplingssystemet som Gud har igång för att hjälpa dig att förstå vad som är källan till alla dina känslor, och vad som är källan till alla dina problem. Vad är källan till alla dina sjukdomar? Vad är källan till alla dina tankar? Vad är källan till alla dina känslor? Vad är källan till allting som händer dig, varje attraherad händelse? Det är din själ.

Gud försöker tala om för dig hur kraftfull din själ är genom uttryckandet av Guds lagar i universum, och när du väl förstår det här, så har du kapaciteten att förändra det. Det är här jag ser att mänskligheten är på fel spår när det gäller fysiska sjukdomar, till exempel. Istället för att förstå att själen är orsaken till alla de här problemen så tror de att det är fysiska orsaker till alla de problemen, och de ignorerar orsaken i själen. Det här betyder att orsaken i själen kommer fortsätta och potentiellt förvärras, på grund av förnekandet. Och därför kommer sjukdomen, oavsett hur mycket den behandlas, att bli värre, vilket i själva verket är vad vi ser hända på planeten med de flesta sjukdomar.

Med många sjukdomar, i synnerhet de som kan sägas vara livshotande sjukdomar som leder till döden, så är de interna, vad gäller det som händer i kroppen – de står alla helt och hållet under själens kontroll, och själens respons. Även så kallade sjukdomar som botas med hjälp av medicin kan också botas av själen, så varför skulle du behöva medicin i slutänden? Det behöver du inte.

Maria:      Javisst, och om själen har en så stor inverkan, och den påverkar andekroppen och den fysiska kroppen, så det vi gör med den fysiska kroppen för att reparera det tar uppenbarligen inte itu med det stora inflytandet på båda kropparna.

Orsaken, det stämmer.

Maria:     Så vi kan arbeta med den fysiska kroppen som en effekt.

Men det är egentligen meningslöst. Det är egentligen en meningslös användning av vår energi eftersom verkligheten är att… även om en person förnekar sin själ fullständigt och vill vara det känner att det inte är meningslöst, förstås. I själva verket skulle de flesta föredra att jobba med sin fysiska kropp än att verkligen jobba med sin själ, eftersom det ibland är emotionellt traumatiskt att jobba med själen. De flesta föredrar att bara jobba med sin kropp men det kommer aldrig vara en permanent lösning. Det är därför vi dör av ålderdom, även om vi inte blir sjuka längre eftersom vi har pumpat oss fulla med den ena medicinen efter den andra efter den tredje, så när vi väl kommer upp i 70- eller 80-årsåldern tar vi 25 mediciner, och vi dör ändå. Och det beror på vad som finns i själen.

Vår oförmåga att fokusera på orsaken och bara vilja ta itu med verkan gör att vi får en fortsatt nedgång i vårt tillstånd. Det är långt bättre att säga: ”Okej, min själ är orsaken till alla känslor och min känslan, bristen på dess flöde, är orsaken till alla sjukdomar, så det är långt bättre om jag fokuserar på min själ och dess utveckling i kärlek, och dess utveckling i hur den uttrycker känslor än vad det är att fokusera på något annat.” Det är här det blir rimligt att fokusera på vårt känslomässiga tillstånd.