FAQ – Vad är rädsla?

29 april 2014, Wilkesdale, Queensland, Australien

(Videoklippet från sessionen finner du inbäddat direkt nedanför den svenska översättningen)
Klicka här för svensk PDF-version av texten.

Jesus: Tja, innan vi besvarar frågan om vad rädsla är så behöver vi förmodligen besvara frågan om alla enskilda känslor, och det är att de allihop är en slags energi, av en viss sort, som lagras eller uttrycks av själen. Den kan lagras eller förvaras – så det är det andra vi behöver förstå. Det är en viss typ av energi som lagras eller uttrycks i själen.

Rädsla är en slags energi som lagras eller uttrycks av själen. Den lagras i själen eller uttrycks av själen, och du kan göra endera med den. Om du lagrar den i själen så blir den ett filter för resten av dina upplevelser. Den bestämmer också vad du attraherar, eftersom Gud vill att du ska släppa ut rädslan, så Gud försöker trigga igång rädslan, Gud försöker få hela din själ att; faktiskt alla Guds lagar… istället för att använda termen Gud, så om jag säger alla universums lagar har skapats så att du frigör rädslan. Om du vill lagra rädsla inombords så är du inte i harmoni med lagarna som gäller själen, så alla de lagarna kommer att börja verka för att försöka trigga igång din rädsla, försöka hjälpa dig att frigöra den. Med andra ord försöker de hjälpa dig att uppleva den.

Men varenda energi som finns i själen – rädslan inräknad – är bara en viss sorts energi. Den har en viss slags natur som är individuell till sin sort eller natur, och den hör vanligen samman med händelser och upplevelser, vanligen tidigare upplevelser, och tidigare händelser som du har lagrat snarare än känt i den stunden. Du kan ha haft valet att känna den, men av vissa skäl så lagrade du den, och många av de orsakerna beror på omgivningen. Med andra ord tvingades vi att lagra den av vår omgivning.

Maria:      Okej. Så säger mycket där. Men vi har några anteckningar, om vi kanske går igenom de anteckningarna…

Absolut.

Maria:      … och sedan kan vi kanske gå in mer på det du säger om några av de punkterna …

…eftersom vi vill hitta smaknyansen på rädslan. (Skratt) Jag har gett ett väldigt allmänt svar på vad rädsla är, vilket också gäller alla andra känslor.

Maria:      Vilket är att de är energi …

… som antingen lagras eller uttrycks. Antingen lagras den eller så är den i rörelse, en av de två sakerna.

Maria:      Ja. Och beroende på ifall den lagras eller är i rörelse så har den olika inverkan på vårt liv, på vår själ och på oss själva och de runt omkring oss.

Det stämmer. Men alla slags energi, varav rädslan är en sort, har ett eget sätt som de skapas på, ett eget sätt som de lagras på, eller ett eget sätt som den uttrycks på. Gud har gjort våra själar på det viset, så att vi lagrar och uttrycker varje typ av energier på olika sätt. Det är det här vi behöver förstå, att varje typ av känsla som vi kan ställa frågor om – det finns bokstavligen hundratals olika känslor som vi kan ställa frågor om – var och en av dem är som en egen smaknyans, eftersom det är en viss typ av energi som lagras eller uttrycks av själen.

Maria:      Jag tycker det är jättebra att vi pratar om rädsla, eftersom det är en rädsla som lagras och uttrycks väldigt mycket på planeten, eller hur?

Det stämmer, ja. Olyckligtvis så lagras och uttrycks just rädslan ofta med hjälp av andra tekniker. Med andra ord så uttrycks inte själva rädslan, vi ersätter ofta upplevelsen av den med andra känslor, och det är därför vi aldrig kommer till botten av rädslan.

Maria:      Okej, så om vi pratar specifikt om vad just rädsla är. Du har sagt att det är en slags energi inuti själen, och rädsla, utifrån vad du just sagt, är unik eftersom den lagras och uttrycks på ett väldigt specifikt vis.

Det stämmer.

Maria:      Och vi kallar det för rädsla.

Ja.

Maria:      I våra anteckningar här så säger vi att rädsla är en energi, eller en föreställning, som baseras på ett fel.

Det stämmer. Det finns vissa känslor som är föreställningar som baseras på sanning – de kommer i allmänhet alltid vara behagliga att uppleva. Sedan finns det vissa känslor som är föreställningar som baseras på fel – de kommer i allmänhet alltid vara smärtsamma att uppleva. Det finns alltid en koppling mellan typen av känslor och typen av upplevelser, och vi behöver förstå det här.

Rädsla är en slags energi som lagras, som baseras på vissa händelser som har skapat smärta, men det är också ett system av föreställningar som vi håller fast i, som inte är i harmoni med kärlek eller sanning.

Maria:      Föreställningssystemet som inte är i harmoni med kärlek och sanning…

…skapar rädsla Ja.

Maria:     …skapar rädsla Jag förstår.

När jag säger att det inte är i harmoni med kärlek eller sanning, så säger jag att det inte är i harmoni med Guds kärlek och Guds sanning, inte ur harmoni med sanningen om vår upplevelse. Många upplever hur rädsla skapas i deras själ, och kom ihåg att det inte är skapandet av upplevelsen som gör att rädslan stannar kvar i själen, det är vår ovilja att släppa ut rädslan som får den att bli kvar i själen. Men rädslan triggas vanligen igång av en upplevelse, en energi som triggas igång av en upplevelse vi haft, som gör att vi nu har en falsk föreställning om den upplevelsen ur Guds perspektiv. Därmed får vi rädsla inför den upplevelsen, och det är en känsla – det är en energi som nu antingen lagras eller, om det är en känsla, känns inom oss, och inte referred till utsidan på något vis såvida vi inte lagrar den.

Maria:      Ja, så det är en annan intressant sak som du har sagt om rädsla. Det är att den påverkar hur vi uppfattar verkligheten och olika stimuli, enbart baserat på ifall den lagras inuti oss, baserat på lagrade tidigare upplevelser som vi inte har känt. Mycket viktigt.

Ja, och det skapar det jag skulle klassificera som en orealistisk förväntning på vår nuvarande upplevelse. Vad det gör är att det får oss att se vår nuvarande upplevelse på ett helt annat sätt än hur den verkligen är ur Guds perspektiv.

Maria:      Det är här du refererar till ett filter, det är det här du pratar om. Det är filtret som vi ser och upplever och analyserar olika händelser och situationer igenom.

Känslan får oss att känna att en framtida upplevelse kommer att bli precis som en tidigare upplevelse. Därför om vi har en känsla inom oss som skapas, där vi vill undvika den potentiella framtida upplevelsen, och den önskan drivs av känslan av rädsla som finns i vår själ, som vi inte har frigjort…

Maria:     … som har lagrats.

…som har lagrats.

Maria:     Den lagrade känslan börjar sedan i själva verket styra våra handlingar.

Den styr våra känslor fullständigt – fullständigt. Vi blir beroende, och faktum är att vi nästan känner en slags panik om vi inte låter den styra våra handlingar. Faktum är att rädslan triggas igång när vi inte låter den styra våra handlingar. När vi låter den styra våra handlingar så börjar vi tro att vi inte har någon rädsla. Det ironiska är att många av de här känslorna, när vi trycker undan så kraftigt så börjar vi tro att vi inte har dem ‒ när de i själva verket styr varenda handling vi utför. Det här är orsaken till att de flesta inte har en aning om vad som pågår inom dem, eller varför deras smärtsamma upplevelser skapas varje dag – eftersom de inte förstår hur mycket deras undantryckta, och resisted, och förnekade känslor, och de som vi ersatt dem med, faktiskt knuffar våra handlingar åt alla håll.

Ja. Rädsla sträcker sig från en lätt, lätt känsla av – vad skulle du kalla det?

Maria:     Oro?

Oro, ända fram till, i extrema fall, total skräck. Det finns många slags energier som sträcker sig från den lätta oron, ända upp till total skräck, som allihop skulle kunna buntas ihop och märkas med etiketten rädsla, som en typ, eller grupp av känslor som vi antingen lagrar eller uttrycker.

Maria:      Och i själva verket, utifrån vad vi har pratat om tidigare, så blir rädsla bara en känsla när den uttrycks, eller hur? När den känns av oss.

Ja, alla den sortens energier är bara känslor när de känns. Fram till dess så är de potentiella energier, kan vi kalla det. De har potentialen att kännas, men återigen, hur vi använder viljan i vår själ bestämmer om de verkligen känns eller inte, och det vi gör med vår vilja bestämmer i hög grad vad som kommer hända med känslan – vare sig den lagras eller uttrycks.

Maria:      Och uppenbarligen har du sagt, att när de lagras så beror det på att det har funnits en rädslofylld situation eller händelse eller omständighet i det förflutna?

Ja, och med en extra sak som händer, och det är att den trycktes undan. Upplevelsen av den behövde tryckas undan på något vis, antingen av oss själva eller av någon, eller något, i vår omgivning.

Maria:      Okej, så nästa punkt vi har i våra anteckningar är verkligen fascinerande. Rädsla om inte har känts blir en önskan, eller ett beroende att agera på, för att uttrycka det på ett annat sätt.

Ja. Det är förstås inte en ren önskan, egentligen, så vi skulle kunna använda termen ”önskan” inom citationstecken.

Maria:      Och med ”ren” så menar du i harmoni med kärleken eller ett uttryck för personens …

Självklart, varje gång jag nämner något som är rent så är det alltid något som är i harmoni med Guds kärlek eller Guds sanning. En del av Divine Truth-lärorna är att varje gång det finns renhet eller uppriktighet eller etik i våra känslor, så kommer det alltid att vara i harmoni med Guds kärlek eller sanning. Varje gång det finns någon smärta eller annan slags upplevelse, oetisk eller liknande, så kommer de alla vara ur harmoni med Guds kärlek eller sanning. Varje gång jag pratar om etik eller någon av de sakerna, så kommer det alltid vara saker som är i harmoni med Guds kärlek och sanning.

När jag använder termen ”önskan” så pratar jag vanligen om en önskan som är i harmoni med Guds kärlek eller sanning, men i det här fallet är det en ”önskan” inom citationstecken eftersom det är ett beroende, och det är en oupphörlig känsla inuti själen som genereras för att maskera rädslan. Önskan om att undertrycka eller förneka eller stå emot rädslan ger upphov till en alternativ konstruktion, och den alternativa konstruktionen är att vi då önskar få ett beroende uppfyllt som kommer trycka undan rädslan. När jag säger ”önskan” så använder jag den termen väldigt löst här.

Det som händer nu är att vi har all den här rädslan inom oss som vi trycker undan och inte känner igen, men nu tror vi att vi har önskningar om att göra vissa saker som vi egentligen inte har någon ren önskan om att göra; vi drivs av rädslan i sig att göra det. Om jag får ge ett emotionellt exempel på detta; en person som har en djup rädsla för vad andra personer tänker om dem, kommer att ha en önskan om att göra andra personer nöjda. Efter ett tag tror de att önskan om att göra andra nöjda är en ren önskning, men det är den inte. Den drivs bara av önskan om att undvika vissa saker hos de personerna. Med andra ord så är det ett beroende. Det är inte en ren önskan, så den kommer att skapa framtida smärta.

Det är ett emotionellt exempel, förmodar jag att man kan säga. Ett fysiskt exempel skulle kunna vara att inta någon substans. Önskan om att ta en substans, som att bli full varje dag eller varje vecka, så är önskan om att bli full varje vecka uppenbarligen väldigt skadlig för människokroppen. Det är väldigt skadligt för själen eftersom du omsluts av andemänniskor när du är full, så det är skadligt för din själ; du gör ofta saker som inte är i harmoni med kärleken i det tillståndet. Det är också skadligt för din själ på grund av det du väljer att göra med din vilja, och ändå väljer vi att göra det, och vi tror att vi måste göra det. Vi tror att vi måste ta ett glas, det drivs av känslan av att vi måste ha det, vi kan inte leva utan det, och efter ett tag intalar vi oss att vi inte borde leva utan det, det är en nödvändig del av vårt liv, och vi gör alla möjliga rättfärdiganden där också.

Allt det drivs av rädslan för en viss känsla. I fallet med att dricka alkohol så är det vanligen en rädsla för sorg.

Det drivs helt av en undantryckt rädsla som har fått den här så kallade önskan att dyka upp, och sedan agerar vi på den så kallade önskan, och det är inte alls någon önskan. Det är ett beroende. Och det är det som är det ironiska med våra rädslor.

Maria:      Ja, och det jag gillar med det du förklarar i den här frågan är att i början talade du om hur de flesta av oss inte vill vara känsliga inför våra rädslor och vår oro och vår skräck, så att vi kan komma till en plats där vi tror att vi inte har några rädslor.

Eller vi vet att vi har en rädsla, men den orsakar inte något obehag till vardags, i allmänhet.

Maria:      Och vidare därifrån så kan vi till och med komma till en punkt där vi tror att våra djupast liggande önskningar och hjärtinnerliga passioner verkligen är uppriktiga och kärleksfulla, men i själva verket sker de allihop bara i jakten på att undvika rädsla så mycket vi kan.

Fullständigt drivna, fullständigt drivna av rädsla. Jag ser det här hos många av de män vi träffar på våra seminarier. Många av dem vill hålla kvinnor nöjda. De tror att det är en ren önskan, och det är det inte. Det är det inte. Det är ur harmoni med kärlek och sanning. Ganska ofta kompromissar de med kärlek och sanning för att göra kvinnan nöjd. Ganska ofta. Om de var i harmoni med kärlek och sanning så skulle de inte kunna hålla kvinnan nöjd under vissa omständigheter, men de väljer att göra kvinnan nöjd eftersom de tror att de måste göra det, och de känner sig drivna till att göra det, och de tror att det faktiskt är något bra, men det drivs av rädslan för vad kvinnorna kommer göra när mannen inte gör dem nöjda.

Så vad kan kvinnan göra? Hon kanske drar sig undan från sex, till exempel, vilket innebär att han får uppleva att något tas bort ifrån honom… allt fysiskt godkännande av hans kropp tas nu bort. Hon kanske blir arg och skäller på honom, och därmed vet han att han har gjort henne missnöjd på något vis, och så vidare.

Han kanske undviker alla möjliga slags smärtsamma upplevelser på det här viset, så han tror då att det är en önskan; han tror då att det är på riktigt, och det är det inte. Han har egentligen ingen önskan, inombords, att verkligen göra en kvinna nöjd om han inte får någon fördel alls från det. Med andra ord så baseras inte något av hans önskan om att göra en kvinna nöjd på en ren önskan inom honom som är i harmoni med kärlek och sanning. Alla hans önskningar om att göra en kvinna nöjd är totalt ur harmoni med kärlek och sanning, och självklart kommer det ge upphov till ytterligare problem. Kvinnan kommer blir ett monster så småningom, som i princip kräver vad som helst av honom, och förr eller senare så kommer han att få så mycket smärta av det hela att han så småningom gör uppror. Det är den oundvikliga följden av att han agerar på det viset.

Maria:      Okej, så äntligen ska vi prata om något som du har sagt i många seminarier, att rädsla i själva verket är något falskt som verkar sant eller verkligt, ur ett känslomässigt perspektiv. Kan du förklara vad du menar med det här; ”ur ett känslomässigt perspektiv”?

Ur ett känslomässigt perspektiv tror vi att något är sant när det i själva verket är falskt. I exemplet jag gav tidigare, där mannen försöker behaga kvinnan, så tror han att det kommer skapa mer kärlek om han behagar henne. Det är en falsk föreställning. Han tror att om han gör kvinnan nöjd så betyder det att kvinnan inte kommer vara arg på honom, och det är en falsk föreställning. Han tror att om han gör kvinnan nöjd så är det bra ur Guds perspektiv, och det är en falsk föreställning. Han tror att om han gör kvinnan nöjd så är det att älska henne, och det är också en falsk föreställning. Han tror så många saker som är falska, och falska föreställningar är vad som skapar rädsla. När jag säger rädsla, så är de här föreställningarna känslomässiga föreställningar, de är inte intellektuella tankar. De är känslomässiga föreställningar som vanligen skapas genom att någon känsla tryckts undan i barndomen.

Med andra ord så var den här mannen med om några smärtsamma upplevelser. Uppenbarligen inträffade några smärtsamma upplevelser mellan män och kvinnor som han har varit inblandad i under sin barndom, vilka nu har fått honom att tror att han måste agera på just de här sätten, genom att trycka undan sin rädsla för just de känslorna. Han vill trycka undan känslorna, de verkliga, kausala känslorna, vilka förmodligen är sorg, och han använder sin rädsla, och rädslan användes förmodligen mot honom, för att trycka undan den sorgen. Han agerar, nu genom sina önskningar, vilka i själva verket är beroenden, för att trycka undan vidkännandet av rädslan som han har inom sig i de situationerna.

Allt det här baseras på falska föreställningar; falska föreställningar som att han inte kan hantera sin smärta; falska föreställningar om kvinnor; falska föreställningar om vad en bra man gör och så vidare. Ofta så kan vi för varje känsla ha hundra falska föreställningar. Här kommer komplexiteten in i bilden – det är därför känslor blir komplexa – eftersom vi ofta har så många falska föreställningar som täcker över upplevelsen av den faktiska känslan som skulle kunna läka oss, som vi fortsätter att samla på oss fler och fler falska föreställningar över, och därmed trycker undan mer och mer av våra oupplevda känslor, vilket förstås orsakar så mycket skador på vår själ.

Maria:      Ja. Hämmande, eller hur?

Ja. Rädsla är intressant, det är en intressant grupp känslor, eftersom de är en slags känslor som skapar ett lager över djupare liggande, läkningsbaserade känslor. Rädsla skapar ett lager över skam, rädsla skapar ett lager över sorg, och så vidare. Den här sortens rädslobaserade känslor används sedan för att rättfärdiga undantryckandet. Rädsla är ovanligt i det avseendet också att ofta när vi förnekar rädslan så ägnar vi oss stora mängder självbedrägeri. Många på planeten har uppenbarligen stora mängder självbedrägeri igång, eftersom de överhuvudtaget inte känns vid sina egna rädslor, vilka alla finns där för att förhindra att de känner några djupare liggande, mer smärtsamma känslor.

Maria:      Det är så mycket med det, eller hur? Jag vet att när vi går igenom den här serien så kommer vi prata mer om rädsla, och vi kommer också ta upp några frågor från rädda människor (skrattar), som vill ställa dessa.

Vi kommer prata om rädsla, ilska och alla möjliga slags känslor i den här serien, uppenbarligen, eftersom det har ställts många hundra frågor om alla möjliga slags känslor. Alla som någonsin har lyssnat på någon av seminarierna vet att ofta har folk avbrutit mig många gånger med alla möjliga frågor om känslor, så vi vill ta upp många av de frågorna. Men det är väldigt, väldigt viktigt att folk förstår dynamiken i sina känslor, och vad de ofta tror är önskningar är i själva verket rädslor som vi använder beroenden för att trycka undan. Det är ett ledsamt läge, olyckligtvis.

Många tror att de gör något som de verkligen vill göra, när de inte gör det av något annat skäl än att trycka undan en djupare liggande känsla.

Maria:      Ofta så har vi också rädslor förknippade med en del av de saker som verkligen är en del av vår sanna natur och personlighet, så vi känner det som att vi inte vill göra saker som, när vi tar itu med rädslan, så upptäcker vi att vi verkligen ville göra dem. Det går åt båda hållen, eller hur?

Det gör det.

Maria:      Vi slutar upp i aktiviteter och sysselsättningar som vi tror att vi verkligen vill göra, men i själva verket beror de på att vi trycker undan rädsla, och vi undviker saker som verkligen får att vakna till liv eftersom vi vill undvika rädsla.

Det stämmer. Om vi ser på vilken natur den här gruppen av känslor som vi klassificerar som rädsla har, så är den här känslogruppens natur att vi använder rädsla för att förneka önskningar. I själva verket, så med rena önskningar – och nu pratar jag om rena önskningar som baseras helt på Guds kärlek och sanning – vi trycker ofta undan rena eller verkliga önskningar, eftersom våra beroenden blir som ersättningsönskningar. Rädslan har den naturen att vi använder ersättningar för våra verkliga önskningar, och det är det som är så sorgligt. Vi tror att vi faktiskt har önskningar som är rena, som vi i själva verket inte har – de drivs allihop av beroenden för att undvika rädslor. Det är därför de flesta inte har någon aning om vilka deras rena önskningar är heller, eftersom de är så fulla av rädsla att de bara vill få sina beroenden tillgodosedda.

Beroenden är också intressanta. Beroenden drivs av känslan att du måste göra det. Du måste göra det, precis som med ett fysiskt beroende, det är samma sak, eller hur? Om du känner att du behöver ett glas alkohol så måste du ha ett glas alkohol nu. Om du känner att du behöver en cigarrett så måste du ha en cigarrett nu. Jag kan inte göra något annat.” Faktum är att det blir så krävande att du släpper allt annat för att göra det, och det är de rädslobaserade beroendenas eller ”önskningarnas” natur. De kommer att driva på oss oupphörligt tills vi måste släppa allt annat för att uppfylla dem, och de är vanligen inte rena önskningar, de är allihop rädslobaserade önskningar, eller rädslobaserade beroenden, bör vi egentligen kalla dem.

Rädsla är en ovanlig känsla på många sätt. Det är en ovanlig grupp av känslor som vi gör allt möjligt för att undvika.

Maria:      Om vi sammanfattar allt du har sagt då, så kan rädsla vara allt från oro till extrem skräck, mild oro till extrem skräck.

Ja, det är en grupp känslor från oro till extrem skräck.

Maria:      Den kan antingen upplevas som en känsla, eller tryckas undan. Om den trycks undan skapar den filter, eller den påverkar hur vi fattar beslut och hur vi ser på världen? På ett negativt vis.

Alltid på ett negativ vis eftersom den inte är i harmoni – rädsla är inte i harmoni med Guds kärlek och sanning. Varje gång vi trycker undan rädsla eller lagrar den i själen så kommer den alltid ge en negativ återspegling i hur vi ser på världen, och det kommer alltid skapa smärta, alltid. Det kommer alltid skapa smärta. Om vi lagrar den kommer den skapa lidande – långsiktig smärta.

Maria:      Sedan får vi lidande, och vi kan också hamna i en situation där våra önskningar blir tillgrumlade, där de inte är rena.

Helt och hållet. Vi trycker undan våra verkliga önskningar och vi agerar på våra beroendebaserade önskningar. Jag märker, om människor förstår grundmekaniken i rädslan och vad som händer, så när det kommer till att prata om rädsla och hur vi kan ta itu med rädslan, så uppenbarligen när vi går tillbala till den grundmekaniken så kommer vi förstå dem bättre, och därför kan vi besvara många hundra frågor om rädsla på förhoppningsvis bara några få frågor.

Maria:       Förhoppningsvis. (Skratt) Så bara slutligen, på den punkten, så pratade vi mycket om vad som händer när vi trycker undan rädsla, men om vi sätter det i kontrast till när rädslan blir en känsla och den flödar. Vad dynamiken i det som händer där, och vilken effekt har det?

Absolut. När rädslan känns, med andra ord upplevs och flödar – så är det nu energi i rörelse; det är en känsla som flödar genom själen ‒ faktum är att den då inte har några långsiktiga, skadliga effekter alls. Det som händer till en början är att du har en känsla av själva rädslan, och kom ihåg att det kan sträcka sig från mild oro hela vägen upp till absolut, extrem skräck, och medan du känner rädslan så kommer du gå igenom en kroppslig process där du upplever rädslan, du kommer gå igenom en emotionell process där du upplever rädslan, men den kommer inte längre attrahera några händelser och den kommer inte längre påverka filtren under resten av ditt liv. Uppenbarligen, om du tillåter dig själv eller väljer att känna dina rädslor, så får det en del väldigt, väldigt bra, positiva effekter i ditt liv.

Med andra ord så styr inte längre rädslan några av dina framtida handlingar eller nuvarande handlingar, den filtrerar inte längre… dina beslut filtreras inte längre genom rädslan i sig. Hur du ser på världen blir totalt annorlunda jämfört med hur du såg på världen förut, och du styrs inte längre av önskningen att uppfylla dess beroenden. Med andra ord så drivs du inte längre av att uppfylla vissa beroenden för att trycka undan rädslan.

Uppenbarligen kommer det här ge många fördelar i ditt liv, istället för skadliga effekter för din själ.

Maria:      Du säger i princip att när ett stimulus kommer på vår väg och genererar rädsla, och vi tillåter det, så inom det tillåter vi den kroppsliga upplevelsen av rädsla, och även att passera igenom oss emotionellt. Det är så den kommer i rörelse.

Du känner det i kroppen och du känner upplevelsen. Du kanske börjar svettas, och kanske skakar och alla möjliga saker kan ske när du känner den. Du kanske gråter väldigt mycket eller blir fullständigt skräckslagen, och bara skriker ut skräcken. I slutänden så är alla de sakerna långt bättre än att lagra den. Uppenbarligen har vi ett problem med dömandet som de flesta på Jorden har. Det är att de inte ser det som bättre att skrika ut sin skräck än att trycka undan den, så de trycker undan den. Det är det som gör att rädslan lagras, och sedan orsakar de långvariga, skadliga effekterna på ditt eget liv och din egen hälsa.

Maria:       Och när vi gör det, när vi tillåter det, så får vi fördelarna med att hålla oss i verkligheten, där kärlek får möjligheten att styra våra handlingar, snarare än att alltid styras av önskningen …

Av beroenden.

Maria:      … att trycka undan rädsla.

Ja, vilket är beroenden. Vi kommer alltid styras av beroenden så länge vi har rädsla inom oss som trycks undan.

Maria:      Och inuti detta, så säger du att när vi har tryckt undan rädsla så måste vi alltid agera för att trycka undan den, uppenbarligen. Det är en pågående viljeakt.

Och det är därför vi känner driften att upprätthålla våra beroenden.

Maria:      Är det därför det känns utmattande att leva med rädsla när vi trycker undan den hela tiden?

Ja, för de flesta är det inte så utmattande som de egentligen behöver känna, eftersom i själva verket så skaffar de sig alla sina beroenden för att skapa undantryckandet av känslorna av utmattning, av att trycka undan sin rädsla. Det finns till och med lager ovanför det som de lever i. De är inte ens i närheten av att känna sin rädsla. När en person kommer nära att känna sin rädsla men ännu inte känner den, så blir det vanligen en period där de känner sig ganska utmattade, eftersom du måste kämpa emot ganska hårt för att trycka undan den. Men när du väl kommer igenom vilka falska föreställningar och dömanden som än har inträffat som får dig att göra det, så kommer du tillåta dig att uppleva rädslan. Det är då du går igenom läkeprocessen med din rädsla.

Maria:      Så vi har först möjligheten då rädslan skapas att känna den, men de flesta av oss har vi det här laget tryckt undan det mesta av den, från barndomen och vidare.

Vi är så vana vid att göra det att det nästan sker automatiskt. Det är ett automatiskt beteende.

Maria:      Det är en automatiskt process; det finns inte ens en känning av rädsla. Det är bara rakt in i beroendet.

Det finns en föreställning inom oss som får oss att automatiskt trycka undan den, och vi tänker inte ens på det. Det finns inga tankar i den stunden – vi trycker bara undan den direkt.

Maria:      Och du sade att det är där de flesta lever. Men när vi har det här valet nu, som vuxna, att öppna upp oss och sluta trycka undan rädsla, och vi behöver gå igenom en process där vi tar bort beroendet eller…

Ja, det finns många lager, vilka vi kan prata om senare, men de sträcker sig från totalt förnekande, till att inte längre vilja förneka, om än intellektuellt, att du måste ha något där, ända bort till förnekandet av rädslan i sig, vilket handlar helt om dina beroenden.

Med andra ord förnekar du att du har några beroenden. Du tror att allt du gör enbart är önskningar, när inte något av det är det – de är allihop i princip fullständigt beroendestyrda. När du väl inser det så går du igenom vidkännandet av dina beroenden och så vidare, och sedan kommer du till att känna emotionellt vad följderna är av de flesta av dina beroenden, och hur obehagliga de känns, hur dåliga de känns för dig. Du går igenom processen, och nu börjar du kännas vid dina rädslor litegrann.

När du väl börjar komma dit, så känner du dig ofta utmattad eftersom du inte kan …

Maria:      Eftersom du kämpar?

Ja, eftersom du inte kan gå tillbaka till dina beroenden eller undantryckandet, men du går heller inte in i rädslan ännu, så nu är du i ett tillstånd där du börjar känna dig orolig över att behöva gå igenom din rädsla, men du vill inte gå tillbaka till andra beteenden som alla trycker undan rädslan. Det är lager ovanpå lager som du behöver gå igenom för att komma till stadiet där du känner rädslan. De flesta har inte kommit till det stadiet.

De flesta som har hört om detta under sex års tid har inte kommit till det stadiet – de har fortfarande kraftiga beroenden eller förnekar sina beroenden. Vanligen är det i det tillståndet folk befinner sig under det mesta av sitt liv på Jorden.

Maria:      Men förmodat sett, när vi kommer förbi den där sista barriären som du pratade om, som i att med viljan försöka, utan att använda några beroenden, bara försöka hålla härda ut, när vi går över till att nu uppleva rädslan som vi har tryckt undan så länge …

Ja, och för att göra det så behöver du ha frigjort alla de barriärerna för att göra det.

Maria:      Alla föreställningar, beroenden och alla de sakerna. Men den processen är förmodat sett mycket mer frigörande.

Ja. Du får i själva verket en extrem lättnad. Din kropp går igenom en avslappningsprocess på just det området, vad det än är för område som du frigör din rädsla inför, och hela ditt liv förändras faktiskt ögonblickligen. Alla dina attraktioner förändras ögónblickligen. När du verkligen känner lite rädsla, så förändras alla dina attraktioner förändras ögonblickligen. Hur du beter dig med alla runt omkring dig på just det här området förändras omedelbart. Du ser världen på ett helt annat vis. Du ser hur Gud har skapat den på ett helt annat vis än vad du trott. Det som styrde varenda tanke och varenda känsla och varenda handling och varenda ord i dig förut, styr nu inte någon av de sakerna längre. Du är mycket friare att släppa in nya upplevelser, nya känslor och nya tankar som du var helt blockerad inför fram till den stunden.

Det är en oerhört befriande upplevelse, när du faktiskt känner lite rädsla.

Maria:      Det låter väldigt attraktivt.

Ja, det är väldigt attraktivt, och det ledsamma är att de flesta inte inser hur attraktivt det är. De inser inte hur stora fördelarna är med att faktiskt nå punkten där de känner och upplever rädslorna som de faktiskt är. Det är en så befriande upplevelse att det förändrar hela ditt liv. Faktum är att den enda motsatsen till sanning och kärlek är rädsla i de flesta fall, inte sorg. Det är rädsla för sorg.

När du inte har någon rädsla kvar alls, så kommer du att bearbeta alla dina känslor i princip direkt, och därför kommer du inte ha något motstånd mot kärlek och sanning inombords, och det är en vacker plats att befinna sig på. Du kommer till en punkt där du kan bearbeta varenda sak när den händer, och inte ens ha någon negativ upplevelse medan du gör det, när du väl har tagit emot tillräckligt mycket av Guds kärlek för att vara i det tillståndet, men medan du har rädsla så kommer du aldrig, aldrig komma till det tillståndet där du är enig med Gud, och därför aldrig komma till det tillståndet där du faktiskt har en permanent njutning.

Det finns så många positiva fördelar med att gå igenom din rädsla. Så många. Vi kan uppenbarligen inte räkna upp allihop, men det finns så många vad gäller hur det förändrar ditt liv, hur det förändrar livet för människor runt omkring dig, hur det påverkar vilka intryck du gör på omgivningen, hur det påverkar dina projiceringar på omgivningen, hur det påverkar varenda levande varelse runt omkring dig, hur det påverkar varje enskild organism som finns i din kropp. Alla de organismerna förändras i hur de fungerar när du frigör rädslan på vissa områden. Det finns så många förändringar som sker med ett enda riktigt frigörande, att när du väl har gjort det en eller två gånger så kommer genomsnittspersonen inte att motsätta sig det hela i närheten så mycket som de har gjort tidigare. Problemet är att få en person att verkligen gå igenom det minst en gång.

Maria:      Vad är det berömda citatet, någon, en stor ledare någon gång i Jordens historia sade… eller kanske det var Martin Luther King, jag vet inte: ”Det enda vi har att frukta är rädslan själv”. (Skrattar) Det låter som det här.

Ja. Jag tror att många gånger har människor en stor mängd rädsla för att känna rädsla. Jag skulle inte kalla det rädsla för rädsla, jag skulle kalla det rädsla för att fysiskt känna hur rädslan känns, vilket i själva verket är en rädsla för smärta som folk uttrycker. Jag känner att om du har så mycket rädsla, och du aldrig frigör den, så kommer du aldrig uppleva glädjen och fridfullheten som kommer ur frigörandet av rädslan.

Hela ditt liv kommer förändras på så många sätt… det är omöjligt för de flesta att ens förstå hur många sätt deras liv kommer att förändras på när de väl frigöra rädslan. Deras liv förändras på så många sätt, det finns så många, nästan oräkneliga sätt som livet förändras på som du blir medveten om efter att du har gått igenom upplevelsen.

Du får i allmänhet också tillit efter den upplevelsen. Du får tillit till att det faktiskt har en positiv fördel att bearbeta känslor. Fram tills att människan går igenom sin rädsla så har de vanligen ingen tillit alls.

Maria:      Jag känner att det är svårt att ha tillit, även till Guds godhet och godheten i världen omkring oss, när vi lever i rädsla.

Det stämmer. Det är omöjligt att ha verklig tillit med rädsla. När du får mer tillit så märker du automatiskt att du har mindre rädsla. Jag skulle säga att det ofta händer tvärtom – när du blir av med rädsla så får du mer tillit under processens gång. Om människor bara gjorde starten, och det är så med många saker när det gäller Divine Truth, om de bara kunde göra starten så skulle de inse fördelarna. De flesta har ännu inte gjort någon riktig början, när det gäller att verkligen tillåta sig att uppleva rädslan inom sig.

Maria:      Det är där teorin blir till praktik och vetskap, eller hur?

Det stämmer.

Maria:      Det är den början där känslor, verkliga känslor, känslor som tryckts undan sedan länge, börjar flöda, och inte bara att ta itu med beroenden, utan det är när sanningen kommer in i oss, eller hur?

Ja. Du kommer inte veta något om känslor alls medan du håller kvar stora mängder rädsla i själen som du inte upplever. Du måste gå igenom upplevelsen av att känna dina känslor innan du börjar förstå många saker som önskningar, och många saker som sorg och andra känslor och beroenden, och alla de sakerna. Du kommer inte förstå. Det kommer bara vara en intellektuell presentation, det kommer inte vara saker du förstår förrän du går igenom känslan, den faktiska känslan av din rädsla.

Det är därför jag säger till personer att det är en av de viktigaste sakerna du kan göra, att känna din rädsla, för att komma från ett tillstånd av synd till ett tillstånd av perfektion. Rädsla är en fiende till din perfektion, och snarare än att se det som något du borde vara rädd för, så behöver du se det som något som du behöver välkomna, så att det inte längre är den fiende du gör det till.

Det är därför jag har haft några föreläsningar om att: ”Rädsla är din vän”.  Rädslan talar om för dig när du har falska föreställningar som inte är i harmoni med kärleken. Rädslan talar om för dig vad du behöver göra inuti dig. Rädslan är en vän i det avseendet, men den är bara en vän om vi tillåter upplevelsen av den. Om vi håller fast i upplevelsen och trycker undan upplevelsen, så blir det då en hemsk fiende till vårt välmående, men rädslan har en potential att vara vår vän, så länge vi välkomnar processen. Faktum är att det är något som Gud skapade potentialen för de här känslorna, Gud skapade inte känslan av rädsla. Jag måste påpeka det. Känslan av rädsla har enbart skapats av mänskligheten, någonsin. Gud har inte känslan av rädsla inuti Gud alls, och Gud frambringar inte rädsla i någon av Guds skapelser.

Det finns inget behov av att frukta Gud, till exempel. Gud skapade emellertid potentialen, genom din fria vilja, för dig att gå in i föreställningssystem emotionellt, som inte är i harmoni med kärlek och sanning, och som betyder att Gud skapade potentialen för dig att skapa rädsla. Rädsla är människans egen skapelse.

Maria:      Kanske det är en bra plats att avsluta på, för vår nästa fråga kommer handla om hur rädslan skapas.

Hur rädsla skapas. Japp. Det blir bra.