FAQ – Vad är smärtsamma känslor?

29 april 2014, Wilkesdale, Queensland, Australien

(Videoklippet från sessionen finner du inbäddat direkt nedanför den svenska översättningen)
Klicka här för svensk PDF-version av texten.

Ja, återigen så är smärtsamma känslor sådana som är motsatsen till behagliga känslor, på så vis att de orsakas av handlingar, eller tankar, eller ord, eller gärningar, eller andra känslor som vi agerar på som inte är i harmoni med Guds kärlek och sanning. De är energier som har lagrats i själen som kan uttryckas, och de kommer alltid uttryckas på ett smärtsamt sätt, de kommer alltid göra on när de uttrycks, eftersom du har agerat som du gjort tidigare, tidigare handlingar eller tankar, eller hade känslor som är helt ur harmoni med Guds kärlek och sanning. Det är vad smärtsamma känslor är för något.

Återigen så finns det förstås två sorters smärta, och jag tycker att vi behöver förstå det. Kanske vi behöver gå igenom de två sorternas smärta. Vi har den sortens smärta som du går igenom som läker dig, vilket är en känslomässig upplevelse av att frigöra de tidigare smärtsamma känslorna som har lagrats i själen, och den sortens smärta kommer i själva verket leda dig till de behagliga känslorna. Det är det ironiska med den sortens smärta, medan den andra sortens smärta är den sorts smärta som gör att du bestämmer dig för att trycka undan den, eller förneka den, eller motsätta dig den eller distrahera dig från den på något sätt. Olyckligtvis så slutar det bara upp med att du skapar en ännu mer djupgående smärta om du gör på det viset med den sortens smärta. Den här sortens smärta är väldigt, väldigt skadlig för själen, på så vis att det eskalerar din smärta.

Smärta i sig själv är en något dåligt. Det är lidandet som skapas av det långvariga lagrandet av smärtsamma känslor och upplevelser som är dåligt. Smärtan i sig kan frigöras omedelbart från dig. Om den frigörs omedelbart från dig så får du inte några långsiktiga, skadliga verkningar av smärtan, men om den inte frigörs omedelbart från dig så kommer du få långsiktiga, skadliga verkningar från smärtan. Om du har agerat på sätt som baseras på njutning, tillfällig njutning som har orsakat smärta i själen, så kommer du få långsiktiga, skadliga verkningar även från de handlingarna.

Vi behöver förstå att all smärta skapas av handlingar som vi eller andra utför, och känslor som hålls högt av oss själva och andra, med andra ord kännandet av känslor – av energi i rörelse – som hålls högt av oss själva eller andra, som är totalt ur harmoni med Guds kärlek och sanning; det behöver vi förstå. Men vi behöver också förstå att känslan av smärta inte nödvändigtvis är en dålig upplevelse för själen, för det kan i själva verket förbättra själens tillstånd. Det är också en återkopplingsmekanism som visar själens tillstånd. Den säger oss att något är fel i vår själ, och det här är väldigt, väldigt viktigt för vår framtida utveckling.

Om vi inte vet att något är fel i själen, vad är då sannolikheten att vi faktiskt skulle justera det som är fel? Den är ganska försumbar, är mitt förslag, medan när vi väl vet att något är fel… och hur vi vet det är att vi känner smärtan, upplever smärtan, det är så vi vet det. Vi vet att något är fel eftersom vi upplever smärta. Nu har vi möjligheten att antingen trycka undan den smärtan med tillfällig njutning, eller trycka undan smärtan genom förnekande eller undantryckande eller motstånd, eller att känna smärtan.

Om vi väljer att känna och uppleva smärtan, så kommer vi frigöra den i den stunden, och när vi frigör den så kommer den inte längre styra resten av vår existens. Det är väldigt, väldigt viktigt för oss att gå igenom en process, som är smärtsam, där vi frigör gamla smärtor och inte längre behåller dem i vår själ, men vi behöver förstå att alla de smärtsamma upplevelserna har skapats av att något inte varit i harmoni med Guds kärlek och sanning.

Maria:      Det verkar för mig som att det finns smärta som vi har samlat på oss, vi har tryckt undan den och samlat på den, och sedan finns det smärta som vi nästan skaffar oss mer av. Smärtan från det förflutna som vi lagrar uppstod som en följd av något som inte var i harmoni med Guds kärlek och sanning?

Ja, men det är inte det enda som varit ur harmoni med Guds kärlek och sanning som måste ha hänt. Det måste också ha funnits någon slags undantryckande av resultatet, för det enda sättet som smärtan kan lagras och inte känns… kom ihåg att all den här energin som lagras i själen eller känns av själen, en av de två – antingen lagrar vi den eller så känner vi den, om vi lagrar energin, den smärtsamma upplevelsen, i själen så har vi i själva verket valt att lagra den upplevelsen i den åldern. Den upplevelsen fortsätter nu att skada själen. Den återspeglas i alla själens filter, så hur själen ser världen kommer att vara genom filtren från en skadan, och ingenting kommer att hända förrän vi väljer att frigöra den. Vi måste välja att frigöra den – ingen annan kan göra det åt oss. Det är en personlig process som vi måste välja på själsnivån att gå igenom, att uppleva, att frigöra den.

Vi behöver förstå att frigörelseprocessen är bra för oss. Tillfällig smärta är följden av att vi känner igen smärtsamma upplevelser vi haft, och sedan gå igenom processen där vi känner dem. Permanent smärta, eller vad jag skulle klassificera som lidande, är när du väljer att förneka, motsätta dig eller trycka undan, eller försöka ersätta smärtsamma upplevelser mot behagliga upplevelser. När du väljer att göra de sakerna så skapar du långsiktig smärta. Med andra ord placerar du ett lager över smärtan som håller kvar smärtan i själen, och nu kommer smärtan i din själ bestämma varenda tanke åt dig, varje handling du utför inom det ämnet eller det ämnesområdet, och du kommer fortsätta degradera ditt tillstånd tills du blir känslig för smärtan. Det är vad som orsakar långsiktigt lidande.

Maria:      Det låter för mig som att du i själva verket beskriver tre slags smärta. En är smärtan vi bär med oss som en följd av att vi tryckt undan smärtsamma händelser eller upplevelser i vårt förflutna?

…vilken har skapats av de tidigare upplevelserna som vi inte har frigjort.

Maria:      Japp, undantryckandet av de tidigare upplevelserna. Så det är smärta. Sedan finns smärtan som vi kan uppleva genom att läka, genom att faktiskt öppna upp för de saker vi tryckt undan länge…

… eller något i nuet som händer som är smärtsamt.

Maria:      … eller något i nuet som händer som är smärtsamt.

Vi kan frigöra den smärtan helt och hållet. Därigenom styr den inte längre vår långsiktiga upplevelse.

Maria:      Och då låter det som att det finns en tredje slags smärta, vilken är, då vi fortsätter nu att använda oss av processer och handlingar som inte är i harmoni med Guds kärlek och sanning, då skapar vi smärta och tillfogar andra smärta.

Ja. Om vi kunde lägga till det här till just detta – den tredje – närhelst vi försöker använda njutning som en ersättning för smärta. Allt det är en del av den där tredje känslogruppen, om vi kallar den det. De smärtorna förvandlas vanligen till ett djupt lidande, som att vår kropp börjar få sjukdomar och du vet… När vi väl får en sjukdom i kroppen så är det redan en indikator på att själen har en djupgående smärta. Vi behöver ha en känslighet inför vår själ för att göra det möjligt för smärtan att uttryckas och frigöras.

Maria:      Okej. Du nämnde termen ”permanent smärta”, vilket är följden av ett långsiktigt undantryckande.

Ja. Om vi kunde skilja på tillfälligt och permanent, så är permanent smärta följden av att vi tryckt undan upplevelsen av den tillfälliga smärtan. Det som händer där är, som jag sade tidigare, att du lägger ett lager av undantryckande, motstånd, förnekande eller ersättande över smärtan som du behöver uppleva. Nu skapar det här långsiktig, eller vad vi kan kalla för semipermanent eller permanent smärta. Medan du väljer att trycka undan, medan du väljer att förneka, medan du väljer att motsätta dig, medan du väljer att använda ersättningstekniker så stannar smärtan kvar.

Om du väljer de teknikerna, de ersättnings- och motståndsteknikerna och de andra teknikerna jag nämnde, i 10 000 år, så kommer du ha kvar smärtan i själen i 10 000 år. Det är så själen fungerar. Om du väljer att göra det i ett år, så kommer du ha kvar den i ett år. Om du väljer att göra det i 10 minuter så kommer det bara vara i 10 minuter, men den smärtan kommer vara där, och den kommer vara där under den tiden, tills du väljer att uppleva den fullt ut, tills du slutar använda undantryckande-teknikerna du brukar ta till för at trycka undan just de smärtsamma upplevelserna och känslorna.

För de flesta så är det första de behöver gå igenom att få bort teknikerna de har för att trycka undan. De måste få bort motståndet, få bort förnekandet, få bort motståndet, få bort undantryckandet och få bort önskan om att ersätta de smärtsamma känslorna med så kallade njutningsfyllda känslor. Den processen är vanligen ganska svår, eftersom du måste engagera dig i dina egna tankar och dina egna känslor; det är inte en process… andra kan hjälpa dig, men de kan inte hjälpa dig att ändra synsätt eller ändra dina föreställningar, vilka allihop baseras på känslor inom dig. Såvida du inte förändrar en del av de känslorna och föreställningarna inom dig på ett emotionellt plan, så kan inte något hända.

Det är väldigt viktigt, om du befinner dig i ett läge där du har kronisk smärta, vare sig den är fysisk eller emotionell till sin natur, att du förstår att du har skapat den genom att trycka undan den. Du behöver först fokusera på att få bort känslorna som får dig att vilja trycka undan, motsätta dig, förneka eller ersätta den sortens känslor. Det är här jag märker att de flesta kämpar, eftersom de vill gå direkt till smärtan och de vill hoppa över alla teknikerna de har för att trycka undan den.

Maria:      Ja, faktiskt så visar det faktumet att vi vill hoppa över alla undantryckande-tekniker att vi egentligen inte vill gå direkt till smärtan.

Det stämmer. Det stämmer, ja. Så de gör en intellektuellt försök att få en känsla som ska hoppa över alla undantryckande-tekniker, vilka alla är smärtsamma, och de har alla smärtsamma konsekvenser. De flesta vill inte gå igenom någon av sina undantryckande-tekniker, eftersom de allihop är smärtsamma känslor, och därför kommer de aldrig riktigt till de kausala känslorna som gör att smärtan frigörs.

Maria:      Ja, ibland känns det för mig som att det är en stor – du vet, en skräphög, faktiskt, (skratt) som jag har byggt mer och mer och mer på, och sedan kommer vi till en punkt där vi inser det du just sagt – att den smärtsamma känslan bara kommer att upphöra när du slutar upp med alla de andra sakerna du har staplat på högen för att försöka hålla den hanterbar, och sedan behöver du gå igenom processen, som känns lite rörig och involverad, som att ta…

Javisst, det är den.

Maria:      … ta bort dömandet av uttrycket och känslorna …

Ja, det vi behöver förstå är att det är rörigt och involverat, därför att alla dömanden och undantryckanden och motstånd och förnekanden har skapats av en känsla. Vi vill göra de sakerna eftersom det finns vissa känslor som bestämmer i oss att vi ska göra de sakerna. Var och en av de sakerna är nästan som ett beroende som vi nu måste nysta upp. Precis som med ett beroende så tar det tid att nysta upp det, och en extrem användning av din egen vilja, vilket är något som vi tog upp i vårt senaste samtal.

Maria:      Det gjorde vi, och jag vill betona det igen, för det du egentligen har sagt nu är att smärta bara blir lidande som en följd av användandet av vår vilja att trycka undan något. Smärtan kommer alltid vara tillfällig om vi väljer att känna den när den uppstår och när den kommer upp i oss. Men du har sagt att den nästan kan bli permanent, även om jag inte tror att Gud har skapat ett universum där smärta någonsin är permanent.

Nej. Men verkligheten är att det finns många i andevärlden som har haft sin smärta i 10 000 år eller ännu längre, så det är relativt permanent. Det är inte permanent i betydelsen att det är permanent för alltid. Det finns inget sådant som en person som har sin smärta för all framtid; det finns inget sådant som en person som för alltid är i helvetet heller, men de kan vara i helvetet, i smärta under en lång tid, beroende på deras egen önskan om att trycka undan vad som pågår.

Maria:      Så det är användningen av viljan igen.

Ja. Det beror helt på att du använder din vilja på rätt sätt, ifall du kommer få uppleva en långsiktig smärta, som blir kronisk till sin natur, och så illa att den i själva verket kan orsaka din egen, vad vi skulle kalla, för tidiga död. Det faktum att vi alla dör av ålder är en indikation på att våra kroppar fortfarande har mycket permanent smärta som ännu inte har frigjorts, eftersom om vi inte hade det så skulle vår cellreplikeringsstruktur fungera perfekt, och vi skulle aldrig dö. Vår fysiska kropp skulle aldrig dö av något, förutom en olycka eller genom att någon väljer att mörda oss. Den skulle inte dö av sjukdomar eller någon slags åkomma eller något sådant, om du har frigjort alla de känslor som skapade din smärta.

Vi behöver förstå att problemet inte nödvändigtvis är den smärtsamma händelsen; problemet är hur vi hanterar den smärtsamma händelsen. De flesta hanterar den smärtsamma händelsen genom motstånd, förnekande, undantryckande eller någon slags ersättning. Allt detta är skadligt när det händer själen, och vi gör det mot oss själva. Sedan slutar det vanligen upp med att vår kropp får sjukdomar, eftersom energisystemen i vår själ har stängts ner, så mycket att det nu inte flödar någon energi, det finns ingen ”e-motion” – energi i rörelse. Därigenom stängs vår själ ner och därför klarar den inte att hålla både den fysiska kroppen och den andliga kroppen vid liv, i synnerhet den fysiska kroppen, så den fysiska kroppen blir äldre, eller får en sjukdom eller åkomma, och dör som en följd av undantryckandet av just de känslorna.

Vi behöver förstå att allt detta finns inom oss. Det handlar helt om vad vi väljer att göra med vår smärta.

Maria:      … med vår smärta. Du nämnde tidigare att smärtan i själva verket är ett återkopplingssystem för oss, Guds feedback-system. Faktum är att vårt val att trycka undan smärtan nästan är som ett uppror mot återkopplingssystemet, och sedan nämnde du just fysiska sjukdomar, vilket är ett annat uttryck för feedback-systemet, eller hur? Så vi har alla de här återkopplingssystemen som Gud försöker visa oss – något är inte i harmoni…

Det börjar med den känslomässiga smärtan i själen, och sedan har vi förstås lagret med smärta som börjar bli synligt i andekroppen, så du börjar förlora olika sinnen i andekroppen som en följd av att du trycker undan något. Sedan har det i sin tur en följdeffekt på den materiella kroppen. När energin till den materiella kroppen har blockerats under en lång tid börjar du få sjuka organ och så vidare, sjukdomsprocesser. Många av de processerna är hämmade, och därför börjar den fysiska kroppen brytas ner, och den är väldigt öppen då för att vara mottaglig för vissa typer av sjukdomar och åkommor, beroende på vad du trycker undan.

Det finns en direkt koppling mellan vad du trycker undan och typen av sjukdom. Det finns en direkt koppling mellan alla de sakerna. Som jag sade i tidigare svar så finns det tusentals och åter tusentals olika sjukdomar, men var och en av dem har en viss, specifik ska som du trycker undan på ett visst, specifikt sätt, vilket skapar just de sjukdomarna.

Om vi förstod att vi gör allt det här mot oss själva så skulle vi inte gå och ta ett piller för att fixa vår fysiska kropp, vilket är en annan slags undantryckande av återkopplingssystemet. Det vi skulle göra istället är att vi skulle fokusera på att försöka ta reda på vad det faktiska problemet är inuti själen. Det är därför Gud har skapat det på det viset – så att vi får reda på vilket problem som finns i själen som inte är i harmoni med Guds kärlek och sanning, och vi fixar det, vi väljer att fixa det.

Olyckligtvis så är det inte så vi tar oss an det nu, vanligen, på planeten. Därigenom får vi dessa kontinuerliga och växande problem, vad det gäller sjukdomar och åkommor och så vidare. Vi lägger mer och mer pengar på att lösa problem som i slutänden blir svårare och svårare att lösa, eftersom vi ägnar oss åt mer och mer undantryckande.

Maria:      Ja, och jag tycker bara att det är väldigt fascinerande, att all långsiktig smärta, vare sig den är emotionell eller fysisk, är följden av vårt uppror mot Guds återkopplingssystem, och ändå försöker Gud ge oss feedback om det.

Det stämmer. I slutänden, såvida inte mänskligheten ser det här i stor skala, så är det väldigt osannolikt att dessa så kallade sjukdomar och åkommor som vi står inför någonsin kommer att botas. Det här är förstås något som läkarna också märker – de märker att organismer som när de väl botat en slags sjukdom, så dyker en annan upp. Det finns genetiska mutationer av olika saker som sker, vad gäller bakterier och virus och så vidare, och allt detta sker på grund av att den faktiska känslan möjliggör att de sker. När du väl botar sjukdomen så behöver du inte oroa dig för den sortens faktorer, eftersom känslan är botemedlet mot sjukdomen eller åkomman eller problemet.

Det är här vi behöver förstå att den växande mängden smärta som vi upplever på planeten, kollektivt och individuellt, vanligen är följden av vår direkta önskan om att trycka undan, förneka, motsätta oss och ersätta våra smärtsamma känslor med tillfällig njutning.

Maria:      Och ändå, som du sade i början, så kan vi helt enkelt tillåta energin i rörelse, eller känslan, i smärtan och så försvinner den från oss, på en mycket kortare tid.

Ja. Om vi ser på ett barn som uppriktigt känner en känsla ‒ och jag pratar inte om ett barns känslor av raseri eller ilska eller upproriskhet eller den sortens saker…

Maria:      … som ett utbrott.

… som ett utbrott, jag pratar om en uppriktig känsla som barnet har. Vi kan till exempel säga att barnet har skadat sig, och ibland kan barn skada sig ganska illa och behöva sys eller liknande. Om du låter dem gråta så kan de 10 minuter senare vara helt fria från smärta, även om skadan fortfarande är kvar. Därmed lagar de sig själva väldigt fort, vanligen läker de väldigt fort om de tillåts ha det frigörandet av känslan.

Ett barn vet hur det ska göra detta väldigt, väldigt enkelt, men de flesta vuxna har fått detta undantryckt så starkt att vi nu har tappat all kontakt med hur smärtsamma känslor egentligen bearbetas.