Hur ”frigör” du känslor när du inte är särskilt känslosam?

Från session 5 i serien Känslor: Känslor av rädsla.

Jesus får frågor från Maria om ämnet känslor. Frågorna som ställs i intervjun presenteras var för sig på kanalen Divine Truth FAQ på YouTube i spellistan ”Emotions & Feelings”.

19 maj 2014 Wilkesdale, Queensland, Australien

Maria:

Vår nästa fråga kommer till oss från Susan. Hon säger: ”En del är av naturen inte särskilt känslosamma, så vad exakt betyder det att arbeta sig igenom sina känslomässiga skador, att känna känslornas fulla omfattning och frigöra dem? A.J. pratar mycket om att gråta, eller att slå på en boxningssäck om skadan är ilska eller raseri, men vad gör man om en del bara inte är emotionella på det viset? Hur frigör man när man inte är så emotionell?”

Jesus:

Ärligt talat, Susan, så förstår du dig inte på själen ännu. Verkligheten är att Gud har designat själen till att vara emotionell, så alla är emotionella. Om du är avstängd i en sådan omfattning som Susan är, så kommer du känna att du inte är lika känslosam som andra är. Jag minns från mitt eget liv att när jag väl fyllde 10 eller 12 år, så grät jag aldrig därifrån förrän jag först började bearbeta känslor, när jag var 33 år. Och när allt kommer omkring så kan du stänga av dina känslor i ett totalt förnekande om du vill, men hävda inte att det beror på att du bara inte är så emotionell, för det är du. Gud designade dig till att vara emotionell; föreställningen om att en del är mer känslosamma än andra är inte sann.

Gud har designat själen till att alltid vara känslosam

Jesus:

Gud har designat din själ till att ha känslor som flödar genom den 100 % av tiden, alltid; det är så Gud har designat din själ. Vi har alla olika sätt att uttrycka oss själva på, på så vis att en del av oss har stängts ned ganska så intensivt som barn, och därför har vi inte några känslor som flödar genom vår själ på det viset, och vi behöver på något vis öppna upp oss för dem igen. Andra människor har som en histrionisk sida; de är överdramatiska. De använder känslor som en manipulativ teknik för att hålla igång sina beroenden, och vi känner många som är på det viset. Det är inte den sortens känslor jag pratar om heller.

Maria:

För det är inte heller någon verklig känsla, eller hur?

Jesus:

Nej, inte alls.

Maria:

Det är ett uttryck för raseri eller passiv aggressivitet eller manipulation.

Jesus:

Manipulation och beroende, egentligen, det är bara ett beroende. Det är ett beroende av att undvika underliggande rädslor och underliggande verkliga känslor, men det finns många som gör på det viset. Faktum är att för det mesta i mitt liv, när jag har sett en person bli känslosam, så är de vanligen på det viset, och genomsnittspersonen på våra seminarier som tappar huvudet och skäller och beter sig och håller på mitt i seminariet är på det viset. De har känslor igång som helt handlar om beroenden och att undvika deras riktiga känslor.

Jag pratar inte om de känslorna, det jag säger är däremot att Gud har designat din själ till att ha ett hundraprocentigt flöde av alla dina känslor. Om du säger till mig att en del personer inte är så känslosamma som andra, så är det fullständigt felaktigt och fullständigt osant och det är bara resultatet av skador.

Så Susan, jag är ledsen vännen, men du förnekar dina egna känslor, det är därför dina känslor är nedstängda. Alla som ger de här kommentarerna och som ställer den här sortens frågor… och vi får hundratals frågor från folk där de skriver eller säger att: ”Jag är inte så emotionell som andra”, och ni har fel allihop. Du är lika emotionell som andra, det är bara det att du har haft fler saker som hänt dig som fått dig att stänga av dina känslor, och du behöver inse att du måste vara ganska så nedstängd, om Gud har designat dig till att vara känslosam.

Mitt förslag är att istället för att intala dig att du inte är lika emotionell som andra, så behöver du se att om du inte är lika emotionell som andra… om du jämför dig med andra som är överdramatiska, och vad var det andra ordet?

Maria:

Histrioniska.

Jesus:

… histrioniska, så gör inte det, för de känner inte heller sina känslor. De använder bara en emotionell manipulationsteknik för att undvika sina verkliga känslor; så jämför inte dig själv med de personerna. Men om du jämför dig med mig, som den här damen gör, så säger hon att jag har gråtit och slagit på saker och allt sådant för att komma till mina känslor – och jag är inte en histrioniskt lagd person – och under en stor del av mitt liv var jag totalt nedstängd mot mina känslor från, som jag sade, från att jag var 12 år och fram tills jag var 33. I 22 år var jag helt avstängd i mina känslor, fullständigt avstängd.

Så om jag kan gå ifrån att vara helt avstängd i mina känslor till att vara öppen för mina känslor och för alla andras känslor, och jag talar om vilken orsak jag hade till att göra det, så var det för att jag blev öppen emotionellt från ett tillstånd av förnekelse, så föreslår jag att du, Susan, kan göra samma sak – ja.

Det är inte möjligt att frigöra känslor när vi är i förnekandet

Maria:

Och Susans fråga, hennes sista fråga: ”Hur frigör man när man inte är så emotionell?” Och svaret handlar egentligen om att arbeta…

Jesus:

Det hon egentligen säger är: ”Hur frigör man när man är i förnekelse?” Det är den verkliga frågan och svaret är: ”Det kan du inte.” Du kan inte frigöra kausala känslor medan du är i förnekelse över att de känslorna ens existerar, och Susan är i förnekelse över att de känslorna existerar. Medan hon är i förnekelse över att de känslorna existerar så kan hon inte få kontakt med dem, och hon kan inte heller frigöra dem.

Faktum är att när hon behåller förnekandet av att känslorna existerar så är det bara en metod hon använder för att hålla sig undan från de smärtsamma känslorna. Hon använder det som en metod för att hålla sig borta från sin personliga smärta, och intalar sig att hon inte är som genomsnittspersonen och därför inte känslosam i allmänhet. Det här är en metod som hon har lärt sig att visa fram, eller som hon har lärt sig själv, för att undvika att uppleva sina känslor, och hon kommer att behöva lära om i det om hon ska bli enig med Gud.

Förnekande är en teknik för att undvika att känna känslor

Maria:

Jag känner mycket medkänsla för människor som känner – förmodligen för att jag har varit en av dem – för jag känner att vi når vuxenlivet och känner oss totalt bortkopplade från vårt emotionella jag, och det jag känner i Susans fråga är att det finns mycket dömande inom henne av hennes upplevelse av känslor. Inte bara känner hon att hon inte är känslosam, hon vill inte vara det heller.

Jesus:

Men du förstår vi behöver vara uppriktiga här, det är två saker här, eller hur? Önskar jag känna mina känslor? Och det gör inte Susan. Och den andra frågan är; använder jag omedvetet en teknik för att undvika känslor? Och det är något helt annat. Det är vad jag skulle klassa som okunskap om hur viktiga känslor är.

Susan är inte okunnig om hur viktiga de är, för hon har förmodligen lyssnat ett tag på mig, och därför vet hon att jag har slagit fast detta om och om igen, så hon försöker aktivt förneka sina känslor. Jag har mindre medkänsla för en sådan person.

Maria:

Åh, jag förstår.

Jesus:

Än för en person som omedvetet eller av okunskap inte känner till att det hjälper dem att frigöra sina känslor. En person som väljer att undvika sina känslor väljer att förbli i förnekelse och väljer det avsiktligt, och till och med intalar sig att de bara inte är lika emotionella som andra; det är ett avsiktligt val att intala dig själv något som inte är sant, och det är en teknik som du använder för att undvika dina känslor. Du måste vara uppriktig om den tekniken, att du inte kommer utvecklas närmare Gud medan du har igång den tekniken. Du behöver se på varför du väljer att intala dig sådana saker, och ja, mycket av det hör samman med barndomskänslor och det är där jag har medkänsla. Barndomskänslor, och i synnerhet föräldrarnas undantryckande av barndomskänslor, och förslagen och våldet som ofta kommer från föräldrar för att trycka undan barndomskänslorna får oss att växa upp och bli en person som har väldigt lite erfarenhet av känslor. Det är vad det gör.

Maria:

Och dömandet av känslor…

Jesus:

… och att ha ett dömande mot känslor. Vi behöver vara försiktiga här. Är det ett dömande av känslor som är Susans problem, eller är det ett förnekande av sanningen som är Susans problem? Jag föreslår att förnekandet av sanningen delvis motiveras av dömandet, men för det mesta är det hennes eget undvikande av smärtan. Mest genom hennes önskan om att förneka upplevelsen av smärta, vilket är något som alla har inom sig emotionellt.

Vi måste vara försiktiga med vad vi säger om vad som verkligen pågår i individer. Dömandet är definitivt ett problem med känslor. En del personer kommer behöva gå igenom att känna det som hör ihop med hur mycket deras känslor som barn dömdes, och en person kommer inte till stadiet där de förnekar utan att det finns ett visst dömande där, som en slags känsla som uppstod i deras barndom.

Men den verkliga frågan är; är det dömandet omedvetet eller en okunskap om sanningen, eller är det en avsiktlig önskan om att undvika sanningen? I Susans fall är det en avsiktlig önskan om att undvika sanningen. Hon har fått höra sanningen om att känslor är… att Gud har skapat dem, Gud har skapat dig till att vara en emotionell varelse, din själ är emotionell – hon har fått höra de sanningarna, men hon vill inte acceptera dem. Det är ett avsiktligt val att inte acceptera sanningen.

Acceptans av vår känslosamma natur är avgörande för att bli enig med Gud

Jesus:

Om du avsiktligt väljer att inte acceptera den här sanningen – som många gör – så kommer du aldrig bli enig med Gud, någonsin. Du placerar dig själv i en utveckling i kärlek, men bara i naturlig kärlek. Du kommer aldrig kunna ta emot Guds kärlek i så hög grad att du blir enig med Gud så länge du intalar dig själv de här osanningarna.

Jag känner att alla som intalar sig själva den här sortens budskap intalar sig en osanning, och så länge du intalar dig en osanning av den sorten så kommer du aldrig bil enig med Gud. Så även om du kanske utvecklas en del – för du kommer behöva använda allt annat utöver emotionella tekniker för att utvecklas – så kommer du inte älska, du kommer inte lära känna den, och du kommer definitivt inte uppleva Guds kärlek, för Guds kärlek är en väldigt överväldigande känsla som kommer överväldiga dig varenda gång du upplever den. Du kommer definitivt vara känslosam medan du känner den, och om du inte är det så betyder det att du inte känner den, det betyder att du är i ett förnekande eller är avstängd i dina känslor.

Att vara känslosam eller förneka sanningen är ett viljebaserat val

Jesus:

Sluta intala dig saker som inte är sanna, sluta göra valet att intala dig själv detta. Valet att intala dig något sådant efter att du har hört sanningen, valet att intala dig motsatsen, lögnen, är ett val och det är något helt annat än att inte göra det på grund av okunskap, och det är vad folk behöver inse.

När du väl har hört sanningen om Gud och hur Gud fungerar och hur Gud skapade människans själ, så kommer beslutet du behöver ta vara: ”Har du tillräckligt mycket tillit till det för att tro på det och agera i det, eller inte?” Susan har inte det, Susan vill inte tro på det, hon vill förneka att det är ett problem. Hon vill till och med förneka att hon är en känslosam varelse, och det är ett aktivt val att distansera sig själv totat från Guds sanning i saken, och det valet har inte gjorts på grund av dömandet, även om det kan finnas dömande inblandat i det. Det är ett uttryck för hennes vilja att inte känna smärtsamma känslor.

Maria:

Ja, det är en viktig åtskillnad du gör där.

Jesus:

Ja, jag känner att många människor – som du vet – har lämnat vägen med Guds sanning, för det mesta för att de inte vill känna känslor. För att vara ännu mer rakt på sak så är det mest för att de inte vill känna smärta. Och vi säger till dem, ofta kommer de fram till oss och frågar var de befinner sig emotionellt, vi säger det till dem, de känner smärta från vårt svar och därifrån så vill de inte höra sanningen. Det är ett aktivt val de har gjort att förneka sin egen emotionella upplevelse, och att förneka sanningen om hur Gud har skapat deras själ. Så länge du gör det så kommer du inte utvecklas närmare Gud, du kommer helt enkelt aldrig utvecklas. Du kan intala dig det tills du blir blå i ansiktet, men du kommer inte utvecklas närmare Gud.

Du kan anklaga mig för att föreslå att känslor är vägen till Gud, men det är inte mitt fel att känslor är vägen till Gud. Gud har gjort det på det viset, Gud vet, och Gud har utformat vår själ på det viset att det inte är möjligt att utvecklas närmare Gud utan att vi är känslosamma varelser. Det är verkligheten; hur mycket folk på Jorden än vill övertyga dig om annat, så är det verkligheten i Guds sanningar.

Om Susan skulle ha sagt: ”Jag tror inte på dig”, så hade det varit mer uppriktigt. Så Susan, jag känner att det du skulle ha behövt fråga mig är bara: ”A.J., jag tror inte att känslor är vägen till Gud.” Och jag skulle säga: ”Susan, du får tro på precis vad du vill. Verkligheten är emellertid att känslor är vägen till Gud, och du kommer märka det någon gång i framtiden, att om du inte börjar använda dina känslor så kommer du aldrig bli enig med Gud.”

Så, jag är okej med att du tror detta så länge du tror att känslor inte är vägen till Gud, och att du på något vis är annorlunda jämfört med andra, och unik och att du inte har känslor; så länge du tror de här sakerna så kommer du aldrig bli enig med Gud. Så testa det ett tag, testa det under de kommande 20 åren och se hur det går. Se om du blir enig med Gud under de kommande 20 åren med hjälp av din metod, och jag föreslår att du inte kommer bli det.

Maria:

Tack!

Jesus:

Inga problem.