Hur skulle du definiera skam och vad är Guds syn på skam?

Från session 5 i serien Känslor: Känslor av rädsla.

Jesus får frågor från Maria om ämnet känslor. Frågorna som ställs i intervjun presenteras var för sig på kanalen Divine Truth FAQ på YouTube i spellistan ”Emotions & Feelings”.

19 maj 2014 Wilkesdale, Queensland, Australien

Maria:

Vår nästa fråga handlar om ämnet skam. Det står: ”De yrkesmässiga åsikterna varierar när det gäller vad som utgör eller definierar skam. Brene Brown föreslår att ”skam är den intensivt smärtsamma känslan eller upplevelsen av att tro att det är fel på oss, och att vi därför inte är värdiga att godkännas och få höra till”. Och det här kommer från hennes bok: ”I Thought It Was Just Me”, kapitel 1, sidan 5. Hur skulle du definiera skam och vad är Guds syn på skam?

Jesus:

Ja, jag har stora svårigheter när det gäller de flesta psykologers syn på skam, därför att skam är inte en kausal känsla, det är en effektkänsla, och eftersom det är en effektkänsla så är den följden av att vi inte känner en viss smärta. Så hennes definition är: ”Skam är följden av…?” Vad sade hon, ”Skam är följden av…?”

Maria:

”Det är en intensivt smärtsam känsla eller upplevelse…”.

Jesus:

”…av att tro att det är fel på oss”.

Att inte vilja känna rädsla är den största orsaken till rädsla

Jesus:

Även om jag håller med om att vi ofta tror att det är fel på oss, och vi ofta känner skam som en följd av att vi tror att det är fel på oss, så är skammen i sig – och att tro att det är fel på oss – en effektkänsla, det är inte någon orsak. Den kausala känslan är vanligen något mycket värre, och det är att vi har angripits och setts ner på, och förminskats och förödmjukats, vanligen av vår omgivning och många gånger av våra föräldrar, och då har vi förstås som en följd av det vuxit upp i tron att det är fel på oss.

Maria:

Så det är lite som att något händer kausalt, något väldigt dåligt och smärtsamt, där det utifrån kommer en projicering mot oss om att vi var dåliga i den stunden eller under en längre tid, det är den kausala känslan, och sedan är skammen…

Jesus:

Och vår rädsla för att känna den känslan skapar skam.

Maria:

Vilket är som en global känsla av att jag är dålig, hela tiden.

Jesus:

Ja, så rädsla är den verkliga, stora orsaken till skam, eller att inte vilja känna din rädsla är en stor orsak till skam.

Att känna riktig skuld är en del av ångerprocessen

Jesus:

Här behöver vi skilja på skam och det jag skulle kalla riktig skuld. Det är inte samma sak; riktig skuld är den sorts skuld du upplever när du har gjort något som inte är i harmoni med kärleken, och du mår dåligt för det. Och riktig skuld är en påfart till ångern, vilket är en process som vi behöver gå igenom där vi under tiden kan känna att vi skäms över oss själva, och med rätta.

När vi tillåter oss att känna skammen i att ha gjort saker som är kärlekslösa, och vi arbetar oss igenom de faktiska orsakerna till att vi utförde de handlingarna, så kommer vi ut i andra änden och skäms inte längre, och mår inte dåligt längre över våra handlingar. Även om vi känner igen att handlingarna i sig var fel, och vi aldrig skulle göra om dem igen, eftersom vi har gått igenom en känslomässig process som var så smärtsam att vi inte vill upprepa den känslomässiga processen, så självklart kommer vi aldrig upprepa den handlingen.

Den sortens skuld som motiverar ånger är i själva verket en riktig skuld, och skammen som hör ihop med den skulden är en riktig känsla som vi behöver uppleva, och det är i själva verket en kausal känsla. Men det är känslor som orsakats av våra kärlekslösa handlingar, och vi kommer till de kärlekslösa handlingarna, kommer till att ärra vårt samvete, och sedan pressa vårt samvete till att verka, vilket vi sedan känner igen som att vi har gjort något som inte är i harmoni med kärleken.

När vi väl känner igen det här så agerar vi, och en av de handlingarna är att känna en viss skam över våra handlingar, över vad vi valde att göra som inte var i harmoni med kärleken. Det är vad jag skulle kalla för riktig skuld, med påföljande känslor av skam som en del av den, vilket är en direkt följd av våra kärlekslösa handlingar som individer, och de valen har skadat vår själ, vilket vi behöver uppleva smärtan i. I själva verket så hör den största delen av smärtan i vår själ ihop med detta, inte den mindre delen; det är den större delen av vår smärta som hör ihop med detta.

Maria:

Det hör samman med våra kärlekslösa val som vi gjort som vuxna, som inte är i harmoni med kärleken.

Jesus:

Och inte bara som vuxna, vi gjorde ofta kärlekslösa val som barn, men de valen kan inte tillskrivas oss direkt 100 % av tiden, eftersom vår omgivning till viss del bidrog till det kärlekslösa valet, vanligen. Men som barn är vi kapabla att fatta kärleksfulla beslut, och det är något vi behöver lära våra barn; att alla barn vid 3, 4 eller 5 års ålder kan göra kärleksfulla val hela tiden, så ser verkligheten ut.

Om de inte hade någon rädsla så skulle de göra kärleksfulla val hela tiden, med största sannolikhet, och vi kan inte bara säga att rädslan är orsaken till det kärlekslösa valet, antingen för att det finns många som inte har rädsla som primär motivation till ett kärlekslöst val, utan snarare ilska eller någon annan känsla, och ibland är det bara en önskan som får dem att göra ett kärlekslöst val som de sedan ångrar.

Skam är en effektkänsla från djupare liggande kausala känslor som skapats av misshandelsbeteenden mot oss

Jesus:

Det är något annat än det jag tror att Brene Brown talar om här, när det gäller skam. Det hon går igenom i sin bok, som jag ser det, är effektkänslan av andra beteenden, vilka är kausala, vilket är den hemska behandling som vi utsattes för av vår omgivning, vanligen våra föräldrar.

I den behandlingen ingick det att få oss att skämmas, att förminska oss, förödmjuka oss och andra saker som gjordes, ända bort till våldsamma handlingar och andra handlingar, ofta sexuell misshandel, fram till förälderns rättfärdigande av att inte vilja känna sin rädsla, och inte vilja känna sin smärta.

Jag skulle säga att av allt detta så är skammen följden eller effekten av de handlingarna, men att känna skam kommer inte att hindra de här handlingarna från att läkas. Med andra ord så måste den kausala känslan som hör samman med skammen kännas, inte själva skammen. Så alla som går igenom att känna skam varje dag kommer märka att de inte frigör den kausala känslan för sin skam, eftersom skam är en effektkänsla.

Maria:

Och på sätt och vis intalar de sig själva det negativa meddelandet, snarare än att få kontakt med smärtan i det negativa meddelandet som de får.

Jesus:

Ja, vi har smärtan i det negativa meddelandet som vi behöver känna, men för att känna smärtan i det negativa meddelandet så behöver vi kännas vid sanningen om att vi behandlades illa, och de flesta vill inte göra det. Det de gör är att de föredrar att känna skam, de föredrar att behandla sig själva illa, eller känna att de är dåliga in i märgen, snarare än att känna att deras föräldrar behandlade dem illa, och ansvaret för den här dåliga behandlingen ligger hos föräldern, inte hos barnet.

Vi vill intala oss att det är vårt fel, istället för att se att det är våra föräldrars fel att vi behandlades illa. Det är vad vi skulle vilja göra, så när vi gör det dras vi till självbestraffningen, och vi dras också till skammen som en känsla att känna.

När du väl inser att dina föräldrar behandlade dig illa, och du börjar gå igenom de känslorna från hur illa behandlingen var, så är det väldigt sällsynt att en person känner skam efter den punkten. De går i själva verket igenom sin skam väldigt snabbt, som ett resultat av att de ser sanningen, och sanningen är att du inte förtjänade den här behandlingen, oavsett hur du var som barn. Du förtjänade aldrig den här behandlingen som dina föräldrar och din omgivning utsatte dig för, som var orsak till dina underliggande känslor av skam.

Skam är en effektkänsla, därför är det inte en kausal känsla. Därför kommer det inte frigöra någon kausal känsla om du känner skam, det kommer bara få oss att leva i effekten av det som gjordes mot oss på ett kausalt plan. Vi kan känna skam varje dag i 10 år och när allt kommer omkring så skulle vi förmodligen fortfarande känna skammen. Det är bara när vi börjar möta kausalen till skammen emotionellt som vi kan frigöra den underliggande känslan av effekten.

Så den kausala känslan hör samman med föräldrarnas misshandelsbeteenden, och föräldrarnas behandling i allmänhet som människor på Jorden inte klassificerar som misshandel. Jag klassificerar det som misshandel, de flesta föräldrar har misshandlat sina barn på något vis. Som barn lär vi oss att känna en del skam över det, vi lärde oss att känna att det var vårt fel. Faktum är att för det mesta sade föräldrarna åt oss att det var vårt fel, sade muntligen till oss att det var vårt fel.

Jag kommer ihåg hur min far smällde till mig en gång och sade: ”Det här är ditt fel, jag vill inte göra det men jag måste göra det, för Gud säger till mig att jag måste göra det”. Det säger mig att det är mitt fel att han slår mig, med andra ord att han är våldsam mot mig.

Vartenda barn, i stort sett – åtminstone i min generation och jag är i 50-årsåldern – men alla barn i min generation har känt det, och har förmodligen fått höra detta, så ser verkligheten ut. Vi har fått höra alla dessa förvrängningsbaserade meddelanden om kärlek, och vi har fått höra att det var vårt fel att de använde våld mot oss.

När vi väl går igenom sanningen i det, och vi inser sanningen i att det inte var vårt fel, att det var känslor som våra föräldrar inte känt igenom, och deras beroenden att inte känna sina känslor som fick dem att agera på det viset, då hedrar vi sanningen. När vi väl börjar hedra sanningen så börjar vi känna den faktiska smärtan i att föräldern projicerar sitt raseri på oss, och det är den verkliga, kausala smärtan under känslan av skam, vilken är effekten av smärtan.

Maria:

Skammen är en osanning som vi intalar oss själva.

Jesus:

Det stämmer. Och om du känner den om och om igen emotionellt, och det du gör är att du intalar dig själv om och om igen, emotionellt, att du borde skämmas över dig själv, hela tiden. I själva verket tar det dig inte någonstans, som de flesta som någonsin har provat det vet. Du kommer inte någonstans om du inte bemöter sanningen om hur skammen kom in i dig, hur den faktiska effekten av skammen kom till dig, vilket handlar helt om de kausala känslorna som rör föräldrarnas behandling av dig. Det är så skammen kom in i dig.

Det kanske inte bara är föräldrarna. Som om vi började skolan när vi var 5 år, och vi gick på en internatskola när vi var 5 år till exempel, så kom det förmodligen mycket skam mellan 5 och 12 års ålder från externa faktorer på internatskolan. Den kanske inte kom från dina föräldrar. Det skulle vara riktigare att säga att skammen kom från hur den externa omgivningen behandlade dig, vem som än var en del av din externa omgivning, eller att det är effekten av dina egna dåliga val.

Att avgöra om våra känslor är riktig skuld eller effektbaserad skam

Jesus:

Lösningen för dig är att avgöra vad som är vad. Håller jag på att gå igenom något som jag behöver ta itu med som har att göra med mina egna dåliga val, eller har jag bara fått höra att jag gjort dåliga val, när jag inte alls har gjort några dåliga val, och det är bara andra personer som beskyller mig för dåliga val? Vilken av dem är det?

Om det är den andra, att andra personer beskyller dig för dåliga val som du inte gjort som har orsakat skammen, då är inte skammen den känsla du behöver känna om du verkligen vill bli fri från den – du behöver känna igenom vad de gjorde mot dig. Du behöver känna igenom de sakerna.

Om det har att göra med känslan av skuld som hör ihop med kärlekslösa saker som du väljer att göra, så ja, då behöver du känna en viss skam över det, vilket är en del av påföljderna i själen som själen automatiskt får till sig genom kompensationslagen, vilket är en lag som verkar på själen så fort vi väljer att göra något som inte är i harmoni med kärleken. Och det finns smärta i själen som behöver kännas, och en del av den smärtan är skam, och vi behöver känna just den känslan.

Det är en kausal känsla, medan det andra som vi har pratat om, vilket är den primära upplevelsen av skam som de flesta på planeten har, inte är den faktiska känslan. Det är inte den kausala känsla vi behöver känna.

Så jag tror frågan handlar om, ur minnet…?

Maria:

”Hur skulle du definiera skam?”

Jesus:

Ja, jag tror att jag har beskrivit Guds syn på skam. Det finns en del saker som vi bör skämmas över, vilka har att göra med saker som vi har gjort som inte är i harmoni med kärleken, som vi behöver agera i. Skam betyder inte att vi skulle leva i skamkänslorna över det hela; vi skulle agera i dem. Så det är en.

Det andra är effekten av att vi har utsatts för dåligt beteende, vilket är den primära orsaken till skam på planeten, och det är inte en kausal känsla. Det är en effektkänsla som baseras på att inte vilja inse några av orsakerna, hur den orsakades, vilket handlar helt om hur vår omgivning behandlade oss under barndomen.

Skam och skuld för oss närmare ångerprocessen

Maria:

Det låter i mina öron som att du först pratar om att skammen kommer upp genom en ångerprocess. Det låter som att skammen vi upplever i det tillståndet är kraftfull och omvandlande, när det är en känsla som rör sig igenom oss och möjliggör ångerprocessen.

Jesus:

Den möjliggör ångerprocessen, men den förflyttar oss också in i handlingar för att reparera skadan vi orsakat. Det är den motivationen som får oss att säga: ”Åh, jag kan inte leva med att ha gjort så där! Nu behöver jag försöka fixa det här”, och det är den motivationen vi har, som motiveras av en del av den här skammen. Om vi nu inte känner skammen så kommer vi uppenbarligen springa omkring resten av våra liv och försöka fixa något som vi fixade för många år sedan.

Maria:

Så om vi inte frigör den.

Jesus:

Om vi inte frigör den. Vi behöver uppleva den för att frigöra den, och förstå den underliggande motivationen till att vi gjorde det vi gjorde. Så även om skammen inte är kausal i sitt emotionella tillstånd, så hör den i själva verket till den underliggande saken där vi väljer avsiktligt att göra något som är fel, och vi vill hitta orsaken till att vi gjorde det, och skam är inte orsaken till att vi gjorde det.

Maria:

Det är bara rycket i rockärmen som får oss att se på varför.

Jesus:

Precis, det är ett ryck i rockärmen som får oss att se på varför. Det är skulden som driver oss att titta på varför vi gjorde något. Medan den andra skammen enbart är en effekt helt och hållet, av att någon behandlat oss illa.

Maria:

Jag skulle vilja prata om den andra saken om en stund, men du sade något där du sade att skam och skuld är nästan samma sak, i den första processen med ånger.

Jesus:

Ja, på så vis att skuld och skam är känslor som vi behöver tillåta att passera igenom oss. Om vi håller kvar dem, vilket de flesta gör, så kommer de driva resten av våra liv. Så de är effekter av djupare liggande orsaker, men de hör samman med ångerprocessen.

Utan skuld och skam är det högst osannolikt att vi skulle ha märkt att vi hade gjort något fel, och under de omständigheterna så kommer vi förmodligen inte vara motiverade att undersöka orsakerna till att vi gjorde något fel. Gud har gjort det så att skuld och skam är de kompenserande effekterna i vår själ, smärtsamma effekter i vår själ som, när vi gör något som inte är i harmoni med kärleken, gör att skuld och skam skapas i vår själ, vilka behöver kännas och frigöras så att vi så småningom motiveras att ta reda på varför vi valde att göra de sakerna.

Skillnaden mellan skuld och skam

Maria:

Kan du förklara skillnaden i hur du definierar skuld och hur du definierar skam?

Jesus:

Ja, för mig är skam en väldigt, ganska självabsorberad känsla, antar jag att vi kan säga, på så vis att vi mår riktigt dåligt inombords, att vi väljer att göra en sådan sak och har en tendens att skylla på oss själva i vår skam. Skulden består av två delar – antingen är du skyldig eller så är inte skyldig, vilket är en del av skulden. Så skuld är att det kan finnas en giltig känsla när det gäller skuld.

Maria:

I det att vi gör något som är fel och vi mår inte bra över detta. Är det det du menar?

Jesus:

Nej, vi är skyldiga. Den riktiga terminologin för skuld eller skyldig är att du gjorde det. Gjorde du det eller inte; ja det gjorde jag; du är skyldig. Det finns ingen emotionell anknytning till det.

Maria:

Det är bara en faktisk sak.

Jesus:

Det är bara en faktisk sak. När en domare uttalar en dom så säger han att du är skyldig. Ja, du gjorde detta. Det är egentligen allt han säger. Han dömer inte det faktum att du gjorde det, och hur dålig du är, och att du är dålig och alla de sakerna, även om de flesta tar det på det viset. I själva verket säger han bara att du gjorde det och att du är skyldig. Så när jag pratar om skuld så pratar jag om ordet i sin rena bemärkelse. Skuld är att du har gjort något som är fel. Inga argument, inga men, inga orsaker till detta; du bara gjorde något som var fel. Den känslan av att veta att du gjorde något fel känner du dig ofta skamsen över.

Maria:

Så i ångerprocessen så säger du att du känner skuld och skam, och skuld på så vis att vi känns vid att ja, jag gjorde något som var fel, och skam är att må dåligt över detta faktum, att du faktiskt gjorde fel i den saken, i den processen.

Jesus:

Det stämmer, och om vi väljer att känna effekten av vår skuld, vilket är skammen, så kommer vi frigöra skammen och vi kommer vara motiverade att ta reda på varför vi gjorde fel i den saken, och det som var de underliggande, kausala känslorna som motiverade oss att göra fel i den saken. Den sortens skam är fortfarande en effekt, men det är till hjälp för oss att kännas vid skulden, den verkliga skulden ur Guds perspektiv. Ja eller nej, gjorde vi något som var fel eller inte?

Skam är en effektkänsla som är ett undvikande av smärta och sanning om tidigare misshandelsbeteenden mot oss

Jesus:

Nu pratar jag inte om när du var ett barn och kom hem och sade till mamma att: ”Åh, jag sade till grannen att du sov med killen längre ner på gatan”. Du vet, något oskyldigt som ett barn gör, och mamma blir tokig och behandlar vanligen barnet som om det har gjort något fel, när barnet inte gjorde något fel ur Guds perspektiv. Det här är ett problem med många av våra känslor, att vi fick höra att de sakerna var fel när de inte var det. Och det vi behöver göra är att se alla de sakerna ur Guds perspektiv. En person som säger sanningen har inte gjort något fel.

Maria:

Och det är här du pratar om det andra tillfället, där skammen som vi då kan leva i – känslan av att jag alltid är en dålig människa – i själva verket är en effekt, och nästan ett undvikande av smärtan av att jag inte gjorde något fel, men jag fick skulden och de fick mig att må dåligt för att jag gjorde rätt sak.

Jesus:

Ja, det är inte bara undvikandet av smärta, utan det är ett undvikande av sanningen. Du förstår, ur Guds perspektiv så är vi inte dåliga från början, nummer ett, så det är en sanning som vi ignorerar totalt. Vi ignorerar också sanningen om hur vi kom att känna på det här viset, vilket är att någon – och det måste vara någon i vår barndomsmiljö – behandlade oss på ett sådant vis att vi fick något att känna skam över. Det är så vi kom att känna på det viset, och vi behöver nå fram till sanningen om det och kännas vid det.

De flesta gör inte det; de gör helst inte det. Så det de gör är att de bara känner skam under resten av sina liv, och känner det som att något är fel på dem under resten av sina liv, så att de kan fortsätta ha en relation med sina föräldrar. För i själva verket, om de flesta av oss kände vad våra föräldrar verkligen gjorde, så skulle vi tycka att det är en kamp att faktiskt fortsätta ha en relation med våra föräldrar, såvida inte föräldrarna kände ånger över det de gjorde. Så ser verkligheten ut, men de flesta av oss struntar i allt det, så att vi kan leka ”lyckliga familjen”, och det får oss att ta på oss hela bördan av behandlingen och skylla på oss själva, vilket uppenbarligen kommer vara rätt så skadligt mot oss själva medan det fortgår.

Maria:

Så vi slutar upp med stora grupper av människor som lever med en ingående känsla av att de alltid är dåliga.

Jesus:

Ja, och agerar som om de är dåliga. Så de tar droger eller dricker alkohol, eftersom de har tagit på sig hela skulden för vad deras föräldrar faktiskt gjorde. Föräldrar med barn som har misshandelsproblem, alkoholmissbruk – jag menar problem med att missbruka substanser – behöver ta en ordentlig, kraftfull titt på sig själva, för det finns en hög sannolikhet för att de har bidragit oerhört mycket till det faktum att barnet nu tar droger eller dricker alkohol, som en följd av sin skam, som en följd av känslorna som barnen utsattes för när barnen var små.

Maria:

Okej, så du säger i det andra fallet att där vi skäms så är det detta.

Jesus:

Okej, andra fallet, var mer specifik.

Maria:

Okej, när vi inte har gjort något fel, men andra har gett oss känslan av att vi har det.

Jesus:

Ja, från vår omgivning.

Maria:

Ja, från vår omgivning som barn, vilket kan bli en globaliserad känsla av att jag alltid är dålig.

Jesus:

Och om vi är uppriktiga mot oss själva så behandlade förmodligen många föräldrar oss alltid som att vi var dåliga. Du vet, det är faktiskt ganska anmärkningsvärt hur många föräldrar som tror att deras barn är onda från grunden. Jag har haft många, många samtal med föräldrar som har talat om för mig att deras barn är en dålig människa, från stunden de föddes, och det är uppenbarligen inte sant, men det är vad de tror. De har behandlat sina barn som om de vore onda från stunden de föddes.

Det barnet kommer ha massor av skamkänslor, och barnet behöver känna vad som ligger under den effekten, vilket är effekten av skam över den behandlingen, och orsaken är själva behandlingen. Smärtan från behandlingen; det är smärtan från behandlingen.

Maria:

Det är undvikandet av smärtan från behandlingen som håller kvar skammen.

Jesus:

Ja, för när du väl inser att du har behandlats illa, så skäms du inte längre över dig själv, du kanske känner dig rätt så arg på personen som behandlade dig illa, men du kommer inte längre skämmas över dig själv. Så du skulle göra framsteg i hur du ser på dig själv.

Skam är den effektbaserade tron på att något är fel på oss

Maria:

Jag tror det är i Brene Browns litteratur, hon pratar om skam som känslan av att du alltid är dålig, och skuld är känslan av att du har gjort något fel i någon situation.

Jesus:

Får jag påpeka att även det har ett fel, att det är en felaktig definition, för när du alltid känner dig dålig så föreslår jag att du inte känner dig dålig jämt – du tror att du är dålig, så du lever i tillståndet där du är dålig, du känner det inte. När du känner dina känslor så passerar de vanligen igenom dig.

Maria:

Och för att vara rättvis mot Brene kan jag ha citerat henne fel, för det står här att det är en tro på att det är något fel på oss. Det är den smärtsamma upplevelsen av att känna.

Jesus:

Det är definitivt sant – det är tron på att det är fel på oss. Den tron är effekten; det är inte den kausala känslan. Så det är meningslöst att vi känner den hela tiden, vi behöver känna den kausala känslan som skapade den. Den kausala känslan som skapade det var hur vi har behandlats, och vanligen vill en person som alltid känner skam inte känna hur skammen uppstod. De vill inte känna den kausala känslan, så det är det jag ser som huvudproblemet.

Vi behöver bara ångra saker som är kärlekslösa ur Guds perspektiv

Maria:

Så jag ville bara sätta upp det i kontrast till det första fallet vi pratade om, vilket handlade om skam som sker genom ångerprocessen, eller som drar oss till ångern –känslan av skam medan vi rör oss igenom ångern som du beskrivit.

Jesus:

Och förresten är det inte ånger för saker som vi inte behöver känna ånger för ur Guds perspektiv.

Maria:

Nej, det är snarare när vi, ur Guds perspektiv, har gjort något som inte är i harmoni med kärleken, med vår fria vilja.

Jesus:

Det stämmer, för det finns många föräldrar som vill tala om för oss att det är deras regler som vi behöver känna ånger över, och det är inte sant.

Maria:

Det är där jag ser att skam begränsar så många människor. Det begränsar människor i deras sexuella uttryck, i uttrycket av deras jag, i hur de följer sina önskningar som är i harmoni med kärleken. Många begränsas av skam när de ska göra de här sakerna, vilka kan vara ganska rena och i harmoni med kärleken, och det handlar helt om föräldrarnas definitioner av vilka reglerna ska vara.

Jesus:

Ja.

Maria:

Men i det andra fallet där vi verkligen har gjort ett val med vår fria vilja som inte är i harmoni med kärleken, ur Guds perspektiv, och vi inser det och vi känner skam – är det att känna en känsla av att jag är genomdålig? Eller är det en känsla av att jag var dålig vid det tillfället?

Jesus:

Jo, problemet med den här känslan av skam som har skapats genom våra egna val, är att vi då kan börja tro att vi är genomdåliga, även om vi bara har tagit en sak. Vi skulle behöva ha en redan existerande dragning till den sortens synsätt.

Med andra ord så måste det vara något som kommer från vår barndom, som säger oss att närhelst vi har gjort något dåligt så betyder det att vi är genomdåliga, istället för att vi bara har gjort en enda dålig sak. Ur Guds perspektiv gjorde du bara en dålig sak som inte var i harmoni med kärleken, och ja det behöver du känna igenom, men det är långt bättre för dig att känna igenom orsaken till att du gjorde det.

Om du stannar kvar i skammen över att ha gjort det så kommer du inte känna orsaken, och det är det som är problemet. Såvida du inte känner orsaken så kan du göra om det, och om du inte känner orsaken så kommer du drivas på av rädsla för skammen som nu finns inom dig och som du inte vill känna. Nu öppnar du dig själv för ytterligare handlingar som inte är i harmoni med kärleken, som nu drivs på av undantryckandet av skam, och det är inte ett särskilt bra val att göra.

Det är långt bättre för dig att säga: ”Okej, jag känner mig skamsen, jag skäms över det jag gjorde. Jag behöver hitta orsaken till att jag gjorde det. Det finns någon underliggande orsak till att jag gjorde det, som sedan har lett till att jag utfört de här handlingarna som sedan fick mig att känna att jag är dålig”. Allt detta är effekter av den underliggande, kausala känslan. Så i princip all skam är effekten av underliggande kausala känslor, men en del skam kan vi säga motiveras av skulden.

Maria:

Verklig skuld.

Jesus:

Verklig skuld, i betydelsen som jag sade tidigare vilket är; gjorde du något som var fel? Ja det gjorde jag. Du är skyldig. Det är verklig skuld. Och vanligen, om vi känner igenom det; vi känner igenom lite skam och det vi behöver göra är att gå igenom känslan av skam över detta och komma ut i andra änden av det, till den plats där vi är villiga att se på den underliggande orsaken till varför vi valde att agera på ett sätt som var kärlekslöst.

Så skammen kan hjälpa oss där, eller så kan den hindra oss beroende på om vi trycker undan den eller känner den. Om vi känner den så kommer den troligen hjälpa oss att komma dit, för vi kommer säga: ”Jag vill aldrig någonsin känna mig så här dålig igen, så jag vill veta orsaken till att jag gjorde det”. Men om vi inte känner den så kommer vi inte hitta orsaken till att vi gjorde det, och nu hamnar vi i det faktum att vi kommer göra det igen, eller så kommer vi leva i rädsla för vår skam, någon av de två. Och vi kommer göra andra saker som inte är i harmoni med kärleken, därför att allt som drivs på av rädsla kommer vara ur harmoni med kärleken.

Maria:

Ja, men det låter som den mest destruktiva vägen att de flesta lever i skammen, att de lever i skammen men inte känner den. Och de känner att de har fel och är dåliga, på sätt som egentligen inte är fel och dåliga ur Guds perspektiv.

Jesus:

Det stämmer.

Maria:

Och i det fallet säger du att när vi lever i det tillståndet så undviker vi den djupare liggande smärtan som frigör personen på många sätt, inklusive från känslan av skam när de väl får kontakt med den.

Jesus:

Ja.

Definition av de två sorternas skam

Jesus:

Jag har blivit ombedd att definiera skam i den här frågan. Jag skulle definiera skam som en effektkänsla, inte en kausal känsla, som hör samman med en av de två följande sakerna. Ett, hur illa omgivningen behandlade oss där vi sedan accepterat den dåliga behandlingen, och att vi är orsaken, och det är inte sant. Eller två, det faktum att vi med vår fria vilja har valt att agera på ett sätt som inte är i harmoni med kärleken och vägrat känna igenom orsakerna till att vi gjorde en sådan sak.

Maria:

Vackert.

Jesus:

Och det är vad skam är.

Maria:

Om vi kan lägga till en sak, vad skulle du säga att Guds syn på skam är – det är den andra delen av vår fråga.

Jesus:

Ja, det beror på vilken slags typ av skam vi pratar om. Om vi pratar om den första sortens skam som utlöstes av att vi behandlades illa under barndomen, då är Guds syn på den skammen att vi inte behöver känna den alls, och Gud känner i själva verket inte att vi behöver skämmas över oss själva under de omständigheterna. Oavsett hur illa vi har behandlats under barndomen så känner inte Gud att vi har något att skämmas över från den behandlingen, så det är den första.

Den andra sortens skam, den som drivs av faktumet att vi är skyldiga till någon slags fel som vi gjort när det gäller Guds definition – att göra fel är något som vi gjort utan att vara i harmoni med kärleken ur Guds perspektiv.

Gud känner inte att vi behöver känna just skam över det, men Gud vet att skam är följden av att vi har utfört just de handlingarna. Men Gud vet att skam inte är en motiverande lösning på problemet. Med andra ord så blir en person som lever i skam vanligen ganska självisk, ganska rädd och ganska långt från att vara i harmoni med kärleken i resten av sina handlingar.

Gud vet att det bästa sättet – och Gud har designat Sitt universum på det viset – att ta itu med en känsla är att hitta den underliggande orsaken till att du valde att göra en sådan sak. Så det bästa sättet att ta itu med en kärlekslös handling, eller ett kärlekslöst uttalande, eller kärlekslösa tankar, är att hitta den underliggande orsaken till att den kärlekslösa handlingen, uttalandet eller tanken dök upp, och skam kommer inte hjälpa dig att göra det.

Maria:

Nej.

Jesus:

Den kommer inte hjälpa dig att göra det; den kan ge en viss motivation att göra det kanske, men den kommer inte hjälpa dig att göra det. Att verkligen hitta de underliggande kausala känslorna, som hör samman med varför du valde att agera ur harmoni med kärleken, kräver mycket mera mod än att bara känna skam.

Det är därför jag känner att många som ständigt bär med sig skam använder skammen som en undvikande-teknik, snarare än att verkligen använda den som en önskan, som en motivation, att komma till en djupare liggande känsla. Och om vi använder skam som en undvikande-teknik så är vi långt bort från att vara i harmoni med Guds syn på skam, och det behöver vi förstå.

Guds syn på skam är i princip att om den hör samman med vår barndom så är det inget vi ens behöver känna, och om den hör samman med vårt val av egen fri vilja som inte är i harmoni med kärleken, då behöver vi definitivt känna den, för det är en automatisk, kompenserande effekt på vår själ som har inträffat. Om du emellertid känner den så skulle du hitta den faktiska orsaken till att du gjorde så.

Om du väljer att förneka din skam eller leva i den, att ligga och dra dig i den som ett bad, så kommer du aldrig göra det modiga som behövs för att hitta orsaken till att du valde handlingar som var kärlekslösa. Skam kan bli en väldigt narcissistisk känsla om vi inte aktar oss, och många som lever i sin skam lever också väldigt narcissistiska liv på grund av det.

Maria:

Det är till stor hjälp, tack så mycket.