Hur släpper jag taget om rädsla för att mitt barn kan dö?

Från session 5 i serien Känslor: Känslor av rädsla.

Jesus får frågor från Maria om ämnet känslor. Frågorna som ställs i intervjun presenteras var för sig på kanalen Divine Truth FAQ på YouTube i spellistan ”Emotions & Feelings”.

19 maj 2014 Wilkesdale, Queensland, Australien

Maria:

Vår nästa fråga kommer från Liv, och hon frågar: ”Jag försöker greppa konceptet med rädsla och kärlek. Hur släpper jag taget om rädsla? Jag hade ingen rädsla för min egen död förrän jag blev en mamma. Nu är jag skräckslagen för att separeras från honom – han är 9 år. Jag har mardrömmar om att han ska behöva möta den här världen utan mig, och jag är skräckslagen över att behöva fortsätta livet på Jorden utan honom. Jag torterar mig själv med historier om försvunna barn och tragiska dödsfall, för att försöka ta itu med den här rädslan, gissar jag. Jag är säker på att många föräldrar har de här tankarna och har ingen aning om hur man tar itu med rädslan för att förlora den du älskar mest. Hur tar vi itu med de här känslorna?

Jesus:

Åh, min kära syster Liv, där finns självbedrägeri ovanpå självbedrägeri i din fråga. Och det är i själva verket rätt så sorgligt, i betydelsen att det finns så många saker du intalar dig själv här som är fullständigt felaktiga, och jag behöver gå igenom dem med dig.

Så vi går igenom varje uttalande en i taget, går det bra? För jag känner bara att många av våra frågor; där finns bara självbedrägeri ovanpå självbedrägeri, och sedan finns där en fråga på slutet. Vi behöver dekonstruera självbedrägerierna innan vi ens kommer fram till att besvara själva frågan; det är något i behöver göra med Liv här.

Maria:

Så vill du att jag går tillbaka genom frågan?

Jesus:

Ja, ett uttalande i taget går vi igenom det.

Rädsla behöver upplevas för att vi ska kunna förstå rädsla och kärlek

Maria:

Okej, först: ”Jag försöker greppa konceptet med rädsla och kärlek”.

Jesus:

Stanna där. Du kan inte greppa konceptet med rädsla och kärlek medan du har rädsla; du behöver känna din rädsla för att kunna förstå ett kärlekskoncept. Du behöver också känna din rädsla för att kunna förstå rädsla. Det finns inget sådant som att förstå ett intellektuellt koncept om en känsla; du behöver känna känslorna och sedan kommer du förstå dem.

Så först av allt är din önskan om att ”greppa”, eller ett intellektuellt koncept om en känsla, fel redan innan vi börjar; du behöver tillåta dig att uppleva känslorna, sedan kommer du få ett grepp om deras koncept efteråt.

Tankarna om sanningen om dessa känslor kommer att komma till dig. Du försöker sätta vagnen framför hästen här. Det du försöker göra är att komma fram till ett intellektuellt koncept om kärlek, och ett intellektuellt koncept om rädsla, utan att känna kärlek eller rädsla. Verkligheten är att medan du gör sådana saker så kommer du inte utvecklas, och du kommer heller inte förstå rädsla eller kärlek. Du förstår inte rädsla eller kärlek – vilket är väldigt uppenbart i resten av dina frågor – vi behöver prata med dig om det.

Maria:

Okej, nästa fråga är: ”Hur släpper jag taget om rädsla?”

Jesus:

Ja, så det är frågan: hur släpper jag taget om rädsla? Jag har sagt om och om igen hur vi släpper taget om rädsla – du känner den, du upplever den, du tillåter dig att uppleva den. Vi kommer inte ta upp alla de olika sakerna om detta, för vi har pratat om det i andra frågor, men det är så du gör det.

Du kommer inte kunna ta fram något slags intellektuellt, magiskt piller eller något annat som kommer hjälpa dig igenom processen. Du kommer behöva utveckla din vilja tillräckligt mycket för att verkligen gå igenom upplevelsen av din rädsla, det är det viktiga.

De flesta rädslor för döden handlar om rädsla för att förlora en person

Maria:

”Jag hade ingen rädsla för min egen död förrän jag blev en mamma.”

Jesus:

Fullständigt osant – du hade en extrem rädsla för döden innan du blev mamma, och du har ingen aning om hur mycket rädsla du egentligen har, vad gäller rädsla för döden. För att vara rättfram så har de flesta på planeten heller ingen aning om hur rädda de är för döden. Så snart de får ett barn kommer det upp; så snart de får ett barn triggas den – pang! Det är där du kan se din rädsla för döden.

De flesta av våra rädslor för döden handlar om att förlora en person, inte förlora vårt eget liv; så med andra ord, många av oss har rädslor – i själva verket mer rädslor om att förlora en annan person snarare än vår egen död, men det finns fortfarande en rädsla för döden; vi behöver se det som det är.

Döden skapar inte separation

Maria:

”Nu är jag skräckslagen för att separeras … ” hennes 9-årige son.

Jesus:

Det stämmer, hon är skräckslagen för separationen, och hon ser på döden som en separation, och det är inte sant. Ur Guds perspektiv separerar inte döden dig från de du älskar. Varenda natt när du somnar så fortsätter du i själva verket att uppleva de du älskar.

Så hela konceptet med att döden skapar separation är fullständigt felaktigt, och det är en orsak till att du är skräckslagen, för att du tror på falska saker. Hon tror på falska saker om döden, om separation, att det är möjligt att separeras från någon du älskar; det är inte möjligt. Men jag föreslår för dig, Liv, att du inte älskar din son, vilket vi ska gå igenom om en sekund.

Känslomässigt incestuösa relationer med barn är väldigt skadliga

Maria:

”Jag har mardrömmar om att han ska behöva möta den här världen utan mig, och jag är skräckslagen över att behöva fortsätta livet på Jorden utan honom.”

Jesus:

Om vi tittar på detta – du är allvarligt beroende av din son. Det är i själva verket väldigt farligt det du har gjort mot din son, känslomässigt mot honom. Vems barn är han? Han är inte din; han är Guds barn; han är Guds barn, inte ditt. Du har bara skapat hans fysiska kropp och andekropp, genom att ha haft ett sexuellt samröre, det är allt.

Ditt barns själ är inte ditt barn, det är Guds barn. Gud skapade själen, du skapade den inte. Du äger den inte; den hör inte till dig, och Gud har ett långt bättre sätt att ta hand om Sina barn än vad du har. Faktum är att sättet som du bryr dig om din son här, är en väldigt, väldigt skadlig relation.

Jag föreslår för dig att du behöver läsa igenom några böcker som kan hjälpa dig att ta itu med den här väldigt skadade relationen med din son. Den drivs på av din skräck, och i synnerhet din skräck för separation, och vad du tror att du älskar. Vad heter boken, Maria, som handlar om emotionell incest? Det är de böckerna du behöver läsa som handlar om din relation med din son.

Maria:

Ja, det finns en av dr. Patricia Love.

Jesus:

Så dr. Patricia Love.

Maria:

Den heter ”Emotional Incest”, och det finns en undertitel som jag inte kommer ihåg nu.

Jesus:

Ja, och du har en emotionellt incestuös relation med din son; du använder din son för att undvika alla dina egna rädslor och din egen skräck. Du har lagt upp kraftiga beroenden av din son, och de skadar din son väldigt illa och du behöver hejda det här från att ske. Din son kommer att känna sig väldigt plågad senare i sitt liv med alla de här känsloprojiceringarna som kommer från dig.

Maria:

Verkligen, om vi har en ren inställning till föräldraskap så är vi glada att vårt barn fortsätter och ”möter världen”, som Liv uttrycker det, på egen hand.

Jesus:

Ensam – i själva verket vill vi att de gör det.

Maria:

Vi vill i själva verket inge dem självförtroendet att göra det, och inte vara beroende av oss, och inte vara rädda för att vara åtskilda från oss och inte leva i ett medberoende med oss som föräldrar.

Jesus:

Det stämmer. Vi behöver förstå att närhelst vi lägger upp de här medberoende relationerna med våra barn så skadar vi våra barn väldigt illa. Och ovanpå detta så matar vi bara våra egna beroenden för att undvika specifika smärtor inom oss själva. Liv, min kära syster, du undviker väldigt, väldigt stora smärtor inom dig som handlar om separation, och du behöver tillåta dig att uppleva dem; det är separationen från en man som du upplever nu.

Maria:

Eller motsätter dig.

Jesus:

Du motsätter dig upplevelsen av det – du har nu lagt upp en emotionellt incestuös relation med din son för att undvika att uppleva just de här känslorna. Det här är skadligt för dig själv och för din son. Ärligt talat så behöver du ta itu med det här som ett väldigt allvarligt problem; du behöver ta itu med det.

Maria:

Jag känner också att Liv lägger stor betoning på döden, när hon i själva verket bara är rädd för att inte ha den här…

Jesus:

Ja, jag tror vi behöver läsa nästa rad ordentligt, och sedan kan vi prata om hela saken.

Maria:

Javisst: ”Jag torterar mig själv med historier om försvunna barn och tragiska dödsfall, för att försöka ta itu med den här rädslan, gissar jag”.

Jesus:

Nej, hon tar inte itu med rädslan, hon lever i den. Hon torterar sig själv med historier om försvunna barn för att hon inte vill gå igenom separationen. Hon fortsätter att attrahera historier om separation; hon vill inte gå igenom separation. Hon känner i själva verket inte sin skräck inför det för skräcken har i själva verket inget att göra med det – den har inget att göra med separation – den har andra saker, mycket svårare känslor än så att känna. Vi läser nästa uttalande, för det är verkligen en större del av det här samtalet.

Maria:

”Jag är säker på att många föräldrar har de här tankarna och har ingen aning om hur man tar itu med rädslan för att förlora den du älskar mest.”

Jesus:

Ja, det är här vi har en massa problem, och mängder av falska föreställningar. Först av allt så ja, många föräldrar har de här problemen; i själva verket har många män det här problemet med sina döttrar, och många kvinnor har det här problemet med sina söner. De har använt sina söner och döttrar som surrogatrelationer, för att förhindra smärtan i andra sorters relationer – vanligen med föräldern av motsatt kön, och sedan med sin partner. De använder de här relationerna för att undvika massor av smärta i de två sorternas relationer.

Men det finns en andra halva här, och jag kan inte riktigt komma ihåg vad hon sade. Åh, så hon är orolig för att förlora personen hon älskar mest. Det är ett stort problem med din nuvarande definition av kärlek; du säger att du älskar ditt barn mest av allt i världen – ärligt talat så gör du inte det. Du dumpar enorma mängder av väldigt negativa känslor på ditt barn, vilka är incestuösa till sin natur, och du skadar ditt barn väldigt mycket och du ser inte det. Så du älskar inte alls din son i det här läget; du tror att du gör det, men det gör du inte.

Gud designade oss till att älska vår själsfrände mest, snarare än våra barn

Jesus:

För det andra så är det ett problem med att älska dina barn mest, och de flesta på planeten har ingen aning om vad det problemet är. Gud designade dig till att först älska den andra halvan av dig själv, och dig själv; så med andra ord har Gud designat dig till att älska din själsfrände först, inte ditt barn först. I framtiden kommer ditt barn i själva verket att möta sin själsfrände och vem det än är, man eller kvinna, så kommer han älska honom eller henne mest.

Maria:

Det är så Gud har designat det.

Jesus:

Det är så Gud har designat det. När du säger att du älskar ditt barn mest, så är du i ett fullständigt förnekande, och det är huvudorsaken till att du har lagt upp den här känslomässigt incestuösa situationen med din son. Du är i ett fullständigt förnekande av det motsatta könet, i ditt fall själsfrände-attraktionen av det motsatta könet, vilket är din själsfrände. En man, uppenbarligen, eftersom du annars hade lagt upp det här beroendet med ett kvinnligt barn.

Verkligheten är att den verkliga attraktionen som behöver utvecklas är den mot den andra halvan av dig själv, vilket är en man. Det du behöver göra är att börja arbeta dig igenom varför du undviker relationer med vuxna män, varför du istället har engagerat de flesta av dina emotionella problem i ett barn som är av manligt kön. Det är den främsta orsaken till att du har tagit på dig den här inställningen mot din son.

Du är i en process där du psykologiskt skadar din son inför en framtida relation. Det kommer ge honom massor av problem i framtiden, och i synnerhet som kommer upp under hans tonårstid – för jag tror att hon sade att han var 9 år gammal nu. Inom några få år kommer han in i puberteten, om han inte redan är där, och därmed kommer han börja gå igenom känslor som han kommer tycka är väldigt förvirrande i hans relation med dig, på grund av den här emotionellt incestuösa relationen som du har påbörjat med honom, och har etablerat under många år nu. Du behöver arbeta dig igenom de här rädslorna och skräcken du har. Du använder den här emotionellt incestuösa relationen med din son för att undvika dem. Det är väldigt, väldigt skadligt för dig själv och för honom.

Att arbeta oss igenom medberoenden som vi har med våra barn

Maria:

Den sista delen var: Hur tar vi itu med de här känslorna?” Det har du i princip gått igenom.

Jesus:

Det hon har fokuserat på är rädslan, och det är inte hennes problem, hennes problem är hennes beroenden.

Maria:

Hon är i själva verket i ett tillstånd där hon har ett beroende av sin son.

Jesus:

Hon är i ett tillstånd där hon har ett totalt beroende av sin son. Hennes son uppfyller alla hennes beroenden, och det får inte rädslan att försvinna, för det enda sättet att få rädslan att försvinna är genom att känna den. Det hon gör är – eftersom hon har en så intensiv rädsla som hör samman med döden och hör samman med separation, och i synnerhet hör samman med separation från en man – så projicerar hon nu alla de intensiva känslorna på sin son.

Hon behöver nu uppfylla en roll och medan hon uppfyller den rollen så blir det hela destruktivt för hans psykologiska och emotionella utveckling. Det här är väldigt, väldigt skadligt för henne att fortsätta att engagera sig i, men hon har rättfärdigat engagemanget genom att säga att hon älskar sin son. Det här är totalt felaktigt, du älskar inte din son, Liv. Medan du gör de här sakerna mot din son så är du i själva verket orsak till en enorm mängd av känslomässiga bördor, vilket inte är kärlek, utan snarare att leva i dina egna medberoenden med honom.

Medberoenden är inte kärlek, och du behöver lära dig det, för du har inte lärt dig det i din relation med din son. Du älskar honom inte; du är i ett medberoende med honom. Senare kommer han behöva försonas med detta, och jag känner mig väldigt ledsen för hans skull att behöva försonas med de känslorna, med tanke på att du projicerar så intensivt på honom, för han kommer behöva gå igenom en del väldigt starka känslor som en följd av detta.

Mitt förslag är att du äger din egen rädsla för separation från en man, äger dina egna känslor inför att ha en vuxen relation. Du vill inte ha en vuxen relation med en man; du vill inte öppna ditt hjärta inför en man; du vill inte ha en vuxen relation med en man med ett öppet hjärta, och du vill inte vara öppenhjärtig mot mannen. Det här är känslor som du undviker som orsakar alla dessa problem. Visst, du har en del rädslor kring dem, men du behöver känna dem, för annars kommer det här beroendet av din son att fortsätta.

Det finns uppenbarligen mycket mer som jag skulle kunna säga som svar på frågan, men mitt förslag till dig Liv är att du läser boken som vi just har föreslagit för dig, boken om emotionell incest, och den kommer hjälpa dig om du kanske är öppen för att läsa den. Det vi har märkt är att de flesta som är involverade i emotionell incest gentemot sina barn inte har någon önskan om att läsa den boken över huvud taget. Faktum är att de känner sig ganska förolämpade över att vi har gett dem förslaget att läsa den boken. Mitt förslag till dig är att du behöver läsa den för din egen skull, och även för din sons skull.

Du behöver arbeta dig igenom varför du har projicerat så mycket känslor på honom, och så många av dina rädslor på honom. Varför du har den här djupa nivån av rädsla har mycket att göra med din relation till män, snarare än döden, och mer att göra med känslan av hur du kommer överleva, hur du ska leva utan din son.

Så snart din son någonsin närmar sig en annan kvinna för att ha en relation – eller en man beroende på vilken hans själsfrände-attraktion är – så kommer du ögonblickligen bli rasande. Du vill att han ska ha den här relationen med dig; det är det som är skadligt. Du undviker en relation med en vuxen man, och du använder din relation med din son för att undvika detta, och det är där dina rädslor ligger. Det är den rädslan du behöver känna, du behöver fokusera på de rädslorna.

Du är i själva verket skräckslagen över separationer eftersom din son tillgodoser alla dina beroenden; det är därför du är skräckslagen över separationer. När du väl börjar ta itu med en del av de här beroendena som du har av honom så kommer du inte vara skräckslagen över separationer. Faktum är att du kommer till en punkt där du gläds åt separationen från din son, eftersom han går ut för att leva sitt eget liv. Han kommer att träffa sin egen själsfrände, engagera sig i sitt eget liv, och allt du kommer känna för honom är glädje över att han gör detta, lever sitt liv precis som han borde göra.

Du försöker leva ditt liv genom honom och det är en väldigt, väldigt skadlig sak att göra mot ett barn. Så det här är mina förslag till dig, och jag vet att jag har varit bestämd i saken. Jag dömer dig inte Liv, för de val du har gjort, för jag förstår rädslorna som genererar den här sortens beteenden. Men du behöver förstå hur allvarlig situationen är, och skadan du gör mot din egen själ, och mot din sons själ när du agerar på det här viset mot din son.

Frågan du ställde från början var hur du tar itu med din rädsla för döden? Det är inte rädslan för döden du har ett problem med, i själva verket; det är din rädsla för att inte få några beroenden tillgodosedda av en man. När din son lämnar dig, vilket han kommer göra förr eller senare, vare sig han dör eller inte, du kommer behöva gå igenom alla de rädslorna i vilket fall som helst. Så mitt förslag är att du börjar göra det nu. Du har en väldigt ohälsosam relation med din son och du behöver arbeta dig igenom de emotionella orsakerna till att så är fallet.

Det besvarar den frågan.