Intervju – Jesus liv under det första århundradet

Detta är översättningen av en intervju i två sessioner som genomfördes mellan Denny Johnson och Jesus, den 6 och 7 augusti, 2012 i Belo Horizonte, Brasilien. Du finner videorna från intervjun längst ned på sidan.

1.    Introduktion

Denny:            Jag heter Denny Johnson och jag är här med A.J. Jag skulle verkligen vilja veta mer om ditt liv som barn för 2 000 år sedan och en del av de personliga saker du gick igenom.

A.J:                 Det finns så klart saker som jag personligen kommer ihåg från det första seklet, Denny. När det gäller vad som hände mig i den tidiga barndomen, så har jag hört saker från mina föräldrar på samma sätt som de flesta gör idag. Men jag beskriver gärna några av de tidigare händelserna i min barndom som jag kommer ihåg, och även vad jag har fått höra av min mamma och pappa, Josef och Maria. Kanske kan vi också ha lite dialog om vad som hände under resten av mitt liv som jag har ganska lätt för att minnas.

2.   Jesus avlelse och födelse

Denny:            Kan vi börja med din avlelse? Det här är frågan som folk ofta har, vad som verkligen gäller om din avlelse.

A.J:                 Inga problem. Det är en väldigt vanlig fråga som ställs till mig. Min mor Maria och min far Josef hade sex, och följden av deras sexuella förening var befruktningen som gav deras äldste son, som var jag. Idéerna om att min mor var en jungfru när jag avlades kommer från andra historiska, falska dokument. Senare revideringar av Bibeln försökte jämföra med mig gudar i andra religioner. Jag har aldrig varit en gud och de där gudarna i andra religioner har heller aldrig varit någon gud. Men det fanns det här religiösa konceptet att om en person avlades av en jungfru så var de på något vis heliga. Det här beror på att många religiösa människor vill avvisa begreppet med att det sexuella förenandet är heligt. De skulle föredra att tro att det sexuella förenandet är en ohelig händelse, och därför något som en helig person inte kan komma från. Verkligheten är att jag avlades som alla andra personer på Jorden någonsin har avlats, däribland de personer som legenderna handlar om; de avlades på samma sätt.

Det var förstås första gången som jag kände min familj, men jag har inget medvetet, intellektuellt minne av det. Många på Jorden har en tro på att jag på något vis redan hade utvecklats innan jag kom till Jorden. Även om jag existerade som en själ innan jag inkarnerade på Jorden, så hade jag inget medvetet minne av mig själv eller någon annan händelse före min avlelse, och det är det detsamma för alla andra personer som någonsin har avlats, så det är ingen skillnad på mig själv och någon annan person som någonsin har befunnit sig på planeten.

2.1.  Vid födseln tog Gud bort känslomässiga skador som Jesus fick i livmodern

Denny:            Var din avlelse en del av en gudomlig plan att sätta en perfekt människa på Jorden? Var det en del av Guds design när det hände?

A.J:                 Jo, så Gud har skapat alla människors själar, och var och en av de själarna har en unik personlighet och egenskaper. Maria Magdalena och jag är en själ tillsammans (och jag menar Maria Magdalena, inte min mor Maria) och vi har specifika egenskaper precis som alla andra själar. En av våra egenskaper är en stark önskan om att få kontakt med Gud, och även en stark önskan om personlig ödmjukhet. Vi har en stor önskan om att få lära oss sanningen från Gud. Gud skapade vår själ på det viset, men det betyder inte att vi automatiskt skulle göra exakt det Gud önskade. Vi behövde välkomna den här andra gåvan, den fria viljans gåva för att kunna utvecklas. Jag var detsamma som alla andra personer som har inkarnerat, i betydelsen att precis som alla andra personer som inkarnerar så var jag från början ren, precis före befruktningen, men jag befann mig i min mors livmoder och jag fick mina föräldrars emotionella skador, så jag föddes inte perfekt. Emellertid så bestämde sig Gud, vid tidpunkten för min födelse, att göra något som görs med varje person som går över till andevärlden, och det är att ta bort mina föräldrars fel från mig. I det avseendet blev jag vid stunden då jag föddes en perfekt person under en tid. Och sedan berodde det på min vilja ifall jag skulle förbli en sådan.

Denny:            Så processen blev då för din själ att naturligt uttrycka sin vilja och önskan att bli enig med Gud, vilket ledde till det livet du har levt?

A.J:                Ja, det stämmer; man kan säga att Gud önskade att jag skulle välkomna min sanna natur. Men Gud gav mig också en fri vilja, så jag kunde välja att inte välkomna den naturen om jag ville. Jag behövde fatta ett beslut någon gång i framtiden, vilket uppenbarligen inträffade senare när jag hade det intellektuella medvetandet. Så min mor och far gifte sig och kort efter giftermålet blev min mor gravid med mig, genom att ha ett sexuellt samröre med min far Josef. Och därigenom föddes jag ungefär 9 månader senare.

Denny:            Finns det någon sanning om födelsen, dagen eller månaden, finns det någon klarhet i detta?

A.J:                 Ja. Jag föddes inte den 25 december. Den 25 december är vanligen en väldigt kall tid i Israel, och jag föddes i ett något varmare väder, även om det precis hade börjat bli kallt. Jag föddes på hösten under en månad som inte längre finns i vår kalender, i den gregorianska kalendern, men kring september.

2.2.  Sanningen om de tre vise männen

Denny:            Är historien om de tre vise männen sann?

A.J:                 Det är sant i någon mån, men inte på det viset som beskrivs i Bibeln. Det fanns män som levde i Babylon, som läste det vi skulle kalla för Bibeln nu väldigt noga. På den tiden så kallade vi profeternas böcker för Bibeln, vilket var en utökning av Toran. När de läste de här böckerna så letade de efter ett särskilt tecken, ett tecken på att Messias hade kommit. Hundratals år tidigare så fanns det en stjärna som kunde ses i den norra hemisfären som övergick till en nova. Och på grund av ljusets färdhastighet, så syntes den här novan från Jorden vid tidpunkten då jag föddes, vilket dessa män antog var ett tecken på min födelse. Sedan reste de till Jerusalem för att hitta personen de trodde var den Messias som just hade fötts. Efter att ha tittat på dokumenten med profetior så insåg de att jag hade fötts i Betlehem. Så efter att ha besökt Herodes och berättat för honom min födelse, så kom de till Betlehem för att besöka min far, mor och mig. Efter detta så tog de med sig några små gåvor som inte hade något större ekonomiskt värde, men de hade en känslomässig betydelse för dem. De lämnade de gåvorna till mig, men jag var förstås inte medveten om någon av de händelserna. Eftersom jag just hade fötts så hade jag inte något utvecklat intellekt, och jag fick bara höra om de här händelserna efteråt från min mor och min far.

Denny:            Skedde avlelsen av dig genom Davids ätteled?

A.J:                 Ja, det var genom Judas stam. Min far och mor kunde spåra sitt släktled bakåt till David, men det hade ingen egentlig betydelse för min födelse. Det gjordes till något av betydelse av folk som försökte jämföra mig, och även lära ut att just den här saken hade någon betydelse. Ur Guds perspektiv finns det ingen betydelse i vårt släktled, men på senare tid har folk fått det till att vara något betydelsefullt.

Denny:            Så du är den Messias som profetiorna handlade om?

A.J:                 Ja, på den tiden visste jag inte det, men, på grund av besöket från de vise männen så började min far förmoda att jag kanske var denne Messias. Jag hade förstås inte något utvecklat intellekt, visste inte om jag var Messias eller inte. Och jag behövde förstås förstå vad Messias var innan jag någonsin kunde besvara den frågan. Även om min far förmodade att jag var den utlovade Messias vid tidpunkten för min födelse, så visste jag personligen inte att jag var det, och därför kunde jag inte säga om jag var det eller inte.

Denny:            Vad kände din mamma?

A.J:                 Ja, min mor tyckte att händelserna med besöket från de vise männen, eller magi, var underliga. Hon hade inte direkt någon tydlig idé själv, en mindre tydlig idé än min far. Hon vara bara lycklig över att ha sin förstfödde hos sig, som alla nyblivna mödrar.

2.3.  Jesus födelseplats

A.J:                 Jag föddes i Betlehem även om mina föräldrar bodde i Nasaret. Och orsaken till att jag föddes där var att mina föräldrar ville flytta från Nasaret ned till Betlehem, på grund av våldet som förekom i Nasaret på den tiden. Det är många andra som har antagit att det berodde på någon slags registreringsprocess, men i själva verket så var min mor rätt så rädd för våldet i Nasaret och kände sig otrygg i hemmet, så de bestämde sig för att bo hos min fars släktingar, som levde i Jerusalem och Betlehem.

Denny:            Är det sant att du föddes i ett stall, en krubba eller en grotta?

A.J:                 Ja, det är sant att jag föddes i en krubba, det vi nu skulle klassificera som ett stall. Det var främst på grund av min fars arrogans, antar jag att vi kan kalla det. Han besökte sin familj men bestämde sig för att han inte kunde godta deras inbjudan att komma in i deras hem, eftersom han inte kände att det var artigt då vi hade anlänt sent på dagen. Han bestämde sig för att be dem ge honom ett stall att bo i, så det var därför jag föddes i ett stall.

2.4.  Flytten till Egypten för att undvika att dödas av Herodes män

Denny:            Vid vilken ålder började du uppvisa dina unika själskvaliteter?

A.J:                 Jag trodde aldrig att jag hade några unika själskvaliteter. Mina föräldrar trodde att jag var som alla andra barn, och jag såg aldrig på mig själv som annorlunda jämfört med andra barn. Däremot märkte jag att det fanns saker som var annorlunda mellan mig och andra pojkar. En av sakerna jag märkte som var annorlunda var min känslighet för andra människors känslor. Jag verkade inte heller ha samma brist på självförtroende som andra hade, men jag blev bara medveten om de här sakerna under de första 7 åren av mitt liv. Jag hade också en väldigt stark önskan om att lära känna Gud, och så som händelserna utföll så fick jag möjligheten att lära känna Gud, genom det vi kallar för de heliga skrifterna. Strax efter min födelse hörde Herodes talas om min födelse och han var väldigt orolig; han var en mordisk man och han ville alltid göra sig av med alla som han trodde kunde vara Messias. Betlehem var en väldigt liten by med bara några hundra invånare på den tiden, och där fanns omkring 20 barn som var 2 år eller yngre. Herodes skickade en grupp män med förklädnad till Betlehem i ett försök att göra sig av med den Messias som han hade hört hade fötts där.

Men min far fick höra av några andemänniskor att han borde flytta från Betlehem, och eftersom andemänniskorna insisterade väldigt starkt så bestämde sig min far för att flytta till Egypten. Så min far och mor samlade snabbt ihop så mycket de kunde av sina ägodelar, och reste landvägen till Egypten. Det blev så att jag kom till Egypten till en plats där det fanns många judar, och därmed fanns det synagogor på platsen där vi bodde; det fanns över 1 miljon judar på den platsen. Det innebar att jag kunde besöka den lokala synagogan och börja lära mig om profeterna och Toran och min far betalade så småningom för att jag skulle få en utbildning från en ganska låg ålder. Kort efter att vi lämnade Betlehem skickade Herodes gruppen av män och de mördade alla barn under 2 års ålder. På grund av de morden så trodde han att han hade dödat Messias, men det var så att vi redan hade lämnat Betlehem och farit till Egypten.

3.    Jesus barndom

3.1.  Upptäckten av hans relation med Gud

Denny:            När blev du först medveten om din önskan om att lära känna Gud?

A.J:                 Det är intressant, för den har alltid känts närvarande inom mig så långt tillbaka jag kan minnas. Jag kunde komma ihåg att så snart jag kunde prata så pratade jag ofta med Gud, och jag tittade på skapelsen och pratade ofta med Gud om det jag observerade, men på ett väldigt barnaktigt vis. Min far var ofta bekymrad eftersom jag pratade högt med det han kallade för ”min osynlige vän”, och han pratade ofta om sin oro för detta med min mor. Ibland hörde jag dem prata om mig och jag hörde min fars oro över mitt sinnestillstånd. Min mor bad honom bara ge mig tid; hon kände att när jag växte upp så skulle den önskan om att prata högt försvinna. Den försvann nästan omedelbart eftersom jag hörde dem prata om det och jag bestämde mig för att prata med Gud inombords istället. Men jag insåg väldigt tidigt i barndomen att pratet med Gud handlade mer om att tala från hjärtat.

Denny:            Är det sant att du gick till templet och talade med prästen?

A.J:                 Det är en intressant fråga Denny, för nu har du hoppat över 12 år av mitt liv. (Skrattar)

Denny:            Oj oj, vi tar och backar lite så vi får med allting.

A.J:                 Och det är intressant för de flesta hoppar över de 12 åren av mitt liv, mest för att de bara kommer ihåg det Bibeln berättar för dem. Uppenbarligen hände mycket under de 12 åren, de åren betydde mycket för att forma mig i min relation med Gud.

Denny:            Förklara hur de 12 åren var, så att vi kan ta bort den vita fläcken på kartan.

A.J:                 Javisst. Ja, som jag förklarade, vid tiden då jag var 2 eller 3 år gammal så hade jag redan utvecklat en relation med Gud. Jag observerade också att andra personer ibland kände att de inte var bra, och jag förstod verkligen inte de känslorna för jag hade dem inte. Så medan jag såg på mig själv som ett bland alla andra barn, så kunde jag se att det fanns en del skillnader mellan mig och det genomsnittliga manliga barnet.

3.1.1.   Studier av de profetiska böckerna i det Gamla testamentet från fem års ålder

A.J:                 När jag var runt 5 år, så skickade min far mig till den lokala synagogan, och där fanns det papyrus med Torans och profeternas skriftliga dokument, vad vi nu skulle kalla för de profetiska böckerna i Bibelns Gamla testamente. Vi lärde oss hur vi skulle läsa de här religiösa manuskripten och vi fick lära oss hur vi skulle skriva för att kopiera dem. Under den processen började jag utveckla en närmare relation med Gud.

Jag tittade på böckerna och på sakerna jag skrev och jag hittade mycket mer betydelsefull mening i dem än mannen som lärde mig om dem hittade. Jag fann i synnerhet betydelsefull mening vad gällde kärlek och sanning. Eftersom jag kunde se andemänniskor omkring mig, så kunde jag se att många av profeterna hade kanaliserat andemänniskor. Jag trodde inte att allt som hade skrivits var sant, men jag kunde se att det fanns en del sanningar i allt som hade skrivits. Jag tillbringade hela tiden som jag var i synagogan med att studera Bibeln. Under den tiden lärde jag mig också några fler språk. Uppenbarligen behövde vi lära oss det egyptiska språket för att kunna samtala och leva i Egypten. Men vi lärde oss vanligen också italienska och grekiska liksom arameiska. Under den här tiden blev jag kvar i Egypten med min familj fram tills jag var 12 år gammal.

3.2.  Gick i en privat soldatskola från 7 års ålder

A.J:                 Men det inträffade också andra händelser under den här tiden. När jag var 7 år bestämde sig min far för att jag var alltför känslig för att vara Messias, så han bestämde sig för att skriva in mig på en privat skola för soldater. Många unga barn till aristokrater skrevs in i de här skolorna och de fick lära sig att slåss. Det här skiljde sig självklart väldigt mycket åt från min egen natur. Även om jag trivdes med den fysiska träningen och sporterna som inte skadade någon annan, så tyckte jag inte om att behöva slåss mot en annan person, så jag vägrade att slåss. Det här sågs förstås inte på med särskilt blida ögon av personerna som drev skolan, och jag fick ofta stryk av dem och även av andra elever på skolan, och jag kallades ofta för en fegis.

Dessutom brukade de ha kvinnor på skolan som användes för sexuella ändamål. De romerska soldaterna våldtog vanligen dessa fullvuxna kvinnor. De försökte lära eleverna att göra liknande sexuella saker mot kvinnorna. Många av dem fick egna barn. Om barnet var en pojke så skrevs han automatiskt in i skolan, men om barnet var en flicka så tilldelades hon automatiskt rollen som sexuell slav.

Så under den här tiden fanns det många yngre flickor i ungefär samma ålder som jag själv där, vilka soldaterna lärde de unga pojkarna att ha en sexuell relation med. Många av de unga pojkarna visste förstås inte riktigt vad de gjorde, men jag kunde känna den djupa smärtan i flickebarnen. När jag skickades hem till min far under loven, så klagade jag bittert över vad som pågick på skolan, men min far fortsatte att skicka tillbaka mig till skolan för han kände att det skulle göra mig tuffare. Vid ett speciellt tillfälle när en av flickorna skadades illa, så vägrade jag delta i något mer på skolan. Jag straffades då rätt så hårt av soldaterna som drev skolan, och de involverade de andra barnen för att försöka få mig att ändra inställning. De slog mig rätt så våldsamt, men jag vägrade ändå att delta. Så jag skickades hem med avsky.

Min far var förstås inte särskilt imponerad heller, för han försökte skapa Messias, en man som han trodde skulle leda israelerna i krig mot romarna, så jag bestämde mig den gången att om Messias skulle leda judarna i krig, då tänkte inte jag vara Messias. Efter det skickade min far tillbaka mig till den ursprungliga synagogan, vilket var väldigt bra för mig för jag tyckte om allt läsande om Gud igen. Under den tiden hade min mor fått ganska många barn, och jag hade 5 bröder och 2 systrar när jag var 12 år gammal.

3.3.  Hur de lämnade Egypten och återvände till Nasaret vid 12 års ålder

A.J:                 Vid det här laget fick min mor en väldig hemlängtan och ville återvända hem till Nasaret. Min mor och far hade ofta gräl om att resa hem. Min far kände att om vi återvände hem så skulle Herodes soldater försöka döda mig igen, men min mor kände att det hade gått tillräckligt mycket tid för att han skulle ha glömt det hela. Så de bestämde sig för att om Herodes dog, så skulle vi återvända hem. Strax efter det dog Herodes, mina föräldrar bestämde sig för att återvända hem, och de färdades med ett skepp eftersom de var en väldigt stor familj. Vi tog en båt från Alexandria och seglade runt kusten tillbaka till Israel.

Denny:            Hade du direkt kommunikation med profeterna som andemänniskor?

A.J:                 Ja. Jag hade på flera sätt direkt kommunikation med de andemänniskorna; inte bara från mig själv utan senare också Johannes Döparen, som var min kusin.

Denny:            Hade du utbildats till snickare?

A.J:                 Ja, min far hade en riktigt bra verksamhet nära Alexandria, han hade redan arbetat som det vi nu skulle kalla för byggare. Han arbetade med sten och med trä och alla andra material som ingick i byggandet. Han behövde emellertid sälja det företaget när vi lämnade Egypten. Min far bestämde sig för att flytta tillbaka till Nasaret, eftersom det hände olika saker, inte bara bland romarna utan också bland judarna, vilket kunde innebära att det gick att göra riktigt bra affärer som byggare. Och vid det här laget hade jag lärt mig att arbeta en del med min far, och efter att vi återvänt till Nasaret arbetade jag på heltid med min far. Min far önskade att jag skulle ta över företaget som alla välartade, förstfödda judiska pojkar skulle göra.

Denny:            Hur gammal var du när ni återvände till Nasaret?

A.J:                 Jag var 12 år gammal när vi återvände till Nasaret.

3.4.  Besök i templet i Jerusalem vid den judiska påsken vid 12 års ålder

A.J:                 Det allra första året vi var där igen så bestämde sig min far för att han ville ta med mig till Jerusalem. Jag hade aldrig sett templet, och det var också sedvänjan att judiska pojkar går igenom det vi nu kallas för bar mitzwah under sitt 13:e år. Eftersom det var sedvänjan så bestämde han sig för att ta med mig till Jerusalem. Vi kom dit i tid för den judiska påskfestivalen. Det fanns något innan dess som kallades för båsfestivalen, eller tältfestivalen, och påsken handlade om att slakta lammen, att offra lammen för familjens synder. Det här offret hörde på den tiden i Egypten samman med att de behövde hälla blod på sina trösklar för att hejda Guds ängel från att döda den förstfödde sonen i alla hushåll. Det här var förstås en legend, för Guds ängel dödade aldrig den förstfödde sonen i alla hushåll. Däremot var en del negativa andemänniskor inblandade i många av händelserna i Egypten flera tusen år tidigare. Den här festivalen innebar att vi for till Jerusalem och, på grund av djurslakten i stor skala, så rann det blod nedför sidorna på templet och du kan föreställa dig att det stank riktigt mycket. Det här påverkade mig väldigt mycket, och jag vägrade att äta kött efter detta.

Denny:            Så under ditt 13:e år kom du för första gången till templet?

A.J:                 Ja, vid 12 års ålder.

Denny:            Började du lära dig där?

A.J:                 Nej. På grund av alla saker jag hade lärt mig så långt i Egypten så förstod lärarna i min synagoga att jag var en pojke med stort intresse för de heliga böckerna. Och eftersom jag hade mycket förtroende för mitt engagemang i dem så lyckades jag lära mig många saker som övergick deras egen förståelse för de här böckerna. Dessutom kunde jag prata med andemänniskorna som faktiskt hade skrivit de flesta av de här böckerna, jag lärde mig vad som verkligen hade hänt i deras liv istället för vad legenden berättade. När jag väl anlände till Jerusalem under mitt 13:e år, så hade jag en stor mängd kunskap på rak arm som ingen i Jerusalem hade. Medan jag var där tog jag tillfället i akt att diskutera om all den information jag hade lärt mig fram till dess med alla möjliga personer. Det är härifrån legenden kommer om att jag lärde ut saker till människor vid templet.

Jag blev dock inte kvarlämnad när de återvände hem, för jag var alltid en ansvarsfull pojke och när min mamma och pappa sade att de skulle åka vid en viss tidpunkt, så var jag alltid där. Vid det laget så var det främst två saker som påverkade mig mest. En var inflytandet från hela prospektet med att offra saker för att behaga Gud, och, till min överraskning, så var den andra bristen på kunskap om sanningen. Jag kunde se att tanken med offer var väldigt felaktig ur Guds perspektiv. För vid det här laget hade jag tagit emot en del av Guds kärlek genom min längtan efter den, jag kunde känna att Gud i själva verket inte höll med om sådana saker, i betydelsen att Gud inte ville att vi skulle offra något alls för Hans skull. Jag började också se bristen på verklig förståelse för profeternas ord, och den här känslan växte sig så intensivt stark att den fick mig att önska veta ännu mer.

3.5.  Återvändandet till Nasaret och sökandet efter Messias

A.J:                 Så när vi återvände till Nasaret började jag genast prata med ledaren i Nasarets synagoga. All ledig tid som jag fick av min far använde jag till att gå till synagogan och där hade vi samtal tillsammans. Och det var där jag började se mönster för vad sanningen var om Messias.

Denny:            Var det då du började känna igen din roll?

A.J:                 Nej, inte alls. Jag tänkte väldigt mycket i det här läget att jag skulle hitta Messias. Jag trodde att Messias skulle vara någon annan, och orsaken till att jag studerade skrifterna så noga var för att jag ville känna igen honom. För alla som hävdade att de var Messias, som äntrade scenen, så jämförde jag deras handlingar med handlingarna som jag kände att Messias skulle utföra, utifrån mina egna studier, och i jämförelsen kunde jag ofta se att de fortfarande hade ett väldigt stort fokus på våld. Vid det här laget hade jag en väldigt bestämd åsikt om att Messias inte skulle vara våldsam på något vis, så jag avfärdade sådana personer som hävdade att de var Messias, och sedan sökte jag vidare efter en någon annan person som visade upp samma pacifistiska reaktioner som jag kunde se att Messias skulle ha utifrån mina egna studier.

Jag såg att Messias skulle förstå kärleken bäst. Han skulle ha en passion för sanningen, han skulle vara väldigt ödmjuk i sin relation med Gud, han skulle kunna prata med andemänniskor och han skulle förstå hur andevärlden och den fysiska världen fungerade tillsammans. Han skulle förstå att det inte fanns något sådant som döden, och han skulle kunna se att när en person dör, så skulle deras ande och deras själ lämna deras fysiska kropp. Han skulle också kunna se relationen mellan sjukdomar och undantryckandet av känslor. Det här var, kan vi säga, listan över krav som Messias skulle uppfylla.

3.6.  Skillnader i åsikter mellan Jesus och hans far om Messias

A.J:                 Även om min far hävdade att jag var Messias, så var han väldigt upprörd över min generella förståelse av Messias, och vi började ha diskussioner om hur Messias skulle vara. Självklart så ändrade inte min far åsikt och jag kände att jag inte kunde ändra min, och det här gjorde min far väldigt upprörd. Han pratade ofta med sina vänner om att jag var Messias, vilket gjorde hans vänner väldigt arga, och hans vänners barn tog sedan ut den frustrationen på mig. Det var många gånger som jag fick stryk av andra barn i byn eftersom jag vägrade att slå tillbaka. Så min far och jag började ha en relation där vi arbetade tillsammans, men det var ganska så spänt mellan oss känslomässigt sett, eftersom vi hade väldigt olika åsikter. Min far kände att han behövde tvinga på mig sin åsikt, och han såg på slagen jag ofta fick av barnen i staden som ett straff för att jag inte hedrade honom tillräckligt mycket.

Denny:            Hur blev din far så passionerat övertygad om att du var Messias?

A.J:                 Mest på grund av händelserna som inträffade efter min födelse; besöket av magi, astrologerna, men även ängeln som berättade för honom att han behövde resa till Egypten. Han hörde senare att barnen i Betlehem hade mördats och detta befäste hans idé om att jag måste ha varit Messias. Men utöver det hade han inga verkliga evidens, förutom den naggande känslan i hjärtat, vilken han förstod mindre av vartefter jag blev äldre, eftersom han tyckte att när jag blev äldre så blev jag mjukare. Han förväntade sig att jag skulle bli mycket mer självsäker, och jag var väldigt självsäker, men han förväntade sig att jag skulle vara självsäker på ett direkt och kraftfullt vis så att jag kunde leda män. Han förväntade sig att jag skulle ta till våld när män omkring mig inte gav någon respons, och det vägrade jag förstås att göra, så när jag var 17 år hade jag och min far en ganska spänd relation.

4.    Jesus liv som ung vuxen

A.J:                 Vid det här laget hade döttrar till familjer i staden visat intresse för att gifta sig med mig. Det var normalt för de flesta män i den åldern, eller till och med tidigare, att trolovas till en person från en annan familj, och det var väldigt normalt för familjerna att ordna detta och välja din hustru eller man. Min far hade börjat ingå den sortens förhandlingar med andra familjer i regionen. Det var i synnerhet en familj som hade ett större antal söner och bara några få döttrar, och en av döttrarna visade intresse för mig, så min far förhandlade en del om att jag skulle gifta mig med just den kvinnan. Jag gick förstås inte med på det och jag vägrade att gifta mig med henne. Hon ville däremot gifta sig med mig och det här pågick i några år.

Jag arbetade fortfarande med min far och gjorde många saker, och lärde till och med mina andra bröder hur de skulle utföra byggarbetet. Allt min far ville att jag skulle göra; han lyckades väldigt sällan manipulera mig till att göra något, såvida jag inte kände att det var kärleksfullt att göra det förstås. Min far förhandlade ofta med mig närvarande, och gav andra människor löften som jag personligen inte kunde uppfylla. Det här ledde förstås fram till ytterligare slitningar mellan oss två, inte från mitt håll eftersom jag bara vägrade att agera, men min far blev väldigt frustrerad och kände att jag hade alldeles för lite respekt för honom. Dessutom var min far vid den här tiden en farisé, och orsaken till att han blev en farisé var att han ville spela en roll i hur den judiska tron utvecklades.

4.1.  Vänskapen med Johannes Döparen och kommunikationen med andemänniskor om Gud

A.J:                 Vid det här laget hade min far köpt en egendom, ett hus i Jerusalem, så han åkte fram och tillbaka till Jerusalem för de olika firandena som gick av stapeln i templet. Eftersom min kusin Johannes Döparen bodde nära Jerusalem så fick jag ofta tillbringa långa tidsperioder med honom, och Johannes och jag blev väldigt nära vänner. Johannes var 6 månader äldre än jag; han hade också samma förmåga att prata med andemänniskor och varje gång vi återvände till Jerusalem så hade vi många intressanta tillfällen där vi pratade med många olika andemänniskor. Som en följd av detta kom vi ofta fram till många slutsatser om vad sanningen var. Jag upptäckte skillnaden mellan andemänniskorna vi pratade med och min egen åsikt om Gud och hur Gud hade skapat universum och så vidare. Jag insåg att många av de här andemänniskorna inte hade ingått någon personlig relation med Gud. Under de här samtalen uppmuntrade jag dem ofta att påbörja den här relationen, och en del av dem började göra det, som Moses och Elias till exempel. Just de här andemänniskorna började utvecklas genom sin personliga relation med Gud i andevärlden. Vid det här laget så var jag fortfarande inte medveten om att jag var Messias, jag letade fortfarande efter Messias, men jag hade ännu inte funnit honom.

Denny:            Kände du att det kunde ha varit Johannes?

A.J:                 Nej, jag kände inte att det kunde ha varit Johannes, därför att Johannes visste mindre än jag om Gud. Han hade också en del väldigt underliga inställningar, enligt mig, om kärleksprinciperna, vilka han aldrig ändrade sin inställning till förrän han gick över till andevärlden. Så jag visste att Messias inte var Johannes, men jag visste inte vem det kunde vara. Det var många män som dök upp som hävdade att de var Messias, men de var ofta våldsamma och därigenom så korsfästes många av dem, inte bara dem utan också alla deras följare. I ett fall när jag var ung, jag var bara omkring 15 år gammal, så genomfördes tusentals korsfästningar kring Nasaret, och de stod uppradade längs vägarna, på grund av de männens våldsamheter. Vid det laget hade jag en väldigt bestämd åsikt om våld.

4.2.  Försoningen med att han var Messias mellan 19 och 21 års ålder

Denny:            När började du få dina första insikter om att du var Messias?

A.J:                 Ja, vid det här laget hade jag tagit emot mycket av Guds kärlek, och jag hade en väldigt god uppfattning om vad Guds sanning var. Jag förstod att jag var den ena halvan av en själ, och att jag hade en andekropp och en materiell kropp. Och jag förstod att det var min själ som attraherade alla olika händelser. Jag förstod andevärlden rätt så väl eftersom jag kunde prata med många av andemänniskorna, och jag kunde minnas många av mina upplevelser från när jag sov, upplevelser som jag hade i andevärlden. Eftersom jag kunde minnas alla de händelserna så hade jag en väldigt bestämd åsikt om sanningen om livet i andevärlden och på Jorden.

Jag hade också en väldigt hög grad av personlig kärlek, vid det här laget, till andra människor. Jag kunde förstå och hade medkänsla med dem även om de var våldsamma mot mig; mitt andliga tillstånd och mitt tillstånd i kärlek var mycket mer utvecklat än hos genomsnittspersonen som fanns omkring mig, men jag sökte fortfarande efter Messias, eftersom jag inte riktigt kunde tro att det kunde vara jag. Men sedan tog Gud mig igenom en process, vilken var väldigt känslomässigt överväldigande för mig då, och den processen fick mig att behöva överväga att jag var Messias; det var en väldigt emotionell tid för mig.

Denny:            I vilken ålder var detta?

A.J:                 Jag var 19 år gammal.

Denny:            Hur kände du dig, vad var känslan som fick dig hit?

A.J:                 Det är fortfarande en väldigt känslosam process för mig som du ser. Och jag tycker fortfarande att det är ganska svårt att förstå ibland att jag är Messias. Jag ägnade mycket tid åt att gråta och återigen var min mor och far oroade för mig, eftersom jag fortfarande bodde hemma på den tiden. Men vartefter jag gick igenom den känslomässiga processen så kände jag mig fastare inombords. Det tog några år för mig att gå igenom den här processen, men när jag var färdig så var jag omkring 21 år gammal och jag kände mig ganska säker på att jag var Messias. Men det var fortfarande svårt att acceptera så jag bestämde mig igen för att stärka min önskan om att ha en ännu närmare relation med Gud. Och jag bestämde mig för att använda mycket av min tid i samtal med Gud.

4.3.  Händelserna kring en kvinna som ville gifta sig med Jesus

A.J:                 Under den här perioden så hade min far förhandlat fram att jag skulle gifta mig med den här andra kvinnan, och jag vägrade förstås att göra det. Men kvinnan själv trodde att hon kunde tvinga mig att gifta mig med henne. Hon försökte först få mig att ha sex med henne; hon trodde att hon skulle lyckas, för jag behandlade henne alltid vänligt, men jag vägrade att ha sex med henne på grund av en tro jag hade vid det här laget att jag bara hade en sexuell önskan efter min själsfrände. Som en följd av detta gick hon tillbaka till sin familj och hävdade att hon hade blivit våldtagen. På grund av hennes påstående så fick hennes far och hennes bröder tag på mig när jag gick på gatorna i Nasaret, och de tog tag i mig och förde mig till torget mitt i Nasaret med avsikten att tortera mig till döds.

Medan det pågick fick jag många brutna ben, båda benen, min höft, de krossade innersidan av mitt ansikte och lät hundar dra av huden och äta den. De stack glödheta spjut genom mig så jag fastnade mot marken, så att jag skulle blöda långsamt. Sedan sparkade de mig många gånger, på könsorganet, och de stack också ett spjut genom min skuldra så jag fastnade även där mot marken. Flickan som hade hävdat att jag hade våldtagit henne fick höra att detta hände mitt på stadstorget.

De försökte fortfarande döda mig och drog ut spjuten ur min kropp och drog runt mig naken på marken bakom en häst. Och det var i det läget som hon dök upp och berättade för sin far att jag inte hade våldtagit henne. Hennes bröder och hennes far var fortfarande arga på mig eftersom jag vägrade att gifta mig med henne; de såg på det som ett fördömande av deras familj, så de fortsatte att dra mig efter hästen och släppte mig från hästen när de kom fram till min fars hem. Jag var fastknuten till hästen med ett rep och drogs efter den på ryggen. När jag kom hem kunde jag förstås inte gå och min fysiska kropp hade skadats väldigt illa. Det tog nästan 3 månader innan jag ens kunde stå upp igen.

Under den tiden hittade jag en morgon kvinnan som hade anklagat mig för våldtäkt hängande framför mig. Hon hade hängt sig från takbjälken eftersom hon var sorgsen för vad hon hade gjort. Jag var förstås fortfarande väldigt, väldigt illa däran, men jag kunde känna hur mina andevänner hjälpte mig att läka. Tack vare mitt väldigt goda tillstånd vid det här laget så kunde jag känna hur jag återhämtade mig rätt så snabbt. Det som i vanliga fall skulle ha gjort mig förlamad för resten av livet, visste jag att jag kunde återhämta mig helt från. Vid det här laget var det uppenbart att min far var väldigt, väldigt arg på mig, så jag lämnade hemmet så snart jag kunde gå.

5.    Jesus liv som vuxen

5.1.  Flytten till Kapernaum och utvecklandet av hans relation med Gud

A.J:                 Jag levde i en grotta i 5 år medan jag fokuserade på min relation med Gud och min önskan om att återhämta mig fysiskt. Under den tiden var det ingen från min familj som träffade mig förutom min mor, och även min vän som var i synagogan. Han tog med sig mat till mig när jag inte kunde klara mig själv, men då jag blev starkare kunde jag ta hand om mig själv och behövde inte få den hjälpen. Vid det här laget var jag strax över 25 år och jag bestämde mig för att bo i en stad i närheten som hette Kapernaum, vilken låg vid kusten av Gennesaretsjön.

Denny:            Du beskriver ett liv med personligt lidande, ända från barndomen och relationen med din far, skolan, den här familjen. Det verkar som en väldigt personlig del av din andliga utveckling.

A.J:                 Jag såg inte på det som en del av min andliga utveckling. Jag såg på det som en underliggande konflikt mellan sanning och fel. Jag insåg att om jag skulle leva med integritet i min relation med Gud, och om jag skulle komma att förstå kärlek så som Gud förstod att den var, så skulle jag i slutänden konfrontera alla omkring mig på Jorden. Så jag levde bara mitt liv med så mycket integritet jag kunde och fokuserade på att frigöra så mycket jag kunde av mina känslor, vilka var följden av att människor hade skadat mig.

Jag började fokusera på mitt liv och den förlåtande inställningen. Jag insåg att förlåtelse var en väldigt viktig del av den andliga utvecklingen. Om jag skulle kunna tillåta Gud att arbeta genom mig, så skulle jag behöva ha Guds inställning till förlåtelse. Vid det här laget insåg jag att Gud försökte skapa en person på Jorden som hade förmågan att kanalisera Gud, och detta skulle placera Guds personlighet på Jorden för första gången. Jag insåg att på grund av min egen utveckling hade jag fortfarande mycket arbete att göra för att nå det tillståndet, så det blev mitt fokus under de kommande 6 åren av mitt liv före mitt dop.

5.1.1.   Upptäckten av etik, moral och sökandet efter Guds sanning

Denny:            Utifrån din upplevelse, det jag hör dig säga är att kärlek och Guds kärlek och integriteten var det du verkligen lärde dig, och sanningen?

A.J:                 Ja, det var två primära saker som jag lärde mig förutom hur Guds kärlek flödar. Den första var vad jag kallar etik. Jag gav det inte något namn under det första seklet men istället gjorde jag ett uttryck av det, vilket var: ”Gör mot andra vad du skulle älska att de gjorde mot dig”. Jag såg på det här som grunden för människors relationer.

Det andra jag insåg var att sann moral kom från Guds kärlek. Ju mer jag tog emot Guds kärlek desto mer moralisk blev jag som person, och jag kom att se på moral som Guds definition av vad som är sant. Som en följd av detta släppte jag bilden av vad många på Jorden tyckte var sant, och jag fokuserade hela min koncentration på att försöka förstå vad Gud tyckte var sant. De här underliggande grunderna med etik och moral, utöver att förstå hur Guds kärlek omvandlade min själ, bildade grunden för det jag ville lära ut till andra.

Denny:            Nu är du 25 år gammal, och har just flyttat till Kapernaum. Hur har du förändrats som person?

A.J:                 Ja, i Kapernaum började jag leva ett liv för mig själv. Jag hyrde ett litet rum där jag bodde och jag arbetade med att laga fiskarnas nät vid Gennesaretsjön och det var så jag fick ihop tillräckligt med pengar för att betala för min livsstil.

Denny:            Fick du någon försoning med din far?

5.2.  Utlärandet av Guds sanning före enigheten med Gud

A.J:                 Nej, ingen försoning med min far. Min far hade vid det här laget nästan gett upp om mig och såg på mig som förlorad, och han trodde att han hade misstagit sig i sin förmodan att jag var Messias. Jag träffade min mor då och då, men eftersom det alltid gjorde min far väldigt arg, så blev de besöken med tiden väldigt få. Så jag var i själva verket utan familj under en tid. Det var under den här tiden som jag insåg att konceptet med en familj på Jorden var väldigt överskattat, och att de flesta på Jorden lade alltför stor vikt vid det. Det som verkligen spelar roll är kärleksrelationerna. Jag började utveckla relationer med olika människor i samhället, och en del av dem kändes mer som mina bröder och systrar och mödrar och fäder. Jag kom att känna att de som var min mor och far och syster och bror var de som hade en önskan efter Guds kärlek och som hade förändrats av den, och det här är en av de saker som Bibeln faktiskt säger om mig.

Vid det här laget så arbetade jag som nätlagare och jag träffade många människor som senare blev nära vänner. Under den här tiden träffade jag Sebedaios söner och det var Johannes och Jakob, vilka senare blev kända som lärjungen Johannes och lärjungen Jakob. Jag träffade också Petrus, för Petrus familj levde i närheten och han var också fiskare. Jag reste till deras familjehem och började ha många samtal med olika människor under den här tiden, så innan jag blev enig med Gud började jag automatiskt resa runt och prata med människor om Gud. Många lärde känna mig som en profet och de började lyssna på mig; detta hände till och med innan jag döptes.

Jag besökte också fortfarande Johannes Döparen emellanåt. Vid det här laget befann han sig främst kring Jordan och han lärde människor vad han trodde att Gud var. Vi hade ofta samtal tillsammans och han sade: ”Jag förstår inte”, och så fortsatte han att lära ut saker som han tyckte att han kunde förstå. Under den här tiden, under 5 års tid, så var det så småningom många människor som följde med när jag reste omkring, men jag hade fortfarande inte döpt mig. Inga av de här sakerna har dokumenterats i Bibeln, för det ansågs att mitt speciella arbete började efter mitt dop. Men det är i själva verket inte sant.

Mitt dop var en väldigt personlig sak och hade inget att göra med att få någon slags helgande av Gud. Jag visste vid det här laget att jag skulle bli enig med Gud och att Gud skulle kunna kanalisera och vara på Jorden genom mig. Jag bestämde mig för att om detta någonsin inträffade (eftersom jag fortfarande var osäker på om det skulle inträffa) så skulle jag döpa mig som ett personligt firande av att jag hade blivit enig med Gud. Jag fortsatte att resa runt på landsbygden till människors hem dit de ville att jag skulle komma och jag pratade med dem om andliga ämnen som jag hade lärt mig. Och sedan när jag blev trött återvände jag till Kapernaum och vilade upp mig. När jag hade vilat upp mig gjorde jag samma sak igen. Under den här tiden fanns det många män och kvinnor som så småningom skulle komma att följa Guds sanning, och många av dem följde också mig när jag reste omkring eftersom jag ofta hade många samtal när jag reste, och de kunde lära sig fler nya sanningar, och de kände en attraktion kring att följa med.

Denny:            Hur gammal var du i det här läget?

A.J:                 Det här var mellan 25 och 31 års ålder.

6.    Enigheten med Gud

Denny:            Fanns det en stund då du upplevde enighet med Gud?

A.J:                 Ja.

Denny:            Kan du beskriva känslan i den stunden?

A.J:                 Det är väldigt svårt att beskriva. Det är en väldigt, intensivt känslomässig upplevelse som inbegriper sinnena. Du går igenom en process där du kommer ut i andra änden och förstår att det inte finns någon begränsning av tid och rum, och nu när du är i harmoni med Guds kärlekslagar så står allt du önskar dig till ditt förfogande. Det finns heller ingen smärta, eftersom all smärta automatiskt hanteras av kärleken. Det finns heller ingen mer rädsla. Det existerar inte någon rädsla inom dig längre. Dessutom kan du känna vad Gud känner i alla frågor som du tänker på, så du vet automatiskt sanningen om alla ämnen. Dessutom kan du känna allting inuti en person; hela deras livsupplevelse i ett ögonblick. Du vet vad som hände när de avlades och hela vägen upp till stunden då du träffar dem, till nuet. Och du kan till och med se i dem vilka beslut de kan komma att fatta i framtiden.

Du kan uppfatta allting och ögonblickligen förstå det på väldigt kort tid. Det fanns inte längre något motstånd mot att lära sig. Det fanns inte längre något motstånd mot flödet av kärlek, eller mot flödet av andra känslor. Du kunde känna alla känslor i alla personer, de som de hade som de kände, och de som de hade som de förnekade. Och du kunde automatiskt säga exakt det de behövde till dem, för att konfrontera de som de förnekade. Du kunde få veta deras önskningar och deras passioner bara genom att vara i deras närhet. Och därför kunde du förstå varenda person, efter att ha tillbringat väldigt lite tid med dem. Alla personer blev en vän, till och med dina fiender blev dina vänner. Det är mycket mer med det än detta, men det ger dig en idé om hur det känns.

Denny:            Hur gammal var du då?

A.J:                 Det här hände när jag var i mitt 31:a år.

Denny:            Och nu började ditt uppdrag så som vi känner till det?

A.J:                 Mitt uppdrag hade redan börjat, för mig började mitt uppdrag så snart jag kände igen vem jag var. När jag var i mitt 19:e år så kände jag igen vem jag var och den känslan blev fast inom mig; jag bestämde mig för hur jag skulle leva resten av mitt liv. Och tiden mellan 21 års ålder och fram till mitt 31:a år var bara en tid då jag försökte bli den person som jag visste att jag skulle bli. Under den här tiden hade jag redan börjat lära ut, men jag kunde bara inte lära ut med kraft eftersom Gud inte alltid kunde vara med mig när jag lärde ut. Jag insåg under den perioden att när Gud väl kunde vara med mig hela tiden så skulle hela utlärandet bli mycket kraftfullare. Därigenom, genom attraktionslagen, så skulle många fler människor attraheras till sanningen. Så jag hade välkomnat den här processen många år dessförinnan.

Även om Bibeln säger att jag påbörjade mitt ämbete när jag var 30 år, så påbörjade jag i verkligheten mitt ämbete många år dessförinnan, eftersom jag inte väntade med att berätta om den sanning jag visste. Jag bestämde mig för att även om jag ännu inte hade fullbordat processen med att bli enig med Gud så var det viktigt för mig att välkomna utlärandet, eftersom det var min passion, så när jag var 31 år gammal och blev enig med Gud, så var jag bara medveten om att det skulle bli en acceleration i attraktionerna. Jag var också väldigt medveten om att jag snart skulle träffa min själsfrände och det var väldigt, väldigt viktigt för mig.

6.1.  Då han blev medveten om sin roll i att skapa ett himmelskt rike i andevärlden

A.J:                 Dessutom hade jag en stark känsla av att jag skulle dö inom en väldigt kort tid, eftersom jag kunde se att när en person väl hade blivit enig med Gud så skulle de konfrontera alla kärlekslösa beteenden i varenda person de träffade. Redan i mitt förflutna så hade jag haft många konfrontationer med andra människors kärlekslösa känslor, vilket hade lett till tortyrartade och smärtsamma händelser. Vid det här laget förstod jag att genom att bli enig

med Gud så skulle jag så småningom attrahera nationens ilska, på grund av mitt tillstånd jämfört med nationens tillstånd. Så vid det laget visste jag att jag skulle dö. Jag visste också att en del av orsaken till att jag gjorde det jag gjorde var för att skapa Guds rike i himlen, inte på Jorden, eftersom himlen var redo för Guds rike att skapas och Jorden var ännu inte redo.

Denny:            Förklara det igen, du var redo att skapa Guds rike i himlen eftersom Jorden inte var redo ännu?

A.J:                 Jag förstod att ur Guds perspektiv så ville Gud att hela mänskligheten skulle ha en personlig relation med Gud. Men jag förstod också att det fanns fler människor i andevärlden som var redo att välkomna just den sortens liv än vad det fanns människor på Jorden som var det. Jag förstod att jag förberedde dimensionella existenser i andevärlden som platser för de människorna att leva på, och jag kallade de platserna för det Himmelska riket. Jag insåg att människor på Jorden skulle kämpa med att godta de sanningarna. Vid det här laget var det många tusen människor som lyssnade på mig, och eftersom de flesta av dem inte hade tagit emot Guds kärlek så var de väldigt nyckfulla i sitt godtagande av mig. Jag insåg att om myndigheterna hotade dem så skulle de avvisa mig lika snabbt som de godtagit mig.

Men i andevärlden, i det Himmelska riket, så var jag den enda personen. Vid tiden för mitt dop existerade det inte någon annan person i andevärldens 8:e dimension. Vid det här laget pratade jag med många andemänniskor i andevärlden som ville gå in i den 8:e dimensionen i andevärlden, och som ville ha en personlig relation med Gud. Och mina åhörare i andevärlden var många fler än mina åhörare i den fysiska världen. Så jag förstod att det som verkligen skapades under den här tiden var Guds rike i himlarna, och att det skulle ta tid för Guds rike att komma till Jorden.

Denny:            Så under dagen lärde du ut på Jorden, men på natten lärde du ut i det Himmelska riket?

Eller gjorde du det samtidigt?

A.J:                 Jag gjorde det samtidigt. Jag insåg att många av de här andemänniskorna samlades när jag lärde ut på Jorden, och faktum är att mycket av vad jag presenterade för människor på Jorden i själva verket riktades till människorna i andevärlden som lyssnade. Det var många i andevärlden som uppnådde ett visst tillstånd där de väldigt enkelt kunde längta efter Guds kärlek och ändras snabbt, och det gjorde det möjligt för mig att lära dem Guds sanning. Därför så hade det alltid en positiv effekt i andevärlden även om det inte blev någon effekt på Jorden. Jag såg ingen skillnad på människorna på Jorden och i andevärlden. För mig såg de likadana ut, de kändes likadana och de var desamma.

6.2.  Mötet med hans själsfrände, Maria Magdalena

Denny:            När längs den här resan träffade du din själsfrände?

A.J:                 Jag träffade min själsfrände ungefär ett halvår efter mitt dop. Det kanske är ett annat samtal, att gå igenom alla den sortens frågor kring att träffa henne och så vidare, ur hennes perspektiv och mitt.

Denny:            Så nu var du 31 år; du genomförde den här delen av din resa där du var enig med Gud under ungefär 2 års tid.

A.J:                 Nej, det var under tre och ett halvt år. Under den tiden träffade jag min själsfrände. Jag träffade henne ungefär ett halvår efter det du skulle kalla för mitt tjänande av allmänheten, även om jag skulle säga att jag påbörjade mitt tjänande av allmänheten mycket tidigare. Men ungefär ett halvår efter att jag blev enig med Gud hittade jag Maria. Jag besökte städerna i norr och i en av de städerna levde Maria som handlare. Maria hade en ganska lukrativ verksamhet och hon anställde främst kvinnor som i det förflutna hade skadats. Hon och kvinnorna som var med henne hade hört talas om att jag reste runt till olika städer, och när jag kom till hennes stad så lyckades hon hitta mig, och jag visste vem hon var så snart jag träffade henne. Men även om hon var attraherad av mig, så förstod hon inte innebörden av den attraktionen.

Denny:            Blev hon en följare vid den här tidpunkten?

A.J:                 Ja, under en väldigt kort tid, och jag kanske får låta henne berätta sin historia om det som hände, men under en väldigt kort tid följde hon mig och hon blev ganska upprörd på mig under en tidsperiod, så jag träffade henne inte på över ett år.

6.3.  Lärjungarna och apostlarna var de av Jesus vänner som var intresserade av Guds sanning

Denny:            Kan du berätta för mig om processen du gick igenom för att urskilja de män som blev kända som dina lärjungar?

A.J:                 Ja, det fanns ingen process och det fanns inga apostlar eller lärjungar. Jag hänvisade ofta till de personer som följde mig som mina lärda och ordet för det är förstås ”lärjunge”. Men det fanns ingen formalitet i valet av de personer som följde mig. Jag gjorde inga formella val av någon person eller några personer som en grupp som senare skulle leda den kristna kyrkan. De personer som följde mig var bara mina vänner som lärde sig Guds sanning från mig och sedan försökte praktisera den så gott de kunde.

På det viset så blev många av personerna som följde mig som senare kallades för mina lärjungar eller mina apostlar etablerade som det efter min död. Det var inte ett val jag gjorde. Jag lärde mina lärjungar, om vi kallar dem för det, att de allihop var jämlika och att ingen av dem skulle placera sig över någon annan. Jag lärde dem också att män och kvinnor var jämlika och att kvinnor var lika viktiga som män och de flesta av de manliga följarna tyckte att det här var väldigt svårt att godta. Därigenom så var många av kvinnorna bättre lärjungar, men olyckligtvis har de inte tagits med i dokumentationen på grund av den manliga dominansen på den tiden.

Denny:            Så kvinnorna var i själva verket mer ödmjuka?

A.J:                 Ja, många av kvinnorna var mer ödmjuka, men de hade också färre känslor kring att försöka skada andra. Många av männen hade en tendens till våld; många av dem hade en tendens till våld mot kvinnor. Och det innebar att deras kärlekstillstånd var mycket lägre än för kvinnorna de skadade. Som en följd av detta förstod många av kvinnorna det jag lärde ut långt bättre än vad männen förstod det.

Så småningom förstod Maria det bäst. Olyckligtvis kunde ingen av männen acceptera Marias auktoritet. När jag använder termen auktoritet så menar jag att en person som älskar mer automatiskt får mer auktoritet av Gud. Maria hade tagit emot mer kärlek från Gud, vid tiden för min död, än någon annan person på Jorden förutom jag själv. Som sådan, ur Guds perspektiv och ur mitt eget, så skulle Maria ha varit den som ledde människorna efter det, men många av de manliga och kvinnliga lärjungarna hade en väldigt dålig inställning gentemot Maria, på grund av att de dömde henne för hennes förflutna. Därmed respekterade de inte mitt val av henne som personen som skulle lära ut till människor efter mig. Istället bråkade de sinsemellan för att få dominans.

6.4.  Mirakel som Jesus utförde

Denny:            Innan vi går till tiden efter korsfästelsen, vad är sant om miraklen under tiden före korsfästelsen?

A.J:                 Ja, jag utförde aldrig en del av miraklen som Bibeln säger att jag utförde. Jag gick inte på vatten och jag förvandlade inte vatten till vin. Faktum är att jag personligen inte drack vin under den här tiden. Det finns vissa förklaringar för händelserna, men de förklaringarna har förvrängts, eftersom folk vill förvandla mig till en Gud, vilket är detsamma som de har gjort med många andra före mig. Men andra händelser var definitivt sanna.

Jag hade förmågan att ögonblickligen läka alla, så länge personen kände en tilltro till Gud och hade en önskan om att Guds kärlek kom in i dem. Ibland träffade jag en person som hade den önskan, och som var lam eller som var sjuk och jag kunde läka dem ögonblickligen. Det här gällde alla som var blinda eller döva eller stumma, och även alla som hade upplevt ett trauma där det såg ut som om de hade dött. De var i själva verket inte döda, deras kropp hade inte separerats från andekroppen, och så länge de två kropparna inte var åtskilda så kunde jag föra tillbaka dem till livet. Om kroppen har separerats från andekroppen så kan ingen föra tillbaka dem till livet. Dessutom pratade jag också med många andemänniskor och jag var förstås involverad i att hjälpa de andemänniskorna att lämna människor som de plågade. Jag fick däremot aldrig något annat att dö som en följd av det. Jag fördrev inte andemänniskor in i djur och fick inte sådana djur att dö.

6.5.  Judas föreställningar och död

Denny:            Är historien om Judas sann?

A.J:                 Det mesta av det är sant, i betydelsen att Judas var en av mina vänner, han var den yngste av de personer som stod mig närmast. Det fanns yngre personer där förstås, men han hade en utbildningsnivå och därigenom bad vi honom ta hand om donationerna vi fick. Han hade en väldigt stark tro på att jag var Messias, men han trodde att Messias skulle vara en våldsam man. Han kände att Messias skulle leda ett krig mot romarna. Och han var inte ensam om den åsikten; många av de andra männen hade samma åsikt, som Petrus och andra. Men Judas som var ung var ganska hetlevrad och han försökte tvinga på mig konfrontationer med de judiska och romerska systemen.

Han trodde att jag var på fel väg på två områden. På det första området var hans bild att jag borde konfrontera de judiska och romerska systemen på Jorden, där jag trodde att jag skulle älska alla system, och genom att älska systemet så skulle det så småningom förändras. Jag kunde emellertid inte få Judas att förstå det här och han hade en väldigt, väldigt stark åsikt om att han hade rätt och jag fel. Han var arrogant, precis som många av de manliga lärjungarna. Det andra området var att han var väldigt oenig med mig om mitt äktenskap med Maria. Han kände att jag inte borde gifta mig med Maria, och han kände att Maria fläckade ner mitt rykte. Så han trodde att det fanns två områden där jag inte hade rätt, och i sin arrogans bestämde han sig för att konfrontera de områdena inom mig.

Han bestämde sig för att emellanåt ordna konfrontationer mellan mig och fariséerna för att motivera det judiska folket att stå bakom mig, för att kriga mot romarna. De här konfrontationerna inträffade ofta med honom. Olyckligtvis var inte Judas nöjd med någon av konfrontationerna, eftersom kärlek och sanning var de enda vapnen jag använde, om vi kan kalla kärlek och sanning för ”vapen”, så han bestämde sig för att ordna den ultimata konfrontationen. Han tog kontakt med den judiska sanhedrinen (den judiska högsta domstolen på 70 personer som övervakade regionens religiösa ledare) och i sin kontakt bestämde han sig för att han kunde tvinga fram en konfrontation mellan mig och dem. Han förväntade sig att jag skulle visa min makt över dem, utan att förstå att jag respekterade andras fria vilja, och när han gjorde det så skapade han en rad händelser som orsakade min död.

Denny:            Tog han sitt liv sedan, så som det beskrivs?

A.J:                 Ja, han tog sitt liv. Han gick över till helvetena i andevärlden. Det tog honom några år att arbeta sig igenom skuldkänslorna för det han hade gjort. Jag träffade honom nästan 50 år efter hans övergång till helvetena. Innan dess var han för skamsen för att ens träffa mig.

Denny:            Är han på vägen med Guds kärlek nu?

A.J:                 Ja, han är en himmelsk andemänniska nu.

6.6.  Fariséernas roll

Denny:            Vilken var fariséernas funktion?

A.J:                 Ja, fariséerna hade förmodat många funktioner. På många sätt var de religiösa ledare som ledde judarna i den judiska tron. De hade ett ansvar, tyckte de, att lära ut Toran och se till att folk följde Toran. De trodde att om Toran följdes av folket så skulle Gud välsigna dem och de trodde att om olika personer inte följde Toran så skulle folket som kollektiv inte välsignas, så det fanns en enorm samhällsmässig press på att upprätthålla lärorna som var aktuella då. Min far lyckades bli en farisé i sanhedrinen tack vare sina kontakter med släktingar i Jerusalem, och min utveckling var förstås ett hot mot min fars ställning som farisé. Han såg det också som ett betydande problem vad gällde mitt sätt att inte hedra honom. Min far satt i slutänden i det råd som dömde mig till döden. Men min far var inte involverad i röstningen; han vägrade att rösta för min död.

Denny:            Wow, så han var faktiskt i rådet som dömde dig till döden?

A.J:                 Ja, men han röstade mot min död.

6.7.  Johannes Döparens tro och död

Denny:            Och Johannes Döparen, kände han igen dig innan du gick över?

A.J:                 Han kände igen att jag var Messias, men han förstod inte Messias roll. Han kunde känna att jag måste vara Messias utifrån vad jag visste; han hade en väldigt, väldigt stark tro på att jag var Messias, men han vägrade fortfarande att acceptera många av de saker jag lärde honom. Faktum är att om han hade följt mitt råd så hade han aldrig dött som han gjorde.

Denny:            Är det sant att han fördömde Herodes och Herodes Salome och den relationen?

A.J:                 Ja, exakt så.

Denny:            Är det vad som orsakade hans död?

A.J:                 Det var exakt det som orsakade hans död. Hans bristande kärlek till andra och hans önskan om att döma kom från hans underliggande känslomässiga bindning till den judaistiska tron. Han var i synnerhet beroende av Torans lagar. Han hade några väldigt starka judiska andemänniskor hos sig som påverkade honom så snart jag försökte prata med honom om sanningen om saken. De här andemänniskorna var präster i det judiska prästerskapet historiskt sett och de hade en väldigt stark känsla av att det som stod i Toran var rätt. Närhelst jag konfronterade Johannes med detta så påverkade de andemänniskorna honom så att han inte lyssnade, och Johannes eget beroende av Toran orsakades ofta av de andemänniskorna som ofta omgav honom. Han var väldigt öppen för det här inflytandet från andemänniskor eftersom han precis som jag var vegetarian. Han förstod sig också på influenserna från andemänniskor i hög grad, så andemänniskorna kunde med lätthet influera honom att inte lyssna.

6.8.  Jesus dop

Denny:            Döpte han dig verkligen?

A.J:                 Ja, det gjorde han.

Denny:            Vilken betydelse hade detta för dig?

A.J:                 Ja, som jag sade tidigare så ville jag ha en personlig upplevelse som jag skulle komma ihåg för min egen del. Det var som en ritual kan vi kalla det; jag hade ingen avsikt att alla andra skulle göra samma sak. För mig var det en symbol för transformationen av min själ, och för mig var det som en symbol, att jag doppades ner i vattnet och renades av vattnet, för att jag hade renats av sanningen. Jag såg ofta på vattnet som sanningen i det symboliska språket som jag använde, och jag såg på händelsen som att sanningen hade renat mig i en sådan omfattning att jag nu var enig med Gud. Det bar på en stor personlig betydelse, men jag hade ingen avsikt om att resten av mänskligheten skulle följa just den vägen eftersom det inte fanns någon betydelse i själva vattnet, och det finns heller ingen betydelse i dopprocessen. Jag var redan enig med Gud och ingenting jag gjorde på ett fysiskt plan kunde förändra det.

6.9.  Jesus relation med sina föräldrar efter att ha nått enigheten

Denny:            Accepterade din mor dig vid det här laget?

A.J:                 Nej, inte än. Min mor tog en del tid på sig att acceptera mig. Till en början var hon orolig för min personliga säkerhet; vid tiden för mitt dop hade det redan förekommit en del angrepp på mig och hon var orolig för att en grupp människor skulle döda mig i slutänden. Kort efter mitt dop i min hemstad Nasaret, så försökte de knuffa ut mig från en klippa, och det var bara min far och min mor som hindrade folkhopen från att göra det, genom att kalla mig galen. Det var inte långt från sanningen, för min mor och min far undrade om jag var galen, så de övertygade folkskaran om att jag var alldeles för tokig för att lyssnas på, eller tas på allvar. Faktum är att min mor följde med mig efteråt under en tid, främst för att se till att alla visste att jag var galen. Under den här tiden fick hon förstås se många saker hända, och efter ett tag blev hon övertygad om att jag inte var så galen som hon trodde, så när jag dog trodde hon inte längre att jag var galen och hon trodde att jag var Messias. Min far trodde däremot inte att jag var Messias när jag dog. Det var bara min död som fick min far att tro att jag var Messias.

Min far trodde bara att jag var Messias efter att jag hade dött. Det var förstås många händelser under de tre och ett halvt åren som ledde fram till min död. Det var en väldigt arbetsam tid i våra liv. Vi reste runt i hela den israeliska nationen och även till en del av de icke-judiska nationerna i närheten. Maria och jag gifte oss också så småningom och Maria blev gravid med vårt barn, som var en flicka, och som Maria senare gav namnet Sara. Maria var gravid i 6:e månaden när jag dog.

6.10.  Betydelsen av att Jesus föddes och lärde ut i Israel

Denny:            Finns det någon symbolisk eller bokstavlig orsak till att du befann dig i nationen Israel, och i den judiska tron, av alla platser på Jorden som hade varit möjliga?

A.J:                 Ja, det fanns ett antal betydelsefulla händelser. Först hade Gud förebådat för många religiösa trosinriktningar på Jorden att en Messias skulle komma. Det fanns andemänniskor som delade ut skrifter till många olika platser på Jorden. Däribland platser som Kina, Indien, Israel och även andra platser på Jorden. Det var emellertid något som var unikt med den judiska tron, och det var att de trodde på en enda Gud. Det var väldigt viktigt för min egen utveckling, eftersom det hjälpte mig att börja se på Gud som en personlig Gud, en Gud jag kunde ha en relation med. Utöver detta så var den judiska nationen relativt väl förberedda på en Messias. Av alla trosinriktningar som fanns på Jorden på den tiden så var det bara en tro som trodde väldigt starkt på ankomsten av en Messias. Dessutom så hade en del saker förutspåtts långt i förväg, tack vare olika andemedier som var kända som profeter, före min ankomst, och de visade sig vara sanna. Men Gud valde inte det judiska folket som Sitt särskilda, utvalda folk. Det råkade bara var så att deras religiösa system av föreställningar var det bästa stödet för min egen utveckling, jämfört med alla andra system som fanns på Jorden.

6.11.  Jesus skrev inte Herrens bön i Bibeln

Denny:            Är du upphovsman till bönen som du delar den i Bibeln?

A.J:                 Nej, det är jag inte. Det var saker som togs från en del av mina läror, och som senare sattes in i Bibeln av andra skribenter. Den bönen jag gav till lärjungarna var mycket längre och hade en mycket större betydelse.

Denny:            Så bönen som vi så ofta kommer ihåg lades till i läran efter att du hade gått över?

A.J:                 Precis.

Denny:            Den beskriver ”så som i Himmelen så ock på Jorden”?

A.J:                 Herrens bön, det som kallas för Herrens bön i Bibeln, är i själva verket en sammanfattning av en del av läran som jag lärde ut under många av seminarierna som jag höll i på Jorden. Jag lärde till exempel ut principen om att det är omöjligt att be Gud om förlåtelse när vi är ovilliga att förlåta vår bror. Jag lärde också ut att det inte fanns något behov av att vara girig och att det räcker att ha tillräckligt för en dag, precis som det var tillräckligt för djuren och fåglarna. Jag lärde också ut att Guds rike så småningom skulle komma till Jorden, och jag visade på hur det skulle kunna ske. Alla de här sakerna komprimerades senare till en kort passage i Bibeln som sedan kallades för Herrens bön.

7.    Händelserna som ledde fram till Jesus död

Denny:            Kan du beskriva tiden som ledde fram till din korsfästelse?

A.J:                 Javisst. Det var en tidsperiod med mycket uppror i den judiska nationen. Befolkningen i allmänhet var ganska arg på både sanhedrinen och romarna. Därigenom kände de sig ofta ganska frustrerade på den religiösa tron och även på den politiska makten. Vid det här laget var det välkänt att jag var en profet som lärde ut icke-våld och många av dem visste om många olika saker som jag hade gjort för att hjälpa olika människor, till exempel att läka olika människor. De hörde att jag kom till Jerusalem under pingst. Därmed bestämde de sig för att välkomna mig, och vid stadsporten hittade jag en person som ville att jag skulle sätta mig på en åsna, vilket jag gärna gick med på. Och de viftade med sina palmblad och lade ut dem framför mig när jag gick in i staden.

Många av de religiösa ledarna upplevde detta som en stark förolämpning. De hade redan hotat att mörda mig tre gånger dessförinnan, och varje mordförsök hade misslyckats även om de verkligen skadade min kropp. Men eftersom jag hade förmågan att läka min egen kropp, så länge mitt huvud satt på kroppen, så återhämtade jag mig från varje angrepp. Det tyckte de förstås var väldigt frustrerande, så när Judas tog kontakt med de högsta prästerna så hade de redan fattat beslutet om att hitta ett offentligt sätt att kunna döda mig på. Fram till dess hade de bestämt sig för mer privata och hemliga metoder. De bestämde sig för att försöka skapa en händelse som så småningom skulle ge dem provokation nog att orsaka min död. De sökte ständigt efter möjligheter under den tiden att göra detta, men de var rädda, i någon mån, för folket och hur de skulle svara på det. De var i synnerhet rädda för vad jag kunde göra med folket för att få dem att svara på det, men när det hade blivit tydligt för dem att jag förmodligen inte skulle svara på något ilsket eller våldsamt vis, så insåg de att de enda människorna de behövde manipulera var själva folket.

Så de skapade en rad falska anklagelser, och när jag gavs tillfället att svara på anklagelserna så vägrade de att låta mig svara. Det gjorde de genom att slå mig eller straffa mig om jag svarade på ett annat sätt än vad de ville höra. Så småningom sade jag inte något alls, förstås, vilket de då godtog som min skuld. Dessutom ställde de frågor till mig om upprättandet av Guds rike i himlen, vilket var en lära jag hade delat med många människor som följde mig. De missförstod förstås den läran, och de försökte vrida på det till att vara mitt hot mot det romerska riket. Så när de väl hade ett sätt att manipulera folket religiöst och politiskt, så bestämde de bara en tidpunkt när de kunde genomföra det.

De ville att pingstfirandet skulle vara över, men det blev så att det var på firandets sista dag som jag dog. Det var de allmänna känslorna som ledde fram till händelserna. När Judas tog kontakt med dem för att skapa en konfrontation så såg de förstås detta som en idealisk möjlighet för att få situationen att inträffa. Eftersom de var rädda för folkets respons så valde de att genomföra det mesta av planen på natten när de flesta sov och inte kunde se vad som hände. Dessutom hade jag många vänner som var där i sanhedrinen, och de vännerna skulle vanligen ha röstat för mitt frigivande, men de kunde anordna ett råd på natten och bad bara de komma som de trodde var emot mig. De bjöd in min far till detta eftersom de visste att han var arg på mig.

1.    Introduktion till session 2

AJ:                  Innan vi fortsätter med intervjun som vi har haft om mitt liv under det första seklet, så vill jag bara säga några grundläggande saker. Det stora problemet med ett samtal som det här är att vi bara har haft några timmar på oss, och uppenbarligen så kommer komprimeringen av någons 35 år långa liv till 2 timmar betyda att vi tappar många detaljer. Alla som lyssnar på intervjun behöver förstå att det finns många detaljer som jag inte har fått med i det här samtalet med dig. Vi skulle kunna prata mer noggrant vid ett annat tillfälle om de olika sakerna som hände från tiden för min födelse fram tills jag blir enig med Gud, men händelserna som vi har beskrivit så här långt, i den första sessionen, har varit några av de stora händelserna som inträffade i mitt liv. Många andra händelser inträffade förstås i mitt liv vilka formade min önskan om mer sanning. Det är ofta stunderna på egen hand och stunderna du tillbringar med att tänka på saker som i själva verket har mer inverkan på ditt liv. Även om jag beskriver några av de händelserna som andra människor har frågat om, så finns det förstås många andra händelser i mitt liv som har påverkat mitt liv under det första århundradet, och alla som lyssnar behöver ha det i åtanke.

2.   Upptäckten av Gud och Guds sanning genom att ta emot Guds kärlek

Denny:            En del av det som tilltalar mig i några av dina förklaringar är dina observationer av naturen och hur de ledde fram till att du kände Guds kvaliteter. Kan du förklara lite kring det?

AJ:                  När jag var väldigt ung såg jag på universum som en lekplats som Gud hade gjort åt mig. Jag kunde se att lekplatsen hade designats för att jag skulle utforska den och jag hade inga personliga begränsningar i utforskandet. Jag begränsade inte mig själv genom min familjs föreställningar, till exempel, och jag ville inte enbart göra det mina vänner gjorde eftersom jag kände att jag ville veta mer om världen än vad genomsnittspersonen visste. Jag såg alla Guds skapelser som redskap för att lära mig saker, och jag känner att jag lärde mig mycket om Guds kvaliteter genom att undersöka skapelsen. Jag lärde mig också om designens intrikata natur, och det hjälpte mig att förstå hur intelligent och klyftig Gud är. Det ledde mig vidare till att upptäcka Guds lagar, och när jag upptäckte Guds lagar så upptäckte jag ett ramverk som allting existerade inom. Efter det blev jag lika intresserad av ramverket som jag var av själva skapelsen, och när jag kände mer och mer av Guds kärlek komma in i mig så öppnade det upp min förmåga att förstå saker som andra i min närhet inte förstod. Det var när jag insåg sanningen att om vi först söker Guds kärlek så kommer alla andra saker också komma till dig. Jag märkte att om jag fokuserade min primära intention på att ta emot Guds kärlek så besvarades frågorna jag hade om alla andra saker automatiskt, och det här konceptet fascinerade mig enormt.

2.1.  Att utveckla själen snarare än sinnet

Denny:            Så att öppna sig för Guds kärlek avslöjar perceptionen om vetenskapen?

AJ:                  Ja. Det finns bara en viss mängd vetenskap som sinnet kan förstå, men själen har en oändlig förmåga att förstå. Så länge själen blir mer och mer utvecklad i kärlek, så växer förståelsen av själen, eller det jag brukade kalla själens perception. När min perception av universum växte så kom jag att förstå saker som den vanliga vetenskapen inte kunde förklara. Jag känner till och med nu att det finns en allvarlig begränsning i mänskligheten genom att de alltid försöker använda sinnet för att förstå själsliga saker.

I mina samtal med andemänniskor som fanns i min närhet så lärde jag mig att det fanns en begränsning i den intellektuella förståelsen i den 6:e dimensionen, och jag började förstå saker som de inte kunde förstå. Det beror på att metoden för att förstå hade att göra med själen, snarare än med sinnet. Jag insåg att det var omöjligt att förstå saker som var högre upp än den 6:e dimensionen utan att själen omvandlades av Guds kärlek. Själen som transformeras av Guds kärlek expanderar och får en större kapacitet att förstå universumet runt om sig. När jag väl förstod det så fokuserade jag inte längre på min intellektuella utveckling, utan snarare fokuserade jag på min själsutveckling, på det som hände inuti min själ. Guds kärlek lät en ny förståelse absorberas av min själ och sedan blev mitt sinne automatiskt medvetet om den nya förståelsen. Om jag försökte förstå samma sak med sinnet innan min själ hade gjort sin omvandling, så märkte jag att jag inte alls kunde förstå det.

Denny:            Det är en sådan subtil åtskillnad, eller hur, i det vi främst använder? Hur använder du främst kännandet i själen, istället för att låta sinnet att leda dig?

AJ:                  Jag insåg att Gud försökte lära mig konceptet med att mitt sinne inte var lika viktigt som min själ, och när jag väl insåg att min själ var det enda som skulle förstå Gud, så förstod jag att jag behövde vidga min förmåga att känna snarare än att tänka. Det var då jag förstå en del väldigt grundläggande principer om sanningen, och det är därför jag sade till folk under det första århundradet att: ”Du kommer inte in i Guds rike utan att bli som ett litet barn”. Ett litet barn upplever universumet runt om sig utan att först avgöra saker intellektuellt. Istället tillåter det sig att känna allting, fram tills omgivningen börjar trycka ned dess känslor. Jag insåg att Gud hade designat oss perfekt, så att vi ända från den första tiden som barn skulle kunna förstå saker om Gud, men människan förlitade sig så mycket på sig själv att han använde sitt intellekt för att trycka undan barnet, vilket automatiskt stängde av honom från att förstå saker om Gud.

Denny:            Hur blir vi som det lilla barnet?

AJ:                  Det är väldigt svårt, för vi har olyckligtvis lagt olika lager ovanpå barnet, och de lagren måste dekonstrueras med hjälp av vår egen vilja. Lagren består av lager av beroenden, lager av förnekanden och lager av rädsla. När vi väl tar bort de här lagren från oss själva så får vi förmågan att känna det som barnet känner.

2.2.  Att använda viljan i harmoni med Guds kärlekslagar

Denny:            Är viljan en aspekt av själen?

AJ:                  Ja, den fria viljan är en av de största gåvorna som Gud har gett vår själ, och önskandet är i hög grad involverad i den viljan. När vi använder vårt önskande i en specifik riktning, så kommer vi alltid skapa snabbt, även om skapelserna är negativa.

Denny:            Hur skiljer vi på en ren önskan i förhållande till önskningar som baseras på beroenden?

AJ:                  Ja, Denny, handlar intervjun om önskningar nu eller om mitt liv under det första seklet?

Denny:            Okej, en annan gång, A.J, men jag skulle gärna få ett svar på det någon dag (skrattar).

AJ:                  Ja, jag känner att det är väldigt viktiga frågor, och på en del sätt mycket viktigare än en intervju om mitt liv. Men en av de saker som jag upptäckte under mitt liv var hur extremt viktigt det var att ha önskningar som var i harmoni med kärlek. När jag väl förstod att ramverket i Guds universum helt handlade om kärleksfulla lagar, så insåg jag att om jag använde min önskan i harmoni med kärleken hela tiden, så skulle allt jag önskade mig uppfyllas. Det gav mig ett stort förtroende i mitt liv och en enorm mängd tillit till Gud och Guds lagar.

Denny:            Och det här accelererade för dig när du började leva ensam ungefär vid 25 års ålder?

AJ:                  Jag antar att vi kan säga att jag lärde mig mycket om de här underliggande principerna när jag var väldigt ung, genom att undersöka relationerna som förekom i min närhet. Men det var inte förrän senare i livet, efter 18-årsåldern, som jag började upptäcka sambandet mellan lagen som styrde handlingen och handlingen i själva själen. Upptäckten av de här sanningarna var gradvisa. Det fanns ingen fantastisk upplevelse där jag visste allting. Faktum är att jag känner och tror att det är omöjligt att omedelbart förstå något utan att själen är involverad i en gradvis process dessförinnan. Nu för tiden ser jag många som hävdar att de fått en ögonblicklig inspiration, men i vart och ett av fallen har jag sett en andemänniska ge dem informationen, så det har inte varit någon personlig upplevelse. Jag kunde se att det Gud ledde mig igenom var en personlig upplevelse. När upplevelsen väl hade solidifierat sanningen i min själ, så kände jag mig väldigt trygg med att lära ut de sanningarna till andra.

3.    Händelserna som ledde fram till Jesusdöd

Denny:            Ska vi gå vidare till den sista måltiden?

AJ:                  Jag tror att det var det vi var framme vid.

Denny:            Kan du förklara för oss vilken betydelse den sista måltiden hade, och vad den representerar i din utveckling?

3.1.  Bibeln saknar korrekt information om Jesus relation med Maria Magdalena

AJ:                  Ja, innan jag kan besvara den frågan så känner jag att jag behöver ge er lite bakgrund. Bibeln i sig porträtterar inte så många av de faktiska händelserna i mitt liv korrekt. Du måste komma ihåg att den skrevs ur minnet av människor som dokumenterade sina minnen många år efter själva händelserna, och självklart var det också deras egen tolkning av de händelserna. Den viktigaste personen i mitt liv till exempel, var Maria, inte min mor Maria, utan Maria Magdalena, min hustru, och ändå har hon nästan utelämnats helt i evangelierna. Det fanns två huvudsakliga motivationer till detta, varav en var att i vissa fall när saker skrevs ner så levde Maria fortfarande, och en del av mina vänner ville skydda henne genom att hålla hennes identitet hemlig. Det gjorde att de hade en önskan om att lämna henne utanför redogörelserna. Men den andra och större inverkan under historiens gång, har varit borttagningen av alla feminina aspekter i den religiösa utvecklingen. Olyckligtvis så har revisionisterna i hög grad förvrängt mitt budskap om sanningen genom att ta bort Maria från redogörelserna av mitt liv. De började också lära ut att sexuella relationer var oheliga, vilket var en väldigt vanlig föreställning på den tiden. Faktum är att många av mina manliga lärjungar på den tiden tyckte att min relation med Maria var ett av de primära felen med mig, och det var väldigt felaktigt. Om vi återvänder till tidpunkten för det som kallas för Den sista måltiden, så finns det en stor feltolkning av den här händelsen. Bibeln verkar indikera att det inte fanns några kvinnor närvarande, när det i själva verket var kvinnor närvarande vid alla händelser som jag deltog i. Dessutom var min relation med Maria en jämlik sådan och jag behandlade Maria som min jämlike. Det betydde att till skillnad från andra män så ville jag alltid att Maria skulle sitta hos mig när jag gjorde något. Om jag satt i en grupp och vi hade det trevligt tillsammans, så fanns alltid Maria vid min sida.

Denny:            Din relation med Maria på den tiden var väldigt annorlunda mot de kulturella uttrycken som fanns då, så du blev ett exempel på hur män och kvinnor kunde förhålla sig till varandra. Skulle du vilja berätta hur det känns när ni har den sortens enhet? Kan du förklara det för oss?

AJ:                                    Med nöje. Jag ser på Maria på precis samma sätt som jag ser mig själv. Jag ser på Maria och mig själv som en själ. Vi är en själ som uttrycks genom två former, i två olika kroppar. Självklart har vi i verkligheten fler än två olika kroppar, Maria har en andlig kropp utöver den fysiska kroppen, och det har jag också, och de kropparna uttrycker vår själ. Eftersom det är fallet så är jag inte bättre än Maria och Maria är inte bättre än vad jag är. Om någon bjuder in mig till någon plats så bjuder de i mitt huvud också in Maria till samma plats. Det finns ingen åtskillnad mellan mig och Maria, det finns ingen konkurrens mellan oss, och varken jag eller hon är bättre än den andra. Närhelst någon engagerar sig i vår själ, så måste de räkna med att vi båda två kan vara närvarande. Under det första århundradet tyckte de manliga lärjungarna att det här var väldigt svårt, eftersom de kunde vilja ha ett samtal med mig, men utan att några kvinnor var med, och självklart så styrde många av dem sina familjer med hårdhandskarna. Men de kunde inte få mig att avvisa Maria.

Av den orsaken så satt Maria hos mig många gånger medan jag samtalade med enbart män, eftersom de männen vägrade att bjuda in sina hustrur. Däremot var aldrig någon av de träffar som Maria eller jag själv organiserade någonsin utestängande mot något av könen. Många av människorna, både män och kvinnor, tyckte att det här var jobbigt. Många av kvinnorna blev avundsjuka på Maria, eftersom Maria kunde närvara på det som de kallade männens angelägenheter, och de manliga lärjungarna var också förtretade på mig eftersom jag vägrade att prata med dem om inte Maria var med. Om de försökte organisera en träff utan att Maria var med så vägrade jag att delta, och de insåg att om de skulle få någon interaktion med mig så behövde de acceptera Marias närvaro, och även acceptera Marias bidrag och många av dem tyckte att det här var väldigt svårt.

Relationen mellan mig och Maria är sådan att vi inte ser på varandra som konkurrenter i en miljö. Alla framsteg jag gör gynnar Maria, och alla framsteg Maria gör gynnar mig. Jag vill stötta allt som Maria gör precis som hon vill stötta allt som jag gör, och vår relation är till och med ännu närmare än så, eftersom vi i varje given stund önskar känna den andra personens känslor, och vi vill också ge våra känslor till den andra personen. Det gör det möjligt för oss att vara tillsammans även när vi har ett fysiskt avstånd mellan oss. Det här var förstås väldigt svårt för människor under det första århundradet att förstå, eftersom de två könen vanligen höll sig åtskilda från varandra.

Denny:            Så ditt val att ha henne intill dig var viktigt för att dela känslor?

AJ:                  Nej, det var inte viktigt för att dela känslor, för i själva verket kan jag känna Marias känslor även om hon är på andra sidan världen. Det är emellertid väldigt viktigt för andra personer att förstå att vi är en själ som uttrycks genom två kroppar, och i mitt hjärta har hon samma värde som jag själv har. Alla som behandlar Maria som om hon har ett lägre värde än vad jag har förstår inte skapandet av själen.

Denny:            Så det här gällde som ett exempel för både män och kvinnor vad gällde själens kvalitet?

AJ:                  Det är exakt så, vi ville försäkra oss om att vi lärde ut sanningen genom vårt eget exempel.

3.2.  Den sista måltiden

Denny:            Så vidare till Den sista måltiden.

AJ:                  Den så kallade Sista måltiden var bara en enkel händelse. Eftersom vi hade rest till Jerusalem för att fira pingst, så ville vi bara komma samman med våra vänner. Det fanns många yttre konflikter runt omkring oss, på grund av att det judiska prästerskapet och några av mina lärjungar skapade den konflikten. Jag ville föra samman allihop och prata med dem om några enkla principer om sanningen, och även dela en måltid med dem. Många hade med sig sina hustrur eller partners, precis som jag hade min hustru Maria med mig. Det var inte en mansdominerad händelse, och det förekom inte någon referens till något som hade att göra med mitt blod eller min kropp. De senare revisionisterna av Bibeln ändrade det så att Den sista måltiden blev en anvisning till folk att följa som en del av den kristna religionen, där folk skulle hedra mitt blod eller min kropp som ett offer för deras synder. I själva verket så kan jag inte offras för någons synder, och faktum är att Gud aldrig skulle kräva ett sådant offer. Mitt blod och min kropp var dessutom bara fysiska element, och de hade ingen betydelse i att frälsa någon människa. Det som var viktigt för att frälsa en människas själ var att de började ha en relation med Gud i kärlek, så under den sista måltiden förekom det inte någon referens alls till mitt blod eller min kropp, och jag upprättade inte någon ritual så som den kristna kyrkan har upprättat sedan dess.

Utöver detta, så även om jag visste att Judas var inblandad i samtal med fariséerna och att han försökte manipulera mig in i en konfrontation, så visste jag inte med säkerhet i den stunden att han verkligen skulle förråda mig. Jag gjorde inget uttalande till Judas om att han skulle förråda mig, och inte heller gjorde jag något annat uttalande till någon annan lärjunge om detta. Eftersom jag trodde att följande dag skulle bli en väldigt svår dag, på grund av konflikten mellan en del av mina lärjungar och det judiska prästerskapet, så bestämde Maria och jag oss för att det skulle vara bättre om hon höll sig på en annan plats under natten. Jag bestämde mig för att vara kvar i Jerusalem, och Maria bestämde sig för att bo några kilometer därifrån.

4.   Jesus känslor kring korsfästelsen

Denny:            Berätta för oss vad du anser är viktigt från den här tidsperioden fram till korsfästelsen.

AJ:                  Korsfästelsen tas för att vara en väldigt viktig händelse, men den var bara viktig för mig av två orsaker. Den var viktig för mig i betydelsen att jag förlorade kommunikationen med min själsfrände Maria, genom att jag dödades eller mördades av någon. Den andra orsaken till att den var viktig för mig var att den gav mig ett redskap genom vilket jag kunde illustrera sanningen om att en person fortfarande levde även om deras fysiska kropp hade dött. Eftersom jag hade utvecklats i kärlek så visste jag att jag hade möjligheten att demonstrera det här på ett praktiskt vis. Utöver det så är korsfästelsen en väldigt oturlig händelse för mig. Jag skulle ha föredragit att leva ett långt liv på Jorden,

där jag lärde ut Guds sanning och så småningom skulle Maria uppnå samma tillstånd som jag var i. Dessutom skulle jag ha föredragit att fortsätta vårt liv tillsammans, där vi illustrerade sanningarna som vi lärde ut för världen.

Självklart visste jag att olika krafter bland andemänniskorna och folk på Jorden skulle motsätta sig den här önskan jag hade. Jag kunde också se att mitt primära syfte var att utveckla Guds rike i himlen, men jag hade väldigt blandade känslor inför att lämna Jorden, eftersom personen jag älskade mest fortfarande var på Jorden, och hon tyckte att det var svårt att ha en relation med mig efter min övergång, så mina känslor över korsfästelsen är väldigt annorlunda mot genomsnittspersonens. Mina känslor är att mitt liv förkortades i onödan, eftersom jag kunde ha demonstrerat den sanningen i mina läror på andra sätt.

Självklart uppstår det många frågor genom Bibelns redogörelse för korsfästelsen. Jag besvarar jättegärna alla frågor om det, men ur mitt personliga perspektiv så gav inte korsfästelsen något till världen; faktum är att den tog många möjligheter från världen som den hade.

Denny:            Det här är betydelsefullt, för de flesta religioner anser att det här är viktigt. Nu säger du oss att korsfästelsen var totalt onödig. Det var inte den gudomliga planen att du skulle dö på det här viset.

AJ:                  Det stämmer. Det är inte Guds plan för någon att de ska dö genom att mördas, allra minst en person som Gud älskade högt och som hade tagit emot tillräckligt mycket av Guds kärlek för att vara enig med Honom. Korsfästelsen var en fullständigt onödig händelse. Den gav inte något till världen, den betalade inte för någons synder och den gjorde det inte möjligt för människor att frälsas, eftersom frälsningen sker genom att ta emot gudomlig kärlek från Gud. Den hindrade mig också från att förklara mer sanning, och bristen på sanning på planeten har orsakat många problem under de senaste 2 000 åren. Det var tydligt för mig att jag förmodligen skulle gå över tidigt i mitt liv, jag kunde se att det var fallet, inte på grund av något Gud hade designat, utan snarare på grund av mörka krafters motsättningar mot sanningen. Ondskan kämpar alltid för sin rätt att förbli ond, medan sanningen alltid är kärleksfull och aldrig kämpar för sin rätt att förbli sanningsenlig. Det här var en väldigt viktig princip som jag förstod tidigt i livet, att jag aldrig kunde försvara sanningen genom att kämpa för den. Jag kunde bara presentera sanningen och låta vad som än hände runt mig hända.

Denny:            Du demonstrerade hur du tog dig förbi illusionen om döden.

AJ:                  Ja. I alla oturliga händelser så har Gud förmågan att förvandla dem till något positivt. Det enda positiva som uppnåddes efter min död var att mina lärjungar fick se att det jag pratade om var sant. De kom att förstå att det inte fanns något sådant som döden. Det fick dem att släppa taget om många av sina rädslor, och många av dem fick ett mycket starkare mod i att säga sanningen till andra, vilket gav upphov till att Guds sanning spreds över hela världen, även om den snabbt förvrängdes genom seklernas gång.

5.    Syftet med Jesus inkarnation i det första århundradet och den nuvarande inkarnationen

Denny:            Vilken åtskillnad gör du mellan din närvaro på Jorden nu och då?

AJ:                  Hur menar du, Denny?

Denny:            Hur lär du dig från den händelsen, jag antar att jag på något vis säger att, kommer du hålla dig levande den här gången?

AJ:                  Ja, först av allt så är jag inte investerad i att hålla mig vid liv. Den enda orsaken till att jag är här är för att dela med mig av Guds sanning. Jag kommer göra det så länge jag kan, men om någon, på grund av konflikten mellan sanning och fel, bestämmer sig för att döda mig av någon orsak, så kommer jag att ha gjort allt jag kan för att främja sanningen på planeten. Jag tror inte att jag kommer dö genom våldsamma människors val i det här livet. Däremot finns fortfarande möjligheten att det kan ske, eftersom när sanningen står i konflikt med felet, så tar vanligen felet till våldsamma processer för att förstöra sanningen. Däremot känner jag att det finns mycket skydd, eftersom det finns ett väldigt stort antal himmelska andemänniskor, änglar i andevärlden, som försöker skydda Guds sanning på Jorden, och jag tror att den kraften är stark nog för att övervinna alla onda tendenser hos andra. Men det betyder inte att jag kanske inte dör, och jag har behövt försonas med det faktumet.

5.1. Att känna igen förvrängningarna av sanningen i Bibeln

Denny:            Är det något annat från den här tidsperioden som du känner att det är betydelsefullt för oss att känna till?

AJ:                  Ja, jag känner att när vi ser på mitt liv under det första seklet, och även när vi undersöker Marias odokumenterade liv, så kommer en person märka att det vi lärde ut var långt mer förståndigt och långt mer logiskt än det som har framställts i Bibeln. När en person väl förstår vad som har hänt med förvrängningen av sanningen, så kommer de vara öppnare för att undersöka sanningen i de här samtalen. Jag förväntar mig att jag någon gång i framtiden ska kunna prata med många kristna om sanningarna om livet i det första seklet; vi kommer faktiskt få möjligheten att undersöka Bibeln och undersöka Bibelns evangeliska redogörelser för mitt liv och därigenom kunna ta oss förbi många av de felaktiga uppfattningarna.

Men för att göra det behöver vi konfrontera en grundläggande syn som de flesta kristna har. Det är att Bibeln själv är Guds ord, snarare än människors ord. I själva verket innehåller Bibeln många förvrängningar och samtidigt även många sanningar. Du kan fastställa sanningen genom att se vilka fakta som är kärleksfulla; alla de saker som indikerar att Gud är kärlekslös är också osanna. Jag känner att när många kristna väl accepterar det faktum att överförandet av Guds ord till Jorden är en process som hela tiden förbättras, och att överförandet av Guds sanning till Jorden kommer vara en process som växer i oändlighet, så kommer de, istället för att blockera sig mot mer sanning, att med resonlighet och logik öppna upp sig för att förstå mer sanning.

Huvudsyftet med min ankomst under det första århundradet var att utöka sanningen som fanns på planeten, och i synnerhet att introducera sanningen om den personliga relation som är möjlig att få med Gud, och effekterna av Guds gudomliga kärlek på människans själ. Jag kom för att lära ut vad det innebär att födas igen, inte födas igen av en kvinna på Jorden, som i fallet då människor känner att jag pratar om reinkarnation, utan snarare att födas igen i relationen med Gud, en relation som omvandlar människans själ till en gudomlig själ som fortfarande är mänsklig till sin natur, men nu också har en del av Guds natur inom sig. Det är de lärorna jag kom för att lära ut till planeten, och oturligt nog så har de huvudlärorna gått förlorade.

När människor väl känns vid enkelheten och skönheten i de här lärorna, så kommer många, inklusive ateister, kristna, muslimer och många andra, att önska få en personlig relation med Gud som transformerar deras själ. Om Maria och jag får tillräckligt med tid på oss så kommer vi kunna demonstrera den relationen i praktiken, och folk kommer då kunna se levande exempel på de sanningar som vi lär ut. Det var huvudsyftet med att vi kom till Jorden under det första seklet, i betydelsen att vi använde vår önskan om att lära ut just de här principerna, och huvudorsaken till vårt återvändande i det här seklet är att demonstrera sanningen om de här principerna för världen, jämte att demonstrera sanningen om de här principerna för alla platser i andevärlden. Detta är våra huvudsakliga mål och önskningar, och det är det vi ser fram emot att göra.

Denny:            Tack så mycket.

6.    Avslutande ord

AJ:                  Jag tror att det här är en lämplig stund att avsluta samtalet på.

Denny:            Det är en bra plats att avsluta på för stunden.

AJ:                  Det finns förstås många fler saker som vi skulle kunna prata om, eftersom det är så många händelser som inträffade kort efter min död i det första århundradet som hade en inverkan på människors liv. Men jag känner att vi i det här samtalet åtminstone har kunnat förstå lite mer om mitt och Marias syfte, och det är väldigt bra.

Denny:            Det jag har hört är att renheten i din relation med Gud och enkelheten i att dela din kärlek genom ditt liv; att det i själva verket är rätt så enkelt och rent.

AJ:                                    Och det kan vara ett kraftfullt exempel för andra. Men mänskligheten tror i sin ”oändliga visdom” att de är långt smartare än Guds enkla önskningar, och de försöker läsa in saker som inte är där.

Denny:            Därav religionernas illusioner.

AJ:                  Ja, det stämmer precis. Det har varit toppen att vara med om den här intervjun med dig, Denny.

Denny:            Tack, min vän.