Intervju – Jesus och Marias identiteter och minnen

Det här dokumentet är en transkription av en intervju med A.J. Miller & Mary Luck (som säger sig vara Jesus & Maria Magdalena) & Geoff Whitehead, som samtalar om Jesus & Marias identiteter, minnen, värderingar och vad de tror på.

Inspelad den 12 oktober 2011, i Australien

1.   Introduktion till Jesus och Maria

Geoff:             Okej. Först och främst, orsaken i ett nötskal till den här intervjun är att A.J, du tror att du var Jesus, och Maria, du tror att du var Maria Magdalena. Och ni har båda erkänt för många människor att när de hör detta så tror de förmodligen att ni helt enkelt är uppenbart förvirrade. (Skratt) Så skulle ni vilja förklara hur ni kom fram till den här slutsatsen?

AJ:                  Ja, Geoff, så för det första tror vi inte att vi var Maria Magdalena eller Jesus, utan vi tror att vi är det. Och jag förmodar att det är den första uppsättningen av omständigheter vi behöver förklara, och det är att vi tror att människor har ett liv, inte många liv.

Så när du först föds på Jorden så ger vanligen dina föräldrar dig ett namn, och i mitt fall under det första århundradet så gav mina föräldrar mig namnet Yeshua, och sedan växer du och vissa saker händer dig i livet. Så i mitt liv växte jag och vissa saker hände under mitt jordbaserade liv och sedan dog jag, som många gör. Jag dog inte på samma sätt som många andra dör, men jag dog. Och sedan gick jag över till andevärlden, och jag var fortfarande samma person. Och sedan utvecklades jag i andevärlden, fortfarande som samma person, men jag utvecklades och växte precis som alla andra gör.

Innan vi gick över från Jorden under det första seklet, så började Maria och jag kännas vid att vi var en och samma själ och inte två separata, individuella själar. Så Maria föddes under det första århundradet på samma vis, hon hade ett liv under det första seklet och hon dog. Sedan kom hon till andevärlden och hon fortsatte att utvecklas på samma vis. Och vi utvecklades tillsammans, och kände igen att vi var delar av samma själ, vilket vi kallar själsfränder, men i själva verket är vi en själ i två kroppar. Och sedan kände vi igen, efter att den utvecklingen fortsatte, att vi hade en möjlighet att återvända till planeten om vi var villiga att ta oss an en annan uppsättning kroppar. Så när vi återvände var det precis samma process, samma person, Jesus och Maria, delade upp sig i två separata kroppar, och utvecklades sedan på Jorden igen. Men vi är fortfarande samma person; det hela är ett liv som ett minne av hela det livet.

Geoff:              Och ni har alltid haft det här minnet i det här livet, till och med som väldigt små barn?

AJ:                  Nej, eftersom du behöver förstå hur minnen skapas för varenda person som någonsin har levt. Vi är selektiva med våra minnen baserat på vårt känslomässiga tillstånd som hör samman med minnena. Så det vi vanligen märker som händer på Jorden idag är att när minnen förknippas med trauman, så trycks de vanligen undan väldigt kraftigt. Och ibland när minnena förknippas med underbara saker som du har förlorat, så trycker du ofta undan även de sakerna. Och sedan är inte vardagslivet alltid så händelserikt, så jag tvivlar på att vi är särskilt många som verkligen kan återberätta i detalj vad som faktiskt hände oss igår, såvida det inte var några betydelsefulla händelser som vi kan minnas. Så vad gäller minnet så måste det finnas någon slags känslomässigt utrymme för att minnet ska ske.

1.1. Hur de fick tillbaka minnena av sina identiteter

Geoff:              Och hur gamla var ni när det här först hände?

AJ:                  Ja, för min del så förekom det en del minnen när jag var omkring 2 år gammal i det här livet, men jag hade inget känslomässigt utrymme för vad det innebar. Så jag hade minnen av att någon slog in spikar i mina fötter, men jag hade inget känslomässigt sätt att få ihop detta och inse vad det var, med tanke på att hjärnan hos en 2-åring förmodligen inte är kapabel att räkna ut just de sakerna. Så det var början på några av mina minnen. För Maria så tror jag att hennes dök upp när hon var 14 eller 15.

Maria:             Javisst, 14 eller 15, tror jag. Det var en specifik händelse där jag kom ihåg att jag hade mördats och jag kom också ihåg att jag var på flykt för att överleva. Och det var en ganska stor känslomässig minnesupplevelse, och jag hade heller inget sammanhang att placera den i.

Geoff:              Dök det här upp i ditt medvetna sinne eller i en dröm?

Maria:             Nej, jag var på en workshop, som en slags workshop inom personlig utveckling. Och när ett musikstycke spelades började jag helt spontant känna mig enormt ledsen utan någon synlig orsak. Jag började snyfta och plötsligt kom detaljerna från de här traumatiska händelserna över mig. Och jag pratade om dem med gruppen som var där och de sade; ”Ja, det är ett minne från ett tidigare liv, och det är okej, du behöver bara fortsätta med ditt.” Och jag hade inte någon tro på reinkarnation på den tiden. Så jag trodde inte direkt på det. Och jag försökte bara fortsätta med mitt. Vi fortsatte med lite andra aktiviteter. Men för min del så fortsatte bara sorgen att komma och komma och komma och komma under bortåt 6 timmar. Och därefter så lade jag det bara i kategorin ”Jag förstår det inte” i mitt liv.

Geoff:              Tills när då?

Maria:             Förmodligen fram tills jag träffade A.J.

Geoff:              Okej.

Maria:             Fast inte direkt efter att jag träffat A.J, för när jag träffade A.J. var jag ganska skeptisk, jag tror det förmodligen är en korrekt beskrivning. Jag var väldigt… jag kände en stark resonans med det han talade om. Faktum är att det var bisarrt, för jag kände nästan att jag förstod vad han pratade om innan han förklarade det. Och vi hade många samtal i början av vår relation där vi pratade om ett problem och jag liksom sade att: ”Åh, javisst, visst är allt detta uppenbart? Förstår inte alla det här?” Och han påpekade, och det fanns mycket evidens för det faktumet att nej, inte alla tror det här eller förstår det här. Så när jag träffade A.J. attraherades jag väldigt mycket av det han pratade om, men jag önskade att han skulle sluta säga till folk att han var Jesus, för jag kände att det verkligen skadade inverkan, trobarheten, om vi kallar det så, och hur öppna folk var inför att svara på det.

AJ:                  I själva verket hade du inställningen, eller hur, att om du kunde övertala mig om att jag inte var Jesus så skulle allt bli bra?

Maria:             Javisst, det var egentligen en rätt så arrogant inställning. Jag satte inget större värde på hur mycket du faktiskt hade gått igenom för att komma till punkten där du kunde säga det till människor.

Geoff:              Så A.J, hur reagerade din mamma när du så att säga kom ut?

AJ:                  Så nu hoppar vi i förväg från ungefär 2 års ålder till nästan 40 års ålder. Det finns en hel del liv i det lilla hoppet där många saker hände, där det fanns minnen igen som jag inte kunde acceptera och inte kunde förklara. Så det jag gjorde påminde mycket om vad Maria gjorde när hon var 15, och det var att bara fösa undan det så gott jag kunde och bara säga att jag inte visste något om de sakerna. Jag trodde inte på reinkarnation så som den framställs av folk på planeten idag. Jag kände ganska starkt att läran om reinkarnation hade många kärlekslösa grunder, och därför kunde den inte vara sann. Så jag lade bara, precis som Maria gjorde, många av händelserna i bakhuvudet och lät dem bara ligga där för att lösa det en annan dag, i princip.

Det var inte förrän jag var omkring 40 år som jag började få mycket starkare minnen av händelser från mitt liv under det första århundradet, och i andevärlden och i det här livet. Och jag började ta dem på större allvar och dokumentera dem. Och jag dokumenterade dem inte bara, utan jag bearbetade mig igenom dem känslomässigt, accepterade dem känslomässigt. Det påbörjades på ett uppriktigt vis omkring 2003 – 2004, och efter ungefär 5 månader var jag hyfsat övertygad om att jag visste vem jag var. Faktum är att det inte var minnena som övertygade mig, det var som att det inte ens fanns något behov av att övertygas, det var bara som en känsla av att ”det här är den jag är”.

Ett exempel, och det är förmodligen ett dåligt exempel, men om vi säger att du har fått ett slags arv som du inte är medveten om, och sedan kommer någon och talar om för dig att föräldrarna du har nu i själva verket är dina fosterföräldrar, och dina riktiga föräldrar är den och den. Och de två föräldrarna träffar dig och lär känna dig och så vidare. Förmodligen skulle du gå igenom en hel del omtumlande känslor i den sortens övergång, där du börjar tvivla på din egen upplevelse i någon mån, och du börjar arbeta dig igenom; ”Vem är min mamma och pappa?” och ”Vad är verkligheten?” och alla den sortens saker. Men efter en tid där du arbetat dig igenom det hela emotionellt så försonas du med det faktum att ja, du har de här riktiga föräldrarna och det finns bevis och evidens som stödjer det, men du adopterades bort därifrån.

Geoff:             Så vad har gjort dig säker bortom allt tvivel på att minnena stämmer? För det finns mycket i massmedia om hur undantryckta minnen inte är korrekta minnen och att våra sinnen har en förmåga att hitta på saker utifrån olika upplevelser.

AJ:                  Definitivt, det håller jag med om.

Geoff:              Och att vi inte kan lita på våra minnen egentligen. Vad har gett dig en sådan säkerhet?

AJ:                  De verkliga minnena är inte minnen av händelser, utan snarare minnet av vem jag är. Det är som att någon kommer och säger till dig, Geoff, att du är någon annan. Oavsett hur mycket de försöker hjärntvätta dig till att tro att du är någon annan, så kommer du någon gång i framtiden förmodligen att veta vilket liv du faktiskt har levt och vem du verkligen är, som en följd av det liv du har levt. Och det är vad som hände mig. Det är inget som är unikt med hur det gick till, det är bara att jag helt enkelt kommit ihåg mycket av mitt liv nu som jag inte kom ihåg tidigare, på grund av olika känslomässiga orsaker som jag hade att trycka undan dem. Och när jag inte längre var villig att trycka undan just de minnena, så kom de upp ganska naturligt till ytan av sig själva. Och därigenom så minns jag nu nästan hela mitt liv från de senaste 2 000 åren. Och det finns fortfarande luckor där som beror på mer undantryckande som jag har av vissa minnen som jag är medveten om, men jag kan tala om att det skulle ta ett antal veckor att ge dig en sammanfattning av mitt liv från den tidsperioden, uppenbarligen. Men jag kan ge dig en rätt så koncis sammanfattning av alla saker som hänt i mitt liv under den perioden.

Geoff:              Javisst, och det står på sätt och vis i konflikt med den bibliska redogörelsen, eller hur?

AJ:                  Självklart! Jag har till och med minnen av hur jag ser den bibliska redogörelsen ändras för att passa de som ändrade den, för att passa makten och manipulationen av människor och så vidare. Så jag har inte bara minnen från mitt liv utan även minnen från hur jag sett människor modifiera redogörelsen av mitt liv för att passa deras ändamål.

1.   Minnen av andevärlden

Geoff:              Så du har minnen från andevärlden också?

AJ:                  Javisst, och det vi gjorde i andevärlden och så vidare. Hur jag kom dit, vad jag gjorde efter ankomsten och vad jag gjorde medan Maria var på Jorden, eftersom jag gick över innan Maria gjorde det. Och det vi gjorde tills vårt barn gick över. Och sedan vad vi gjorde efter det också.

Geoff:              Så under det första seklet fick ni en dotter. Stämmer det?

AJ:                  Javisst, hon hade inte fötts än när jag dog. Maria var gravid.

Geoff:              Du sade att graviditeten var i sjätte månaden.

AJ:                  Javisst, och Maria födde henne efter att jag gått över.

Geoff:              Och du har ett minne från andevärlden där du såg allt detta äga rum?

AJ:                  Javisst. Maria var i Egypten då och födde Sara i Egypten.

2.1.  Platsen dit människor går över i andevärlden beror på deras kärlekstillstånd

Geoff:             Jaha, det här placerar er i en ganska unik position, för jag har inte träffat någon annan som har minnen från andevärlden. Hur är det där?

AJ:                  Tja, det beror på var du befinner dig i andevärlden hur det är där. Många från Jorden kommer till andevärlden i ett rätt så mörkt tillstånd. Och när jag säger mörkt tillstånd så syftar jag på deras kärlekstillstånd. Så med andra ord är det ditt kärlekstillstånd som avgör var du hamnar i andevärlden, och hur du går vidare därifrån. Så en person som är i ett dåligt tillstånd vad gäller kärlek medan de lever på Jorden, där de har använt sin vilja på Jorden för att angripa andra, för att skada andra och skada naturen och så vidare, de kommer gå över i ett rätt så dåligt kärlekstillstånd, och deras omgivning i andevärlden matchar deras tillstånd. Så de flesta går över till vad som kallas den 1:a sfären, eller den 1:a dimensionen i andevärlden. Och den 1:a dimensionen varierar från förfärliga omständigheter, som stämmer överens med Dantes beskrivning av helvetet till exempel, och ännu värre än så – totalt mörker, ödslighet, ingen kärlek – ända upp till vad som kallas överdelen av den 1:a sfären, där det finns en plats som kallas för Sommarlandet, dit många barn anländer, och det kan liknas vid den vackraste platsen du kan föreställa dig här på Jorden. Så det är den 1:a dimensionen. De olika nivåerna i den 1:a dimensionen sträcker sig mellan de tillstånden. Och genomsnittspersonen på Jorden går över till en plats i andevärldens 1:a dimension.

Geoff:              Och det är beroende av vad, deras utveckling?

AJ:                  Främst deras utveckling i kärlek, så hur mycket de förstår och praktiserar den i sitt vardagsliv. Det har ingenting att göra med religiös bakgrund, rasorienterad bakgrund, könstillhörigheten. Inget att göra med vilken slags liv du levde i fråga om vad samhället trodde om dig eller kände inför dig. Det har allt att göra med vad som är kärlek i verkligheten ur Guds perspektiv. Det är Gud som har ordnat det universella systemet, så därför är det Guds lagar som genomförs, inte människans. Så ofta känner människor att de är i ett bra kärlekstillstånd, men många, så snart de går över till andevärlden, inser snart att de inte är i ett så bra kärlekstillstånd som de trodde att de var. Det är väldigt få människor som går över till 2:a sfären i andevärlden, eller den 2:a dimensionen. Historiskt sett har bara några få människor någonsin gått över till den 3:e dimensionen i andevärlden.

Geoff:              Kan du ge några exempel?

AJ:                  Gandhi gick över till den 3:e sfären i andevärlden, direkt in i den 3:e dimensionen. Historiskt sett är de flesta okända som har gjort det. Människor som genomsnittspersonen inte skulle känna till, eftersom de levde väldigt jordnära liv på Jorden och levde det som skulle klassas som normala liv på Jorden. Ofta går människor som har levt berömda liv på Jorden över till den 1:a sfären i ett rätt så dåligt tillstånd, eftersom de har haft igång många beroenden, många av dem, och även haft många intentioner som inte baserats på kärlek.

2.2.  Själsutveckling på Jorden och i andevärlden

Geoff:             Så, som du ser det, det är inte en permanent placering för de som går över till helvetena, där de plågas för evigt? Utan det är en övergångsperiod och varje själ har möjligheten att utvecklas. Stämmer det?

AJ:                  Det stämmer, ja. Så varje själ, varje person, oavsett var de befinner sig, vare sig de är här på Jorden eller i andevärlden, har möjligheten att utvecklas ut ur sitt tillstånd. Och mängden önskan de har att göra det, vad jag skulle klassificera som användandet av deras fria vilja, hur mycket de vill göra det, kommer att avgöra hur snabbt de flyttar sig från en dimension till nästa.

Olyckligtvis finns det här på Jorden många sociala stötestenar mot att utvecklas bortom ett visst tillstånd, eftersom ju mer ditt kärlekstillstånd inte stämmer överens med världens tillstånd, desto mer angrips du i allmänhet. Och det är därför de flesta på Jorden stannar kvar i ett visst tillstånd tills de går över, eftersom det finns en generell vågpunkt i världen som hindrar en person från att växa till bättre kärlekstillstånd, vilket, på grund av deras egen rädsla för att angripas, får dem att stagnera. Så jag skulle säga att det finns miljarder människor på Jorden med goda intentioner, men olyckligtvis får våra oläkta känslor oss att vara väldigt rädda för olika saker, i synnerhet rädda för våld och angrepp. Och eftersom vi är rädda för våld och angrepp så har vi en tendens att stagnera i vår utveckling vid en viss nivå av kärlek. När vi väl utvecklas bortom den nivån, så finns det en större sannolikhet för att vi ska angripas eller bemötas med våld. Och därigenom så har vi en tendens att stanna kvar på en viss nivå där vi har vuxit till en viss nivå av kärlek, men inte har modet att ta nästa steg in i ett ännu bättre kärlekstillstånd. Och det är det största hindret här på Jorden; den allmänna projiceringen från omgivningen på en individ som försöker växa förbi det kärlekstillstånd som genomsnittspersonen lever i.

2.   En introduktion till själsfränder

Geoff:              Du pratar om själen när den kommer in i Jordens miljö som en slags dualitet, en kvinna och en man.

AJ:                  Inte alltid en kvinna och en man.

Geoff:              Men feminin och maskulin?

AJ:                  Inte alltid, nej. Själva själen, den fullständiga själen när den har sammanförts, har en kombination av feminina och maskulina kvaliteter. Men när den delas upp har själen 3 potentiella sätt att delas upp på. Ett sätt är att en halva blir manlig och den andra halvan blir kvinnlig; med andra ord blir ena halvan dominerande maskulin till sin kvalitet, och därför attraherar den en maskulin kropp, och den andra halvan blir dominerande feminin till sin kvalitet, och attraherar därför en feminin kropp.

Det andra alternativet är att själen som komplett personlighet har mer femininitet inom sig. När den delas upp så har den ena halvan en dominerande femininitet, så den hamnar i en kvinnlig kropp, och den andra halvan har en dominans av feminina kvaliteter, in i en kvinnlig kropp.

Det tredje alternativet är att själen har en maskulin dominans, även om den har en del feminina kvaliteter. Och om det händer så kommer vanligen den ena halvan att ha en maskulin dominans, och därför attrahera en manlig kropp, och den andra halvan har en maskulin dominans och attraherar också den en maskulin kropp. Så det finns potentiellt 3 sätt för själen att delas upp.

Geoff:              Så Maria är din själsfrände. Så hennes själsutveckling är exakt densamma som din?

Maria:             Nej, alla själar delas upp vid inkarnationen. Vi nådde själva en viss utveckling i kärlek som innebar att vi kunde reinkarnera, i brist på ett bättre ord, och vi delades upp igen.

AJ:                  Får jag bara förklara att när vi hade nått det förenade tillståndet, så hade vi exakt samma utveckling i kärlek, för det är det enda sättet som vi kan förenas på, genom att ha samma utveckling i kärlek.

Maria:             Men för varje halva av själen, för dig, även mig själv i nuläget och A.J. i nuläget, så påverkas vi alla av vår omgivning där vi växer upp. Vår kontakt med Gud begränsas också av de sakerna, eller uppmuntras, beroende på vilken uppväxt vi fått.

Jag skulle klassificera själsutveckling som en fråga om kärlek, och för mig själv som en fråga om kontakt med Gud, eftersom jag har en stark passion för Gud. Varje själ har sin egen personlighet. Så vår själs personlighet har en stark önskan efter Gud, vilket är en del av orsaken till att vi är kända för det historiskt sett, eller åtminstone är A.J. det. Så vid inkarnationen, eller reinkarnationen, så förblir personligheten intakt i själen. Emellertid så börjar sedan livsupplevelsen påverka själstillståndet. Så jag och A.J. växte upp i helt olika familjer, och hade olika upplevelser, hade helt olika nivåer av öppenhet inför Gud och känslor, enligt de familjeliv som vi levt den här gången. Så i nuläget är A.J:s själsutveckling i kärlek större än min egen. Det kommer inte nödvändigtvis alltid vara så, men det är så just nu.

AJ:                  Och det beror inte på att jag har något som är inneboende annorlunda än vad Maria har, det beror bara på att vi har haft olika möjligheter. Jag påbörjade processen med att rensa bort felen i min själ några år innan Maria påbörjade den processen. Så jag fick lite försprång vad gäller bortrensandet av fel i min själ i det här livet, vilket i själva verket började för nästan 15 år sedan för min del, vad gäller processerna jag varit en del av. Medan det förmodligen började för 4 år sedan för Marias del.

Maria:             Förmodligen 3, egentligen.

AJ:                  Så om Maria hade börjat för 15 år sedan och jag hade börjat för 4 år sedan så hade vår situation varit den omvända, där Maria hade varit i ett bättre kärlekstillstånd än jag hade varit, eftersom hon förmodligen hade tagit itu med fler känslomässiga orsaker till att hon inte var kärleksfull än vad jag hade gjort vid det här laget. Så det har bara berott på våra omständigheter och de olika saker som hänt i våra liv som har fått oss till den plats där vi befinner oss nu. Det har inget att göra med att jag i grunden är bättre eller sämre än Maria eller tvärtom. Det har bara att göra med möjligheterna i livet och sedan vilka beslut vi fattar utifrån de möjligheterna.

3.    Jesus och Marias tidigare yrken

Geoff:              Okej. För att backa lite grann. I det här livet så drev du ett framgångsrikt datorföretag i ungefär 20 år?

AJ:                  Japp. Jag tvättade också fönster och gjorde andra saker.

Geoff:              Och Maria, du var en arbetsterapeut?

Maria:             Japp.

Geoff:              Okej.

4.   Andekommunikation och andeinfluenser

Geoff:             Du pratar mycket om Padgett Messages. De har haft ett stort inflytande på dig. Rätta mig om jag har fel, för de hävdar att det är automatisk skrift, meddelanden som har överförts från dig i andevärlden. Stämmer det?

AJ:                  Det stämmer.

Geoff:              Från 1920 ungefär.

AJ:                  Javisst, mellan 1914 och 1920.

Maria:             Och inte bara från dig.

AJ:                  Och inte bara från mig.

Maria:             Från många andra.

AJ:                  Från många av våra vänner också i andevärlden.

Geoff:             Så, kan ni förklara vad automatisk skrift är och den här kanaliseringsgrejen som många inte riktigt förstår sig på eller har någon kunskap om?

AJ:                  Absolut.

Maria:             Så kanalisering är egentligen bara som att du och jag har ett samtal. Det är förmågan att ha ett liknande samtal med någon som har förlorat sin fysiska kropp och nu är i en andeform. Och det kan ske med vem som helst i andevärlden. Vi började prata om de olika nivåerna som finns i andevärlden förut. Så alla från den 1:a sfären, eller världen, vilket är ett lägre kärlekstillstånd än säg den 7:e eller 8:e sfären, vilket är övergången där vi blir eniga med Gud, ända upp till de himmelska dimensionerna, som allihop är sfärer som ligger bortom dessa. Så processen med att kanalisera är att ha en kommunikation med andemänniskorna från en av de världarna.

Geoff:              Och gör ni fortfarande detta?

Maria:            Ja.

Geoff:              Och hur ofta gör ni det?

AJ:                  Hela dagarna, de flesta dagarna.

Geoff:              Hela dagen, varje dag.

AJ:                  Javisst. Du vet, medan vi sitter här så är andemänniskor involverade i vårt samtal. Det finns andemänniskor som påverkar dina frågor till och med, och de har till och med påverkat dig att skriva ned frågorna du ställer. Och det finns många andemänniskor intill varenda människa, som guidar den personen. Men det finns också andra andemäniskor som vill påverka människor negativt. Under det första seklet så insåg jag och såg det här rätt så tidigt i livet, och jag hejdades inte, som de flesta andra, av blockeringar mot de interaktionerna med andevärlden. Och min vän Johannes Döparen hade också en stark känsla för andemänniskor och kunde även han se andemänniskor. Så det innebar att vi, jag och Johannes, som bara hade 6 månaders åldersskillnad mellan oss, ofta pratade med andemänniskor när mamma och våra föräldrar inte var i närheten. Så vi lärde oss ofta mycket på det viset och det var då det började för min del. För Marias del började det också under det första århundradet, då hon upptäckte kommunikationen med andemänniskor.

Maria:             Men jag var definitivt under många andemänniskors inflytande också utan att inse det under en lång tidsperiod. Och det är i princip verkligheten för oss alla på planeten just nu.

Geoff:              Positivt eller negativt?

Maria:             Både och. Alltid, eller för det mesta.

Geoff:             Sedan new age-rörelsen uppstod så finns det många som hävdar att de har kanaliserat många historiska personer, och du säger att många av dem har lurats eftersom vi i själva verket inte vet vem som står bakom gardinen, eller hur?

AJ:                  Javisst, om du inte kan se dem fysiskt och känna kärleken hos personen du talar med.

Geoff:              Så hur avgör ni vilka ni kommunicerar med?

AJ:                  Ja, många av de vi kommunicerar med är folk som vi kände på Jorden under det första seklet. Så det är människor som varit med oss under det mesta av våra 2 000 år långa liv. Av den orsaken känner vi dem väldigt väl och vi vet vilka vi pratar med. För andra så är det frågan om att testa andemänniskorna som kommer för att prata. Det gör du genom att ställa frågor om deras liv och be dem beskriva sina liv på Jorden, och prata med dem om deras individuella omständigheter. Och i många fall kan vi verifiera personens liv, när de var på Jorden åtminstone, och bekräfta när de dog efter att vi har pratat med dem. Så det blir lätt att se om personen har ljugit om de händelserna eller inte.

Maria:             Jag skulle säga att det finns mer i detta för min del. För min del så krävs det en nivå av emotionell öppenhet för det jag känner och en uppriktig intention att växa i kärlek själv. Ju mer jag känner att jag kan urskilja om mitt eget känslomässiga tillstånd och vad som verkligen är kärleksfullt, och känna känslorna inom mig uppriktigt, desto mer kan jag göra det med dig och även med de involverade andemänniskorna. Så jag är inte säker, det är förmodligen ett ganska främmande koncept för de flesta, men jag känner att om jag är i kontakt med det jag verkligen känner, inte rädd för att känna vad det är, så kommer jag också vara öppen för det du känner när jag sitter med dig. Därför att för det mesta så är det som blockerar mig från att vara öppen för vad du känner något som kommer triggas igång i mig när jag känner det du känner.

Jag har samma upplevelse med andemänniskor. Så om en andemänniska kommer till mig och är full av ilska och raseri, och jag kan känna det, och sedan försöker de säga till mig att de kommer från en sfär som är rätt så utvecklad i kärlek, så vet jag omedelbart att det är en osanning de säger.

AJ:                  Och om jag kan få ta upp den andra delen av frågan du ställde. Och det är varför det alltid är så att det är kända människor som folk kanaliserar. Och det är en väldigt, väldigt intressant fråga. Och det huvudsakliga svaret på det är att personen på Jorden vill att det ska vara en känd person som de kanaliserar. Så därför är de öppna för förslag från vem som helst. Så det är lite som att du inte kunde se mig, och jag kom fram till dig och sade att jag är en berömd person som jag tror skulle kännas intressant för dig, och du ville tro på det, då skulle du förmodligen bara acceptera det och sedan skulle vi ha ett samtal utifrån att jag är den berömda personen. Över tid, om du var öppen för mina känslor och började ifrågasätta mig närmare, så skulle du förmodligen snart märka ifall jag talade sanning eller inte efter ett tag. Problemet är att de flesta medier på planeten inte är öppna för att göra det, eftersom de vill att varenda person som kommer till dem ska vara en berömd person i historien. Och det finns miljontals människor som aldrig har varit berömda på Jorden, men som ständigt omger Jorden och som vill få sin stund i rampljuset. Så det är ganska lätt för dem att bara förfalska sin identitet och den kopplingen.

Maria:             Människor i andekropp har egentligen inte förändrats mycket från när de var på Jorden.

AJ:                  Javisst. Om de kunde luras på något vis och komma undan med det, så skulle de göra det.

5.   Jordförändringar

Geoff:             Du har den här kunskapen där du sagt att det kommer bli jordförändringar år 2012, hade du den kunskapen eller fick du den kunskapen från himmelska varelser som har gett dig den kunskapen?

För ungefär 20 år sedan läste jag ett antal kanaliserade böcker som utgav sig för att ha varit Andronikos och alla möjliga saker, och de hävdade också att det skulle ske katastrofer under slutet på 80-talet och slutet på 90-talet. Och Jehovas vittnen har haft folk som sagt att det ska hända år 1914. Först av allt, kan du säga oss vad du tror kommer hända nästa år, år 2012?

AJ:                  Ja, det intressanta är att vi inte har någon, vad jag skulle kalla för bestämd tidsram för händelser som kommer inträffa. Vi har bara våra känslor att gå på, och mina känslor skiljer sig ofta åt från Marias känslor i just den frågan.

Maria:             Javisst, det behöver vi vara tydliga med.

AJ:                  Så mina känslor är att någon gång under de kommande åren, så kommer det ske ganska markanta jordförändrande händelser som orsakas av en kombination av händelser. De två huvudsakliga händelser som orsakar det är mängden motstånd och rädsla på planeten som får mänskligheten att agera så att de förstör planeten, och sedan motsvarande kraft i Guds kärlek som genomflödar hela universum i allt mer ökande doser, om vi säger så. Och kombinationen av de här två faktorerna får händelser att inträffa; faktum är att orsakar att mänskligheten utvecklas till ett mer positivt tillstånd. Och de har en fysisk inverkan på varenda sak i universum. Så varenda sak i universum har en upphöjd potential att utvecklas när Guds kärlek genomflödar varenda en av de skapelserna.

Geoff:             Men utifrån vad jag har hört dig beskriva, jag tror när du höll i ett seminarium i Grekland, så nämnde du 3 supervulkaner, hur tektoniska plattor flyttar på sig och en omvänd polaritet samt mycket vatten. Och det lät rätt så dramatiskt.

AJ:                  Ja, kom ihåg att om du lyssnade på hela det samtalet som vi hade i Grekland, så precis i början av samtalet lade jag in en ganska stor friskrivningsklausul, vilken var att jag kände att det här skulle hända, att det var känslan jag hade i nuläget. Och även om jag fortfarande har samma känslor kring att de här händelserna kommer inträffa, så betyder det inte att det inte finns någon potential för att de ska förändras.

Geoff:              Men vid den tidpunkten så sade du att det rörde sig om mars eller april nästa år.

AJ:                  Det är vad jag sade vid den tidpunkten. Jag sade: ”I nuläget är det så här jag känner.”

Geoff:              Men du är inte så säker nu över detta, är det vad du säger?

AJ:                  Nej. Det jag säger är att folk frågar mig vad jag känner, och allt jag någonsin kan göra är att säga dem vad jag känner i den stunden.

Geoff:              Så det här är mera intuition än ett meddelande?

AJ:                  Ja, och jag har uttryckt rätt så kategoriskt att fram tills att jag är enig med Gud, så kan jag inte fastslå någon framtida händelse med säkerhet. Det är bara när du är enig med Gud som du kan göra det med ett visst mått av precision.

6.   Enighet med Gud

Geoff:              Du har sagt att det tog dig fram till ungefär 30-årsåldern att bli enig med Gud i din första inkarnation.

AJ:                  Ja.

Geoff:              Och du säger att du är ett pågående arbete i nuläget.

AJ:                  Ja.

Geoff:              När tror du att den stunden kommer?

AJ:                  Ja, under det första seklet så var jag 18 år när jag började överväga att jag möjligen var Messias som förutsågs i delar av Bibeln som jag läste på den tiden. Den kallades inte för Bibeln då, uppenbarligen, det var ”Profeternas bok”, som vi brukade läsa som judar. Och efter att ha läst igenom dem och haft ett djupt intresse för dem under många år av mitt liv under det första århundradet, så började jag i 18-årsåldern överväga att jag kanske var just den Messias som det talades om. Och när jag var 21 år gammal var jag rätt så säker på att jag var den personen, och jag insåg att jag behövde utvecklas en hel del i kärlek för att bli den personen. Jag var 31 år gammal när jag blev enig med Gud under det första seklet, så det tog mig 13 år att bli enig med Gud under det första århundradet efter att ha fått en uppfattning om vad det innebar inombords.

Geoff:              Och du hävdar att du är den första människan som någonsin har gjort detta?

AJ:                  Ja. Den första personen på den här planeten som någonsin har gjort det, ja. Jag känner att det finns människor på andra planeter som har gjort det och det fanns alltid någon som var först. Det är lite som att det finns en person som var den första att upptäcka flygningen, och det finns en person som var den första att upptäcka alla möjliga slags vetenskapliga bedrifter, om vi säger så.

Geoff:              Så kan du se dig själv arbeta dig fram till samma tillstånd i det här livet?

AJ:                  Ja. Så det var bara 8 år sedan som jag insåg och återfick minnena av vem jag var. Och då kände jag också igen önskan inom mig att bli enig med Gud igen i samma slags tillstånd. Så under de senaste 8 åren har jag arbetat för att nå det målet. Och om det tar mig ytterligare 8 år så skulle jag inte bli besviken. Förstår du vad jag menar?

7.1. Utförandet av helanden och mirakler

Geoff:             Och när du var i det tillståndet under det första seklet så hade du ett rykte om dig att vara en helare och en mirakelutförare. Är det sant?

AJ:                  Ja, delar av det är sant. Det var en del saker som jag påstods ha gjort som jag i själva verket inte gjorde. Men det var vissa saker som jag definitivt gjorde. Men det inträffade enbart efter att jag blev enig med Gud, och det var beroende av Gud. Det var inte något jag kunde göra på egen hand, av eget val så att säga, men jag kunde göra det eftersom mina val var i harmoni med Guds val. När du blir enig med Gud så kommer dina val att vara i harmoni med Guds. Så det innebar att mitt val var detsamma som Guds val, och under de omständigheterna kunde jag hela, ifall personen som helades också hade en önskan om att helas. Så om de inte hade någon önskan om att helas, och det behövde vara en sann önskan som de kände i sitt hjärta, inte bara en intellektuell önskan, då kunde jag inte hela dem ändå.

Maria:             Det är möjligt för mig, för dig att hela mig just nu. Det behöver bara finnas en viss uppsättning av villkor och det är att du är i harmoni med Guds önskan om att det helandet ska ske, och att jag inombords är på en plats där jag är öppen och har tilltro till att det kan ske. Eftersom A.J. på den tiden var helt i harmoni med Guds önskningar när han helade någon, så kunde han alltid hela människor.

AJ:                  Men jag helade inte alla jag träffade, för det berodde på deras tillstånd, deras önskan.

Geoff:              Så till och med lytta, blinda, de historierna i Bibeln?

AJ:                  Alla historier som handlar om lytta och blinda människor och andra fysiska åkommor, även saknade lemmar och alla de historierna är sanna. Men alla historier som handlar om vad jag skulle kalla ”övernaturliga funktioner” är inte sanna. Till exempel påståendet att jag förvandlade vatten till vin, det är inte sant.

Geoff:              Att gå på vattnet, du åkte skidor den dagen?

AJ:                  Nej, jag gick inte på vattnet. Även om jag tror att det är möjligt.

Geoff:              Hittade du fisk på andra sidan båten i större mängder?

AJ:                  Ja, men det är ganska enkelt, för allt du behöver göra är att ha den fysiska förmågan att låta en andemänniska berätta för dig vart fisken finns.

Geoff:              Du stillade inte vattnet eller stillade du lärjungarna?

AJ:                  Ja, förmodligen bådadera. I själva verket så kan du lugna din omgivning genom dina känslor. Så verkligheten är att en av orsakerna till att Jorden upplever ganska många svåra, miljömässiga händelser är rädslan hos människorna på Jorden. Och om du minskar rädslan hos människor på Jorden så svarar miljön annorlunda på själarna hos människorna på Jorden. Så i själva verket, om du lugnar individen på en själsnivå så lugnar även miljön runt omkring dem ner sig, och det är något som Gud har skapat som en del av sanningen om omgivningen vi lever i. Det kan påvisas vetenskapligt, och det är en av sakerna jag definitivt hoppas få demonstrera i framtiden, vetenskapligt.

Så det finns en del sanningar i skrifterna om vad jag gjorde, och sedan finns det en del felaktigheter som försöker framställa mig som mer kraftfull än jag var, för att jämföra mig med andra personer som de också hade ljugit om vad de gjorde, för att göra det mer tilltalande för olika människor att bli kristna. Men många kunde heller inte förstå graden av kärlek som jag visade upp, så de började behandla mig som om jag var någon slags gudomlig individ, eller Gud, snarare än bara en person som var enig med Gud, eller som hade lärt sig från Gud. Så det var en del av problemet. Det var missuppfattningarna hos folk också, av vad det innebar att vara enig med Gud.

7.    Frågan om Jesus och Marias identitet

Geoff:              Så, i framtiden?

Maria:             Jag vill bara säga att det här är en väldigt väsentlig del av varför vi är här, och varför vi är här på det sätt vi är; varför det inte bara är en av oss, varför det i själva verket är 14 av oss, där alla kommer från ett tillstånd av rätt så märkbara fel i våra liv fram till nu och även i nuläget. Det är ganska lätt att se att vi inte är perfekta individer med en perfekt kärlek. Men syftet med att göra det och att göra det nu är uppenbarligen för att alltmer nå allmänheten för att påvisa att det inte är för att Jesus är Gud som han var så fantastisk. Det är att den här potentialen finns i varenda själ som Gud har skapat.

Många frågar oss om våra identiteter och många är fascinerade eller tvivlande eller till och med angripande vad gäller minnesprocessen. Och även om jag känner att det är giltigt att ställa alla de frågorna, så känner jag också att det finns andra frågor som jag hoppas ska bli mer framträdande i folk som tar vid därifrån om varför det är så här och varför ska vi göra det där, för det är verkligen grunden till varför vi är här. Jag förstår att det är chockerande och folk behöver eller vill fråga om de här sakerna, men jag ser fram emot den dag när folk ställer mer frågor om Gud och om kärlek, för det är definitivt det vi är passionerade över.

AJ:                  Javisst, verkligheten för oss båda är att vi känner att Jesus och Maria Magdalena-saken inte är viktig för någon annan än oss själva.

Geoff:              Så era budskap är den viktigare saken?

AJ:                  Självklart. Det är som att din identitet är väldigt viktig för dig själv, som i att du är den du är.

Geoff:             Jag antar att det är viktigt för den här intervjun med tanke på att det uppenbarligen finns så mycket skepticism kring vad ni hävdar, och det förväntar ni er.

AJ:                  Självklart.

Maria:            Ja.

Geoff:              Så jag försöker ta upp den skepticismen som perspektiv.

AJ:                  Javisst. Får jag påpeka dock att du, när jag träffade dig, då kom du fram till mig och sade att du var Geoff, och jag var inte skeptisk över ditt påstående?

Geoff:              Nej.

AJ:                  Så det främsta syftet med skepticismen är mitt påstående om att jag är Jesus. Om jag bara sade att jag är Alan John Miller och hävdade att jag är Alan John Miller så är det okej för alla. Men så snart jag hävdar att jag är Jesus, då blir alla skeptiska.

Geoff:             Tja, jag förmodar att i någon mån så anser många människor att den historiske Jesus förmodligen är den mest inflytelserika karaktären under de senaste 2 000 åren. Och när någon kommer fram och säger: ”Hej, jag är han”, så antar jag att vi har rätt att säga: ”Tja, jag behöver lite bevis här”.

Maria:             Jag skulle inte säga det, jag vet inte om det är en rätt. Jag känner att det är naturligt att ha en önskan om att urskilja om det är sant eller inte.

AJ:                  Och vi är väldigt glada att besvara alla frågor som hör samman med detta, men om en person kräver det av oss som en rätt, då känner jag att de hamnat lite snett, i själva verket.

Geoff:              Nej, det är okej.

AJ:                  I själva verket så kommer det snart bli tydligt om det vi hävdar att vi är sedan är sant eller inte. Så om någon kommer och besöker oss om 10 år och vi inte har utvecklats bortom det vi är idag, och vi har inte gjort något mer än det vi har gjort idag, så är jag säker på att folk skulle vara väldigt skeptiska.

Det andra problemet som jag känner att folk har när det gäller påståendet om att vara Jesus, är att de kommer ihåg den Jesus som är 31 år och äldre. Med andra ord så vet de ingenting om mig före den tiden. Den enda dokumentationen i Bibeln om mig är när jag var 12 år, och inte ens det är korrekt. Så vi har min födelse och några månader efter min födelse som har dokumenterats. Sedan har vi ett hopp på 12 år, sedan är jag 12, och där finns en dokumenterad händelse. Och sedan har vi ett hopp på 18 år. Och sedan finns en rad andra händelser dokumenterade. Och folk överväger inte särskilt mycket vad som hände under de överhoppade åren; vilka händelserna var i Jesus liv under tiden däremellan.

Det jag visar för människor nu, vad jag gör nu, är det som hände däremellan. Det är processen med att bli enig med Gud Det är vad som ingick i den för mig under det första seklet, och det är vad som kommer ingå i den för alla som önskar bli eniga med Gud. Jag minns luckorna däremellan om någon är intresserad av att höra, men vad har ni som kan verifiera det? Ingenting. Så i slutänden kan du ställa frågor till mig om mitt liv, i synnerhet frågorna om mitt liv under de överhoppade åren, men vilka bevis har du ens för att det jag säger om detta ens är sant? Det finns inga, i själva verket. Och fram tills det dyker upp så kallade fysiska evidens eller mirakulösa evidens, vilket enbart hände under det första seklet efter att jag blivit enig med Gud, så kommer det förmodligen finnas mängder av misstro mot mitt påstående. Och jag kan inte se hur det inte skulle vara så.

Maria:             Om jag kan tillägga något. Jag vill inte ta över din intervju, Geoff. Jag känner att för mig personligen och jag tror även för A.J, så har vi absolut inga förväntningar på att folk ska tro på oss när vi hävdar detta.

Geoff:              Nej, ni verkar inte bry er om det.

Maria:             Inte alls, och i själva verket skulle jag säga att de flesta i vårt liv egentligen inte har löst problemet för sin egen del.

AJ:                  Har definitivt inte gjort det.

Maria:             Sättet som massmedia har framställt det på, jag tror någon räknade antalet gånger de visade hur A.J. skrev på vita tavlan att: ”Jag är Jesus, ta itu med det”, att det visades utanför sitt sammanhang. Utanför sitt sammanhang verkar det som att den stora motorn i det vi säger är att: ”Jag är Jesus och jag är här och ni behöver ta itu med det”, vilket i själva verket inte är sanningen.

AJ:                  Det var kulmen på 3 års presentationer, med 52 presentationer per år. Så efter närapå 200 presentationer så kom folk fortfarande fram till mig och ställde identiska frågor som de ställde till mig 3 år tidigare om Jesus-saken. Och jag säger bara: ”Hör på, jag säger att jag är Jesus. Förr eller senare behöver ni ta itu med det. Låt oss gå vidare till något annat ämne som är viktigt”, du vet.

8.   Känslomässigt bearbetande behövs för att få kontakt med Gud

Geoff:             All right, då fortsätter vi till ett annat område som är viktigt. Du pratar mycket om känslomässig utrensning, som en del av den gudomliga vägen; vi måste ta itu med våra känslor. Är det sant? Du lägger mycket tid på att få människor att få kontakt med sina känslor, och du säger: ”Det är så här de kommer läka, få en god hälsa, och det är också så här de kommer lära sig vad som är kärleksfullt i en gudomlig mening”.

Maria:             Jag börjar och jag är säker på att du kommer tillägga något.

Geoff:              Är det något ni gjorde under det första seklet?

Maria:             Det finns inte mycket dokumenterat.

Geoff:              Det finns inte mycket dokumenterat av att ni gjorde det. Är det en ny vinkel?

Maria:             Ny och förbättrad!

AJ:                  Jag skulle säga emot dig om det första århundradet till en början, men vi kan prata om det efter att Maria har svarat.

Maria:             Jag känner att processen med att bli enig med Gud är densamma nu som den var då. Och jag vet att det finns mycket språk förmodar jag som omger oss som handlar om emotionellt bearbetande, att rensa ut känslor, olika känslor, rädsla, ilska, sorg. Och även om jag känner att det är en riktigt värdefull aspekt av det vi lär ut, så handlar det för mig om en kontakt med vår själ, och en insikt om att ifall jag inte får kontakt med min själ så kan jag inte få kontakt med skaparen av min själ, att min själ till sin natur är emotionell och att det är en emotionell konstruktion som Gud har skapat.

Olyckligtvis så finns det många känslor på planeten inuti varje själ som inte är i harmoni med kärleken. Men i mitt vardagsliv så behöver jag i själva verket inte ha något fokus på känslobearbetning; jag har ett fokus på att skapa en kontakt med min Far, Gud. Och i den processen blir jag emotionell, och jag ber Gud ta bort de känslor i mig som är fel och inte är i harmoni med kärleken. Under det första seklet skedde det, men kanske språket som det beskrevs med, och till och med i Padgett Messages, är lite annorlunda jämfört med språket som vi använder idag. Men det är i grund och botten samma process. Om du tänker på känslor som girighet och stolthet och avundsjuka, så nämns de allihop ofta i Bibeln, tror jag, även om jag inte är så bekant med Bibeln som kanske ni båda är. Det sanna sättet att avlägsna de sakerna från vår själ är på det känslomässiga sättet. Så det kan göras i en intellektuell mening, men skadan finns fortfarande kvar i själen. Så den processen, som jag var en del av under det första århundradet, där de sakerna togs bort från min själ, var väldigt känslomässig, men jag kallade det inte känslobearbetning på den tiden.

AJ:                  Det var mer som en naturlig känsla på den tiden.

Maria:             Det är en naturlig känsla och ärligt talat; ju mer jag får kontakt med längtan efter Gud så blir processen emotionell. Och jag är säker på att många kristna och andra människor…

AJ:                  Från alla religioner.

Maria:             Som önskar få en kontakt med Gud i alla religiösa och icke-religiösa; klassiska, traditionella, religiösa grupperingar, skulle säga att det är en väldigt emotionell upplevelse när vi önskar få kontakt med Gud. Och jag tror att orsaken till att vi pratar så ofta om känslor, och vi använder kanske ett annat språk, är att vi försöker presentera det på ett sätt som folk kan använda och förstå. För min egen del så känner jag att hur jag har lärt ut detta har förändrats när jag har förändrats och förstår och kommer ihåg min relation med Gud med en mycket större klarhet. Så förr var jag ganska fokuserad på känslor eftersom jag var nedstängd inför längtan efter Gud, men nu känner jag hur den kvickt drar mig igenom känslorna och in i mängder av glädje.

AJ:                  Javisst. Jag skulle gå lite längre än Maria i den saken. Jag känner att ett av mänsklighetens största hinder idag är mängden ansträngningar vi lägger på att stänga ned vårt hjärtas verkliga tillstånd. Så med andra ord så förfalskar de flesta sina verkliga känslor och sina verkliga tankar i vardagslivet rätt ofta.

Och vi behöver på något vis hjälpa folk att sluta göra det, så att de kan bli mer sanningsenliga och öppna och ärliga om vad de verkligen känner och vad de verkligen tänker. Och för att göra det behöver vi hjälpa dem att förstå vad som är en verklig känsla och vad som är en fabricerad känsla. Och det jag menar med det är att känslor som ilska till exempel, är fabriceringar ur förnekandet av en djupare liggande känsla. Det är välkänt nu i psykologiska kretsar att om en person är arg så är de vanligen rätt så rädda för något. Och i sitt förnekande av rädslan så använder de ilska som en metod för att styra sin rädslobaserade respons.

Så det behöver finnas en viss grad av förståelse när det gäller känslor innan en person verkligen kan förstå vad det betyder att vara som ett barn till sättet i hur de uttrycker sin sanning. Med andra ord hur de talar sanningen och känner den. Och jag känner att ett av de främsta hindren på planeten är att folk inte vet hur de ska göra det, eftersom vi har förts bort från det i så hög omfattning. Och när vi har förts bort från det så har vi fört bort oss själva från hur vi får kontakt med Gud. Och av den orsaken så har jag ägnat rätt så många år av min tid åt att försöka hjälpa folk att arbeta sig igenom det faktumet att när de är arga, till exempel, så förnekar de i själva verket något. Och när de är rädda så stänger de ned andra känslor som de har. När de är rädda så stänger de ned önskningar som de egentligen känner. Med andra ord så gör de inte de saker som de verkligen vill göra eftersom de är rädda. Och de behöver ta itu med sina rädslor och börja arbeta sig igenom sina rädslor.

Maria:             Om de vill leva sina liv enligt sina önskningar.

AJ:                  Om de vill leva ett passionerat liv. Och när de kan börja förstå det åtminstone, så kan de börja förstå hur Gud är inblandad i den processen. De kan börja förstå hur de får kontakt med Gud och be om Guds hjälp att ta itu med de här känslorna.

Under det första århundradet brukade jag prata om det ganska ofta. Jag pratade om individernas känslor. Och jag konfronterade dem för det mesta genom att föreslå olika handlingar som skulle konfontera de känslorna. Så om en man var rik och han var väldigt rädd att ge upp sina rikedomar, så föreslog jag för honom att han skulle sälja allt han hade och ge det till de fattiga. Men om en man var fattig så skulle jag ge ett annat förslag för att konfrontera olika känslor. Om en person hade en familj så skulle jag göra en helt annan uppsättning omständigheter för att ta itu med deras känslor. Och allt jag föreslog för dem handlade om att försöka konfrontera deras känslomässiga tillstånd. När du tittar på Padgett Messages, så hänvisar jag ofta i mina egna skriverier till Padgett till passioner, önskan, längtan och den sortens känslor, vikten av att passionen och den själsbaserade längtan inom dig utvecklas till att följa en viss inriktning på handlingarna, och i det här fallet mot Gud. Så ofta fokuserade vi på att försöka hjälpa personen att bli mer passionerad, mer kärleksfull, mer längtansfull i sin själ, ha mer önskningar. Och det är vad vi försöker göra nu. Och sakerna som stänger ned önskningar och passioner är främst rädsla och sorg. Och vår rädsla för sorg är ofta det som förhindrar att vi lever ett passionerat liv i framtiden. Vi har upplevt negativa saker i det förflutna och det får oss sedan att stänga ned från att bli öppna och passionerade och följa våra önskningar i framtiden. Så de känslorna behöver tas itu med om en person någonsin ska bli enig med Gud.

9.          Fastställandet av Guds existens och sanna natur

Geoff:             Okej, många new age-människor, som ofta kommer från en kristen och katolsk bakgrund, har närmat sig en förståelse av Gud som är lite större än den bibliska. De ser på Gud som en naturlag och Gud som universumet, och kanske det finns något inom dem som de kanske hänvisar till som en gudomlig gnista, som kommer mogna till en universell kraft på något vis. Men du hänvisar till Gud som en Varelse, vilket är något helt annat. Du hänvisar till Gud som Skaparen och att Han är en Varelse som vi i själva verket kan ha en relation med. Och jag tror att många har tagit bort den möjligheten, efter att ha sett många människor under tusentals år be den här Varelsen om saker som inte har hänt. De ser sig också omkring och de ser mycket skönhet i världen och de säger: ”Japp, där har vi Gud.” Men de ser sig också omkring och ser mängder av grymhet och mängder av lidande, en 4-åring med cancer till exempel, djur som äts upp levande av parasiter. Och de tänker: ”Jaha, är det här en Guds plats eller inte?” Och många säger: ”Tja, jag har problem med att tro på Gud som en Varelse som skapade detta när det inte är en vacker syn här nere”.

AJ:                  Frågan du har ställt är vad jag skulle tro den fundamentala fråga som varenda person i universum behöver ställa. Skälet till att jag tror att det är den fundamentala frågan är att om Gud inte är en personlig Varelse som vi kan få kontakt med, då är det meningslöst att prata om att ha en relation med Gud. Det som blir kvar är en relation med människor, eller med skapelsen, om vi kallar den det, eller andra saker som har utvecklats. Om det inte finns någon skapare så måste det uppenbarligen ha funnits en skapelseprocess eller utveckling som har inträffat. Så för mig är det en fundamental fråga.

En annan orsak till att det är en fundamental fråga är på grund av att en av sakerna jag upptäckte under det första seklet är att de flesta hade en väldigt, väldigt begränsad syn på Gud, om de hade någon syn alls på Honom. Och det är därför jag känner att de flesta är vad du skulle klassificera som agnostiska. Med andra ord är de väldigt otillfreds och osäkra på Guds existens i endera riktning. Så i slutänden ger de upp frågan om huruvida Gud existerar eller inte, och fokuserar mer och mer på sina personliga liv och att få lycka i sitt personliga liv snarare än att få kontakt med Gud.

Geoff:              Är det ett fel i designen?

AJ:                  Nej, jag tror inte det.

Geoff:             Som en ateist kanske skulle säga: ”Om vi är menade att följa Guds väg, varför ligger inte vägen framför oss?”

AJ:                  Tja, det gör den.

Geoff:              Ja, kanske lite tydligare.

AJ:                  Det är det.

Maria:             Javisst, jag känner att det är det.

Geoff:              Ni känner att det är det, men de gör inte det.

10.1.  Orsaker till de felaktiga uppfattningarna om Gud på Jorden

AJ:                  Om jag får besvara det med logik, så står vi inför det här problemet. Vi uppfattar Gud baserat på fel. Vi kommer från vårt felbaserade tillstånd och försöker undersöka Gud. Det är vad mänskligheten gör för närvarande. Och på grund av att vi gör det så analyserar vi vår omgivning och vi säger: ”Om allt det här är vad Gud har skapat, då kan vi förmoda att Gud inte är en särskilt trevlig Gud”, eller: ”Gud är inte alls intresserad av oss”, eller: ”Gud finns inte över huvud taget”. Det förutsätter emellertid att det vi för närvarande har att undersöka i själva verket inte förändras av människorna själva och deras eget tillstånd. Och jag säger dig att genom en fysisk process; det har nu bevisats att observatören definitivt förändrar resultaten vad gäller vad som helst. Och det är det problemet vi står inför på Jorden. Om vi fortsätter att undersöka Gud ur perspektivet med var vi är, så kommer vi fortsätta ha problem med vår logik, eftersom vår logik kommer bero på att vi undersöker Gud ur det här perspektivet, vilket bara är ett perspektiv. Det är som att titta på solen från Jorden och säga att solen är så här stor, när vi skulle kunna ta oss till solen och upptäcka att den i själva verket är enorm, långt större än miljontals Jordar tillsammans.

Geoff:             Tja, jag antar att det tar problemet till sin kärna, för vi tittar på dokumentärer där vi alla under 40 miljoner år var trilobiter och vi tänker: ”Tja, vad gjorde Gud då? Hur fann Han någon underhållning i att ge liv åt de där trilobiterna?”

AJ:                  Precis. Och sedan finns det en förutfattad mening om att: ”Åh, om Gud existerar, varför har Gud då tillåtit miljoner år att gå där olika saker har utvecklats, där saker följer ett synbart evolutionärt mönster som vetenskapsmän i någon mån håller med varandra om?” Så vi har ett koncept i slutänden där vi dömer Gud på ett av några olika sätt. För det första så dömer vi Gud utifrån vad som händer på Jorden. För det andra så dömer vi Gud utifrån religionernas definition av Gud. Och för det tredje så dömer vi Gud utifrån våra vetenskapliga bedrifter, med andra ord, vår egen vetenskapliga förståelse idag.

Det blir fel i logiken i vartenda fall att komma från de tre perspektiven. Om vi tittar på att se det ur Guds perspektiv genom vetenskap, om det finns en Gud som har skapat vår kropp – vi kan inte ens förstå vår kropp i nuläget eller hur den fungerar; vi har ingen riktig förståelse av vår kropp och hur den fungerar fysiologiskt. Vi förstår fortfarande inte genetiken. Det är så många saker vi inte förstår om hjärnan. Faktum är att hjärnan är som en stor okänd faktor när det gäller medicinsk forskning. Och ändå säger vi att den här kroppen och den här hjärnan är kapabla att döma Gud som har skapat dem. Det finns ingen rimlig logik i det som jag ser det.

Om vi kommer till Gud från religionen idag, så har religionen i vartenda fall skapats av mänsklighetens känslor, och vanligen för att dominera andra män och kvinnor. Så den kommer från ett koncept med brister och sedan skapar den eller konstruerar en Gud som är våldsam, arg, som misshandlar, ofta vill mörda hela folk, och den konstruerar en Gud och sedan ålägger den sig själv den Guden, religionen som konstruerade denne. Och att komma från det perspektivet är felaktigt, eftersom till och med den mest kärleksfulla personen i den religionen är bättre än den Gud de dyrkar i de flesta fall. Så när vi undersöker Gud ur det vetenskapliga perspektivet, eller undersöker Gud ur det religiösa perspektivet och utifrån platsperspektivet, så kommer vi i vart och ett av fallen från ett begränsat perspektiv där vi försöker undersöka Gud; om Han finns så skapade Han alla de här sakerna, och därför skulle Han ha ett långt bättre perspektiv på vad som verkligen pågår.

Och sedan börjar vi döma det genom det mänskliga lidandet. Så det vi gör är att vi tittar på lidandet som finns på planeten. Människor är till sin natur rätt så arroganta, eftersom det vi gör är att vi äger alla bedrifter som verkar vara positiva, men allt som verkar vara negativt skyller vi på någon annan. Så det vi gör är att vi tittar på Jorden och säger: ”Åh, de här negativa sakerna som händer på Jorden, den här parasiten åt upp

den här hunden och den sortens saker händer, så det bevisar för mig att Gud har skapat ett hemskt system eller att det inte finns någon Gud”. När det i själva verket inte tar med en stor sak i beräkningen, och det är att mänskligheten i hög grad modifierar sin egen omgivning, och sedan värderar de Gud utifrån den modifierade omgivningen. Och det är i sig självt ett felaktigt ställningstagande.

Så det jag insåg under det första seklet var att sättet som mänskligheten undersökte, eller försökte undersöka Gud på, var väldigt felaktigt i nästan vartenda fall. Så det jag gjorde var att jag tog det från ett annat perspektiv. Perspektivet jag tog det från var detta. Jag sade att om det fanns en Gud, eftersom allt vi försöker göra är att bevisa ifall det finns en personlig Gud eller inte, det är den grundläggande saken under allt det andra, så behöver vi ha ett sätt att bevisa det. Så det jag föreslog för mig själv var att: ”Om det finns en Gud som är en personlig Gud, så skulle det vara logiskt att den personliga Guden gav Sin skapelse, Sina barn, ett sätt att få kontakt med Henne så att vi kan se om den Guden finns eller inte, och hurdan Guds natur är”. Och det skulle vara logiskt att Gud också visade oss vägkartan genom att visa upp en relation mellan en förälder och ett barn, den relationen skulle vara logisk för mig.

10.2.  Gud visar alltid Sina barn hur de ska bli mer kärleksfulla.

Geoff:             Kan Gud ingripa i våra omständigheter i den relationen? Vi ser många som ber om ett ingripande, men vi ser inte mycket som tyder på något ingripande.

AJ:                  Ja, vi kan ta den frågan för sig, för det är en egen fråga. Frågan om ingripande handlar helt om vem som definierar vad som är ett kärleksfullt ingripande. Mänskligheten tror återigen i sin arrogans att de ska kunna avgöra vad som är ett kärleksfullt ingripande, men om du tittar på det mesta av mänsklighetens handlingar, så skapar vi ofta en lång rad negativa händelser, och sedan förväntar vi oss att någon annan ska komma och fixa dem åt oss. Och när denna någon kommer och fixar dem åt oss, så sätter vi för det mesta fart och skapar en lång rad nya kärlekslösa händelser, och sedan vill vi att någon annan ska komma och fixa dem åt oss också. Så det här är återigen problemet med att undersöka det utifrån perspektivet med ingripanden. Varför skulle Gud ingripa i något som mänskligheten har skapat åt sig själva? Det skulle vara mer logiskt för en kärleksfull person att säga att: ”Nej, du skapade den här händelsen, du behöver lära dig hur du ska lösa detta. Du behöver lära dig att bli mer kärleksfull för att lösa problemet”.

Maria:             Och det är en kärleksfull regel, känner jag, som alla föräldrar skulle ha för sina barn. En kärleksfull förälder skulle önska att deras barn lär sig att ta ansvar för sig själva, för sin egen själ, så att de kan navigera genom livet på ett kärleksfullt vis som tjänar både de själva och andra väl. Och jag känner att Gud är den ultimata föräldern. Gud visar oss och försöker kärleksfullt lära oss i varje stund hur vi kan växa och ta ansvar och i den processen växa närmare Honom.

AJ:                  Kanske jag får ge en illustration?

Maria:            Absolut.

AJ:                  De flesta föräldrar ger barnen gåvor. Låt oss säga att vi ger en liten bil gjord av en bit kartong eller något i den stilen som present. Om barnet tog den lilla kartongbilen, gick ut och lade den på marken, tog fram ett baseballträ och slog den i bitar, och sedan kom tillbaka till föräldern i tårar och säger: ”Jag vill ha en annan kartongbil”, då skulle föräldern förmodligen på stort allvar fundera över om han eller hon verkligen skulle ge bort en till kartongbil under de omständigheterna. För föräldern skulle säga: ”Vänta nu, du gick just ut och slog sönder kartongbilen som jag precis gett dig som en present. Vad sägs om att du först funderar ut varför du gjorde så innan jag ger dig en ny?” De flesta föräldrar skulle sannolikt vilja göra det.

Och vi, mänskligheten, har blivit som det barnet. Vi har blivit som ett barn som får en hel hög med presenter, och sedan när vi tar emot de presenterna så har vi slagit dem i småbitar, och sedan gått tillbaka till vår förälder och bett om att få mer. Verkligheten är att föräldern måste säga: ”Nej, vänta ett tag, först får vi se på problemet med varför du bestämmer dig för att slå sönder allting, och sedan kan vi titta på vad mer vi kan ge dig.”

Maria:             Det är definitivt inte så att du aldrig får några kartongbilar som en bestraffning. Det är principen med att för att uppskatta och verkligen njuta av kartongbilen, så behöver du älska den.

AJ:                  Och vi behöver lära oss att älska, förstår du. Så det vi behöver göra är att vi behöver börja inse det faktum att vi ofta är kärlekslösa och sedan skyller på andra för våra handlingar. Och vi är i synnerhet benägna att skylla på Gud. Så det vi gör i slutänden är att vi säger: ”Gud är på det här viset” eller ”Gud är på det där viset”, eller ”Gud har gjort det här” eller Gud har gjort det där”, när mänskligheten i själva verket har gjort mängder av kärlekslösa val. Som en följd av att vi har gjort många kärlekslösa val så har vi blivit människor som sedan vill att någon annan ska reda upp i alla deras kärlekslösa val. Och Gud väntar alltid på att vi själva ska reda upp i det och ger oss massor av hjälp på vägen, så länge vi är villiga att gå igenom processen med att reda upp i sakerna.

Så det vi behöver göra är att skilja på frågan om Guds existens från vad som händer på Jorden. Därför att det som händer på Jorden är den direkta följden av mänsklighetens önskan om att agera i disharmoni med kärleken, med varandra och med naturen. Så låt oss skilja på de två. Nu kan vi titta på om Gud existerar eller inte.

Det finns ett enkelt test. Det enkla testet är detta. Om jag har en längtan efter att ta emot Guds kärlek, och min längtan efter att ta emot Guds kärlek är ren, med andra ord inte nedfläckad av beroenden eller krav eller ilska eller raseri eller rädsla eller behov, utan det verkligen är en ren önskan, och om jag har den rena önskan om Guds kärlek, så kommer jag att få den. Och i stunden då jag tar emot den så kommer jag kunna bevisa om Gud existerar eller inte som en individuell Varelse. Om jag sedan låter detta gå genom sinnet: ”Gud är inte en individuell varelse utan en odefinierad kraft”, och sedan ser om jag fortfarande känner samma känsla eller inte från Gud, så vet jag om Gud är en odefinierad kraft eller en individuell varelse. Det kommer bara vara frågan om att få kontakt med Gud i endera fallet.

10.    Synen på äktenskap

Geoff:              Så ni är inte gifta?

Maria:             Nej. Inte än. Vi kanske gifter oss.

Geoff:              Ni kanske gör det. Tror ni på äktenskapet?

AJ:                  Det beror på hur du ser det, för vi har gift oss en gång tidigare.

Maria:            Precis. Vi är inte det, och vi har båda två synpunkten att äktenskapet är ett tillstånd i hjärtat.

AJ:                  Och jag har sagt till Maria att jag inte vet om vi kommer gifta oss förrän vi börjar konfrontera alla religiösa åsikter om äktenskapet.

Geoff:              Hur är det med äktenskap mellan homosexuella, tror ni på homosexuella äktenskap?

AJ:                  Absolut.

Maria:            Javisst. Ja, det är samma koncept, du vet. Jag känner att det är ett tillstånd i personens hjärta. Är du gift?

Geoff:              Javisst.

Maria:             Och delar din fru din passion över Gud eller saker som rör Gud?

Geoff:              Åh nej, inte direkt, nej. Men vi tänker rätt så lika.

Maria:             Men det är bara ett av dina specifika intressen.

Geoff:             Ja, jag hade mer av en omgivning där jag växte upp i en kyrklig bakgrund. Så det är lite som skillnaden mellan dig och A.J., där A.J. har kunskaper om Bibeln.

Maria:             Han har kunskaperna om Bibeln.

Geoff:                                Tack vare sin bakgrund.

Maria:             Men vi delar passionen, uppenbarligen.

Geoff:             Men har ni fortfarande samma passion?

Maria:             För Gud.

AJ:                  Jag antar att det är en annan sak, och det är att i andevärlden så var du aldrig riktigt involverad i den bibliska sidan av saken, medan jag ofta, som Lukas, var mer fascinerad av hur den uppstod, med förändringarna i den och så vidare, så jag har ofta varit mer intresserad av den.

11.    Gud skapade ett perfekt universum med lagar

Geoff:             Så ni tror att en del personer har fått en fördelaktig start på sin förståelse? Som när du fick en insikt, när du var 18 år kan vi säga, under det första århundradet sade du. Du visste att du var annorlunda. Vad gav dig försprånget? Vad gav dig den skillnaden? Som när jag var 14 år så bestämde jag mig av någon anledning för att deklamera Desiderata. Jag har ingen aning om varför en 14-årig pojke skulle vara intresserad av Desiderata, vilket är en samling filosofiska visdomsord, som i själva verket skrevs år 1920 och inte 1690 som det skrivits på bladet. Så jag var annorlunda. Vad gör människor olika?

AJ:                  Ja, Gud har gett oss alla en unik personlighet. Det är en del av hur Gud vill att universum ska fungera, för att var och en av oss till fullo ska omfamna det som är unikt med oss. Och när vi fullt ut välkomnar det unika i oss, så kommer var och en av oss att ha en roll att spela i universum som är unik. Så Gud har designat universumet så att var och en av oss ska kunna vara helt involverad genom att välkomna vår unika, individuella passion och sedan följa den passionen passionerat.

Geoff:           Så har designen fungerat?

AJ:                  Javisst. Definitivt.

Geoff:           Så det finns inga fel i designen?

AJ:                  Nej. Och det är intressant. Ju mer utvecklad i kärlek du blir, desto mer inser du att det inte finns något fel i designen. Det är bara när vi fungerar i disharmoni med kärlekslagarna och sanningsprinciperna som vi slår huvudet mot den tegelstensmur som utgörs av Guds lagar. Och när vi slår huvudet mot tegelstensmuren som utgörs av Guds lagar, så får vi blödande sår, vilket är följden av vår egen envishet.

Geoff:              Men en allsmäktig, förutseende, allomfattande varelse skulle väl ha vetat att det kommer hända?

AJ:                  Självklart, och det var därför Hon skapade ett sådant universum där vi får återkoppling genom processen med lidande.

Geoff:             Så jag tror att många som hör religiösa personer prata om vad Gud hade för avsikter tänker att: ”Vänta lite nu, den meningen i sig antyder att det har begåtts ett misstag”.

AJ:                  Det är helt rätt.

Geoff:              Den gör det.

AJ:                  Och i själva verket tror jag inte att Gud inte har förutsett något av det som sker i stunden. För alla Guds lagar är inte bara vackra i hur de fungerar, utan de är fullständigt felfria om du undersöker dem noga. Och i det vackra med lagen så finns det alltid en korrigering. Och vi som mänsklighet går igenom en process där vi korrigeras.

Alla som går igenom en process där de korrigeras kommer att få känslomässiga utmaningar, eftersom de kommer vilja hålla fast vid felet inom sig. Så universum i stort vill att de ska få en korrigerad synpunkt. Så det som kommer hända är att det kommer finnas en diskrepans mellan deras känslomässiga tillstånd, eller deras fel och den korrekta synpunkten som är universell. Och det vi ofta gör som människoras är att vi ofta sätter oss på tvären mot den korrekta synpunkten, eftersom vi vill behålla vårt fel. Vi vill behålla den felaktiga inställningen eller den kärlekslösa inställningen och hoppas att Gud på något vis kommer till vår kärlekslösa inställning. Och det kommer förstås aldrig hända. Så med Gud så springer vi i princip in i en tegelvägg.

När jag säger en tegelvägg, så säger jag att alla Guds lagar är oruckbara, eftersom de allihop är perfekta, och de behöver inte ruckas på. Så det vi behöver göra är att börja se hur vi inte är i harmoni med de lagarna. När vi väl kommer till att vara i harmoni med de lagarna, så märker vi att det liksom superladdar vårt liv, för nu gör vi så att saker och ting är i harmoni med Guds lagar. Alla Guds lagar arbetar nu med oss när vi vill uppnå något, snarare än att arbeta för att korrigera oss bort från vägen vi tagit.

Och under det första seklet illustrerade jag ofta detta. Till och med hela illustrationen med den förlorade sonen handlar helt om att den förlorade sonen står inför Guds kärleksfulla lagar, och sedan inser längs med vägen att han har gått emot de lagarna. Och sedan förändrade han sig själv så mycket att han nu inte längre ville göra det, utan han ville agera mer kärleksfullt. Och det är det problemet som hela mänskligheten står inför; vi kommer fortsätta köra huvudet i tegelmuren som består av lagarna och säga: ”Det är Guds fel att jag har ont för att jag just har gått emot lagarna”, eller så säger vi att: ”Wow, jag har ont och en kärleksfull Gud skulle inte skapa smärta åt mig om det inte är för att jag har fel i något, och jag skapar det genom att köra huvudet i väggen?” Det är som att vi kommer fram till en vägg, slår huvudet i väggen och sedan klagar på att byggaren satte väggen där. Och det är vad vi gör hela tiden med Gud. Vi går fram till väggen, slår huvudet emot den, och när det blöder säger vi: ”Åh, jag lider och jag har ont, varför satte du en vägg där?” Och vi litar inte på att Gud verkligen är en kärleksfull Gud och att varje vägg som har byggts i universum har byggts av en kärleksfull orsak. Vi litar inte på det.

Maria:             Det är som arrogansen du hänvisade till tidigare. Det är mänsklighetens stora problem i nuläget känner jag, att säga att: ”Jag vet vad som är kärleksfullt och därför har väggen fel”. Det kräver mycket ödmjukhet, känner jag, att kännas vid att det finns en kärleksfull Gud som vet mer om kärlek än vad jag gör, så om jag stöter på en vägg så kanske det som är ödmjukt att göra är att titta på mig själv och inte på väggen. Och jag känner att med mer ödmjukhet så kommer människor upptäcka att vägen till Gud är mycket mer intuitiv och naturlig. Men det är det starka förlitandet till oss själva som är så ingrott i många av oss, som innebär att vi inte ens vill se att det finns en vägg där.

12.1. Att bli som ett barn i upptäckandet av sanningen om Gud

AJ:                  När vi väl blir vuxna så har olyckligtvis de flesta av oss förlorat många av barnets egenskaper. Många av barnets egenskaper är att lita på något tills det bevisats som opålitligt. Som vuxna litar vi inte på något förrän det har bevisats vara pålitligt. Så vi tar nästan till den rakt motsatta taktiken som vuxna än vad vi skulle göra som barn.

Maria:             Även som vuxna så ser vi på tillit som ett tecken på svaghet, eller hur?

AJ:                  Precis.

Maria:             Istället för att säga: ”Nej, jag kan skilja på saker. Jag kan ha tillit, sedan kan jag bestämma mig för att inte lita på det”. Vi känner på något vis…

AJ:                  Det är så mycket rädsla i det.

Maria:            Javisst, och ofta beror det på att vi emotionellt har investerat i att lita på någonting istället för att lita på något från en plats av icke-investering, om vi säger så.

AJ:                  Så det vi ofta gör är att vi som vuxna har vänt på många av de här barnlika egenskaperna som skulle kunna hjälpa oss att väldigt snabbt avgöra om det finns en Gud eller inte, om Gud är en personlig Varelse eller inte, om Gud bara är en energikälla, och alla de frågorna skulle snabbt besvaras med några väldigt enkla tester. Men olyckligtvis försöker vi som vuxna komplicera vår testprocess eftersom vi tror att vi är mer intelligenta än så, och vi tror att det borde vara svårare än vad det egentligen är. Medan om vi bara tänkte som ett barn tänker, och alla barn i rätt så ung ålder skulle automatiskt utgå från att mamma och pappa älskar dem. Så varför skulle inte jag automatiskt utgå från att Gud älskar mig, istället för att komma från ett perspektiv där Gud inte älskar mig, och sedan utgå från det som det primära antagandet?

Så det jag försöker komma till är att vi ofta antar saker om Gud som förhindrar att oss från att slå fast sanningen om Gud. Och sedan använder vi de antagandena som fakta, eftersom vi inte längre har någon kontakt med Gud, det är omöjligt att ha medan vi gör de antagandena. Och det är här vi gör allting bakvänt. Om vi tillåter oss möjligheten att Gud är en Varelse som är vår Skapare som, likt vår mor eller vår far, kan få kontakt med oss i kärlek, då blir det en enkel fråga: ”Tja, om jag inte tar emot kärlek eller om jag inte känner mig älskad av Gud, så kanske det är något som pågår inuti mig som förhindrar att den kärleken flödar, snarare än något inuti Gud.”

De flesta av oss beskyller Gud för att inte älska oss, när det i själva verket handlar mer om att vi behöver se på oss själva när det gäller varför vi inte känner oss älskade. För det logiska är att om det finns en Gud som är vår Skapare, då skulle den Guden säkerligen älska oss. Om Gud var tillräckligt kärleksfull för att skapa en vacker kropp åt oss, en kropp som är fokuserad på att vi får ta emot njutning. Titta på processerna bakom att äta, dricka, sexuella beteenden, alla de sakerna, själva kroppen som Gud har skapat är helt fokuserad på att försöka hjälpa oss att njuta av vårt liv mer passionerat och uppleva mer glädje och trivsel i våra liv. Och att då anta att Gud inte är intresserad av vår glädje är nästan som två rakt motsatta antaganden. Och det är här jag känner att mänskligheten gör det primära, grundläggande misstaget.

Under det första seklet känner jag att orsaken till att jag var den första personen som kom in i det tillståndet var för att istället för att försöka förstå all den intellektuella filosofin om Gud, så började jag helt enkelt med ett barns perspektiv på sin förälder, och utgick helt enkelt ifrån att om jag inte var i ett tillstånd där jag kände mig älskad, då hade det något att göra med vad jag trodde snarare än något som Gud var. Och jag märkte genom den processen med bara det enkla antagandet, att inte bara fick jag Guds existens bevisad för mig därigenom, utan jag fick även Guds lagar bevisade för mig. Och till slut fick jag kunskap från den Guden om alla möjliga saker som genomsnittspersonen i min närhet inte tog emot, eftersom de inte hade samma barnaktiga antagande precis i början, vilket var att det finns en Gud som älskar mig och är villig att berätta allt som jag vill veta för mig.

12.    Etiska och moraliska värden

13.1.  Fysiskt och emotionellt våld är kärlekslöst

Geoff:              Så när din person uppnådde enighet så upptäckte du att det var fel att döda, skulle du säga?

AJ:                  Åh, långt innan dess.

Geoff:              Långt innan. Du tror inte på att döda?

AJ:                  Nej, jag upptäckte när jag var 18 eller 19 att dödandet… långt innan dess.

Geoff:             Hur är det med djur?

AJ:                  Samma med djur. När jag var 13 år gammal så tog min far från det första seklet med mig till templet, och det var blod där från de skriande djuren och de höll på med slakten från så kallade offer till Gud. Blod rann nedför gatukanterna från alla djur och det stank högt och lågt, och jag kunde också känna rädslan från djuren, och då blev jag genast vegetarian, enbart utifrån den enda saken eftersom det bara kändes så kärlekslöst. Jag blev fullständigt äcklad av hela driften av templet den gången.

Geoff:              Så totalt icke-våld mot människor och djur.

AJ:                  Ja.

Maria:             Och det inkluderar känslomässigt våld.

Geoff:              Känslomässigt våld?

Maria:             Förstår du vad jag menar med det?

AJ:                  Så med andra ord, så finns det inget behov för mig att bli arg på dig. Om jag är arg på dig så är det något jag behöver ta itu med inom mig, oavsett vad du gör.

13.2.  Att leva i harmoni med kärleken i den materiella världen

Geoff:             Och icke-materialist?

AJ:                  Nej, vi lever i en materiell värld, så jag skulle inte kalla oss för icke-materialister. Jag skulle säga det mer som att vi är mer angelägna om att leva i harmoni med kärleken till den materiella världen. Så med andra ord så ser vi behovet av en materiell värld för en materiell person att leva i, vi ser också att det finns en andlig värld och själsbaserade världar. Och för vår del så lever vi samtidigt i dem allihop, vi pratar med dem allihop samtidigt och så vidare. Men att leva i den materiella världen är en nödvändighet för materiella människor. Men det behöver göras på ett kärleksfullt och harmoniskt vis. Det kan inte göras på ett sätt som förstör naturen och är ohållbart.

Geoff:              Ni har uppenbarligen ingen önskan om rikedom.

AJ:                  Nej.

Geoff:             Det är inte något av det ni önskar er. Många säger: ”Åh, den här killen försöker manipulera folk så att han kan få donationer från hela världen och leva lyxliv”. Men det ser inte direkt ut som att ni har gjort det.

AJ:                  Nej. Jag är jätteglad om jag får miljontals dollar i donationer, men jag kommer förmodligen spendera dem på att sprida den här informationen.

Maria:             Det är ungefär 80 % av det vi får, skulle du hålla med om det?

AJ:                  Förmodligen mer än så.

Maria:             Mer än det går till att skapa gratis DVD:er, att transportera oss till seminarier. Och vi köper våra egna kläder och ger oss själva vegansk mat under tiden.

AJ:                  Javisst, men vi lever inga extravaganta liv.

Geoff:             Du kommenterade en gång att du rev ned dina egna staket också, vilket jag tyckte var intressant eftersom i John Lennons ”Imagine” så tror jag att han sammanfattade tre saker som skulle bidra till världsfreden. Och en var inga gränser, vilket är något som jag tror att många skulle hålla med om.

AJ:                  Javisst, jag tror starkt på att inte ha några gränser ur ett landsperspektiv eller ett individuellt perspektiv. Så du vet, en av orsakerna till att vi tar bort staketen är att vi inte ser något behov av att skydda vår plats. Men vi ser också på staket som ett sätt att ha kontroll, och vi tror inte att kontroll är att särskilt bra sätt att utveckla kärlek.

13.    Synen på religioner

Geoff:             Och du är också kritisk till religion eftersom den gör samma sak egentligen; den har gränser enligt er åsikt, den har uppstått för att skapa kontroll.

AJ:                  Ja, jag vore helt nöjd med att se tusentals religioner, så länge de religionerna utövar naturlig kärlek sinsemellan. Med andra ord att de inte slåss eller grälar eller skuldbelägger varandra. Många i historien har mördat varandra enbart för att de har haft olika trosföreställningar. Det är uppenbarligen inte i harmoni med kärleken. Så jag skulle vara väldigt glad över en religion som har sina egna önskningar och sin livsstil, så länge de önskningarna och den livsstilen verkligen är i harmoni med sanningen.

Geoff:              Så du är förmodligen lite besviken över religionen som skapades i ditt namn.

AJ:                  Jag vet inte om jag kan säga att jag är besviken, för jag skapade aldrig någon religion från första början. Så det finns människor som dök upp långt efter mitt liv på Jorden som bestämde sig för att skapa religionen. De hade sina egna agendor igång. Jag var inte överraskad, eftersom allt som har hänt på Jorden vanligen har förvrängts genom sammanförandet av religion och politik på planeten.

Geoff:              Så var har de fått det hela rätt? Var har kristendomen fått det rätt?

AJ:                  När den pratar om Guds nåd och när den pratar om att vara kärleksfull mot alla personer på planeten, då har den definitivt rätt. När den pratar om separation och att fördöma vissa människor av en viss ras eller med en viss sexualitet eller ett visst kön och allt sådant, då har den definitivt fått det om bakfoten.

Maria:             Och jag känner att den har fel vad det gäller att uppoffring betyder kärlek och kärlek betyder uppoffring, vilket vad jag kan förstå utifrån är en ganska fast kärna i det hela.

Geoff:              Ja, det är det första citatet som du får från den proselytiske kristne, att: ”Jesus dog för dina synder”.

AJ/Maria:       Ja. Och det är inte sant.

Geoff:              Det är inte sant.

AJ:                  Nej. Och det kan aldrig vara sant eftersom det inte är rättvist och allt Gud har gjort är rättvist. Så det är inte rättvist för en person som har varit utan synd, att betala priset för alla syndare. Det är som om du har 3 egna barn, och 2 av barnen är oregerliga huliganer som i princip är rätt så våldsamma och det 3:e barnet är fridfullt och kärleksfullt och snällt och omtänksamt och medkännande; då skulle du inte ta det medkännande och omtänksamma 3:e barnet och straffa det för de 2 andras gärningar. Och ändå säger kristna att det är exakt vad Gud gör och det finns ingen logik i det. Eftersom det i själva verket försätter genomsnittspersonen på Jorden i ett bättre kärlekstillstånd än vad Gud är i, om du ska tro på vad kristna säger.

14.1. Känslomässiga fel som ger stöd åt skapandet av felaktiga föreställningar

Geoff:             Så då har vi de här doktrinerna och trosbekännelserna som folk har edsvurit sig till som håller kvar dem på den platsen.

AJ:                  Ja, men det är väldigt viktigt att förstå att alla doktriner och trosbekännelser enbart har skapats för att ge stöd åt en viss känslomässig position. Så du skulle till exempel inte kunna acceptera en föreställning inom dig såvida det inte fanns någon känslomässig benägenhet inom dig att godta en sådan föreställning. Om jag får illustrera det. Om du tror att en person som älskar dig också straffar dig, så kommer du vara öppen för en föreställning om att Gud kan älska dig och straffa dig på samma gång. Men om du inte tror att en person som försöker straffa dig älskar dig, då skulle du inte kunna acceptera att det finns en Gud som straffar dig och älskar dig på samma gång. Det är bara vår känslomässiga öppenhet mot vissa föreställningssystem som skapar och genomdriver de föreställningssystemen som inte är i harmoni med kärleken.

Och det är därför det är viktigt att prata om känslor, eftersom det vi behöver göra istället för att säga: ”Jag vill att Gud ska vara en Gud full av vrede”, så behöver vi säga: ”Vad är Gud egentligen, är Gud full av vrede?” För logiskt sett skulle det vara rimligt för mig att om Gud vore en Gud full av vrede, så skulle vi vara döda allihop nu. För förr eller senare hade vi förmodligen allihop irriterat Gud i något läge, och då vore vi alla döda. Och om Gud vore full av vrede så skulle inte det vara särskilt logiskt för mig. Men vi behöver säga det istället för att säga: ”Jag vill att Gud ska vara en vredesfylld Gud, för jag vill att Gud ska straffa alla de som jag inte har lov att straffa”. Och vi behöver sluta projicera vårt egna oläkta tillstånd på Gud och även sluta projicera vårt oläkta tillstånd på andra personer på planeten. Vi behöver äga det: ”Wow, japp, jag har en väldigt kärlekslös känsla inom mig, som är att jag vill att andra ska straffas för det de har gjort mot mig”, och jag behöver läka det inom mig och sluta med det. Jag behöver sluta driva på den uppfattningen.

14.    Hur vi läker felbaserade känslor

Geoff:             Så vad är det bästa sättet för folk att läka den känslan? När de väl upptäcker att de har den känslan, vare sig den kommer från deras föräldrar eller om det kommer från ett trauma som barn, hur gör de för att bli av med den känslan?

AJ:                  Ja, det enklaste sättet är att först prata med Gud om sanningen i det hela.

Geoff:             Men om de inte ens känner till vad sanningen är? Tänk om de var så unga att de inte kan bearbeta sanningen om det?

AJ:                  Nej, nej. Jag pratar inte om sanningen om känslan så som du tror. Jag menar sanningen i att kännas vid vad de faktiskt känner just nu.

Geoff:              Okej.

AJ:                  Så om jag till exempel känner mig väldigt arg på Geoff just nu, så behöver jag äga det: ”Jag är arg på Geoff”, istället för att försöka låtsas att jag inte är arg på Geoff. Det kommer hjälpa mig att ta ett steg närmare den känslan. Och sedan kan jag fråga mig själv: ”Okej, varför är jag arg på Geoff?” Jag har precis träffat karln. Vad är det som pågår? Vad är det inuti mig eller inuti honom som gör mig så irriterad och får mig att känna den här ilskan? Och jag är arg ändå, det inte hans problem, det är mitt problem”.

Så jag behöver titta på vad som pågår inom mig som får mig att känna på det viset. Jag behöver ha någon grad av självanalys, någon grad av ärlig skattning av mitt eget tillstånd innan jag är villig att ärligt undersöka allting ännu mer. När jag kan göra det så kan jag börja längta efter att Gud visar mig vad felet är. Och när jag har gjort det i mitt eget liv, och Maria har haft samma erfarenhet under hela sitt 2 000 år långa liv också, där vi bara har längtat efter att Gud ska visa oss, så blir vi vanligen visade vad det är inom några få ögonblick. Och vanligen är det ett problem som kommer från vårt eget oläkta, känslomässiga tillstånd från vårt förflutna eller en föreställning vi går runt med som inte är i harmoni med kärleken.

15.1. A.J:s och Marias nuvarande relation

Geoff:             Så ni har inte en perfekt, harmonisk relation där ni hela tiden förlåter varandra, utan ni har gräl och argumenterar med varandra?

AJ:                  När vi blev eniga med Gud efter det första århundradet så hade vi aldrig mer några gräl. Så om du tittar på vårt liv under 2 000 år, så har förmodligen 1 900 av de åren varit grälfria. Men under det första seklet, innan, så hade vi definitivt oenigheter och vi hade oenigheter ända fram till min övergång. Jag hade ingen ilska i dem, men Maria hade det ibland, eftersom jag återigen fick ett försprång jämte Maria under det första seklet, vad gäller att jag arbetade mig igenom mina egna saker. Jag träffade Maria när jag var i 30-årsåldern under det första seklet och jag hade arbetat på mitt eget tillstånd sedan jag var 18 år under det första århundradet, eller till och med tidigare än så faktiskt. Så jag hade möjligheten att ta itu med mycket i mig själv som Maria inte hade. Och i det här livet är det stora likheter. Så jag känner mig kanske mer förlåtande än vad Maria gör i nuläget, men vi är båda två pågående arbeten. Så det finns stunder när vi inte håller med varandra.

15.    Att försonas med sina minnen och identiteter

Geoff:             Så du har sagt att i en av videorna jag tittat på att Marias död och hennes situation på Jorden var mycket allvarligare än din egen död.

AJ:                 Ja. Det tog bara 6 timmar ungefär för mig att dö, medan det tog flera dagar för Maria att dö, och hon     torterades under tiden.

Maria:             3 eller 4, tror jag.

Geoff:              3 eller 4.

Maria:             Japp.

Geoff:              Och du har ett minne av det här nu?

Maria:             Japp. Javisst. Det har jag.

Geoff:              Det måste vara ett rätt så plågsamt minne.

Maria:             Det är det. Och det är förmodligen något som började när jag var i 15-årsåldern, och jag tyckte att det var för perplext så jag ignorerade det. Nu är jag mer öppen för den emotionella upplevelsen. Det har varit skräckinjagande, traumatiskt, chockerande och skamligt, alla möjliga känslor har följt med det. När det gäller hur vi tillåter känslor, eftersom jag fortfarande är rädd för den processen, så tillåter jag dem vanligen under några dagar, och sedan stänger jag ned dem i min rädsla, som du kanske kan förstå, så det är ganska förvirrande psykologiskt sett också. Och problemet med att bli klar över sin identitet är definitivt något som A.J. har gått igenom under flera år, för att komma till punkten där han helt enkelt kan prata öppet, tydligt och fritt om alla aspekter av det hela. Och för min del, så har jag ofta…

Geoff:              Lite svårigheter.

Maria:             Svårigheter med att uttrycka det och det känns väldigt personligt med många av känslorna jag upplever, och där finns fortfarande den psykologiska kampen som jag går igenom. Och det är inte bara ett problem kring minnena. Jag antar att det var det jag ville säga förut när du pratade med A.J. om hur han vet. För min egen del så har jag nått en plats där jag vet, men jag gör fortfarande uppror mot det ibland. Och det är inte bara att jag vet för att jag minns allting, för i nuläget så minns jag inte allting. Jag kommer ihåg ganska mycket av många saker, men eftersom jag fortfarande går igenom processen med att öppna mig emotionellt, så kommer jag inte ihåg allting.

Geoff:              Men du har inga som helst tvivel om det.

Maria:             Över vem jag är?

Geoff:              Var det minnet kommer ifrån.

Maria:             Nej. Nej. Och i synnerhet när jag tillåter minnet, om jag säger så. Och det var det jag ville säga tidigare.

AJ:                  Du skulle föredra att ha lite tvivel, eller hur?

Maria:            Ja. Och vi pratade tidigare om känslomässiga investeringar i föreställningar vi har, och jag har sökt inom mig högt och brett och lågt för att hitta min…

AJ:                  Ett alternativ.

Maria:             Vad som skulle vara en känslomässig investering i den här föreställningen, för ärligt talat kan jag inte hitta någon. Men jag känner den vissheten i livet för alla andra kunskaper som kommer när vi är villiga att avslöja och tillåta våra, vilka känslor det nu är som hör samman med det vi ställs inför. Jag har aldrig riktigt satt ord på det tidigare. Så när de här känslorna först började komma upp i mig så såg jag inte på det som bevis för att det här var sant. Och det var definitivt inte en plötslig nedladdning: ”Ja, jag vet att det här är sant”. Det har varit en lång process för mig och ibland en kamp för att tillåta det som är så överväldigande verkligt för mig och sedan komma ut i andra änden av det och inse vad det innebär. Och jag har också känt att jag behöver gå igenom en process där jag urskiljer vad som faktiskt händer. Som ifall det är en andekommunikation som pågår i mitt fall, eller finns det någon barndomshändelse som jag nu på något vis kopplar samman med den här känslomässiga upplevelsen. Och jag insåg för en tid sedan att det inte var på det viset, och om jag tillät den känslomässiga upplevelsen fullt ut, med en öppenhet för vad sanningen kanske är, inte något som sammanförts med vad den är, då skulle jag inse sanningen. Och det skulle vara en process och inte en enstaka händelse som för mig till en bestämd slutsats. Och det är definitivt vad som har hänt och vad som händer.

AJ:                  Och det är vad som hänt mig också. Så uppenbarligen påbörjade jag processen mycket tidigare än vad Maria gjorde, jag har haft mycket mer tid på mig att gå igenom den. Därför har jag en högre grad av visshet. Jag har en visshet nu.

Maria:             Du är säker och du uttrycker det väl.

AJ:                  Javisst. Men om du hade frågat mig för 5 eller 6 år sedan när jag var i början av processen, så fanns det stunder då jag gick igenom cykler på samma vis som Maria har gjort i det förflutna.

Maria:             Och det har funnits många tillfällen när jag bara sagt att: ”Nej, det här kan inte vara sant och det verkar vara så bisarrt”.

AJ:                  Och det är vanligen rädsla de gångerna. Som i mitt fall när jag var rädd för vad andra skulle tänka om mig, jag var rädd för vad de skulle säga. jag var rädd för att bli attackerad, och jag var rädd för att behandlas illa av min familj och så vidare. Så jag föredrog att inte säga något om vem jag var och jag gick igenom en period och bestämde mig för att jag bara ville bo för mig själv i skogen någonstans och bara låta hela saken vara.

Maria:             Och det har verkligen varit min önskan. Som i att: ”Älskling, jag mår bra, jag älskar den här vägen, den är underbar, kan vi prata med alla om detta, om Gud och hur vi kan få kontakt med Gud och oss själva, men kan vi inte bara låta bli att prata om vilka vi är?” Och för en kort tid sedan insåg jag att det handlar om ett problem med sanningen. Hur är jag ärlig mot er om jag sitter och säger allt det där till er och samtidigt vaktar på den här föreställningen som jag har inom mig från er? Jag har ögonblickligen satt upp en känsla av oärlighet över vem jag är, så det är vad som verkligen har fått mig att ta steget att bli mer offentlig med min upplevelse, eftersom jag definitivt har haft massor av rädsla kring det också. Och en rädsla över att jag kanske inte kan lita på mig själv, och A.J. har definitivt inte tröstat mig, han säger: ”Nej, du behöver lita på dig själv.”

AJ:                  Javisst, jag matar inte beroendet. Du förstår, många tror att jag på något vis matar Maria med alla de här sakerna, och sedan måste Maria tro på dem för att vara med mig. Det är i själva verket raka motsatsen. Maria har behövt gå igenom sin egen upplevelse, och varje gång hon försöker involvera mig i den, så säger jag: ”Älskling, det är din upplevelse, du behöver arbeta dig igenom vem du är”. Jag behöver inte arbeta mig igenom vem du är. Jag tror redan att jag vet vem du är; jag känner redan vem du är. Du behöver arbeta dig igenom det”. Och av den orsaken, är det en ganska personlig upplevelse, och ju mer du välkomnar den personliga upplevelsen desto närmare kommer du sanningen, vad sanningen än är, även om den inte är det. Och om vi inte var Maria och Jesus, så skulle den sanningen avslöjas genom den processen.

Maria:             Och det tror jag på väldigt mycket. Jag sade nyligen till någon att jag i själva verket lever i integritet med det jag tror på, och jag är väldigt medveten om vad som är kärlek och var jag har fel när det gäller kärleken. Jag pratar så ärligt och öppet som min själ tillåter just nu. Om det någon gång, och jag kan inte föreställa mig det, men om det någon gång i framtiden avslöjades för mig genom min egen upplevelse att jag inte är Maria Magdalena, så skulle jag lägga dubbelt så mycket tid som jag lagt på att prata med människor om det på att rätta till det felet. För jag har ingen önskan om att vara någon som jag inte är, och jag har ingen önskan om att vilseleda folk i den saken. Så jag tar det på väldigt stort allvar, och jag känner att det är en fråga om kärlek, precis som att jag är öppen mot dig om vad jag känner är en fråga om kärlek. Så om jag kände något annat och sedan vilseledde dig eller kommunicerade med dig på något vis som inte var sant, så skulle jag verkligen vilja att du fick veta det. Javisst. Jag vet inte om jag uttryckte mig så bra där.

Geoff:              Nej, det är bra.

16.    Avslutande ord

Geoff:             Okej, tack så väldigt mycket. Vi skulle förmodligen kunna fortsätta i en evighet. Vi behöver avsluta någonstans. Så, tack så väldigt mycket. Bara för inspelningens skull här, så är ni två inte helt obekanta med mig.

AJ/Maria:       Nej.

Geoff:              Det här är inte något som ni har anordnat.

Maria:            Nej.

Geoff:             Jag har ordnat detta utifrån mitt eget intresse för och min fascination över er och ni har välkomnat mig till ert läger, vilket inte ser ut som något läger direkt, och nu har gett mig lunch och jag uppskattar det väldigt mycket. Så tack så väldigt mycket.

Maria:             Tack, Geoff. Det var jättefint att träffa dig och jag är glad att vi tog vara på möjligheten att få lära känna dig också.

AJ:                  Javisst, vi tycker om att bekanta oss med alla nya ansikten, och vi har vanligen inte särskilt mycket rädsla över att göra det. Så javisst, vi tyckte om det hela.

Geoff:              Jag kunde ha varit en yxsvingande mördare, man vet aldrig.

Maria:             Jag litade på mina känslor från dina mejl också.

AJ:                  Javisst. Vi känner att vi rätt så lätt kan känna folks verkliga tillstånd, så därför känner vi att det inte är så mycket att vara rädda för.

Geoff:              Jag är inte särskilt skrämmande.

AJ:                  Nej. Och även när vi har haft andra som kommit hit för att göra intervjuer, så kan vi fortfarande känna deras tillstånd och vad deras avsikter är. Och hur vi ser på intervjuerna är att vi är glada att vara med på en intervju. Och det personen gör med intervjun är helt upp till dem. Vi har ingen kontroll över det. Som du ser så spelar vi också in det, och det är bara för vår egen dokumentations skull. Eftersom vad vi har märkt i det förflutna är att vi har haft en överenskommelse med många av de som intervjuat oss, och sedan har de backat ur avtalet om att ge oss råmaterialet från intervjun.

Maria:             Det handlar också om att ha en historisk dokumentation över vilka vi är och var vi befinner oss i stunden. Som att, vi börjar bli motiverade till det och insåg att kanske det finns ett värde i att vi också dokumenterar detta. Så, javisst.

AJ:                  Det var trevligt att träffa dig, min vän.

Geoff:              Japp. Er också.

AJ:                  Du är välkommen att hälsa på när du vill.

Geoff:              Tack så väldigt mycket. Det kan hända att jag tar er på orden där.