Intervju med Jesus – Föräldrar & barn, del 1 och 2

Du hittar de inspelade seminarierna som inbäddade videor här på sidan i slutet på vardera session.

Påminnelse från Jesus och Maria

Jesus och Maria vill påminna dig om att i alla dokument som produceras av Divine Truth, och som innehåller information från Jesus, Maria eller någon annan person, ingår bara en del av Guds Sanning som de själva personligen har upptäckt.

De innehåller inte och kan inte innehålla all Guds sanning, eftersom Guds sanning är oändlig och mänskligheten för alltid kommer fortsätta att upptäcka mer av Guds sanning vartefter vi utvecklas i mottagandet av Guds kärlek.

Var vänlig och kom ihåg att på grund av dessa begränsningar så kan information i det här dokumentet komma att behöva revideras i framtiden.

Originaldokument på engelska (PDF): Klicka här
Översatt dokument på svenska (PDF): Klicka här

Observera: Divine Truth Ltd och God’s Way of Love Organisation har ett urvalsprogram för volontärer som vill arbeta med att sprida och leva enligt Guds sanningar. Då ingen svensktalande person ännu har godkänts som volontär (enligt kriterierna som finns på engelska om du klickar här), så har heller inte någon av de svenska översättningarna kunnat godkännas som tillräckligt korrekta för att Divine Truth Ltd ska kunna garantera deras tillförlitlighet.
Med andra ord kan min och andra frivilliga översättares förståelse av originaltexterna fortfarande innebära att översättningarna inte med precision förmedlar det som Jesus, Maria Magdalena och övriga som representeras i texterna ursprungligen avser med det som sägs och skrivs i dessa.

Med Jesus & Justin Crick. Det här dokumentet är en avskrift av en intervjuserie på ämnet föräldraskap på ett sätt som är harmoniskt med Guds kärlek.

Intervjun genomfördes den 15:e april 2013 i Wilkesdale, Queensland, Australien.

Intervju med Jesus

Föräldrar & barn

Session 1 del 11

1.  Introduktion

Justin: Okej, hej allihop, jag heter Justin Crick. Idag är jag här med Jesus, eller A.J, för att prata om ämnet föräldrar och barn. Mitt intresse för det här ämnet kommer sig av att jag har två små pojkar i åldrarna 8 och 6, och jag har tagit mig för att arbeta igenom en del känslomässiga grejer och har försökt anamma Vägen med Guds kärlek i föräldraskapet så mycket jag kan, eller så mycket som jag är bekväm med just nu. Jag har sett en del riktigt trevliga förändringar i mig själv, och även i pojkarna, vilket är en stor orsak till att jag är väldigt intresserad av det här ämnet och vill dela med mig av hela det här området.

Jesus2: Så det är den främsta orsaken till att du vill göra intervjun?

Justin: Ja. Jag ser många föräldrar som kämpar och har gått igenom lite av en process där jag har arbetat mig igenom lite saker och sett hur saker förändras och blir bättre, jag ser en del föräldrar som har samma problem som jag haft och jag säger: ”Wow, det behöver inte vara på det viset, det kan vara på ett annat sätt.”

Jesus: Och du leder lite av en grupp också, som en föräldragrupp.

Justin: Ja, jag organiserar en slags sammankomst då och då, bara när jag känner för att göra det, och jag antar att det är rätt så bra för vi har använt häftet om föräldraskap som du delat ut nyligen som vägledning (se 20090307 – Human Relationship – Parenting Children, outline/Relationer mellan människor – Att uppfostra barn, utkast). När man har ett bra, koncist material som det, så blir det mycket lättare att hålla i en grupp, men det är bra och det utmanar föräldrarna.

Jesus: Och det finns en hel del frågor från föräldrarna, eller hur, som vi vill ta upp så småningom. Hur många är det totalt?

Justin: Jag känner bara till runt 40 stycken från början, och jag vet att det finns ett helt gäng till som jag och andra kan lägga till. Idag går vi bara igenom de första, kanske ett dussintal eller så, beroende på hur det ser ut med tiden, och så tar vi de andra frågorna en annan gång.

Jesus: Inga problem, låter bra, Justin.

1 Tidsstämplarna börjar om i början av varje enskilt avsnitt.
2 Även kallad Alan John Miller, eller AJ.

2.   Kan du definiera en förälders roll?

Justin: Kan du definiera en förälders roll?

Jesus: Ja, först så tänkte jag med just den här frågan att det är viktigt för mig att slå fast att det inte är upp till mig att definiera en förälders roll, för någon annan har redan definierat den rollen. Så den verkliga frågan är egentligen, hur har Gud definierat förälderns roll? Det är den viktigaste frågan för mig.

Gud definierar förälderns roll på unika sätt, som inte är desamma som hur människor på Jorden definierar förälderns roll. Guds definition av förälderns roll är uppenbarligen väldigt annorlunda, för Gud har ett annat perspektiv på föräldraskap än vad de flesta på planeten har som perspektiv på föräldraskapet.

2.1.   Gud är barnens verkliga förälder

Jesus: Guds perspektiv på föräldraskapet är detta: Gud har gjort alla barn; och det finns bokstavligen miljarder och åter miljarder barn som Gud har gjort, och var och en av dem behöver inkarnera för att påbörja processen med individualiseringen. Med andra ord så behöver de komma till Jorden och åtminstone introduceras till livet som en upplevelse, innan de har någon medvetenhet om sig själva, innan de har någon självmedvetenhet, medvetenhet om sig själva som individer. Med andra ord så behöver de gå igenom en process.

Innan de kommer hit, så har de – till skillnad från vad de flesta tror och många läror om reinkarnation påstår – inte någon existens där de är medvetna om sig själva. De fanns som själar, som hälften av en själ i själva verket, men de hade inte någon medveten kännedom om sig själva. Däremot får de en medveten kännedom om sig själva när de kommer till Jorden. Det är i själva verket hela poängen med att komma till Jorden.

Med allt det i åtanke så betyder det att Gud är deras verkliga förälder, inte vi. Allt vi har gjort är att skapa deras fysiska och andliga kroppar genom den sexuella processen, så som ”föräldrar” är vi egentligen inte deras föräldrar. Ur Guds perspektiv är vi inte deras föräldrar, Gud är deras förälder, och vi är de som skapat de två formerna, den fysiska och den andliga kroppen genom vilka de kan uppleva livet. Med andra ord har Gud engagerat oss i individualiseringen genom att ge oss förmågan, genom sexuell fortplantning, att skapa en fysisk kropp och en andekropp så att den oinkarnerade själen kan få kontakt med den fysiska världen och andevärlden.

Om vi ser på det ur det perspektivet kan vi se att ur Guds perspektiv så är vi inte föräldrarna, vi är bara de som skapar två kroppar, och vi gjorde inte så mycket för att skapa dem heller. (Skrattar) I en del fall gjorde vi väldigt lite eller nästan ingenting för att skapa de två kropparna, så ur Guds perspektiv är vi inte barnets föräldrar.

Barnet är Guds barn och vi har en annan roll. Den rollen är att skapa de två kropparna som barnet kommer använda. De två kropparna kommer att användas av barnet, barnets själ, för att möta eller få kontakt med sin upplevelse av att individualiseras; dess upplevelse av att lära sig om sig själv. Om du ser på det ur det perspektivet, så definierar Gud en förälders roll som att vi enbart är de som skapar behållaren som barnet använder under en viss tid, ibland längre, ibland kortare tid, där det lär sig att uppleva sig själv.

Enligt den definitionen så kan vi sedan ställa följdfrågor. Okej, med tanke på detta, hur definierar då Gud en fysisk förälders roll, som i en person på Jorden som har haft sex med någon och skapat de här två kropparna som barnet har inkarnerat i? Jag känner att det är en väldigt viktig fråga, för det finns många väldigt viktiga saker som ingår i förälderns roll om den utövas korrekt i harmoni med kärleken, och vad de skulle göra.

2.2.  Föräldrarnas roll är att lära barnet om Gud, kärlek och universum

Jesus: Jag känner att den första rollen vi har är att lära barnet om vad vi har lärt oss om Gud och universum; det är en av de roller vi har som föräldrar. Det betyder inte att vi tvingar på barnet våra föreställningar, för om vi är helt ödmjuka så känns vi vid att vi inte vet allting. Och många av de saker vi tror att vi vet, de vet vi i själva verket inte, så att tvinga på barnet just de föreställningarna skulle inte vara så fördelaktigt, men det är viktigt att dela med sig av just de sakerna till barnet.

En annan roll är att dela med sig – och det här är den primära rollen – att dela med sig av kärleken till barnet. Vi vill lära barnet om kärlek i synnerhet, och orsaken till att vi i synnerhet vill lära barnet det vi har lärt oss om kärlek, är att hela universum fungerar … alla Guds lagar fungerar med kärlek som den underliggande principen. Så ju mer vi kan dela med oss till barnet om kärlek och lära barnet om kärlek, desto mer lär vi barnet om universum och om Gud och Guds lagar.

Den tredje saken är väldigt viktig… jag har förresten inte räknat upp dem efter hur viktiga de är, det här är bara väldigt viktiga saker som är en del av Guds definition av föräldrarnas roll, och jag svarar gärna på enskilda frågor om var och en om du vill innan jag fortsätter till nästa.

Justin: Ja, det finns ett par…

Jesus: Jag vet att det gör det… men vi vill definiera förälderns roll som en del av den här frågan, känner jag.

Justin: Så vad är meningen om våra barn… ja, jag säger ”våra barn”, men de är inte det egentligen…

Jesus: Vilket i sig inte är ett särskilt ärligt eller sant uttalande, de är inte våra barn, de är Guds barn, vilka vi bara har skapat en behållare åt. Hur säger vi det då på rätt sätt? Med det engelska språket så vet jag inte, men det är väldigt viktigt att se att till och med hur vi ser på våra barn är felaktigt redan, och det är problemet. Innan vi ens påbörjar föräldraskapet så har vi redan börjat anta att de är våra barn, vilket är ett ogiltigt antagande och det är väldigt viktigt att förstå. De är inte våra barn, de är Guds barn.

Det är som att du har fått vårdnaden om någon annans barn. (Skrattar) Vad kommer du göra med det? Vad skulle du välja att göra med det, om det var så att du fått vårdnaden, för du har fått vårdnaden om två av dem? Vad skulle du välja att göra med det?

En av de saker jag skulle välja att göra som, om vi kallar det så, en surrogatförälder, är att först visa dem vem deras riktiga förälder är. Det skulle vara en av de saker jag definitivt väljer att göra, att prata med dem om universumet som finns omkring dem, hur allt styrs av kärlek, och att allt det här är en återspegling av deras verkliga förälder, vem deras verkliga förälder är.

2.3.  Gud är barnens verkliga förälder (fortsättning)

Justin: Men jag förmodar att det är en ganska konfronterande sak för en förälder, att få höra att du egentligen inte är deras förälder; du är en surrogatförälder.

Jesus: Precis.

Justin: Ja, och jag vet att när jag började inse det här så tänkte jag: ”Wow, det är ganska stort, som att, vad är det för poäng, varför har Gud gjort det så här?”

Jesus: Ja, jag antar att det är en annan fråga vi kan ställa, och jag tror att du till och med har med den på listan, men jag känner att vi behöver ägna mer tid först åt hur Gud definierar rollen, därför att orsakerna till att Gud har gjort det så här är några andra än vad vi kan göra som föräldrar, känner jag.

Det är väldigt viktigt att vi förstår rollen som föräldrar ur Guds perspektiv först, istället för att tänka på det som: ”Varför gjorde Gud det här? Vad är meningen med allt det här?”. Det är en efterföljande fråga känner jag, vilken har giltiga svar förstås, men jag känner att de viktigare frågorna är: ”Vad är definitionen av rollen?” som du undrar i den här frågan och som jag har nämnt.

2.4.   Föräldrarnas roll är att lära barnet om Gud, kärlek och universum (fortsättning)

Jesus: Jag känner att det första som är väldigt viktigt är att introducera barnet till världen, till universum, och introducera barnet till Gud, introducera barnet till Guds lagar, introducera barnet till sanning, introducera barnet till kärlek, introducera barnet till ödmjukhet, introducera barnet till andra saker, som att vi har en evig existens.

Alla de här andra sakerna behöver introduceras för barnet, inte som en föreläsning, men genom föräldrarnas exempel på hur föräldern lär sig de här sakerna och pratar med barnet om de sakerna medan barnet växer. Och inte tvinga barnet att acceptera något av det heller, för att göra det skulle vara disharmoniskt med lagarna om den fria viljan. Det handlar om att dela allt det med barnet.

2.5.  Att lära barn om Guds lagar

Jesus: Som förälder så är emellertid en av de primära rollerna och en av de primära sakerna som Gud har definierat åt oss att Gud har skapat en hel struktur, kan vi kalla det, enligt vilken universum fungerar, och vi kan hänvisa till den strukturen som Guds lagar. Alla Guds lagar är kärleksfulla. Om vi som föräldrar undviker att ordna kärleksfulla lagar i vår egen familj, så lär vi barnet att bli upproriskt mot Guds lagar.

Så en väldigt viktig roll, eller om vi kallar det definition av att vara förälder, är att lära barnet att det finns lagar eller begränsningar. Om de verkligen är kärleksfulla så finns det lagar som baseras på kärlek som kommer att vägleda deras handlingar, och det skulle finnas någon form av konsekvens om kärlekslagen inte följs.

Gud aktiverar automatiskt de konsekvenserna, så vi behöver inte nödvändigtvis skapa några fler lagar än vad Gud redan har skapat; allt vi behöver göra är att se till att barnet ser resultaten av att välkomna lagen, vilket alltid kommer vara lyckligt och positivt, eller ser resultaten av att göra uppror mot lagen, vilket alltid kommer leda till smärta och lidande. Så närhelst barnet känner smärta och lidande, så förstår barnet att det delvis beror på deras eget val att göra något som bryter mot lagen.

2.6.  Vikten av att föräldern lär sig om kärlek, sanning och Guds lagar

Jesus: För att förstå alla de här principerna så är det viktigt att föräldern förstår dem själv. (Skrattar) Och det är här det stora problemet med föräldraskapet på planeten ligger just nu. Det är att de flesta föräldrar inte har någon aning om någon av Guds lagar, de har ingen aning om Guds definition av kärlek, de har ingen aning om vad Guds definition är av sanning, de har ingen aning om vad det innebär att vara ödmjuk. Så det är nästan omöjligt för dem nu att uppfostra sina barn på ett lämpligt vis, och det är det problemet vi står inför.

Att verkligen uppfostra ett barn kommer behöva bli långt mer ödmjukt än vad det är för närvarande, och att inse alla de här grundläggande sanningarna innan de klarar att absorbera rollen som Gud har gett dem på ett lämpligt sätt.

Justin: Så om föräldern inte förstår Guds lagar och kärlek, i princip, så är det nästan meningslöst att försöka skapa en egen uppsättning pseudoregler eller en kärleksfull omgivning.

Jesus: Ja, jag skulle inte säga att det någonsin är meningslöst, för under tiden så lär du dig om kärlek genom den här interaktionen; det här är vad vi kommer samtala om när du ställer olika frågor. Jag känner inte att det någonsin är meningslöst för föräldrar att ha regler eller lagar i sitt eget hushåll. Jag känner att det är avgörande att de förstår hur de här reglerna förhåller sig till Guds regler eller lagar och om de verkligen gör samma sak som Gud.

Mina känslor är, och de här känslorna är väldigt starka när det gäller föräldraskap, att om du som förälder inte är särskilt uppriktig i att ta reda på vilka Guds lagar är och du inte är särskilt uppriktig i att leva i harmoni med dem, och du inte är särskilt uppriktig i att göra saker som du behöver för att ta in kärleken i ditt liv, hur kan du då någonsin förvänta dig att dina barn ska vara uppriktiga i de sakerna? Att förvänta dig att ditt barn gör det skulle vara skenheligt.

Så mitt förslag till föräldrar är att det första de gör om de tänker bli föräldrar, är att de behöver analysera om de personligen är uppriktiga i att göra alla de här sakerna först. Vi kan inte förvänta oss att vårt barn gör något som vi inte är villiga att göra.

Tänk på saken – vi är Guds barn. Om vi inte är villiga att se Guds definition av kärlek och vi inte är villiga att se Guds definition av sanning, och vi inte är villiga att se Guds definition av ödmjukhet, och vi inte är villiga att se många saker av Guds universella lagar, och vi då tar den här rollen där vi är föräldern, och föreställ dig en stund att vi har ett barn, vilket vi i själva verket inte har, och vi har redan nämnt det, men föreställ dig att vi tror inombords att: ”Åh, nu har jag det här nyfödda barnet”, hur kan vi då någonsin förvänta oss att det här barnet värdesätter min lag, att det här barnet värdesätter min definition av kärlek, att det här barnet värdesätter min definition av sanning, att det här barnet blir tillräckligt ödmjukt för att acceptera min definition av saker? Om jag inte har gjort det med Gud, hur kan jag då förvänta mig att barnet gör det med mig?

Det är här jag känner att det är väldigt viktigt att vi förstår rollen som Gud har gett oss genom att låta oss skapa den fysiska kroppen och andekroppen som Hans barn inkarnerar, individualiseras i.

2.6.1.   Att ge upp vårt ansvar har konsekvenser

Jesus: När vi väl förstår de här grundläggande principerna i vår relation med Gud, så kan vi inpränta dem i vårt barn. Men ta inte vägen som förälder där du säger: ”Åh, jag vet inte vilka Guds lagar är, så jag tänker inte ge mitt barn några lagar.” Det skulle i själva verket bli en katastrof för ditt liv, vilket du kommer märka väldigt snabbt när barnet är i 2-årsåldern, för det mesta. Du kommer märka att du har gjort en del misstag på vägen, för barnet har inga riktlinjer, ingen riktning och har ofta total kontroll över familjen i det läget, och det skulle vara en katastrof för resten av familjen. Faktum är att den fria viljan skulle påverkas för alla i familjen av ett väldigt bortskämt barn under de omständigheterna.

Så vi kan inte säga: ”Åh, eftersom jag inte visste, och eftersom jag är okunnig så tänker jag inte göra någonting”, och faktum är att det här är en av lärdomarna om kärlek. Du kan inte välja att göra ingenting. Det är en av Guds lärdomar om kärlek. Närhelst du väljer att inte göra något eller tänker att ditt barn inte ska göra någonting, så har du i själva verket valt något och det finns lagar inblandade när du väljer saker, de har allihop konsekvenser. En del av konsekvenserna är lyckliga och en del av konsekvenserna är ledsamma och smärtsamma, beroende på om de var lyckliga för att vi följde lagen och levde i harmoni med lagen, eller om de var ledsamma och vi bröt mot lagen. Det är vad som orsakar smärta och lidande.

Om vi förstår de här underliggande principerna så skulle vi aldrig som föräldrar säga: ”Åh, jag lämnar ifrån mig allt ansvar för det här barnet när det gäller de här lagarna”, för du kommer märka att när barnet är väldigt litet, bara några månader gammalt, så kommer det bossa runt hela ditt liv när det är i ettårsåldern. Och du kommer känna påföljden av att inte agera på det viset, vilket är en del av konsekvensen kan vi kalla det, av att bryta mot kärlekslagen när det gäller vårt barn.

Det är inte det kärleksfulla att göra att välja att avstå från ansvaret för barnet, och i synnerhet att avstå från ansvaret för barnet som du tagit in i ditt liv, genom skapandet av dess kroppar. Det är väldigt kärlekslöst att avsäga sig ansvaret, och du kommer definitivt att känna konsekvenserna av det bortlämnandet om du fortsätter att agera på det viset.

2.7.   Sammanfattning av förälderns roll

Jesus: Så jag känner att när vi väl förstår att Guds önskan är att vi som föräldrar ska lära oss hur det känns att vara en förälder, men också att inpränta alla de här olika principerna om Gud och Guds universum och Guds natur och universum självt i barnet, och hur det fungerar och alla de sakerna, det är den primära definitionen av en förälders roll ur Guds perspektiv.

Det är inte mitt personliga perspektiv, det är perspektivet som även jag, som förälder, eftersom jag har fått två barn, har behövt komma till rätta med. Jag ser inte mina barn, som det heter, som mina barn. De är mina bröder. Jag har två söner och jag ser inte på dem som mina söner, de är mina bröder och allt jag är, är ett av Guds äldre barn; med andra ord så inkarnerade jag före dem.

Förhoppningsvis betyder det att jag vet lite mer än de, men det är inte alltid en garanti. Faktum är att om jag har ägnat en liten del av mitt liv åt att undersöka Guds lagar, en liten del av mitt liv åt att praktisera kärlek, en liten del av mitt liv åt att vara ödmjuk och vilja ha sanning, så är det högst sannolikt att mina barn kommer veta mer om universum när de är 2 eller 3 år gamla än vad jag gör. Faktum är att om jag fortsätter att inpränta min definition i dem, så kommer jag förstöra deras kunskap därigenom. Om jag håller fast vid konceptet att jag är föräldern, jag är chefen, jag är personen som bestämmer vad de ska göra eller säga, så är jag redan ur harmoni med kärleken ur Guds perspektiv.

Det är intressant, tycker jag, hur många mödrar och fäder som säger det till sina barn, i synnerhet när de är rasande eftersom barnet inte gör något de vill: ”Jag är din förälder, du måste lyssna på mig”, eller ”Jag är din mor, hur vågar du? Jag födde dig till den här världen!” Nej, det gjorde du inte, genom en process gjorde du två kroppar, och visst – moderns process tog 9 månader, medan pappans kanske tog ett par minuter (skrattar), eller kanske kortare tid än det ibland. Men i verkligheten så är de ändå inte dina föräldrar, du är fortfarande inte barnets mor. Allt du har gjort är att ha tagit hand om den fysiska kroppen och andekroppen åt barnet i 9 månader, det är allt du har gjort, och du behöver få perspektiv i ditt sinne och dina känslor efter hur Gud ser på hela den här processen. När vi gör det så tar vi verkligen hand om barnet, för vi vet att: ”Det är inte mitt, det är inte vårt, det är Guds barn”, och som sådant är det ett väldigt djupgående ansvar att ta hand om barnet så som Gud skulle ta hand om det.

3.   Hur kan vi lära oss att uppfostra så som Gud gör?

Justin: Hur kan vi lära oss att uppfostra så som Gud gör?

Jesus: Det här är en väldigt viktig fråga känner jag.

3.1.  Att lära barn om Guds lagar och följderna av beslut

Jesus: Om du tittar på hur Gud uppfostrar, så konstruerar Gud ett helt ramverk av lagar, och det här ramverket av lagar påverkar oss fysiskt, emotionellt, andligt och moraliskt. Alla de här lagarna har följder och konsekvenser. En del av dem är lyckliga konsekvenser, baserat på om vi lever i harmoni med dem, och andra är inte så lyckliga konsekvenser; de är ledsamma och orsakar smärta och lidande när vi inte lever i harmoni med dem.

Gud tvingar oss aldrig att göra ett val, tvingar oss aldrig att göra ett val. Gud uppmuntrar oss att göra ett positivt val, genom sitt feedbacksystem kring vad som är kärleksfullt och vad som är kärlekslöst, och även om vi inte gör något val, så är det ett val. Vi bryter mot några lagar om underlåtande, kan vi kalla det.

Det finns synder där vi underlåter och synder där vi deltar, och med synd så menar jag att varje gång vi syndar, så är allt vi gör att vi bryter mot kärlekslagen – varje gång. Det finns synder, eller att bryta mot kärlekslagen, som är synder där vi underlåter, med andra ord där vi inte har gjort något som vi borde ha gjort, och det finns synder där vi deltar, vilket är att vi gjorde något som vi inte borde ha gjort, eller gjorde något som inte var i harmoni med kärleken.

Det är väldigt, väldigt viktigt för oss som föräldrar att förstå att det är det här vi behöver hjälpa våra barn att förstå också. Olyckligtvis, om vi inte förstår det så bra, så kommer vi uppenbarligen inte kunna lära ut det till våra barn. Och det är här det är väldigt viktigt för oss som föräldrar att utforska Gud och Guds lagar och förstå ramverket och universum innan vi får barn.

Olyckligtvis igen, så sker inte det här i de flesta personers fall. De får barn innan de förstår sanningen om universums ramverk, så nu behöver de gå igenom sin egen inlärningsprocess medan barnet är hos dem, och det är därför många föräldrar känner sig fullständigt förvirrade.

Men om du tänker på rollen med att ha lagen och förstå lagen, så skulle vi förstås kunna göra lagar som är i harmoni med Guds kärlekslagar, och låta barnet lära sig genom processen med beslutsfattande hur det ska fatta beslut som är i harmoni med kärlek, och visa dem vilka konsekvenserna blir när besluten inte är i harmoni med kärleken.

3.1.1.   Ett exempel med att lära ett litet barn om konsekvenserna av att stjäla

Jesus: Så: ”Märkte du när du gick fram till det lilla barnet och stal hans bil, märkte du att du fick en smäll på näsan då? Det är en konsekvens av att du bröt mot kärlekslagen. Du frågade aldrig barnet och du gav aldrig barnet möjligheten att säga nej.” Om du har ett litet småbarn som precis har stulit någons bil och de har bråkat en massa, så har du möjligheten att resonera med dem på deras nivå, som förälder, om du väljer att göra det.

Problemet för de flesta föräldrar är att de inte tar sig tiden att göra det här. Det tar tid att göra det här, och de flesta föräldrar är så upptagna med att göra allt annat att de inte ger sig själva tiden att resonera med sina barn. Därför genomdriver de en lag med bestraffningar. Och vi tar till våld, när det gäller bestraffningar, mot våra barn, eftersom vi blir otåliga över att göra det på det andra viset, vilket är hur Gud gör det, genom att låta barnet gå igenom en upplevelse och försöka visa dem genom upplevelsen att något är fel.

Justin: Så det är något annat än föräldern som ser sitt barn stjäla ett annat barns bil och sedan läxar upp sitt barn för att det gjorde så?

Jesus: Ja. Gud läxar uppenbarligen inte upp dem. Det Gud försöker göra är att visa dig genom konsekvensen. När du än väljer en handling så känner du omedelbart, om du är känslig, konsekvensen av din handling. Du känner en positiv konsekvens och säger: ”Wow, det var verkligen bra, det där blev väldigt bra.” Det kommer lite feedback som säger att du måste ha agerat i harmoni med kärleken, om vi antar att det inte vara några beroenden inblandade i det hela. Och sedan får du en negativ konsekvens, och du säger: ”Jaha, wow, det där gjorde ganska ont, något måste ha varit ur harmoni med kärleken där.”

3.2.   Fördelar med att lära barn om kärleken

Jesus: Om vi som föräldrar gör exakt samma sak med Guds barn som har hamnat i vår vård, så kommer våra barn lära sig väldigt snabbt om kärlek, eller åtminstone så mycket som vi vet om det, och de kommer lära sig mycket snabbt om Gud, eller åtminstone så mycket som vi vet om Gud.

3.2.1.  Barnet blir oberoende

Jesus: När de väl kommer upp i 4- eller 5-årsåldern och har lärt sig alla de sakerna, genom sina egna experiment och om vi har hjälpt dem, tillåtit dem att göra misstag utan att de blir bestraffade och så vidare, så skulle de nu ha en villighet att experimentera på egen hand. Vid det laget, när de är 4 eller 5 år gamla, så skulle nästan alla deras handlingar redan vara i harmoni med kärleken, om vi har gjort jobbet väl.

Det betyder inte att de inte skulle välja att göra alla möjliga saker som konfronterar oss, för som föräldrar vill många av oss ha kontroll, inte kärlek, och många av oss vill tala om för barnet vad det ska göra. Det är förstås ett problem, men om vi verkligen engagerade oss i barnet på det här viset så skulle vi älska att barnet är oberoende vid 5 års ålder. Vad ser vi på Jorden idag? De är 35 år gamla och är fortfarande inte oberoende. (Skrattar) Och det är något som är fel med det.

Justin: Ja, och det är något som är konfronterande. Jag har ställt den här frågan till föräldrar tidigare: ”Hur skulle du känna om ditt barn var 5, 6, 7, 8 år och levde med sin själsfrände i harmoni med Gud, helt oberoende av dig?

Jesus: De är oberoende av dig, har sitt eget hus, attraherar sin egen försörjning, vet mer än vad du vet, (skrattar) är lyckligare än vad du är och så vidare. Jag skulle föreslå att de flesta föräldrar skulle koka över i det läget, och de skulle försöka få kontroll, vad de känner är kontroll, över hela situationen.

Gud är inte på det viset. Gud försöker inte få kontroll över vår situation. Till och med när vi är på väg mot något omoraliskt så försöker Gud ändå inte ta kontroll över situationen. Allt Gud försöker göra är att visa oss smärtan och lidandet som vi skapar i vårt eget liv genom våra val.

Så verkligheten är att ja, jag håller med om att de flesta föräldrar skulle vara allvarligt störda över det här konceptet, där barnet när det är 8 år vet mer än de flesta med en universitetsexamen gör, eftersom det har förmågan att absorbera information så snabbt.

Det kan flera språk, det vet vem deras själsfrände är, det vet vad som är det kärleksfulla att göra i de flesta situationer. Och verkligheten är att barnet förmodligen skulle konfrontera föräldrarnas kärlekslösa beteende för det mesta i det här läget, så de flesta föräldrar skulle kanske känna någon grad av ilska och raseri mot sitt barn under de omständigheterna, olyckligtvis.

Verkligheten är dock att om vi inpräntar barnet med de här sakerna som kärlek, sanning, ödmjukhet, respekt för lagen och den sortens saker som alla är i harmoni med kärleken, och de ser förhållandet mellan lag och positiva följder och lag och negativa följder om vi bryter mot lagen, då kommer de växa upp och vara väldigt harmoniska med Guds omgivning, väldigt harmoniska med platsen för sitt skapande.

3.2.2.  Barnet utvecklas snabbt och kan hitta sig själv

Jesus: Och ännu viktigare är att de kommer få hitta sig själva på egen hand under tiden, därför att de nu förstår att sättet att hitta sig själv är att föra sitt liv till att vara i harmoni med kärleken. Det är så du upptäcker ditt sanna jag, din verkliga natur, din riktiga personlighet som Gud har skapat.

Om vi ger dem den gåvan så kommer de alltid komma ihåg vem som gav dem den gåvan, men om vi tar bort den gåvan från dem, vilket är vad de flesta föräldrar på planeten gör just nu, så kommer de ofta som vuxna tänka på oss med massor av motvilja och olyckligtvis med mycket smärta.

Justin: Ja, det är en av de största sakerna som jag ser när vi tar itu med de egna sakerna. När vi tar itu med de egna sakerna så förändras dina barn direkt, och det befriar dem, är den term jag gillar, det är som att du befriar dem från deras egen, osynliga begränsning som du har lagt kring dem och du ser dem förändras och de öppnar upp sig.

3.3.  Att lära barn på själsnivå snarare än intellektuellt

Jesus: De flesta föräldrar känner jag, i nuläget, förstår inte att den här underliggande principen om allt jag precis har pratat om inte handlar om vad du säger till dem, det handlar om känslorna som kommer från din själ om de här sakerna.

Du kan säga till dem: ”Hör här, nu följer du Guds lag”, men om du själv är upprorisk mot Guds lag, så lär du i själva verket ditt barn att vara upproriskt mot Guds lag. Det är som en man som röker på sin cigarett och säger: ”Börja aldrig röka.” Ja, han lär dem inte att inte röka, han lär dem: ”Jag röker så det kan du också göra”, det är vad han lär dem. Vi behöver förstå att vi gör det här mot våra barn emotionellt.

Medan jag håller fast vid vissa känslor, så lär jag mitt barn att hålla fast vid samma känslor. Medan jag håller fast vid olika föreställningar som inte är i harmoni med kärleken, så lär jag mitt barn att ha samma föreställningar, även om jag tänker något annat intellektuellt sett.

Det är här det är viktigt att förstå hur själen fungerar. Barnets själ fungerar på samma sätt som vår egen, och det är att det som finns inuti oss emotionellt bestämmer vilka föreställningar vi har, och de här andra sakerna bestämmer vad vi gör med vårt liv.

3.4.  Att behandla barn som Gud behandlar oss

Jesus: Så när det gäller vad Gud skulle önska att vi gjorde under de omständigheterna är: ”Gör det Gud gör.” Hur behandlar Gud dig? Gud läxar inte upp dig varje gång du gör ett misstag, så läxa inte upp ditt barn varje gång de gör ett misstag. Gud bestraffar dig inte varje gång du gör ett misstag som inte är i harmoni med kärleken, däremot finns det en konsekvens.

Det finns en lag om att det alltid finns en konsekvens av att agera ur harmoni med kärleken, och Guds lagar är alltid proportionerliga. Med andra ord, så om du bryter mot en liten lag blir det en liten konsekvens, och om det är en stor lag du bryter mot så blir det en stor konsekvens, och vi behöver tillämpa samma slags principer i vår familj. Det finns en stor konsekvens varje gång du bryter mot kärlekslagarna, och om du bryter mot en mindre lag, till och med bara en fysisk lag, så blir det bara en liten konsekvens.

Vi får förstå vad som pågår och vara ärliga, det finns inget behov av att vi som föräldrar tillämpar en större konsekvens än vad Gud redan tillämpar. Det finns inget behov av att jag som förälder konstruerar fler lagar än vad Gud har konstruerat när det gäller uppfostran av mitt barn. Det jag behöver göra istället är att visa barnet att den här lagen finns, och visa barnet hur konsekvensen uppstod när de bröt mot den. Det kräver att jag förklarar saker, det kräver att jag demonstrerar det genom mina egna handlingar.

3.5.  Problem som hör ihop med att styra över barn

Jesus: Det är här jag känner att många föräldrar motsätter sig processen, eftersom de för det mesta försöker styra barnet eftersom de har för lite tid själva. De är alltid tidsbegränsade, de flesta föräldrar, och därigenom genomdriver de lagen genom ett påföljdssystem som ofta vida överskrider Guds system av konsekvenser, och i slutänden faktiskt också uppmuntrar barnet att vara rädd för föräldern.

Så istället för att barnet känner kärlek till sin egen förälder som skapade deras två kroppar och sedan känner kärlek som en följd av det till Gud, så är Gud nu någon som de är rädda för eftersom de nu också är rädda för föräldrarna som agerar å Guds vägnar, och det är uppenbarligen en väldigt negativ sak att göra.

Vi vill ge barnet en omgivning där barnet kan upptäcka sin egen natur i högsta möjliga utsträckning utan begränsningar, eller för att säga det tydligare, utforska den i högsta möjliga utsträckning där den enda begränsningen är att de agerar i harmoni med kärleken. Om det gjordes så skulle många märka att de har väldigt härliga barn; de skulle också ha väldigt härliga tonåringar när de här barnen kommer upp i tonåren, och när barnen blir vuxna så skulle de bli väldigt härliga vuxna.

Justin: Ja, det skulle vara fint, och kanske för föräldrarna, jag har gått igenom processen där jag försökt ändra mina barn utan att ändra mig själv först och det fungerar inte alls.

Jesus: I synnerhet om du försöker komma närmare Gud. Ingenting fungerar alls, och det är därför folk som är religiösa, till exempel, märker att deras barn är i ett totalt uppror, eftersom de försöker tvinga religionen på sitt barn och det bryter redan mot en av lagarna. Konsekvensen av det är att du kommer orsaka upproriskhet. Barnet kommer automatiskt bli upproriskt som en konsekvens av ditt försök att tvinga in barnet i din föreställning, och varje gång du gör det så värdesätter du inte barnets fria vilja.

Nu känner barnet att du inte värdesätter dess fria vilja som en naturlig konsekvens av din handling, och som en följd av det försöker det göra uppror mot det, precis som du gör när någon annan inte värdesätter din fria vilja. I slutänden, om vi blir upproriska tonåringar, så är föräldern den enda personen som har skapat den upproriska tonåringen, och de har skapat henne eller honom genom sina handlingar som har varit ur harmoni med Guds lagar, även om de tror att sådana handlingar var i harmoni med Guds lagar, och det är det här problemet vi har som föräldrar.

3.6.   Barns handlingar är en konsekvens av föräldrarnas känslor och föreställningar

Jesus: Vi ser ofta följderna av det vi gör bli negativa. Vi ser att följderna av vad vi gör inte fungerar och istället säger vi till oss själva: ”Ja, kanske det är något inuti mig som gör att barnet tar den här riktningen”, vi säger: ”Åh, jäkla barn.” Du vet, det har sin egen personlighet, som förresten Gud gav till det som en gåva, och det har sin egen vilja, och vi har inte värdesatt de här sakerna och nu fördömer vi barnet, nu är vi arga på barnet. Vem är det som är kärlekslös nu?

Justin: Vi har lärt dem något och nu straffar vi dem.

Jesus: Ja, och sedan straffar vi dem för att de har agerat utifrån vad vi har lärt dem. Det är ganska orättvist, det är som en dubbelbestraffning.

Först har vi lärt dem något som är fel och ovanpå det så bestraffar vi dem för att de gör något som är en naturlig företeelse, eller den naturliga följden av att de följer våra föregående ideal. Och sedan skuldbelägger vi dem för det. Och sedan säger vi: ”Det var då en förfärlig personlighet”, eller ”Det där är ett hemskt barn.”

Jag hörde en kvinna säga: ”Min dotter var dålig från stunden hon föddes.” Det är en indikation på en förälder som inte har någon aning över huvud taget om vad de har gjort, ingen över huvud taget. Ingen ödmjukhet, ingen önskan att veta någon sanning alls om kärlek, om de kan tro något sådant.

Om barnet nu gråter från stunden då det föds, så återspeglar det omedelbart föräldrarnas tillstånd, omedelbart, och det här är vackert. Det här säger till föräldern att: ”Du är inte i linje med kärleken här.” Barnet kan inte ens tänka ännu och det svarar redan med smärta och lidande, vilket är en indikation på att du har en massa smärta och lidande som du förnekar som förälder. När du väl inser det så har du makten att förändra det.

Om du inte inser det så kommer du söka medicinering, du kommer söka råd, från läkare eller på annat håll, och du kommer gå igenom långdragna processer som aldrig kommer lösa utkomsten, där barnet verkligen får hjälp att komma in i ett tillstånd av personligt lugn så att det kan uppleva sig självt utan att ständigt behöva uppleva ditt förtryck utifrån ditt känslomässiga tillstånd.

Justin: Och det är en ganska kraftfull sak att förstå som förälder, att du kan förändra hur de är eller vad de gör. Du kan förändra dig själv och…

Jesus: Jag känner att när de flesta föräldrarna väl utforskar det och experimenterar med det så kommer de märka att: ”Wow, ja, jag har tagit itu med en känsla. Wow, se på vilket resultat det har gett för barnet. Innan försökte jag pressa det och styra det och allt och jag har bara tagit itu med den där känslan, och nu är barnet underbart. Vad har hänt här?” Ja, det som har hänt är att barnet inte längre upplever något från dig.

Självklart är det inte bara föräldern som är en del av omgivningen. Du måste komma ihåg att de här barnen omges av andemänniskor också, och hur barnet agerar avgörs även av andemänniskor. Så det kan vara så att du har ett problem med andemänniskorna som du själv behöver få ordning på.

Det finns alla möjliga problem som potentiellt är problemet, men återigen så om du lär dig mer om det så har du en större förmåga att verkligen läka processen än vad de flesta föräldrar på planeten ens kan föreställa sig i nuläget.

3.6.1.  Vikten av ödmjukhet i föräldraskapet

Jesus: När du har fått två barn så inser du att varje barn föds med en unik personlighet, som du vet. Så de flesta föräldrar tänker: ”Åh, det är bara det barnets personlighet som har bestämt hur resten av deras liv blev.” Inte alls. Varje gång ett barn agerar utan att vara i harmoni med kärleken, så var det föräldrarnas känslor och föräldrarnas föreställningar, som föräldern tror är sanna, som bestämde det, och det är problemet.

Problemet är att de tror att de har rätt när de i själva verket har fel, och det är här det kräver mycket ödmjukhet som förälder. För att vara en bra förälder behöver du vara en väldigt ödmjuk person, för du kommer inse att när det här barnet är väldigt, väldigt litet och inte kan avgöra saker intellektuellt åt sig själv, och det har massor av smärta och lidande eller skapar massor av smärta och lidande åt dig, så är det en direkt återspegling av vad som pågår inuti dig själv. Om du förstår det så har du makten att förändra det, men om du inte förstår det så har du inte makten att förändras.

Justin: Så du kan se det rätt så tydligt. Du kan se att något pågår med ditt barn och du kan känna hur du själv säger: ”Ja, det här barnet är inte i harmoni med kärleken och jag känner inte på det viset”, men när du utforskar det lite mer inuti dig själv, så inser du till slut att: ”Wow, det här barnet återspeglar totalt hur jag egentligen känner över det där.”

Jesus: Precis. Du förstår, för det mesta lär vi som vuxna oss först att ljuga för oss själva. Vi har lärt oss att ljuga för oss själva om vad vi verkligen känner. Så många har, när de blir föräldrar, ljugit så mycket för sig själva att de nu tror på sina egna lögner. Det här är ett problem, för om vi tror, känslomässigt och intellektuellt, att vi inte har vissa känslor inom oss som vi faktiskt har där, så skapar det vårt livs verklighet.

3.6.2.  Ett exempel med en mors respons på att hennes barn slår ett annat barn

Jesus: Om vi blir föräldrar så ser vi alla de här sakerna ageras ut naturligt i vårt barn, och olyckligtvis säger vi till oss själva att: ”Jag tror inte på det där.” Jag har sett så många kvinnor till exempel, när de har barn i småbarnsåren, där barnet går fram och slår ett annat barn, så går kvinnan fram och kanske till och med bestraffar barnet och säger: ”Hur kan du, du får inte göra så där”, utan att förstå att föräldern själv i själva verket hade den känslan mot det barnet, eller mot det barnets föräldrar, som barnet bara agerade ut eller agerade utifrån. Barnet vet inte vad det gör, det har inte någon intellektuell medvetenhet om sin handling, i synnerhet eftersom det inte har utvecklats helt intellektuellt sett förrän det är 7 år gammalt.

Om det är 2 år eller så och bara precis har påbörjat sin intellektuella utveckling på många sätt, och ändå agerar ut något, så har jag sett många kvinnor i de situationerna säga: ”Åh, jag vet inte varför mitt barn är på det där viset.” Tja, det gör jag, jag kan se samma känsla inuti dig. (Skrattar) Det är ganska tydligt, och barnet återspeglar till dig med tydlighet vad som verkligen pågår. Det här är en av de fina sakerna med att ha ett barn, vilket vi kan prata om med dig, med andra frågor.

3.7.   Att lära barn på själsnivå snarare än intellektuellt (fortsättning)

Jesus: Men för att återgå till saken med hur Gud utbildar barnet. Gud utbildar barnet genom systemet med lagar, vilka alla bygger på kärlek.

3.7.1.  Ett exempel med att lära barnet att det inte är värt att ta emot Guds kärlek

Jesus: Gud skulle älska om barnet kunde ta emot kärlek, men återigen måste det börja med att barnet längtar efter den kärleken. Om vi som föräldrar är blockerade inför Gud och blockerade inför att längta efter Guds kärlek, så överför vi automatiskt den blockeringen till vårt barn. Det här är ett problem om du tänker närmare på saken, om jag som förälder blockerar Guds kärlek.

Vi kan säga att jag tror att jag inte är värd Guds kärlek. Då säger min själ till mitt barn: ”Du är inte heller värd Guds kärlek.” Jag kan säga: ”Åh, Gud älskar dig”, till barnet, jag kan säga det, men jag känner inte hyckleriet i det. Den känslan finns i mitt barn nu, där barnet inte känner att Gud kommer älska det heller och då frågar inte barnet efter det. Barnet kommer inte välkomna processen med att önska ha en relation med sin verkliga förälder, Gud. Vi kan säga till vårt barn att göra det här eller det där, eller göra det här eller göra det där, men i slutänden, om våra känslor är raka motsatsen…

3.7.2.  Ett exempel med att lära barnet att göra uppror mot Guds lagar

Jesus: Ett annat exempel: många föräldrar är i ett totalt uppror mot Guds lagar. Så här är jag som förälder i ett totalt uppror mot Guds lagar, och jag säger till mitt barn att det behöver kännas vid Guds lagar. Jag har hört under föreläsningar eller något sådant vilka Guds lagar är, så jag försöker prata med mitt barn om Guds lagar. Barnet kommer inte bry sig om det över huvud taget. Det kommer att bry sig om vad dess föräldrar tänker om Guds lagar, och om föräldern vill göra uppror mot Guds lagar hela tiden, vad tror du då att barnet kommer göra i slutänden? Det kommer göra samma sak. Så småningom kommer det göra uppror mot Guds lagar, men det kommer också göra uppror mot förälderns lagar (skrattar) för att visa föräldern hur det känns att vara skaparen av någon som sedan gör uppror mot dig. Vilket är exakt vad de gör med Gud.

Så det finns en lång rad saker som vi behöver ta med i beräkningen när vi ställer frågan: ”Hur utbildar Gud oss?” Hur kan jag utbilda mitt barn så som Gud skulle utbilda barnet?” Olyckligtvis så är verkligheten i dagens värld att om omvårdnaden, i betydelsen fysiskt omhändertagande, skulle ges till barnet och föräldern inte gjorde något annat, så skulle barnet växa upp i ett bättre tillstånd än genom det föräldrarna gör just nu.

Nu föreslår jag inte att det är det som är svaret. Jag föreslår att svaret för varje förälder är att titta på alla sina blockeringar, titta på alla sina blockeringar mot känslor, sina blockeringar mot kärlek, sina blockeringar mot sanning, sina blockeringar mot ödmjukhet, för om de inte tittar på sina blockeringar så kommer deras barn återspegla varenda en av dem, och det blir ibland en mardröm, som du vet, att vara förälder när du ständigt, i stund efter stund efter stund efter stund genom barnet blir visad alla de sakerna (skrattar) som du förnekar.

Justin: Ja, återspeglingar dygnet runt, och om du inte är öppen för att se det eller inte vill se det, så blir det ganska konfronterande. Ja, jag gör det fortfarande.

Jesus: Och sedan undrar du: ”Vad i helvete pågår med mitt liv?” Som att: ”Vilken röra det här är”, och sedan inser du, och om du är en klok förälder så inser du väldigt tidigt att: ”Aha, det är något som pågår inuti mig.” Och när barnet är 7 år gammalt och har ett ganska utvecklat intellekt, och när det är 14 eller 16 år och har utvecklats ganska bra emotionellt också, och vid det laget har det utvecklats sexuellt, och när det är 19, 20 och har utvecklats emotionellt, sexuellt och fysiskt, så kommer du märka att barnet automatiskt agerar i harmoni med kärleken, inte för att du har lärt det att göra det, utan för att det har en relation med Gud. Det önskar agera i harmoni med kärleken, så det gör vad det vill, men det han eller hon vill är i harmoni med kärleken. Det är den idealiska situationen, men jag har aldrig sett någon på planeten nå den idealiska situationen.

4.   Vad är Guds syfte med att skapa ”fysiska” föräldrar åt Sina barn?

Justin: Vad är Guds syfte med att skapa processen på det här viset? Alltså, varför skapade Han det så att vi blir fysiska ”föräldrar” åt Hans barn?

Jesus: Ja, det är en väldigt bra fråga. Varför gör Gud oss till en del av uppfostran av Hans barn, är egentligen frågan, eller hur? Det Gud försöker göra är att lära oss en massa saker om kärlek genom den här processen, saker som vi kanske inte hade lärt oss om vi inte var en del av processen med att uppfostra oss själva.

4.1.                Att lära föräldrar om kärlek

Jesus: Om jag kanske kan ge några illustrationer av några saker? När du blir förälder och om dina barn någonsin rymmer, eller tar avstånd från dig, så kommer en av sakerna du inser som förälder vara att du fortfarande älskar dem och du skulle fortfarande älska att få tillbaka dem. Om du är en kärleksfull förälder så skulle du inte bli arg på dem utan du skulle fortfarande vilja att de kom tillbaka.

Det här är något som Gud vill med oss. Gud straffar oss inte för att vi rymmer iväg från Gud. Gud är inte en av de där hämndlystna, våldsamma föräldrarna som vill placera barnet i en låda under resten av dess existens, eller tvinga barnet att ha en relation med föräldern. Gud är inte på det viset, utan Gud har fortfarande kärleksfulla känslor för det barnet. Även om barnet är i fullt uppror så har Gud fortfarande kärleksfulla känslor för barnet, oavsett om det är upproriskt eller inte.

När du går igenom den processen som förälder så kommer du förstå att Gud känner på samma sätt för dig. Varje gång du har gjort uppror så har Gud inte velat straffa dig; Gud har inte velat göra ditt liv till ett levande helvete, som en del föräldrar olyckligtvis vill göra nuförtiden med sina barn när de är olydiga. Istället låter Gud personen göra sitt val och hoppas att de kommer tillbaka någon gång i framtiden, hoppas att de återvänder till Honom och fortsätter att älska dem. Det här är ett uttryck för hur Gud älskar.

När du väl har gått igenom det exemplet på kärlek, så kan du som person tänka: ”Aha, det är så här Gud älskar mig.” Genom den här processen som hjälper dig att vara en förälder, genom att skapa potentialen till att du kan skapa barnets fysiska kropp och andekropp och dra den här halvan av själen till dig och vara en del av en interaktion med den, så avslöjar Gud alla de här sanningarna om kärlek för dig.

Och intressant nog så kommer barnets personlighet att vara den perfekta personligheten för att avslöja vissa saker inuti dig som inte är i harmoni med kärleken. När du väl börjar se allt det, så börjar du inse hur mycket kärlek till och omtanke Gud har om dig, och försöker visa dig genom den här kreativa processen hur Gud känner för dig och hur Gud därmed känner för barnet, eller barnets fysiska kropp och andekropp som barnet har inkarnerat i, som du har fört till livet genom den här processen.

4.2.   Att lära föräldrar om kraften i själens känslor

Jesus: Gud visar oss så många saker genom den här processen som gör oss till en del av skapandeprocessen. De flesta föräldrar motsätter sig nästan allt som Gud visar dem, genom den processen. Så närhelst barnet gråter så slår föräldrarna huvudet mot en tegelvägg och säger: ”Åh, det är något fel på barnet.” Nej, det är det inte, barnet gråter för att något är fel med föräldrarna. (Skrattar) Om du tittar på en djurunge till exempel, när den får full omvårdnad av sin mor eller en förälder så har det ingen sorg över huvud taget.

Vi tog precis hand om en liten känguru-unge igår, det fanns inte ett gram oro, rädsla, bekymmer eller något i den här känguru-ungen, uppenbarligen för att det inte fick några sådana känslor från sin förälder, men hur anländer ett människobarn till världen? Ja, ofta skrikande och sparkande och gråtande och skrikande, och även efter det är det mycket sådant. Varför är det så? Eftersom det är något som pågår med föräldern eller föräldrarna. Det här är något vi behöver förstå; att vårt känslomässiga tillstånd, våra föreställningar, sakerna som finns i oss som inte är i harmoni med kärleken har en stor inverkan på resultatet av vad som händer med vårt barn.

Gud försöker visa oss det – visa oss kraften, positivt och negativt, i vårt eget känslomässiga tillstånd. Att engagera oss i den här kreativa processen är ett av de snabbaste sätten att förstå just den sanningen. Det är väldigt, väldigt kraftfullt att vara en del av den processen som förälder, att vara en del av processen med att få ett barn och sedan återspeglas, och vara tillräckligt ödmjuk att se allt som återspeglas till dig som barnet går igenom, som något som inte är i harmoni med kärleken inuti dig själv, eller kollektivt inuti båda föräldrarna.

5.  Vad kan vi lära oss om Gud genom processen med att vara föräldrar?

Justin: Finns det en relation mellan att Gud är vår förälder, och att vi lär oss om Gud genom att själva vara föräldrar?

Jesus: Javisst, definitivt, den relationen finns alltid där och som vi förklarade i den föregående frågan så är den relationen kärnan i vår utveckling. Hur lär du dig att älska när ingen någonsin har lärt dig att älska? Det är uppenbarligen väldigt svårt.

5.1.   Att lära oss om kärlek, oss själva och Guds natur

Jesus: Om vi som föräldrar lär oss hur vi kan lära våra barn att älska, så växer vårt barn upp och vet hur det ska älska och kommer därför märka att det är ganska lätt att älska, ganska lätt att älska en partner, ganska lätt att älska sina barn, ganska lätt att älska sina vänner och ganska lätt att älska hela mänskligheten, till och med människor som de ser på som sina fiender. De kommer i själva verket märka att det är ganska lätt att älska dem, om de har vuxit upp i en sådan miljö.

Det är den miljön Gud försöker uppfostra oss i, men vi har avvisat alla Guds indikationer. Det vackra är emellertid att genom att ge oss förmågan att föröka oss och få Guds barn till oss, så har vi nu en annan möjlighet att lära oss saker som vi inte lärde oss eller fick lära oss som barn.

Många av oss fick aldrig lära oss att älska som barn. Även om våra föräldrar sade att de lärde oss det, så var det inte alls i harmoni med Guds principer om kärlek. Vi blir föräldrar, och nu ger Gud oss en till möjlighet att lära oss om kärlek genom barnets återspeglingar till oss, så att vi kan se vad som inte är i harmoni inuti oss. Vi får alla de här möjligheterna.

Det vackra med att Gud gör oss till en del av processen är att vi inte bara lär oss om Gud, och Guds natur i förhållande till oss, utan vi lär oss också genom våra barn att se oss själva som vi verkligen är och inte som vi vill tro oss om att vara eller vad våra föräldrar skapade oss till att vara.

Det har en dubbel effekt i båda ändar kan vi säga. I ena änden så lär den oss om Gud, och i andra änden så lär den oss om oss själva och om kärlek, den är processen med att ett av Guds barn kommer in i vårt liv. Det är en väldigt kraftfull process tack vare detta.

De flesta föräldrar blir så överväldigade av den processen att de inte kan tro att Gud lär oss något därigenom. Många föräldrar ger upp alla koncept om att Gud lär oss något genom processen med att bli föräldrar, och faktum är att de kommer till en punkt där de bara försöker uthärda att vara föräldrar. Jag föreslår alla föräldrar som bara försöker uthärda att vara förälder, att det redan är i en grav disharmon med kärlekslagarna. Och genom den känslan så visar de att de inte är ödmjuka, att de inte är villiga att undersöka sig själva och lära sig vad Gud försöker lära dem.

Det Gud försöker lära dem genom att göra dem till en del av den här processen är att Gud försöker lära dem om Gud, Gud försöker lära dem om dem själva och Gud försöker lära dem om kärlek. Genom processen med att få ett barn så finns det så många saker som lärs ut. Och om föräldern bara faller tillbaka till att känna sig överväldigad och alltid känner sig pressad som förälder, så är det måttet på hela deras motstånd mot allt som Gud försöker lära dem genom att göra dem till en del av att uppfostra Guds barn.

6.                     Vad var Guds avsikt med att låta oss bli föräldrar?

Justin: Så vad är gåvan med föräldraskapet? Vad var Guds avsikt med att låta oss bli föräldrar?

6.1.  Gåvor som ges från Gud till föräldern och barnet genom föräldraskapet

Jesus: Det finns så många gåvor till oss när vi blir föräldrar, förmodligen fler gåvor till oss än vad det finns till barnet i början. Gåvan till oss själva är att vi nu har en ny möjlighet. Den första möjligheten är när vi växer upp i vår egen familj för att lära oss om kärlek. När vi blir föräldrar så får vi gåvan i form av en ny möjlighet att lära oss om Gud, att lära oss om kärlek, att lära oss om sanning, att lära oss om ödmjukhet. Vi har fått den här gåvan från Gud igen, genom att Gud gjorde oss till en del av fortplantningsprocessen, men vi har också förmågan som föräldrar att ge en gåva till barnet. Gud tillåter oss också att uttrycka vår själ genom att ge gåvor till barnet och hjälpa barnet att förstå vissa saker.

Den största gåvan vi kan ge till barnet är att hjälpa barnet att förstå sig självt, och förstå allt om hur det använder sin vilja, kraften det har inom sig. Det här är en underbar gåva som vi kan ge till vårt barn som föräldrar.

Så Gud ger oss gåvor genom att vi blir föräldrar, och vi har möjligheten att välja att ge en gåva, många gåvor, till vårt barn, samma slags gåvor som Gud har gett till oss i den processen, om vi väljer att vara ödmjuka och om vi väljer att börja förstå Guds lagar.

Genom våra egna val har vi förstås också förmågan att skada vårt barn, och det här är på sätt och vis också en gåva, eftersom ifall barnet skadas, om vi inte är villiga att undersöka det faktum att vi är orsaken till att det skadas, så när kommer vi då någonsin att ändra på oss? Om vi inte kan förändras för vårt barns smärtas skull, när kommer vi då någonsin att ändra på oss? Det här är en annan gåva.

Vi har gåvan där vi visas att om jag är den som skapat smärtan i någon jag älskar, så måste jag ha många kärlekslösa känslor inombords som skapar deras smärta, och det här är något vi behöver få grepp om. Så vi har alla dessa gåvor, och det är gåvor som kommer från Gud till oss, det är gåvor som vi kan ge till barnet från oss.

Och sedan har vi en tredje uppsättning gåvor, och det är gåvorna som barnet ger oss genom uppfostran.

Barnet har attraherats till oss, och dess personlighet och natur är en specifik personlighet och natur som kommer hjälpa oss att bli mer kärleksfulla, om vi engagerar oss i processen och i relationen med vårt barn med ödmjukhet. Det är den gåvan vårt barn ger oss, även om barnet inte är medveten om det. Barnet ger oss gåvan genom processen där vi börjar förstå oss själva bättre, med andra ord att vi börjar förstå användningen av vår egen fria vilja.

Vi hjälper inte bara barnet att förstå användningen av dess vilja, utan barnet, genom sin personlighet och natur, hjälper oss att börja förstå hur vi bättre kan undersöka och använda vår egen fria vilja i harmoni med kärleken.

Så det flyger omkring gåvor överallt. (Skrattar) Det finns gåvor från Gud till oss, det finns gåvor från oss till barnet och det finns gåvor från barnet till oss själva.

Justin: Och det är så lätt att hoppa över allt det, det mesta av det.

6.1.1.  Barnets unika personlighet och natur är en gåva till universum och det lär oss om Guds personlighet och natur

Jesus: Det finns också en annan uppsättning gåvor, om jag kan säga det om barnet. Barnet har också utformats med en unik personlighet och natur. Det finns ingen annan person i universum som har samma personlighet och natur som ditt barn, precis som det inte finns någon annan person i universum som har samma personlighet och natur som du själv.

Varje gång du ger barnet gåvan att låta det upptäcka och använda sin egen individualitet och sin egen fria vilja, så ger barnet sig själv i gåva till världen. Världen blir en bättre plats för att barnet finns i den.

Så genom alla de här gåvorna som har skänkts får Gud visa oss en annan del av Guds personlighet och natur, genom barnets personlighet och natur om inte barnets vilja trycks undan. Om barnet tillåts utveckla sin fria vilja och utvecklar sin fria vilja i harmoni med kärleken, så kommer barnet uttrycka sig på ett sätt som är unikt, och som drivs helt och hållet av dess egen personlighet i världen. Därmed får alla i världen kännas vid en av Guds kvaliteter som ingen har känt till innan det barnet kom dit.

Så ni ger världen barnet i gåva och det är också en gåva. Till och med efter att barnet har gått över till andevärlden så kommer varje ny dimension att ta emot det barnets natur i gåva.

Olyckligtvis så kommer det bara vara helvetena som tar emot det barnets natur i gåva ifall barnet är i ett hemskt tillstånd. Men om barnet är i ett förbättrat kärlekstillstånd så kommer det till den 2:a sfären som får det barnets natur i gåva, och den 3:e sfären och så vidare. Och varje gång barnet nu utvecklas till de olika dimensionerna, även om de kan göra det på Jorden också, så kommer de genom den här processen att ge sin personlighet och natur i gåva till dimensionen där de lever, och det betyder att alla de träffar kommer att få deras personlighet och natur i gåva.

Men om vi trycker ner barnet så låter vi inte barnet ge sig själv i gåva till världen. Vi tillåter inte ens oss själva att ta emot barnets natur och personlighet som gåva i vår egen familj. Därigenom så trycker vi ned barnet med kraft, och på grund av det så kan det ta många år innan barnet kan ge sig själv i gåva till världen.

Justin: Så en av de största gåvorna en förälder kan ge sitt barn är att låta dem upptäcka vilka de är?

Jesus: Precis, och inte bara låta dem utan bistå dem aktivt i att upptäcka vilka de är. Så när du märker en personlighet eller sak i barnet som barnet visar fram, så istället för att trycka ned dess personlighet och natur så skulle vi istället engagera oss i deras personlighet och natur i det avseendet.

Så om det är en pojke och han börjar dansa, och han bestämmer sig för att bli balettdansare, så skulle vi, istället för att stänga ned allt det för att vi vill att han ska bli en fotbollsspelare, uppmuntra honom i hans strävan, eftersom det är en del av hans natur som kommer fram.

Vi skulle inte bestämma hans natur utifrån våra egna önskningar eller upplevelser längre, vi skulle lägga märke till de saker som barnet vill engagera sig i, och vi kommer aktivt uppmuntra dem att engagera sig i den saken, utifrån de resurser och den tid och andra saker som vi har tillgängliga.

Om du föreställer dig en sådan värld, där ingen av oss skulle växa upp med en rädsla för att göra fel, många av oss skulle vara engagerade i många förmågor och naturliga önskningar som vi har, efter musik, efter konst, efter alla slags vetenskapliga områden och så vidare. Vi skulle redan ha engagerat oss i det när vi är 7 år gamla. Vi skulle inte ha begränsats av våra föräldrar i vårt engagemang i de sakerna.

Det är föräldern som hjälper barnet att ge sig själv i gåva till världen. Genom förälderns gåva där de hjälper barnet genom att värdesätta dess fria vilja, så hjälper föräldern barnet att förstå sig självt; vi ger barnet en fullständig autonomi, ett upptäckande av sig själv, i gåva. Det är en väldigt kraftfull gåva, som du kan föreställa dig.

Föreställ dig att vi allihop hade fått den gåvan. Många av oss skulle ha varit väldigt, väldigt framgångsrika människor i livet vid 15 års ålder, tack vare alla de gåvor vi hade fått.

Olyckligtvis har det inte blivit så, eftersom föräldrarna och samhället har haft väldigt starka begränsningar som är ur harmoni med kärleken och som de lägger på barnen, och därigenom lever vi i konsekvenserna av det på så vis att vi aldrig får se vad det barnet kunde ha blivit, förrän mycket, mycket senare, då barnet arbetar sig igenom alla de problemen. Vi får aldrig se vad barnet kunde ha varit; vi får bara se vad vi tvingar dem att vara och det är något helt annat än vad barnet kunde ha varit. Så det finns gåvor överallt. (Skrattar)

Justin: Ja, jag fick precis en liten bild av hur alla barn springer omkring och leker och dansar och…

Jesus: Ja, och de förstår lagen, förstår kärleksprinciperna, agerar inte våldsamt mot varandra, de förstår principerna med kärlek och sanning, de förstår hur det påverkar livet och så vidare. Det är en vacker bild, men det är bara möjligt om föräldern har mer ödmjukhet, om föräldern i själva verket ser vad de har fört över på barnet och deras egna föreställningar och vilken inverkan det har på barnet. Det är gåvan vi ger till barnet.

Om vi tar itu med alla de här felaktiga föreställningarna, om vi tar itu med all kärlekslöshet inuti oss själva och vi inte bara förändras intellektuellt, utan faktiskt känner något annat när vi har tagit itu med det, så växer barnet upp och lär sig att uttrycka sig i en fullständigt fri omgivning, och det är högst sannolikt under de omständigheterna att barnet kommer att välja kärlek i alla situationer. Det är väldigt kraftfulla gåvor som alla får genom processen med att bli förälder.

7.  Ska vi rena vårt själstillstånd innan vi väljer att skaffa barn?

Justin: Vilka är de ”rätta” omständigheterna för att bli förälder? Är det korrekt att tänka att: ”Om jag nu är medveten om mina skador, så vore det bäst att vänta och rena mitt själstillstånd innan jag skaffar barn”?

Jesus: Ja, och jag förstår vilken den underliggande önskan är i frågan. Jag känner att personen som ställer den undviker många väldigt grundläggande problem. Det de i princip föreslår är att vi ska vänta med att bli föräldrar tills vi har gjort oss av med alla våra känslomässiga skador.

Om alla på Jorden gjorde det så skulle det påföljande resultatet bli att vi inte skulle få några barn i en hel generation (skrattar), för ingen skulle kunna föda ett barn som är helt fritt från skador, när föräldrarna själva inte är fria från alla skador. Det är i själva verket en ganska tokig inställning och det är också en rätt så ologisk inställning.

Det vore långt bättre att se det så här: att du skaffar ett barn av ett enda skäl, och det är att du önskar få ett, och då vara ödmjuk nog att bearbeta alla gåvor som kommer bli följden, som en följd av att ta emot barnet i din värld.

I den föregående frågan – jag tror det var den 5:e frågan, eller hur? – då frågade du: ”Vilka gåvor är en del av detta?” Ja, om föräldern förstod alla de gåvorna och var totalt ödmjuka inför att uppleva alla de gåvorna, så skulle inte föräldern vara rädd för att skaffa ett barn under de omständigheterna. Det de skulle göra är att de skulle ta itu med alla problem som uppstår, det är vad de skulle göra.

De flesta föräldrar blir väldigt skärrade över den möjligheten, att ta itu med alla problem när de dyker upp, så de vill ta itu med en del saker först. Problemet är emellertid att deras liv inte har tagit itu med de sakerna fram till dess, så det betyder att de redan har ett rätt så stort motstånd mot att ta itu med de aspekterna i sitt liv.

Så istället för det så skulle mitt förslag vara: ”Okej, öppna upp dig. Om du desperat eller väldigt gärna vill ha ett barn, och du har en uppriktig önskan om att engagera dig i den sortens föräldraskap som vi föreslår i den här intervjun, och bland svaren på vanliga frågor, FAQ, så är mitt förslag att bli förälder och vara ödmjuk i processen. Det skulle ge ett långt bättre resultat än att välja att inte bli en förälder förrän du blir ödmjuk.

Verkligheten är att ett barn kommer lära dig att bli ödmjuk långt snabbare än vad du förmodligen är villig att bli själv, som du vet. (Nickar till Justin)

Justin: Ja, den känner jag till.

Jesus: Så alla föräldrar som har någon grad av uppriktighet vet det, vet att när det gäller att engagera sig i den vackra processen med att få in ett barn i sitt liv, då vet de att det barnet har lärt dem så många saker som de inte skulle ha förstått dessförinnan.

Om du klarar av att vara helt öppen för den processen, så kan du skaffa ett barn i alla slags tillstånd. Varför skulle du vänta? Den enda orsaken att vänta är önskan. Om du inte har en önskan om att få ett barn så skaffa inte ett, för problemet med att inte ha någon önskan är att du inte kommer älska barnet. Du kommer se på barnet som ett ansvar, som en börda, och de känslorna kommer lära barnet förfärliga saker.

Om du inte har en önskan om att få ett barn, så skaffa inte något. Om din make eller hustru inte har en önskan om att få ett barn och du har det, så tvinga dem inte att få ett, för vad som än händer med det barnet, så kommer det att ha absorberat de känslorna från föräldrarna och det är destruktiva känslor som orsakar stora emotionella skador i barnet.

Så skaffa aldrig ett barn om du inte har en önskan om att få ett. Välj inte att, och det finns ett uttryck: ”Det enda preventivmedlet som fungerar är avhållsamhet”, och om du verkligen var uppriktig så skulle du kanske avstå från sex under de omständigheterna, tills du har arbetat dig igenom orsakerna till att du inte vill ha ett barn. Varför skulle du ha ett sexuellt engagemang i någon när du vet att följden potentiellt är ett barn, när du inte vill ha ett? Det är ett väldigt själviskt engagemang i sexuella aktiviteter. Det du behöver göra är att vara förberedd för det faktum att ett barn kan bli följden.

7.1.   Att förbereda oss för ett barn när vi är sexuellt aktiva

Jesus: Om du inte är beredd på det faktum att ett barn kan bli följden när du engagerar dig sexuellt i någon, så behöver du förbereda dig, för det finns en potential, oavsett vilket preventivmedel du använder, för att det ska hända.

Så mitt förslag till folk är att arbeta sig igenom de känslorna kring varför du inte vill ha ett barn i ditt liv. Arbeta dig igenom den sortens känslor och problem innan du engagerar dig sexuellt i människor, eller förhoppningsvis i en partner. Innan du engagerar dig sexuellt, så förvänta dig inte att det inte blir något barn, därför att förr eller senare kommer något hända och ett barn dyker upp. Det här är den underliggande orsaken till att folk genomgår aborter och så vidare, för de vill inte ha barnet under vissa omständigheter och det här har en förfärlig verkan.

Vi kommer inte gå in på aborter just nu, men det har en förfärlig inverkan på det aborterade barnets psyke och känslomässiga natur, barnet som nu har kommit till andevärlden och har avvisats helt och hållet av sin förälder. Det här har en hemsk inverkan på dess framtid under många år framåt i andevärlden.

Det är långt bättre, om du inte önskar få ett barn, att inte engagera dig i sexuella aktiviteter förrän du har en önskan om att få ett barn, eller om du engagerar dig i sexuella aktiviteter så ta itu med potentialen att du kommer få ett barn,

och var öppen och ödmjuk för vad som händer som en följd av den saken, istället för att försöka abortera barnet och göra dig av med barnet, så att du ska slippa vara ödmjuk över vad du har skapat.

Justin: Okej, så som en fortsättning på det, föreslår du att vi inte har sex alls om vi är i en relation, om vi inte vill ha ett barn?

Jesus: Nej, jag föreslår inte att sex enbart är till för fortplantning. Faktum är att Gud har skapat våra sexuella organ för njutning, och sex har inte skapats enbart för fortplantning, utan även för njutning i en relation.

Lösningen är vilken inställning föräldrarna har till potentialen att ett barn kan komma in i relationen. Om föräldrarnas inställning är att de inte under några omständigheter vill få ett barn i sin relation, och de skulle vara villiga att göra sig av med det barnet genom en aborterande process för att förhindra att de får ett barn i sin relation, så är mitt förslag att deras sexuella aktivitet är väldigt självisk och enbart självorienterad och även väldigt skadlig. Deras potentiella val efter det skulle vara väldigt skadligt för varje barn som förs in i den relationen genom någon form av oavsiktlig graviditet.

Så jag föreslår att vi behöver få våra känslor i harmoni med kärleken när det gäller vår sexuella aktivitet, det är vad jag föreslår.

Jag föreslår att vi behöver ha en uppriktig titt på våra känslor mot ett potentiellt barn som kan komma in i relationen, och verkligheten är att om våra känslor mot barnet var så negativa, så behöver vi på allvar överväga att inte engagera oss i sex förrän vi har tagit itu med de känslorna. Det kanske tar en vecka eller en månad eller 10 år, det beror på vår villighet att ta itu med de känslorna.

Jag vet många män som inte vill ha ett barn alls, eller någonsin igen, och kvinnor som aldrig mer vill ha ett barn, och det här är förmodligen en orsak till att vi använder preventivmedel, för att förhindra en sådan sak. Men om vår inställning är den att om ett barn kom in i relationen genom vår inbjudan, för det är i slutänden alltid genom vår inbjudan, oavsett vi är singlar eller gifta eller har en partner, skulle vi då vilja älska och önska det här barnet? För om vi inte skulle det, så behöver vi överväga på allvar om vi verkligen skulle engagera oss i sex över huvud taget.

Om vi skulle, vi kan kalla det ”oavsiktligt”, även om det inte är så oavsiktligt (skrattar) – det är ganska uppenbart vad som orsakar en graviditet – om vi oavsiktligt blir gravida och vi vore beredda att avvisa barnet när vi blir gravida, så skulle vi uppriktigt behöva undersöka alla våra motiv till att känna så mot barnet, och även alla våra motiv för att ha sex. Allt behöver undersökas om vi verkligen är uppriktiga med just den här saken.

Så mina känslor är att även om ett par kanske inte bryr sig om ifall de blir gravida eller inte, och de kanske fortfarande har någon slags preventivmedel som inte är aborterande för att förhindra graviditet, så betyder inte det att deras inställning kan vara ur harmoni med kärleken. Som att, om deras inställning är i harmoni med kärleken så skulle de ha känslan inom sig att om de blev gravida så skulle de önska få barnet in i sina liv, och de skulle vara ödmjuka inför de faktiska konsekvenserna av barnets ankomst, och alla de känslor som skulle bli följden av det.

Om de inte är ödmjuka inför de sakerna så är det väldigt sannolikt att de skulle vilja abortera barnet, eller använda någon aborterande mekanism för att hejda barnet, och olyckligtvis så skulle det få sina egna konsekvenser, genom bristen på kärlek, för föräldrarna som engagerade sig i den processen.

Så om jag föreslår att om vi verkligen ska älska både vår partner och ett potentiellt barn som kommer till oss, så behöver vi vara redo att älska dem i våra hjärtan innan vi engagerar oss i sexuella aktiviteter. Vi behöver vara redo för följderna av en sådan aktivitet om de skulle inträffa.

Jag föreslår inte att det enda syftet med sexuella aktiviteter är fortplantning, utan det jag föreslår är att vi behöver förstå att det är en potentiell följd av dem, och därför, om vi verkligen var ansvarstagande och om vi verkligen älskade, så skulle vi ta itu med alla känslor inom oss som skulle få oss att känna något negativt mot barnet som kan attraheras till oss, även genom en potentiell graviditet. Om vi verkligen var uppriktiga så skulle vi ta itu med de känslorna, det är vad jag föreslår.

Intervju med Jesus

Föräldrar & barn

Session 1 del 2

8.   Om vi är blockerade mot Gud, kan vi då bistå våra barn i att lära känna Gud?

Justin: Hur kan ett barn lära sig att ha en relation med och/eller kontakt med Gud, när föräldrarna är blockerade mot Gud? Hur kan vi bistå våra barn på bästa sätt i det läget?

Jesus: Ja, det är en väldigt bra fråga. Svaret är att de inte kan det. (Skrattar) Om en förälder är blockerad mot Gud så kommer barnet märka att det är väldigt, väldigt svårt att utveckla en relation med Gud, förutom under en eller två omständigheter.

Vi kan anta för stunden att föräldern är blockerad mot Gud. Föräldern har inte någon relation med Gud och har också en del känslor om Gud där de inte vill ha en relation med Gud, och barnet kommer in i förälderns värld. Så länge den föräldern inte för över sitt känslomässiga tillstånd på barnet och inte tvingar barnet genom någon typ av emotionell metod att dra samma slutsatser som föräldern, så kommer barnet vara relativt fritt att påbörja en relation med Gud utifrån sin egen rätt.

8.1.  När föräldrarna påför barnet sina negativa föreställningar om Gud så begränsas dess förmåga att ha en relation med Gud

Jesus: Men om föräldern på något vis känslomässigt påför barnet sina föreställningar, eller på något annat sätt påför barnet sina föreställningar, så kommer det begränsa barnet allvarligt i att utveckla en relation med Gud, och i slutänden kommer det förmodligen leda till att barnet inte har någon relation med Gud. Det beror helt enkelt på, inte på skadan som frigörs från föräldern, utan mer på frigörandet av skadorna som påför förälderns vilja på barnet.

När föräldern påför barnet sin egen vilja och sina känslor genom sina aktiviteter och genom sina handlingar och genom sina känslor, så kommer barnet förmodligen att rätta sig efter förälderns föreställningar. Om föräldern är modigare än så, och även mer ödmjuk än så, och känns vid att det har föreställningar som kanske inte är i harmoni med kärleken, och vägrar påföra barnet de föreställningarna, så kommer barnet ha en mycket större kapacitet att utveckla en relation med Gud, även om föräldern inte har någon.

Det vi emellertid märker i samhället i allmänhet är att om föräldern inte har en relation med Gud, så har de ofta väldigt starka känslomässiga orsaker till att inte ha en sådan relation, och självklart försöker de då påföra barnet de känslomässiga orsakerna och föreställningarna. De ger inte barnet frihet att göra sitt eget val i saken, utan istället har barnet redan en känsla inom sig, att om det har en relation med Gud så kommer föräldern misstycka eller ogilla det, och de låter inte barnet utveckla sin relation med Gud fritt, om det skulle önska göra det. Det är väldigt svårt för en förälder med känslomässiga skador som har med Gud att göra, att låta ett barn utveckla en relation med Gud utan att det får en del känslomässiga skador i förhållande till Gud.

Det är därför det är avgörande att föräldrar tar itu med sina känslomässiga skador i förhållande till Gud, vilka de än är, och deras önskan om att göra uppror mot Gud, vilka skäl de än har. Det är avgörande att föräldrarna tar itu med de här problemen, och det är något vi behöver förstå som föräldrar. Vi kanske tror att vi klarar att ta itu med något på ett jämlikt vis, och ta itu med något utan att projicera kontroll och ta itu med något

i en fullständig öppenhet, men medan vi behåller ett visst perspektiv inombords, så är det i själva verket fysiskt omöjligt. Det är fysiskt omöjligt att inte ha någon slags inverkan på vårt barn utifrån vad vi tror. Det här är väldigt viktigt. Vi måste förstå som föräldrar att våra föreställningar och våra känslor är väldigt viktiga.

Vi måste förstå att om vi inte önskar få dem i harmoni med den absoluta sanningen, så kommer det ha en negativ inverkan på vårt barn, och det är oundvikligt. Vi måste förstå att den här relationen – om vi väljer att stanna kvar i vårt nuvarande tillstånd, så är vi inte i harmoni med kärleken och inte i harmoni med sanningen, och inte i harmoni med ödmjukheten – om vi väljer det tillståndet aktivt, eller om vi vägrar att utvecklas från det tillståndet, så skadar vi automatiskt vårt barn, vare sig vi tror att vi gör det eller ej.

Det är väldigt viktigt att vi som föräldrar förstår den här underliggande principen. Det är oundvikligt. Vi kan inte hoppas på att få vårt barn att tro saker eller känna saker, eller ens låta vårt barn tro eller känna saker som vi inte tillåter inuti oss själva.

Det är en oundviklig process som vi kommer påföra det här barnet som utvecklar våra regler, inte Guds. Vi kommer få barnet att utveckla vår sanning, inte Guds, vi kommer få barnet att utveckla vår version av kärleken och inte Guds, och det är avgörande att vi ger upp det. Om vi verkligen är ödmjuka som föräldrar så skulle vi önska ge upp det, om inte för vår egen skull så åtminstone för barnets skull.

8.2.  Problem som är följden av att uppfostra på mänsklighetens nuvarande sätt

Justin: Ja, så det skulle vara rättvist att säga att ”uppfostran” – jag använder det ordet – är rätt så enkelt om vi vill göra det på Guds sätt?

Jesus: Ja, uppfostran är väldigt enkelt när du vill göra det på Guds sätt. Det är också väldigt nöjsamt när du gör det på Guds sätt, för du bryter inte mot några lagar och därmed så blir alla följderna av uppfostran lyckliga; inga av dem blir ledsamma.

Uppfostran så som folk på Jorden gör det i nuläget är väldigt smärtsamt, en väldigt smärtsam process för de flesta föräldrar, en väldigt smärtsam process även för de flesta barn, eftersom vi har valt att göra det utan att vara i harmoni med Guds sätt och därmed så skapas det massor av smärta och lidande.

Vi behöver förstå att varje gång vi väljer att göra det på vårt sätt istället för på Guds sätt, så kommer vi skapa smärta och lidande om vårt sätt inte är i harmoni med kärleken. Många gånger tror vi att det är i harmoni med kärleken, vi tänker att det är i harmoni med kärleken, men det är fullständigt påvisbart att det inte är i harmoni med kärleken.

Som föräldrar är vi ofta i ett tillstånd där vi saknar ödmjukhet, och som en följd av det blir det smärtsamma konsekvenser i våra liv, i vår relation med barnen. Våra barn har smärtsamma konsekvenser som de ofta har att handskas med under resten av sina liv på Jorden som en följd av deras föräldrars handlingar.

Så du kan se att mina känslor är att om du väljer att bli förälder, så bli en väldigt ödmjuk person, fullständigt öppen för universums sanningar, vare sig du personligen tror på dem eller inte. Du kommer behöva agera på det viset; annars så kommer du skapa smärta och lidande i ditt eget liv och i dina barns liv.

8.2.1.  Skador över flera generationer skapas av att vi inte frigör synderna

Justin: Och i deras barn i sin tur, och så fortsätter det.

Jesus: I deras barn i sin tur, om de gör samma val, att gå iväg från Guds principer och lagar, och i synnerhet gå iväg från kärleksprinciperna. Sedan växer deras barn upp med samma skador och sedan kommer deras barn att få samma skador och så vidare.

Det är så föräldrarnas synder läggs över på barnet och nästa generation och nästa generation och generationen efter den. Det var det jag menade i Bibeln när jag sade: ”Föräldrarnas synder lämnas över till barnen, generation efter generation efter generation.” Det är en ledsam konsekvens av föräldrar som saknar ödmjukhet, för om vi hade ödmjukhet så skulle vi aldrig välja att göra så.

Justin: Skulle det vara rätt att säga att som föräldrar – vi kan säga att du tar itu med dina egna skador kring ett ämnesområde eller en viss situation, och så förstår du hur Gud ser det, och gör du det då kärleksfullt med dina barn…?

Jesus: Fast det är inte en intellektuell tanke, för när du väl har frigjort felet i din själ och det inte längre existerar, så fungerar själen så att du nu kan absorbera Guds sanning om det in i din själ. Din själ gör automatiskt de saker som är exakt i harmoni med kärleken, och eftersom det är automatiskt så känner barnet det i den stunden. I den stunden. Det är som att, så snart du gör en förändring så förändras barnet direkt, och vi behöver förstå att det inte är en intellektuell sak, utan en helt och hållet själsbaserad sak.

Justin: Är det i det läget som skadan över flera generationer upphör?

Jesus: Precis. Om det var en skada som mina föräldrar förde över till mig, och jag har frigjort just den skadan känslomässigt, och min själ nu har absorberat den nya sanningen från Gud tack vare min önskan om att göra det, så från den stunden är alla kommande barngenerationer som kan komma från mig fria från den skadan. Det är den gåva du ger varenda generation som kommer efter dig.

Om du håller fast vid skadan eller skapar ännu fler skador så är påföljden, som du kan se, att varenda generation efter dig förmodligen kommer innehålla samma skada, tills något av dina barn, en modig individ bland dina barn eller barnbarn eller barnbarnsbarn, bestämmer sig för att bryta den cykeln, genom att ta itu med just den skadan och frigöra den från sig själva. Det är gåvan, en av de andra gåvorna, som vi ger våra barn.

Varenda känslomässig skada som vi är ödmjuka inför och frigör, är ytterligare en emotionell skada som de inte behöver bära med sig i livet, eller som de själva inte behöver välja att frigöra någon gång i framtiden. Så det är väldigt, väldigt viktigt att vi går igenom den processen själva. Om vi är sanningsenliga, uppriktiga, icke-hycklande föräldrar så kommer vi engagera oss villigt i den processen. Om vi hycklar så kommer vi inte engagera oss villigt i den, vi kommer vilja att barnet rättar till sig, men vi vill inte rätta till oss själva.

8.3.   Guds lagar verkar på själsskadorna för både föräldrar och icke-föräldrar

Justin: Om vi säger att jag som förälder skapar en skada, en automatisk skada, inuti mitt barn. Vi kan säga att det till exempel för vidare…

Jesus: Det kan till och med vara något du inte är medveten om.

Justin: Ja, och det förs vidare genom generationerna, har jag då en kompensationslag att tas med för den skadan över flera generationer…?

Jesus: Givetvis. Alla skador som finns i dig som förs vidare – och förresten, det är samma konsekvens om du inte har några barn. (Ler)

Justin: Kan du förklara det?

Jesus: Ja. Du förstår, du tänkte att det jag sade var att om du har fått ett barn och du hade en viss skada, så skulle konsekvenserna för din själ bli värre än om du inte hade fått barnet och haft skadan. Och jag säger dig att nej, det är inte så Guds lagar fungerar. Det faktum att du behåller skadan och har ett motstånd mot skadan har sin egen konsekvens, och en del av den konsekvensen är att om du har fått barn, så skulle du föra vidare den skadan till dem, och den konsekvensen tillskrivs dig även om du inte har fått några barn.

Justin: Åh, okej.

Jesus: Du kan inte göra ett val och säga: ”Jag tänker inte skaffa några barn och därför får jag ett bättre själstillstånd”. Ditt själstillstånd avgörs av känslan inom dig. Det kommer inte avgöras av det faktum att du fick barn medan känslan var inuti dig. Ditt själstillstånd avgörs av ditt tillstånd precis nu, vare sig du får barn eller inte. Men en del av fastställandet av konsekvensen är att om du har fått barn så skulle du ha fört över det här till dem och din ovilja att vara ödmjuk är en del av konsekvensen i att handskas med just den skadan. Förstår du vad jag säger där?

Justin: Det är ganska…

Jesus: Guds lagar är så finstämda, min vän. (Skrattar) De är som att varenda liten skruv och mutter räknas in.

Justin: Åh ja. Jag har inte tänkt på det på det viset.

Jesus: Du kan inte undvika konsekvenserna av en lag bara genom att inte få barn. Verkligheten är att konsekvenserna av lagen förs över till dig, och en av konsekvenserna med att bryta varje lag är att om du hade fått barn så skulle du ha fört över den skadan till dem, och du skulle ha gjort det villigt. Det finns en konsekvens för det resultatet även om du ännu inte har fått barn.

Justin: Ja, okej.

Jesus: Så det finns ingen ursäkt för att inte ta itu med en skada. Du kan inte säga till dig själv: ”Åh, jag tänker inte skaffa några barn, så därför behöver jag inte ta itu med den här skadan.” Du kan inte säga det, för i verkligheten så påförs redan konsekvenserna på din själ från valet du har gjort. Och det spelade ingen roll om du fått barn eller inte, det är samma konsekvens som läggs på din själ.

Konsekvensen är att om du skulle ha fått barn så skulle du ha fört vidare det, och det är en kärlekslös handling. Du skulle ha valt att agera på det kärlekslösa sättet, så den konsekvensen har redan påförts din själ, vare sig du fick barnet eller ej.

Justin: Så det finns inga hypoteser?

Jesus: Det finns inga hypoteser. (Skrattar) Alla Guds lagar använder alla konsekvenser när det gäller de negativa konsekvenserna när någon bryter mot dem. De påförs din själ allihop, vare sig vi tänker skaffa barn eller inte. En av konsekvenserna är att du har förmågan att få barn, så därför skulle det ha förts vidare och konsekvensen tillskrivs din själ. Det är en uppvisning i bristen på kärlek som finns inom oss, om vi är villiga att föra vidare en skada sedan flera generationer tillbaka till våra framtida generationer, och det är ett tillstånd i vår själ som behöver korrigeras.

Med andra ord behöver vi komma till det läget där vi ser att det inte är kärleksfullt att hålla kvar en känslomässig skada, helt enkelt utifrån det potentiella perspektivet att vi får ett barn och för över den emotionella skadan till dem. Vi behöver se att det skulle vara ett kärlekslöst val att hålla fast vid skadan.

Istället för att säga: ”Åh, jag tänker inte skaffa något barn, för jag har alla de här skadorna”, och hoppas att det på något vis kommer undvika Guds lagar – du kan inte göra det. Det kommer inte undvika Guds lagar; Guds lagar påförs dig som om du hade fått barn, för du skulle ha valt att hålla fast vid din skada om du hade fått barn.

Så mitt förslag är att om du vet om en skada inuti dig själv, så vänta inte med att skaffa barn, eller skjut inte upp att få barn, utan ta itu med skadan. Sluta försöka göra förändringar … det är det här jag ser att de flesta gör: ”Jag vet att jag har den här skadan, så jag tänker inte skaffa barn ännu.” Och jag säger: ”Ja, om du vet att du har just den skadan, varför tar du inte itu med den? Varför frigör du den inte? Om du frigör den så kommer det inte påverka att du får barn.” Det är ingen bra ursäkt att inte skaffa ett barn eller en bra ursäkt för att skaffa ett. Som att, du använder det resonemanget, att inte skaffa ett barn, för att bortförklara en bristande önskan om att få ett barn, vilket drivs av en annan känsla, med andra ord.

Mitt förslag till folk är att: Sluta göra allt det där, börja se dig själv som du är. Du har en skada och du vet att den är där, ta itu med den nu. Det faktum att du är villig att skjuta upp det är en automatisk konsekvens, och en av konsekvenserna är att om du skjuter upp det och du får ett barn, så skulle det barnet nu ha den skadan. Den konsekvensen finns redan i din själ, även om du inte hade fått barnet.

Så ta itu med ditt problem nu, ta itu med det nu, skjut inte upp det, vänta inte, säg inte till dig själv: ”Åh, jag tänker inte skaffa barn förrän senare och då kommer allt vara bättre.” Ta itu med varenda skada du har så snart du hittar dem. Det är det enda icke-hycklande och uppriktiga att göra.

Justin: Ja, jag var inte beredd på den.

8.3.1.   Hur det skapar ytterligare skador om vi skjuter upp att ta itu med känslomässiga skador

Jesus: (Skrattar) På sätt och vis så förstår inte folk hur förfinade Guds lagar är. De förstår inte att du inte kan förhindra själsskador genom att skjuta upp något; faktum är att du skapar själsskador genom att skjuta upp något. Du kan inte förhindra själsskador genom att skjuta upp en graviditet, själsskadan finns redan inuti dig. Som att, det enda sättet du kan förhindra något är genom att ta itu med själsskadan, inte skjuta upp den.

Om du inte har en uppriktig önskan om att ta itu med det just nu, så blir det en konsekvens av det. Varför skulle du inte ha en uppriktig önskan om att ta itu med något som är felaktigt, som inte är i harmoni med kärleken, just nu? Varför skulle du inte göra det? Det måste vara något som är fel. Varför skulle du inte välja kärlek framför att vara kärlekslös, just nu? Det måste finnas någon slags upproriskhet inom dig som är orsak till det.

Det är här jag känner att många människor gör misstag. Så snart de märker en viss skada i sig själva så borde deras fokus vara på att ta itu med den, att ta hand om den, istället för att skjuta upp det av någon anledning. Skjut inte upp ditt livs önskningar, som önskan om att få ett barn, bara för att du har en skada. Skjut inte upp önskan; sluta skjuta upp läkandet av problemet, läkandet av skadan.

Jag förstår inte varför vi ständigt omorganiserar saker i våra sinnen på det här viset. Om vi verkligen var uppriktiga så skulle vi lägga märke till skadan och vi skulle vilja ta itu med den nu genast. Om vi verkligen var uppriktiga så skulle vi inte skjuta upp att skaffa barn av den anledningen, vi skulle ta itu med skadan, vi skulle fokusera vår tid och vår energi på att ta itu med skadan.

Jag känner att många människor, när de ställer frågor som: ”Åh, borde jag skjuta upp att skaffa barn tills jag har tagit itu med vissa skador?” – när de ställer den sortens frågor så förstår de inte att påföljden redan finns i deras själ som om de hade fått barnet ändå. Så varför skulle de skjuta upp att få ett barn? Om det är en sann önskan, skaffa barnet.

Den enda orsaken till att skjuta upp att få barn är att det inte är en ren önskan, och som jag sade förut, om du inte tänker ha en ren önskan om att få barn, så skulle jag uppriktigt ifrågasätta varför du har sex också, (skrattar) därför att förr eller senare så kommer du få barnet om du har sex. (Skrattar)

En rätt så tuff en, det där. (Skrattar) Jag slår vad om att det är några som säger: ”Va??” på den. (Skrattar)

Justin: Ja: ”Du menar alltså att även om jag inte vill ha ett barn…”

Jesus: Precis. Gud är en smart Gud. Vi tror ofta att Gud är korkad. Vi tänker: ”Gud är rätt så korkad, ingen av lagarna kommer att gälla mig så länge jag skjuter upp något.” (Skrattar)

Justin: (Skrattar) Nej, nej, jag har tänkt så.

Jesus: Ja, de flesta tänker så och det är inte alls fallet. Det är själstillståndet inuti individen som Guds alla korrigerande lagar har sin verkan på. Det själstillståndet skulle skapa felet i barnet, så att förändra en handling, som att inte skaffa ett barn, förändrar inte ditt själstillstånd. Ditt själstillstånd kommer förbli detsamma tills du tar itu med felet. (Skrattar)

9.   Är det viktigt att ett barn ser på Gud som den verkliga föräldern? Vilka är verkningarna?

Justin: Hur viktigt är det för ett barn att förstå skillnaden mellan den verkliga föräldern, Gud, respektive jordföräldrarna? Vilken inverkan har det på barnets själ, och vilken inverkan har det på föräldern?

Jesus: Okej, om du kanske kan påminna mig om de senaste två frågorna, och om vi tar den första frågan först, vilket var den här tanken; ”Vilken inverkan har…” om du läser den för mig.

Justin: Hur viktigt är det för ett barn att förstå skillnaden mellan Gud som dess förälder, respektive dess jordförälder?

Jesus: Ja, det är väldigt, väldigt viktigt, av många orsaker.

9.1.  Vikten av att barnet lär sig att enbart Gud vet allting

Jesus: Du förstår, barnet har inget koncept inom sig när det först föds eller bara utvecklas intellektuellt, att deras föräldrar inte vet allting. Barnet tror att allt föräldern vet är allt som det finns att veta.

Om barnet nu förstår och får lära sig av föräldern att föräldern inte vet allting, att föräldrarna inte är Gud, och föräldrarna inte är föräldrar till barnets själ, om barnet får lära sig att den sanna föräldern till barnet är Gud och att Gud vet allting, så har barnet möjligheten att urskilja en del stora saker.

Det har möjligheten att se att dess föräldrar kanske gör något i framtiden som inte är rätt, som inte är i harmoni med kärleken och inte är sanningsenligt och inte är ödmjukt. Barnet har också förmågan att se att även om föräldern kanske gör på det viset, så skulle aldrig Gud göra det. Inuti sin psykologi som utvecklas så har det förmågan att skilja på Guds handlingar och Guds natur från sina föräldrars handlingar och sina föräldrars natur.

9.2.   Vikten av att barnet lär sig att dess föräldrars natur inte är densamma som Guds natur

Jesus: Det här är en avgörande del av dess utveckling. Om det tillämpar sina föräldrars natur på Gud, så kommer det att förvränga dess föreställningar om Gud. Det här är den stora orsaken till alla religioner på planeten, det finns förvrängda bilder av Guds natur i varenda religion, eftersom alla som har skapat religionerna kom från en förälder som hade en förvrängd syn på vad kärlek är.

Om de föräldrarna hade skiljt mellan sin natur och Guds natur genom att säga: ”Vi är inte dina föräldrar, allt vi gjorde var att skapa dina två kroppar. Gud är din riktiga förälder och Gud gör inga misstag. Gud designade dig på ett perfekt vis, Gud designade dig med den perfekta personligheten, Gud designade alla de här perfekta sakerna om kärlek som du kan välkomna, Gud designade dig till att ha en relation med Gud, Gud designade allting oberoende av oss”, så kan föräldrarna lära barnet om hela det här konceptet.

Barnet kan nu se psykologiskt att så snart föräldrarna gör val som barnet känner inte är i harmoni med kärleken, så behöver det inte godta föräldrarnas val. Det här är väldigt kraftfullt för barnet, för det hjälper dem att ha förmågan att göra sina egna val, oberoende av föräldrarna i det långa loppet, och mer beroende av Gud, i vetskap om att alla Guds val är i harmoni med kärleken medan föräldrarna kan vara operfekta och de kanske gör val som inte är i harmoni med kärleken.

Det hjälper barnet psykologiskt att skilja mellan Gud och dess jordföräldrar, och börjar i själva verket se på Gud som sin förälder, och sina föräldrar som sina bröder och systrar. Det här är en stor fördel för barnet för det ger det den stora fördelen av att utveckla en relation med Gud, oberoende av sina föräldrar och föräldrarnas relation med Gud.

Om du tänker på saken, så om varje barn hade fått den här gåvan när de var på Jorden, så kan du föreställa dig att effekten är att barnen skulle ha använt mer av sin egen personlighet, mer av sin egen natur, de skulle ha gjort fler av de saker de vill göra. Många fler saker skulle ha gjorts i harmoni med kärleken, istället för att bara vara i harmoni med deras föräldrars bild av kärlek.

Men när barnet inte skiljs ut, där det psykologiskt sett inte sker någon åtskillnad mellan Gud och föräldrarna, vilket orsakas av att föräldrarna säger: ”Du är mitt barn. Jag äger dig. Du måste göra det jag vill, det var jag som gjorde att du kom till världen”, och alla andra sådana felaktiga uttalanden… de är allihop felaktiga. Föräldrarna gjorde inte alls något sådant, allt de gjorde var att de hade sex; de gjorde inte någon av de andra sakerna som de säger att de gjorde. Barnets själ kom till världen genom en helt annan process, och det är det här som föräldrarna behöver komma till rätta med.

Om barnet förstår åtskillnaden mellan de processerna, så kan barnet säga: ”Okej, jag har friheten att ha en relation med Gud och jag har friheten att fortsätta ha en relation med mina jordiska föräldrar” – om vi kallar dem det – ”som är mina bröder och systrar, och jag har nu också förmågan, psykologiskt sett, att se att mina föräldrar kanske inte alltid har rätt.” Jag fick förstå det i väldigt ung ålder, medan genomsnittspersonen på planeten inte kommer att förstå det förrän i tonåren vanligen, och till och med då får de aldrig göra uppror mot det utan att bestraffas.

Om barnet fick den här förmågan som väldigt liten, som 2, 3, 4, 5 år gammalt, medan dess intellekt utvecklas och medan dess psykologiska utveckling pågår, så skulle barnet när det är 7 år veta att det kan ha en relation med en kärleksfull Gud, samtidigt som det har en relation med kärlekslösa äldre bröder och systrar, som gjorde att deras kroppar kom till världen. Det skulle kunna avgöra skillnaden mellan kärlek och vad som är kärleksfullt och kärlekslöst.

Men om föräldrarna inte lär barnet den här principen och de lär barnet att de är barnets gudar, vilket är vad föräldrarna egentligen lär sina barn, så kommer barnet tro att föräldrarna alltid har rätt fram tills de börjar förstå att föräldrarna inte alltid har rätt, och då kommer det bli enorma, psykologiska omvälvningar för barnet, massor av smärta och lidande.

Det kommer att gå emot sina föräldrar, föräldrarna kommer många gånger straffa det, och ibland straffar de barnet med våld. Det kommer bli massor av smärta och lidande som en följd av de här handlingarna, därför att föräldrarna valde att lära ut något som inte var i harmoni med sanningen.

Så det är väldigt viktigt för barnet i synnerhet att föräldrarna lär barnet att föräldrarna inte är dess riktiga förälder, barnets riktiga förälder. Föräldrarna är bröder och systrar, äldre bröder och systrar som skapade de två kropparna, andekroppen och den fysiska kroppen, åt barnet för att barnet skulle kunna uppleva världen, men den verkliga föräldern till barnet är Gud. Gud skapade barnets själ.

9.3.   Negativ inverkan från föräldrar som inte lär sina barn att Gud är deras sanna förälder

Jesus: Det var två delar i den frågan?

Justin: Vilken inverkan har det på barnets själ?

Jesus: Vi har pratat om de psykologiska effekterna på själen, ja.

Justin: Och vilken inverkan har det på föräldern?

Jesus: Inverkan det har på föräldern är intressant. Väldigt intressant, för om föräldern håller undan sanningen, eller inte förstår sanningen, att föräldern inte är föräldern utan snarare barnets äldre bror eller syster som de har attraherat genom att skapa kropparna, så kommer föräldern till läget där de tror sig själva om att vara barnets gud.

Förstår du vad jag menar med det? De tror att de själva kan bestämma för barnet hur barnet ska uttrycka och använda sin fria vilja.

Det här är en väldigt skadlig sak som föräldern gör mot sig själv, för föräldern tror nu att de har bestämmanderätt över barnet. De tror att det inte finns någon jämlikhet mer mellan barnet och de själva, när det gäller uttryckandet av viljan. De tror att barnet måste underkasta sig förälderns vilja. Allt det här är väldigt skadliga, felaktiga föreställningar som föräldern bär på, och så länge föräldern bär på de här skadliga, felaktiga föreställningarna så skadar de sin egen själ och de skadar också sina barns själar.

Det är därför som många föräldrar går över till andevärlden i ett mörkt tillstånd, inte på grund av något de gjorde mot någon annan i deras närhet, utan på grund av de handlingar de utförde som en följd av sin föreställning om att de är barnets gud, eller att de är den person som kan bestämma över barnet. Det här orsakar mängder av själsbaserade skador på föräldern efter deras övergång. Det sker under tiden de lever, men efter att de har gått över så börjar de kännas vid den här skadan.

9.4.   Vikten av att föräldrarna lär barnet att Gud är barnets verkliga förälder

Jesus: Så det är avgörande för både barnet och föräldern att föräldrarna kommer till rätta med det faktum att de inte är barnets skapare. De är skaparna till de två kropparna som barnet bjöds in till. Barnet är Guds skapelse, inte deras egen, och om föräldrarna förstod den relationen så skulle de inte tro sig om att vara ägaren, härskaren, guden eller föräldern till barnet. De kommer inte tvinga på barnet sina egna föreställningar, de kommer inte styra barnets beteende genom att tvinga deras vilja, eller genom våld, för de respekterar den ställning de har. Därigenom så kommer de inte skada sin egen själ mer.

Så det är en väldigt viktig princip att få fram till föräldrar, att de inte är barnets faktiska förälder, de är bara personer som skapade de två kropparna som deras yngre bror eller syster har inkarnerat i. Det är allt de är och därmed, om de känns vid den rollen i ödmjukhet, så skadar de aldrig den yngre brodern eller systern genom att påföra barnet föräldrarnas, eller de vuxnas, vilja.

De skulle istället vara väldigt varsamma med hur de agerar med barnet. De skulle inte försöka styra barnets vilja, de skulle inte försöka skada barnets utveckling på något vis, de skulle inte försöka förvandla barnet till en avbild av sig själva. De skulle istället omvandla barnet till en avbild av barnets verkliga Gud, verkliga förälder, som är Gud.

Vi har alla skapats till Guds avbilder, och olyckligtvis säger föräldrarna: ”Nej, jag avfärdar det”, och så vill de att barnet ska bli deras egen avbild. De flesta barn när de är i tonåren gör förstås uppror mot det konceptet, begripligt nog, eftersom de inte är en avbild av föräldern, de är en avbild av sin osynliga Skapare, sin osynliga Förälder. De är inte en avbild av sina jordbaserade, äldre bröder och systrar som bara skapade deras kroppar.

Så du kan förstå att det är väldigt viktigt, för det har en enorm psykologisk inverkan på barnet när det vet vem som är dess verkliga förälder, och det har en enorm mängd positiva inverkningar på föräldern och deras val och beslut så länge de är föräldrar, om de förstår vad sanningen är. Men om de förstår den som något annat, så kommer de orsaka sig själva många, många skador, och många skador i barnet. Barnet kommer inte psykologiskt sett kunna skilja mellan Gud och föräldern, och därigenom så kommer det överföra många av de föreställningar det har om sina föräldrar på Gud och det skadar många delar av dess framtida utveckling.

Så du förstår att det här är ett enormt problem, det här problemet med att börja förstå din verkliga roll som en så kallad förälder, som en så kallad person på Jorden som har dragit till sig ett barn genom att skapa kropparna som barnet existerar i. Om vi förstår sanningen om det, så kan vi få bort mycket av skadan som har skett, skador som har skett över flera generationer, mot barn och kommande generationer på planeten.

10.   Är vår familj och våra barn det viktigaste, efter Gud och vår själspartner?

Justin: Är familjen och våra barn den viktigaste saken, efter Gud och din själspartner?

Jesus: Ja, jag skulle säga att den viktigaste saken är kärlek. Kärlek till Gud, kärlek till din själspartner och kärlek till din familj är inte ömsesidigt uteslutande. Med andra ord är kärleken till Gud, kärleken till din själspartner och kärleken till din familj ömsesidigt inkluderande.

Många verkar ha uppfattningen att du har någon slags prioritetssystem där du älskar, lite som att: ”Jag älskar Gud först, sedan älskar jag min familj”, och så vidare. Även om vi skulle kunna säga att det är sant att det viktigaste för vår framtida existens är att utveckla en kärlek till Gud, och det är väldigt viktigt att du utvecklar en kärlek till din själspartner i din framtida existens, så är de två kärlekarna inte ömsesidigt uteslutande av att älska din familj. De är ömsesidigt inkluderande i att älska din familj; de är inkluderande, inte uteslutande.

Jag känner att det här är den sortens frågor som verkar indikera ett missförstånd som folk har om relationer. De tror att eftersom jag har sagt: ”Gud är den viktigaste relationen du någonsin kommer ha”, så betyder det att när du utvecklar en relation med Gud så kommer du älska din familj mindre, och det är inte sant. Du kommer älska din familj mer för att du har en relation med Gud, inte mindre.

Det är samma slags relation med din själspartner. ”När du träffar din själspartner så har du en relation med din själspartner och det skulle betyda att du älskar din familj mindre.” Nej, det betyder att du älskar din familj mer. Ju mer du lär dig om kärlek i någon aspekt av ditt liv, desto större förmåga att älska din familj, dina barn och andra får du, inte mindre. Du får inte en mindre förmåga, du får en större förmåga att älska dem.

Jag känner att vi behöver vara försiktiga med den här sortens frågor, för många gånger leder den här sortens frågor oss till ett ställe där vi liksom säger till oss själva att: ”Ja, mitt barn vill ha något från mig och min själspartner vill ha något från mig, så jag kommer att ge min själspartner saken först, eftersom de är viktigare för mig.” Barnets behov kan vara att det behöver lite mat och du säger: ”Nej, nej, du får inte någon mat idag för min själspartner vill något.” Det är en befängd inställning.

Om vi verkligen älskar Gud och vi verkligen hade tagit emot Guds kärlek in i vår själ, så skulle vi automatiskt älska dem allihop och vi skulle märka var och ens behov och vi skulle automatiskt uppfylla de behoven, utan att förneka någon annan deras behov. Ja, automatiskt.

11.   Skulle ditt barn komma före din relation med Gud eller med Maria?

Justin: Skulle ditt barn komma före din relation med Gud eller med Maria? Om till exempel ditt barn var hungrigt eller skrek efter något, men du var redan upptagen med att göra något med Maria, eller att be till Gud, vad skulle du göra då?

Jesus: Ja, kärleken skulle bestämma vad som ska göras, och det skulle vara att genast släppa det jag har för händerna och ta reda på varför mitt barn gråter, och det är förmodligen något jag känner. Det är förmodligen något som jag gör som inte är i harmoni med kärleken. Det skulle jag göra automatiskt.

Det beror förstås på om barnets gråt är uppriktig eller inte. Om barnet bara grät för att manipulera mig, så skulle det vara helt ur harmoni med kärleken att svara på barnets vilja under de omständigheterna, helt ur harmoni med kärleken. Så det beror fullständigt på omständigheterna kring varför barnet gråter, eller om barnet är krävande, hur jag skulle svara på det. Om barnet redan får alla sina behov tillgodosedda och även har min kärlek, så är det högst sannolikt att barnet inte skulle gråta alls.

Så det är återigen nästan som en teoretisk fråga som inte skulle hända i praktiken, om jag var uppriktig i min egen förståelse av vad det innebär att vara barnets jordbaserade förälder.

Om barnet gråter så vet jag som förälder att det är något som är fel känslomässigt för mig här, för även om barnet gråter efter mat, så är det något som är fel för mig, för varför skulle jag inte ha tillräckligt med mat att ge till barnet, eller varför skulle jag inte redan ha gett barnet mat? Det måste vara något som är fel i mina föreställningar för att det här ska ha skapats. Det kanske rentav bara är en enkel sak där jag har en känsla av brist som har skapat brist för min familj som jag inte har bestämt mig för att ta itu med. Det kan vara alla möjliga problem som kommer upp ur det.

Om jag var uppriktig som förälder så skulle jag titta på varje gång mitt barn gråter och jag skulle definitivt ta itu med problemet. Om mitt barn bara skriker och gapar och får ett utbrott för att det helt enkelt inte fick något det ville ha, så skulle jag aldrig följa det barnets vilja. Jag skulle aldrig följa min själspartners vilja om hon gjorde samma sak. Så du förstår, det skulle vara kärleken som bestämmer vad som skulle hända i den situationen, inte hur viktig relationen är.

Det är här jag känner att många människor missar poängen när det gäller att förstå de här principerna. För de har ännu inte någon förståelse av sanningen i sin själ, de tror att kärleken kan vara ömsesidigt exkluderande, och det kan den inte vara. Om förståelsen av kärlek fanns i deras själ så skulle de aldrig ställa en sådan fråga, för de skulle veta exakt vad svaret är. Det faktum att de ställer en sådan fråga betyder att de inte förstår kärleken eller dess natur.

Och det är här jag känner att vi behöver vara väldigt uppriktiga mot oss själva. Om vi har ställt den här frågan till oss själva så betyder det att vi inte förstår kärleken alls ännu, för kärleken skulle aldrig tillåta någon att lida när det stod i vår makt att reparera lidandet.

Kärleken skulle emellertid aldrig ge efter för ett krav, under några omständigheter, även om kravet kom från den viktigaste personen i vårt liv förutom Gud. Gud kräver nu aldrig något, (skrattar) men om någon som vår partner skulle kräva något av oss, och det var ett krav, en förväntan från deras håll, så skulle det vara kärlekslöst att ge det, även om de får ett utbrott och även om de hotar att lämna oss, och även om de säger till oss att vi är kärlekslösa mot dem. Vi skulle förstå det här om vi förstod kärleksprinciperna i vårt hjärta.

Det faktum att vi har ställt frågan betyder att principerna inte finns i vårt hjärta. Så mitt första förslag till personen som ställer en sådan fråga skulle vara: ”Du har massor av utveckling att göra när det gäller vad du tror att kärleken ska vara. Få ordning på vad du tror att kärleken är så kommer du aldrig ställa en sådan fråga.”

12.   Hur förhindrar samhällets syn på ”familjen” vår relation med Gud?

12.1.  Skillnader mellan samhällets och Guds syn på familjen

Justin: Kan du sätta samhällets syn på familjen i kontrast mot Guds syn på familjen?

Jesus: Ja, jag känner att många av våra andra frågor redan har tagit itu med många av de områdena, men vi kan sätta samman det i en slags överblick. Genomsnittsfamiljens syn på familjen är att föräldrarna äger barnen, att barnen är föräldrarnas ansvar att göra vad de vill med, som de själva tycker att de kan göra. Det är den genomsnittliga synen på familjen på planeten.

De flesta föräldrar tror att barnen tillhör dem, och faktum är att vi använder den terminologin: ”De är mina barn, mina söner, mina döttrar, de hör till mig.” De flesta föräldrar på planeten tror att eftersom barnen ”hör till dem” och de ”såg till att de kom till världen”, som det heter, så har de rätt att bestämma vad barnet gör, de har rätt att utdela våldsamma bestraffningar av barnet om barnet inte gör vad föräldern kräver av det.

12.1.1.   Gud älskar villkorslöst och värdesätter den fria viljan

Jesus: Alla de här uppfattningarna om uppfostran är fullständigt felaktiga ur Guds perspektiv. Gud känner raka motsatsen till det här, och faktum är att om du tittar på Guds eget exempel på hur Han handskas med oss, så kan du se att Gud är raka motsatsen till det. Gud tvingar aldrig vår vilja; Gud straffar oss aldrig för att vi inte gör vad Gud vill, någonsin. Gud älskar oss fortfarande, när vi än gör vad vi än gör. Gud fortsätter att ge oss kärlek. Även om vi är totalt blockerade mot att ta emot den, så vill Gud ge oss kärlek.

Det här är något helt annat än genomsnittsföräldern. Genomsnittsföräldern i samhället drar undan sin kärlek så snart barnet inte gör vad de vill. Faktum är att genomsnittsföräldern blir våldsam i sina uttryck mot barnet, antingen fysiskt eller känslomässigt, när barnet inte gör det föräldern vill.

Gud gör aldrig sådana saker. Gud är en långt mer kärleksfull individ än den mest kärleksfulla föräldern, och det är därför vi behöver se kontrasten mellan samhällets definition av kärlek i familjen och Guds definition av kärlek i Hans familj. Vi är alla en del av Guds familj och Guds definition av kärlek i Guds familj är väldigt, väldigt annorlunda jämfört med samhällets definition av vad kärlek kan vara i familjen. Den är väldigt annorlunda på så många områden.

12.1.2.       Alla Guds barn är bröder och systrar

Jesus: Om vi ska räkna upp vartenda område så skulle det förmodligen ta dagar att ha det samtalet, för det finns så många områden där Guds definition av kärlek är fullständigt annorlunda mot familjens definition av kärlek. Det är avgörande att familjerna på planeten ändrar sin definition av kärlek till Guds definition, för om de inte gör det så skadas barnen i nästa generation, och generationen efter det och så vidare.

Ingenting kommer att förändras på Jorden så länge familjen fortsätter att behålla sina nuvarande tankar om kärlek. Det är de underliggande tankarna som familjen har om kärlek som förs över på samhället. Hela det här konceptet att vi inte är en familj… du är min bror, du och jag har samma förälder. Du är min bror, vi har samma förälder, Gud. Det gör oss till bröder, bokstavligen bröder. Våra själar är varandras bröder. Om jag då såg på dig som att du inte är en del av min familj, så är jag totalt ur harmoni med det konceptet.

Du är en medlem av min familj. Det är precis lika viktigt för mig att behandla dig väl som det är att behandla mina ”söner” väl. Mina söner förtjänar inte en bättre eller sämre behandling än vad du gör, för de är mina bröder, precis som du är min bror. Det är avgörande att vi har den här synen på världen, för utan den så har vi en nationell oenighet, vi har en kulturell oenighet, vi har en oenighet i släkter eller vår stam, vi har familjefejder och alla de sakerna är följden av att vi ser på vår familj som viktigare för oss än vad andra människor är.

Du är min familj, jag är din, det finns ingen orsak till att du skulle behandla mig på ett annat vis än vad du behandlar dina egna söner eller din partner när det gäller kärlek, när det handlar om att uttrycka omtanke, medkänsla och vänlighet och andra känslor. Jag borde inte behandlas annorlunda.

När det gäller dina pengar, så borde jag inte behandlas annorlunda. När det gäller hur du behandlar ditt liv, så borde det inte vara annorlunda mot hur du behandlar mitt liv. Det borde inte vara annorlunda mot om dina söner skulle ha problem. Om jag hade problem så skulle du svara på samma vis som om dina söner hade problem, eller som om din partner hade problem, om du såg på mig som din bror.

Verkligheten är att på den här planeten ser inte samhället på andra människor som delar av sin familj, som deras bröder, och de har en väldigt förvrängd syn på vad familjen är. Som en följd av de sakerna så har vi enorma mängder problem i allmänhet på planeten. Om vi förändrade hur vi ser på familjen, om alla på planeten förändrade hur de såg på familjen, så skulle vi ögonblickligen få fred i hela världen, det skulle inte finnas några oroligheter.

Om alla såg på varenda person på planeten som sin bror eller syster så skulle alla brott försvinna omedelbart, om vi kände den kopplingen fritt.

12.2.  Vikten av att förstå Guds syn på familjen

Justin: Ja. Så om vi utgår från det, hur förhindrar de här föreställningarna som vi har vår relation med Gud?

Jesus: Ja, uppenbarligen skiljer sig vår syn på familjen väldigt, väldigt mycket från Guds syn på familjen. Och eftersom det är så, så innebär det att vår syn på familjen är skadebaserad. Den är felbaserad, och så länge vi behåller den, varje gång vi behåller ett fel, så kommer vi välja att agera ur harmoni med Guds lagar, vilket alltid kommer orsaka smärta och lidande som en konsekvens.

På grund av det här enda problemet, att vi vägrar acceptera Guds definition av Guds familj, och istället framhärdar med vår egen definition av familjen, så skapar vi enorma mängder problem på planeten. Problem med krig, nationella strider och allt sådant, våld och alla sådana saker orsakas allihop, om du analyserar dem tillbaka ner till det här problemet med vår definition av vad som framställs som att det är en familj, och vad en familj borde göra och vad en familj borde stå ut med och hur en familj borde behandlas. Om vi hade Guds syn på saken, så skulle vi aldrig göra de saker som vi som mänsklighet gör för närvarande. Så det är avgörande att vår syn på familjen förändras.

13.   Hur kan jag gottgöra att jag inte lärt mina barn om Gud under deras uppbyggande år?

Justin: Det här är från en förälder som inte lärde sina barn om Gud och söndagsskolan, eftersom de kände att religionen hade fel. Nu mår de hemskt över tanken på när deras barn dör, eftersom deras barn nu tror det de fick lära sig, och de mår dåligt över det. Hur kan de gottgöra dem?

Jesus: (Skrattar) Ja, det här är återigen en fråga som drivs fram av en förälder som inte vill känna vissa känslor. För det första behöver de känna sina skuldkänslor som de har, för att de lärt sina barn saker som inte är i harmoni med sanningen och inte är i harmoni med kärleken. De behöver också frigöra orsaken från sig själva till att de valde att lära sina barn just de här sakerna.

Mycket av det har att göra med deras raseri mot religionen. Det är en sak att säga: ”Jag höll inte med religionen om Gud”, och det är en rätt så annorlunda sak, som en följd av den tanken, att inte lära barnet om Gud.

Vad är din uppfattning om Gud? Om du inte har den religiösa uppfattningen om Gud, vad är då din uppfattning om Gud? För många så väljer de att inte lära barnet något om Gud, eftersom de personligen inte vet något om Gud, och nu försöker de komma undan med det faktumet: ”Åh, jag behöver känna igenom det. Mitt val att inte lära barnet något om Gud behöver kännas igenom.”

Det jag skulle föreslå en sådan förälder är det här: du behöver känna allt du gjorde som skadade ditt barn. Det finns inget du kan göra för att undvika sådana känslor, och faktum är att din önskan om att undvika sådana känslor drivs på av en brist på ödmjukhet, för om du verkligen var ödmjuk så skulle du känna ånger över varenda sak du gjort som nu har skadat ditt barn.

Om en förälder engagerar sig fullt ut i ödmjukheten och engagerar sig fullt ut i ångern, så kommer de inte längre försöka ändra sitt barn, som den här föräldern försöker göra. De kommer att förändra sig själva genom att bli ångerfulla och ta emot Guds kärlek, och genom deras exempel attraheras deras barn på nytt till Gud. Det är det enda sättet som det här kommer att repareras på.

Vad den här föräldern försöker göra är att agera på olika sätt utan att gå igenom känslorna. Det är omöjligt att uppnå något med de teknikerna. Allt det skulle leda till är att dina barn skulle bli mer avvisande eftersom du nu försöker påverka dem i rakt motsatt riktning till hur du påverkade dem som barn.

Om du inte frigör orsaken från dig själv till att du agerade så när dina barn var barn, så kommer du aldrig kunna reparera skadan eller följderna av den handlingen. Den här personen försöker reparera skadan av följderna, utan att ta itu med orsaken, och som du vet från tidigare samtal du haft eller hört om lagen om orsak och verkan, så om du försöker göra en sådan sak så kan det aldrig komma något bra ur det, på grund av detta.

Så jag skulle föreslå för de föräldrarna att de slutar försöka ändra sina barn, nu när skadan är skedd, och först fixa orsaken inom sig till att de gjorde skadan. Sedan, tack vare deras nya natur och tillstånd, så kommer deras barn automatiskt att attraheras till dem och ställa frågor till dem om Gud och andra problem.

Om barnet inte attraheras till dem automatiskt och ställer de här frågorna, så är det högst sannolikt att föräldern inte har tagit itu med den kausala känslan. Så istället för att försöka tvinga barnet som vuxen, så nej, föräldern behöver sluta försöka få barnet att ändra sig, även om barnet är vuxet, och de behöver fokusera på att ändra sig själva först. De behöver komma tillbaka till det.

Det jag säger är att om barnet inte känner någon slags kontakt med Gud eller en önskan om att veta något om Gud, som vuxen, så har inte föräldern själv förändrats, även om de tror att de har det. Föräldern själv har ännu inte känt ånger över de verkliga orsakerna till att de agerade som de gjorde när barnen var barn. Så det är mitt förslag till dem.

Den här sortens frågor hjälper oss att förstå psyket hos många föräldrar, och även de felaktiga föreställningar som många föräldrar har.

14.   Om vi skadar våra barn genom att inte lära dem om Gud, hur gottgör vi då det?

Justin: ”Många av oss, som inte lärde våra barn om Gud och söndagsskolan eftersom vi inte ville att våra barn skulle ha någon ”fruktan för Gud”, mår hemskt nu när vi inser att de kanske är i ett dåligt själstillstånd på grund av det här när de går över. Återigen, hur kan vi gottgöra dem? Nu pratar jag med mitt barnbarn om Gud när vi ser en fjäril eller liknande, men för mina barn så tror jag att det är för sent nu, eftersom de inte tror. Om du inte tror på Gud men lever som en verkligt god person, gör det saken lättare när du går över?

Jesus: Ja, det är många saker som den här kvinnan – jag vet att det är en kvinna som har ställt den här frågan – det finns många känslor som hon undviker i den här frågeställningen. Så om vi skivar upp den här frågan i tre delar? Så om du läser om den första delen bara…

14.1.  Följder av att inte lära barn att frukta Gud

Justin: Ja. ”Många av oss, som inte lärde våra barn om Gud och söndagsskolan eftersom vi inte ville att våra barn skulle ha någon ”fruktan för Gud”, mår hemskt nu när vi inser att de kanske är i ett dåligt själstillstånd på grund av det här”.

Jesus: Det första vi ska slå fast är att inget av dina barn kan vara i ett värre själstillstånd om du inte har lärt dem om Gudsfruktan. Gud är inte en varelse som ska fruktas, och det är jättebra att du inte lärde dem att frukta Gud. De kommer aldrig vara i ett värre tillstånd om de inte fruktar Gud.

Det är väldigt viktigt att förstå att det inte var ett dåligt val att lära barnet att de inte behövde frukta Gud. Valet att inte lära dem om Gud alls var det val som inte var bra. Vi behöver utröna vilka valen var på ett korrekt vis och sedan titta på de underliggande känslorna.

14.2.  Att undersöka de känslomässiga orsakerna i en förälder till att han eller hon inte lär sitt barn om Gud

Jesus: Varför lärde inte den här kvinnan barnet om Gud, även om hon inte vill lära barnet om en fruktan för Gud? Då måste det finnas andra orsaker som hon inte känner igenom som fick henne att önska att inte lära ut alls om Gud.

Hon kunde fortfarande ha valt att lära ut om Gud, även om hon sade: ”Gå inte till söndagsskolan”, och ”Jag vill inte att du lär dig något om en Gud som inspirerar till rädsla.” Det är jättebra att hon valde att begränsa barnet från att höra om en rädslo-Gud, för den guden existerar inte. Så det är inte ett dåligt val. Det dåliga valet var: varför fattade hon beslutet att inte lära barnen om en kärleksfull Gud? Det är den frågan hon behöver ställa sig.

Låt oss titta på nästa del av frågan.

14.3.  Att känna ånger för att inte lära ett barn om Gud

Justin: ”Hur kan vi gottgöra dem?” Nu pratar hon med sitt barnbarn om Gud, när de ser en fjäril och liknande.

Jesus: Hon frågar hur hon kan gottgöra. Här pratar hon om sina barn. Saken är att hon är bekymrad över det eftersom hon valde att inte lära sina barn om en kärleksfull Gud, på grund av sin ilska över religionen, eller på grund av sin oenighet med konceptet att Gud är en rädslobaserad Gud – det är jättebra – eller på grund av sin

ilska mot religionen – det är inte så bra – så valde hon att inte lära ut något alls om Gud. Och det kan finnas andra orsaker till att hon valde att inte alls lära ut något om Gud, och som jag sade så behöver hon titta på det.

Hur kan hon gottgöra det? Det kan hon inte. Du kan inte göra dig av med en handling som du redan har utfört i det förflutna; det är gjort. Som i att, nu behöver du känna igenom det, att du har gjort det, att du har gjort den här skadan, och skadan hon har gjort mot sina barn i det här avseendet är att hennes barn nu i princip är ateister. De tror inte att det finns något sådant som Gud. Det är en del av skadan hon gjort.

Hon behöver se det som en handling hon utförde och känna igenom det och ångra det och gå igenom känslorna kring varför hon valde att göra på det viset. När hon gjort allt det så kanske hennes barn väljer att ta reda på saker om Gud. De kommer inte välja att ta reda på saker om Gud så länge hon håller kvar de känslorna i sin själ. Även om hennes intellektuella uppfattning har förändrats nu, och hon själv tror att det finns en Gud, och hon nu tror intellektuellt att det finns en kärleksfull Gud, så måste det fortfarande finnas känslor inom henne som är orsak till att hon inte känner det. Hon måste fortfarande känna att det inte finns en kärleksfull Gud; hon måste fortfarande känna att Gud kanske inte ens finns, inuti sin själ, annars skulle hennes barn naturligt känna sig dragna till att undersöka förändringarna som hon gör.

Det hon är bekymrad över nu är att gottgöra. Ja, jag föreslår för henne att om hon verkligen var bekymrad över att gottgöra, så skulle hon i själva verket känna ånger för sina handlingar och det kommer innebära att känna igenom alla följderna av sina handlingar. Det är vad ånger är, och hon skulle vilja göra det om hon verkligen vill gottgöra.

Min känsla är att hon inte vill göra den sortens gottgörande; det hon vill göra är att agera på något sätt som hjälper henne att undvika känslorna som fick henne att göra de valen, och som hjälper henne att undvika känslan av skuld som hon har av att se nu att hon gjorde fel val. Det är orsaken till att hon vill gottgöra, och det är inte en ren önskan om att gottgöra. Det är bara en önskan om att undvika din egen smärta.

Jag ser många föräldrar som gör det här, där allt de egentligen vill göra när de ”gottgör” är att de bara vill undvika sin egen smärta och konsekvenserna av det de åtog sig när deras barn var små, och vi kan inte göra det. Det som är gjort är gjort. Det enda sättet som vi kan ta itu med det är att känna följderna av valen vi gjorde fullt ut; det är det enda vi kan göra.

14.4.  Det är aldrig för sent att finna Gud

Jesus: Den tredje delen av frågan handlar om hennes barnbarn och det faktum att hon försöker lära sitt barnbarn några saker om Gud.

Justin: Ja. Så nu pratar hon med sitt barnbarn om Gud när de ”ser en fjäril eller liknande, men för mina barn så tror jag att det är för sent nu, eftersom de inte tror.”

Jesus: För det första är det aldrig för sent för någon, så vi kan inte säga att det någonsin är för sent. Faktum är att om den här kvinnan förändrades i sin själ i sin inställning till Gud, så skulle hon märka att hennes barn skulle känna sig naturligt dragna till att förändras på samma vis, eftersom deras skada i själva verket inte är deras egen så mycket som det är hennes.

Det hon försöker göra är att lära sina barn om Gud samtidigt som hon behåller skadan som inuti henne fick henne att inte lära barnen om Gud. Det kommer vara en omöjlig uppgift.

Det enda sättet du kommer kunna lära dina barn om Gud är att först frigöra skadan i dig själv om varför du inte lärde dem om Gud, och det kommer vara en känslomässig process som du behöver gå igenom, inte en intellektuell process där du lär dem något annat.

14.5.   När vi går igenom ånger över att inte lära barnen om Gud så kommer barnen känna det

Jesus: Nästa fråga hon ställer handlar helt om att vara orolig över de fulla konsekvenserna av hennes val, så vi kan ta och svara henne om det.

Justin: ”Om du inte tror på Gud men lever som en verkligt god person, gör det saken lättare när du går över?”

Jesus: Okej, ja det gör det lättare när du går över. Fast den enda orsaken till att hon vill veta svaret är att hon inte vill känna att hennes barn kommer att ha mer smärta på grund av vad det hon lärt ut har lett till.

Hennes barn kommer att ha mer smärta på grund av vad det hon lärt ut har lett till, även om de är kärleksfulla och goda människor. Smärtan de kommer ta emot är att aldrig ha en relation med Gud, om hon inte arbetar sig igenom de känslorna, och om de själva inte väljer att ha en relation med Gud som en följd av bristerna i vad hon lärt dem, och hon undviker den smärtan. Hon undviker smärtan i den potentialen, det faktum att barnen kan gå miste om en relation med Gud på grund av valen hon gjort.

Jag föreslår för henne att om hon verkligen är ångerfull över det, så kommer hon känna alla de smärtorna istället för att försöka lindra dem genom att hoppas att något ska få ett annat utfall, och genom att försöka ändra på någon slags handling i sig själv. Det hon istället skulle göra är att gå igenom all ånger över sina val. När hon gör det så kommer hon märka att hennes barn dras till att fråga om Gud.

Men så länge känslan som fick henne att göra valet att inte berätta för barnen om Gud är kvar i henne, så länge den känslan fortfarande finns i henne, även i dagsläget, så länge den är där så förhindrar det dem från att fråga något om Gud, och det förhindrar dem från att tro på Gud, eftersom de kan känna att samma känsla finns i henne som hon hade när de var barn. Om hennes känslor hade förändrats så skulle hennes barn känna en skillnad och skulle då förstås triggas till att fråga något om orsaken till förändringen. Så det är mycket känslomässigt undvikande som pågår för just den här personen när det gäller vad som pågår med hennes barn.

Hon känner mycket skuld men hon är inte villig att känna smärtan och lidandet från sin egen skapelse. Det är en brist på ånger som förälder och en brist på ödmjukhet. Så mitt förslag till henne är att: ”Var mer ödmjuk, var ångerfull, känn de fullständiga resultaten av de val du har gjort när de här barnen var barn. Känn följderna av det och sedan kommer du se en förändring. Du kommer inte behöva säga något annorlunda till dem; du kommer känna en förändring från dem, eftersom de kommer känna en förändring från dig.

Det här är ett annat fall med en förälder som försöker ändra på barnet innan de är villiga att förändra sig själva. Det fungerar helt enkelt inte, eftersom det är hyckleri. Det saknar uppriktighet och det är definitivt inte kärleksfullt. Att försöka ändra någon annan som du har tvingat till att vara som de är, innan du förändrar orsakerna inom dig till varför du tvingade dem att vara som de är, är en väldigt hycklande handling. Jag känner att det är något som, även om många föräldrar gör så, så behöver de ge upp den här handlingen och vara långt mer ödmjuka om de verkligen vill ha en positiv inverkan på sitt barn.

Det är en bra fråga. Som jag sade, att dela upp frågan så där gör att vi kan gå igenom alla orsaker och val som en person gör, och många gånger kan de här frågorna vara desamma, men svaren är ibland olika.

Justin: Jag antar att de verkar vara samma sak för mig just nu.

Jesus: (Skrattar)

15.  Hur skulle ett barn som föds i ett rent själspartnerförhållande se ut/agera?

Justin: Hur skulle ett barn som föds i ett rent själspartnerförhållande se ut/agera?

Jesus: Jag har ingen aning, och faktum är att ingen har någon aning. Vi kan bara spekulera i hur det kan se ut och kännas, för i verkligheten har det aldrig har funnits några föräldrar i det tillståndet på den här planeten, där de är i ett själsförenat förhållande och eniga med Gud. Som en följd av det så har det aldrig funnits något exempel här på Jorden, historiskt sett, på ett barn som föds in i den föreningen. I framtiden kan det finnas ett barn som föds in i de omständigheterna, och då kommer du få se hur ett sådant barn ser ut i verkligheten.

Så för att besvara frågan så kan vi egentligen bara spekulera i ett teoretiskt svar på hur vi kan förvänta oss att det ser ut, men mitt förslag är att när du gör det så har du vanligen fel i vilket fall som helst. (Skrattar)

Det finns inte så stor mening med hela det samtalet. Uppenbarligen skulle sådana föräldrar vara fullständigt fria från alla känslomässiga skador, de skulle uppenbarligen också ha inhämtat enorma mängder av Guds sanning. De skulle också leva hela sitt liv i harmoni med Guds lagar och som en följd av alla de sakerna så kan du se att det uppenbarligen skulle ha en enorm, positiv inverkan på ett av Guds barn som de attraherat till sig genom att skapa det barnets fysiska kropp och andekropp.

Det skulle finnas enorma fördelar för barnet fysiskt, emotionellt, psykologiskt, andligt och utifrån ett kärleksperspektiv, men när det gäller att räkna upp dem allihop, så skulle vi bara teoretisera, utan att visa upp det i praktiken.

Det jag skulle vilja göra någon gång i framtiden är att visa upp det i praktiken. Så snart jag och Maria blir eniga med Gud och i det själsförenade tillståndet, så kanske vi överväger att skaffa några barn så att vi också kan visa upp hur det är för ett barn i det tillståndet.

Justin: Det skulle vara något att se.

Jesus: Det skulle vara något att se, men alla föräldrar har förmågan att ta sig till det tillståndet, så att de också kan uppleva det. Det är nästan omöjligt att föreställa sig, en värld där alla föräldrar på planeten är i det tillståndet och då skulle alla barn som kommer till världen aldrig känna till smärta, aldrig känna till lidande; de skulle bara känna till kärlek, de skulle bara känna glädjen i växandet, de skulle aldrig straffas för sina misstag. Det skulle finnas så många fördelar för de barnen.

Du kan se hur de i en väldigt låg ålder kanske flyttar hemifrån. (Skrattar) De kanske är 6 eller 7 år gamla och flyttar hemifrån. ”Vi ses mamma. Vi ses pappa. Jag behöver inte er längre.” Som i att: ”Jag är helt självförsörjande. Jag är enig med Gud”. ”(Skrattar) ”Och jag vet vem min själspartner är och jag kan skapa överflöd i mitt liv.” Vem behöver en förälder på Jorden efter det? Vi skulle leva i en helt annan slags värld under de omständigheterna, mot vad vi lever i nu.

Justin: Och en förälder som är enig med Gud skulle bara säga: ”Ja, kör på bara.”

Jesus: ”Kör igång bara, sötnos!” Ja, ingen rädsla över huvud taget för hur barnet skulle skadas, eftersom de vet att barnet är i harmoni med alla Guds lagar, barnet är i total harmoni med allt i sin existens. Och än viktigare är att de två föräldrarna, föräldrarna till kropparna skulle jag säga, kommer veta mer än något annat att det här är ett av Guds barn, och eftersom barnet nu är enigt med Gud, så behöver det inte personerna som har skapat deras kroppar längre. Det behöver dem inte alls.

Du kan fortsätta ha en relation med dem, för du älskar dem, men du skulle inte behöva ha en relation längre, eller hur? Och det skulle inte spela någon roll vilken ålder de är i, du skulle vara glad att se dem ta sin egen väg och vara vad de än vill uppnå i sitt liv, uttrycka sin personlighet och natur på det mest kraftfulla vis de kan. Du skulle bara glädjas åt en sådan sak. Det skulle vara enorma fördelar i allmänhet för föräldrarna och barnen och samhället, därför att barnen skulle vara fullständigt eniga med Gud när deras intellekt väl har utvecklats.

Föreställ dig det, 7 år gammal, eller ännu yngre, för vi vet inte hur snabbt intellektet skulle utvecklas när föräldrarna är eniga med Gud, till och med det kan förändras. De kanske bara är 2 år och har ett fullt utvecklat intellekt. (Skrattar) Vi vet inte. Det är svårt att föreställa sig vilken slags känslomässig skada vi för över på våra barn nu, vilken inverkan det har på den fysiska, intellektuella, känslomässiga och andra utvecklingar de skulle kunna ha, den sensoriska utvecklingen de skulle kunna ha. Vi vet inte hur snabbt de här sakerna skulle utvecklas om allting befann sig i en perfekt situation.

Det är därför jag säger att det är en långt större fråga än vad de flesta föreställer sig när de först ställer den, därför att enbart förändringen av föräldrarnas själstillstånd, och därigenom förändringen av barnets själstillstånd när det kommer in i världen, ger upphov till att barnet får en totalt annorlunda start. Vi vet inte vad effekten av det skulle vara, för det har aldrig realiserats på den här planeten, någonsin. Inte ens det första människoparet var i det tillståndet, så det har aldrig realiserats på den här planeten, den sortens tillstånd.

Så allt vi kan göra är att vänta tills det tillståndet inträffar och se vad som händer när de får ett barn och se hur det blir. (Skrattar)

Justin: Håll utkik här!

Jesus: Ja.

16.   Hur mycket påverkar en föräldra- och själspartnerrelation deras barn?

Justin: Hur mycket påverkar en förälder- och själspartnerrelation deras barn?

Jesus: Åh, det har en enorm inverkan på deras barn förstås. Hur föräldrarna agerar i harmoni med kärleken kommer ha en enorm inverkan på hur barnen agerar i harmoni med kärleken. Det är inte bara det; känslorna som föräldrarna har som är i harmoni med eller ur harmoni med kärleken kommer att ha en enorm inverkan på barnets känslor.

Vi kan föreställa oss att föräldrarna är själspartners. Om föräldrarna aldrig ingår ett själspartnerförhållande, med andra ord om de aldrig får full kontakt med sin egen själ och blir en del av själspartnerförhållandet, så lär det barnen att det är omöjligt att ha ett själspartnerförhållande, jämte många andra saker.

Om föräldrarna inte agerar i harmoni med kärleken mot varandra, så lär det barnet att i framtiden, när det har en relation med en person, så kommer det förmodligen agera ut samma känslomässiga skada som föräldrarna har mot varandra, vare sig de är själspartners eller inte.

Vi kan emellertid föreställa oss att föräldrarna inte är föräldrar med sina själspartners, med andra ord att de har gift sig, fått barn och sedan insett att de inte var med sin själspartner och då bestämde de sig för att separera och gå till sin själspartner. Hur det sker kommer att vara fullständigt beroende av kärleken. Om de är kärleksfulla så kommer det att ha en vacker inverkan på barnen. Barnen kommer öppna upp sig för konceptet med själspartners, öppna upp sig för konceptet med hur viktigt det är. De kommer förmodligen öppna upp sig för sina egna själspartners i en väldigt låg ålder. De kommer aldrig behöva gå igenom en relation som tar slut. Allt det här är positiva effekter som det kommer ha på barnet om föräldern deltar i de här relationerna med kärlek.

Men om de är i relationerna med hat eller ilska eller hämnd, eller någon annan motvilja eller några andra negativa känslor som inte är i harmoni med kärleken, så kommer det ha en enorm, skadlig inverkan på barnet och en hemsk inverkan på barnets framtid.

Så det beror helt på om föräldrarna agerar i harmoni med Guds definition av kärlek och i harmoni med Guds lagar hur det hela går.

17.   Vilken skillnad gör det för ett barn om föräldrarna är själspartners eller inte?

Justin: ”Vilken skillnad gör det för ett barn om föräldrarna är själspartners eller inte? Om de inte är själspartners, så med tanke på barnets lycka, vad är då det bästa sättet att hantera den situationen?”

Jesus: Okej, det är en ganska så involverad fråga, vi kan se på de olika aspekterna i den. Vi förmodar att de två föräldrarna – och kom ihåg att de inte är föräldrar; de är bara bröder och systrar till barnet – föräldrarna som vi kallar föräldrar – och vi fortsätter använda den terminologin så att de flesta kan identifiera sig – skapade barnets två kroppar. Barnet är till en början Guds barn. Om föräldrarna verkligen värdesätter det, så inser de att deras föräldraskap egentligen inte är ett föräldraskap av något slag; det är snarare än lärarroll. Det är en roll som hjälper barnet att börja förstå saker om sin verkliga förälder; det förstår att de här två personerna, det här paret, förstår det.

Vi kan säga att det här paret inte är ett själspartner-par och de inser i framtiden, efter att de fått barn, att: ”Åh, jag är inte med min själspartner.” Om de vägrar vara en del av själspartnerrelationen efter att de har blivit föräldrar, på grund av tanken eller uppfattningen att de skulle skada sina barn om de skulle engagera sig i själspartnerrelationen, så skulle följden bli att det barnet nu känner att han eller hon är orsak till deras uppoffring. Barnet kommer också ha kontroll över föräldrarnas relation. Föräldrarna kommer till slut hysa motvilja mot barnet för sina egna oförmågor att uttrycka sin själ fullt ut och följa det de nu vet, eller känner, är deras sanning om sitt liv och så vidare.

17.1.  Vikten av att agera i harmoni med kärleken

Jesus: Det kommer orsaka enorma mängder skador om föräldrarna agerar utan att vara i harmoni med kärleken. Om föräldrarna agerar i harmoni med kärleken, så kommer det bara att tillföra saker till barnets liv. Nu har barnet fyra lärare istället för två. (Skrattar) Och de lärarna är mer i harmoni med Guds lagar och principer, eftersom de är mer i harmoni med kontakten med sin egen själ. Barnet kommer känna mer harmoni inför sin egen Skapare, Gud, därigenom, så det kommer inte bli några skador alls. Faktum är att det bara skulle förbättra barnets liv och upplevelse om de genomgår den processen.

Det beror återigen helt och hållet på om föräldrarna agerar i harmoni med kärleken eller inte. Om en eller flera föräldrar agerar utan att vara i harmoni med kärleken, eller om de föräldrarnas själspartners agerar utan att vara i harmoni med kärleken, så blir förstås skadan på barnet ganska avsevärd. Det beror helt enkelt på om du agerar i harmoni med kärleken eller inte.

Om du agerar i harmoni med kärleken så kommer du aldrig göra fel; du kan aldrig göra fel. Det kan aldrig bli något skadligt resultat om du agerar i harmoni med kärleken. Det är omöjligt att något sådant händer om du agerar i harmoni med kärleken, och det är här vi inte litar på kärleken.

Jag skulle föreslå för alla föräldrar som bestämmer sig för att hålla ihop för barnens skull att de i själva verket inte litar på kärleken. De litar inte på resultaten av bristen på kärleken och vad det dessutom lägger på barnet. Om föräldrarna inte älskar varandra längre och håller ihop för barnets skull, så lär de uppenbarligen barnet en massa negativa saker om kärlek, utan att inse det. Deras barn kommer att ha många missförstånd om kärlek när det växer upp.

Om föräldrarna skulle använda kärleken i alla situationer, så vad kan barnet lära sig förutom vad kärleken gör, och skönheten och följderna och lyckan som är resultatet av vad kärleken gör? Det kan inte lära sig något negativt därigenom.

Så jag kan inte hålla med en person som säger: ”Det är en mardröm att få veta vem din själspartner är när du är gift”. Det är en vacker sak att du får veta vem din själspartner är, även om personen du är gift med inte är din själspartner, för du kommer att använda din själ mer, du kommer älska dig själv mer, du kommer att älska den andra halvan av din själ mer, du kommer visa för alla barn i den relationen vad kärlek mellan själspartners är.

Du skulle fortfarande behandla din partner, din första partner, som var barnets far eller mor, med total kärlek, inte med motvilja. Du skulle värdesätta dem, du skulle respektera dem, du skulle ha en integritet gentemot dem; du skulle inte sticka iväg och ha en sexuell relation med någon annan utan att först avsluta den relationen sexuellt och gå igenom den processen. Du skulle arbeta dig igenom alla problem kring uppriktighet och kärlek.

Om du gjorde det så skulle den enda följden vara positiv, men om du inte gör det och du väljer att fatta beslut som inte är i harmoni med kärleken med den andra föräldern, eller med din själspartner, eller med den andra förälderns själspartner, så lär du nu barnet en rad saker som inte är i harmoni med kärleken och självklart så skulle det definitivt ha en skadlig inverkan på barnet. I grund och botten handlar det om våra val som föräldrar, när det gäller om det skulle bli en skadlig inverkan på barnet eller inte.

Verkligheten är att ett barn inte påverkas negativt av föräldrarnas uppbrott om föräldrarna älskar varandra och fortfarande visar fram den kärleken för varandra. Men om föräldrarna behandlar varandra illa och inte längre visar upp kärlek för varandra, så kommer barnet påverkas väldigt negativt av ett uppbrott av familjen de har vuxit upp i.

Vi måste börja se att relationer kan komma och gå. Fram till dess att vi har en relation med vår själspartner, så kan vi vara i många relationer under vår livstid som kommer och går, som en följd av olika känslomässiga skador som vi har och som en följd av att inte öppna upp vår själ för vår själspartner och så vidare. Det är inte det som kommer orsaka skador i vårt barn, det är att vara kärlekslös som orsakar skador i vårt barn.

Varje gång vi väljer att vara kärlekslösa mot någon person i någon relation, så skadar vi automatiskt vårt barn genom vårt exempel. Jag känner att när vi väl förstår det så kommer vi inte längre vara så bekymrade över hur barnet kommer klara av det. Vi skulle vara mer bekymrade över att påvisa kärlek under alla omständigheter och situationer, i full vetskap om att barnet inte kommer klara av det om inte vi gör det. Barnet kommer inte klara av situationen om inte vi visar upp kärlek. Barnet kommer att få en emotionell, pyskologisk skada om vi inte visar upp kärlek i varenda situation och det gäller alla slags förändringar i relationen.

Bra fråga, det var en bra fråga.

18.   Avslutning

Jesus: Okej, ja, så det tar oss till slutet av frågorna för den första serien i listan, eller hur? Så vi träffas förmodligen under 3 eller 4 veckor till och gör den andra i serien och så vidare med de andra frågorna. Förhoppningsvis så kommer det till god användning för de som lyssnar i deras föräldraskap, om vi kan kalla det för föräldraskap, för det handlar i själva verket helt enkelt om att hjälpa en vacker gåva att växa upp – ett av Guds barn – och attrahera det till din familj och få fördelen av att ha det barnet i din familj och få lära dig massor av lärdomar om kärlek. Jag känner att i framtida samtal, om vi ständigt hänvisar till det, så kommer det hjälpa folk när det gäller deras frågor om att vara föräldrar och barn. Det kommer hjälpa dem jättemycket i att förstå hur de ska agera i vissa situationer, känner jag.

Jag skulle vilja tacka dig för att du tog dig tid, kompis!

Justin: Nej, tack ska du ha.

18.1.   Förändringar hos frågeställarens son efter att han implementerat principerna i Guds sanningar

Justin: Det har varit väldigt bra, och ja, fördelarna är verkligen de bästa.

Jesus: Ja, du upplever redan en del av fördelarna, eller hur?

Justin: Det märks.

Jesus: Och du har gått igenom en del av de här sakerna som du har frågat om. Så du vet att om du kommer med kärlek till bordet så blir det lite eller ingen skada alls. Det är när du inte är i harmoni med kärleken, det är då som skadan sker.

Justin: Det är nästan som att resten ordnar upp sig.

Jesus: Precis. Och faktum är att det jag märker när jag tittar på dina pojkar är att de är långt mer utvecklade nu, och långt mer egna individer nu, och långt mer kapabla att avgöra vilka deras önskningar och passioner är nu, än vad de var när jag först träffade dig och såg pojkarna. Faktum är att när jag först träffade dig och såg pojkarna, så agerade pojkarna totalt utifrån alla de känslomässiga beroenden som fanns i din familj, och som en följd av det så saknade de mycket även i den intellektuella utvecklingen och den språkliga utvecklingen och all möjlig utveckling saknade de, som en följd av att de agerade ut de emotionella skadorna, vilket de inte gör nu.

Justin: Ja, och som förälder är det riktigt fint att se det här.

Jesus: Ja. Och jag tittar på utvecklingen hos dina pojkar under den tiden jag känt dig, och de är helt annorlunda individer att ha interaktioner med nu. Som att tidigare då jag först träffade dig, så kunde du inte ens engagera dem med ett ord utan att de blev jätteblyga och de hade inget självförtroende alls. Det fanns många andra känslomässiga problem som de stod inför. Och nu kommer de fram till mig efter ett möte och pladdrar på och frågar om det här och frågar om det där. De är inte oroliga över något och de är bara sig själva, och det är underbart att se.

Justin: Ja, och gåvan som förälder, att få se det… (Frågeställaren blir känslosam)

Jesus: Ja, det är rätt så otroligt, eller hur?

Justin: Och det är i själva verket därför jag är rätt så het på föräldragrejerna just nu också.

Jesus: Ja. Du har en bra orsak att se på dina barn med stolthet, i betydelsen att du ser att de förvandlas till vackra pojkar och också en god anledning att vara stolt över dig själv på många sätt, känner jag, när det gäller att tillämpa principerna i Guds sanningar och se resultaten av det i dina barns liv.

Justin: Ja, det fungerar.

Jesus: Ja. Det var fint att prata med dig idag, Justin, och vi träffas igen om ungefär en månad eller så.

Justin: Coolt.

Jesus: Tack för er tid, Lena och Igor – Lena där borta bakom kameran och Igor där borta vid en, för att ni tagit er tid att spela in det här åt oss; det är fantastiskt. Tack!