Intervju med Jesus – Ödmjukhet – Session 1

Originaldokument på engelska (PDF): Klicka här
Översatt dokument på svenska (PDF): Klicka här

Originalvideon hittar du längst ner på den här sidan.

Introduktion till ödmjukhet – Den 14 juni 2012

Det här dokumentet är en transkription av en intervju med A.J. Miller (som säger sig vara Jesus) och Mary Luck (Maria Magdalena) om ämnet ödmjukhet.

Vad är ödmjukhet och vad innebär det att leva i ödmjukhet?

Observera: Divine Truth Ltd och God’s Way of Love Organisation har ett urvalsprogram för volontärer som vill arbeta med att sprida och leva enligt Guds sanningar. Då ingen svensktalande person ännu har godkänts som volontär (enligt kriterierna som finns på engelska om du klickar här), så har heller inte någon av de svenska översättningarna kunnat godkännas som tillräckligt korrekta för att Divine Truth Ltd ska kunna garantera deras tillförlitlighet.
Med andra ord kan min och andra frivilliga översättares förståelse av originaltexterna fortfarande innebära att översättningarna inte med precision förmedlar det som Jesus, Maria Magdalena och övriga som representeras i texterna ursprungligen avser med det som sägs och skrivs i dessa.

1.    Introduktion

Mary:   Välkomna allihop idag! Jag kommer intervjua min vackra själsfrände, Jesus, om ämnet ödmjukhet. Vi är i blåsiga Bathurst just nu under del 1, av vad som kommer vara en serie i 5 delar med intervjuer om ödmjukhet. Jag är rätt så ivrig över att göra den här intervjun. Det är ett väldigt vackert ämne, och förhoppningsvis är det ett ämne där vi kan fördjupa folks förståelse för vad ödmjukhet är, och vad det innebär att leva i ödmjukhet. [00:00:54.06]

AJ:  Javisst, jag har märkt att mycket av materialet som finns på YouTube om ödmjukhet inte får så många visningar, vilket är intressant i sig, eftersom ödmjukhet är en av de viktigaste kvaliteterna som vi personligen kan utveckla och som hjälper oss i vår relation med Gud. [00:01:12.16]

Mary:  Javisst, det är något som jag skulle vilja prata med dig om senare i intervjun, hur det sker och varför det är så viktigt. Jag förmodar att det är något vi kommer prata mycket om. Du har hållit i en eller två specifika presentationer om detta, men utöver det så har både du och jag pratat om att vara ödmjuk eller om ödmjukhet en hel del, och jag tror att det är något som många inte förstår särskilt bra, vad gäller samhället, och ofta förlöjligas den ödmjuka inställningen, eller hur? [00:01:45.08]

AJ:  Ja, det ses på som ett svaghetstecken. Och olyckligtvis så är ödmjukheten inte särskilt högt upp på önskelistan över kvaliteter att utveckla hos folk som försöker utvecklas andligt. Men det är den allra nödvändigaste kvaliteten att utveckla i vår relation med Gud. En av sakerna som vi ofta kommenterar i vårt privatliv är behovet av mer ödmjukhet för att uppleva känslor. Det enda sättet att uppleva känslor, kausala känslor, är att vara ödmjuk inför dem, att faktiskt ha ödmjukhet i så hög grad att så snart du känner känslan så upplever du den. [00:02:25.12]

Kontrasten mellan Guds definition av ödmjukhet och världens definition av ödmjukhet

Mary:  Javisst. Kanske om vi bara backar lite och pratar om den faktiska definitionen av ödmjukhet. Jag tänkte att jag först vill presentera några av världens definitioner av ödmjukhet. Det är faktiska definitioner som jag hittade idag, så om jag kanske kan gå igenom några av dem och sedan fråga vad din definition är, eller vad en sanningsenlig definition är. [00:02:48.04]

AJ: Javisst, absolut.

Mary:  Okej, de första jag slog upp sade att ödmjukheten inte är stolt eller arrogant, den är blygsam, har en känsla av obetydlighet, låg rang, status eller kvalitet, visar på underlägsenhet eller undergivenhet och är medveten om sina misslyckanden. Och i synonymerna förknippades den ofta med förödmjukelse. Jag känner att sådana definitioner ofta är vad folk tänker på när vi nämner ordet ödmjukhet eller att vara ödmjuk, i synnerhet i samhället överlag. [00:03:42.10]

AJ:  Javisst, om vi tittar på de första definitionerna igen, där det står om att inte vara arrogant, så är det väldigt sant. Det är en del av ödmjukheten. Men sedan fortsätter det med en låg rang, status och kvalitet, och ingen av de sakerna är sanna, de är inte en del av att vara ödmjuk och de är inte en del av ödmjukhet. Av den orsaken har jag definierat ödmjukhet på ett annat sätt än vad ordboken gör. [00:04:14.17]

Mary:  Okej, och jag hittade en annan som jag tror hamnar lite närmare skiljelinjen, så kanske vi kan säga den och sedan höra exakt vad du känner att den är. Så den här var att ha en brist på falsk stolthet, förställer sig inte, foglig, definierar kännetecknen hos en opretentiös och blygsam person. Någon som inte tycker att han eller hon är viktigare än andra, och utan självbedrägliga illusioner. [00:04:40.20]

AJ:  Jag håller med om allihop. De är allihop en del av ödmjukheten. Så det är intressant hur det ibland finns definitioner som du inte alls kan hålla med om vad gäller ödmjukhet, och sedan finns det andra definitioner där du kan säga: ”Ja, alla de kvaliteterna är en del av ödmjukheten”. [00:04:56.12]

2.1.  Ödmjukhet är den passionerade önskan om att känna och uppleva alla våra känslor

AJ:  När det gäller min definition av den, så är ödmjukhet en passionerad önskan om att känna och uppleva alla mina egna känslor, vare sig de är njutbara eller smärtsamma, utan att skylla på någon annan eller försöka manipulera eller styra min omgivning på något vis. Vi kan se i den definitionen att den omfattar så många saker, men också, som en del av det, så måste vi underställa oss våra egna känslor, men vi behöver inte nödvändigtvis underställa oss alla andras. Så hela tanken med att placera sig själv lägre än någon annan, den är inte en del av ödmjukheten. En annan del av ödmjukheten som ofta förekommer är hela idén om att förringa oss själva och göra andra viktigare än vad vi själva är. Det är väldigt, väldigt svårt att göra med Guds definition av ödmjukhet, på grund av hur Gud ser på oss, att Gud ser på oss som höjdpunkten av Sin skapelse, och om vi är höjdpunkten av Hennes skapelse så vill inte Gud göra oss lägre än något annat. Men Gud vill också att vi ska ha en väldigt tydlig förståelse av vårt verkliga tillstånd, och inte något tillstånd där vi skulle älska att se oss själva, vilket är ett fasadtillstånd. [00:06:21.10]

2.2.  Ödmjukhet är att se oss själva så som Gud ser oss

Mary:  Så ödmjukhet är inte bara önskan om att verkligen uppleva alla våra känslor, utan det är också en önskan om att se oss själva så som Gud ser oss? [00:06:29.22]

AJ:  Precis. Att se oss själva så som Gud, vår Skapare, ser oss just i den här stunden. Och sedan att också se oss själva så som Gud ser oss när det gäller den rena skapelsen som Gud gjorde, och vår potential och våra möjligheter. Så när vi är ödmjuka har vi inte någon uppskruvad bild av oss själva, men vi har heller inte någon hemsk bild av oss själva. Faktum är att när vi väl blir ödmjuka på riktigt så är det nästan som att vi inte har någon bild av oss själva alls. [00:07:02.00]

2.3.  Verklig ödmjukhet innehåller inget dömande av en själv eller någon självmedvetenhet

Mary:  Eller är det som att vi inte har något dömande av oss själva där?

AJ:  Vi har inget dömande av oss själva, men vi tänker inte heller särskilt mycket på oss själva över huvud taget, på så vis att vi skulle behöva tänka på oss själva på ett nedlåtande sätt eller att andra står över oss. Så det skulle inte vara i harmoni med ödmjukheten om vi hade någon av de känslorna. Så ödmjukheten gör att vi kan vara oss själva emotionellt i stunden, utan att ens behöva tänka på oss själva i det läget. [00:07:33.23]

Mary:  Så hur kommer det sig att vi inte behöver tänka på oss själva i det läget? Är det för att vi är öppna för våra känslor, eller för att vi är öppna för sanningen om att vi är bröder och systrar? [00:07:42.19]

AJ:  Ja, om vi har känslan inom oss att vi redan är fullständigt bekväma med oss själva och med att vara oss själva, och är i andra personers sällskap, så finns det inget behov av att ens tänka på oss själva längre i relationen till andra människor. Allt vi gör är att interagera med dem utifrån våra känslor, och vi tänker inte på de känslorna, vi bara interagerar. Om de känslorna förfinas och förs till att vara i harmoni med kärleken, så kommer varenda interaktion vi har med andra personer att vara perfekt; den kommer också vara perfekt kärleksfull, och perfekt ärlig och sanningsenlig, och andra kommer tycka att det är väldigt lätt att trivas med. [00:08:27.17]

Mary:  Så det är nästan som att vi är i ett tillstånd av för-ödmjukhet nu, eller för de flesta av oss, en lång bit kvar till ödmjukhet, där vi filtrerar varje känsla genom: ”Hur kommer alla reagera på det här? Hur dömer jag personligen den här känslan? Vad för slags människa gör det här mig till?” [00:08:47.11]

AJ:  ”Hur ser den här personen som jag tror att jag är ut för andra?” Det är en stor sak som förändrar hur ödmjuka vi blir.

Mary:  Javisst. Okej.

AJ:  Så en person som verkligen är ödmjuk lever inte i sin fasad. De lever som de verkligen är, och de vet också vilka de verkligen är. Så personen som lever i ödmjukhet vet vem de är, och de har inte känslan av att behöva upprätthålla en fasad över vem de är, eller framställa någon de inte är för andra. De är helt bekväma med vilka de är, men de har heller inte några uppskruvade känslor om vilka de är heller. [00:09:25.15]

Mary:  Så vi upphöjer inte oss själva, vi är inte nedlåtande mot oss själva, vi säger bara att: ”Det här är den jag är, just nu.”

AJ:  ”Det här är den jag är”, och på den mest kärleksfulla platsen vi kan vara på. Du är exakt så som Gud skapade dig till att vara. Det skulle vara en plats där du har frigjort alla dina känslomässiga skador, all stolthet, all arrogans, all fasad; alla de andra emotionella skadorna som skapar en brist på ödmjukhet kommer vara borta. Men när vi väl har nått den platsen så kan vi vara den vi är, utan att ens tänka på vem vi är, eftersom vi vet att allt vi gör kommer att vara kärleksfullt tack vare att du redan har förädlat din egen själ. [00:10:03.21]

Mary:  Och vi kan aldrig någonsin nå den platsen om vi inte först är villiga att bara vara den här skadade personen   som vi är?

AJ:  Javisst, ska vi kalla det för den skadade röran?

Mary: Den skadade röran! Japp, jag känner mig ofta på det viset.

AJ:  Och som jag har pratat om i många föreläsningar så går vi ofta igenom ett tillstånd där vi först är i fasaden, och det är en väldigt stolt och arrogant plats. Den är väldigt, väldigt motståndskraftig mot sanningen. Den har en djup brist på emotionell öppenhet och är ofta rätt så arg och rädslobaserad. Sedan har du det skadade jaget, vilket är vad vi behöver utvecklas in i. Och det skadade jaget är den person som fortfarande har alla de känslomässiga skadorna från barndomen som vi ännu inte har frigjort, så att vi kan bli mer kärleksfulla, men vi känner åtminstone till de skadorna. Vi tillåter oss åtminstone att känna dem utan att döma. Vi tillåter oss åtminstone att vara den personen; det är början på ödmjukheten. Och sedan när vi arbetar oss igenom det hela, så lär vi oss mer och mer om ödmjukhet, och sedan blir vi vårt verkliga jag, och vårt verkliga jag har vi vanligen uppnått när vi är eniga med Gud. Nu känner vi igen vårt verkliga, personliga jag. Det finns fortfarande mer utveckling som vi kan gå igenom som personligheter, men nu har vi grunden, om vi kallar den så, för vårt verkliga jag, vilket är uppenbart för oss själva och även för alla runt omkring oss vid det laget. Så det jag ser att många gör är att de lever i sin fasad, hoppas och försöker göra sig själva ödmjuka i fasaden, men eftersom den ännu inte klarar att undersöka det skadade jaget, så är den inte ens i närheten av ödmjukhet ännu. När en person väl börjar komma in i sitt skadade jag och att vara det skadade jaget mer, så har de en mycket högre grad av ödmjukhet än vad de hade tidigare. Och när de sedan frigör det skadade jaget, när de frigör känslorna som orsakat deras skador, så blir de nu sitt verkliga jag som är helt kapabelt att vara fullständigt ödmjukt, samtidigt som det är höjdpunkten av Guds skapelser. [00:12:06.19]

2.4.  Ödmjukheten har hämtat sitt namn från ett grekiskt ord som betyder ”av Jorden”

Mary:  Javisst, wow. För mig känns det som att jag har varit fast i fasaden under så lång tid, och tanken på att kännas vid och uppleva det skadade jaget har känts så maktlös. Ändå, nu när jag kommit i beröring med den platsen inom mig så känner jag kraften i det, därför att det omedelbart finns som en jordad känsla och mer sanning bara flödar som en följd av det. Och det var intressant – när jag slog upp definitionerna så kommer faktiskt roten till ordet ödmjukhet från det grekiska ordet humus, vilket betyder av Jorden, eller av marken. Och jag tänkte att: ”Wow, javisst, jag känner att roten verkligen har en stor innebörd.” [00:12:55.15]

AJ:  Javisst, det finns en viss ironi där, på sätt och vis, i betydelsen av ordet, eftersom i verkligheten så är vår kropp gjord av marken, vi innehåller alla elementen som finns i marken. Därför behöver vi förstå varifrån vi kommer på sätt och vis, det faktum att vi har skapats och att vi inte skapade oss själva. Vi gjorde inte oss själva. När vi väl förstår det så kan vi alltid vara ödmjuka i vår relation till Gud. Vi ger alltid vika för Guds auktoritet, vi underställer oss alltid Guds auktoritet i det läget, eftersom vi förstår varifrån vi kommer. [00:13:34.02]

3.    Vad det innebär att leva i ödmjukhet

Mary:  Javisst, och jag tror att det förmodligen är en av frågorna som jag ville ställa till dig, eftersom jag ser att många runt omkring oss, eller till och med jag själv, börjar känna att ödmjukhet handlar om att känna våra känslor och därför så är ödmjukhet detsamma som en förmåga att gråta. Men det jag ser att du återspeglar är i själva verket något annat. Det är som en slags kvalitet som jag ser påverkar hur du lever varje dag. Det handlar inte bara om en villighet att känna dina känslor, utan där finns en verklig respekt för Gud och Guds sanningar i det. Jag vill ägna resten av den här intervjun och möjligen den nästa åt att fråga om alla aspekter kring ödmjuket, men om du bara vill ge oss en överskådlig bild av hur det ser ut att vara ödmjuk, hela tiden? [00:14:30.19]

AJ:   Javisst. Jag nämnde förmågan att vara dig själv hela tiden utan att vara särskilt medveten alls om dig själv. Så med andra ord har vi ingen verklig självmedvetenhet i den betydelsen när vi är ödmjuka. Vi oroar oss inte för oss själva eller oroar oss inte över hur vi ter oss för andra. Vi är inte oroliga över hur saker ser ut för andra, eller vad vi gör och hur det ser ut i andras ögon. [00:15:00.14]

Mary:  Så är det i själva verket en del av en stolthet? När jag fortfarande är medveten om hur en person ser på mig, så är det en indikation på att jag fortfarande har stolthet inom mig?

AJ:  Javisst, jo det är en indikation på att det fortfarande finns känslor inombords där vi dömer oss själva, och den enda orsaken till att vi skulle döma oss själva är för att vi vill framställa oss själva som något som vi inte är. Det är en av sakerna en arrogant eller stolt person gör. Verkligheten är att så snart vi är ödmjuka så framställer vi oss själva som vi verkligen är, och faktum är att det inte ens är en framställning, i betydelsen att det inte är något vi försöker göra, det är bara något som sker naturligt utan att vi tänker på det. Så det är en av ödmjukhetens huvudaspekter. För det andra så känner vi allting som vi känner det när vi är ödmjuka. Så våra känslor syns med andra ord i vårt ansikte. Vi försöker inte maskera ansiktet med en rad känslor som inte finns i vår själ, eller tvärtom, maskera ansiktet med ett leende när vi känner oss ledsna, eller skamsna, eller arga eller bittra eller vad det än är för annan känsla vi känner i själen. Vi tillåter den fullständiga reflektionen av vårt verkliga, känslomässiga tillstånd att komma ut. Det betyder inte att vi kommer vara oförskämda mot alla, därför att faktum är att om vi verkligen är kärleksfulla så skulle vi inte vara oförskämda, och om vi verkligen är ödmjuka så skulle vi inte försöka lägga över vårt kärlekslösa beteende på någon annan. Men vi skulle alltid fokusera på att vara som vi verkligen är i alla situationer, i betydelsen att vi inte ens skulle oroa oss för vad andra skulle tänka om oss om vi grät framför dem. Vi skulle inte oroa oss för om vi hade ett lustigt skratt. Vi skulle inte oroa oss för om vi kände oss skamsna eller någon annan känsla som vi kanske känner. Alla känslor vi kanske känner tillåter vi att finnas där, och alla känslor vi kanske känner som kanske är potentiellt skadliga för en annan person, om vi är ödmjuka, så skulle vi i själva verket avlägsna oss från deras sällskap och tillåta oss att fortfarande känna de känslorna. Vi skulle inte projicera de känslorna på någon annan person och få en annan person att må dåligt, bara på grund av en känsla som vi har som vi visar upp. [00:17:23.18]

Om vi verkligen är ödmjuka så är vi väldigt känsliga inför alla omkring oss, på så vis att vi är känsliga inför deras känslor, men vi svarar inte alltid på deras känslor, om deras känslor inte är i harmoni med kärlek. Så med andra ord vet vi när en person är arg på oss, men vi svarar inte på en arg person som inte är i harmoni med kärleken, om vi verkligen är ödmjuka. Om vi inte är ödmjuka så blir vi arga i vår tur när en person är arg på oss. Eller om vi inte är ödmjuka så kanske vi känner rädsla och försöker få dem nöjda när en person är arg på oss. Om vi är ödmjuka så är vi fortfarande de vi verkligen är, även i en omgivning som är full av press och omständigheter och situationer som vanligen skulle fresta den genomsnittlige personen att lämna sanningen om sig själva. Så vi skulle alltid sanningsenligt återspegla våra verkliga känslor till andra, och ju mer ödmjuka vi blir, desto mindre argt skulle vi svara på andra personers angrepp på oss själva. Vi blir mindre defensiva med tiden. Vi har fortfarande en önskan om att försvara sanningen, i betydelsen att vi pratar om sanning och agerar i harmoni med sanningen, vi pratar om kärlek och vi agerar i harmoni med kärleken, men inte för att vi försöker försvara oss själva, utan för att försvara eller uttrycka vad sanningen är.

[00:18:48.18]

3.1.  Verklig ödmjukhet hedrar Guds kärlek och Guds sanning framför oss själva

Mary:  När du säger försvara så tänker jag på en rigid slags ställningstagande. Är det mer som att stå för något för att hedra något?

AJ:  Javisst. Det är mer hedrandet av de huvudsakliga kvaliteterna som vi försöker hedra. Först är det gudomlig kärlek, Guds kärlek. Sedan är det naturlig kärlek, människans kärlek. Sedan är det Guds sanning, eller gudomlig sanning. Och sedan finns det sanning, den absoluta sanningen. Det här är de saker vi vill hedra mest, mer än oss själva. Så mer än vad vi hedrar oss själva hedrar vi de sakerna. Och som en följd av det så kommer vi uttrycka det, även när vi inte är i harmoni med det. Och vi kommer göra det fritt, så vi kommer inte oroa oss för vad andra tänker om oss, och hur de dömer oss eller någon av de sakerna. Faktum är att när andra dömer oss så kan vi observera dömandet, men när vi väl känner oss verkligt ödmjuka så kommer vi inte ens känna känslan av att svara på dömandet. Däremot, om det inbegriper ett problem med sanningen eller ett problem med kärleken, så skulle vi svara. Med andra ord så skulle vi framställa sanningen, eller framställa kärleken som den verkligen är, men vi skulle inte göra det enbart för att försvara oss själva. [00:20:06.00]

Mary:  Javisst. Och jag tror att det är en av de kvaliteter jag ser i dig, vilket hjälper mig att få en djupare förståelse eller känsla av hur jag kommer vara när jag är verkligt ödmjuk – du hedrar verkligen Guds kärlek och Guds sanning framför dig själv. Så du kommer in i situationer där du fortfarande kan ha känslor, där det är väldigt utmanande för dig personligen, men du kommer hedra Guds kärlek och Guds sanning, eftersom du har tilltro eller en kunskap om att genom att göra det så kommer det vara det bästa för alla, inklusive dig själv. [00:20:42.05]

AJ:   Ja. Och även om jag är rädd så inser jag att jag behöver gå iväg och känna min rädsla. Och även om jag gråter framför någon annan så kommer jag helt enkelt behöva gråta framför någon annan om det är så det är. Och om de skrattar åt mig för att jag gråter framför dem så är det på det viset. Som du vet är det många som förlöjligar mig och försöker förödmjuka mig dagligen, och lösningen är att när du väl är ödmjuk så märker du att de försöker göra det, men du känner inget behov av att ge någon respons på de angreppen. [00:21:18.09]

3.1.1.   Sann ödmjukhet varken upphöjer eller förringar

Mary:  Jag beundrar verkligen det, i synnerhet när det gäller problem som rör mitt eget värde. Jag har många problem med att stå upp för det faktum att jag kan vara lika värdefull som du, eller någon annan. Och det jag förstår mer av på själsnivå nu är att en kvalitet i ödmjukheten är att kännas vid att jag har samma värde som andra. [00:21:41.15]

AJ:  Och när du blir verkligt ödmjuk så tänker du inte ens på dig själv i termer av att vara jämlik med andra. Där finns bara ett känslomässigt antagande inom dig att du känner dig som alla andra och du känner att de också behöver känna sig som alla andra. Så du oroar dig inte ens över vad de känner inför det du säger särskilt mycket, eftersom du bara är fokuserad på att säga sanningen och att göra det i harmoni med kärleken. Det är allt du egentligen är fokuserad på. Så det förenklar i själva verket livet väldigt mycket. Det gör livet så enkelt eftersom du inte är orolig över vad andra tycker, du dömer inte dig själv, du försöker inte titta på dig själv medan du gör något. Faktum är att när du gör något med andra så glömmer du totalt av hur du ser ut, och det är bara när någon tar ett foto av dig och visar dig det som du säger: ”Åh, är det så jag ser ut idag?” För du märker inte ens hur du ser ut när du interagerar med någon annan. [00:22:39.21]

Det är något helt annat för en person som inte är ödmjuk. En person som inte är ödmjuk oroar sig ständigt över hur de ser ut, eller försöker ständigt framställa sig själva som något bättre än vad de är. När du är ödmjuk önskar du inte göra någon av de sakerna. [00:22:54.01]

Mary:  Javisst. Jag ser det också i hur du interagerar med andra, att det alltid finns en fasthet vad gäller sanningen, i synnerhet sanning som rör vad som är kärleksfullt och vad som inte är det. Det var ett minnesvärt tillfälle när vi var i Grekland där det var problem med kärleken hos en del personer i gruppen, och deras behandling av oss togs upp. För min del var jag totalt självmedveten, fullständigt rädd för att faktiskt ta upp det här med folk. [00:23:28.17]

AJ:   För du kände inte att du kunde ta upp det eftersom du var målet för det kärlekslösa beteendet.

Mary:  Det handlade om mig. Om det hade handlat om någon annan så skulle det vara okej, men det finns en skada inom mig om det.

AJ:  Medan för min del så ser jag på mig själv på samma vis som jag ser på dig, så att jag blir angripen av någon är detsamma som att du blir angripen av någon, och min respons kommer vara densamma. [00:23:47.24]

Mary:  Och för mig är det vackert, och jag ser också att det finns en fasthet inom dig vad gäller problem med kärlek och sanning hos andra, hos mig, men också hos dig själv på samma vis, och för mig verkar det också vara en kvalitet hos ödmjukheten. [00:24:00.09]

3.2.  En verkligt ödmjuk person undersöker alltid sig själva innan de undersöker andra

AJ:   Javisst, en person som är ödmjuk undersöker inte andra först. De undersöker alltid sig själva först. Så de kontrollerar alltid sig själva i förhållande till de generella principerna om sanning och kärlek först, och det gör de innan de tar upp någon annan, eftersom de inser det faktum att när personen själv, jag själv, inte är i harmoni med kärleken eller sanningen, så har det en egen attraktionslag, i sig själv. Så ofta när folk behandlar mig kärlekslöst så tittar jag inte först på dem, jag tittar alltid först på mig själv och säger: ”Okej, uppenbarligen är det något i min själ här som tillåter deras själ att känna att de kan behandla mig kärlekslöst”. Så det är vad jag tittar på först innan jag tar upp problemet med dem. Och de enda gångerna jag tar upp problemet med dem är när de befinner sig inom mitt personliga utrymme. Jag tillåter, som du vet, ganska ofta att jag blir illa behandlad i andras miljöer och tittar bara på mig själv under de omständigheterna. Det betyder inte att jag kommer vilja vara i deras sällskap senare, för uppenbarligen har de behandlat mig kärlekslöst, och om jag älskade mig själv så skulle jag inte vilja vara i samma sällskap som personer som behandlar mig kärlekslöst, men jag känner inte behovet att ta upp deras problem när jag befinner mig på deras plats. Samtidigt kan jag känna att de inte har någon önskan om att förstå vad de gör. [00:25:40.05]

3.3.  Ödmjukheten hedrar Guds lagar och Guds gåvor

Mary:   Javisst. Så ödmjukhet handlar inte bara om att storgråta, utifrån allt vi just har pratat om, utan där finns ett automatiskt hedrande av Gud och Guds sanning i ödmjukheten, eller hur? [00:25:55.11]

AJ:  Och Guds lagar och Guds gåvor. Så vi har den fria viljans gåva. Om jag är ödmjuk så hedrar jag den fria viljans gåva hos dig. Jag försöker inte manipulera den eller styra den eller något i den stilen. Du har fått många andra gåvor från Gud, som kärleksgåvan. Och vi tävlar inte med varandra. Jag ser aldrig på mig själv som att jag tävlar med någon annan, så jag försöker inte hela tiden säga: ”Åh, jag gjorde det här”, och den andra personen säger: ”Åh, jag gjorde det där”, medan vi försöker tävla om vad som har gjorts. För det finns inget behov av att tävla om du är verkligt ödmjuk. Du vet vad du har gjort, och du hedrar också vad andra personer har gjort utan återhållsamhet, och utan att själv må dåligt över vad någon annan har uppnått. [00:26:42.09]

Mary:   Javisst. Du sade något vackert om det nyligen – att bara respektera Guds gåvor i en annan person. Så när någon annan gör väldigt bra ifrån sig, så ser vi det inte bara som något de uppnått, utan också som en återspegling av gåvan som Gud har gett dem i sin största potential. [00:27:01.01]

AJ:  Javisst. Jag ser det lite som att när andra uppnår saker eller gör väldigt bra ifrån sig, så är det som en återspegling av Guds gåvor i dem, och jag förundras rätt så ofta över vad människor kan uppnå fysiskt, emotionellt och andligt enbart på grundval av det önskande och den personlighet Gud har gett dem. Det här är delar av de gåvor Gud har gett dem. Så jag ser inte på mig själv som en person som tävlar mot någon. Jag är inte med i någon tävling; jag gör bara de saker jag har en passionerad önskan om att göra, och lever mitt liv som jag har en passionerad önskan om att göra. Jag ser inte att det finns något behov av att tävla, det finns mängder av resurser och det finns också mängder av förmågor i varje person som gör dem unika. Så jag ser inte att någon behöver se på mig som speciell, och av den orsaken behandlar jag inte någon annan som speciell heller. Jag behandlar dem på samma sätt som jag behandlar mig själv. [00:28:02.11]

3.4.  En verkligt ödmjuk person är inte investerad i vad alla andra känner

Mary:  Och den sista punkten som jag har hittat förmodligen, som var väldigt betydelsefull i det du just sade, är hur jag när jag är ödmjuk kan känna alla andra, men jag griper inte efter vad alla andra känner. Så ibland ser jag hur folk tänker att när de känner sina känslor så är de ödmjuka, när det i själva verket är en massa narcissism som pågår. Det är ett stort engagemang i det egna självet. Och jag känner att det är en väldigt vital punkt som du just har gett oss där, för jag lider ofta på det motsatta viset, där jag fäster mig mer mot vad du känner eller vad någon annan känner, och så snart jag känner den saken så vill jag komma ifrån det jag känner. Så mina egna känslor är lika viktiga som dina egna? [00:28:58.12]

AJ:  Inte bara det, när du väl är verkligt ödmjuk så har du gjort ett skifte bort från att undersöka dig själv genom alla andras ögon. Du undersöker bara dig själv genom Guds ögon, i princip. Så vad det betyder är att du har lov att vara dig själv, därför att det är den du är för närvarande, och du oroar dig inte över vad alla andra tänker om det. Till och med när du vet att de tycker det är dåligt, eller de dömer det väldigt hårt, så fortsätter du att vara den du är. Den enda orsaken till att du skulle ändra på hur du är i ett sällskap, skulle vara att du är så rädd att någon annan behandlar dig illa på grund av att du är den du är, eller att du dömer dig själv väldigt hårt för att du är den du är. Båda de inställningarna är i själva verket arroganta inställningar, inte ödmjuka. Jag känner också att det finns en annan aspekt av ödmjukheten, vilken är vår relation med Gud. För att påbörja en relation med Gud och ta emot sanning från Gud så behöver du ha en väldigt öppen, ödmjuk inställning känslomässigt, och jag känner att det är en nödvändig del av ödmjukheten. Vi kan prata om alla interaktioner vi har med folk, men det är våra interaktioner med Gud som är det verkliga testet av vår ödmjukhet. [00:30:15.20]

4.    Ödmjukhet är hörnstenen i vår andliga utveckling

Mary:  Och då är min nästa fråga till dig; varför är ödmjukhet så viktigt? Skulle du kalla det för hörnstenen i vår andliga utveckling?

AJ:   Ja, det är hörnstenen i vår utveckling så länge det beror på oss själva. På så vis att Gud försöker hjälpa oss varenda dag att bli mer ödmjuka, men det är vår vilja som vi måste använda för att uppnå verklig ödmjukhet. Så med andra ord är ödmjukhet något som vi måste välja att utveckla. Det är inte något som är närvarande automatiskt i vår själ, och om vi går tillbaka till det första människoparet, så hade deras själ inte någon utvecklad ödmjukhet. De kunde ha utvecklat ödmjukhet men de gjorde inte det, och de bestämde sig för att de ville vara jämlika med Gud, och det var där det blev fel. Det är den första arroganta inställningen någon kan välja, en önskan om att vara likvärdig Gud, eller att vara själva Gud. Och om du ser på new age-lärorna idag så lär de allihop ut att du är Gud. De är allihop en del av det här underliggande, arroganta ställningstagandet, vilket är att vi är likvärdiga Gud, eller att vi är gudar, eller att vi är en del av Gud. Och jag kan inte hålla med om någon av de sakerna. Faktum är att du inte kan upprätta någon relation med Gud så länge du tror något sådant. [00:31:38.18]

4.1.  Ödmjukheten är nödvändig för att ha en relation med Gud

AJ:  Skälet till detta är att Gud existerade innan vi gjorde det. Eftersom det är ett faktum så vet Gud mycket mer än vad vi gör. Och Gud kommer alltid veta mycket mer än vad vi gör. Oavsett hur snabbt jag växer som själ, så har Gud redan varit där före mig. Gud har redan varit i den vetskapen, och i den omständigheten och i den situationen, och känner till detaljerna i livets komplexitet långt mer än vad jag någonsin kommer göra. Av den orsaken så är det nödvändigt att ha en ödmjuk inställning i relationen till Gud om jag vill lära mig något. Det ödmjukheten gör för mig är att den öppnar min själ tillräckligt mycket för att jag ska kunna höra Gud. Utan ödmjukhet kan vi inte höra Gud. Det vi hör är oss själva, eller vi hör andra som vi respekterar, men vi hör inte Gud, eftersom vi måste befinna oss på en väldigt, väldigt ödmjuk plats för att höra Gud. Och när jag säger ”höra Gud”, för Gud kommunicerar med känslor, så måste jag vara så ödmjuk i mina känslor för att höra Gud, eftersom jag kommer höra Gud genom mina känslor. Det är så jag kommer höra Gud. Det är också så jag överför mina känslor till Gud, det är så jag känner för Gud, genom mina känslor, men det är också så jag hör Gud. [00:33:01.10]

Så om du tänker på saken, så är alla Guds sanningar, som alla handlar om att höra kunskap från Gud, fullständigt beroende av att min själ är i ett totalt ödmjukt tillstånd. Och om ödmjukhet handlar helt om känslor så betyder det att jag måste vara i ett känslomässigt ödmjukt tillstånd. Det spelar ingen roll intellektuellt sett hur ödmjuk jag tror att jag är, det spelar ingen roll hur ödmjuk jag försöker vara, jag måste vara tillräckligt ödmjuk för att kunna höra Guds känslor på alla områden. Och det jag älskar med detta är att Gud i princip säger till oss att: ”Hör här, för att ha en relation med mig”, säger Han, ”så måste du vara ödmjuk nog att kännas vid att jag vet mer än vad du gör”. Det är vad Han egentligen säger till oss. Och att: ”Jag vet mer i mina känslor än vad du gör”.

Så det betyder att ur Guds perspektiv så måste jag öppna upp mina känslor fullständigt inför allt runt omkring mig och inför Gud själv. Och öppna upp mina känslor på så vis att jag är fullständigt villig att uppleva allting emotionellt som projiceras på mig från det universum som Gud har skapat, så att jag kan lära mig. Och när jag är så pass ödmjuk så kan jag höra Gud tydligt. När du väl kan höra Gud tydligt så har du en förmåga att höra Guds sanning, Guds sanning kan komma in i dig. Utan ödmjukhet finns där ingen sanning. Sanningen kan inte komma in i dig. Du kan höra saker i sinnet genom öronen, och in i hjärnan och in i sinnet, och det gör ingen som helst skillnad i ditt liv, för du är inte ödmjuk. Därför att när du är ödmjuk så hör du inte med sinnet eller öronen, du hör med hjärtat, och för att göra det så krävs det att du är fullständigt öppenhjärtig. Du behöver kunna höra och vara tillräckligt känslig för att höra varenda sak som Gud försöker säga, i varje given stund till dig genom ditt hjärta, genom utbytet med ditt hjärta. [00:35:10.06]

4.2.  Ödmjukhet är porten till Guds sanning och Guds sanning är porten till Guds kärlek

AJ:  Så vi kan säga att ödmjukhet är porten till Guds sanning. Guds sanning är sedan porten till Guds kärlek. Jag kan inte ta emot Guds kärlek såvida jag inte är i ett tillstånd av Guds sanning. Men ödmjukhet är porten till Guds sanning. Så utan ödmjukhet kan jag aldrig ta emot Guds kärlek. Aldrig! Guds kärlek är den substans i Gud som förändrar själen. Så verkligheten är att jag kan utveckla mig i naturlig kärlek fram till en viss punkt, låt oss säga till den 6:e dimensionen, den perfekta naturliga människan, men jag kommer aldrig utvecklas bortom den punkten utan ödmjukhetens kvalitet. Den behöver utvecklas. Och när ödmjukhetens kvalitet har utvecklats så har jag nu en port öppen där Guds sanning kan komma in i min själ. När Guds sanning har förmågan att komma in i mig som känslor, så kan jag känna sanningen emotionellt, och sedan är jag i tillståndet där jag har öppnat porten för att ta emot Guds kärlek. Jag kan ta emot Guds kärlek medan jag är i ett tillstånd av Guds sanning. [00:36:17.21]

Och det jag älskar med det Gud har gjort med detta är att Gud ständigt försöker få oss att bli ödmjuka. ”Gå in i ödmjukheten”, säger Han till oss hela tiden. Och vi säger ofta: ”Nej nej nej, jag kan inte göra det där, det gör för ont, jag gör ett dåligt intryck, andra kommer tycka att det är dåligt, andra kommer göra narr av mig”, och allt det gör är att det säger oss att vi inte sätter tillräckligt mycket värde på vår relation med Gud för att vara fullständigt ödmjuka inför Gud. [00:36:49.08]

Mary:   Javisst, och en av de sakerna som jag har skrivit här var att ödmjukhet är den del där jag använder min vilja för att upprätta en relation med Gud. Gud använder redan Sin vilja. Ödmjukhet är allt jag behöver göra för att använda min vilja, för att kunna få den kontakten.

AJ:  Precis.

Mary:  Men det jag ofta känner är att jag vill ha Gud mer än jag vill ha mig själv, och det kan inte hända.

AJ:  Nej. Därför att om du är verkligt ödmjuk så skulle du ta emot Guds åsikt om dig, och Guds åsikt om dig är i allmänhet långt större än din egen åsikt om dig. Gud har en väldigt komplett åsikt om dig. Han vet vad Han har skapat. Han vet hur vackert det är. Han vet vilken potential det har. Han vet dess potential att ändras och växa. Han vet allt om personligheten Han skapade. Så Han vet mer om dig än vad du gör. Om du är verkligt ödmjuk så kommer du låta Gud berätta för dig om dig själv genom en interaktion. Om vi inte är verkligt ödmjuka så försöker vi själva berätta vilka vi är. Vi försöker lära oss om oss själva men involverar inte Gud i den processen. Det vi gör där är att vi väntar på att andra ska berätta för oss om oss själva, eller att universum ska berätta vilka vi är, men vi är fortfarande stängda inför att Gud skulle berätta för oss om oss själva, vilket är den mest ödmjuka inställningen vi kan ha. [00:38:13.22]

Mary:  Javisst. Och jag förmodar utifrån vad du sade, att när vi är ödmjuka så är vi öppna för att uppleva allting på en känslomässig nivå, vilket är hur vi lär oss om Gud. Inte bara om att ta emot Guds kärlek, utan även Hans lagar, och det är så vi i själva verket börjar lära oss som ett barn igen. [00:38:35.22]

AJ:   Ja, om vi ser på alla Guds lagar som Guds sanningar, så när vi börjar är vi öppna för Guds sanning om vi är ödmjuka inom oss. Det betyder att vi är öppna för alla Guds lagar. Guds lagar är ramverket för hela Hans universum, och det finns lagar som rör varenda sak vi kan tänka oss, fysiskt, andligt, emotionellt och vad gäller universum fysiskt sett. Sedan tittar vi på den andliga sidan. Sedan kan vi titta på den själsbaserade sidan. Vi har alla de här lagarna som påverkar de sakerna, men utan ödmjukhet så kommer jag aldrig förstå dem. Jag kommer aldrig få något grepp om dem. Jag kommer aldrig kunna höra Gud tillräckligt väl för att förstå dem. Så när jag använder termen ”Guds sanning” så klumpar jag ihop alla de lagarna. Hela ramverket som Gud har satt samman, som driver hela universum. När jag är i den sanningen, Guds sanning eller absolut sanning, så gör ödmjukheten att jag kan känna sanningen. Ödmjukheten låter mig nå punkten där jag kan ta emot sanning, därför att om jag inte är ödmjuk så kan jag inte ta emot sanning. Du försöker säga något till någon som är arrogant om dem själva som de inte gillar; så de kommer aldrig höra det. Och orsaken till det är att de inte är ödmjuka inför att höra om sig själva. [00:39:53.22]

Även om vi har fel om den personen, så reagerar en ödmjuk person inte negativt på det, för de har redan en väldigt bra uppfattning om vilka de är, så därför finns det inget behov av att reagera.  Och det finns ingen känsla inom dem som orsakar reaktionen i dem. Men i vår relation med Gud, om du tänker på saken, så har Gud all den här kärleken att ge; har all den här sanninen att ge, men inget av det kan komma in i oss om vi inte först är ödmjuka. Så därför blir ödmjukheten en avgörande punkt när det gäller Guds sanning, för hur vår respons blir på Guds kärlek. Om vi inte är ödmjuka så kommer vi att ta emot väldigt lite av Guds kärlek. Den kommer att komma droppvis de gånger då vi är ödmjuka, vilket kanske är när vi befinner oss bakom stängda dörrar i vårt sovrum, där vi har en stunds klarhet och ser oss själva som vi verkligen är. Om det är den enda gången som vi är ödmjuka så är det den enda gången som det någonsin kommer in någon sanning i oss, och det är den enda gången som vi någonsin kommer ta emot någon kärlek från Gud. Om vi kan vara i det tillståndet dygnet runt, i varje stund av vår vakna tid och under hela sovstadiet, så skulle vi ha förmågan att ta emot Guds kärlek hela tiden. Och faktum är att när vi väl blir eniga med Gud så kommer vi vara så ödmjuka att vi kan ta emot Guds kärlek när som helst, eftersom vi kommer kunna ta emot Guds sanning när som helst. Och det ger oss möjligheten att växa snabbt. Om vi inte är ödmjuka så kommer vi växa väldigt sakta. Förändringen kommer tvingas på oss genom omständigheter, situationer och attraktionslagen. [00:41:35.09]

Mary:  Vilket i själva verket är Gud som säger: ”Gå in i ödmjukheten”.

AJ:  Javisst, Gud som säger: ”Var ödmjuk här. Var ödmjuk här.” Och du säger: ”Nej nej nej nej nej nej”, och sedan händer det allvarligare saker, och så småningom blir allvaret i det som händer så påtagligt att du tvingas in i ödmjukheten, i den stunden. Och sedan blir du mer ödmjuk just i den stunden, och du tar emot lite sanning, och lite kärlek i den processen. Sedan, om du fortsätter ha ett motstånd, så utvecklar du inte ödmjukheten som kvalitet, och du kommer behöva gå igenom de kommande 1 000 åren på det viset tills du säger: ”Åh! Jag behöver vara ödmjuk i det här också.” Och efter ett tag så lär Gud oss, genom den här processen, att den bästa handlingen att ta är ödmjukhet. Och som du vet från ditt eget känslomässiga bearbetande så här långt, så kan du säga att du inte är på den platsen riktigt ännu där ödmjukheten är den första handlingen du väljer. [00:42:29.06]

Mary:  Nej.

AJ:  Och det är det jag känner som hejdar de flesta från att utvecklas snabbt. De väljer inte ödmjukheten i första hand. Det är den sista tillflykten när allt annat har misslyckats, och det är vanligen då som folk blir ödmjuka. [00:42:45.13]

Mary:   Javisst, och i våra senare intervjuer så vill jag ägna hela den tiden åt att prata med dig om varför vi tycker att ödmjukhet är så svårt.

AJ:  Javisst.

4.3.  Ödmjukhet öppnar upp oss för förändring

Mary:  Jag häpnar ofta när vi hör om folk som får andliga insikter, eller när de liksom vaknar upp och förändrar hela sina liv i en annan riktning till en som är mer meningsfull. Ofta när vi läser folks historier eller hör dem prata om dem, så kommer det en tidpunkt där en eller flera kriser tvingar in dem i ödmjukheten. Det är få som verkar kännas vid det, att det i själva verket var ett ödmjukt tillstånd som öppnade upp dem för den här enorma förändringen. [00:43:28.14]

AJ:   Javisst. Och de inser inte heller att om de verkligen hade lärt sig från den där första upplevelsen, så hade de aldrig behövt få någon mer kris. Om du verkligen är ödmjuk så behöver du aldrig mer uppleva någon mer kris. Eftersom om du är verkligt ödmjuk så känner du bara allt som dyker upp i stunden då det dyker upp, istället för att bygga vidare på det under en lång, lång tid. För de flesta är det som att stå på kanten av en ravin när det gäller att känna sina känslor, och att titta ut över kanten och så säger de: ”Behöver jag känna det där? Jag kommer dö om jag känner det här”. Om vi verkligen är ödmjuka så har vi inte de känslorna längre. Vi har inte känslan av att vi kommer dö om vi behöver känna en känsla. Vi välkomnar automatiskt känslan eftersom det är den enklaste handlingen, och det är det mest ödmjuka att göra. Det mest ödmjuka att uppnå är att välkomna varenda känsla när den triggas, när den uppkommer, inte spara på den till senare, spara på den till senare, spara på den till senare och så småningom låta den byggas på och byggas på och byggas på tills vi hamnar i en kris. [00:44:30.16]

Så hela konceptet som folk har om att de behöver gå igenom en kris för att komma närmare Gud, även om många faktiskt går igenom kriser för att komma närmare Gud; i verkligheten behöver vi inte alls ha kris efter kris för att komma närmare Gud, eftersom om vi är verkligt ödmjuka så skulle vi inte ens se på dem som kriser. [00:44:54.16]

Mary:   Ja, det stämmer och jag känner liksom att jag har levt hela mitt liv på det här viset där jag befunnit mig där det har funnits mycket smärta inom mig, men jag har lärt mig sätt att bli avtrubbad inför det. [00:45:04.15]

AJ:   Ja.

4.4.  Ödmjukheten försöker inte hantera eller styra känslan

Mary:  ”Var avtrubbad, var avtrubbad, var avtrubbad”. Och faktum är att under de senaste 4 åren har saker och ting definitivt förändrats för mig, och jag är mycket känsligare nu och smärtan i att inte känna blir outhärdlig på en mycket kortare tid än den brukade bli. Jag kunde gå i flera år utan att gråta, men om saker och ting rörs upp i mig nu så finns det fortfarande den där initiala känslan av att: ”Åh!” när det är rädsla eller skam. [00:45:38.06]

AJ:  En känsla av att försöka hantera känslan.

Mary:  Absolut.

AJ:   Och verkligheten är att när vi är verkligt ödmjuka så hanterar vi aldrig någonsin våra känslor igen.

Mary:  Javisst.

AJ:   Vi bara känner dem. Vi hanterar dem inte. Vi försöker inte styra dem. Vi är däremot väldigt känsliga för när vi inte är i harmoni med kärleken när vi uttrycker dem. Så om vi är verkligt ödmjuka så skulle vi aldrig uttrycka våra känslor på ett kärlekslöst vis. [00:46:07.00]

Mary:  Kan du berätta för oss vad det skulle vara?

AJ:  Ja, jag kan ge två exempel på hur vi kan uttrycka våra känslor på ett kärlekslöst vis. Ett hör ihop med ilska. Så vi kan säga att något triggas emotionellt inom mig själv, och då skulle ett kärlekslöst sätt att uttrycka känslan på kunna vara att gapa och skrika åt dig över något annat, eller om det som har triggats, snarare än att känna de underliggande rädslorna och sorgen som jag har inuti mig själv. När vi är verkligt ödmjuka så gör vi aldrig det igen. Vi kommer alltid först gå till känslan vi har inuti oss själva.

[00:46:42.23]

Om vi till exempel var rädda så skulle jag inte försöka få dig att, eller förklara för dig varför vi borde leva i vår rädsla eller rättfärdiga vår rädsla. Eller jag skulle inte rättfärdiga min rädsla inför dig. Jag skulle bara känna min rädsla. Känna hur jag darrar av rädslan, och sedan om du skämtar om det så skulle jag känna hur jobbigt det känns att någon gör sig lustig över att jag är så rädd för en viss sak. Och jag skulle fortfarande vara i den känslan. Och det är den sortens saker vi skulle göra om vi var riktigt, riktigt ödmjuka. Jag känner att många som tycker att vägen med Guds kärlek är så svår gör det för att de ännu inte har lärt sig om ödmjukhet. De har inte lärt sig än hur det är att vara verkligt ödmjuk. De har ännu inte lärt sig hur viktig ödmjukheten är, och faktum är att ödmjukhet inte är förödmjukelse. Faktum är att om du tittar på det ur Guds perspektiv, så är det första gången vi kan ha en kontakt med Gud, när vi är ödmjuka. [00:47:45.16]

4.5.  Ödmjukheten gör att vi får kontakt med Gud

AJ:   Så om du tittar på det ur det perspektivet så söker Gud ständigt efter vår ödmjukhet. Så snart vi är ödmjuka så är vi nu öppna för sanningen, och därför har vi förmågan att ta emot sanningen när vi är ödmjuka. Under det första århundradet sade jag att: ”De saktmodiga ska ärva Jorden”, och: ”Fortsätt söka och fortsätta knacka. Fortsätt fråga så kommer du att få det”. En person som är ödmjuk är på det viset emotionellt sett. Det de gör är att de hela tiden söker efter den känslomässiga sanningen från Gud. De vill veta och de fortsätter knacka eftersom de vill känna sig själva sanningsenligt, och det betyder inte att Gud ser allting som negativt. Så det vi ganska ofta ser som negativt om oss själva, ser Gud som mycket mer positivt än vad vi gör, och vi behöver acceptera det. Vi behöver vara tillräckligt ödmjuka för att acceptera någon annans åsikter om oss, även när det skiljer sig från vår egen åsikt om oss. [00:48:50.09]

Och det är en del av ödmjukheten, och i synnerhet en del av ödmjukheten i vår relation med Gud. Om vi inte kan göra det så kan vi aldrig bli den person som Gud skapade oss till att vara. Eftersom Gud har ett vackert ideal när det gäller vår potential, det Han skapade oss till att vara. Det vi är så uppbundna till är våra egna intryck av oss själva, och medan vi är så uppbundna till de intrycken så är det omöjligt för oss att någonsin bli det Gud skapade oss till att vara. För att vara det Gud skapade oss till att vara så måste vi kasta ut vår närvarande uppfattning om oss själva, och vi måste genom relationen med Gud behöver vi tillåta oss själva att se vad vi verkligen är. För det första det vi verkligen är med alla våra skador, vårtor och allt, och sedan vad vi verkligen är när vi väl har fått bort dem från oss. Och sedan kommer vi sen en väldigt vacker varelse som Gud har skapat, och vi kommer vara fullständigt ödmjuka i det läget. [00:49:50.04]

5.    Ödmjukhetens två stadier

5.1.  Att bli ödmjuk som ett barn

Mary:   Javisst. Det är vackert, och det rör runt mig så mycket på grund av den här känslan som jag har där jag har en önskan om Gud. Det känns bara som att det är så mycket smärta som hör samman med definitionen av mig själv som jag har just nu. Den förmodligen sista frågan som jag ville ställa till dig innan vi går vidare till de mer specifika aspekterna; hur ser Gud på ödmjukheten? Satte Han in ödmjukhet i oss? Är vi ödmjuka  när vi föds? Är det en del av vår natur? Eller är det något som var och en av oss måste använda vår vilja för att utveckla? [00:50:35.03]

AJ:   Ja, jag skulle säga att det är två delar av detta. För det första så skapade Gud oss som relativt ödmjuka till vår natur. När jag säger relativt ödmjuka så skapade Gud oss till att vara långt mer ödmjuka än vad majoriteten av människor är på Jorden idag. För om du ser på ett barn så känner ett barn sina känslor i samma stund som det får dem. Ett barn har inte särskilt mycket uppfattningar om sig själv. Det lär sig om sig själv, men det har inte en massa dömande av sig själv och det har inte massor av kritik mot sig själv. När det lär sig att gå till exempel, så reser det sig inte, trillar och säger: ”Åh, jag kan ingenting. Jag kommer aldrig resa mig igen”. Barnet reser sig bara, och är tillräckligt ödmjukt för att ta nästa fall, och sedan gråta stort över det fallet. Och till och med om det går illa så reser det sig upp och försöker igen, och reser sig upp och försöker igen, och reser sig upp och försöker igen. Vi ser ständigt de kvaliteterna i barnet. [00:51:29.11]

Med tiden så ser vi däremot hur föräldrarna liksom bankar bort de kvaliteterna ur barnet, och omgivningen bankar bort de kvaliteterna ur barnet. Barnet blir därigenom mindre och mindre ödmjukt. Det jag säger nu är att vi har förmågan att bli till och med mer ödmjuka än vad vi var från början som barn. Men innan vi blir mer ödmjuka behöver vi åtminstone bli som ett barn. [00:51:58.11]

Mary:  Så ödmjuka som barnet var.

AJ:  Så ödmjuka som barnet var. Så jag känner att det finns två steg i vår utveckling vad gäller ödmjukheten. Det första steget är att få skadorna från omgivningen ogjorda. De känslomässiga skadorna som finns inom oss, och i en sådan omfattning att vi kan bli som ett barn igen när det gäller vår ödmjukhet. Så att vi kan acceptera sanningen och absorbera sanningen utan att döma, utan kritik, utan att skratta åt den, och utan att förlöjliga den. Vi kan acceptera kärleken. Vi kan acceptera känslor utan att förlöjliga dem, utan att döma dem, utan att angripa dem och så vidare. Det är vad ett barn gör, i synnerhet ett väldigt, väldigt litet barn. Så det första steget i vår utveckling i ödmjukhet är att återgå till tiden då vi var barn. Det är nummer ett.

[00:52:46.01]

För mig är det något som Gud har skapat oss till att vara av naturen, och om omgivningen vore annorlunda så skulle vi redan vara där, helt naturligt.  Men nu behöver vi göra valet att återvända till det tillståndet. Vi kan inte bara tänka att det tillståndet kommer av sig självt. I verkligheten har vi täckt över många emotionella skador, och många av dem skapar arrogans och en fasad. Så vi behöver göra ett positivt val inombords, ta personligt ansvar och verkligen välja att få det tillståndet ogjort och återgå till barnet. Fast när vi väl återgått till barnet så har vi fortfarande den här vackra förmågan att utvecklas ännu mer i vår ödmjukhet. Faktum är att mina känslor nu är att ju närmare du kommer Gud, desto mer ödmjuk blir du. Och orsaken till det är att du förstår mer och mer hur mycket du inte vet. Du förstår mer och mer hur mycket du ännu har att lära dig, så du blir som en evig student, snarare än en person som känner sig kvalificerad att lära ut. Så du blir en student i allting.

[00:54:01.16]

5.2.  Att bli mer ödmjuk än ett barn

AJ:  Och allt det här är en del av att ha en ödmjuk anda. Så du kan i själva verket utveckla ödmjukhet bortom det som från början gavs dig som en del av din natur och personlighet, och utveckla en sådan djup ödmjukhet att varje känsla som Gud har låter du komma in i dig. Och varje sanning som Gud har låter du komma in i dig. Jag känner att när du utvecklas så kommer du till en punkt där du är enig med Gud i kärlekstillståndet, men det finns fortfarande blockeringar där. När jag säger blockeringar så menar jag att det fortfarande finns kapaciteter i själen, själen behöver växa och expandera för att kunna ta emot nästa sak från Gud, efter den punkten. Så Guds kärlek har den inverkan på själen att själen expanderar, och ödmjukheten har den effekten på själen att själen håller sig öppen för nya sanningar. Så ju närmare jag kommer Gud, desto större blir jag. Jag blir större, men jag blir också mer ödmjuk. Och därför mer absorberande, mer uppsugande, när det gäller att ta emot Guds känslor och tankar och att känna Guds sanningar. [00:55:13.22]

Så det gör att jag då kan upptäcka mer sanning bortom punkten där jag är enig med Gud. Så vi kan fortsätta att upptäcka fler sanningar under återstoden av vår existens, och när vi upptäcker fler sanningar så är min känsla att vi kommer att bli ännu mer ödmjuka. Varje ny sanning som vi upptäcker kommer att göra oss ännu mer ödmjuka, och ju mer kärlek vi tar emot desto mer ödmjuka kommer vi bli. Det kommer vara en process som pågår för alltid. Och det är ödmjukhet som vida överskrider vår ursprungliga design. Vår ursprungliga design är den sorts ödmjukhet som ett barn har, eller till och med lite mer än så, eftersom de flesta barn, när de just har fötts, redan är i ett litet motstånd, på grund av de omgivande föräldrakänslorna. [00:56:00.20]

Så om vi kan föreställa oss ett barn som vid befruktningen inte har någon känslomässig skada, och hur ödmjuka de skulle vara, så har vi förmågan att bli ännu mer ödmjuka än det. Det är den ödmjukhet som Gud har skapat i oss, men vi har förmågan att växa i den kvaliteten också. Så vad gäller de olika stadierna av ödmjukhet så är det första stadiet att återgå till barnet. De flesta jag träffar har ett mycket stort motstånd mot det, till och med efter åratals samtal om Guds sanning och Guds kärlek. Men det är den första fasen. Den andra fasen är att när du väl kommer till den platsen, och den platsen är fullbordad, så innebär den andra fasen att du nu expanderar i din förmåga att absorbera ännu mer av Guds sanningar, vilket betyder att bli ännu mer ödmjuk än det tillståndet.

[00:56:51.23]

Mary:   Så den egentliga orsaken till att ödmjukheten är så viktig är att vi inte kan få kontakt med Gud utan ödmjukhet? Det är i själva verket helt enkelt en omöjlighet, vetenskapligt sett? [00:57:07.06]

AJ:   Ja, du kan växa till den 6:e dimensionen i andevärlden med en viss grad av ödmjukhet, men du behöver ha en väldigt barnaktig ödmjukhet för att komma bortom den platsen, till andevärldens 7:e dimension. Och för att bli enig med Gud behöver du vara fullständigt ren i din barnaktiga ödmjukhet. Så jag träffar och har träffat många andemänniskor i andevärldens 6:e dimension som har olika grader av arrogans. En del av dem är rätt så ödmjuka, men har fortfarande en hel del motstånd mot nya sanningar, så därför behöver de ännu lära sig den där verkliga, barnaktiga ödmjukheten. Men jag träffar också många andemänniskor i den 6:e sfären eller dimensionen som är väldigt arroganta och inte har något koncept om Gud därigenom, och därmed inget koncept om den mänskliga själen. De förstår inte grunderna i Guds sanningar. De har på intellektuell väg kommit på många komplexa tankegångar, men utan någon förståelse av dem över huvud taget, och de kan bara observera och reflektera över sina observationer som en forskare utan känslor.

[00:58:08.10]

Och jag säger inte att forskare inte har känslor, jag säger att föreställ dig en forskare utan känslor som försöker undersöka sanningar. Det är väldigt, väldigt svårt. Om du tittar på alla forskare i världen, så är de mest framgångsrika de som har kontakt med sina känslor, eftersom de ofta svarar på andemänniskors känslor, i den riktning som Gud leder dem, och därmed experimenterar de med saker som vida överskrider vad deras kollegor är villiga att experimentera med. Och så är fallet med en person som följer vägen med Guds kärlek också. Personen som upptäcker Guds sanning; ju mer ödmjuka vi blir desto snabbare kan vi absorbera nya sanningar, och därför kan vi desto snabbare få uppleva dem och uppleva glädjen i dem. [00:58:53.17]

5.3.  Ödmjukhet krävs för att älska andra fullständigt

Mary:  Och även om du lägger Gud åt sidan vad gäller ödmjukhetens kvaliteter, så känns det för mig som att vi i själva verket inte kan utveckla ens en personlig integritet eller en förmåga att älska en annan person naturligt på ett fullständigt vis utan ödmjukhet. Skulle du säga att det är sant? [00:59:09.22]

AJ:  Jag håller med om det. Ja. Jag känner att många tror sig själva om att vara en perfekt människa, om vi säger så, och andevärlden är bokstavligt talat fullproppad av människor som är på det viset. Men eftersom de inte är i det där barnaktiga tillståndet så är det väldigt, väldigt svårt för dem att växa bortom den platsen av självtillförlitlighet. Det barnaktiga tillståndet är orsaken till Gudstillförlitlighet, och det är väldigt, väldigt svårt för en person som är verkligt ödmjuk att så småningom inte ta emot Guds sanning och bli enig med Gud. [00:59:47.00]

Mary:  Så till och med bara den önskan att ha en känsla av personlig integritet, att behandla alla jämlikt och ärligt och att älska någon reservationslöst, eller utan att försöka akta mig själv eller tänka på mig själv som att jag står över eller under dem, det kräver ödmjukhet om vi verkligen vill göra detta? [01:00:08.14]

AJ:  Det gör det. Men vi kan bibehålla det tillståndet intellektuellt i någon mån, medan ett barn inte behöver försöka bibehålla det tillståndet. Barnet är i det tillståndet. Om du ser på ett barn som inte har påverkats särskilt mycket av sin omgivning, så kan det gå fram till en person som är av en annan ras eller har en annan hudfärg och behandla den personen exakt som det behandlar sig självt. Det kan vara generöst med denne, det kan dela med sig. Du ser all den här vackra kärleken visas upp i det läget. Det behandlar inte en person som vet mer än det själv med aktning eller med respektlöshet. Det tar in kunskap, du vet, det är som en svamp som suger in kunskap. Och barnet är på det viset på ett så vackert vis. De är automatiskt på det viset. Det behöver inte tänka intellektuellt på att vara i det tillståndet, det bara är i det tillståndet. Och en person som är verkligt ödmjuk behöver inte försöka upprätthålla ett ödmjukt tillstånd; de är i ett ödmjukt tillstånd utan att försöka. [01:01:11.10]

Och det är som med alla vackra saker som rör Guds sanningar; om vi verkligen välkomnar Guds sanning så som Gud avsåg, så uppnår vi varje förändring som görs i vår själ, och när den förändringen har gjorts så kan vi bibehålla den förändringen utan att försöka. [01:01:28.11]

Mary:   Utan ansträngning.

AJ:  Utan någon ansträngning, eftersom det inte finns någon känsla som hindrar de kärleksfulla känslorna att komma ut i från oss, eller att vi är ödmjuka. [01:01:40.11]

6.   Avslutande ord

Mary:   Tack, älskling, det är verkligen vackert. Till de kommande intervjuerna skulle jag vilja gå igenom aspekter av ödmjukheten med dig och jag kommer använda en del av vad du skrev för några år sedan som en vägledning. Så i dag var min förhoppning att vi skulle ta upp introduktionen till vad ödmjukhet är och sedan börja samtala om ödmjukhetens olika aspekter, varav vi har 6 stycken, och jag känner att var och en går på djupet en hel del. Sedan hoppades jag att vi skulle kunna ägna de sista intervjuerna, session 4 och 5, åt motsatsen till ödmjukhet och varför vi tycker att ödmjukhet är så svårt. [01:02:33.08]

AJ:   Okej. Så vi avslutar den här intervjun nu som session 1 och på så vis kan åhörarna först gå igenom den här sessionen som en inledning till ödmjukhet. Sedan kan vi gå in på mer detaljerade kvaliteter i ödmjukheten och samtala om dem mer i detalj i session 2 och 3. Tack, älskling. [01:03:35.22]

Mary:  Tack till dig, älskling.