Jag sitter fast i självbedrägliga känslor! Vad kan jag göra?

Från session 5 i serien Känslor: Känslor av rädsla.

Jesus får frågor från Maria om ämnet känslor. Frågorna som ställs i intervjun presenteras var för sig på kanalen Divine Truth FAQ på YouTube i spellistan ”Emotions & Feelings”.

19 maj 2014 Wilkesdale, Queensland, Australien

Maria:

Den här frågan handlar om självbedrägliga känslor, och du och jag höll ett seminarium om det ämnet för 4 eller 5 år sedan. (Se 20090627 The Human Soul – Emotions Of Self-Deception/Människans själ – Självbedrägliga känslor)

Jesus:

Ja, jag tror det var 2010.

Maria:

Den här personen säger: ”Tack så mycket för att ni har pratat om självbedrägliga känslor, jag sitter fullständigt fast i bearbetandet och den här sortens känslor, och jag har verkligen tappat tilliten till att jag kan göra det här.

Jag känner det som att jag bara går i cirklar med skam och ilska och kommer ingenstans, och för att vara uppriktig vill jag egentligen bara ge upp. Kan ni prata lite om vilka tecken det kan finnas på att vi faktiskt kommer någonstans, istället för att gå i cirklar?”

Tecken på att vi har självbedrägliga känslor

Jesus:

Ja, jag tror att hon har identifierat tecknen. När du går i cirklar så känner du för att ge upp. När du går i cirklar så känner du det som att du bearbetar känslor, men du vet att inget egentligen förändras. Allt detta är tecken på att du bara går i cirklar, och ingenting förändras egentligen, och är tecken på att du lurar dig själv helt och hållet. Med andra ord så bearbetar du dig igenom självbedrägliga känslor.

Det är meningslöst att göra det. Det vi verkligen behöver titta på är varför vi gör det här? I det här fallet säger damen att hon växlar mellan skamkänslor, vilket är en effektkänsla, och ilska – vilket för det mesta också är en effektkänsla. Att växla mellan två effektkänslor, så självklart om du växlar mellan två effektkänslor så kommer du aldrig ta itu med kausala känslor, så självklart kommer du aldrig utvecklas.

Du kommer aldrig bli enig med Gud när du gör det. Du kan göra så här resten av ditt liv och ingenting kommer förstås att ändras. Efter ett tag blir du trött på det och då säger du att det beror på vad A.J. lär ut om känslor. Och uppenbarligen är det inte det jag pratar om.

När vi har självbedrägliga känslor som skam och ilska och så vidare, så gör vi det för att undvika andra saker, och vi behöver ta en riktigt ordentlig titt på vår vilja, hur vi använder vår vilja. Vi använder vår vilja för att hålla oss kvar i känslor som vi föredrar – självbedrägliga känslor är att föredra – snarare än att känna känslorna vi inte föredrar, de mer smärtsamma känslorna vi inte vill uppleva. Det är därför vi väljer att lura oss själva.

När du växlar mellan skam, ilska, skam, ilska, skam, ilska och känner olika känslor som rör sig i den här cykeln, så växlar du mellan två självbedrägliga känslor. De är inte kausala känslor, så du växlar mellan två självbedrägliga känslor. En är att du vill skylla på andra människor, och den andra är att du vill skylla på dig själv, och ingen av dem är sanna. Du kan inte skylla på andra och du kan inte skylla på dig själv, du behöver komma djupare in i den faktiska, kausala smärtan.

De flesta som växlar mellan självbedrägliga känslor är inte villiga att komma till sin riktiga smärta, det är det som är problemet; de litar inte på Gud, de har ingen tillit till att Gud kommer hjälpa dem genom processen; de litar inte på att det är den faktiska processen. De rättfärdigar för sig själva att de inte har någon orsak att göra det, och de föredrar att känna det som att de gör något, så det de gör är att de skapar effektbaserade känslor, som skam och ilska och så vidare, och sedan väljer de att känna allt det.

Du gör allt det för att du undviker dina beroenden. Du vill inte känna dina beroenden. Och varje gång du får dina beroenden tillgodosedda så är du lycklig, och varje gång dina beroenden inte uppfylls så går du antingen in i skam – med andra ord självbestraffning – eller så går du in i ilska – där du straffar någon annan. Båda sakerna är i själva verket ilska, en är ilska mot dig själv och den andra är ilska mot någon annan, och båda två är ett undvikande av beroendet som du befinner dig i.

Självbedrägeri orsakas främst av en ovillighet att ta itu med beroenden

Jesus:

Det du behöver göra för att komma ur den här cykeln är att vara väldigt uppriktig om dina beroenden. Det jag observerar är att de flesta inte vill vara uppriktiga alls om sina beroenden.

I ett seminarium nyligen i Kyabra, det hette Understanding your Emotional Self (se 20140524 & 20140525 Relationship with God ‒ Understanding Your Emotional Self S3 & S4), så pratade jag med en grupp människor som var inblandade i en interaktion om olika känslor som de upplevde.

Väldigt få av dem ville se vad som verkligen pågick. En av dem tog till att känna det som att det var hennes fel när det inte var det. Den andra tog till att känna det som att det var någon annans fel när det inte var det. Och hon var i själva verket skyldig till ett kärlekslöst beteende, och många av dem hade ingen önskan om att arbeta sig igenom varför de inte hade någon direkt, uppriktig kommunikation om det verkliga problemet, och vi märkte att det här hände hela tiden.

Allt detta drivs av självbedrägliga känslor. De vill tro att det är det här problemet eller det där problemet, men det är det inte. Många som misshandlar andra vill tro att de andra misshandlar dem – det är verkligheten, det är så de rättfärdigar sitt misshandelsbeteende. Vi har många personer som interagerar med oss som blir arga på oss eller försöker misshandla oss, och sedan drar vi en linje i sanden och då säger de till oss att det är vi som är kärlekslösa.

Hur fungerar det? Som att, hur kommer de ens fram till den slutsatsen? Genom att lura sig själva, det är så de kommer fram till den slutsatsen. Många önskar ha självbedrägeri, och vi behöver undersöka varför, och den största orsaken till detta är att vi inte vill släppa taget om våra beroenden. Vi skulle föredra att våra beroenden uppfylls, och när de inte gör det så straffar vi oss själva eller så straffar vi någon annan, men våra beroenden är fortfarande kvar och vi känns fortfarande inte vid dem.

Maria:

Och ofta gråter vi utan att känna igen att vi gråter för att vi är arga. Det är något vi har pratat om i föreläsningen ”Självbedrägliga känslor/Emotions of Self-Deception”.

Jesus:

Det stämmer.

Maria:

Men du säger i princip att allt det här känslomässiga som pågår i det här stadiet sker eftersom vi vill undvika sanningen om våra beroenden.

Jesus:

Ja, och vi vill undvika sanningen om våra rädslor, och vi vill undvika känslan och upplevelsen av den verkliga smärtan. Vi är väldigt duktiga på att byta ut smärtan mot annat. Med andra ord bestämmer vi att den smärtan därborta är för svår för mig att uppleva, men den här smärtan är okej, jag kan hantera den smärtan.

Med tiden blir självbedrägliga känslor frustrerande eftersom det inte sker någon utveckling

Jesus:

Om du kommer till det tillståndet där du börjar byta ut smärtan, vilket är ett självbedrägligt tillstånd, så kommer du så småningom upptäcka att även den smärtan blir frustrerande och för smärtsam att uppleva. Till och med den självbedrägliga smärtan kommer så småningom att bli frustrerande att uppleva.

Maria:

Ja, till och med mer frustrerande, eller hur, eftersom det inte finns någon lättnad?

Jesus:

Det blir förstås ingen lättnad någonsin från det, aldrig, eftersom det bara är ett självbedrägeri; det är bara en känsla som vi skapar för att undvika en annan känsla, så det är självbedrägeri. Och medan vi känner de känslorna så förändras ingenting, inte en enda sak kommer förändras, vi kan inte bli eniga med Gud medan vi gör det här.

Att upptäcka motivationen till att välja självbedrägeri

Jesus:

Du förstår, vi måste vara mycket mer sannfärdiga mot oss själva, och de flesta är inte särskilt sannfärdiga mot sig själva när de påbörjar sin process, och de behöver gå igenom processen där de säger: ”Wow, jag gjorde bara allt det där för att undvika en hel hög med saker, och jag kan lika gärna sluta göra det. Jag kan lika gärna se på vad jag undviker genom att göra det. Det är vad jag behöver göra – bli väldigt uppriktig om vad som verkligen pågår inom mig.”

Och du kan få hjälp att göra det. Om du vill kan du gå till en psykolog för att få lite hjälp med att göra det, det finns en del riktigt bra personer, psykologer som kan hjälpa dig att säga: ”Ja, där sätter jag av igen och känner något som inte ens är sant”. ”Där gör du det igen, nu är du så där överdramatisk igen”, som i att: ”Nu skapar du den där självbedrägliga känslan igen.” Och så småningom kanske vi märker varje gång vi gör det och sedan inser vi vad motivationen är, och det är det som är lösningen – vi behöver hitta motivationen till vårt självbedrägeri och det finns alltid en motivation.

Maria:

Och det är här du sade tidigare att det är ett problem med viljan. Så vi behöver i princip ta reda på var vår vilja i själva verket riktas bort från den kausala känslan och varför? Vad motiverar den viljan?

Jesus:

Vad vill jag egentligen göra här? Vad försöker jag uppnå här? Vad jag försöker uppnå är att undvika mina beroenden. Jag försöker vara aningslös över mina beroenden, det är vad jag försöker göra, jag måste vara ärlig om det om jag någonsin ska kunna komma bortom mina beroenden, jag måste vara uppriktig om mina beroenden för att komma bortom dem.

Jag måste vara uppriktig om min rädsla för att kunna känna den, jag måste vara uppriktig om smärtan som finns i mig, innan jag känner smärtan som finns i mig. De flesta är inte det. Så det vi gör istället är att vi skapar en hel grupp med andra känslor, varav vi omskapar allihop själva ofta, eller inlärda tekniker som vi har lärt oss – vanligen under våra senare barndomsår – för att undvika känslan, och sedan vi använder vi de teknikerna, och vi tror att vi verkligen bearbetar något emotionellt. Nej, det gör du inte.

Bearbetar inte igenom känslor, du arbetar dig egentligen inte igenom det, du upplever i själva verket inte den kausala känslan, du skapar bara nya känslor att känna så att du kan undvika att göra det, och undviker att tala om sanningen för dig själv, eftersom du egentligen är rädd för att komma till det som är det verkliga problemet. Det här är ett problem med att inte kännas vid rädslan, att vi så småningom skapar självbedrägliga känslor, för att inte kännas vid vad som verkligen är problemet, för att vi är för rädda för att kännas vid vad som verkligen är problemet.

Tecken på att vi arbetar oss igenom kausala känslor

Maria:

Så om vi går tillbaka till den andra delen av frågan, kan du prata om vilka tecken det kan finnas på att vi faktiskt kommer någonvart? Så när vi verkligen börjar röra oss genom kausala känslor, eller till och med beroenden – för det finns en process, eller hur?

Jesus:

Ja, vi har pratat om tecken på vad som händer när du inte gör det, så nu kan vi prata om några av tecknen på vad som händer när du gör det. När du verkligen bearbetar dig igenom kausala känslor, så känner du lättnad varje gång du bearbetar en känsla. Din kropp kommer förändras fysiskt; du kommer märka att det blir färre rynkor i ansiktet, du kommer att märka att eventuell övervikt du haft, tillfälligt, försvinner, du kommer att märka att du känner mer glädje, du kommer känna dig mer levande och engagerad.

Du kommer också känna dig känsligare inför sanningen, så du märker fler saker nu än innan, och ditt beteende blir också automatiskt mer kärleksfullt.

Maria:

Du menar att du inte försöker.

Jesus:

Du försöker inte vara kärleksfull, du känner bara automatiskt för att vara kärleksfull, och du är det automatiskt som en följd. Allt detta är tecken på att du verkligen bearbetar dig igenom kausala känslor. Om ingen av de sakerna faktiskt sker så bearbetar du dig inte igenom kausala känslor, oavsett hur mycket du gråter, oavsett hur mycket du känner rädsla, oavsett hur mycket du känner skam – du bearbetar dig ändå inte igenom kausala känslor – du är i ett beroende och du behöver vara ärlig mot dig själv.

Det vi i princip kan säga är att om det inte sker någon automatisk förändring mot mer kärlek så bearbetar du dig inte igenom kausala känslor. Det finns bara två orsaker till att det är så: en är att du bearbetar lager av beroenden, och det är bara när du kommer till den kausala känslan som det så småningom sker ett frigörande – och vi behöver bearbeta lagren av beroenden, vi behöver nå platsen där vi ser våra beroenden, det är definitivt sant.

Men medan vi gör det så kommer vi förmodligen märka att vi inte förändras så mycket utåt sett jämfört med innan, eftersom det är våra kausala känslor som behöver förändras för att allting ska förändras. Vi kanske gör detta, men vi är oftare i självbedrägliga känslor, om vi känner känslor där vi går igenom alla möjliga olika känslomässiga upplevelser, och ingen av dem är verklig och ingen av dem är verklig eftersom vi inte vill att någon av den ska vara verklig. Vi behöver förstå att det är så vi använder vår vilja.

Maria:

Ja, tror du det finns tecken även innan vi kommer fram till att frigöra kausala känslor, om vi arbetar oss igenom beroenden och får mer kontakt med rädslan, tror du att det finns tecken för oss där?

Jesus:

Det finns förstås tecken, men de är mycket svårare att upptäcka ur ett yttre perspektiv.

Maria:

Och det är där vi behöver vara väldigt uppriktiga mot oss själva, eller hur? Som att om vi var riktigt ärliga och vi hör allihop den här teorin, vi kan börja identifiera om jag är i ett självbedrägeri, arbetar jag mig igenom ett beroende, är det här en kausal känsla?

Jesus:

Ja den kausala känslan är en vacker känsla, du kommer förmodligen njuta av att känna den, den får dig att känna att du har kontakt med din själ, även om det är sorg, om det är förfärlig sorg eller rädsla så kommer du känna att du har kontakt med din själ. Det blir alltid en lättnad i din kropp efteråt, det blir alltid en lättnad i ditt känslomässiga tillstånd efteråt. Saker runt omkring dig; din attraktionslag förändras omedelbart, så snart du verkligen har frigjort en kausal känsla så förändras dina attraktioner direkt.

Du kommer påverkas mindre av andemänniskor, du kommer vara mer positiv, mindre negativ. Och så att du vet det, det här är förändringar som sker automatiskt, och om de inte sker så behöver du undersöka: ”Det finns en ganska stor sannolikhet för att jag lurar mig själv, eller att jag arbetar igenom mina beroenden, en av de två”.

Tecken på att vi arbetar oss igenom beroenden

Jesus:

Det finns tecken på att du bearbetar dig igenom dina beroenden, och de är ganska enkla; dina beroenden blir färre. När du bearbetar dig igenom dina beroenden och du blir räddare. Med andra ord, om du verkligen bearbetar dig igenom dina beroenden så tar du inte till ilska. Ilska är ett tecken på att du inte bearbetar dig igenom dina beroenden. Om du verkligen bearbetar dig igenom dina beroenden så kommer du bli räddare, eftersom varje beroende skapades för att täcka över din rädsla.

Medan du exponerar varje beroende så kommer du känna mer rädsla genom detta, så om du blir räddare och du märker att det finns färre fysiska och emotionella beroenden i ditt liv, så betyder det att du arbetar dig igenom dina beroenden. Men om du inte blir räddare så arbetar du dig inte igenom dina beroenden, eftersom dina beroenden är lagret ovanför rädslan.

Att bli räddare är i själva verket ett gott tecken, om du arbetar dig igenom dina beroenden. Du har kanske inte kommit till dina kausala känslor ännu, men det finns tecken på att något händer som får dig att skifta från att vara i förnekande, till att vara medveten om den underliggande rädslan som driver det mesta av våra beroendebeteenden. Det är så du vet att du arbetar dig igenom beroenden.

Maria:

Ja, det är väldigt bra.

Jesus:

Det kan ta några år för genomsnittspersonen på planeten att arbeta sig igenom beroendet. Vanligen har vi skaffat oss beroenden vid en väldigt, väldigt låg ålder och de flesta av dem har vi vanligen lärt oss, så det tar tid att arbeta sig igenom dessa beroenden, och att tillåta oss att känna rädslan därunder som driver på dessa beroenden. Rädslan för sorg eller rädslan för andra barndomskänslor, till och med rädslan över att bara vara ett barn, får dig att göra alla möjliga saker i beroenden.

Maria:

Hur är det med den här situationen som jag ser hända, där folk hör om Guds sanning, de hör om beroenden och många har inte haft en aning om att de har levt hela sina liv i beroenden, de har trott att det är normalt, och att det är kärlek när du får dina beroenden tillgodosedda, och sedan säger de liksom. ”Åh, wow!”

Jesus:

De börjar kännas vid det.

Maria:

De börjar kännas vid det intellektuellt att det finns problem, och de begränsar sin livsstil och sina vanor på olika sätt för att försöka att låta bli att ha så mycket beroenden, eller utmanar sina beroenden.

Jesus:

Så de känner en viss skuld över sina beroenden.

Maria:

Ja.

Jesus:

Med andra ord, ja, jag är skyldig, jag gjorde detta.

Maria:

Och det är inte kärleksfullt.

Jesus:

Och det är inte kärleksfullt och jag kan se det, så då känner de sig motiverade att försöka ta itu med några av dessa beroenden.

Maria:

Ja, och sedan märker jag att människor kommer till platsen där de bara känner sig hemska, de känner att det är ingen idé, allt är plågsamt, allt är sliskigt.

Jesus:

Ja, allt det är fortfarande självbedrägerier, för det är att undvika sin rädsla.

När folk når fram till rädslomuren så ger många upp

Jesus:

Så de kommer fram till rädslomuren, vi kan säga att rädslomuren är där, och de kommer fram till rädslomuren när de tar itu med varje beroende. Och när de lägger märke till vart och ett av sina beroenden så kommer de närmare och närmare muren av rädsla.

Det jag märker är att de flesta flyr iväg så fort de bara börjar se muren av rädsla, och de flesta flyr bort från Guds sanning i det läget, faktiskt. Det är den platsen där nästan alla som har lämnat Guds sanningar, som har lämnat Vägen, har gått iväg eftersom de står öga mot öga med sina rädslor, och de vill inte möta sina rädslor, så de går iväg, de bara flyr iväg. Många av dem håller sig undan i åratal, några i sekel och några i tusentals år. En del av dem håller sig undan en lång tid eftersom de inte vill konfrontera och arbeta sig igenom sina rädslor.

Vi behöver vara ärliga mot oss själva här, om vi känner det som att vi kommer till en plats där vi bara känner oss ledsna hela tiden, inte motiverade, apatiska, vill inte gå framåt, vill inte gå bakåt; det beror på att de är skräckslagna, och vi behöver börja tillåta oss att känna vår skräck, känna vår rädsla över vad som verkligen pågår.

Det jag märker med de flesta – i synnerhet kvinnor – men de flesta är väldigt intoleranta mot rädsla och de gör nästan vad som helst för att undvika den, och de skyller på alla för att undvika den och de blir arga på alla för att undvika den. Och de säger alla möjliga lögner, och alla möjliga saker för att undvika den, och de engagerar sig i alla möjliga sorters självbedrägerier för att undvika den.

Vi måste vara uppriktiga mot oss själva i det läget och bara säga: ”Vet du vad, jag är bara väldigt skräckslagen”. Och när vi väl känns vid detta så får vi en starkare förmåga att utveckla önskan om att känna det. I slutänden är det bara önskan om att känna det som kommer motivera oss att komma igenom det, och för mig är det min önskan om att ha en relation med Gud, och att ha en relation med dig, min själsfrände, som motiverar mig genom rädslorna – motiverar mig att bara sitta i rädslan och känna den, snarare än att agera på den.

Det jag har märkt är att det måste finnas något som är viktigare för dig än själva rädslan, för att du ska kunna gå igenom rädslan. Och det är därför jag känner att de flesta inte går igenom sin rädsla, för att det inte finns något som är viktigare för dem än deras rädsla. De hedrar sin rädsla, de behandlar den som en gud, och därför har de inte någon större önskan om att arbeta sig igenom den.

Att utveckla en önskan om att arbeta dig igenom din rädsla är en avgörande del av den här vägen. När du väl har blivit enig med Gud så existerar det inte längre någon rädsla i ditt liv. Det betyder att du lever i harmoni med sanningen varenda dag. I den här världen där vi lever nu så är det väldigt svårt att göra det, därför att de flesta kommer att bli väldigt, väldigt utmanade av att du lever i harmoni med sanningen, och det är orsaken till att du inte vill göra det.

De flesta är så rädda för att leva i harmoni med sanningen, och det är orsaken till att de flyr när de kommer till rädslomuren och intalar sig själva en hel hög med lögner för att göra det. Eftersom de föredrar det framför att säga sanningen till sig själva, gå igenom sin rädsla och sedan upptäcka att allt de var rädda för redan har hänt.

Som att de angrips av sin familj och sina vänner, de har förlorat jobbet på grund av den här orsaken och den där orsaken; deras liv trillar i bitar nu. Det är potentiellt vad de känner – det är inte sant, men det är vad de tror – deras liv kommer trilla i bitar nu om de engagerar sig fullt ut i sanningen, och de är helt involverade i att leva i harmoni med alla sina känslor hela tiden. De tror att de kommer skapa en enorm röra, så de når den där muren och sedan springer de åt andra hållet.

Att arbeta sig igenom barndomskänslor av hopplöshet som kommer upp vid rädslomuren

Maria:

Ja, och du pratade om det här i en föreläsning du höll i en assistansgrupp i Texas förra året, 2013. Något som har varit väldigt kraftfullt för mig att arbeta igenom är att ta itu med känslan av hopplöshet som många av oss upplevde som barn, för det finns ingen väg ut, det fanns inget sätt att få ut de där känslorna och må bättre, eller det fanns inget sätt att undvika en situation som bara fortsatte där vi inte kände att…

Jesus:

Ja, det är det här som är sorgligt för många barn. Deras föräldrar projicerade någon typ av negativ känsla på dem när de var barn. De försökte vanligen gråta över det först; så fick de höra att de skulle utsättas för mer våld om de grät, så går det vanligen till. Nu har vi ett problem, nu har föräldrarna inte bara stängt av den känslomässiga upplevelsen av den första känslan, utan de har också sagt åt barnet att det kommer få en ännu våldsammare reaktion från föräldern om de gråter över den första. Det är en orättvisa ovanpå en orättvisa, det är sorgligt och de flesta av oss har upplevt det.

När vi väl har upplevt det så känner vi att: ”Vad är det för mening med det? Jag kan inte ens gråta över hur jag har behandlats, än mindre känna igenom hur jag har behandlats och hur illa det var, jag kan inte ens gråta över det längre, och så behandlas jag som att det också är dåligt”. Så ja, många av oss kommer fram till muren av rädsla och inser att det faktiskt handlar mycket om känslor av hopplöshet och förtvivlan.

Maria:

Det är ingen mening med att gå igenom känslor, för där finns barndomsupplevelsen av att känna sig väldigt begränsad, och till och med att när jag gråter så betyder det inte att det inte kommer hända igen, vilket egentligen är…

Jesus:

För det mesta när vi är barn, att om vi grät så hände det igen, eller något ännu värre. Det här är vårt problem som barn – vi säger: ”Åh, det är värre om jag gråter så jag måste stänga av gråten”, och sedan säger vi i slutänden att: ”Jag är inte känslosam, jag är inte känslosam”, och så undrar vi varför. Självklart för att du har stängts ned på ett förfärligt vis, därför, så du behöver tillåta dig att känna igenom det.

Maria:

Och för min del, att känna den hopplösheten har inte bara hjälpt mig i min önskan, och du pratade om att ha ett syfte, något som får oss att vilja röra oss igenom rädslan. För min egen del så har upplevelsen av en del av den känslan hjälpt mig att återfå en önskan om Gud, om dig (Jesus), och även för mig själv, och att vara lycklig. Men jag förmodar att jag delar med mig av det bara som en uppmuntran till de som sitter där precis framför rädslomuren och känner att det är hemskt, men inte riktigt får kontakt med orsakerna till att de känner sig så hopplösa.

Jesus:

Ja, jag känner emellertid med den här rädslomuren att de flesta inte sitter ner framför den. (Skrattar)

Maria:

Kanske det bara är jag; jag satt där en tid.

Jesus:

Du har gjort det, men de flesta gör inte det. De kommer fram till den, tittar bara kort upp på den och säger: ”AAAAAH” och sedan sticker de iväg.

Maria:

Och de sticker iväg.

Jesus:

De har bara stuckit därifrån, och de använder alla möjliga rättfärdiganden, ilska och alla möjliga saker för att rättfärdiga det, och vanligen nedlåtenhet, förminskande och alla möjliga rättfärdiganden om Vägen. Och de säger: ”Nej, det är inte rätt väg” och allt möjligt sådant till sig själva. Och allt det är bara ett undvikande av deras skräck, det är allt det är. Och de intalar sig alla möjliga saker i det läget.

Som att, vi har haft många, många som intalar sig själva alla möjliga saker, som du vet. Och du vet hur svårt det är att sitta framför den skräcken, och bara sitta där och sitta där, och sitta där utan några fler beroenden som hjälper dig att täcka över den.

Maria:

Det är ganska smärtsamt.

Jesus:

Det är en ganska så smärtsam plats, och du vet det har krävts en del uppmuntran från mig, och även samtal oss emellan, om sanningen om Gud. Som att Gud vill att du kommer igenom den här platsen, att du kan lita på Gud på den här platsen, att du kan ha tillit till hur din själ fungerar på den här platsen, och att saker kommer att bli bättre när du kommer igenom den här platsen. Sedan har du haft några upplevelser på egen hand, som har gjort att ditt liv har blivit bättre och du har insett att: ”Wow, ja, jag kan lita på allt det där”, och sedan börjar du gå igenom barriären av rädsla.

Vikten av att kännas vid beroenden när vi känner oss låsta

Jesus:

Men de flesta gör inte det. De sitter inte tillräckligt länge framför sin rädsla för att göra det. Men de kommer till sin rädsla och sedan drar de därifrån, och för många på Vägen så har de inte ens kommit till sin rädsla, eftersom de fortfarande vadar runt i beroenden.

Maria:

Ja.

Jesus:

Och är inte ens ärliga om vilka deras beroenden är. Så de får förstås aldrig se sin rädsla, och det är problemet med alla självbedrägerier, att vi aldrig kommer till våra beroenden, vi kommer aldrig till våra rädslor. Hur kan du någonsin komma till din verkliga, kausala smärta som orsakar det mesta av ditt kärlekslösa beteende om du inte är villig att ens ta itu med dina beroenden eller dina rädslor? Svaret är att du inte kan det.

Så mitt förslag till en person om de känner sig fast är att närhelst de känner sig fast – så de kanske känner sig fast i att kännas vid sitt beroende; bara sitt där, känn igenom hur det är, hur meningslöst det är och hur kämpigt det känns, och känn igenom det och sedan någon gång i framtiden så bestämmer du dig för att: ”Jag vill komma igenom den här platsen. Jag vill inte återvända till det livet jag hade tidigare, jag vill inte vada runt i de här beroendena som fick mig att vara kärlekslös, jag vill komma igenom det och bli en mer kärleksfull person”, och så småningom kommer din önskan bli stark nog, om du tillåter det.

Och om du aktivt använder önskemuskeln, som vi kommer prata mer om i kommande assistansgrupper, så kommer du så småningom ha tillräckligt mycket vilja för att säga: ”Ja, jag vill känna mina beroenden, jag vill veta vilka de är, jag vill arbeta mig igenom dem. Jag vill komma till den punkten där jag står öga mot öga med min rädsla”. (Skrattar)

När vi sedan står öga mot öga med vår rädsla och vi bara sitter där skräckslagna och tittar på det här berget av rädsla som vi känner framför oss – och kom ihåg att det ser ut som ett berg, eftersom alla som är skräckslagna alltid tror att det är ett berg – och vi stannar kvar på den platsen tills vi har en tillräckligt stark önskan för att verkligen börja bearbeta den, att verkligen känna den som en känsla och släppa taget om den, och sedan går vi igenom det och vi går igenom vår rädsla, och det är så vi kommer igenom vår rädsla.

Att arbeta sig igenom falska föreställningar om rädsla

Maria:

Och mycket av det handlar om att arbeta sig igenom de falska föreställningar vi har om rädsla, till och med, eller hur, de saker som jag pratade om, hopplösheten…

Jesus:

Vi har hundratals falska föreställningar.

Maria:

Dömande, det finns så mycket dömande om rädsla på planeten också, känner jag.

Jesus:

Inte bara dömande, det är som att, falska föreställningar utöver dömandet finns där. Det finns så många falska dömanden som att ”Jag borde inte behöva gå igenom det, det är inte säkert för mig att gå igenom det, jag kommer bli värre om jag går igenom det”. Det finns alla möjliga saker som vi intalar oss själva, och de flesta intalar sig de sakerna. Så självklart kommer de aldrig gå igenom det, för de lyssnar på sina egna lögner.

Maria:

Ja.

Jesus:

Gud tror inte att du inte kan komma igenom rädslan, Gud tror inte att det är meningslöst, Gud tror inte att du efteråt kommer vara i något slags konstigt tillstånd som du inte vet hur det blir. Du kommer att må bättre.

Maria:

Jo, det kommer att vara konstigt, för du har aldrig mått så bra.

Jesus:

Ja, det kanske det blir, men det kommer inte vara konstigt på så vis att det kommer inte vara en sorgsen plats, eller en bisarr plats, det kommer i själva verket vara en plats där du känner mer önskan, och mer passion i ditt liv, mer lycka, mer glädje. Om vi inte känner de sakerna på vägen och om vi är fast, så är det vanligen för att vi rättfärdigar att vi inte utvecklas framåt, och den enda orsaken till att du inte utvecklas framåt är för att du är rädd.

Du behöver verkligen börja möta vad den där muren av rädsla är för något, om du verkligen ska utvecklas, och om du ännu inte har rört dina beroenden så kommer du aldrig se det, för dina beroenden är där och täcker över allting. Det är som att sätta upp en enorm betongmur, och sedan placera en stor murgröna över den, någon grön växt så att du inte ser den. Det är vad de flesta av oss har gjort med vår rädsla. Vi säger: ”Åh, är inte den här platsen jättefin, men jag kan inte gå i den riktningen för det är en mur ditåt, men det är inte en mur, det är bara en vacker murgröna – det är en vacker planta där som täcker över allting.”

Det är så vi ser vår rädsla, de flesta av oss förnekar den fullständigt eftersom vi vill få våra beroenden tillgodosedda, och det är vi inte uppriktiga om. Och när vi väl kommer igenom den platsen, där vi faktiskt vill ha våra beroenden, och vi vill se våra beroenden och se vilka de är, känna hur de är, då kommer vi öga mot öga med vår mur av rädsla, och lösningen i den stunden är att inte springa därifrån.

För om du springer iväg så kommer du göra många skadliga saker, när du springer därifrån. Det kommer du göra, för du kommer leva i din rädsla, och det är inte en särskilt klok handling att springa därifrån. Det är bättre för dig att sätta dig ner där och vara kvar än att springa iväg, och ännu bättre är det att börja undersöka alla dina föreställningar om rädsla.

Maria:

Ja, och…

Jesus:

Och acceptera Guds föreställningar om dem.

Maria:

Och det enda sättet att acceptera Guds föreställningar om dem är att få kontakt känslomässigt, få en känslomässig kontakt med våra föreställningar om rädsla.

Jesus:

Det stämmer.

Maria:

Enligt min erfarenhet.

Jesus:

Det stämmer.

Maria:

Det är jättebra att ha ett samtal om det, men tills vi verkligen får kontakt känslomässigt med det vi tror kommer hända när vi känner rädslan, så är det den enda gången vi lämnar plats åt Guds sanning att komma in i oss.

Jesus:

Det stämmer.

Maria:

Och motiverar oss till att verkligen frigöra rädslan.

Jesus:

Det stämmer, ja.

Sammanfattning

Jesus:

Så för… jag vet inte damens namn.

Maria:

Det var inget namn.

Jesus:

Bra, det var inget namn. För den här damen som ställde frågan, och jag känner att mängder av människor är i det här tillståndet, så är mitt förslag att om du märker nu att du har självbedrägliga känslor så är det jättebra, för nu ser du: ”Åh, jag har lurat mig själv”, och det är verkligen bra att se det. Men se på orsakerna varför, och de primära orsakerna till varför är att du inte vill möta beroenden du vill ha, för du vill inte släppa taget om dem.

Och om du någonsin ska utvecklas framåt så kommer du behöva möta dem, släppa taget om dem, eller så vill du inte möta rädslorna du har och du vill inte släppa taget om dem. Och om du ska utvecklas framåt så kommer du behöva släppa taget om dem. Det betyder att du kommer att behöva möta dem förr eller senare.

Det jag skulle föreslå för personer i den här situationen är att de tillåter sig att undersöka sina beroenden mycket noggrannare, och även att de behöver vara ärligare mot sig själva om sina beroenden. Så utöver det behöver de tillåta sig att stå ansikte mot ansikte med sin mur av rädsla, och istället för att springa därifrån och istället för att använda tekniker för att fly undan – som de alltid har gjort hela sitt liv – så behöver de vara långt mer uppriktiga mot sig själva, och tillåta sig att bara sitta där och känna det en stund. Och känna hur skräckslagna de är, och tillåta sig att arbeta igenom sina falska föreställningar om rädsla. Gud har inga falska föreställningar om rädsla; Gud vet att det bara är en känsla. (Skrattar)

Maria:

Tack, älskling.

Jesus:

Inga problem.