Människans själ – Känslor & vårt moderstabu

Du hittar de inspelade seminarierna som inbäddade videor här på sidan i slutet på vardera session.

Påminnelse från Jesus och Maria

Jesus och Maria vill påminna dig om att i alla dokument som produceras av Divine Truth, och som innehåller information från Jesus, Maria eller någon annan person, ingår bara en del av Guds Sanning som de själva personligen har upptäckt.

De innehåller inte och kan inte innehålla all Guds sanning, eftersom Guds sanning är oändlig och mänskligheten för alltid kommer fortsätta att upptäcka mer av Guds sanning vartefter vi utvecklas i mottagandet av Guds kärlek.

Var vänlig och kom ihåg att på grund av dessa begränsningar så kan information i det här dokumentet komma att behöva revideras i framtiden.

Originaldokument på engelska (PDF): Klicka här
Översatt dokument på svenska (PDF): Klicka här

Observera: Divine Truth Ltd och God’s Way of Love Organisation har ett urvalsprogram för volontärer som vill arbeta med att sprida och leva enligt Guds sanningar. Då ingen svensktalande person ännu har godkänts som volontär (enligt kriterierna som finns på engelska om du klickar här), så har heller inte någon av de svenska översättningarna kunnat godkännas som tillräckligt korrekta för att Divine Truth Ltd ska kunna garantera deras tillförlitlighet.
Med andra ord kan min och andra frivilliga översättares förståelse av originaltexterna fortfarande innebära att översättningarna inte med precision förmedlar det som Jesus, Maria Magdalena och övriga som representeras i texterna ursprungligen avser med det som sägs och skrivs i dessa.

Det här dokumentet är en avskrift av ett seminarium framfört av Jesus som en del i föreläsningsserien Människans själ, och beskriver vanliga känslomässiga skador i kvinnor och mödrar

Framfört av Jesus (som A.J.), presenterat den 26:e juni 2010 i Buderim, Queensland, Australien

1.  Introduktion

Dagens ämne kommer vara ett väldigt intressant ämne. Det är en del av föreläsningsserien Människans själ som jag har ägnat mig åt, och den heter ”Känslor och vårt moderstabu”.

Det första jag vill prata med er om i det här ämnet är det här; många av er damer i synnerhet kommer känna att jag är orättvis mot er. Många av er kommer kanske att känna er lite arga över det, om ni inte redan är arga över det. (Skrattar)

När det gäller det här området så har jag tagit itu med många av mina känslor som rört min mamma. Faktum är jag knappt har några kvinnobaserade känslor kvar alls, förutom mina själsfrändebaserade känslor nu, så jag befinner mig på en väldigt, väldigt tydlig plats när det gäller kvinnor. Många av er kvinnor har redan upplevt det här med mig, ni vet att jag är kärleksfull mot er i hur jag handskas med alla era känslomässiga skador, ni vet att jag inte blir arg på er eller upprörd på er, även om ni ibland blir ganska så arga och upprörda på mig. Så ni vet att jag är på en rätt så tydlig plats när det gäller kvinnor och hur kvinnor känner över saker.

1.1.  Jesus syn på kvinnlig jämlikhet

Ni vet också och inser att under många sekler, om vi säger minst tjugo av dem, så har jag alltid förespråkat kvinnors jämlikhet med män, i alla mina handlingar. Och på grund av det så har många män känt sig väldigt, väldigt konfronterade över vad jag har gjort mot dem, vad det gäller att hjälpa männen att komma till ett stadium där de känns vid kvinnornas jämlikhet.

Under det första seklet så kunde det ofta hända att männen var mer rasande på mig än vad kvinnorna var, och orsaken var att många av männen kände att jag behandlade kvinnorna alltför jämlikt. De hade en väldigt, väldigt stark åsikt om att de i princip var mänsklighetens mästare och att kvinnorna var deras egendomar, och de behandlade kvinnor som sina egendomar. Och så kom det en man som aldrig behandlade en kvinna som egendom över huvud taget – ni kan föreställa er konfrontationen. Många av konfrontationerna som mina egna lärjungar hade med mig under det första seklet handlade om kvinnor. Så många av männen var väldigt arga på mig, väldigt ofta, som en följd av att jag behandlade kvinnorna väl.

De var också väldigt arga på mig i min relation med Maria, på så vis att varje gång som jag demonstrerade något eller var involverad i något samtal med en grupp personer, så hade jag alltid med mig Maria. Det innebar att det ofta var en grupp män, ibland 10 eller 20 män och Maria var den enda närvarande kvinnan, eftersom ingen av de andra männen bjöd med sig sina kvinnor att delta. Det här betydde förstås att de männen ofta blev arga på mig som en följd av att jag sade att kvinnan hade lika mycket rätt att vara här och vara en del av samtalet som en man hade.

Följden av det var att efter min övergång så gav de manliga lärjungarna Maria stora problem, och därigenom behandlades Maria rätt så illa av många av männen som trodde sig vara mina vänner på den tiden. Så, många av personerna ni känner till som Petrus och Jakob och så vidare, som ni har hört talas om ifrån Bibeln, var våra personliga vänner, och de behandlade Maria rätt så illa efter min övergång, på grund av att jag sade att Maria var min jämlike.

Med allt detta, så är det samma sak nu – jag har fortfarande samma känsla mot män och kvinnor, på så vis att de är jämlika sinsemellan i alla avseenden. Och ni vet från mina egna interaktioner med er, i synnerhet de av er som är kvinnor, att jag har behandlat er med största respekt och kärlek och omtanke och jag har alltid lyssnat på era bekymmer och problem, och jag har alltid också försökt ta upp de underliggande kausala känslorna med kärlek med er. Ni har också märkt genom min relation med Maria att jag behandlar Maria med samma respekt som jag behandlar er. [00:05:57.01]

Jag påminner er bara om det här. Skälet till att jag påminner er är att efter den här sessionen så kommer ni tycka att jag har varit väldigt orättvis mot kvinnorna. Och jag vill påminna er redan nu om de underliggande känslorna som jag har gentemot kvinnor, så att ni kan tänka tillbaka och fråga er själva: ”Okej, hur behandlar A.J. mig när jag har en personlig interaktion med honom?” För om ni kan minnas det så kommer ni inte låta ilskan ni känner efter det här samtalet kroka tag i er.

1.2.  Motstånd och ilska hos kvinnorna bland åhörarna

Ni kommer märka att det är fler män här idag igen. Så vi vill bara välkomna de män som inte har varit här förut, och orsaken till att det är fler män här idag är för att jag själv och Maria arbetar oss igenom de här känslorna kring kvinnor och män. Och det här ämnet räcker förhoppningsvis långt för att jämna ut våra åhörarskaror så att det blir 50-50 mellan män och kvinnor. En av orsakerna till att vi inte har haft en åhörarskara som är 50-50 män och kvinnor är för att många av er damer håller fast vid ert raseri mot män, och därigenom så vill förstås inte era män komma hit med er så länge ni befinner er på den platsen inombords. Nu vill vi prata om hur vi kan arbeta oss igenom de känslorna.

En av de andra sakerna jag vill göra är att helt enkelt ta upp orsakerna till att jag har det här samtalet med er. Det vi har märkt i alla de workshops och föreläsningar som vi hållit i, så är det faktiskt kvinnorna som har projicerat mest raseri. Faktum är att trots att jag har pratat med män vid många tillfällen – och jag har i själva verket talat i negativa termer om mannens känslor vid långt fler tillfällen än om kvinnans – och även om jag har pratat öppet om hur mannen behöver ta itu med de här känslorna, så har det hittills bara kommit fram en enda man till mig och klagat över att jag har varit orättvis mot män. Och under nästan varenda session som jag har genomfört, så har det vanligen varit fler än en kvinna som kommit fram till mig och klagat över känslorna om kvinnor som presenteras. Så vad säger det er? Ja, mig säger det att samma sak pågår även med våra workshops, och det är att många kvinnor har ett väldigt motstånd mot att se på sig själva emotionellt och vad som pågår där.

Det vi också märker är att ett stort antal andemänniskor kommer till de workshops som Maria presenterar, och de är väldigt negativa, arga andekvinnor som stänger ned hennes workshops på så vis att närhelst vi försöker få personerna som deltar i workshopen att nå sina mamma-känslor, så blir de här andekvinnorna rasande. Det vi ofta märker när vi går in på de mansbaserade känslorna, de fadersbaserade känslorna, är att då får alla bra kontakt med dem. Alla går in i sitt raseri och in i sin ilska och sedan kommer de in i sin sorg och frigör sina saker, och börjar frigöra saker mot mannen, ofta är de fortfarande på en arg plats inom sig, men de kommer in i sina saker mot pappa rätt så bra. Men när det gäller deras mamma-saker, så känner de flesta att de inte har några med sin mamma.

Det jag kommer tala om för er idag är att de flesta av era känslor i själva verket kommer från er mamma – och det är i synnerhet så i det västerländska samhället. Och vi ska prata om de känslomässiga orsakerna till att det är så.

Så det jag vill göra idag är att presentera för er vad som pågår mellan det maskulina och det feminina, men i synnerhet vad som händer för många kvinnor. En av sakerna jag kände idag var en tung, tung projicering på åhörarna att inte komma hit idag. Och jag vet att många av er fattade ett beslut i sista minuten om att komma hit idag. Orsaken till det är att Maria och jag har bett en hel del om att våra vänner i de himmelska sfärerna ska hjälpa er att komma igenom ett motstånd inför att komma hit och vara närvarande under ett samtal om vårt mamma-tabu, eftersom det är ett så viktigt område. [00:10:48.11]

2.  Varför ”moderskänslor” dominerar

Först kommer vi prata om varför ”moderskänslor”, om jag kan använda citationstecken, dominerar. Det här gäller i synnerhet i det västerländska samhället, men det förekommer i nästan alla samhällen på planeten just nu. Från stunden du föddes till fyra eller fem års ålder, om vi pratar om det västerländska samhället i allmänhet, vem tillbringade du mest tid med? Det var din mamma.

Om ni tänker på saken, så består den genomsnittliga kärnfamiljen, om vi kallar den det, av pappa, mamma och barn. Och eftersom vi i det västerländska samhället ofta är rätt så distanserade från mor- och farföräldrar eller deras föräldrar, vilket inte så många är i andra samhällen, så är det oftast föräldrarna som har de primära vårdnadshavande rollerna gentemot barnen, eller någon typ av barnomsorgsvarianter dominerar också här.

2.1.  Kvinnor tillbringar i allmänhet mer tid med barnen än vad männen gör i det västerländska samhället

Om vi nu tittar på hur mycket tid, räknat i procent, som ni tillbringat med män jämfört med kvinnor när ni växte upp.

Så vad händer med pappa; hur ser hans liv ut i allmänhet? Ja, han kanske går upp vid 6 eller 7 på morgonen, åker till jobbet runt åttatiden, och barnen går upp ungefär samtidigt men gör sig iordning för skoldagen. Så vi kan säga att han kanske har en timma med dem där de umgås. Det blir inte någon större kvalitet på umgänget eftersom alla är upptagna, tvättar sig, klär på sig och allt sådant, men vi kan säga att han får ungefär en timma där. Så från klockan 8 till ungefär 4-tiden, för ofta reser vi en del nu för tiden, så är inte mannen på plats i genomsnittsfamiljen. Men vem är det? Mamman är det. Så mamman får den där timman på morgonen, och sedan får hon också tiden mellan 8 och 4, vilket är 10 timmar som pappan inte får med barnet.

Sedan kommer pappan hem, och genomsnittsbarnet har vanligen lagt sig runt halv åtta-åttatiden. Då går de för det mesta och lägger sig. Så han kanske får maximalt omkring två timmar med dem där. Men han kommer hem trött och lite tjurig efter att ha varit på ett jobb han ändå inte gillar, och ovanpå det så finns det uppenbarligen saker som behöver göras i fråga om att förbereda maten och allt sådant som ska göras. Det kanske till och med finns saker utomhus som behöver göras, som att klippa gräset eller vad det än är som behöver göras. Köra barnen till – nu för tiden – fotbollsträning och basketträning och musiklektioner och balettlektioner och allt, och innan du vet ordet av så finns det väldigt lite tid över. Men vi kan säga att han får två timmar med barnet, vilket mamman förstås också får.

Så mamman får 13 timmar med barnet och pappan får totalt 3 timmar under en dag. Så vad säger det er, bara utifrån detta? Vem i omgivningen har störst känslomässig inverkan på barnet? Mamman, förstås.

Det måste så klart inte vara på det viset, eller hur? Men det faktum att det är på det här viset handlar helt om att vi redan har en dynamik på planeten där vi har accepterat att kvinnans roll ser ut på ett visst vis. Det här kommer från generationer där kvinnorna haft rollen att uppfostra barnen upp till en viss ålder, och sedan tar andra vanligen över därifrån.

Nu kan vi säga att mamman har ett jobb. När barnet blir runt ett år gammalt, eller kanske är ännu yngre, så kommer barnet ofta till barnomsorgen, eller hur? Hur många manliga anställda har ni sett inom barnomsorgen? Det är väldigt sällsynt, eller hur? Jag har personligen inte träffat på någon, men jag vet att det finns några män som arbetar inom barnomsorgen. Men vad är det dominerande inflytandet inom barnomsorgen i allmänhet? Återigen är det kvinnorna. Kvinnligt. Så samma sak gäller även här, egentligen. Den här gången får inte mamman de 10 timmarna från morgon till kväll, men en annan kvinna får dem. Så det är fortfarande ett kvinnligt inflytande under den tiden.

Sedan börjar ni skolan, ni är 4 eller 5 år gamla, ni går till förskolan först, eller vad ni brukar kalla det i olika länder.  I Australien så går du i första klass från 5 års ålder, och sedan andra klass, men det kan skilja sig åt i andra länder. Vilket kön dominerar bland lärarna i den åldersgruppen? Kvinnorna, eller hur? Så ni kommer till en skola där det bara finns två manliga lärare eller tre manliga lärare på lågstadiet och resten är kvinnor. Det är sällsynt att det ens finns ett lika stort antal män och kvinnor på lågstadiet. [00:17:01.29]

Så vi har fortfarande samma dominans. Så det här är upp till fem års ålder, och sedan från fem och upp till 12 års ålder i Australien, så kan det fortfarande finnas en hel del kvinnlig dominans, när det gäller tiden som tillbringas med barnet.

Så vi vet nu från vår egen erfarenhet och även från vad vi har lärt oss om alla känslor som kommer in i oss som människor, vi vet att de dominerande känslorna som kommer in i oss som är skadliga för vår själ kommer från vår omgivning. Och om vår omgivning har en kvinnlig dominans ända upp till våra formande år, så kommer uppenbarligen den känslogrupp som vi behöver ta itu med främst komma från den kvinnliga sidan av de könsrelaterade skadorna.

2.2.  De flesta av våra känslor kommer från våra mammor

Med det sagt, så ska vi titta på genomsnittskvinnan som nu är en mamma. Hon har en grupp känslor inombords. Och av den känslogruppen inuti henne, så återspeglas en del mot hennes far, eller avsaknad av en far i hennes liv, och en del återspeglas mot hennes mor.  Men, 80 % av känslorna hon har kommer från hennes mor. Så även om hon kanske har enorma mängder raseri mot mannen, så kom 80 % av raseriet från hennes mor, och inte från interaktionen med hennes far. Med andra ord så kom 80 % av det raseriet från hennes mors raseri mot mannen. För om ni tittar på tiden i procent, så har mannen bara haft 3 timmar med henne medan kvinnan har haft 13 timmar per dag med personen under hennes formande år.

Det här är något som även många av andemänniskorna som är med oss behöver kännas vid också, de som har projicerat på er att inte gå in i era moderskänslor. De behöver inse att de flesta av era känslor kommer från er mors känslor, och de flesta av hennes känslor kom från hennes mors känslor, och så vidare.

Det vi behöver göra är att börja kännas vid att det kommer vara en av våra största utmaningar att ta itu med moders-känslorna. Det kommer vara en av de svåraste sakerna vi gör. Det vi vanligen gör när vi bearbetar känslor är att själens naturliga sak är att göra det som är lättast först. Så det vi gör i slutänden är att vi börjar gå in i våra mansbaserade känslor, med andra ord känslorna vi har mot mannen. Och tänk då också på att 80 % av dem i själva verket kom från vår mor. Så 80 % av mina egna känslor mot mannen – mot mig själv och mot mannen – i själva verket kom från vad min mor lärde mig om männen. Därför så handlar till och med det jag känner inför min pappa egentligen om min mammas problem med sin pappa. Det handlar inte ens om min egen pappa; det handlar om min mammas problem med sin pappa, som hon inte har läkt. Åtminstone 80 % av det är detta.

Och hur är det med mina problem med mödrar? Ja, det kommer i väldigt hög grad handla om min mammas syn på sig själv, och hur jag identifierar mig med det. Så det som händer många gånger är att 80 % av mina känslor mot kvinnor kommer från kvinnan själv, också, och 20 % kommer från mannen om kvinnan. Det är därför som det inte spelar någon roll om vi som barn är manliga eller kvinnliga.

Så mamman och hennes inflytande är att 80 % kommer från hennes mammas känslor, varav vilka ungefär hälften kommer att handla om pappan och hälften kommer att handla om henne själv, och 20 % av känslorna kommer från hennes pappa, varav omkring hälften kommer att handla om honom själv och en del av det om kvinnor, och det kommer in i kvinnan.

80 % av moderns känslor kommer från hennes mor och 20 % från hennes far

Mamman har nu alla de här känslorna och vid befruktningen kommer du till henne, och ända från befruktningen så kommer alla av de känslorna som inte har läkts in i dig; de kommer in i dig från den stunden. Det är inte att undra på att du vaknar upp gråtande efter födseln; eftersom du redan hade 9 månaders gråtande att göra innan du ens började. (Skratt) Det är så det är.

Så vi är det här lilla barnet – vi kan vara ett pojkbarn eller så kan vi vara ett flickebarn, men i vilket fall så kommer vi få det här stora inflytandet från vår mor, eftersom 80 % av vår tid med en förälder handlar om tid med mamma. Så ni kan genast se varför vi redan har en massa känslor att ta itu med gentemot mamman, och de handlar inte nödvändigtvis om mamman, de handlar ofta om vad mamman tror.

Barn påverkas av sin mors känslor från befruktningen, varav 80 % kommer från deras mor

2.2.1.  Våra föreställningar kommer med större sannolikhet från våra mödrar än våra fäder

Så om mamma till exempel tror att katolicismen är den enda religionen för henne och att ingen annan religion är godtagbar, så finns det en större sannolikhet – om mamman tror det här – att jag kommer överta den tron än om pappa tror det här. Och om mamma tror att det är acceptabelt att stanna kvar i en relation som är skadlig för henne, för barnens skull, vad kommer då jag växa upp och tro? Ja, det finns 80 % sannolikhet att jag kommer växa upp och tro samma sak; det är acceptabelt att leva i en våldsam relation för barnens skull. Det finns en ganska stor sannolikhet att jag kommer ha samma inställning.

Så kan ni se hur mammans känslor har en enorm inverkan på mig som individ? Jag har en enorm mängd känslor inombords som handlar om vad min mamma godtar som sant. Och kan ni se att det i själva verket är lättare för mig att inte hålla med om min fars föreställningar än att inte hålla med om min mors föreställningar? Tänker ni på saken, så om han bara får tre timmar med mig, så kommer han och jag att vara motståndare till varandra i tre timmar. Hur svårt är det att vara motståndare till någon i 13 timmar? Det är mycket svårare att vara det.

Så det vi gör i slutänden är att vi försöker göra vårt bästa, även med känslor som vi inte håller med om, för att acceptera eller på något vis handskas med min mors föreställningar, och vi kommer att ge efter för min mors föreställningar mycket mer än vad jag skulle för min fars föreställningar, eftersom min far bara har tre timmar där han inte är överens med mig, medan min mor har 13 timmar. Så det finns många väldigt praktiska orsaker till att våra problem med våra mödrar är några av de största problemen som vi kommer behöva ta itu med.

3.    Vanliga kvinnoskador

3.1.  Vanliga projiceringar från modern på barnen

Det jag vill prata om nu är en uppsättning med en annan slags dynamik som pågår med våra mödrar, som vanligen inte uppstår med våra fäder, och det gör de här känslorna ännu svårare att nå fram till och ta itu med. Så nu har vi inte bara 80 % av våra känslomässiga föreställningar, 80 % av våra intellektuella föreställningar, 80 % av våra känslomässiga skador som kommer återspegla min mors känslomässiga skador och föreställningar – inte bara pågår allt det – utan nu har jag också en annan dynamik som skapas av min mor.

Vad tror de flesta mödrar om sig själva? ”Jag är en jättebra mamma.” Ja, under det ligger för det mesta ”Jag är inte en jättebra mamma”. Men vad säger de till er? ”Mamma vet bäst.” Du hör aldrig att en far vet bäst, eller hur? Väldigt sällan, åtminstone. (Skratt) ”Jag skapade dig, du måste göra som jag säger.” Vi fortsätter. ”Gör som jag säger. Jag vet bättre än du – jag är din mor.” Hur många av er har hört det från er mor? Eller bara: ”Jag är din mor.” Och det kan gälla i tusen situationer. Så du måste göra som jag säger för att jag är din mor. Det är alltid: ”Jag är din mor” som tas upp. Du hör väldigt sällan: ”Jag är din far och du måste göra det där.”

Deltagare: Min mor brukade säga till mig att: ”Om du inte sköter dig, och jag vet bättre, men då säger jag till din far.”

Precis. Nu börjar vi hota med faderns våldsamheter.

När mina pojkar var små brukade min hustru säga till mina pojkar att: ”Vänta bara tills er pappa kommer hem.” Hur många av er har hört någon säga så till er? De flesta av er. Så vänta bara tills din pappa kommer hem. Din mor gör något väldigt subversivt där, för det hon gör är att hon styr över våldet mot dig genom den handlingen. Hon styr också din far, och hon kan manipulera honom på så vis att han är villig att slå dig när hon säger åt honom att göra det. Det är i själva verket väldigt subversivt och slugt att göra, för om fadern därefter utövar våldet mot barnet på moderns uppmaning, vad tror vi då i slutänden? Mamma är den snälla polisen och pappa är den dumma polisen. Det är vad vi tänker till slut, och det är så vi känner i slutänden.

Jag är en bra mamma. Mamma vet bäst. Jag skapade dig. Gör som jag säger.
Jag är din mor. Hot om våld från pappan

Vi kan fortsätta hur länge som helst med uppräkningen av de här föreställningarna, men problemet med dem allihop är att de skapar motstånd inuti dig själv, barnet, mot att någonsin komma nära några problem med arga eller rasande känslor mot din mor. Ve dig om du gråter över hur illa din mor behandlade dig. För det är vad det här egentligen handlar om – att förhindra dig från att se sanningen om hur du har behandlats.

Jag säger inte att alla mödrar är på det här viset, men ärligt talat så är det något som händer. Som ni har sett så har ni nästan allihop upplevt hotet om faderns våld från er mor. Kan ni se hur det här är ett sätt att behandla er på ett sådant sätt att ni börjar ta till er era mödrars föreställningar om era fäder? Och ni börjar ta till er era mödrars föreställningar om religion. Och ni börjar ta till er era mödrars föreställningar om i princip allting, och nåde er om ni någonsin säger emot era mödrar. [00:29:33.00]

Maria och jag lyssnade på låtar – Maria har letat efter låtar om ilska och raseri och andra problem med mödrar till sina workshops, och vi hittade nästan inga alls. Det som fick oss att häpna var att vi hittade hundratusentals låtar om hur bra mamma är. Bokstavligen hundratusentals låtar om hur bra mamma är. Några av dem var religiösa till sin natur där vi har Gud, och sedan modern nedanför Gud, och sedan du nedanför din mor. Det var en låt, som skrivits för den muslimska gemenskapen, där de sjöng om hur du måste respektera din mor, vilket uppenbarligen är en av grundstenarna i den muslimska religionen, och det är också en av grundstenarna i den kristna tron. Av den anledningen så förmedlade låten hur din mor har burit på dig, du kan aldrig fördöma henne för något hon gjort eftersom hon gjort allt detta för dig.

Ni hör ofta från mödrar: ”Jag har gjort uppoffringar för dig.” Det är intressant att många av oss har hört det här från våra egna mödrar, men många av oss här bland åhörarna är mödrar. Hur många gånger har ni gjort det här mot era egna barn? Kan ni se hur det genast finns en dynamik där, att medan jag reflekterar över min mor, så kan jag äga det faktum att de här sakerna har hänt i den relationen, men så snart jag blir en mor själv, vad säger alla då? ”Jag inser att så snart jag blev en mor själv, så förlät jag min mor för allt hon gjorde.” Vet ni vad ni faktiskt gör där? Ni förlåter er själva för ert eget kärlekslösa beteende, för det ni gör. Det är allt ni gör. Att göra det är inte särskilt positivt om ni vill bli eniga med Gud.

Så vi har en massa föreställningar som alla kommer från den här personen som har, kan vi kalla det för, 80 % inflytande över vårt liv. Så naturligtvis kommer vi ta till oss många, om inte alla hennes föreställningar.

Jag är en bra mamma. Mamma vet bäst. Jag skapade dig. Gör som jag säger.
 Jag är din mor. Hot om våld från fadern. Jag har gjort uppoffringar.

3.2.  Det som vanligen händer när vi inte håller med våra mödrar

Några av oss gör uppror. Försök med det och se hur länge du klarar dig. Vilka har försökt göra uppror mot sina mödrar? Hur bra gick det? De flesta har försökt med det, och det har inte gått särskilt bra. Mamma verkar vara helt obeveklig.

Det pappa gör för det mesta är att han bara ger upp första gången du testar – för det mesta. Så det är sällsynt i hans fall. Med min far var det bara som att: ”Jag kommer inte prata med dig under de kommande 7 åren, det är allt.” Så det gjorde han inte. Så det var en lätt sak att handskas med, eller hur? Det är lätt att handskas med på så vis att du vet var ni står. Det är det som är grejen med många män – ni vet var ni står även om det inte är kärleksfullt. Så när en man kommer fram och boxar dig på näsan, så vet ni var ni står. När kvinnan kommer fram och utan din vetskap planerar resten av ditt liv åt dig, så har du ingen aning om vad som pågår. Det här är sant – många av er damer har försökt med detta.

Kan ni se att mycket av det här kommer från önskan om att ha kontroll, på grund av känslan inuti mig själv av att om jag inte har kontrollen så kommer jag att bli sårad på något vis? Så även om vi kanske skrattar åt vad som händer, ifråga om omgivningen, så är de underliggande känslorna i många kvinnor väldigt sorgsna och behöver tas itu med.

Så det här är en del av vad jag vill prata med er om idag, hur ni kan hjälpa er själva att ta itu med de här känslorna. Men innan vi tar itu med känslorna, så behöver vi identifiera att de finns där och vi behöver vara uppriktiga mot oss själva om att de verkligen är där.

Så det som händer 80 % av tiden är att jag påverkas av min mamma. Så det betyder att 80 % av tiden tar jag till mig hennes föreställningar och alla hennes problem och alla möjliga saker tar jag till mig i det här läget. Det här är orsaken till att vi i början av vårt känslomässiga bearbetande känner att de flesta av våra problem rör vår far, eftersom det mesta av vår känslomässiga uppsättning, som ofta står i direkt disharmoni med kärleken och med Gud, kom från våra mödrar. Så jag håller till en början med min mor under min uppväxt, för det mesta. Så jag är i själva verket rätt så blind inför det faktum, i det här läget, att jag egentligen har några problem alls med min mor, eftersom jag håller med henne känslomässigt det mesta av tiden. [00:34:44.27]

Om ni nu känner av era känslor, så blir många av er mödrar väldigt upprörda när era barn slutar hålla med er. När ni har en ilskebaserad situation eller en son eller dotter som börjar konfrontera er känslomässigt; märker ni då hur lätt det är för er att känna er väldigt upprörda över situationen? Orsaken till det är att ni har haft 80 % av deras medhåll hela ert liv, och det är ett beroende inuti er. Ni har blivit beroende av att få era barns medhåll, och nåde det barnet som inte håller med er mer. Ni går direkt till en ledsen plats först och börjar gråta. Och vad känner då de? ”Jag gör min mamma ledsen”, är vad de ofta känner. Är det sant? Nej. Den här ledsenheten triggas redan i er egen mor; den har funnits i henne sedan flera generationer. Men många mödrar väljer att ta vägen med att: ”Du gör inte så här mot mig, jag är din mor.” Kan ni se hur den här inlärningen pågår så att ni ska acceptera vad er mor gör, även om det är kärlekslöst?

3.3.  Skador i kvinnor mot män sedan generationer tillbaka

Så sanningen är i själva verket att – som generation betraktad – så är vi mer förberedda på att acceptera kärlekslöst beteende från kvinnor än vad vi är från män. Så när en man är våldsam så fördömer vi det, allesammans. När en man gör något så kritiserar vi det allihop, vi fördömer det, fördömer honom, dömer honom. Men hur är det med kvinnorna som har varit en del av det våldet?

För att ge er lite statistik så kan vi ta en titt på internet för att hitta lite statistik över vad som pågår i fängelserna. De flesta mördare som ska avrättas i U.S.A. kom från hushåll med en ensamstående mamma som förälder. Jag tror det var så många som 90 % av dem. Om ni börjar titta på den sortens statistik, så börjar ni se effekten av de här könsrelaterade känslomässiga problemen som vi har i nästa generation av människor.

Det jag skulle vilja göra är att bara visa er lite hur det här infekteras längre och längre ned i kedjan. En av orsakerna till att kvinnor har den här riktigt, riktigt djupa känslan inombords att inte prata om kvinnor på ett negativt vis, är för att många kvinnor har upplevt misshandeln i flera generationer, som har pågått under många århundraden. I andevärlden finns det just nu bokstavligen miljontals andekvinnor som har våldtagits och misshandlats under större delen av sitt liv, och som nu lever i andevärlden. De kommer från de senaste 3 000 till 4 000 åren av människans existens, där kvinnorna har setts på som ägodelar, till och med om kvinnan var gift med en man.

Så var det i mitt liv under det första seklet, även om kvinnan var gift med mannen så våldtogs hon oftast. Hon hade ingen önskan om att mannen skulle ha sex med henne, utan han tog bara det han ville ha, när han ville – det var hennes roll. Det var hela orsaken till att han köpte henne, och betalade hemgiften till hennes föräldrar. Han köpte henne som en ägodel.

För att vara uppriktig mot er, så händer det här fortfarande på Jorden än idag. I det mesta av det vi kallar för den tredje världen, och i många asiatiska nationer och i en stor del av Mellanöstern så pågår fortfarande mycket av det här där kvinnor köps och säljs. I en del asiatiska länder är det till exempel inte olagligt att mörda din hustru. Och det finns många hämndsystem mellan familjerna om hustrun inte sköter sig. [00:39:26.22]

3.4.  Konkurrens mellan kvinnor

Olyckligtvis är det ofta kvinnorna i en äldre generation som utför det här våldet mot nästa generation kvinnor. Eftersom de har fått uthärda så mycket av det våldet själva, så känner de sig ganska avundsjuka på att kvinnan som är deras svärdotter, som har gift sig med deras son, behandlas bra. De känner sig rätt så rasande mot henne på grund av jämförelsen med det egna livet och svärdotterns liv, och det är därför svärmodern ofta anses vara den svåraste personen att handskas med i alla äktenskap. För många gånger, vare sig det är mannen som är i ett äktenskap eller kvinnan som är i ett äktenskap, så finns det en väldigt djup, känslomässig koppling till modern.

Så om jag är mannen i äktenskapet och jag har en väldigt djup, känslomässig koppling till min mor, kommer Maria då kunna tävla mot den? Tja, det kommer finnas tillfällen när hon inte kan tävla mot den, där hon kommer känna sig på andra plats, vilket genast skapar en klyfta i det äktenskapliga förhållandet, i ett partnerskap mellan man och kvinna.

Det är ofta på det viset åt andra hållet också. Många kvinnor växer upp och känner att de aldrig vill bli som sina mödrar, men de känner sig ofta väldigt beroende av att behaga sin mors känslor.

Den person som kan skada dig mest är vanligen din mor. Faktum är att många som växer upp och har emotionella problem som de behöver ta itu med eller har en depression som de behöver handskas med; ofta handlar det om att de trycker undan raseri som de har mot sina mödrar. De trycker inte undan raseriet mot sina fäder, för de tillåter sig att uppleva och uttrycka det, men de trycker undan raseriet mot sina mödrar långt in, vilket skapar depression.

4.   Frågor från åhörarna

4.1. Ett exempel med en deltagare som inte kan komma ihåg sin avlidna mor

Deltagare:  Hej, A.J. Jag heter Terry, jag är ny här. Min mor gick över när jag var 7 år gammal, och jag minns henne inte alls. Kan det här vara orsaken till detta – att jag blockerar allt det här?

Jag känner att det ofta är det, men för din del finns det en specifik sorg över din mors övergång som får dig att inte minnas henne. Ni förstår, många gånger när våra mödrar går över då vi är ganska små, och vi växer upp i en relation där fadern känner att han älskar henne, så sker det ofta en hel del nedstängningar från fadern av sorgen över moderns övergång, och det påverkar alla hans söner märkbart. Så jag känner att för din del så handlar det egentligen inte så mycket om skadan som din mor har medfört – för jag kan känna din mor är hos dig och hon älskar dig ganska djupt och har varit med dig i ditt liv sedan dess. Men jag känner att nedstängningen som du har handlar mer om problemet med att inte vilja sörja hennes bortgång.

Deltagare: Tack.

5.  Relationer mellan könen

5.1.  Att absorbera moderns känslor mot män sedan flera generationer

Deltagare: För min del så har jag haft mycket ilska mot män, men jag har varit arg på min mor under det mesta av mitt liv. Så hon är den som jag tyckt har varit fel eftersom jag haft så mycket ilska mot henne. Så vad händer där? Även om jag har den mot min pappa, så har jag haft det mesta av den mot min mamma.

Ja, det jag skulle vilja göra, Kelly, är att ta upp problemet med ilska som en egen del av samtalet om en liten stund. För problemet med ilska handlar mer om valen som du gör inuti din egen själ än vad det handlar om ifall problemet ligger hos din mamma eller din pappa. Men sanningen är att för de flesta av oss så identifierar vi oss kraftigt med vår egen mors känslor och det gäller även vår mors känslor mot hennes far. Så till och med innan vi börjar ha en relation med vår egen far, så har vi ofta redan accepterat, under de 9 månadernas graviditet, min mors känslor mot sin far. Så där har vi genast nästan som ett motstånd i själen mot att ens ha en relation med vår egen far, om våra egna mödrar har haft en svår relation med sin far.

Deltagare: Hennes pappa dog när hon var tre.

Så den svåra relationen är där att hon aldrig haft någon, med det faktum att hon under sina formande år, i synnerhet från tre års ålder och uppåt, aldrig har haft en relation med sin far. Hon lär ha haft känslor av att ha övergivits av mannen och den sortens saker. Alla de känslor som hon ännu inte har frigjort eller har kvar att frigöra absorberas automatiskt av din själ i samma stund som du inkarnerar, i stunden för din befruktning. Från den stunden framåt så absorberar du alla de känslor som mamma har mot sin pappa. Och en av de stora känslorna skulle vara en känsla av att pappa har övergivit henne och avvisat henne, trots att han dog och inte hade så mycket kontroll över det. Det är den känslan hon har. [00:45:13.04]

Inte bara det, det finns också känslor som sträcker sig tusentals år tillbaka över generationer som de flesta kvinnorna på planeten också bär omkring på. Det här är de olyckliga följderna av mannens dominans över kvinnor under den tidsperioden. Så problemet med män eller med att något av könen dominerar det andra är att de kommande generationerna får dras med följderna av det.

Så vad som hände under den här tidsperioden, de tusentals åren då männen dominerade kvinnorna – män tog kvinnor närhelst de ville ha dem, gjorde vad de ville med dem, kastade bort dem när de ville. Det som hände under den tidsperioden är att det här raseriet har utvecklats hos kvinnor sedan många, många, många generationer tillbaka över hur män har behandlat oss. Hur män har styrt över oss och behandlat oss, och misshandlat oss och våldtagit oss och torterat oss och alla den sortens saker. Till och med den här generationen av kvinnor, där många personligen inte har haft just den upplevelsen, har automatiskt fått den känslan in i sig eftersom den aldrig har frigjorts av den föregående generationen kvinnor.

5.2.  Inverkan som män har på kvinnors skador mot män sedan många generationer

Förresten så har många män i våra generationer haft en väldigt avmaskuliniserad syn på sig själva, och orsaken till det är att de ofta har accepterat 80 % av sin mors känslor mot män, och mammas känslor mot män som inte är läkta är ofta ganska rasande mot män. Så då identifierar sig mannen med modern snarare än med fadern.

Många av er män bland åhörarna har gjort det – ni har identifierat er mer med er mors känslor än med er fars vad gäller känslan av godkännande, och det innebär också automatiskt att ni kommer att gå in i relationer där ni blidkar kvinnor. Ni blidkar kvinnan även om hon är rasande, därför att ni identifierar er mer med den rasande kvinnan än ni gör med den rasande mannen, för när ni växte upp i barndomen så såg ni pappa vara rasande och han var våldsam och arg på er också, och ni avvisade mannen i ett raseri och tyckte synd om er mamma. Sedan attraherar ni en kvinna som är full av raseri in i ert liv och för att hjälpa er att komma över sorgen ni känner inför era mödrar som ni istället behöver ta itu med och känna inuti er själva.

Så det som ofta händer om vi är män, är att vi också identifierar oss väldigt mycket med våra mödrar. Och det är därför som många män, även när de växer upp till vuxna, vägrar att säga sanningen till sina mödrar, eftersom de inte kan handskas med följderna av mammans missnöje. De kan inte handskas med det emotionellt inuti sig själva. Så de säger inte sanningen till mamman. Istället smyger de iväg och har en relation, de tar inte med henne hem till mamman, de drar iväg och gör andra saker, ibland skrämmande saker som att hoppa fallskärm eller klättra i berg och sådana saker, men talar de om det för mamman? Nej, du måste hålla borta det här från mamma, för mamma kommer bli heltokig över detta. Så många av männen lär sig i väldigt unga år att undanhålla saker från sin mamma. Vad tror ni sedan att de gör mot sina hustrur? Så här är vi som en sista generation, den generation som lever just nu, och som kvinna blir du ofta rätt så arg på mannen för att han ljuger. Du skapade lögnare. Det var den föregående generationen av kvinnor som skapade den här lögnaren.

Det vackra med alla känslor som finns just nu i den nuvarande generationen är att de allihop finns där för att rätta till den föregående generationens misstag. Och så länge vi börjar äga dem, som individer, så kommer vi att läka allt det här. Vi kommer läka varenda bit av de känslomässiga skadorna mellan könen och mellan generationerna – vilket är vad vi behöver göra på planeten för att nästa generation ska älska varandra som män och kvinnor. [00:49:11.18]

Medan vi håller fast vid alla de här föreställningarna om att hålla fast vid vår mammas föreställningar, så för vi i själva verket vidare cykeln med våld mellan könen som förekommer på planeten. Och jag klassificerar alla verbala oenigheter mellan könen som våld mellan könen, utöver det fysiska. Så varför tror ni att ni har ett gräl där hemma när ni är gifta? Det beror på de känslomässiga problemen mellan könen som inte har lösts av båda parter i äktenskapet.

5.3.  Undantryckande av ilska mot kvinnor

Vi tar ofta itu med känslorna som har att göra med pappa eftersom vi ofta har lov att vara rasande på pappa. Faktum är att många av era egna fäder har låtit er vara rasande på dem i många år. De säger att de inte bryr sig. Det gör de uppenbarligen på någon nivå, men många av dem agerar som om de inte gör det. Så det som händer inuti oss till slut är att vi känner oss fria att ta itu med just ilskan mot män, men vi känner oss inte fria att ta itu med ilskan mot kvinnor.

Så det vi gör istället är att vi trycker undan ilskan mot kvinnor. När du trycker undan ilska, så utvecklas något som kallas för motvilja. Det är vad som händer till slut. Om du är en kvinna som trycker undan ilska mot modern, så kommer du till slut känna motvilja mot både dig själv som kvinna och mot din mor. Det är samma sak om du är en man som trycker undan ilska mot din far, så kommer du till slut känna motvilja mot både dig själv som man och mot din far. Det är samma sak. Samma sak händer på samma vis för båda könen.

Så om jag är en kvinna så förtrycker jag min ilska mot min mor eftersom jag alltid känner att jag måste göra det hon vill, jag måste alltid göra henne nöjd, hon är alltid på mig med att: ”Du var aldrig ett särskilt bra barn ändå, du gjorde aldrig det här och du gjorde aldrig det där, du måste lyssna på din mor.” Mycket av det är till och med ännu mer subversivt än så.

6.   Vanliga kvinnoskador (fortsättning)

6.1.  Subversiv misshandel från mödrar

Problemet är att många gånger, om det var en uppenbar misshandel, så skulle vi veta att det var en uppenbar misshandel och vi skulle säga att: ”Ja, min mor misshandlade mig öppet.” Det skulle vi göra. Och vi skulle börja ta itu med de känslorna. De svåraste känslorna du någonsin kommer stå inför i hela ditt liv är de subversiva, de som i själva verket bestått av alla dolda, underliggande budskap. Den sorts sak där du tittar på dig själv i spegeln och mamma går förbi och säger: ”Det är det som är på insidan som räknas.” Ja, om du tittar på dig själv i spegeln och mamma går förbi och säger: ”Det är det som är på insidan som räknas”, vad är budskapet där? Det spelar ingen roll hur bra jag ser ut på utsidan, det som är på insidan är en smutsig, rutten skurk. Det är i själva verket budskapet, det är känslan som kommer upp många gånger när detta sägs.

Det finns en massa meddelanden som ofta kommer från en kvinna på väldigt dolda vis. Så vad är budskapet i: ”Vänta bara tills pappa kommer hem”? Det finns bokstavligen 20 eller 30 budskap i den enda meningen: ”Vänta bara tills pappa kommer hem”.

Vi kan titta på den här: ”Vänta bara tills pappa kommer hem”. Om jag är modern och säger så till dig, så säger jag att jag har kontroll över din far. Det är ett av budskapen. ”Jag kan trycka på en knapp i honom och då läxar han upp dig åt mig”, det är budskapet. ”Om du gör mig nöjd så får du skydd”, det är också budskapet. ”Om du gör mig som mamma nöjd, så kan jag låta bli att trycka på den där knappen i din pappa och då kommer han inte läxa upp dig”, det är också en del av budskapet. Kan ni se att det finns rätt många budskap i det här?

Jag säger i själva verket att jag också är hela familjens dominerande person, det är vad jag säger till mitt barn. Kvinnan är familjens dominerande person. Det dolda budskapet i detta är att om kvinnan inte får vara den dominerande personen så har vi ett problem i relationen. Så många kvinnor växer upp med känslan av att om de inte är den dominerande personen i en relation så är inte relationen bra för dem, och då går de och hittar en relation där de kan vara den mest dominerande personen, utifrån det enda budskapet.

Så kan ni se att bara det enda budskapet har en massa dolda agendor? De låter dig veta hur du ska se på mamma. Den enda orsaken till att mamma vill göra allt det här, och det finns bara en orsak till att mamma vill göra allt det här, är att hon inte vill känna sin egen sorg. Hon vill inte känna sina egna känslor om sig själv. Så det hon gör är att använda de här metoderna för att ha kontroll.[00:54:30.11]

Ni förstår, på grund av att en man vanligen har en större fysisk kroppsbyggnad, så kan han styra med kraft. Så hur styr en man ett hushåll om han är någon som misshandlar? Det han gör är att han kommer hem och slår till några personer, och så får han det han vill ha. Antingen det eller så lämnar de honom och så får han aldrig vad han vill ha, en av de två. Men han är ofta väldigt uppenbar i sin dominans, eftersom han kan komma undan med det på fysisk väg.

Nu förhindrar lagen i många västerländska länder männen i någon mån från att göra de sakerna, men inte i så många av länderna i den så kallade tredje världen eller i de österländska länderna. Men männen gör det ändå. De hotas med fängelse till och med, men de gör det ändå. Så där finns det problemet, men det är väldigt uppenbart i den situationen vem den kärlekslösa personen är.

Men vad händer om mamma styr pappa så att han smäller till dig eller slår dig? Är inte din mamma i själva verket i en svårare situation med Gud då än vad din pappa är i det läget? Han leds av modern till att göra något mot dig, men det är mamman som egentligen har kontroll över hela situationen. Varifrån lärde sig mamman att ha sådan kontroll? Ja, hon lärde sig att ha den kontrollen, den här subversiva kontrollen, genom bokstavligen generationer av våldsam misshandel. Hon lärde sig att hon behövde använda sina ord, och hon behövde vara slug, och hon behövde vara oärlig och hon behövde ha alla de här teknikerna, förutom öppet våld, för att styra sin omgivning.

Så det är en del av det ledsamma här, att vi har generationer efter generationer efter generationer av kvinnor som har behövt använda oärliga medel för att styra sin omgivning, eftersom de inte kunde säga öppet till killen att: ”Jag tänker inte ha sex med dig ikväll. I själva verket gillar jag dig inte och jag vill inte vara gift med dig längre, jag vill att vi skiljer oss.” De flesta kvinnorna i historien som någonsin sagt så blev omedelbart stenade till döds, och deras rädsla för sin egen död fick dem att stanna kvar i relationer som var skadliga för dem, vilket ni kan förstå. Om du är rädd för att dö så kommer du automatiskt att göra det, förmodligen. Så vi har haft generationer på generationer på generationer på generationer av detta.

Och det är därför ni damer vanligen är bättre än männen på att ljuga. Det finns statistik som ni kan läsa som bevisar det. Ni ljuger kanske mindre än en man gör i det västerländska samhället, men i ett annat samhälle kanske ni ljuger mer. Orsaken till det är att det är det enda sättet att ha kontroll över en situation. Det är det enda sättet att ha kontroll. Så självklart kommer vi att göra de här sakerna. Det här är inte ett dömande av någon av de sakerna, jag fastställer bara sanningen om vad som händer och hur det har skapats.

6.2.  Religiös misshandel av kvinnor genom generationerna

Vi har också ett annat problem som kvinnor. Som kvinna finns också det här problemet. Det är att det har förekommit tusentals år av religiös misshandel som ni har varit utsatta för. Vi tittar lite på den religiösa misshandel ni har utsatts för. I nästan alla religioner behandlas du som en person med mindre värde än mannen. Är det inte på det viset?

Vi kan titta på den kristna tron. Lärjungen Paulus sade, och jag tror det är i Första Korintierbrevet: ”Jag tillåter inte en kvinna att lära ut något i församlingen”. Han var en man som skapade en regel mot att kvinnor skulle få lära ut, vilket stod i direkt motsats till mina egna läror om kvinnorna när jag levde under det första århundradet. Och ändå, vad gör många kristna religioner idag? Exakt samma sak, och det är uppenbarligen kärlekslöst. Ur ett kristet perspektiv så får inte en kvinna lära ut i församlingen. Om en person är fundamentalist och ser väldigt strikt på Bibeln, så kommer de behöva komma fram till den slutsatsen.

Det finns en annan skrift, det var lärjungen Paulus som skrev den också, där han säger att en äldre eller någon som överinser församlingen, eller en präst i församlingen i några översättningar: ”En präst i församlingen ska vara make till en hustru.” Vad säger det er? Det kan inte vara hustrun till en make. Så med andra ord måste prästen vara en man. Ironiskt nog, så om de läste Bibelskrifterna så skulle de se att prästerna har lov att gifta sig, men det är intressant hur som helst. Så det är intressant hur vi plockar ut en del saker till och med från skrivna ord som i Bibeln, och vi tillämpar dem och innan vi vet ordet av så är allt ihopblandat. Verkligheten är att Bibeln aldrig har sagt det som nu praktiseras, men det förekommer också ofta. Men nu går vi till den kristna religionen – hon har inte lov att lära ut, och hon får inte heller vara en präst. [00:54:30.11]

Det finns skrifter som säger att kvinnan får lov att vara en person som ger allmosor och stöd till andra, så hon har lov att vara en som ger omvårdnad.

Vad mer hittar vi i den kristna religionen? Historiskt sett har vi personer som Luther och nästan alla påvar som säger att kvinnor är avskyvärda för att de är orsak till oheliga erektioner hos män. (Skratt) Javisst, det är något som Luther har sagt. Jag kan läsa upp en lång lista över saker som Luther har sagt, och förresten så är Luther en av våra himmelska bröder och systrar nu.

Han är en himmelsk bror, men när han var på Jorden så var han inte så försonande mot kvinnor. Han sade faktiskt att en kvinnas enda roll är att göra iordning måltiderna och vara ett sällskap och en vårdnadshavare till mannens barn. Mannen ägde till och med barnen. Under vårt liv, i vårt liv under det första århundradet, så ägde männen barnen. Om du gick över gränsen som kvinna, så var det första som hände att du aldrig fick se dina barn igen. Så tror ni att de flesta kvinnorna gick över gränsen? De gick aldrig över gränsen.

Nu börjar vi se på allting som rör sex. Med andra ord så är kvinnorna de personer som skapar mannens lust. Kan ni se mönstren nu? De här mönstren finns i den kristna tron, som har funnits här nu i 2 000 år. De började allihop ungefär 300 år efter min död, så ungefär 300 år efter Kristus, och sedan dess har alla de här lärorna lagts på plats.

Områden med religiös misshandel av kvinnor:
1) Utlärning 2) Präst 3) Sex

Om vi nu jämför det här med den muslimska tron, vad ser vi då? Exakt samma sak, där kvinnan inte har lov att lära ut, eller om hon gör det så har hon en lägre ställning som lärare. Hon får inte lov att vara personen som leder flocken

– alla de är män. Och när det gäller sex, vad måste hon göra där? Mannen får ha på sig vad han vill, men kvinnan, även om hon har på sig vad hon vill under den, så drar hon en osynlighetskappa över det så att du i princip inte kan se något utom hennes ögon i många fall. Varför? För det har varit en del av dominansen över kvinnan.

Det finns bokstavligen 3 miljarder människor på planeten just nu, nästan hälften av världens befolkning, som har de här föreställningarna. Så hur många tror ni har gått över med samma föreställningar under de senaste 2 000 åren? Stora mängder. Varenda en av de kvinnorna tror till och med fullt ut på sina egna föreställningar, många gånger. Och det finns ett tryck på nästa generation att inte ge upp de föreställningarna, som en följd av det.

Problemet är att medan vi har alla de här föreställningarna som i själva verket angriper kvinnan, så får vi också i slutänden den här tillbakarörelsen av raseri från kvinnorna själva. Ni kan förstås förstå varför. Och det här har varit mitt problem under det mesta av mitt liv – jag har förstått kvinnors raseri helt och hållet, men det betyder inte att jag förtjänar att utsättas för den av er. Och det är det här vi behöver ta upp.

Så det som händer är att religionen har dominerat kvinnor till sitt eget fördärv. Hur många av er kvinnor känner er attraherade till den kristna tron? Många av er känner er inte attraherade till den kristna tron på grund av mannens dominans. Hur många av er känner er attraherade till den muslimska tron? Det är samma där, eller hur? Inte många på grund av mansdominansen. Om ni växer upp i de miljöerna så kommer det förstås vara annorlunda. Men här i Australien så har de flesta av oss, eftersom vi har religionsfrihet, gett upp prospekterandet i de trosföreställningarna på grund av det vi kan känna är felet och bristen på kärlek i dem.

Det betyder inte att det inte finns några trosföreställningar som är kärleksfulla till sin natur, men om vi ser på vad som pågår med meddelandena som ges mellan könen, så kan vi se att de här enorma problemen mellan könen finns där.

Om du är buddhist och växer upp så lever nästan varenda ledare inom buddismen i celibat, vare sig de är män eller kvinnor. Vad säger det er? Det säger er att sex är fel. Och de flesta av dem är män, så vad säger det er? För att en man ska vara helig så kan han inte ha sex med en kvinna.

Det finns alla möjliga dolda budskap som kommer fram och träffar oss emotionellt.

6.3.  Andeinfluenser som riktas mot kvinnor från andekvinnor

Så det som händer i slutänden är att det finns en massa saker mot könen, men det finns massor av saker från tusentals år tillbaka som har dumpats på kvinnor. Därmed har kvinnorna i den nuvarande generationen nu bokstavligen hundratals miljoner andemänniskor som fortfarande är arga på den här systematiska misshandeln av ett av könen.

Det betyder, och vi kan säga att jag är en kvinna här på Jorden och att jag får kontakt med min ilska mot min far. Hur många andemänniskor hjälper mig att göra det? Jag kommer vara omgiven av andekvinnor, och till och med en del andemän som alla haft problem med sina fäder som håller med andekvinnorna, och alla influerar mig till att stanna kvar i ilskan. De vill inte att jag kommer igenom den, för om jag kommer igenom den så kan de inte uttrycka den själva längre genom mig, så de vill att jag stannar kvar i den. De vill fortsätta att vara rasande under resten av min existens, det är vad de skulle föredra. [01:07:39.17]

Andemänniskor (ovan) uppmuntrar kvinnor på Jorden (nedan) att uttrycka ilska mot män

Som en parentes, så är orsaken till att de föredrar det, att eftersom du är rasande så går du över till en plats i andevärlden där alla andra människor som är där också är lika rasande som du är. Som ifall jag är rasande på män och jag är en kvinna, så kommer jag attrahera en plats i helvetena i andevärlden där det finns stora grupper av kvinnor, och de är alla rasande på män. Det är vad jag kommer attrahera. De enda männen som någonsin kommer till min sfär, där jag finns när jag är i andevärlden på den platsen, är män som tror att de förtjänar ditt raseri. Det är de enda männen som någonsin kommer gå förbi dig i andevärlden.

På grund av det så är jag omgiven av kvinnor, men det finns inga män där som jag kan få utlopp för mitt raseri på. Det finns inga män där som jag kan få utlopp för mitt raseri på eftersom jag bara vill stanna kvar i raseriet, jag vill inte känna sorgen i den – allt jag vill är att ha utloppet, jag vill skrika och gapa på några män. Det är vad jag känner att jag vill. Så det de gör är att de känner sig attraherade till en kvinna som de kan ha ett inflytande över på Jorden, och sedan använder de henne som ett utlopp för sitt raseri mot män, eftersom de inte kan göra det där de befinner sig. De måste använda någon här på Jorden för att göra det, och orsaken till att de inte kan göra det, är att det inte finns några män att göra det mot där de är, på grund av deras attraktionslag.

Om de istället för att göra det fokuserade på sin sorg över männen så skulle de komma till ett kärlekstillstånd väldigt snabbt och lämna hela den platsen. Så de kan utvecklas bort från den platsen väldigt snabbt. Men de vill inte göra det heller. Skälet är att, om vi ser på orsakerna till en kvinnas ilska – bara damerna, varför är ni arga?

7.   Vanliga känslor som kvinnor vill ha

Deltagare: Jag blir styrd.

Eftersom du blir styrd, är det vad du säger? Javisst, jag skulle säga emot dig att det inte är fallet. Jag skulle säga att det är det bästa sättet att styra. När jag blir arg så styr jag alla runtomkring mig. Kan ni se hur jag återspeglar det här tillbaka på er? Jag styr. Jag vill ha kontroll. Det vore förmodligen bättre att säga att jag vill ha kontroll. Ni förstår, om männen hade styrt i mitt liv och jag var redo att sörja istället för att bli arg över det, så skulle jag aldrig komma in i ilskan; jag skulle bara gråta över kontrollen och frigöra den känslan, och ironiskt nog, så när den känslan väl har frigjorts så skulle jag inte längre attrahera några fler styrande män in mitt liv.

För att vara rakt på sak, så är det många av er som inte alls attraherar styrande män in i era liv – ni attraherar män som ni kan styra över i era liv. Det är sanningen, och det beror på att ni vill ha kontroll. Vad det betyder är att ni känner att ni saknar kontroll inombords, och ni vill ha en man som ni kan styra över. Och om han gör något som hejdar den kontrollen över honom, vad kan ni göra då för att få tillbaka situationen? Bli arga. Om du har en man som är en passiv man eller en man som lugnar kvinnan i ditt liv, så behöver du bara bli arg på honom för att styra honom. Nu har du fått tillbaka kontrollen. Så: ”Jag vill ha kontroll”. Vad mer kan du vilja om du har misshandlats hela livet? Generationsmässigt har de flesta kvinnorna blivit det.

Deltagare: Säkerhet.

Säkerhet och skydd, och några har nämnt hämnd. Så vi vill ha makt. Så vad är motsatsen till sårbarhet? Ni förstår, styrka är inte motsatsen till sårbarhet, att vara sårbar är faktiskt den starkaste platsen ni någonsin kan vara på.  Så styrka är inte motsatsen; det är en av de felaktiga föreställningar vi har. Motsatsen till sårbarhet är kontroll, eller hur? Ni vill inte vara öppna för allt som händer, ni vill ha kontroll över allt som händer.

Deltagare:  Jag kände inte igen att jag var arg förrän nyligen då jag insåg att varje gång jag drar mig undan så är jag arg. Så bara att dra dig undan.

Så vad får ni ut av att dra er undan?

Åhörarna:  Makt.

Ja, det ger er makt och kontroll, men vad ger det er mer? Vilken känsla får ni när ni drar er undan?

Deltagare:  Ja, jag har alltid trott att jag bara höll mig för mig själv och inte gjorde något, men jag insåg helt nyss att varje gång jag drar mig undan så projicerar jag ilska.

Japp.

Deltagare:  Och jag antar att det styr människor.

Så när du drar dig undan så skyddar du i princip dig själv från just den situationen, eller hur?

Deltagare:  Jag trodde att jag gjorde det, javisst.

Varje gång du drar dig undan så kliver du bort från situationen. Varför skulle du kliva bort från situationen? Därför att situationen är konfronterande på något vis. Det finns en del andra saker som vi inte har nämnt ännu. Vilka är det? Om ni har misshandlats sexuellt eller på andra vis hela era liv, vad för slags saker vill ni göra då? Vilka saker vill ni ha i era liv?

Deltagare:  Jag tänkte säga att du vill straffa. [01:14:19.28]

Japp, så det är egentligen hämnd, bestraffning. Skuldbeläggande kan hamna under hämnd. Vi vill ge igen; vi vill straffa alla män för det som har hänt. Något mer?

Deltagare:  Kärlek.

Du vill ha kärlek.

Deltagare:  Ja, jag pratar inte om den rena kärleken; jag pratar om en förvrängd kärlek.

Så vilken sort vill du ha?

Deltagare:  Alla.

Om vi tittar på detta. Så vi vill ha uppmärksamhet, vi kanske känner att det är som kärlek. Vad mer kan vi vilja ha?

Deltagare:  Att kännas vid, sympati.

Sympati. Att känna sig speciell.

Deltagare:  Okej, min vän säger romantik. (Skrattar)

Du vill ha romantik. Jag skulle säga en önskan efter alla de här sakerna – uppmärksamhet, vidkännande, sympati och att känna sig speciell – aldrig kommer ge er någon romantik. Det är så det fungerar. (Skrattar) Ja, det här är bara några av dem. Det här är bara några av känslorna som skulle finnas där.

1. Jag vill ha kontroll. 2) Säkerhet och skydd.
3) Hämnd (straffa, skuldbelägga).
 4) Makt. 5) Trygghet. 6) Uppmärksamhet. 7) Vidkännande.

8) Sympati. 9) Speciell.

Ni förstår, om jag inte vill känna de här sakerna, så med andra ord om jag inte vill känna mig otrygg, om jag inte vill känna mig maktlös, om jag inte har hämndmekanismen, om jag inte får den uppmärksamhet och vidkännande och sympati från mannen som jag vill ha, vad kommer då vara det första jag gör? Helt enkelt bli arg på honom. Säga till honom att han är en skitstövel och att han inte behöver vara i mitt liv, och att jag kommer gå och hitta en annan kille som gör det här för mig, utan att förstå att allt det här är skador från flera generationer tillbaka som behöver komma ut ur mig och frigöras från mig.

Så alla de här känslorna är skador från flera generationer som sitter inuti oss och sitter inuti de flesta kvinnor. Och ni kan se varför, när ni har haft år efter år efter år efter år efter år efter år efter år av bestraffning och misshandel och sexuell misshandel och våldtäkt och alla de olika saker som har hänt i era liv, andra har inte ägnat uppmärksamhet åt er, ni har behandlats som ägodelar; självklart kommer ni ha en grupp känslor som de här.

7.1.  Att frigöra känslomässiga kvinnliga skador

Jag vill emellertid påpeka en sak för er, att när de här känslorna finns inuti er, så är den enda personen som kan frigöra er från dem ni själva. Så det spelar ingen roll hur arg du blir på mannen, det kommer fortfarande inte få dig att komma närmare Gud eller att inte ha någon av de här känslorna inombords. Det kommer i själva verket göra ditt själstillstånd värre snarare än bättre.

Det jag har märkt händer för många kvinnor på Vägen med Guds kärlek är att de börjar komma till den här gruppen av känslor och sedan får de ett utbrott. De blir väldigt arga, väldigt upprörda, de vill hitta närmaste man som ger dem ett rättfärdigande för att vara så upprörda och arga och sedan ger de på honom för det och sedan lämnar de hela saken. Sedan lämnar de Vägen med Guds kärlek på grund av de känslorna.

Jag har märkt att det varit väldigt få kvinnor som har kommit igenom de här känslorna och kommit ut på andra sidan av dem. Det här är faran för er damer – många av er kommer fram till de här känslorna, och många av er är i riskzonen för att bara stanna kvar i dem, istället för att verkligen känna sorgen som ligger under dem.

7.2.  Kamratskap bland kvinnor och andekvinnor

En av orsakerna till att ni riskerar att stanna kvar i de här känslorna är att det finns en stor grupp andemänniskor i er närhet som vill att ni ska stanna kvar i dem. Det är de som personligen har behövt utstå generationers misshandel från männens håll, och de känner sig fullständigt rättfärdigade i att hjälpa er att stanna kvar i raseriet mot männen och de vill att ni ska stanna kvar i raseriet mot männen.

Andekvinnor hjälper kvinnor på Jorden att få kontroll

Ni kommer att märka hur kvinnor verkar ha ett kamratskap sinsemellan som handlar om att stanna kvar i de här känslorna. Märker ni det? Ni kanske till och med märker det inuti er själva.

Ofta attraherar jag då också en man som accepterar att jag är på den här platsen. Det betyder att jag kommer attrahera en man som låter mig ha kontrollen. Han kommer försöka få mig att må bra och känna mig trygg och säker. Han kommer tillåta att jag skyller på honom för saker som inte ens är hans fel. Han kommer låta mig ta makten i relationen genom ilska. Han kommer att dyrka mig och ge mig

all uppmärksamhet och allt vidkännande jag behöver. Och när jag gråter så sitter han hos mig och lyssnar när jag gråter, försöker krama mig så att jag ska sluta gråta och han försöker få mig att känna mig speciell. Det är den sorts man jag kommer attrahera.

Vet ni vad jag kommer att göra med honom? Jag kommer att förvandla honom till ytterligare en misshandlare genom mina handingar. För om jag inte frigör de känslorna så kommer han så småningom lämna mig, eller om det inte sker här så kommer det ske när han kommer till andevärlden, och han kommer att vara rasande på kvinnor på grund av mina handlingar. Kan ni se att allt jag gör är att vidmakthålla den här våldscykeln mellan könen? Det är allt jag gör. [01:20:50.02]

Så det som ofta har hänt mig och Maria är att för några månader sedan körde vi runt i bilen och plötsligt ser jag hur Maria går in i ett väldigt argt tillstånd mot män, och jag känner ett stort antal andemänniskor omkring henne, och det gjorde hon också. Så vi började prata med andemänniskorna och hennes fäste till andemänniskorna var att hon ville ha kvinnornas gillande. Så ni märker att det här händer ofta på Jorden. Vad gör en arg kvinna? Hon ringer upp alla sina vänner och lägger in den ilskan i relationen. Så vad är det hon önskar? Vännerna håller med henne och nu har hon ett rättfärdigande för sin ilska som hon inte behöver frigöra.

Ni ser inte män göra så här lika ofta, för det som händer för de flesta män när de blir arga är att de helt enkelt går fram och boxar till näsan på personen de är arga på, eller så gapar och skriker de ett tag och sedan är de färdiga med den saken, för de flesta män. Så de flesta män är mer öppna med sitt raseri än vad kvinnor är. Men det kvinnorna gör är att stanna kvar i raseriet och prata med alla sina vänner, så nu har hon en hel grupp vänner som också tycker som hon. Varför gör hon så? För att det gör hennes ställning starkare, det får henne att känna det som att ja, hon gör det rätta. ”Jag har gjort det rätta här, javisst, de jävla männen gjorde det här och de gjorde det där”, eller vad det nu kan vara. Så kan ni se att det jag gör så snart jag gör detta är att jag påverkar andra kvinnor så att de också är i samma raseri som jag är i, och jag använder fästet med: ”Vi tjejer behöver hålla ihop mot det manliga könet”. Och det vi gör i slutänden i det tillståndet är att vi skapar en vägg eller en barriär mellan den gruppen av personer och det motsatta könet.

När vi gör det, tror ni då att vi någonsin kommer att bli eniga med Gud i det läget? Nej, aldrig. Och tror ni att vi någonsin kommer att bli eniga med vår själsfrände i det läget? Aldrig. Och tror ni att vi någonsin kommer att attrahera vår själsfrände till vårt liv i det tillståndet? Förmodligen inte. Orsaken är den här enorma mängden saker som kommer ut från mig mot det motsatta könet som jag inte äger, och mitt fäste är att göra de andra kvinnorna i min omgivning nöjda.

Så det som ofta händer i många av de situationerna, och det här har hänt i rätt så många av de workshops som Maria har hållit i, där kvinnor har gjort en pakt sinsemellan, att om en av dem skickas hem så kommer den andra också åka med dem, eftersom de har de här pakterna som görs för att stödja varandras känslomässiga fel. Det är hela orsaken till de här pakterna – att undvika processen med att konfrontera våra emotionella fel.

8.   Relationer mellan könen på Jorden (fortsättning)

8.1.  Skillnader mellan könen i hur ilska uttrycks

De flesta av oss omges av ett stort antal andemänniskor. Om jag attraherar det här på Jorden, så kommer jag också attrahera en rad andemänniskor i andevärlden som också vill att vi ska undvika att ta itu med de här känslomässiga felen som vi känner, projiceringen ut mot universum att jag måste ha kontroll över universum, universum måste få mig att känna mig trygg och säker, jag vill hämnas på alla som har gjort något fel mot mig, och jag kommer att planera den hämnden så intrikat som möjligt och se till att de allihop får betala priset. Återigen så går vanligen mannen i sitt eget raseri fram och boxar till personen på näsan, och därigenom frigörs känslan och då känner han inte för att planera att hämnas under resten av den personens liv, vanligen. Men på grund av känslan av kontroll som de aldrig har haft i hela sitt liv, så känner många kvinnor att de vill skapa resten av personens liv. De känner på det viset och det här är orsaken till att de gör det. Och orsaken är ofta att vi har en hel grupp andemänniskor med oss som befinner sig på exakt samma plats inombords – de planerar och konspirerar och upplever samma grupp känslor, eller när jag säger upplever – lever i – istället för att frigöra samma grupp av känslor som vi behöver frigöra. [01:25:23.07]

Så av den orsaken är det väldigt sällsynt att en kvinna på Jorden, och det finns ännu inte en enda på planeten, en kvinna på Jorden som någonsin har kommit igenom de här känslorna. Förresten så är det bara en man som någonsin har kommit igenom dem också. (Skratt) Och det är hur som helst ingen jämförelse. Det handlar om varför. Orsaken är att det finns en enorm, enorm projicering från andevärlden: ”Säg ingenting om mödrar. Säg inte ett ord om mödrars känslor, säg inte att något är fel med din mor. Om du gör det så kommer till och med männen att skydda modern.” Och ni ser att det här händer i familjen, ni kan se hur det händer.

Deltagare:  Det här fick jag väldigt starkt nu i helgen. Jag fick det väldigt mycket: ”Våga inte gå dit”. Det är ganska starkt.

Hur många av er är mer rädda för en kvinnas ilska än en mans? Jag har varit det i mitt liv. Den främsta orsaken är att kvinnas raseri många gånger inte frigörs genom handlingar, utan det blir som: ”Inte ens i helvetet finns samma vrede som en försmådd kvinna har”. Och så är det ofta, att kvinnan i det läget kan bli väldigt kall och beräknande. Män är inte så bra på kallt och beräknande. De är för det mesta väldigt bra på öppet våld, men många gånger inte så bra på att kallt räkna ut olika planer. Titta på nästan alla våldsamma mord mot det motsatta könet; de som männen har utfört har vanligen utförts när de varit rasande. De som har utförts av kvinnor har vanligen planerats väldigt noga.

Deltagare: Det påminde mig precis, A.J. om en vän till mig i Nya Zeeland, hon är kriminalvårdare, och när jag insåg det för några år sedan när hon pratade om att vara där, så sade jag: ”Jobbar du på ett kvinnofängelse?” och hon svarade: ”Absolut inte.” Hon jobbade på ett mansfängelse, ett högsäkerhetsfängelse, och hon sade i princip att när de gör något som verkligen irriterar eller verkligen gör en manlig intagen upprörd, så slår de bort det och släpper det direkt. Men hon sade att med de kvinnliga fångarna, så sade hon att de går och bär på det, och sedan kommer de tillbaka ännu starkare och tar dem, i princip.

Japp. Och förstå det, ni kvinnor, att det här inte är något som är en del av er grundläggande natur. Kvinnlighet handlar inte om det här. Kvinnligheten gör inte så här. Det här handlar om en känslomässig skada som orsakats av generationer efter generationer av misshandel av kvinnan, vilket nu spelas ut. Det är allt det handlar om. Så jag säger inte här att någon av de här sakerna är en del av er sanna, feminina natur, så det ber jag er förstå. De här sakerna är helt enkelt allihop en del av misshandeln som skett över flera generationer mellan könen och som riktats mot kvinnan. Det är vad de är en del av.

Deltagare: Jag brukade göra den där saken där jag pratade med mina vänner, och det höll på och höll på. Jag gjorde det under mitt äktenskap, och sedan gjorde jag det och fortsatte med samma mönster. Men det som hände den här gången är att det slog tillbaka på mig. Så det jag gör nu är att jag håller tyst, känner det, och sedan går jag och ringer upp en man och ber om mannens synpunkt på hur jag ska göra med kommunikationen.

Du kände det helt och hållet från hans perspektiv.

Deltagare:  Javisst. Är det okej?

Javisst, det är mycket bättre än att göra det andra, definitivt. (Skrattar) Det är som att, om jag har problem med kvinnor som kvinnor kan känna, och jag då går till en kvinna och känner dem, så kommer kvinnan förstås kanske kunna säga mig vad som pågår, om hon inte redan är rasande på en man.

8.2.  Ett exempel med kvinnor som känner ilska när män är sorgsna över sina mödrar

Fast det jag har märkt händer ofta med många av damerna bland åhörarna är att de går fram till mannen och säger: ”Du är arg på kvinnor”. När det jag i själva verket känner från mannen är en djup sorg inför kvinnan över att ha behövt göra vad kvinnan bestämt hela sitt liv. Jag känner inte mycket ilska i dem. Många gånger så lägger vi över våra föreställningar känslomässigt på det motsatta könet. Och verkligheten är att många kvinnor hatar känslan av sorg hos mannen. Orsaken är att det finns ett underliggande vetande att mycket av mannens sorg är följden av hur deras mödrar behandlade dem. Så de vet att en kvinna var orsaken till det på någon nivå, och under det finns känslan av att jag inte vill känna skuld som kvinna för min mans sorg. Istället är svaret att bli arg på att han är sorgsen. Och många av er försöker göra det ibland – bli arga på mannen för att han är sorgsen, och skuldbelägga mannen för att han är arg när han i själva verket är riktigt djupt sårad och ledsen. Så det finns den sortens känslor här också.

Deltagare: A.J, Tris och jag har det där. Vi pratade om det här om kvällen, att när Tris börjar prata om sin mamma så känner jag att jag är dålig eftersom jag känner mig beskylld. Så är lösningen att bara känna att jag är dålig, eller är det ett självbedrägeri?

Nej. En del av det är att din mamma känner att hon är dålig och du har tagit över det, uppenbarligen. Så lösningen är att tillåta dig att känna sorgen som kvinna att en man har behandlats på det här viset av sin mor. Så om det utlöser någon känsla inuti dig, ska du bara tillåta dig att känna skamkänslan, istället för att kämpa emot den. Men förstå också att det förmodligen innebär att du har en del andekvinnor med dig som har behandlat män på det viset som Tristan har behandlats i sitt förflutna. Och du har ofta kontakt med deras känslor av att: ”Hur vågar han skylla på mig?” och sedan är det ilska som kommer upp istället för att sorgen tillåts.

Lösningen är att om du tillåter sorgen, till och med sorgen över att du är att skylla för det, även om du uppenbarligen inte är det – uppenbarligen säger inte Tristan att du är det i den stunden – hur kan du logiskt sett vara det? Du har inte ens egna barn, så hur kan du logiskt sett bära skulden för Tristans saker som han fick innan han ens träffade dig? Logiskt sett kan du inte det. Men det faktum att du känner skuld betyder att det finns en sådan känsla där. [01:32:48.17]

Titta nu på om du tar över andekvinnornas känslor eller om det i själva verket är din egen mors känsla, och tillåt dig i endera fallet att känna den. Men se på om den kommer från en av de två känslorna. Det faktum att ilska kommer upp påvisar att det finns en känsla inuti dig som du inte vill känna. Det är vad du behöver gå efter, varenda gång, istället för att välja att bli arg på en man, för allt det gör är att det stänger ned mannen från att känna sin sorg över kvinnan. Det som kommer hända då är att han kommer börja bli mer arg, eftersom han känner sig mer och mer frustrerad över att han inte kan sörja. Och han sörjer inte ens över dig, han sörjer över sin mor och det är det som pågår.

8.2.1.  Hur vi filtrerar våra relationer genom våra föräldraskador

Kom ihåg att i alla relationer; det som pågår mest med Maria och mig i relationen, det vi ofta gör är att Maria ser mig genom sin fars bild, och ser mig i själva verket som hennes mor ser hennes far, är förmodligen mer korrekt med tanke på att 80 % av det är mammans känslor. Och allt jag gör är att jag ser Maria genom min mors bild. Så jag ser Maria genom min mors bild och föreställningar.

I en relation filtrerar en man (nere till vänster) sin kvinnliga partner genom sin mors (uppe till höger) känslomässiga skador, medan kvinnan (nere till höger) filtrerar sin manliga partner genom sin fars (uppe till vänster) känslomässiga skador

Det som ofta händer är att när jag inte låter Maria sörja sina saker över män, så hindrar jag henne från att frigöra sorgen, och allt hon kommer göra efter det är att bli arg, för vart kan hennes sorg ta vägen? Den kan inte ta vägen någonstans nu. Och vad ligger ovanpå sorgen? Vanligen är det rädsla och ilska. Så allt vi gör är att vi blir rasande när vi inte kan känna vår sorg.

Så jag skulle först titta på hur din mor känner över sig själv när hon umgås med män – nummer ett. Du vet att mamma känner att hon är dålig när hon umgås med män och du kan se det i hennes behandling av dina bröder, för dina bröder, hennes söner, dominerar mamma i viss grad när det gäller deras känslor. Du kan se att hon måste ha dåliga känslor mot män, och det skapar det här, så det betyder att du känner det som att du är ansvarig för en del av mannens smärta, även om du inte är det.

Så du behöver tillåta dig att känna den känslan, för känslan är inuti dig och behöver komma ut. Men när du säger: ”Jag är inte skyldig till detta, hur vågar du…” och börjar gråta när han inte ens gråter över dig, han gråter över sin mor, så visar det att det måste finnas ett känslomässigt kamratskap mellan dig och Tristans mor, eftersom du tar på dig det. Ja, det finns ett visst kamratskap, det finns ett visst stöd för modern: ”Jag känner mig defensiv över modern”.

Och kom ihåg att allt det här handlar om vårt moderstabu. Tabu betyder förstås: ”Jag känner mig väldigt defensiv varenda gång mamma kommer på tal. Jag vill försvara mamma.”

Så det vi hittar i män som har haft misshandlande fäder är att de ständigt försvarar sina mödrar. Men varför tog inte deras mor bort dem från miljön med misshandel? Varför lämnade inte deras mödrar relationen? Mannen som försökte hjälpa till känslomässigt kommer att hitta tusen skäl till att hon inte skulle ha behövt lämna relationen. Men han kommer inte ta itu med det faktum att mamma inte lämnade relationen, han kommer inte ta itu med det känslomässigt eftersom han har ett fäste in i att: ”Mamma är helig mark, jag kan inte gå dit, mina känslor för mamma är heliga, jag kan inte gå dit.” Det måste handla om pappa varenda gång.

Så om du känner, när Tristan gråter över kvinnan, över sin mor, och du känner dig blockerad inför det eller har ett motstånd mot det eller arg över det någon gång, så vet du att det finns något där för dig själv att se på om hur du tror att kvinnor är du. Annars skulle du inte känna dig defensiv. [01:37:03.04]

Deltagare: Jag tror bara att jag behöver lite tid att smälta detta, jag känner mig ganska blockerad mot det just nu.

Javisst, och sanningen är att för många av er damer just nu så finns det en kraftig andepåverkan som försöker stänga ned er på det här området. Hur många av er har huvudvärk förresten? Javisst, en hel del. Det är den här kraftiga andepåverkan som börjar ske när vi börjar ta upp det här ämnet. Maria har märkt i sina workshops att hela workshopen går från att vara högt upp till att lägga sig platt, och ingen vill titta på mamma-sakerna. Ingen vill ens ta i ämnet.

9.   Sammanfattning av orsaken till känslomässiga mamma-skador

Så det jag har tagit upp så här långt är orsaken till att vi har de här sakerna med mamma och varför det är så stort. Ni kan se orsakerna praktiskt sett – vad pågår där? Kan ni också se att många av de känslomässiga skadorna som mödrar har hör ihop med misshandel under flera generationer från män? Så därför finns det stora mängder raseri mot mannen i synnerhet och motstånd mot att känna någon sorg över det, och det finns alla möjliga styrmedel som de har tagit till för att se till att de aldrig behöver känna någon av de känslorna igen, och de projiceras ständigt på er.

På grund av det så har vi, som jag redan har nämnt, när de flesta av oss börjar bearbeta något, ingen aning om att berget av känslomässiga saker vi har handlar långt mer om vår mor än om vår far. De flesta av oss känner i själva verket att jag knappt har något alls om min mor. Det är vad vi känner, de flesta av oss. Till och med män som har försökt hålla sina mödrar nöjda hela sina liv växer upp och säger: ”Nej, nej, jag har inga problem alls med mamma.” Orsaken till det är att en person som ni håller nöjd ger er belöningar för att de hålls nöjda. Det är förresten inte kärlek, inte den sorts kärlek vi pratar om; den belönar dem för att de får det de vill ha.

Så med andra ord har er mor i allmänhet projicerat på sina barn hela deras liv att de ska ge henne det hon vill ha, eftersom hon inte fått det från sitt liv, från sin make eller sin far eller sin mor, så hon projicerar det på barnet. Och eftersom barnen är de personer som finns i hennes liv till största delen, så självklart är det detta som kommer hända, eftersom det inte är mannen som sitter hemma som sköter tvätten och disken och städningen och tar hand om barnen och alla de sakerna, vanligen är det fortfarande ofta kvinnan som gör de sakerna. Så eftersom kvinnan gör de sakerna så kommer de personer hon umgås med mest vara hennes barn. Så hennes barn kommer att vara de personer som hon försöker få det mesta av sina känslomässiga beroenden tillgodosedda från. Och som barn så får du gillande om du tillgodoser de beroendena, och medan du får mammas gillande så är allt bra, allt är toppen. Men så snart du inte längre ger mamma det godkännande eller de beroenden som hon vill att du ska tillgodose, vad händer då? Då upplever du vanligen vreden som ligger under de känslorna.

Deltagare: Hon förvandlas till en drake.

Då förvandlas hon till en drake (skrattar). Vad kallar du din mamma ibland? Jag borde förmodligen inte säga det! Har du något emot det? Han har något emot det. (Skratt) Plötsligt så förvandlas din mamma ofta från en rar, kärleksfull, synbarligen omtänksam individ till en vampyraktig huggorm som plötsligt angriper dig så snart det går. Och så snart du återgår till att stryka henne medhårs, så är det direkt tillbaka till rara mamma igen. ”Åh, jag har alltid älskat dig, även när jag var arg på dig så hade jag det bra.” Och så håller det på.

10.   Ett kärlekslöst beteende är aldrig rättfärdigat

Deltagare: Jag undrar hur attraktionslagen kommer in i bilden med allt det här? Jag tänker att det finns något som en global attraktionslag som vi har – kvinnor som förtrycks av män.

Självklart finns det en global attraktionslag. Men det jag märker för de flesta som går Vägen med Guds kärlek är att vi rättfärdigar attraktionslagen som en metod för att fortsätta behandla andra illa, och så är det inte ur Guds perspektiv.

10.1.   Ett exempel med en man som misshandlar en kvinna

Här är till exempel en man som funnits i mitt liv i det förflutna, och här är jag som kvinnan, och mannen har misshandlat mig verbalt och ibland slog han mig. Han slog mig och misshandlade mig verbalt, och jag har haft honom att stå ut med i mitt liv. Det är också attraktionslagen som är igång, eller hur? Men rättfärdigar det hans kärlekslösa beteende? Rättfärdigar min attraktionslag hans kärlekslösa beteende? Nej. Bara för att det är min attraktionslag så rättfärdigar det inte kärlekslösa beteenden. Kärlekslösa beteenden är kärlekslösa beteenden, vare sig du har attraherat det genom något i ditt själstillstånd eller inte. Det är fortfarande kärlekslöst beteende. [01:42:52.23]

Ett kärlekslöst beteende som verbal eller fysisk misshandel är aldrig rättfärdigat

10.2.   Ett exempel med en kvinna som stänger sitt hjärta mot män som en följd av misshandel

Som kvinna i detta så kan jag säga att: ”Jaha, nu kommer jag känna att jag behöver skydda mig mot män. Det är resultatet av den här mannens misshandel. Jag kommer söka efter trygghet och säkerhet, och jag kommer inte vara sårbar inför en man, jag kommer hålla mig sluten inför honom”. Alla de olika sakerna som jag skulle kunna räkna upp som en följd av den här mannens verbala och fysiska misshandel av mig.

Är allt det ett rättfärdigande för er att stänga av relationen med Gud i slutänden? Nej. Så det vi behöver göra är att vi behöver säga: ”Okej, alla de här sakerna har kommit in i mig, visst fanns attraktionslagen där, men den här mannen var kärlekslös.” Han var väldigt kärlekslös och det finns inga tvivel om den saken, och faktum är att alla Guds lagar kommer arbeta för att korrigera hans kärlekslösa beteende någon gång i hans liv, och vanligen är det en blandning av nuet och i andevärlden. Han kommer att korrigeras för sitt kärlekslösa beteende. Men det rättfärdigar inte mina kärlekslösa beroenden. Det rättfärdigar inte mina kärlekslösa beroenden.

En kvinna som skyddar sig från kärlekslöst beteende är inte rättfärdigad i att stänga av sin relation med Gud
(Verbalt, slår –> Skydd, trygghet, sluten …, …)

10.3.   Ett exempel med en man som håller en arg kvinna nöjd

Vi kan ta och vända på detta, så nu har vi en man som håller andra nöjda, som håller kvinnan nöjd. Han vill ta efter kvinnan, göra henne trygg och göra det säkert för henne. Varje gång han missar något blir hon arg på honom, hon misshandlar honom och hon pratar om honom med alla sina vänner och så vidare. Vem är det som är kärlekslös nu? Hon är det. Så hon har alla de här kärlekslösa beteendena. Är då det här hans attraktionslag? Ja. Men rättfärdigar det hennes kärlekslösa beteende? Nej.

En kvinna som är arg på och misshandlar en man är aldrig rättfärdigad
(<— Arg, misshandlar)

Ni förstår, vi behöver sluta rättfärdiga vårt eget kärlekslösa beteende. När jag är rasande, är jag kärleksfull då? Nej. Så sluta rättfärdiga ditt raseri. Vad finns det för poäng med att rättfärdiga ditt kärlekslösa beteende? Allt du gör är att säga till Gud: ”Åt helvete med dig Gud, jag tänker göra vad jag vill.” Det är i princip vad du säger. Du säger att du tänker förbli i ett tillstånd av ilska, raseri och motstånd, och du tänker förbli i det tillståndet så länge du vill, vilket är okej, det får du göra, Gud säger att du får det – du har lov att stanna kvar på den platsen. Men tror du att du någonsin kommer bli enig med Gud om du stannar kvar på den platsen? Nej, självklart inte. Hur kan du bli enig med Gud när du inte är enig med en av Hans skapelser, vilket råkar vara din make eller din hustru eller din dotter eller din mor eller din far; hur kan du bli det då? [01:45:38.19]

10.4.   Ett exempel med en deltagare som lätt bortser från sin ilska

Deltagare:  Hej. Jag gör det där rättfärdigandet väldigt bra.

Av?

Deltagare:  Av allt. Av att jag har gjort det mot någon eller om någon har gjort det mot mig, så känner jag ilskan och sedan kan jag komma till medkänslan för historien bakom det som händer. Sedan tycker jag ibland att det är så svårt att komma till sorgen, eftersom historien jag fick höra om Jesus kommer i vägen för mig. Jag vill att du hjälper mig med det här. Jag minns till och med hela synen från när jag var liten och jag såg en film om Jesus, och Jesus gick till korset och folk skadade honom och jag kände mig upprörd när jag såg det, men då sade Jesus: ”Det går bra, de vet inte vad de gör”, och så älskade han dem. Och eftersom jag har velat vara som Jesus ända sedan jag var liten, så är det så jag gör, jag älskar dem och rättfärdigar saker som händer på grund av det.

Det är det här som är problemet; att vi tittar på skillnaden mellan vad jag vill och vad jag är. Du förstår, det enda sättet som jag blev det du föreställer dig är perfekt när det gäller interaktioner med andra, är genom att frigöra det jag är.

Men du förstår när vi säger: ”Åh, det jag vill vara är den här perfekta personen, så det jag kommer göra nu är att undvika mina känslor över vad jag är”, då kommer jag aldrig bli den perfekta person jag vill vara. Det enda sättet att bli den perfekta person du vill vara är att aldrig undvika känslorna av vad du är just nu. Så gör aldrig valet att ignorera känslan som finns där just i den här stunden.

Så om en situation uppstår, historien händer, och plötsligt känner jag en känsla, vi kan säga att det är känslan av ilska, jag känner mig arg. Jag kan intala mig historien om att jag inte borde vara arg och ta mig bort från ilskan, eller så kan jag börja känna ilskan och komma in i sorgen som finns under ilskan och frigöra den helt och hållet. Om jag intalar mig historien som säger att jag vill vara något annat och det är vad jag kommer göra mig själv till, när jag intalar mig den historien, så tvingar jag i själva verket bort mig själv från mitt sanna, emotionella tillstånd. Och när jag tvingar bort mig själv från mitt verkliga, känslomässiga tillstånd så frigör jag inte den underliggande, kausala känslan.

(Historia:
1) Jag vill 
 2) Jag är)

Så det jag gör är att jag skapar ett konstigt tillstånd där jag i själva verket blir arg varje gång den händelsen inträffar. Varje gång samma sak händer så får jag samma respons, samma sak, samma respons. Och jag gör det eftersom jag aldrig tillåter min respons att gå in i sin sorg fullt ut och frigöra den.

Det vi ofta gör i det läget är att vi intalar oss saker som: ”Det är inte andligt att känna sig arg”, och jag håller med helt och hållet – det är en sanning. Det är inte andligt att känna sig arg i betydelsen att när du är helt enig med Gud så kommer du aldrig känna dig arg igen, det är sant. Fast sanningen i just den här stunden är att jag är arg, och jag behöver kännas vid sanningen om stunden – jag är arg. Så därför säger det mig att jag inte är enig med Gud ännu och vill jag bli det? Ja, det vill jag men hur ska jag bli det? Genom att känna rädslorna och sorgen som ligger under ilskan och frigöra dem, det är det enda sättet.

10.4.1.  Förlåtelse kommer från hjärtat snarare än huvudet

Deltagare:  Så A.J, när jag känner mig arg så poppar den helhetsbilden upp, som att jag kan se varifrån smärtan kommer från…

Sluta se helhetsbilden.

Deltagare:  Javisst, så det är det du säger, för det är där rättfärdigandet kommer in. Precis.

Deltagare:  Så det är bara en vana?

Javisst, det är en vana och det är en jättebra vana att ta sig ut ur emotionellt, det är ett jättebra verktyg som vi har använt hela vårt liv för att komma ur känslor. Det vi gör är att vi intalar oss att: ”Åh, men mamma kände bara så här”, eller ”Pappa kände bara så där”, eller ”Min make menade egentligen inte det han sade, han hade bara en dålig dag på jobbet”, och så går vi nedför den vägen. Men det vi behöver göra istället är att frigöra orsaken till det. Och orsaken till det är vårt eget själstillstånds attraktionslag, och om vi kan gå djupare in i orsaken till det inuti oss själva och frigöra det, så kommer inte händelsen inträffa igen, eller om den inträffar igen så kommer den inte påverka oss, på så vis att vi inte har en arg respons. [01:50:57.25]

Deltagare:  Javisst, händelsen inträffar igen och jag känner samma sak och har jag den här illusionen då, eftersom jag ser och rättfärdigar att det är lätt för mig att förlåta, och sedan tror jag att jag har förlåtit men jag har bara förlåtit i mitt huvud, eller hur?

Precis. Verklig förlåtelse sitter i hjärtat och verklig förlåtelse leder vanligen till att händelsen aldrig inträffar igen. Så om jag har en ständig attraktionslag där samma sak händer, till exempel att det kommer fram män till mig som behandlar mig likadant varenda gång. Ja, det säger mig att du kan förlåta så mycket du vill här i ditt huvud, men det är något i ditt hjärta som attraherar händelsen, vilket betyder att du inte har förlåtit i ditt hjärta.

Deltagare:  Jag tror att jag har förlåtit i mitt hjärta, men uppenbarligen har jag inte det. Så det är vad jag har blivit medveten om nu.

10.4.2.  Attraktionslagen kommer att förändras när vi har frigjort en orsakskänsla

Javisst, så lösningen nu är att säga: ”Okej, det här är en känsla inuti mig som attraherar de här händelserna och jag behöver frigöra den känslan, jag behöver gå in i sorgen till slut”, eftersom det mesta av det är sorg eller skam eller skuld och alla de andra djupare liggande känslorna som vi behöver tillåta oss att uppleva. När vi upplever dem, så kommer vår attraktionslag att förändras.

Vår attraktionslag är vacker, eftersom den säger oss att vi ännu inte har förändrats, förstår ni. Så de flesta av oss går i slutänden omkring och undviker vår attraktionslag. Det är lite som hinderlöpning! Så vi har ett hinder här, ett hinder där, ett hinder här och vi säger: ”Undvik den här, undvik den där och undvik den här”, genom att undvika de personer som vanligen triggar oss en massa också.

Det är det här vi gör. Vi har en dålig relation med vår mor, så vad gör vi till slut? Vi undviker henne för det mesta, och det är i själva verket ett sätt att undvika min attraktionslag. Det skulle vara bättre för mig att konfrontera min mor med problemen och konfrontera vartenda problem emotionellt inuti mig själv. Och när jag gjort det, vad händer då? Jag kommer att läka det och

ironiskt nog så får jag förmodligen antingen en bättre relation med min mor eller så lämnar min mor mitt liv frivilligt. En av de två sakerna händer. Så när vi börjar ta oss fram på den känslomässiga hinderbanan och vi börjar ducka och lirka oss bort från vår attraktionslag, så äger vi i själva verket inte det faktum att vi skapar vårt liv genom vår attraktionslag.

11.  Relationer mellan könen på Jorden (fortsättning)

11.1.   Att konfrontera känslor mellan könen

Det som händer i mitt liv precis nu är följden av min attraktionslag. Alla ni är min attraktionslag. Det faktum att jag har det här samtalet med er handlar i själva verket om min attraktionslag. För vet ni vad min attraktionslag med kvinnor har varit? Jag har hållit arga kvinnor nöjda hela mitt liv och idag slutar jag. (Skratt och applåder) Och ett sätt att sluta är att ha ett rum fullt av kvinnor som är rätt så upprörda på män, och att säga dem sanningen om vad som pågår. Det är ett sätt för mig att konfrontera situationen.

Det är exakt detsamma i mitt privatliv med Maria; vi behöver konfrontera de här problemen med vad som pågår emellan oss när det gäller att jag håller en arg kvinna nöjd. Och Maria, tack vare sin ödmjukhet, kommer in i sorgen som hör samman med hennes kontroll. Det är det vackra med att göra det här, och det är det vackra med att ni killar inte längre svarar på ilska med samma sak, och inte längre blir våldsamma mot kvinnan på grund av hennes försök att styra er, utan snarare vara ärliga och inte ägna er åt de här sakerna längre. Det är en kraftfull sak som kommer att hjälpa er damer att komma igenom den här känslan också. [01:54:31.28]

Så med andra ord, varje gång ni stödjer att er hustru eller er partner är arg, så hjälper ni henne i själva verket att hålla sig borta från Gud, det är vad ni gör. Och om hon stödjer att ni är arga så gör hon exakt samma sak – hjälper er att hålla er borta från Gud.

Så ni kan se hur, om vi börjar titta på modern som en verklig och korrekt bild, så kan vi se att majoriteten av våra känslor som vi behöver läka har att göra med modern? Därför så kommer de flesta av våra känslor som vi har att läka, om vi är kvinnor, att relatera till oss själva. Och om vi är män så kommer de flesta av känslorna vi behöver läka, och jag pratar om attraktionslagen för er som är åhörare nu, inte alla män, men om vi är män bland åhörarna idag, så behöver vi titta på hur mycket vi är redo att hålla kvinnan nöjd, och det har varit vårt mönster fram till idag. Nu förändras A.J:s attraktionslag, vilket betyder att männen kanske är på en annan plats inom sig i framtiden.

11.2.   Åtskillnad av könen på Jorden

Så en sak som jag har märkt händer ofta som en följd av det här, är att många av er anordnar små hjälpgrupper, där ni vill stödja folk, ni anordnar grupper där ni träffas en gång i veckan eller så, och hjälper varandra att ta itu med känslor. Har ni märkt vilket kön som kommer dit? Hur många män är där med er damer? Inga, för det mesta. Varför tror ni att det är så? Kan ni se att varje man som är vid sina sinnens fulla bruk inte vill komma dit? (Skratt) Ni kommer bara att attrahera någon som mig, eftersom en man som faktiskt har en bra självkänsla och en känsla av att älska sig själv inte kommer attraheras till den miljön. Så titta på er attraktionslag. En av de första sakerna jag skulle vilja prata om ifall jag kom till en grupp människor som träffas, är att jag skulle titta på vilket kön som dominerar gruppen och säga: ”Okej, vi behöver fokusera på oss själva först, för det finns en lång rad blockeringar som vi har gentemot det motsatta könet, här och nu.”

Så ni märker åtskillnaden av könen som sker hela tiden på planeten. Hela tiden. Ni går ut på en tjejkväll, eller killkväll – alla de är en åtskillnad. Vill vi ha det eller vill vi ha något annat, som en förändring, på planeten?

Det jag skulle vilja se på planeten är att åtskillnaden mellan könen försvann. Med andra ord, att vi behandlar varandra kärleksfullt hela tiden och vi vill inte hålla undan det motsatta könet från något vi gör. Så ni damer vet när ni går och får en manikyr och en pedikyr så är alla män medbjudna – om de vill komma med förstås! Och ni killar, när ni går ut och spelar fotboll på fotbollsplanen, då är alla kvinnor medbjudna. Det finns förstås massor av känslor där. Ni förstår, många av männen tävlar mot de andra männen så de vill inte ha kvinnor där. Och många av kvinnorna är arga på männen, så de vill inte ha några män där.

Om ni ser på vad som händer när det gäller litteraturen på planeten, så kan ni se hur hela den här åtskillnaden mellan könen pågår. Hur många dammagasin finns det? Ni går in på ett ställe som säljer tidningar och vilka slags tidningar ser ni längs hela hyllväggen? Massor av skvaller, så det är en kvinnas attraktionslag. Mode, vilket är förståeligt – det är kreativt så det är en bra sak. Skönhet, vilket handlar om kvinnors attraktionslag, om att känna sig ful. De kallas för fultidningar eller hur (australiensisk engelska: ugly magazines)? Det finns en sång som går så, eller hur? Jag har glömt vad den heter nu. Och titta på vad männens tidskrifter handlar om – sex och sport, i princip.

11.3.   Ett exempel med kvinnor som vill ha starka män som skyddar dem

Så vi kan se det faktiska, känslomässiga problemet hos båda könen där. Vet ni varför män väljer sport? För det mesta är det för att tävla mot andra män. Varför skulle de vilja tävla mot andra män? Så att de kan känna att de själva är bra. Och vem får dem att känna att de är bra? Kvinnorna? Förstår ni? [02:00:23.01]

Ni förstår, om jag kan imponera på min kvinna och visa henne att jag har mera mod, för vad söker en kvinna efter? Hon söker efter en trevlig, stark man. För vad har hon? Ingen trygghet, hon har inte någon trygghet, och hon behöver säkerhet. Så hon behöver en trevlig, stark man, någon som kommer att visa att han kommer kämpa för henne.

Många av er damer har den här känslan där ni vill att mannen ska slåss för er skull, och om han inte slåss för er så skulle ni reagera med ett utbrott. Ni skulle ärligt talat till och med avbryta relationen ibland om han inte slåss för er skull. Kan ni se varifrån det här kommer? Ni vill att en man ska skydda er. Är det kärlek? Nej.

Hur är det om din man är hälften så lång som du och han är din själsfrände? (Skratt) Och du är lika lång som jag, och så kommer det fram en enorm, jättelik man som vill våldta dig? Jag menar allvar nu – någon som vill våldta dig. Kommer den kortare mannen kunna skydda dig? Nej, och du behöver fråga dig själv varför den här mannen ville våldta dig från första början, det måste finnas några känslor där som du inte tar itu med här också. Varför har jag inte kunnat se den här händelsen ända från början och inte ens hamna i närheten av den? Ni ser att det finns problem där som vi behöver se på. [02:01:43.08]

Kom ihåg att personen som är kärlekslös inte är kärleksfull, det jag säger är att personen som attraherade det här också har en attraktionslag att arbeta sig igenom. Och det vi behöver göra som någon av parterna i alla situationer är att ta en allvarlig titt på vår attraktionslag och vad som verkligen pågår. Vi behöver tillåta oss att ta itu med känslorna som finns inuti mig.

11.3.1.  Att arbeta sig igenom känslor om trygghet och säkerhet

Så om jag är en kvinna och känner mig osäker och otrygg, så är inte svaret att skaffa mig en stor, stark man som får mig att känna mig trygg och säker. Det är inte svaret. Svaret är att frigöra den osäkra och otrygga känslan från mig själv, och sedan kommer jag veta att Gud är med mig i alla stunder, och jag kommer att få veta i förväg vad som kommer hända och jag kommer kunna undvika alla möjliga situationer därigenom, bara genom att jag är på en annan plats inombords där jag har kontakt med Gud nu, eftersom jag har tagit itu med mitt osäkerhets- och otrygghetsberoende, och det inte längre drar mig till en man som kan skydda mig. Ironiskt nog så kommer det att dra mig till mannen som är min andra hälft, vilket kanske inte är exakt vad du har tänkt dig från första början.

Som jag har sagt tidigare; det finns mördare och det finns våldtäktsmän, och många av dem sitter i fängelse och några av dem är era själsfränder. De måste vara någons själsfrände, eller hur? Så det vi behöver göra är att arbeta oss igenom de problemen där vi faktiskt tar itu med problemen mellan könen, och verkligen attrahera själsfränden även om han är i det tillståndet, det är vad vi vill göra.

11.4.   Känslor inuti oss skapar händelser i våra liv

Deltagare:  Med tanke på att vi är den andra halvan av den personen, hur mycket har vi som den andra halvan skapat den omständigheten i dem?

Vi måste vara försiktiga med att bli för metafysiska med allt det här, men det finns en sanning i det att alla känslor som finns i mig i själva verket skapar ditt liv. Och det jag vill göra efter pausen, i ”20100626 The Human Soul – Fate & Destiny” (Människans själ – Ödet), är att berätta för er hur det går till.

En av de saker vi ofta känner är en riktigt, riktigt djup önskan om att hålla fast vid vår egen fria vilja. Med andra ord så rättfärdigar vi för oss själva att göra vad vi vill, när vi vill, med vem vi vill, vara fullständigt självförlitande och självförsörjande, och vi rättfärdigar vår fria vilja för oss själva utan att veta vad som skapas av oss själva i den stunden.

Sanningen är att allt ni någonsin hör och allt ni någonsin ser och allt som någonsin händer, inte bara i ert liv utan i personernas liv som ni har omkring er, i själva verket är er skapelse till viss del. Så det betyder att om jag kör längs vägen och startar radion och precis då får jag höra om en kvinna i Afrika som har misshandlats av män och som har fått sin vagina ihopsydd, i – vad kallas det – kvinnlig omskärelse – och jag kör omkring där i den stunden, vem jag än är, man eller kvinna, så finns där en attraktionslag och jag är en del av den händelsen. Det finns en känsla inuti mig som var en del av att skapa den händelsen, helt enkelt för att den är en del av din attraktionslag. Så snart det är en del av din attraktionslag, så finns det en känsla inuti dig som har bidragit till att skapa den händelsen. Det här är något som vi alla behöver förstå. Och det jag vill göra efter pausen, i ”Människans själ – Ödet”, är att prata med er om det och så kommer vi koppla samman det till våra liv och vår attraktionslag.