Ram för samtalsträffar

En kärleksfull inramning för våra kommande samtalsträffar

Med fina tankar och förslag från vår andevän Dennis som delade med sig av sitt perspektiv under en kanalisering i juni 2020, så har jag tagit fram en slags inramning för de samtalsträffar som kommer hållas framöver.

Grunden är att vi alla har en fri vilja, men också att vi med kärlek bemöter kärlekslösa beteenden i gruppen på ett sätt som skyddar övriga i gruppen från att utsättas för det.

Avsikten med träffarna är att förse oss med en trygg, omtänksam, vänlig och fast plats där vi kärleksfullt kan hjälpa varandra att hitta blockeringar, motstånd, fasader, beroenden och lära känna våra verkliga jag bättre vartefter vi med tiden lyckas läka våra skador mer och mer.

Det kommer ofta finnas ett tema för träffen, som ilska eller beroenden, men vi håller det personligt.

Vill vi ta vara på den här möjligheten så kan vi:

  • berätta för varandra om var i vardagen vi t.ex. är rädda eller lätt blir irriterade,
  • var vi sitter fast och inte förstår hur vi ska kunna komma vidare,
  • be om återkoppling från de andra ifall de snappar upp något ”utifrån” som vi själva är lite hemmablinda inför,
  • träna genom erfarenhet och öppenhet på att uppfatta andras och våra egna känslor korrekt,
  • testa vår logik på varandra – något kan kännas logiskt för den ena men inte alls för den andra, kan då Guds logik eller Guds lagar hjälpa oss att avgöra vad som är sant i det fall som vi tittar på?

Det finns så mycket nytta vi kan ha av att vara flera personer som alla vill utvecklas och bli mer kärleksfulla, om vi bara vågar vara sårbara, öppna, ödmjuka och vänliga mot varandra i alla lägen. Självklart kommer det bli lite knaggligt och ovant för många i början, men med tiden tror jag att vi allihop kan växa enormt mycket med varandras hjälp, och kanske spontant vilja dela upp oss i lokala smågrupper vartefter antalet intresserade deltagare växer.

Jämförelsen i kanaliseringen med ett gäng förskolebarn som får en vänlig inramning att utforska livet och sig själva och lära känna allting från början, samtidigt som man ibland får hjälpa till att hålla någon på lite avstånd när han eller hon inte riktigt respekterar att det är kärleksfullhet som gäller för alla – den jämförelsen känns relevant och hållbar i längden, tycker jag själv.

Så för att göra inramningen så enkel som möjligt:

  1. Vi respekterar varandras fria vilja
  2. Vi är så kärleksfulla som vi kan vara mot varandra
  3. Vi förstår att både vi själva och de andra är som små, outvecklade barn ibland i vårt resonemang – vi kanske inte beter oss särskilt vuxet och logiskt, och det är okej, så länge regel 2 följs.
  4. Om någon inte är kärleksfull mot de andra, så tar vi upp det direkt, på ett kärleksfullt vis.
  5. Avsikten med att dela med oss av feedback till varandra är att hjälpa alla parter att växa i kärlek.
  6. Alla har full frihet att ta till sig av återkoppling som vi får från de andra, eller att välja att inte ta emot den. Båda är okej, för det är bara vi själva som avgör hur vi vill gå framåt i våra egna liv.
  7. Att delta i samtalsträffarna innebär samtidigt att vi vill ha återkoppling om vårt själstillstånd, eftersom avsikten med grupperna är att hjälpa varandra att växa i kärlek.
  8. Det är väldigt enkelt att fastna i gamla mönster, beroenden och roller – gruppen är här för att vara medveten och närvarande och vaken i varje stund, så att vi får en chans att komma ut ur våra gamla hemmablinda spår och kanske för första gången se dessa mönster i oss från ett annat håll.

Så förslagsvis kan vi i gruppen vara uppmärksamma under tiden vi är tillsammans på följande tecken på att någon är i ett beroende/fasad/motstånd:

  • ”förklarar och försvarar”, har bra ursäkter för varför ett kärlekslöst beteende eller liknande fortsätter
  • irritation, känner sig obekväm, vill komma undan ämnet
  • bollar över på någon annan, försöker skifta fokuset från sig själv
  • hävdar mycket bestämt att alla andras uppfattning är fel, man själv har rätt men är inte villig att undersöka detta närmare
  • vill hjälpa alla andra med råd och feedback, men har plötsligt inte tid/ska göra annat när det är dags att få feedback själv
  • minimerar problemet, ”det var förra veckan så det är nog borta nu” eller ”det är inget stort problem för mig”
  • bemöter feedback med ifrågasättande av den andras förmåga att se andra objektivt, utan att bry sig om själva feedbacken
  • blir överväldigad, vill undvika att prata vidare om det för ”det blir för mycket nu” (nu får ni visa hänsyn och backa lite för nu känns det alldeles för jobbigt att höra på detta”). Detta är inte detsamma som att vilja gå undan och faktiskt känna det som kommer upp, eller vara villig att låta känslan komma upp i samtalet och känna vad den handlar om.
  • skämta bort det, och byta samtalsfokus
  • hellre ge feedback än få den
  • vägra ifrågasätta sin egen logik eller sitt eget perspektiv, på så vis att man t.ex. vill upplysa de andra om att ”det där är jag förbi”, eller ”nej, det stämmer inte, för jag blir aldrig arg när det händer”.
  • bli arg och känna att kärleksfullt given feedback är ett påhopp och kränkande, eller t.ex. att ”jag kom inte hit för att bli kritiserad hela tiden, varför fokuserar alla på mig hela tiden, har ingen annan några problem?”

Vi får helt enkelt ha en viss tillit till att vi tillsammans både vill, kan och väljer att hålla oss på rätt sida om kärleken, och bli riktiga änglar på att hjälpa varandra igenom svåra passager i livet!

Varmt välkommen till kommande samtalsträffar!

Foto: THANAGON