Samtal och frågor och “Dominans”

Session inspelad den 9 april 2013 i Wilkesdale, Queensland, Australien, där Maria Magdalena/Mary ställer frågor och Jesus/A.J. svarar.

Du hittar videon med originalinspelningen nedanför texten.

En svensk PDF-fil öppnas om du klickar här (den går att spara ner till din dator och skriva ut).

Svar:

Maria:      Okej, så det här är del fyra av vårt samtal om hur människans själ fungerar, och i den här delen av samtalet så kommer vi prata om dominansprincipen. Så över till dig, min kärlek.

Jesus: Inga problem. Ja, först kan vi läsa grunden i principen. ”Dominans är principen att själen dominerar sinnet och har full kontroll över sinnet, vare sig sinnet tror att det självt har kontroll eller ej.” (Skratt) ”Sinnet är inte kapabelt att någonsin ha full kontroll över själen, och själen kommer alltid, någon gång i framtiden, utöva sin dominans eftersom det är syftet med dess skapelse. Eftersom själen är känslor, sinnesförnimmelser, önskningar, passion, längtan, aspiration, sensoriska upplevelser, iver, upphetsning och andra liknande kännetecken och egenskaper, och inte är intellektuellt eller mentalt dominerad, och sinnet bara är en enda egenskap eller ett enda organ i själen, så är det omöjligt för sanningen att komma in i själen utan att den medföljs av emotionella känslor utöver den logiska tanken. Dessutom är det också omöjligt för felet att komma in i eller lämna själen utan emotionella känslor.”

Maria:      Javisst, så återigen känns det som att vi bygger på saker som vi har talat om i tidigare delar. Vi har pratat om absorption, hur felet måste lämna oss för att sanningen ska komma in och tvärtom, även om det är osannolikt att sanningen skulle lämna oss.

– Ibland händer det att sanningen lämnar oss och att fel… som att, du förstår det händer när människor går igenom traumatiska upplevelser och de blir väldigt arga och upprörda, och ibland släpper de därför taget om sanningen som de alltid har hållit fast vid hela sitt liv känslomässigt, och genom andra känslor som kommer in i dem absorberar de ett fel. Olyckligtvis så händer det ibland. Det är en ganska tumultartad process känslomässigt sett förstås, men det händer ibland och det är på det viset många av människorna hamnar i det tillstånd de befinner sig i just nu, genom att den händelsen skedde i deras liv.

Maria:     Javisst, det är ledsamt, eller hur?

– Javisst, det är det.

Maria:      Så dominansen säger oss då, utifrån vad du sade, att själen alltid bestämmer. Den är alltid det som dominerar upplevelsen och tanken och alla saker. Och där i sade du också att emotionella känslor och logiska tankar alltid följer med sanningen.

– Det stämmer, ja. Det jag i grund och botten säger om den här principen, och kom ihåg att det är en princip, är att om vi förstår att själen dominerar allting så blir vi mer själscentriska snarare än intellektcentriska. Det jag menar med det är att vi fokuserar mer på vad som finns inuti vår själ än att tänka saker i vårt sinne, så vi blir mer angelägna över vad som verkligen pågår i våra känslor och våra önskningar och våra passioner och vår längtan, det är det vi bekymrar oss över. Du kan förstå att det här är orsaken till att vi borde vara fundersamma över de sakerna eftersom det är det allt handlar om, kärlek.

Det vi älskar och det som är vår kärlek bestämmer i stor omfattning våra handlingar. Om vi älskar att göra saker som är destruktiva och onda så kommer förstås vår själ att degraderas i sitt tillstånd. Om vi älskar att göra saker som är goda och rättrådiga så kommer vår själ att växa i sitt tillstånd, men vår själ kommer alltid att styra vad vi så småningom gör. Oavsett hur mycket intellektuell kontroll vi försöker ha, så kommer vår själ alltid använda eller försöka använda sin dominans. Även för människor som är intellektuellt dominerade, så är själen långt mer dominant och långt mer i kontroll än vad de inser. De gör ofta många saker som de sedan tittar tillbaka på och undrar: ”Varför gjorde jag så där? Jag tror inte på den saken, jag tycker inte så.” Men deras själ knuffar dem i en viss riktning och det är därför folk ibland blir förvirrade. De tänker till exempel att de har vuxit upp i en religiös tro hela sitt liv, de tror på kärlek, de tror att kärlek är svaret på alla saker och ändå är de kärlekslösa. (Skratt)

Skälet till detta är att känslorna i deras själ, som utövar sin dominans hela tiden, försöker visa dem att det i själva verket finns ett problem i deras själ, inte i sinnet. Glöm problemen i sinnet, problemet sitter inte där. Problemet sitter i själen, och själen gör det själen önskar göra såvida du inte arbetar igenom varför den har de önskningarna. Det är ett faktum. Så vi kan säga att själen är det verkliga jaget. Själen är det verkliga jaget, och vad vi än tror är vårt verkliga jag så kan det vara sant eller inte, beroende på hur mycket vi har kontakt med vår själ, med våra känslor och våra önskningar och våra passioner. Den kommer vara det verkliga jaget.

Maria:      Japp. Något som slog mig när jag kände kring den här principen, vilket kan vara goda nyheter (skratt) beroende på hur du tar dig an det, är att det alltid kommer krävas ansträngning för att undertrycka själen. Några av oss, som inte vill välkomna vår själ, känner att det är en dålig sak. ”Jag kommer alltid behöva försöka.” Men i själva verket, om vi ser det ur Guds perspektiv, så är det en fantastisk sak, eller hur? För saken är den att vårt verkliga jag och den sak som dikterar alla våra upplevelser och skapar våra attraktioner, den saken är väldigt svår att dominera över. I själva verket är det den som dominerar.

Ja. Gud gjorde det på det viset. Som att, Gud gjorde det idiotsäkert och Gud gjorde det på det viset så att vi så småningom skulle inse att: ”Det är något annat som pågår här. Oavsett hur mycket jag använder mitt intellekt så verkar det som att jag fortfarande inte kan förändras i hur min själ utvecklas vad gäller kärlek, vad är det som pågår? Det måste vara något i min själ, något på en annan plats än sinnet som får mig att vilja agera så här och jag behöver hitta det. Jag behöver upptäcka det, jag behöver frigöra det, om jag någonsin ska bli mer kärleksfull.”

Maria:      Jag känner att det här också är en ledsam sak, vad gäller världens tillstånd. Det är som att många har gett upp tanken om att det är möjligt att förändras. Många människor tror faktiskt att: ”Tja, personen är den person de var för sju år sedan, det är allt, klappat och klart.”

Och för det flesta är det sant.

Maria:      Det stämmer, många tror det, eftersom det finns väldigt lite engagemang i de här principerna i vardagslivet.

Ja. De flesta har ingen medvetenhet om hur själen verkligen kan förändras och därför har många en tro på att vi i själva verket inte kan förändras. ”Vi kan inte förändras”, är vad de verkligen tror. De känner att alla förändringar behöver tvingas på själen, och självklart så är det de försöker göra med sitt intellekt, snarare än att förstå att det enbart är på grund av felet i själen som behöver frigöras som det inte sker någon förändring. Det är den verkliga orsaken när ingen förändring sker.

Maria:      Okej. Så om vi går vidare till några andra punkter som jag tyckte var relevanta: Vi har pratat mycket i våra andra samtal om hur mycket vi vill använda sinnet i vår andekropp, att utveckla det istället för vår själ, men i det här fallet så används ofta sinnet som ett verktyg för att förneka något så att vi kan undertrycka själens verkliga känslor, snarare än som en behandlare och en undersökare som kan hjälpa oss att upptäcka själen och vad själens dominans handlar om.

Javisst, jag tror det kan ha varit åtta eller nio år sedan nu, jag skrev en artikel antar jag att den kan kallas, ett brev till några personer om att använda sinnet annorlunda. De flesta kämpar verkligen med att använda sitt sinne annorlunda mot hur de har utbildats till att göra från barndomen och uppåt. Du förstår, de flesta har fått lära sig att använda sinnet som det som kontrollerar själen. Det här är vårt huvudsakliga problem. Vi tror att vi kan styra själen och sedan får vi lära oss att använda sinnet för att försöka styra själen. Ibland lyckas det under en viss tid, men självklart kommer det aldrig lyckas för alltid eftersom själen alltid kommer att utöva sin dominans. Det som händer dock, är att vi börjar intala oss själva att: ”Tja, det rätta sättet att använda vårt sinne är att styra allting.”

Men det är inte det rätta sättet att använda vårt sinne. Det rätta sättet att använda vårt sinne är att söka och upptäcka alla känslor inuti vår själ och att frigöra de känslorna på ett sätt som är kärleksfullt. Det är det rätta sättet att använda vårt sinne. Med andra ord, om vår själ känner för att gå ut och döda någon så är det ett problem. Det vi gör är att vi låter oss själva känna känslan och känna orsaken till att den finns där, men vi använder vårt sinne för att säga: ”Gå inte ut och gör den där kärlekslösa saken, känn den här kärlekslösa känslan istället.” Känn känslan du känner, att du vill göra det. Om du verkligen kommer till orsaken av den här känslan så kommer du frigöra den och plötsligt så löser den känslan upp sig från dig och du kommer inte längre känna så mot den personen. Det är det rätta sättet att använda sinnet.

JMaria:     Ja, att använda sig av nästa princip som vi ska prata om senare, vilken är framåtskridande. Men det är en väldigt kristen synpunkt du har belyst här, eller hur? Att vi måste använda sinnet för att ha kontroll över de djuriska instinkterna i personen eller arvssynden som finns i oss.

Jag känner att det finns i de flesta religioner, inte bara i den kristna tron, javisst.

Maria:      Javisst, och ändå så finns här en annan stor möjlighet för oss, som du precis påpekade, att faktiskt använda vårt sinne för att upptäcka och sedan läka saker. Det är det enda sättet som saker kan förändras på permanent.

Ja. Jag känner att de flesta människor med en religiös tro inte förstår den här grundläggande principen, att permanent förändring inte är möjlig såvida du inte förstår att själen kontinuerligt kommer försöka dominera, och att det enda sättet att komma till rätta med det är att faktiskt frigöra felet från själen som handlar om det den vill dominera i, felet den vill utföra. Olyckligtvis så finns det i bibeltexterna och texter från andra heliga böcker sådana tankar som: ”Hjärtat är bedrägligt och vem känner till dess natur?” Det säger oss i princip att vi inte ska lita på vår själ, och det jag föreslår är: ”Lita på din själs känslor, du behöver inte agera på dem”.

Det är skillnad på att känna själens känslor och att agera på dem. Om känslan i själen är att gå och göra något som är uppenbart kärlekslöst ur Guds perspektiv, då skulle du använda sinnet som en hjälp för att inte utföra den handlingen, men du skulle också använda sinnet för att hitta skälet till att du känner det som att du vill utföra den handlingen. Det är där de flesta religiösa trosföreställningar faller. De använder inte sinnet för att hitta orsaken, de använder bara sinnet för att styra eller dominera, eller försöka dominera själen. Självklart kommer det aldrig lyckas, i slutänden återgår de alltid till samma beteende.

Många män, till exempel, vad gäller deras önskan om att titta på en naken kvinnas kropp, återgår till att titta på pornografi. Sedan i den kristna tron känner de sig väldigt skyldiga över det faktum att de tittar på pornografi eller så känner de sig väldigt mycket som syndare och att ”Är det inte hemskt.” De ber om förlåtelse, och sedan nästa vecka så vill de titta på pornografi igen. Varför är det så? Det beror på att det finns något i själen som behöver förändras, något som får dem att vilja titta på pornografi hela tiden och inte fokusera sexuellt på sin partner om de har en. Som en följd av det fokuset på att känna sig dålig och skyldig och hemsk, men inte hitta den verkliga orsaken bakom, så känner de sig dragna till pornografi. När du väl hittar den verkliga orsaken till att du dras till pornografi så kommer du inte dras till det längre. Då kommer du inte vilja göra det, och då behöver du inte försöka låta bli att titta. Det kommer inte finnas någon önskan i dig om att köpa det eller titta på det på nätet eller någon av de sakerna, och då behöver du inte känna dig skyldig heller, (skrattt) över att du har gjort det, eftersom du inte längre gör det.

Maria:      Det är det som är poängen, eller hur? Felet i själen kommer att försöka dominera, ja den är utformad för att dominera vår upplevelse, men ju längre vi lever i förnekelse eller försöker förneka, och vi använder all den här ansträngningen och vi skapar rädsla inför att ens känna och upptäcka vad som finns i vår själ, desto mer blir det ett problem, eller hur? Det kräver mer ansträngning, och vi får mer rädsla.

Det intressanta som händer… det är en väldigt intressant sak som pågår… är att vi måste använda sinnet för att tänka på att dominera mer, och därför tänker vi i slutänden mer på problemet (skratt) vilket i själva verket orsakar en starkare attraktion till problemet. Så det är ganska finurligt att Gud har gjort det här systemet; att ju mer du försöker dominera själen med sinnet genom att tänka på problemet och försöka fokusera på problemet, desto mer uppenbart blir problemet. (Skratt)

Det är ganska smart, och det intressanta är att om du fokuserar din uppmärksamhet på att istället hitta orsaken till varför du känner på det viset i din själ och frigör det, så kommer du inte alls behöva tänka på det. Därför finns det inte i ditt sinne och därför fokuserar du inte på det längre och då kommer det inte upp. (Skratt)

Maria:      Jag fick just upp ett minne från ett avsnitt av Faulty Towers, och för alla som tittar nu är det en engelsk komediserie med John Cleese. De har en tysk person som kommer till hotellet för att bo där och han säger till hela personalen att: ”Nämn inte kriget, nämn inte kriget”, så uppenbarligen…

…och allihop ville nämna kriget hela tiden. (Skratt)

Maria:      … och i slutänden nämner han kriget och refererar till kriget hela tiden eftersom han försöker låta bli så mycket.

… inte nämna det, javisst. Och det är exakt så vi är med själen. Själen kommer göra det den önskar, och såvida vi inte tittar på orsaken till varför så kommer vi aldrig bli kvitt orsaken.

Maria:      Det som slog mig, jag nämnde tidigare den enorma ansträngning vi behöver göra, och om vi tänker på det på en global skala så försöker så gott som allihop på Jorden att undertrycka och förneka det som finns i deras själ. Det är som ett globalt, enormt slöseri av energi för mig.

Ja. Om vi behövde analysera hur mycket energi hela människorasen slösar bort på att försöka förändra saker som aldrig kommer förändras, såvida vi inte tittar på de verkliga orsakerna till att de är där, så är det fantastiskt; i själva verket så fokuserar hela det mediala yrket på att förändra effekten av saker. Se på hela den yrkeskåren. I ett land där miljarder och åter miljarder av skattebetalarnas dollar går till fel användning av vår energi. Vi försöker ta itu med effekten snarare än att fixa orsaken, och det beror på att vi inte förstår dominansen. Vi tror att det gör något att ta itu med effekterna men det gör det inte. Det fortsätter bara orsaka samma problem om och om igen eftersom vi inte fokuserar på orsaken. En person som kör för fort kommer att köra för fort tills du tar itu med orsaken till att han kör för fort. Du kan göra så många lagar du vill, du kan bötfälla honom så mycket du vill, han kommer fortfarande köra för fort, det kommer han att göra. Du kan kasta honom i fängelse, och dagen efter att han kommer ut så kommer han förmodligen köra för fort. (Skrattar) Fram tills du fokuserar på orsaken till att han gör det så kommer du inte förändra någonting, och detsamma gäller människor i relationer som är otrogna mot varandra, föräldrar som misshandlar barn och alla de andra aspekterna av livet som orsakar så mycket problem. Såvida vi inte fokuserar på vad som är dominant i själen och hittar orsaken inuti själen till varför det händer, så kommer ingen förändring att verkligen ske. Vi kommer nästan leva samma dag om och om och om igen. Det är som filmen Måndag hela veckan med Bill Murray. Han lever genom samma dag om och om igen och försöker med en annorlunda handling utan att hitta en förändring i sin själ, och det är bara när han förändras i sin själ som något i hans dag i själva verket förändras på riktigt. Och det är detsamma med oss, som att, vi behöver förändra vår själ så att saker verkligen kan förändras, och tills vi gör det så kan inte någonting förändras. Globalt sett har människan slösat bort så mycket pengar, tid, ansträngning i sin inriktning på att fixa saker, ordna lösningar för att fixa effekterna snarare än att förstå varför de uppstår.

Maria:      Vilket helt handlar om dominansen av vad som finns i själen. Jag tänkte till och med på det på en personlig nivå, den emotionella energi och tankekraft som så många av oss använder för att undertrycka och förneka dominansen av vad som redan finns inom oss. Föreställ dig om vi använde den energin på andra sätt.

Om vi bara gav upp och gav oss och sade: ”Okej, jag är så här.” (Skratt)

Maria:     ”Det här är jag.”

”Det här är jag, och jag kan se att det finns många dåliga saker här nu, nu får jag försöka hitta orsaken till att jag känner så här.” Det skulle vara en mycket bättre användning av vår ansträngning än att försöka säga: ”Nej, jag är inte sådan, nej jag är inte på det viset. Säg inte till mig att jag är på det viset”, och kämpa mot alla som säger till dig att du är sådan, och försöka kontrollera vetskapen om att vi är så som vi är. Så jag känner att det är en väldigt viktig del, dominansprincipen. Jag känner också att många av oss i själva verket agerar i förnekelse av dominansen eftersom vi ser hur många människor som pratar om dieter hela tiden, ta det här pillret, det där pillret.

Maria:     Väldigt framgångsrika människors vanor.

Vanor hos väldigt… javisst, för att förändra våra vanor och alla dessa olika fokus på den fysiska kroppen, så fokuserar de alla på att vi inte förstår vår själ. Vi förstår inte att till och med hur tjock vår kropp är, helt avgörs av vad som pågår i vår själ och att det driver på vad vi äter. (Skrattar) Om vi kunde förändra vad som finns inuti själen så skulle vi inte behöva samma saker, och vi skulle inte behöva ha någon diet. Vi skulle smalna av direkt. Det är samma princip som gäller för alla områden i livet. När vi hela tiden fokuserar på det fysiska så är det bevis på att vi inte förstår dominansen. Det är bevis på att vi inte förstår vår själ. Om du fokuserar på ett fysiskt botemedel eller en fysisk lösning på dina problem, så är det bevis för att du ännu inte förstår den här principen, du har ännu inte förstått dominansprincipen.

Maria:      Jag känner också att det beror på att vi har tränats bort från att lita på vårt känslotillstånd, så vi känner oss mer bekväma med förändring, vi litar mer på saker, att fysiska saker verkar mer närvarande för oss, till och med mer än våra egna känslor, eftersom vi har tränats bort så från att lita på våra känslor som barn, håller du med?

Jag känner ovanpå detta också att våra känslor inte är pålitliga, (skratt) på så vis att vi ofta befinner oss i den ytliga delen av våra känslor snarare än i den kausala delen av våra känslor. Vi pratar med människor om att här är deras sanna natur och personlighet, och där är deras skadade natur och personlighet, och sedan finns fasadens natur och personlighet. De flesta lever nästan totalt i sin fasads natur och personlighet. Det är inte deras själ. Det här är hur hela deras intellekt fungerar, och all den själsbaserade skada som har inträffat genom den sårade delen av själen. Såvida vi inte förstår de här principerna och såvida vi inte kommer till själsorsaken, och på något vis får ut den själsorsaken ur vår själ, så kommer varje handling vi utför, varje fysiskt piller vi tar, allting vi gör baseras på att vi försöker ta itu med effekterna och inte orsakerna.

Maria:     Ja, kanske om du vill låta mig ta det till den personliga nivån igen?

Absolut.

Maria:      Jag vet för min egen del när jag stöter på principer som dominans och framåtskridande hur de verkligen existerar, så har jag velat springa iväg från att uppleva vad som verkligen finns i min själ, för som barn blev jag inte belönad, så det finns en känsla av att vilja kunna… känner mig hjälplös inför att förändra saker, och sedan känna att om jag ändrar den här effekten, om jag arbetar med den här fysiska saken i mitt dagliga liv, så får jag till och med undvika att känna hur hjälplös och hopplös jag känner mig över förändring. Den hopplösheten finns där eftersom det finns en sådan skräck inför att dyka ner i det emotionella tillståndet, eftersom en del saker är utestängande, en del rädslor som får mig att tro att när jag dyker ner i det känslotillståndet så kommer det att skapa…

Något hemskt av något slag.

Maria:      Bestraffning eller undanhållande av kärlek, något hemskt, och då ser jag att jag har bekämpat min själs dominans, om vi kan kalla det så, av den orsaken.

Ja. De flesta människor på planeten befinner sig i ett aktivt krig mot sin själ, eftersom de har lärt sig att befinna sig i det aktiva kriget ända från sin barndom. Deras föräldrar befinner sig i allmänhet i ett krig mot sina barns själar, så att det som händer i början när ett barn föds, är att föräldern börjar känna många saker som det inte vill att barnet ska vara. Därmed börjar föräldern tvinga in saker i barnet, och självklart skapar det en känsla av att godta förälderns dominans, och det gör förstås att barnet känner sig väldigt, väldigt rädd för att kunna känna själv och för att känna sin verkliga natur och personlighet. Därmed är de flesta av oss, när vi går in i tonåren och till och med under våra upproriska tonårsår, fortfarande villiga att gå en viss väg där vi flyttar gränser i allmänhet, genomsnittspersonen. Eller när vi flyttar gränser så flyttar vi dem för att vi redan är arga, vilket i vilket fall som helst inte är en kärleksfull känsla som kommer från vår själ, men vid det laget har vi redan fått en massa kärlekslösa känslor i vår själ som driver våra upproriska handlingar. Som en följd av det blir vi så rädda för att vara vårt verkliga jag att till och med när vi är ensamma så är vi rädda för att vara vårt verkliga jag. Det är som att själen är så rädd för vad föräldrarna kan ha gjort att det nu tänker att det kommer hända dem, om de förändras nu som vuxna.

Maria:      Ja och de känner att de kommer uppleva det, till och med utan att någon är där, så kommer det bli hemskt och skrämmande eller vad det kan vara.

Ofta är det hemskt och skrämmande som en följd av detta eftersom det är en tro inuti vår själ. Den tron skapades av föräldrarna som skapade just den föreställningen att det är skrämmande att ha kontakt med ditt verkliga jag. ”Du behöver dominera ditt verkliga jag, du behöver trycka undan det för annars kommer Gud eller vi att misstycka, vi kommer inte att ge dig vårt godkännande.” Det är innebörden av de flesta föräldrars handlingar, och om de har en religiös tro så inpräntade föräldrarna förmodligen detta om att Gud känner på det viset mot barnet. Därför finns det en förskräcklig mängd rädsla inuti barnet inför att vara sig själv, och det beror helt på att vi har försökt undertrycka själens dominans.

Maria:      Javisst, och jag kan se att ur båda perspektiven vad gäller felet; en hemsk rädsla inför att bara uppleva felet som finns därinne, men också…

Så den utestängande känslan är rädsla. Rädslan stänger ute oss från att arbeta igenom allt det, de känslorna.

Maria:      Javisst, jag har också upplevt detta och jag tror att många upplever… eller kanske inte, jag vet inte. Jag kan bara tala för mig själv, men vad gäller min verkliga natur och personlighet, som är en del av min själ, vilken vill dominera och så småningom kommer att dominera, så skrämmer det slag på mig, att bara vara mig själv och uttrycka mina passioner och önskningar och min kärlek för Gud.

Och det handlar om den utestängande känslan av att inte vilja ge sig. (Skratt) Så javisst, den utestängande känslan av att inte vilja ge sig får oss att vägra ge oss inför vår själs verkliga natur.

Maria:     Javisst, vilken ändå kommer dominera så småningom.

Förr eller senare, när vi väl ger oss. Förr eller senare så kommer det bli så att vi har lagt så mycket energi på att inte ge oss, vi har kämpat och kämpat och kämpat och kämpat den större delen av livet, att vi så småningom blir så utmattade att vi ger oss. Det är långt bättre att ge oss när du är mycket yngre om du kan, snarare än att ge oss efter en lång kamp eller ett krig mot din egen själ.

Maria:      Javisst, och känner du, varför känner du att vi motsätter oss att ge upp till fördel för de positiva aspekterna av vår natur?

Eftersom vi fick lära oss av våra föräldrar och av vår omgivning att de sakerna inte var positiva. Det är ganska uppenbart att vi har fått lära oss de sakerna. Vad är Guds sanning om saken, återigen? Skulle Gud se på de här sakerna som positiva? Om våra föräldrar tänker att de är så negativa, vad är den logiska orsaken till att de tänker att de är så negativa? Det är den sortens saker vi kommer behöva lösa för att så småningom låta själen ha känslan, vilket är den utestängande känslan av rädsla som ska frigöras. När väl de utestängande känslorna av rädsla frigörs så är vi öppna för att absorbera en del nya sanningar om oss själva och vi är också öppna för att agera i harmoni med vår själs dominans.

Maria:      Javisst, och det slutar bara i mer smärta, att försöka undertrycka dominansen, eller hur?

Det är det som är så ledsamt. Det mesta av smärtan på planeten orsakas av undertryckandet av själens dominans. Om genomsnittspersonen låter sin själ dominera så skulle de inte kunna dra ut i krig, de skulle inte kunna utföra kärlekslösa handlingar mot sin partner eller sina vänner, de skulle känna sig hemskt skyldiga om de gjorde det, men de skulle inte ens göra allt det eftersom själen skulle ha frigjort känslorna kring vad som fått dem att utföra de handlingarna. Såvida vi inte förstår dominans och verkligen lever våra liv i harmoni med den… och det kräver en del mod eftersom vi har inte bara modet att frigöra orsakerna, de negativa känslorna, de rädslobaserade känslorna kring varför vi inte låter vår själ dominera, vi behöver ha modet att låta vår själ dominera även om människor kommer angripa oss i framtiden för att vi låter den göra det. Det finns alla möjliga människor däruppe som vill undertrycka dig. Det finns alla möjliga människor som vill att du ska vara en annan person än du verkligen är. Gud är inte på det viset. Gud vill att du ska vara den du verkligen är, inte vad dina fel dikterar att du är, utan snarare vem du verkligen är och det betyder att du upptäcker din verkliga natur och personlighet och har modet att leva så, och det är där jag ser många människor kämpa. De upptäcker några delar av sin verkliga natur men de tillåter sig inte att ha modet att leva ut den. De tillåter inte sig själva att gå igenom rädslorna som får dem att inte kunna leva ut den, så utestängandet utestänger dem från att vara sitt verkliga jag. Och det är ganska ledsamt.

Maria:      Det är det, eller hur? Föreställ dig en värld där barn lär sig från födseln att själen dominerar, och att det kan vara väldigt kraftgivande och de kan lära sig så mycket av att låta själen dominera.

Javisst och att deras rena personlighet är något som ska hedras…

Maria:     Och värdesättas.

…och värdesättas, inte något som ska tas sönder och tryckas in i en gjutform.

Maria:     Att omformas, anpassas till en viss uppsättning standarder.

Många människor på planeten tror att konformitet är det enda sättet att använda lagen på, och det är så fel. Kärlekslagen kräver inte konformitet, den kräver kärlek. Kärlek är hur vi har en fredlig omgivning, inte konformitet. Det här är något som vi fortfarande behöver lära oss på planeten, att det bara är kärlek som i själva verket kan utveckla verklig frid. Konformitet utvecklar inte frid och vi har mycket evidens för detta både i våra personliga samhällen, i varje enskilt land, men också i världen i stort. Vi kan se att många gånger anpassar vi oss, vi kompromissar, men det skapar inte frid, det skapar inte alls frid. När vi älskar skapar det frid. Det är det enda som kommer skapa frid, och kärlek kommer från själen, så själen kommer behöva förändras och vara dominant för att kunna älska.

Maria:      Kanske vi ska runda av samtalet om dominans här, för nästa samtal handlar om framåtskridande, vilket handlar helt om hur vi kan göra detta.

Och hur vi använder alla de principer vi har lärt oss om så här långt, javisst, bra.