Samtal och frågor om ”Absorption”

Session inspelad den 9 april 2013 i Wilkesdale, Queensland, Australien, där Maria Magdalena/Mary ställer frågor och Jesus/A.J. svarar.

Du hittar videon med originalinspelningen nedanför texten.

En svensk PDF-fil öppnas om du klickar här (den går att spara ner till din dator och skriva ut).

Svar:

Maria:      Det här är en fortsättning på vårt samtal om hur människans själ fungerar och vi har kommit till princip nummer två. Det här blir ett samtal och frågor om principen absorption. Så älskling, (skratt) berätta för oss om absorption.

Jesus: Ja, ska vi läsa mina kommentarer först? Sedan kan vi samtala om några av de frågor vi kan ha. Så: ”Absorption är principen att sanning inte kan absorberas i själen eller flöda in i själen om ett ämne medan det finns fel i själen som utestänger absorptionen av sanning. Och fel kan inte absorberas av själen eller flöda in i själen om ett ämne medan sanningen finns där och utestänger absorptionen av fel”, så det gäller både fel och sanning. Om jag har sanning i min själ och den verkligen finns i min själ och jag har ett utvecklat intellekt, så kan inte det här felet flöda in i min själ efter den stunden. Självklart beror det på ifall jag har ett utvecklat intellekt, och självklart så skulle det vara fallet för de flesta människor som har utvecklat sanningen inom ett visst område. Det finns vissa omständigheter där det inte är så, men det gäller inte för det mesta av mänskligheten.

Det står: ”Förståelsen av absorption hjälper individen att förstå och reflektera över förändringsprocessen, eller förändringen av tillståndet och hur det påverkar själen. Det vill säga, för att sanningen ska komma in i själen måste felet först frigöras från själen eller inte redan finnas där. För att felet ska komma in i själen måste först sanningen antingen frigöras eller inte redan finnas inuti själen.” Vad vi i grund och botten säger här är att det enda sättet som själen kan förändras på är genom att förstå principen absorption. Det vill säga, jag kan bara absorbera den nya saken om den gamla saken är borta (skrattar); det är det enda sättet jag kan göra det på. Eller om den inte var där från första början, så i fallet med ett barn eller en liten bebis, eftersom de är en ny inkarnation på Jorden så är det många saker som inte redan finns där när det gäller att förstå sanningen. Det är ganska lätt för det barnet att absorbera felet, och det är därför det är en så viktig roll att vara förälder. Vi behöver vara väldigt försiktiga med vad vi gör som föräldrar, eftersom allt vi presenterar för barnet som i själva verket är ett fel ur Guds perspektiv kommer att absorberas av den själen, automatiskt, eftersom det inte finns något som hindrar själen från att absorbera det.

De är som öppna böcker. Jag tror det fanns ett citat från en präst eller någon som en gång sade att: ”Om du ger mig ett barn innan det fyller sju, så kan jag göra honom till min…” en kristen tro, jag har glömt vilken tro det var, ”så kan jag få honom att ha den tron”, och orsaken till det är att barnet kommer att absorbera hela felet eller sanningen som den person som undervisar dem har, efter en tid. Det är inte en intellektuell absorption, det är en själsbaserad emotionell absorption av den informationen.

”Om en individ har hört vad de tror är sanningen och tror att de har accepterat en sådan sanning, men också är medvetna om att själen innehåller föreställningar och känslor som inte är i harmoni med den sanningen, och de ofta agerar på sådana disharmoniska känslor, så är detta bevis på att sanningen de har hört ännu inte har kommit in i själen och orsakat att själen förändrats. Därför finns den bara som en tro…” och jag skulle inte ens säga ’en tro’… den existerar bara som en tanke eller ett minne i deras eget sinne.” Det är allt den är.

Maria:      Japp. I det föregående samtalet pratade vi om utestängande, och det är här de båda gifter sig så mycket, eller hur, eftersom när felet har kommit in i oss, eller när sanningen har kommit in i oss, så utestänger det allt annat från att komma in i oss om samma ämne.

– Det stämmer.

Maria:      Absorptionsprincipen handlar om hur vi förändras, hur det händer. Jag gillar det du sade där, att många människor tror att de har accepterat en ny sanning när felet fortfarande styr, eller den föregående emotionella tron fortfarande styr, hur de agerar och vad som händer i deras liv och hur de mår och hur de svarar och alla de sakerna.

– Du förstår det här, som att, ärligt talat när du ser på genomsnittspersonen på Jorden till vardags, så ser du det i princip i varje stund av deras vardag. Genomsnittspersonen som tror att de är kärleksfulla är ofta inte särskilt kärleksfulla nästan från stund till stund, och det är ganska ledsamt. Det är för att de tror att de är kärleksfulla, samtidigt som de agerar på alla de kärlekslösa känslorna som finns inom dem som de inte är villiga att släppa ut. I slutänden kan inte Gud förändra det vi inte är villiga att släppa ut. Gud kan bara ha en inverkan på förändringen när vi är villiga att gå igenom en frigöringsprocess, och det här är också en del av vad vi behöver lära oss. Det vill säga att många människor tror att bara för att de har en ny tanke så har de gått igenom processen, och det har de inte. Det är därför de inte har förändrats. Verklig förändring kan bara ske när du går igenom förändringen, genom att frigöra det emotionella orsaksfelet som stänger ute sanningen från att komma in. När du väl gör det så kan du absorbera en ny sanning.

Maria:      Den här principen träffar verkligen hjärtat av vad du hela tiden talar med folk om under föreläsningarna. Du säger att det finns en situation i din själ så som den existerar just nu, och det enda sättet för den att förändras och för dig att permanent förändras är att du engagerar principen som kallas absorption, vilket är att skapa en situation i din själ där absorptionen av sanning är möjlig och det är bara möjligt om andra saker rör på sig. (Skrattar)

Om du är villig att frigöra felet, ja.

Maria:      Jag tänker på utestängandet som att det är en ögonblicksbild i tiden, den stenhårda cement som är där nu, men absorptionen är principen där allt kan komma i rörelse igen. Vi kan oförstoppa vår själ och släppa ut saker så att nya saker kan komma in.

Det stämmer. Absorption handlar om att tillåta förändringen. Hur tillåter jag förändringen? Hur kan jag göra en uppriktig förändring? Om du förstår absorptionen så förstår du att det är meningslöst att försöka förändras med ditt intellekt. Du ger i själva verket upp det. Du ger upp att försöka ändra saker externt och du fokuserar hela din uppmärksamhet på att förändra din själ, förändra hur din själ älskar, i synnerhet. Kom ihåg att framåtskridandet handlar helt om kärlek, så det handlar om att förändra hur din själ älskar, och det betyder att göra sig av med de kärlekslösa känslorna inuti själen och frigöra dem så att din själ är kapabel att bli mer kärleksfull. Det är så förändring uppstår.

Maria:      Det är verkligen ledsamt, eller hur, att nästan alla har lärt sig att sätta sinnet främst och presentera en fasad. På det viset försöker vi bara förändra fasaden och förändra tankarna utan att verkligen fokusera på: ”Vad känner jag egentligen om det här ämnet?” Många av oss är skräckslagna inför att ens upptäcka vad vi känner inför många ämnen, eller hur, och ändå kan vi inte engagera absorptionsprincipen förrän vi gör det.

Det stämmer. När vi ser på de andra principerna som motstånd, undertryckande och så vidare, så kan vi se att många gånger är det saker som, i synnerhet dömande, som får oss att använda vår vilja för att hejda frigörandet av vissa känslor. Det finns vissa känslor som vi har inuti oss själva som vi inte är särskilt glada över att ens ha där. Även om vi inte är glada över att de är där; vi vet att de är där men vi är inte glada över att de är där, men vi är väldigt, väldigt ovilliga att stå inför faktumet att de är där, känna dem och frigöra dem. Därför förändras vi inte. Allt vi försöker göra är att vi försöker tvinga våra handlingar att vara en viss sak. Vanligen när vi tvingar våra handlingar till att vara en viss sak utan att förändras naturligt, så blir vi väldigt tuffa mot oss själva och hårda. Det är då människor blir väldigt hårda religiöst sett och bryska religiöst sett, och blir vad vi skulle klassificera som, vad är det, en stark, ståndaktig…

Maria:     Ortodox eller till och med evangelisk eller …

Ja, jag skulle gå ännu längre… blir militant i sina handlingar, eftersom de har behövt bli så hårda mot sig själva, så hårda mot sig själva i att försöka hålla ordning på sig själva att nu vill de göra samma sak mot alla andra. Det är därför det är ett väldigt farligt tillstånd eftersom det rättfärdigar mycket av våldet på planeten. Mycket av våldet på planeten rättfärdigas genom det tillståndet.

Maria:     Ledsamt, eller hur?

Javisst, det är ledsamt.

Absorptionsprincipen handlar helt om frigörandet av själens nuvarande tillstånd till ett nytt tillstånd. Det är i grund och botten vad den är. Vi kan inte få det nya tillståndet förrän det nuvarande tillståndet har förändrats på något vis genom en emotionell process, genom en själsbaserad process. Det kommer vara ganska traumatiskt i allmänhet, eftersom de själsbaserade föreställningarna har präglats in ordentligt som känslor och trosföreställningar inom oss, och de kommer behöva arbetas igenom med en uthållig ansträngning från vårt håll. Det är här jag märker att de flesta inte är villiga att göra en uthållig ansträngning för att upptäcka och frigöra de verkliga, sanna känslorna de har.

Maria:      Javisst, och jag förstår varför du har presenterat principerna på det här viset, så att vi först behöver förstå utestängandet. Vi måste förstå att om det finns inuti oss så kan ingenting annat komma in i oss. Vi behöver vara tillräckligt modiga, precis som du just sade, för att upptäcka vad som finns inuti oss innan vi kan använda den andra principen som är att börja befria oss själva från vad som finns inuti oss så att nya saker kan absorberas.

Så att vår själ kan förändras, så att vår själ kan utvecklas framåt, eftersom verkligt framåtskridande inte är möjligt utan att själen frigör de saker som förhindrar vårt framåtskridande. Jag tycker att det är ganska ledsamt att människor inte förstår de här grundläggande principerna, eftersom vi kan lära ut aspekter av Guds sanning i åratal och om en person inte förstår de här grundläggande principerna för hur själen fungerar, så är det i princip som att prata ut i tomma luften. Personen har ingen positiv respons på Guds sanning, och de känner sig nedtyngda och besvikna och desillusionerade och vanligen tjuriga och arga mot personen som försöker lära dem, snarare än att bli ärligare om varför de har en så stark önskan om att undertrycka de underliggande känslorna som orsakar deras stagnation. Det är där de flesta springer på en massa svårigheter med Guds sanning.

Maria:     Vi kan prata mer om svårigheterna som folk stöter på med Guds sanning.

Absolut, när det gäller absorptionsprocessen.

Maria:                    När det gäller den här processen, för det jag observerar – och jag har till och med observerat det här i mig själv i det förflutna – är en önskan om att förfalska vår utveckling, även inför oss själva.

Ja, som att upprätthålla en bild av oss som vida överskrider vår verkliga utveckling. (Skratt)

Maria:     Jag verkar ha problem från båda ändarna av spektrumet. Förr hade jag…

Det var också lägre eller högre.

Maria:      Javisst, jag ville tro att det var bättre. Nu har jag problem med att se mitt eget framåtskridande tydligt. Det är på det här viset jag ser att många undviker sanningen om var de befinner sig och sanningen om absorption. De verkar undvika den här kunskapen, det du har sagt om att förändring i själva verket inte är möjlig förrän den kausala känslan flödar. Det jag ser människor göra är att fästa mycket vikt vid känslan, men inte den kausala känslan, och då observerar jag människor som försöker vara emotionella. (Skratt)

När de inte känner för att vara det.

Maria:      Javisst, okej jag kanske skulle säga för det; jag skulle säga att jag ser människor försöka säga att de har förändrats när de inte har varit emotionella.

De har heller inte förändrats, och det är ganska uppenbart för observatören att de inte har förändrats.

Maria:      Deras liv har inte förändrats; deras utseende har inte förändrats, deras känslor av glädje, fridfullhet, tillfredsställelse – inget av det har förändrats.

De kan ha bytt plats eller de kan ha bytt partner eller de kan ha förändrat något fysiskt i sitt liv, men deras faktiska känslor har inte förändrats på de områdena.

Maria:      Javisst, men många av oss känner det som att: ”Men jag vet saker här!” (Maria pekar på sitt huvud, Jesus skrattar), ”Och jag tror att det till och med kan ha… när jag hörde det så kände jag mig lite snäll eller lite ivrig eller lite ledsen.” Men det har inte varit någon stor urladdning…

Övergång.

Maria:     … av känslor från mig, men jag vill tro att jag har förändrats.

Och du vill tro att du vet det så väl, vilket är ledsamt.

Maria:      Det är ledsamt, eller hur, och många av oss kan intala oss att vi vet det eftersom vi kan räkna upp det eller säga det eller…

Javisst, det är bara minnet som arbetar. Det är precis som när du ger ett barn en lång rad övningar, du trummar in det i barnet tillräckligt ofta, då kommer det minnas det. Det betyder inte att barnet känner något annat. (Skrattar) Det är som att om barnet vill stjäla ur din plånbok så kommer han stjäla ur din plånbok vare sig du säger till honom hundra gånger att han kommer bestraffas för det eller inte; om han vill göra det så kommer han att göra det. I slutänden är det bara om något förändras inuti hans själ som han verkligen kommer sluta stjäla. Vi tänker ofta att vi kan tvinga oss själva och andra till lydnad och även om vi kanske förändrar deras handlingar, så kommer inte själen göra några framsteg eftersom själen inte förändras, och de kommer ofta känna mer motstånd mot det vi försöker dela med dem än mindre.

Maria:      Javisst. Och jag kan se att vi gör det eftersom det finns vissa känslor i oss redan, vilket är principen om utestängande, om rädsla för att falla, rädsla för att bli avvisad, rädsla för att göra misstag, dömande av känslor; alla de här sakerna driver oss sedan till att känna att vi vill tro att vi har förändrats när vi inte har det. Vi har inte använt absorptionsprincipen.

Det stämmer. Alla de känslor du har räknat upp utestänger oss från att verkligen förändras (skratt) och det är det som så ledsamt. Eftersom vi inte är villiga att känna dem så är vi i själva verket utestängda från att förändras. Vi absorberar mer och mer intellektuella minnen, ord som uttalas och läggs på minnet, men det har ingen inverkan på hela vårt liv. Vi blir fortfarande sjuka, vi blir fortfarande gamla, vi dör fortfarande, vi agerar fortfarande på kärlekslösa sätt mot vår partner, vår familj, våra barn, våra vänner, vi behandlar fortfarande naturen illa och alla de andra sakerna, och vi gör allt det eftersom inget verkligen har förändrats i vår själ.

Maria:      Javisst, det är ett stort problem. Det andra jag började tala om tidigare var då människor lägger vikt vid känslor, snarare än att förstå att de behöver känna känslan som handlar om felet som finns inuti dem.

Det stämmer.

Maria:      Jag ser hur människor går in i känslor som i själva verket är att de rättfärdigar felet som finns i dem.

Eller gör uppror.

Maria:     Eller gör uppror mot känslan.

Mot sanningen.

Maria:      Ja, mot sanningen, eller känner det som att: ”Det är inte rättvist”. Jag får inte det jag vill ha – det är inte rättvist att det här händer, det är inte rättvist att jag inte blir älskad”, och alla de sakerna när de i själva verket undviker den felbaserade tron som finns inom dem.

Ja. De känner i själva verket inte det kausala, emotionella felet, det de känner är sitt uppror, upproret mot sanningen eller sitt rättfärdigande av felet. Det är det de egentligen känner, och självklart kan inte någon förändring ske när du gör så. (Skrattar)

Maria:      Det är det som är saken. Vi använder inte absorptionsprincipen när vi gör det. Det handlar inte om tårar, det handlar om ifall vi är villiga att känna felen som finns i själen emotionellt, eller hur?

Ja. En del av de felen kan vara raseri och en del av dem kan vara skam och en del av dem kan vara rädsla och liknande, det finns alla möjliga känslor som kommer höra ihop med föreställningarna. Vi kan till och med bli rasande över konceptet med att behöva vara kärleksfulla, och det är ett fel som håller själen på en plats där vi är ovilliga att vara kärleksfulla, oavsett hur mycket kärlek vi tar emot. Det kommer uppenbarligen hindra vår själ från att utvecklas. Vi har alla de här sakerna som pågår för de flesta av oss och vi är inte uppriktiga om det. Det är här som sanningen är så viktig för människans själ. Utan sanning kan inte människans själ utvecklas. Det är därför det är sanningen som gör dig fri, eftersom det är sanningen som öppnar din själ till att förstå vad som finns i den, och det är bara genom att förstå vad som finns i den och att frigöra vad som finns i den, som du kan förändras. Det är där du behöver vara väldigt ärlig och uppriktig om vad som verkligen finns där. Om du är riktigt arg på din pappa; du är riktigt arg på din pappa och det spelar ingen roll hur mycket du låtsas att du inte är arg på pappa, du är riktigt arg på din pappa. Medan den ilskan finns där så är det vissa saker som den kommer att utestänga från absorptionen av sanning.

Maria:      Ja, och det här är ett så stort område av självreflektion, uppriktighet inför sig själv. Jag har, och jag har observerat andra människor, de försöker använda den här processen… om vi tänker på det, utifrån utestängande och absorption, när vi lever i en fasad i vårt sinne så kan vi tänka att: ”Åh, jag älskar män, jag är så redo för att min själsfrände ska dyka upp.”

Ja, och vi har hört det många hundra gånger, eller hur? (Skratt)

Maria:      Ja det har vi. När vi är i det här tillståndet tänker vi för oss själva: ”Okej, för att använda utestängandet, så tror jag att det som finns i min själ är en kärleksfull känsla mot män och att jag längtar efter min själsfrände. Det är vad som verkligen finns i min själ.” Sedan kanske en sådan kvinna har en upplevelse med en man, och hennes verkliga känslor mot män är inte vad hon egentligen tror, utan hon lever i en fasad i sinnet och hon tror på den. Genom upplevelsen med mannen så bestämmer han att han inte vill ha en relation med henne, och sedan tänker hon: ”Okej, absorption. Det här handlar om att pappa inte älskar mig. Jag behöver gråta över att jag är avvisad”, och tror de att de använder de här processerna, men i själva verket, om de skulle vara mer uppriktiga mot sig själva, så skulle de kanske finna att det som utestänger relationen med själsfränden om vi säger så, eller kärleken tillsammans med deras själsfrände, är i själva verket en känsla av raseri och önskan om kontroll och krav på män. Det är den verkliga saken de behöver känna igenom. När de använder absorptionsprocessen så kommer de börja känna de sakerna, inte intala sig själva…

Det stämmer. Och deras liv kommer förändras.

Maria:     Ja.

Det är det här jag känner med absorption: beviset för om du har gjort det är ifall ditt liv förändras naturligt utan att du försöker. (Skratt) Det är beviset för om du har gjort det. Om ditt liv inte förändras naturligt utan att du försöker, så betyder det att du inte har gjort det, (skrattar) och du behöver gå iväg och ta reda på någon annan sak eftersom du inte arbetar på den sak som är det faktiska problemet.

Maria:      Javisst, precis, precis. Det är här jag blir väldigt passionerad över ärlighet, uppriktighet inför sig själv, eftersom jag vet hur det är att leva i en fasad och att leva i sinnet, att intala sig själv och försöka bearbeta och använda absorptionsprocessen. Ingen förändras och du känner dig bara demoraliserad.

Ja, och det är bra. (Skratt)

Maria:     Jag håller med. Eftersom det säger dig…

…att du bör bli demoraliserad, du gör fel sak.

Maria:      Du har ännu inte använt utestängandet, du har inte ens tittat på ögonblicksbilden som finns där.

Precis, så på det viset får vi säga: ”Jaha, det faktum att det inte fungerar betyder att jag gjorde fel sak.”

Maria:     Javisst.

Kom ihåg, själen är idiotsäker. Om vi gjorde rätt sak så skulle vi ha förändrats. Om vi har gjort fel sak så har vi inte förändrats. Om inget förändras så har vi uppenbarligen gjort fel sak.

Maria:      Och vi kommer att må fantastiskt bara av att få kontakt med sanningen av vad som är; kanske inte fantastiskt, men det är en känsla som följer med igenkännandet av sanningen.

Tja, jag förmodar att vi kan säga att verkligheten är att vi kommer att känna smärta när emotionella fel frigörs, vi kommer att känna njutning när den emotionella sanningen kommer in och det är det som är det vackra med hur Gud har utformat själen. När emotionella sanningar kommer in i själen så känner vi njutningen som kommer sig av att vi vet den här sanningen nu, och när det emotionella felet frigörs från själen så känner vi den förfärliga smärta som hör samman med felet. Det är så den frigörs, i själva verket. Genom att känna smärtan som hör samman med felet, så frigör det felet. Vi kan inte gå igenom en process utan att känna något, och vi måste vara medvetna om det.

Maria:      Javisst. Okej, så är det något mer du skulle vilja säga om absorptionsprincipen?

Nej, jag tror att huvudsaken är principen att om det inte sker någon förändring så betyder det att jag ännu inte har hittat sanningen, i min själ. Jag kan ha tänkt sanningen men jag har inte hittat sanningen. Jag vet den inte ännu. Vi måste sluta intala oss själva att vi vet saker som vi ännu inte har förändrats i. Vi vet dem inte, vi har bara hört dem, det är allt. Vårt minne kommer ihåg dem, vi har hört dem. De har kommit in i vårt öra och in i vårt minne, men än så länge har inget annat hänt, och tills själen verkligen använder sig av absorptionsprocessen så kommer ingenting hända. (Skratt) Ingenting kommer hända och fem år senare så säger vi: ”Åh, är det inte hemskt. Jag har befunnit mig på vägen med Guds sanning i fem år”, eller vad det kan vara, ”Jag har gjort det här och jag har gjort det där, och ingenting har fungerat.” Tja, ingenting har fungerat eftersom du inte har använt processen ur ett själsbaserat perspektiv. Du har bara hört saker; du kommer bara ihåg saker, upprepar saker som du minns. Det har inte skett någon verklig förändring i din själ. Du hejdar det fortfarande från att ske eftersom om du verkligen engagerar dig i förändringen, så skulle din själ behöva frigöra en hel hög felbaserade saker, du skulle gråta här och känna dig skamsen där, och känna dig arg över det här och känna dig ledsen och rädd över det där. Du skulle gå igenom allt det känslomässiga och allt skulle höra samman med kausala känslor och inte din upproriskhet, inte din önskan om att rättfärdiga din nuvarande inställning. När väl det händer så kommer verklig förändring att hända naturligt och du kommer inte ens behöva försöka förändras, det kommer bara ske. Det kommer bara hända omkring det, det är magiskt. (Skrattar) Om vi kan påminna folk om detta med den här principen så vet åtminstone folk att när saker inte fungerar så måste något gå fel med deras förståelse av vad som pågår inuti dem själva.

Maria:      Japp, och bara uppmuntra folk till att ha en verklig, djupgående uppriktighet mot sig själva.

Självreflektion som verkligen baseras på Guds sanning, inte din egen åsikt. Att verkligen ha en självreflektion som baseras på Guds sanning är väldigt, väldigt annorlunda jämfört med att ha en självreflektion som baseras på din egen åsikt, eftersom de flesta som reflekterar över sig själva baserat på deras egen åsikt tror att allting som de tänker just nu är sant. (Skrattar) Medan när vi väl börjar ha lite självreflektion över Guds inställning och åsikt, så börjar vi se att många av de saker vi tror på är falska, i själva verket, och det är då vi har möjligheten att förändras.

Maria:     Fantastiskt, tack så mycket!