Samtal och frågor om ”Framåtskridande”

Session inspelad den 9 april 2013 i Wilkesdale, Queensland, Australien, där Maria Magdalena ställer frågor och Jesus/A.J. svarar.

Du hittar videon med originalinspelningen nedanför texten.

En svensk PDF-fil öppnas om du klickar här (den går att spara ner till din dator och skriva ut).

Svar:

Maria:      Vi fortsätter vårt samtal kring hur människans själ fungerar och vi har kommit till principen framåtskridande. Jag är här med Jesus och vi ska samtala om och ställa lite frågor om principen framåtskridande.

Jesus: Bra, ska vi läsa den allmänna principen igen?

Maria:     Ja tack.

– ”Framåtskridande är principen att verkligt framåtskridande i själen bara kan uppnås genom en emotionell process, vilken involverar både smärtan som hör samman med felen och njutningen som hör samman med känslorna som hör till sanningen. Om själen förnekar antingen smärtan eller njutningen, eller använder sitt sinne för att förneka smärtan eller njutningen, så kan inte något framåtskridande ske. Ett omedelbart och permanent kännetecken eller indikation på att sanningen har kommit in själen, är att den måste ha haft en emotionell process. (Skratt) Den föreslår också i grund och botten att ett kännetecken på frigörande eller acceptans av felet i själen är att det också måste vara en emotionell process.” Med andra ord så är det en emotionell process att acceptera sanningen och det är en emotionell process att frigöra felet. Du kan inte intellektualisera bort dig själv från din föreställning, alls, aldrig, aldrig någonsin. (Skratt)

Maria:      Och framåtskridande är alltid, alltid emotionellt och det finns inget annat sätt att komma framåt på, i annat fall så dominerar fortfarande det som redan finns i själen, eftersom det enda sättet för saker att lämna själen är genom den emotionella processen.

– Ja. Det är en så viktig sanning att förstå känner jag, att de flesta som har lyssnat i fem eller sex år fortfarande inte har så stor förståelse för detta, processen där vi behöver förstå att vi behöver tillåta smärta och njutning.

De flesta på planeten idag är så beroende av njutning att de inte kan tillåta någon smärta, och problemet med det är att själen ofta är full av smärta från vår barndom, från vår omgivning och vi tillåter inte uttryckandet av den, så det som händer är att smärtnivån inne i själen byggs upp, byggs upp, byggs upp; den når traumatiska nivåer eftersom vi aldrig låter den frigöras. Därigenom så blir hela vårt liv många gånger ganska traumatiskt. Vi tillåter inte frigörandet av de smärtsamma känslorna eftersom vi är beroende av konceptet att vi inte borde behöva känna dem, men de finns inom oss och bara vi kan känna dem. Det är ett problem som jag ser att de flesta står inför. De förstår inte att om vi inte tillåter de smärtsamma känslorna att upplevas, vilket betyder att vi går igenom några smärtsamma känslor, så kommer vi inte gå framåt i utvecklingen. Det kan inte ske någon verklig utveckling och du kan intala dig själv… det finns till och med personer som kanaliserar något annat nu, eller säger… Varje gång jag lär ut det här konceptet så blir folk så utmanade att de vill ta kontakt med en andemänniska som säger dem något annat. De förstår inte att det här är det enda sättet att verkligen utvecklas på, genom att låta dig själv känna både dina smärtsamma och sköna känslor.

Maria:      Jag vet inte, älskling, hur du kan säga det tydligare eller mer bestämt. Jag vet att det kommer till en punkt i ditt framåtskridande, det är i början av framåtskridandet i själva verket, där du emotionellt inser sanningen i det du just har sagt, där du säger…

– Där du ger upp att försöka få det att vara något annat. (Skratt)

Maria:      Du ger bara upp och bara har i bakhuvudet att: ”Förhoppningsvis, det kunde kanske ha blivit, det är fortfarande något, eller hur, som är intellektuellt, den förändringen jag gjorde…”

– ”Kanske det finns ett annat sätt, det måste ju finnas ett annat sätt”, det är det vi fokuserar på hela tiden.

Maria:      Sluta leta efter bevis på något annat. Det kommer till en punkt där du inser emotionellt – du är emotionell när du inser det – där du inser emotionellt att: ”Såvida jag inte är emotionell, såvida inte känslor kommer ur mig, så kommer ingenting förändras permanent i mitt liv.”

Det stämmer. Det är en så avgörande punkt i en persons framåtskridande att den insikten uppstår, och så många personer gör det arroganta antagandet att det inte är fallet, och det spelar ingen roll hur mycket du pratar med dem om det. Faktum är att de flesta inte utvecklas vidare, det spelar ingen roll hur mycket jag har sagt det till dem, de tror det fortfarande inte. Och det är därför… sedan april 2014, för alla som lyssnar på det här just nu, så har vi nyligen påbörjat lite samtal om känslor och hur viktiga känslor är, vikten av att känna känslor, därför att om inte människor verkligen förstår den principen så är det inte möjligt att förändras.

Kärlek är en känsla, som att, vad andra än säger dig så är det en känsla. Det är inte en tanke, det är en känsla, det är en känsla inom dig som motiverar dina handlingar. När du älskar någonting – du går inte bakåt när du vill ta dig framåt när du älskar någonting, när du verkligen älskar så får det dig att agera.

Du förstår, kärleken är en vacker, motiverande känsla och alla förändringar i vårt kärlekstillstånd kommer behöva vara emotionella. De kommer behöva vara det eftersom själva kärleken är en känsla och vi kommer inte förändras om vi försöker övertyga oss själva om något annat. Jag har pratat om det i åratal nu och genomsnittspersonen som kommer till seminarierna tror det fortfarande inte. De tror fortfarande att de kan justera sina liv intellektuellt sett, justera sin hälsa intellektuellt sett, justera sina relationer intellektuellt sett och så vidare, utan att behöva känna en känsla om det, i synnerhet utan att behöva känna någon smärtsam känsla. Vi är så beroende av att bara ha sköna känslor att vi är rädda, vi är skräckslagna inför smärta, och problemet med en person som är skräckslagen inför smärta är att de gör allt, inklusive att orsaka andra smärta, för att förhindra sin egen smärta.

Och det här är ett väldigt ledsamt läge. När vi är villiga att göra vad som helst för att förhindra vår egen smärta, vi är villiga att dra ut i krig, vi är villiga att våldta, mörda, röva, vi är villiga att ljuga, stjäla, fuska, vi är villiga att göra vad som helst i det tillståndet för att förhindra upplevelsen av vår egen smärta, det är ett väldigt farligt tillstånd. Det är i själva verket en av de största farorna på planeten. Nivån av våldsamheter som finns på planeten är nästan direkt följden av en persons individuella önskan om att undvika sin egen smärta. Det är bara ett så ledsamt läge. Vi behöver lära oss hur vi ska hantera och känna smärtan utan att agera på den, och det här är väldigt viktigt.

Maria:      Det är vad som ofta händer, eller hur, att smärtan triggas, eller här i västvärlden är vi sorgligt nog numera så vana vid att uppfylla våra beroenden och att få det vi vill ha. Vi är till och med obekväma med bara lite obehag. Som ifall det blir ett litet avbrott i rutinerna, vi får inte det vi vill ha, så kommer det raseri och upproriskhet till och med av att uppleva bara det. Men det du verkligen säger är att för att vi ska förändras och växa, för att världen ska förändras till det bättre, så måste vi alla lära oss att låta smärtan överväldiga oss snarare än att den triggas och vi försöker förhindra den.

Upplevelsen av vår smärta, hela upplevelsen av den. För de flesta så kommer det kännas väldigt överväldigande eftersom de aldrig har gjort det i hela sitt liv, och då blir det förstås överväldigande i början. Men det är så själen växer. Den måste överväldigas för att kunna växa. Du kan inte växa utan att överväldigas av din känsla av något slag, vare sig det är njutning eller smärta.

Maria:      Det är bara att inse; många av oss är rädda även för att överväldigas av njutning. Det finns många andra rädslor som kan utlösas i processen, och såvida vi inte är ödmjuka inför dem så händer det inte då heller.

Det stämmer. Vi har som en dubbel knockout, om vi säger så, där vi konstruerar vårt liv, vi är så rädda för att överväldigas av smärta och samtidigt söker vi njutning, men inte för mycket, inte för mycket. (Skrattar) Vi försöker kontrollera hur mycket.

Maria:      Det är så här: det finns en bekväm zon och allt där utanför åt något håll utmanar oss emotionellt, och därför undviker vi det och som du sade tidigare rättfärdigar vi rentav ganska bryska beteenden.

Ja, ända fram till att vi dödar människor. Hur många mödrar är villiga att döda sitt eget ofödda barn, enbart för att de kan uppleva lite smärta av att föda barn och behöva ta hand om barnet? Du vet att det händer, vi har dokumenterat att det här händer 50 miljoner gånger om året, där 50 miljoner människor känner på det viset varje år. Det inkluderar inte fäderna som uppmuntrar sådant, så det här är en indikation på att vi är så fokuserade på att undvika smärta att vi är villiga att döda barn för att undvika smärta. Så illa är det här problemet på planeten och vi behöver ändra på det här. Du kan förändra det genom att lära barn hur de kan känna sin egen smärta utan att agera ut den. Om vi hade program i skolorna som lär barn hur de kan känna sin egen smärta utan att agera ut den, så skulle de vid fem eller sex års ålder inte ha någon smärta.

Maria:     Det skulle vara så fantastiskt.

De skulle vara fria från smärta och de skulle bara uppleva smärtan. Eftersom vi är så fokuserade på att undertrycka smärta, även i barnet, så skapar nu barnet i allmänhet när det kommer till tonåren kaos och smärta för andra. Antalet saker som vi är beredda att göra för att undvika smärta är väldigt intensivt. Det är en mycket stor orsak till allt våld på planeten, en stor orsak till alla mord på planeten; alla aborter på planeten och så vidare orsakas av den här önskan om att undvika personlig smärta. Det är ett så hemskt läge, och det förändras inte såvida vi inte börjar se att verkligt framåtskridande enbart kan inträffa när vi tillåter känslan av smärta.

Maria:      Det är så enkelt, det är ett sådant svar. Om alla på planeten bara gjorde den enda saken så skulle planeten förändras på en dag.

Det stämmer, det skulle inte finnas några krig för det skulle inte finnas någon som vill undertrycka sin smärta tillräckligt mycket för att dra ut i krig.

Maria:     Som skulle vilja undvika smärta tillräckligt mycket, japp.

Det skulle inte finnas några krig, det skulle inte finnas några våldtäkter. Det skulle inte finnas någon man som känner så mycket smärta att han ens överväger att göra ett sexuellt övergrepp mot en kvinna, så det skulle inte finnas några våldtäkter eftersom han är villig att gå igenom sina känslor kring detta, hur han känner kring det, hur han behandlades som barn av sin egen mamma kanske, eller vad det kan vara. Han tillåter sig själv att gå igenom de sakerna snarare än att faktiskt ta ut det på en kvinna. Det skulle inte finnas något våld. Någon förolämpar dig och du skulle känna din smärta kring det istället för att slå tillbaka på dem. Några av dem angriper dig med våld; du skulle känna din egen smärta kring det utan att vilja döda dem.

Maria:      Om alla använde sig av den processen med Gud, så skulle sanningen börja komma in i människor överallt och då skulle glädjen multipliceras exponentiellt.

Överallt.

Maria:      Det händer alltid när sanningen absorberas, då finns det glädje där. Saker skulle också vara mer i harmoni med logiken, som vi har talat om förut i det här samtalet.

Ja. Lagarna skulle förändras på en dag, eftersom alla nu skulle tycka att lagarna inte är tillämpliga längre. (Skratt)

Maria:      Du skulle inte ens behöva ändra lagen i en domstol; det skulle bli en ny lag eftersom alla skulle agera efter den lagen och den andra skulle vara överflödig.

Många av lagarna skulle bli överflödiga som en följd av att alla känner sin egen smärta snarare än att agera på den, och det är ett så viktigt meddelande om framåtskridande. De flesta har fortfarande ingen verklig förståelse för hur mycket förändring som blir följden när de verkligen tar till sig det här i sin själ, både för de själva personligen, inte bara för de själva utan också för deras familjer, deras vänner, samhället där de lever, deras arbetsmiljö, allting runtomkring dem. Själva omgivningen kommer förändras som en följd av att de väljer annorlunda.

Maria:      Javisst, och jag ser ofta människor omkring oss som försöker analysera sitt framåtskridande: ”Åh, jag grät över det här, jag tror det handlade om detta, jag tror att det kommer förändra det här.” Genom att göra det här så måste jag lista ut: ”Det är väldigt analytiskt och intellektuellt. Om vi bara litade på de här principerna och bara sade: ”Ja, om jag är villig att vara ärlig och självreflekterande och känna vad som verkligen finns där, och förstå principen att framåtskridande kommer ske om jag bara tillåter känslan som finns där…” då skulle vi inte behöva lägga någon kraft på analyser. Vi skulle bara känna och sanningen skulle komma in i oss. Det är bara tron på ett fel som skapar vår smärta i vilket fall som helst så det kan inte bli mer smärta.

Det förenklar allting. Du behöver inte tänka på det så mycket, du bara fokuserar på att hitta felet och släppa taget om det. Hitta felet, du vet att det finns smärta där, släpp taget om smärtan, känn den. Det enda sättet som du kommer kunna släppa den på är genom att känna den. Du fokuserar på att använda sinnet för att hitta smärtan och känna den, istället för att använda sinnet för att försöka springa ifrån den och göra alla de andra saker vi gör för att försöka komma undan smärtan. Om du verkligen förstod framåtskridandet så skulle du aldrig undvika en enda smärta som du har igen. Du skulle aldrig undvika den.

Maria:      Sorgligt nog så har många av oss många falska föreställningar om vad som kommer hända med oss när vi känner vår smärta, men sanningen är att när vi utvecklas, när vi verkligen utvecklas med hjälp av den här principen och känner våra känslor, så får vi mer klarhet och mer glädje i vårt liv – till och med oavsett vad som händer runtomkring oss. Även om mer rädsla exponeras, även om fler känslor exponeras så finns det fortfarande mer glädje och livskvalitet inom oss, och inom vår relation med Gud.

Det är ett olyckligt faktum med det här. Majoriteten människor känner att det är farligt att känna sin egen smärta, och i själva verket är det farligt att inte göra det. Det är farligt att inte känna din egen smärta. Det kommer i själva verket vara bättre att känna din smärta än att inte göra det. Det är här jag känner att många människors falska föreställningar verkligen knyts fast i hela saken, eller hur? Där de tror att: ”Om jag känner smärta så kommer mitt liv bli värre.” De tror ofta det förstås, och det förhindrar dem att känna sin smärta, vilket betyder att deras liv ironiskt nog blir värre. Jag tycker det här är så olyckligt, att se människor göra allt detta när det är ganska enkelt. Om vi verkligen upplever vår egen smärta och frigör den, den frigörs genom att vi känner den; när det väl händer så sker förändringen automatiskt därefter, du behöver inte försöka. Utöver det så upplever du glädjen i lättnaden av att allting frigörs. Dessutom är det den säkraste platsen du kan befinna dig på. Det är så mycket fokus, märker jag, på hur farligt det är att känna dina känslor. Himmel; antalet gånger som massmedia i Australien och utomlands har kritiserat mig för att lära ut den här läran, det är otroligt hur mycket investeringar som går in i att försöka få människor att inte känna sin smärta.

Maria:      Är det inte galet, du ser dem inte knacka på dörren när det är begravning och rusa in och säga till folk att…

”Känn inte din smärta.”

Maria:      “… Sluta gråta, sluta gråta, det är farligt”, när vi i själva verket bara uppmuntrar folk att göra just det. Varje gång du undertrycker förlusten eller en känsla av rädsla eller en känsla av sorg i ditt förflutna, så tillåt bara den processen nu.

Det stämmer.

Maria:      Det är bara de falska föreställningarna vi har om den processen som i själva verket försätter oss i fara.

Ja och det finns ett enormt stort antal andemänniskor omkring oss som inte vill att vi ska känna vår smärta. Det beror på att det är genom vår smärta som de uppfyller sina egna beroenden.

Maria:     Eller genom vårt undvikande av smärta.

Ja. Genom vårt undvikande av, att försöka komma undan vår smärta, så uppfyller de sina beroenden. De är kraftigt investerade i att säga åt oss att vi inte borde behöva känna vår smärta, och världen är också kraftigt investerad i att säga åt oss att vi inte borde känna vår smärta och varför är det så? Eftersom de vill sälja oss något, de vill sälja oss någon slags produkt som hjälper oss att undvika vår smärta, det är därför de är kraftigt investerade i det. Inte förrän världen kommer bort från investeringen i att hjälpa människor att undvika smärta, och istället gör produkter och tjänster som hjälper oss att gå in i vår smärta på ett kärleksfullt sätt som inte är skadligt, så kommer vi inte få mycket förändring på planeten, ärligt talat.

Maria:     Det hörs att vi är ganska passionerade över den här punkten. (Skrattar)

Ärligt talat är det ett av de största problem vi står inför i lärorna om Guds sanning, eftersom folk tror att de kan absorbera ny sanning utan att göra sig av med det gamla, smärtsamma felet och det kan de inte. Jag kan tala om sanning hela dagen, varje dag, och vi kan ha hundratals timmar med videor varje vecka där vi pratar om ny sanning, och de flesta kommer inte kunna absorbera den in i sin själ eftersom de inte är villiga att känna smärtan i sitt fel. Det är som att knacka på en tegelvägg. Tills det finns en öppning i själen gentemot smärta, vilket är som en dörr i tegelväggen, så kommer ingenting förändras.

Världen kommer inte godta sanningen medan den är så emot att känna smärta, eftersom felet som finns i själen är smärtsamt. Det kommer behöva komma ut, och det kommer behöva komma ut genom att vi upplever den och det finns inga andra alternativ. Det finns inget annat alternativ. Det finns inget annat, tjusigt sätt. Det finns ingen tapping, det finns inget det här, det finns inget det där, det finns ingen reiki, ingen av de sakerna får dig att verkligen komma in i all din kausala sorg och smärta. Du behöver gå igenom det, och när du låter dig själv gå igenom det så kan Guds kärlek komma och bara skölja bort det, så enkelt och lätt. Det är det här som är ledsamt; eftersom vi är så ovilliga att känna smärtan, ger det oss inte möjligheten att känna så mycket av Guds kärlek heller. Det är väldigt sorgligt.

Maria:      Vi vet från andra principer som dominans, att alla våra föreställningar, alla våra tankar, alla våra handlingar; allting kommer baseras kring vad som redan finns i vår själ, så det spelar ingen roll om du försöker hitta den kausala tron och modifiera den och be Gud att vänligen ta bort den, om vi inte tar itu med den kausala känslan som har drivit den tron…

… och såvida vi inte är villiga att känna den och uppleva den…

Maria:      Ja, såvida det inte har försvunnit från oss i en emotionell process, så kommer det dominera vårt liv.

Det stämmer. Jag känner att det här är en av de stora saker människor behöver förstå om sitt framåtskridande. Det här är principerna bakom framåtskridande som är så, så viktiga för en person att förstå. Om de förstod detta så skulle de förstå själen, och den här sortens förståelse av själen varar för evigt.

Det är så själen utvecklas framåt. När du väl har frigjort all din smärta så kommer den enda känslan du upplever därefter vara njutning, så det kommer vara väldigt lätt att lära sig när väl alla känslor om att lära sig bara är sköna, eller hur? Men om du inte är villig att känna smärtan, så kommer i själva verket ingenting av detta att hända, och det är ledsamt. Världen har så mycket smärta och individerna i världen har så mycket smärta, och vi använder aldrig processen där vi känner smärtan och därför sanningen, njutningen i att ta emot sanningen kan inte inträffa för oss och det är också ledsamt. Gud försöker dela med sig av all denna sanning, hela detta överflöd av emotionella upplevelser och sanning som Gud har åt oss att uppleva. Vi kan inte uppleva något av det när vi har ett sådant motstånd inför vår smärta, och då använder vi i själva verket vår vilja för att låsa in vår själs utveckling. Det enda sättet som vår själ kommer att utvecklas på är genom att vi med kraft engagerar oss i en långsam och mycket, mycket smärtsam process, där vi långsamt förändrar varje känsla som vi är ovilliga att känna fullt ut eftersom vi är ovilliga att överväldigas av smärta. Därigenom känner vi ett litet uns av den, känner ett uns av den, känner ett uns av den, gör lite framsteg eftersom vi varje gång känner ett uns av den, men det tar hundratals om inte tusentals år för människor att göra den sortens framsteg, när våra framsteg kan göras på tio år eller femton, tjugo år. Till och med på Jorden kan det ta femton, tjugo år att utvecklas och bli enig med Gud och utan smärta, så varför skulle du undvika den processen när det kan ta tusentals år att göra på det andra viset? Det är inte alls begripligt för mig. Det här är något jag har observerat mycket i andevärlden, uppenbarligen; människor som gör valet att undvika smärta, undvika smärta, undvika smärta. Förhoppningsvis med en av de saker vi försöker visa människor så; vi har gått igenom mängder av personlig smärta och vi har fortfarande mer personlig smärta att gå igenom, och varje gång vi gör det så känner vi oss lyckligare i slutänden. Det är en uppvisning av sanningen i det vi lär ut.

Maria:     Javisst, tack älskling för att du har pratat om det här med mig.

Inga problem. Jag förmodar att det här är slutet på vår session idag vad gäller att känna de här sakerna om människans själ. Vi har fortfarande tre till punkter att prata om kring detta. Vi gör det i vår nästa session om människans själ som vi hoppas blir nästa vecka, så tack för er tid!

Maria:     Japp. Vi hoppas att ni tyckte om det.

Vi hoppas att ni tyckte om det och tack igen till Igor bakom vår förstakamera där och Lena bakom den andra kameran för att ni har spelat in våra sessioner idag åt oss, tack hör ni.