Samtal och frågor om “Närvaro”

Session inspelad den 15 april 2013 i Wilkesdale, Queensland, Australien, där Maria Magdalena/Mary ställer frågor och Jesus/A.J. svarar.

Du hittar videon med originalinspelningen nedanför texten.

En svensk PDF-fil öppnas om du klickar här (den går att spara ner till din dator och skriva ut).

Svar:

Maria:      Vi fortsätter vårt samtal om ”Hur människans själ fungerar”. Jag är här med Jesus, och vi har kommit till närvaroprincipen, så Jesus, kan du berätta för oss var närvaroprincipen handlar om?

Jesus: Tja, jag tänkte att jag bara skulle läsa mina anteckningar först för alla, sedan kanske vi går igenom anteckningarna en i taget igen.

Vi har på oss andra färger för det är faktiskt en annan dag. (Skratt) Vi pratade för mycket igår, så uppenbarligen är det orsaken till att vi har andra färger på oss idag. Det är inte som att vi bytte kläder efter halva dagen.

Närvaro är principen att för att sanningen ska kunna vara närvarande och absorberas av själen, så behöver också kärleken vara närvarande. Den pratar i själva verket om närvaron av kärlek, och en person som har sanning inom sig, som hedrar den kärleksfulla principen med själens fria vilja, och som önskar dela med sig av lite sanning, så skulle den personen under alla omständigheter:

A. Kunna säga dig sanningen om dig själv, om de har lärt sig samma sanning om sig själva, och den sanningen finns i deras själ. Med andra ord ser jag ganska ofta människor som försöker dela en sanning med andra, men de har ännu inte lärt sig den sanningen själva, vilket betyder att dom inte har någon aning om vad de pratar om egentligen.

B. Kommer kunna beskriva sanningen logiskt och definierar hur det är sanningen. Med andra ord så har den djup själsbaserad förståelse, vilken kommer trigga igång deras intellektuella logik, och de kommer kunna beskriva logiskt för dig varför saken de delar med dig är sanningen.

C. De kommer kunna tala om för dig varför feltillståndet finns i dig. Med andra ord om de har utvecklats på riktigt i kärlek, så kommer de kunna känna vad som pågår i ditt liv. De kommer kunna känna vad källan till dina frågor eller problem är, och det de kommer kunna göra det är att de berättar vad den underliggande orsaken är. De skulle vilja göra det, de skulle vilja dela det med dig eftersom de älskar dig. Det skulle inte vara ett angrepp på dig, det skulle vara ett delande av det de vet om dig, baserat på vad de kan känna från dig, som du kanske inte kan känna från dig själv.

D. Kommer kunna visa dig hur du får bort feltillståndet. Med andra ord kommer de kunna säga till dig att: ”Det är det här du behöver göra om du verkligen ska ta itu med just det här problemet.” Med andra ord så kommer de vilja hjälpa dig att ta itu med problemet. De kommer inte bara angripa dig med det faktumet att du har ett, och sedan lämna dig stående mitt i alla förfärliga känslor om dig själv utan att visa dig vad den potentiella lösningen är, på just det här problemet.

E. Kommer vilja göra allt det ovanstående samtidigt som de hedrar din fria vilja. Med andra ord, om du sade att: ”Jag vill inte höra mer”, så skulle de sluta. De skulle inte fortsätta eller fortsätta angripa, eller fortsätta med att vara bombastiska eller gåpåiga med informationen, de skulle omedelbart hedra din fria vilja.

Maria:      Det andra sättet jag ser som vi ofta kan avgöra att en person inte har en närvaro av kärlek medan de talar, och därför inte har den sanningen inom sig, är att de ofta försöker manipulera personens vilja till att sluta göra det de gör. Så de är… ”Jag säger det här till dig så att du slutar med det där.”

– Det stämmer, och genast är det helt ur harmoni med kärleken. Och sedan är den sista punkten:

F: Kärlek, medkänsla och förståelse kommer vara närvarande och i deras själ medan de utför alla ovanstående handlingar.

Med andra ord så känner de kärlek till dig, medkänsla för dig och de förstår det mesta, om inte allt, av vad som pågår för dig under den här processen med att dela sanningen.

Det här är en indikation på att personen, först och främst, är ganska välutvecklad i kärlek, men för det andra också är intresserad av att älska dig medan de delar sanningen med dig. De flesta är inte på det här viset, förstås. För de flesta så finns det väldigt personliga motiv till att dela ”sanningen” med andra människor. Med andra ord så motiveras de personligen på ett själviskt plan, de gör det för att försöka hindra något från att hända inom dig som påverkar deras liv, snarare än att göra det för att hjälpa dig eftersom du vill ha hjälp. De flesta är inte i det tillståndet där de gör sådana saker.

Maria:      Ja. Det är också sant att vi kanske säger sanningen bara för att vi älskar sanningen, och för att hedra sanningen i den situationen, eller hur? Det kanske inte är specifikt att: ”Jag säger det här till dig och nu ska jag hjälpa dig igenom hela den här stora saken”, men om sanningen bor inom mig så kommer jag kunna säga den med kärlek och kunna hjälpa den personen, om de är uppriktiga om att vilja ha hjälp.

– Det finns gånger när en person befinner sig i en situation där ingen i rummet vill ha någon sanning, men för att hedra sanningen själva så måste de säga den, men de skulle inte säga den för att försöka ändra på någon, eller försöka manipulera någon, eller försöka få någon annan att må dåligt över sig själva, eller försöka döma någon av någon annan orsak. De skulle göra det bara för att de måste stanna kvar i ett tillstånd av sanning i just den situationen.

Det är också bara när någonting blir väldigt, väldigt kärlekslöst som du skulle överväga att göra det. Med andra ord, om alla på platsen var ganska kärlekslösa mot varandra, och det pågick en massa andra saker men de allihop ville ha de här händelserna, och du var i situationen men befann dig i ett tillstånd av sanningen, så är det en stor sannolikhet att du bara skulle sitta i situationen och observera vad som pågick. Du skulle inte säga något, ingen där vill veta något från dig, och de vill alla förbli i det tillståndet som de är i just nu, och det har ingen inverkan på dig såvida de inte blandar in dig personligen.

Om de blandar in dig personligen så kan det vara en annan slags händelse, där du säger att: ”Tja, jag kan inte hålla med om det. Jag är nöjd med att sitta här och lyssna på alla, men jag kan inte hålla med om det eftersom… ” Det kanske kommer ut, men det skulle förmodligen bara behövas om du tillfrågades.

Om alla började angripa dig i det läget, så skulle personen som är i harmoni med kärlek och sanning uppenbarligen säga: ”Ni allihop går över styr nu. Ni angriper mig nu på grund av min situation. Jag har inte angripit er även om jag inte håller med er. Det här är en indikation för mig på att ni inte är särskilt kärleksfulla. Jag behöver egentligen inte lyssna på er, och i själva verket så tycker jag att det är dags för mig att gå härifrån, snarare än att stå ut med den här sortens saker från er.”

Du skulle, återigen, inte bli arg eller krävande eller förvänta dig att de förändras, eller någon av de sakerna. Du skulle ha medkänsla för det faktum att de vill förbli i just det tillståndet, och du skulle inte känna dig bättre än dem eller någon av de sakerna. Du skulle inte bara säga: ”Nej, jag kan inte göra det här i den här situationen, för medan ni angriper mig så är ni inte särskilt trevliga mot mig, och det är något jag inte kan tillåta.” Sedan skulle du förmodligen lämna situationen.

En person i sanning har ofta väldigt, väldigt mycket kontakt med sig själva. De är inte arga på alla hela tiden, och inte bittra mot alla hela tiden. Det är väldigt sällsynt för dem… när du väl är enig med Gud i kärlek så blir du aldrig inblandad i bittra samtal eller anklagelser, för det finns inget behov av det. Om en person har ett så stort motstånd mot sanning, så finns det uppenbarligen inget behov för dig att vara en del av det, och under de omständigheterna så skulle vara fullständigt tyst, vilket är som de situationer som omgav min död under det första århundradet. Det är orsaken till att jag var fullständigt tyst, eftersom i det läget ville inte någon höra sanningen. Ingen ville lyssna på vad jag hade att säga, ingen brydde sig om att jag var där för att de tvingade mig. Det fanns inget jag kunde göra med det såvida jag inte tog till våld, så det enda alternativet jag hade var att inte tala, så det gjorde jag inte.

Ibland så pratar inte en person som lever i harmoni med sanningen, oavsett provokation.

Maria:      För att summer det du just har pratat om här, så säger du i själva verket att när en sanning har absorberats i oss…

Ja, det är det vi pratar om. Om det är inuti din själ, ja.

Maria:      … sedan, närhelst vi är i någon situation så kommer kärleken när det gäller den sanningen vägleda oss. Vi kommer att ha en kärleksfull inställning till sanningen, så vi kommer inte tvinga igenom den och kommer inte vara arga över den.

Kommer inte vara arga över själva sanningen, eller det faktum att andra personer har fel om den sanningen.

Maria:      Vi kommer inte försöka tvinga den på andra, men när vi sedan presenterar den sanningen så finns det alltid kärlek inom oss, och vi kommer vara tydliga och lugna, och vi kommer att ha ett logiskt uttryck och samtal om det, om det skulle välkomnas.

Vi skulle ha medkänsla, ovanpå detta, för människorna som lyssnar, och deras tillstånd, och det faktum att de kanske inte förstår vad vi pratar om. Ibland har vi haft ganska långa samtal med dem medan vi försökt förklara, och den enda gången vi har lämnat de samtalen, förmodligen, eller bett dem gå om vi haft kontroll över rummet eller huset eller vad det kan ha varit, skulle vara om de blivit kärlekslösa i sina handlingar mot oss. Sedan skulle vi självklart säga: ”Saker är inte i harmoni med kärlek så jag kan inte vara här.” Men inte ens det skulle vara en arg reaktion. När vi väl är eniga med Gud så skulle det inte vara det.

Vi kan jämföra det med en person som inte har närvaron, om vi uttrycker det så, eller inte förstår närvaron. En person som inte har sanning inom sig, som inte hedrar den kärleksfulla principen med själens fria vilja, och som önskar dela med sig av någon ”sanning” i någon situation, kommer i allmänhet försöka angripa eller nedvärdera dig med sin sanning. Det är något helt annat, det är nu en kärlekslös handling. De kanske vet något om dig, de kanske till och med vet något som du försöker hålla hemligt eller något, eller som du skäms över, och de tar avsiktligt upp just den saken för att du ska må sämre. Det är deras syfte, det är deras underliggande mål. Deras underliggande mål är att få dig att må sämre.

Det är en indikation på att en person inte har kärlek i sig alls, och som inte förstår närvaroprincipen. De kommer försöka förminska eller förödmjuka dig med sin sanning. De kommer inte ha någon logisk uppfattning eller koncept om varför deras sanning är vad de tror är sanningen. De kommer inte kunna berätta för dig varför feltillståndet finns inom dig för de har ingen aning, och högst sannolikt så har befinner de sig själva i ett värre tillstånd. De kommer inte kunna, eller vilja, visa dig hur du kan ta bort feltillståndet, för i grund och botten så bryr de sig inte om det faktum att det existerar. De vill bara belysa det för att kunna angripa dig. De bryr sig inte om att du har det tillståndet, och de bryr sig heller inte om att hjälpa dig få bort det. De har i själva verket ingen avsikt att hjälpa dig ta bort det. De skulle vilja att det var värre, vilket är vad de försöker skapa eller uppnå. De försöker få dig att må sämre, och därför få ett värre tillstånd.

Du ser mycket av den här sortens inställning i intervjuer i massmedia. De lägger ständigt ut krokar för människor så att de ska få reaktionen i den andra personen. Det indikerar en person som inte vill ha sanningen. En person i massmedia som vill ha sanningen lägger inte ut krokar för folk. De kommer se motståndet och påpekar det kanske, men de lägger inte ut någon krok, oh försöker trigga dem till raseri eller ilska eller någon annan känsla. De skulle inte låta personen säga: ”Åh, jag vill inte besvara det.” De skulle säga: ”Okej”, och fortsätta till nästa fråga, och bara låta kommentaren om att personen inte vill svara tala för sig själv. I själva verket så finns det inte många människor i massmedia som är på det viset, som gör så.

Personen med felet hedrar inte din fria vilja att acceptera eller avfärda den sanning som ges. Med andra ord hedrar de inte din fria vilja, ofta inte ens kring att tala eller inte. Om de låter dig tala så hedrar de inte din fria vilja att säga: ”Nej, jag håller inte med”, eller att inte stå i harmoni med vad de tror. Det är en del av problemet, och de kommer inte kunna göra något av det ovanstående med medkänsla, kärlek och förståelse eftersom kärlek, medkänsla och förståelse inte finns närvarande i deras själ.

När vi undersöker den här aspekten med närvaro, så handlar det i själva verket om närvaro av kärlek. En person kan inte vara närvaron av kärlek om inte kärlek finns inom dem i någon grad, och det är därför de flesta har problem med just den här aspekten av själen. De har ofta ingen närvaro av kärlek inom sig, inte ens om de söker efter sanning. Många gånger finns det inte så mycket närvar av kärlek inom dem, så de blir väldigt arga, krävande, har hårda förväntningar och därmed kan inte någon sanning komma in i dem, egentligen. Inte heller kan sanning tas upp utan att också samtalas om det emotionella tillstånd som hindrar sanningen från att komma in i dem.

Maria:      Låt oss prata om detta då, för nu börjar vi prata om något annat. Du säger i själva verket att om en sanning finns i vår själ, så kommer kärleken finnas med den sanningen, i förhållande till den sanningen.

Om den verkligen finns i vår själ, om det inte bara är en intellektuell idé. Det är det som är problemet för många. Det är bara en intellektuell idé, och det har inte kommit in i deras själ ännu, så det är inte något deras själ verkligen känner. Det är något som de tror är ett bra koncept, som de har hedrat, genom sitt intellekt. För det finns inte i deras själ, eftersom det inte är något som finns inuti dem, så har de en tendens att relatera till en hel hög med information, en hel hög av det de tror är sant, men det finns ingen kärlek alls i dem som gör att de kan prata om sanningen med sig själva. De själva kommer inte kunna ta emot vad som sägs.

Vi har sett många exempel på det här. Om människor såg på en del av de intervjuer vi har varit med i så skulle du se många exempel på det här. Det var en ung man som kom för att intervjua oss i vårt hem, och efter ett tag gick han iväg från intervjun. Den främsta orsaken till att han gjorde det var att det inte fanns någon närvaro i honom, ingen kärleksnärvaro i honom. Han hade ingen önskan att få veta något alls om sanningen. Det handlade helt om andra, beroenderelaterade känslor som han försökte tillgodose, och därför var det omöjligt att dela någon sanning med honom, vare sig den var personlig eller… du kunde se, att även om det inte var personligt, så var han där och tänkte på andra saker. Han lyssnade inte ens på samtalet, ingenting gick in i honom. Ett sådant samtal är meningslöst. Sedan, så klart, när det blev personligt, så blev han defensiv, arg och full av motstånd och allt sådant, och påbörjade ett personligt angrepp mot mig, och så vidare. Det är en annan indikation på att det inte finns någon önskan i mannen om någon närvaro, att det inte finns någon önskan om att älska medan det pågår.

Maria:      Det är här du har pratat mycket om att förhålla sig till sanningen, och hur kärleken är närvarande, när vi relaterar till sanningen, om den finns i vår själ. Nu börjar du prata om hur vi tar emot sanningen, och hur närvaron eller bristen på närvaro av kärlek påverkar mottagandet av sanning. Du säger, att såvida det inte finns en närvaro av kärlek inom oss…

… eller åtminstone en önskan om att älska inom oss.

Maria:      Ja, så om vi kan prata om vad som behöver vara närvarande för att vi ska kunna ta emot sanning.

Tja, det är kärlek som behöver vara närvarande för att vi ska kunna ta emot kärlek. Jag tror att vi har gjort det tydligt, men jag känner att det finns aspekter av kärlek, och det är det du frågar egentligen.

En del av aspekterna av kärlek är öppna för ett nytt koncept; det är en aspekt av kärlek. Att vara öppen för det faktumet att det kan finnas ett känslomässigt problem är en aspekt av kärlek. Att vara öppen för det faktumet att du kan ha ett motstånd mot samtalet om viss information är en aspekt av kärlek.

Om du inte är öppen för sådana saker, så finns det ingen kärleksaspekt i dig, eller önskan om att älska. Därför är det omöjligt att verkligen dela sanningen med en person som är på det viset. De enda omständigheterna där du skulle göra det är om de var i ditt sällskap. Då skulle du göra det, eller om de var i ditt hem, vilket var fallet med den här mannen. Han var i mitt hem. Om jag var hemma hos honom, så skulle jag ha gjort något helt annat.

Det är förmodligen de enda gångerna som du skulle göra det, om du hade kontroll över situationen ur ett omgivningsmässigt perspektiv. De andra gångerna skulle du förmodligen bara vara tyst, eftersom du vet att inget du säger är önskat ändå, så du skulle förmodligen inte engagera dig. Det enda de förmodligen skulle fråga när du gått är: ”Jaha, den mannen var en ganska tyst man, jag lärde inte känna honom särskilt väl”. (Skratt)

Maria:      Jag har varit med dig i sociala situationer där folk har sagt så till mig efteråt. ”Wow, han säger inte mycket”, och självklart vet jag att du är är väldigt känslig inför viljan hos alla runtom dig. Om de inte vill höra på dig, så pratar du inte med dem. Jag tycker ofta det är lustigt att folk har en uppfattning om att du kommer vara på ett visst vis i en social situation.

När vi delar med oss inför publik så gör vi det antagandet, och det är ett giltigt antagande, att folk som kommer för att lyssna på oss vill lära sig om kärlek. När vi kommer till en social situation så gör jag aldrig det antagandet. Jag säger alltid: ”Jaha, vad händer här? Vilka känslor är det som kommer från dem?” Om känslorna som kommer från dem är att de inte vill höra något alls från mig, så säger jag ingenting. Ibland har vi hela kvällar när jag inte säger något. De ställer en massa frågor till dig eftersom de är intresserade av dig, men de är inte intresserade av mig, så jag säger ingenting. Sean går de därifrån och säger: ”Han var ganska tystlåten. Jag undrar vad det var med honom”, och jag säger: ”Tja, de kunde ha frågat mig det, och jag kunde ha berättat för dem, men de ville inte ens veta det”. (Skratt) En person som är närvarande med kärlek skulle automatiskt vara känslig för de sakerna.

Maria:      Den här aspekten med närvaro och sanning, och förhållandet mellan närvaron av kärlek och närvaron av sanning, att om kärleken inte är närvarande så är det i själva verket omöjligt att återspegla sanningen, om du ska hedra…

Ja. Egentligen, allt du gör där återspeglar ett intellektuellt koncept från en minnesbaserad idé som du har hört från någon du gillar. Du återspeglar den egentligen inte från vad ditt verkliga tillstånd är. Det är inte något du faktiskt vet. Det är inte något du faktiskt praktiserar, och det är nästan hyckleri, eftersom det bara är ett intellektuellt koncept du delar med dig av till en annan person, som du själv inte har något själsperspektiv på, du har ännu inte absorberat det i din själ.

Du delar liksom något som du bara tycker är en jättebra idé, och sedan blir du upprörd över det när någon inte accepterar den, vilket i själva verket är din själs verkliga tillstånd, eftersom när du blir upprörd över att någon inte accepterar det, så bevisar du att din själs verkliga tillstånd till och med är mycket mörkare än vad du trodde att det var innan du började dela med dig av det.

Jag känner att många människor inte förstår den här principen med kärleksbaserade interaktioner. När du är närvarande i kärlek, och det här är själens aspekt, kärleken måste finnas i din själ för att vara närvarande i kärlek, den kan inte bara vara ett intellektuellt koncept, den måste vara något som faktiskt drivs av en verklig känsla i din själ, för om den inte är det så kommer du halka på vägen. Förr eller senare så kommer de säga något som får dig att se rött, och du säger något tillbaka och så ”Pang”, så är du utanför din intellektuella fasad och inne i din själs verkliga tillstånd. När du verkligen känner verklig närvaro, och du känner känslan av kärlek inom dig, så gör du inte så.

Maria:      Jag vill bara prata med dig om ditt uttryck: ”När vi är närvarande i kärlek; när vi har verklig närvaro”. Jag blir lite petig där, för det finns så mycket som jag skulle kalla new age-filosofier som pratar om närvaro och att vara en närvaro av kärlek.

Ja, och jag pratar inte om några av de sagoaktiga koncepten eller idéerna här. (Skratt)

Maria:      Du pratar i själva verket bara om när kärleken är närvarande inom oss. Är det det du säger?

Det stämmer. Kärlek måste finnas i din själ. Den måste finnas inom dig. När kärleken finns inom dig, då kan du vara kärleksfull mot andra människor. Du kan inte tillverka en idé eller ett koncept om kärlek och vara kärleksfull mot någon om kärleken inte finns inom dig.

Vanligen har nu alla någon grad av kärlek inom sig i viss omfattning. När jag säger: ”någon grad av kärlek” så finns det vissa omständigheter och situationer där det inte finns något motstånd mot kärlek, och det har funnits en viss absorption av sanning, där de är ganska avslappnade och klarar att visa eller demonstrera någon slags kärlek till varandra.

Genomsnittspersonen i Australien dricker till exempel en del, när han träffar sina kompisar så träffas de allihop och tar sig lite att dricka, vanligen är många av dem rätt så kärleksfulla mot varandra vid det laget, ibland till och med mer kärleksfulla än de skulle ha varit innan de tog drinken, eftersom drinken liksom har lossat på deras känslor lite. Nu börjar de visa på några av sina verkliga känslor för varandra, vilket ibland är rätt så kärleksfullt och kompisaktigt, och det är därför många av dem älskar att träffas och ta sig en drink, eftersom det är då de känner lite kärlek flöda sinsemellan.

Det krävs förstås ett beroende innan det händer, men så snart någon av dem börjar säga något som den andre inte håller med om, eftersom de är uppsmörja, om vi säger så, av alkoholen, så går de nu snabbt från lite närvaro av kärlek till ingen närvaro alls av kärlek. Nu är de arga på varandra och slåss nästan och ibland sårar de varandra. Det är därför det växlar så snabbt – eftersom på ett område så kan du vara närvarande i kärlek eller ha lite kärlek närvarande, men på ett annat område så kan du inte ha någon alls. Så snart det specifika ämnet triggas igång så är du inte alls kärleksfull.

En person som har vuxit i kärlek är närvarande i kärlek på fler och fler områden, tills så småningom, när du är enig med Gud, så är du närvarande med kärlek på alla områden. Det finns inte ett enda område som en person kan ta upp med dig som gör dig upprörd, som får dig att känna dig stressad, som gör dig arg, som får dig att känna dig rädd, ingen av de sakerna. Det är vad som händer när du blir enig med Gud. Fram till dess är du en person som utvecklas. Du utvecklas med din själ, du lär dig hur du ska bli på det viset, men det är bara när kärleken finns inom dig som du verkligen är på det viset på alla områden.

Maria:      Många andra principer som vi har pratat om i den här serien har handlat om hur vi får in kärleken i vår själ på vissa områden, eller hur? Det här med absorption och motstånd, alla de principerna påverkar hur vi faktiskt kan bli mer närvarande i kärlek.

Ja. I exemplet jag gav – kanske om vi kan ge ett exempel – om de två killarna träffas för att dricka lite, känna sig som riktiga kompisar, känna en hel del kärlek flöda mellan sig, de gillar verkligen varandras sällskap, och sedan tas ett ämne upp som en av dem inte gillar, han blir helt upprörd och arg och börjar ta ut sin ilska och sitt raseri på den andre; tja det är en indikation på att just det ämnet för just den mannen, där har han massor av motstånd. Det har inte skett någon själsabsorption alls av sanning på det området, och uppenbarligen har han mängder av utestängande känslor som utestänger all själsabsorption av sanning på det området. Hans verkliga tillstånd på det området kommer dominera honom och på grund av hans alkoholintag så har han mindre fasad. Det verkliga området dominerar honom utan fasad nu, så han engagerar sig i ett ilsket utbyte. Det är en indikation på att sanningen inte finns i hans själ på det området. Även om han hade tagit en drink, om sanningen fanns i hans själ på det området så skulle han inte ha blivit arg över det ämnet, oavsett hur utmanande ämnet än är.

Maria:      Så min förståelse av det här är i princip att när sanningen tas emot i själen, inte bara i intellektet, så är också kärleken närvarande eller kommer till oss när vi presenterar den här sanningen. Det är det första vi har slagit fast.

Hm, kan jag också ta upp en annan relation där kanske? För det är väldigt viktigt att folk förstår förhållandet mellan sanning och kärlek en del.

Kom ihåg att sanningen öppnar upp ditt hjärta för kärlek. Kom ihåg att ödmjukhet öppnar upp ditt hjärta för sanning, och sanning öppnar upp ditt hjärta för kärlek, så om du har absorberat en sanning in i din själ, så är det högst sannolikt, om den verkligen är där, att du också har låtit en del kärlek flöda in i dig om det ämnet, tack vare hur sanningen är en dörröppning till kärleken.

Det betyder att om du har tillåtit lite sanning om ett ämne att flöda in i din själ, så är det högst sannolikt att du också kommer känna en del kärlek på just det området i din själ. Det här är orsaken till att de två ofta går hand i hand om de finns i din själ. Om kärlek och sanning är separerade inom dig, och du bara utgår från intellektuella idéer, och det är uppenbart att det inte finns någon kärlek i din själ i det ämnet, så betyder det att du förmodligen inte har absorberat sanningen i själen om det ämnet. Det har heller inte kunnat flöda in någon kärlek i din själ om det ämnet, så det bästa du kan göra är att hitta det emotionella motståndet som finns i din själ om det ämnet, och arbeta dig igenom de emotionella orsakerna, eller de emotionella känslorna, som fick dig att stänga ut de känslorna i din vardag.

Maria:      Men du säger också där, att även då en viss sanning kanske inte finns i vår själ om ett visst ämne, så om kärleken finns närvarande på andra sätt, genom vår önskan om att växa, eller genom vår önskan om att åtminstone ta emot sanning som vi ännu inte har fått, så skapar det nästan ett kärleksfullt tillstånd för sanningen att komma in i oss, och utan den sanningen så blir det bara ett intellektuellt samtal.

Allt vi i själva verket gör utan att kärleken är närvarande i själen, och utan att sanningen är närvarande i själen, så är allt vi gör bara framsprunget ur minnesbaserade, intellektuella tankar. Med andra ord finns det saker som har kommit in i vårt sinne, som vi kommer ihåg, och som vi till och med ur sinnets perspektiv gillar som koncept, men som vi personligen ännu inte praktiserar i vårt hjärta, i vår själ. Vi är fullständigt ur fas med dem i själva verket, och faktum är ibland, eftersom vi älskar fasader på Jorden, att det finns en tendens att faktiskt gilla det tillståndet, där själen är i ett helt annat skick än vad intellektet tenderar att indikera, till och med inför oss själva.

Vi behöver förstå skillnaden mellan de två tillstånden innan vi gör några framsteg. Medan själen befinner sig i ett motstånd mot sanningen, och medan den är i ett tillstånd där den utestänger absorptionen av nya sanningar och kärlek, så spelar det ingen roll hur mycket vi pratar om kärlek, och det spelar ingen roll hur mycket vi tänker på kärlek, och det spelar ingen roll hur mycket vi läser om det, det spelar ingen roll hur mycket vi så kallat delar med oss av vårt liv till andra, så kommer det inte finnas någon kärlek som kommer från vår själ, och tills vi tar bort motståndet så kommer det vara på det viset. Om vi inte tar bort det på hundra år, så kommer det vara på det viset i hundra år.

Maria:      Ibland skojar jag med dig, om att folk ser på dig som en google-maskin, för ibland är vi i situationer där folk hela tiden ställer frågor till dig.

Fråga efter fråga efter fråga.

Maria:      Om universum, om Gud, om andevärlden, till och med om personliga framsteg, men det finns ingen önskan närvarande om att verkligen ta emot svaren på ett känslomässigt vis.

Ja. Det är ganska lustigt ibland, för du vet känslan är ganska stark, du kan känna den ganska starkt efter ett tag. Du kan känna att personen inte har någon önskan om att höra svaret. Det finns ingen kärlek i dem som ställer frågan, och det finns ingen önskan efter att de ska få en personlig förändring av att få svaret på frågan. De ställer bara frågan, och den enda orsaken till att jag besvarar de frågorna i allmänhet i en gruppmiljö, är att jag kan känna att andra personer bland åhörarna har en känsla av att de skulle vilja veta svaret på frågan, och de vill på något vis ta itu med problemet emotionellt, och då delar jag med mig.

Om jag känner att ingen i gruppen, eller väldigt få personer i gruppen vill höra svaret på den frågan, så fokuserar jag på personen som ställde frågan, på deras känslomässiga tillstånd, vad som pågår för dem, om varför de fortsätter ge mig en kaskad av frågor, och behandlar mig som om jag vore en maskin, samtidigt som de inte vill veta, eller känna kring något av svaren jag ger dem.

Maria:      Ja, det kan nästan vara en slags beroende, eller hur? Att bara använda intellektet kring vår utveckling, för att hjälpa oss undvika var vi verkligen befinner oss. Den vet jag.

Ja. Jag märker att många som ställer frågor ställer frågor i sitt beroende, om det är utifrån deras rädsla, utifrån deras skam. I en del fall besvarar jag de frågorna, eftersom jag känner att det finns ett problem här för dem som de behöver ta itu med. Om de kan ta upp det och jag kan förklara det, så är det att vara vänlig mot dem. Det drivs ibland också av en del andemänniskor som vill veta svaret på sådana frågor, så jag känner att nu har jag en giltig orsak att besvara frågan, men när jag känner att det bara är en kaskad av frågor, för att få information som bidrar till vissa beroenden som de har, eller för att uppfylla vissa beroenden som de har, så känner jag att: ”Nej, nu behöver vi fokusera på beroendet”, eftersom om jag inte fokuserar på beroendet, så innebär utestängandeaspekten att de inte kommer absorbera något som jag säger till dem. Det är som att prata med en vägg av tegelsten. Ur mitt perspektiv är det så det verkligen känns, det känns verkligen som att du bankar huvudet mot en tegelstensvägg (skratt), utan resultat. Det är så det är, att prata med en del personer, när det gäller att ge dem ett svar på frågorna de ställer.

Maria:      Okej, så om vi pratar om principen från en annan vinkel nu, på så vis att vi kan börja analysera det som läggs fram för oss? Utifrån vad du har sagt, om vi hör något från någon och kärleken inte är närvarande, hur hanterar vi då den situationen?

Tja, om vi hör information från andra personer där kärleken inte är närvarande, så har de uppenbarligen motivationen inom sig att ta upp den här informationen för att angripa oss på något vis, eller för att förödmjuka oss på något vis, eller för att nedvärdera oss på något vis, eller av någon annan orsak, eller så tar de upp informationen för att uppfylla ett av sina egna beroenden, vilket i själva verket är en självisk handling.

Först behöver vi se på två saker. En sak vi behöver titta på är varför vi får sådana kommentarer och den kritiken. Du förstår det finns uppenbarligen en aspekt av kärlek till oss själva, som gör att vi absorberar felbaserade känslor från andra personer, och kom ihåg, om det finns ett fel inom oss som utestänger sanningen från att komma in, eller om ingen sanning finns i oss som utestänger ett fel från att komma in, så kommer de här felen, där andra personer behandlar oss illa och vi accepterar att de behandlar oss illa, att komma in i oss.

Det är väldigt viktigt för oss i de situationerna att förstå att uppenbarligen, om jag accepterar något som inte ges till mig i kärlek, och det inte ges till mig med en önskan om att förbättra, och det inte förklaras, och det inte är någon av alla de sakerna vi räknade upp i den första sektionen om närvaro, så kan vi säga till oss själva att: ”Jaha, uppenbarligen så är det något som pågår här, och jag tillåter en viss misshandel nu.

Och det spelar ingen roll vad personen säger, eller vad de tror att de säger, det spelar ingen roll vad de säger. Om jag tillåter misshandeln, så finns det uppenbarligen en lärdom att dra här för mig, om varför jag tillåter en felbaserad, kärlekslös känsla att komma in i mig hela tiden, och varför jag tillåter mig själv att vara i en situation hela tiden där jag blir angripen.”

Det finns tillfällen då du tänker på problemen, där det kan finnas en orsak, och det är att visa för andra människor som är där, eller andra människor som ser på, men det är de enda orsakerna till att du skulle stanna, och till och med då behöver du vara försiktig så att du inte offrar dig själv för att andra ska lära sig något.

Vi skulle behöva analysera varför vi sitter där och tillåter den här spärrelden, och vad som verkligen pågår, därför att för det mesta när vi är i en situation där inte kärleken är närvarande, och vi tillåter en spärreld av information att nå oss, så är det vanligen för att personen som ger oss spärrelden manipulerar oss emotionellt på något vis, eller försöker göra det. De försöker få fram ett svar i oss som de känner att de önskar få fram, med andra ord så försöker de driva oss till en viss punkt, om det är en punkt där vi håller med eller om det är en punkt där vi blir arga, eller rasande, eller någon annan känsla som inte är kärleksfull.

Det skulle till och med vara kärlekslöst att hålla med dem under de omständigheterna. Det är därför vi behöver vara väldigt försiktiga så att vi inte manipuleras känslomässigt av en person som är kärlekslös, som citerar någon intellektuell idé eller ett koncept som är sant för oss, och använder det som en ursäkt för att vara kärlekslösa mot oss.

Om jag kan ge ett exempel: En representant från massmedia sade till mig att han kunde misshandla mig så mycket han ville, för om jag var Jesus så skulle jag förlåta honom. Det är ett exempel på en person som är känslomässigt manipulativ, som inte förstår principen om förlåtelse i sin egen själ, och som inte har någon önskan alls om att älska. Han är villig att angripa en annan person, och sedan använda en ”sanning” som han har hört intellektuellt mot den personen, för att få dem att acceptera något angrepp.

Det är väldigt manipulativt, och det är inte i linje med någon sanning alls. Ingen av de frågor som den personen ställer under de omständigheterna kommer han höra svaret på, så det är meningslöst att ha en diskussion med en sådan person.

Maria:      Ja och jag förmodar att det finns många exempel som jag kunde ta upp på det här området, där jag ser människor ursäkta misshandel i själva verket, med hjälp av terminologin om Guds sanningar, om jag kan kalla det så. Jag vet att ingen av oss tycker om att ha en massa terminologi, men det händer. Jag har till exempel hört folk ursäkta sin behandling av andra med att säga: ”Tja, du attraherade det, det är din attraktionslag”.

Där är ett exempel på en person utan närvaro, utan kärlek, ingen kärlek är närvarande där. De skyller i princip på den andra personen för sin egen misshandel av den personen. Det är en väldigt kärlekslös sak att göra. Du vet, en pedofil gör i princip så, de skyller på barnet för den sexuella misshandeln av barnet, så du är inte långt ifrån hur pedofilen gör när du börjar göra sådana saker, ärligt talat, i ditt själstillstånd. Det är väldigt skadligt för din själ, att börja använda ursäkten att eftersom en annan person attraherade det så kan du göra det.

Maria:      Eller att du inte behöver se på vad du gjorde. Och det är en indikation på att det inte finns någon kärlek närvarande, kring att ens förstå attraktionslagen.

Det stämmer. Ja, det finns ingen förståelse alls av lagen i deras själ. De kan ha hört några koncept, och nu förvränger de sanningen i de koncepten för att manipulera en annan person att absorbera deras misshandel, och det är en väldigt kärlekslös handling. I själva verket så har ingen som ägnar sig åt sådana handlingar någon förståelse alls av Guds sanning i sin själ, för om de hade det, om de hade tagit emot en del av Guds kärlek, så skulle de aldrig ha kunnat göra det. De skulle aldrig ha klarat av att göra en sådan sak.

Maria:      Det finns andra områden där jag ser människor… jag antar att vi har mycket fel inom oss och beroenden, det är lätt att låta oss själva komma undan med att manipulera de saker du sade. Jag tänkte medan du pratade, på ett exempel med någon som jag hörde ifrån, som hade varit på en workshop på sin arbetsplats där en del principer om, vi kan kalla dem läror om naturlig kärlek – jag gillar inte att använda den terminologin heller – presenterades i ett workshopformat. Personen i fråga var tvungen att vara där i arbetet. De kände att det inte fanns någon kärlek närvarande, så de hade en plikt att säga sanningen, och de kände att personen som presenterade detta var ganska kärlekslös.

Uppenbarligen såg jag ett problem med det här, för personen hade inte ansvar för den omgivningen. Personen gjorde sitt jobb och tvingade inte på folket där sitt material. De presenterade det de hade blivit ombedda att presentera, och personen i publiken använde i själva verket ursäkten att behöva stå upp för sanningen, när de i själva verket blev ganska angripande och stridslystna, och tog bort något ur personens flöde, som bara försökte göra sitt jobb.

Med andra ord så var personen som gjorde anspråk på att ha kärlek, den som i själva verket var den mest kärlekslösa personen i rummet, genom att ställa sig upp och störa flödet i hela samtalet, och sedan bli arg över det faktumet och sedan potentiellt, jag vet inte om han gick därifrån eller inte, men jag misstänker att han kan ha gjort det.

Maria:     Nej, jag tror inte han gjorde det, han stannade kvar tills det var slut.

Stannade och irriterade dem tills det var slut, vilket är en av de värsta saker du någonsin kan göra. Om du kände dig så irriterad så borde du gå därirån, så att alla kunde befrias från din närvaro. Det visar på i hur hög grad det inte finns någon kärlek inuti den personen, även om de tror att det gör det.

Maria:      Jag förmodar att det är det, som i princip, utifrån vad du säger, jag känner att du säger detta, om kärleken är närvarande när någon lägger fram en sanning, så kan vi lita på det i hög grad, men det beror mycket på vår förståelse, eller vår förståelse av vad kärlek är, för många kommer…

Och det är det här som är problemet, för om inte kärleken är närvarande i din själ, så förstår du inte vad kärleken är, även om du tror att du gör det. Det är i det här tillståndet de flesta på planeten befinner sig. De tror att de vet vad kärlek är, när det bara är fullt av medberoenden, och de har ingen förståelse för vad kärlek är. Under de omständigheterna då vi sitter i en miljö där vi inte behöver delta om vi inte vill, där vi inte ens behöver vara om vi inte vill, vi är inte tvingade att vara där, ingen kommer fängsla oss för att vi ska vara där, och bara talar ut om saker vi inte håller med om, varför skulle du då välja att göra det?

Maria:     Varför skulle du känna att sanningen driver på dig att störa?

Ja. Sanningen driver dig bara om du är i en situation där du behöver säga ifrån som en följd av att någon angriper dig personligen. Under de där omständigheterna blev du inte angripen personligen, du satt bara där bland åhörarna, du behöver inte delta särskilt mycket.

Om någon ber dig delta så säger du: ”Tja, jag vet inte om jag kan, för jag vet inte om jag håller med om allt som sägs.” Om de då säger: ”Vad är det du inte håller med om?” så har du en öppning och en möjlighet att dela med dig av vad du inte håller med om, vad du inte är enig med dem om , men då behöver du inte bli upprörd över det, eller begå verbala övergrepp och angripa personen, och hela tiden läxa upp dem och trycka till dem hela den tiden, vilket är vad jag förstod det som att den här personen hade en tendens att göra.

När du gör sådana saker så visar du att trots att du har hört principerna i Guds sanning, så vet du ingenting om dem. Du tror bara att du vet, och du upprepar bara minnen som du har hört om det. Det har inte kommit in någon kärlek i din själ, och det har i själva verket inte kommit in någon sanning i din själ, och om en person är i det tillståndet så skulle jag ge dem rådet att ta en mycket närmare titt, en uppriktig titt på sin själs verkliga tillstånd, och en mycket närmare titt på allt det motstånd de har mot kärlek.

Maria:      Hmmm, och jag förmodar att jag tycker det är väldigt ledsamt att prata om alla de här negativa sakerna, för det är en så vacker princip.

Det är en underbar princip.

Maria:     Och ändå verkar det som att det finns mycket felanvändning av idéerna om kärlek och sanning.

Jag känner att kanske de flesta på Jorden inte har en känsla av att de… Jag antar att vi kans äga att det finns tre sorters personer i allmänhet. Det finns den sorts människor som önskar älska, de vill lära sig och de är ganska öppna och ödmjuka. Sedan finns det den sorts människor som tror att de vill älska, men de är inte ödmjuka, och de har ingen önskan om att lära sig men de tror att de har det. Det är den sorts människor som ofta har mycket fasad, och vi träffar många av den sortens människor på våra seminarier. Och sedan finns den sorts människor som vet att de inte vill älska. De vill bara vara arga och angripa. De vill misshandla andra människor och de vill angripa andra människor, de vill göra narr av andra människor, och de vet att de gör det.

På en del sätt tycker jag de är ärligare än mellangruppen, för du vet åtminstone med de här människorna var du har dem när du pratar med dem. En person som är i harmoni med kärleken, som har sanningen närvarande i sin själ, kan förstås skilja på de olika sorternas människor ganska raskt eller enkelt. Problemet är att prata med de människorna under de omständigheterna. Personen som vet att de vill angripa dig, då är det ganska uppenbart att de vill angripa dig. En person som vill ha en fasad och vara trevlig medan de angriper dig, den sortens person lurar sig själv och är ofta väldigt, väldigt svår att prata med, de har ingen närvaro av kärlek eller sanning i sin själ ännu, men de tror att de har det, och det är ett väldigt farligt tillstånd. Det finns många människor som har varit i det här tillståndet i många hundra år, eftersom de tycker att de är kloka och kärleksfulla och sanningsenliga och kärleksfulla, när allt det i själva verket bara är en fasad, och deras verkliga tillstånd är väldigt, väldigt annorlunda.

Maria:      Ja, jag tror att de är i det värsta tillståndet när det gäller att växa. När vi är beroende av fasaden…

De är nästan mest benägna att stagnera.

Maria:      Ja, när vi är beroende av fasaden så är vi längre bort från att utvecklas än personen som bara säger: ”Nej, jag är arg och jag gömmer det inte.”

Och även: ”Jag vill angripa dig och jag vill misshandla dig.” Ofta så har personen som säger: ”Jag är arg, jag vill angripa dig, jag vill misshandla dig”, genom historien, och vi har träffat många av dem i andevärlden, där de har gått igenom en slags förändring av någon orsak. De vill älska av någon orsak, och plötsligt insåg de sitt tillstånd, och de är precis lika passionerade i att önska sig kärlek som de var i att önska hata dig. (Skratt) De säger att de växlade från att hata allting med dig till att vilja älska dig, utan att gå igenom medelvägen där de är i en fasad, och låtsas att de älskar dig när de inte gör det.

Ofta är det de som hittar på saker, som är i en fasad och som försöker upprätthålla och genomdriva sin fasad, det är de som har de största problemen med stagnation, eftersom de ofta befinner sig i ett tillstånd där de har lurat sig själva om vad deras verkliga tillstånd är. Det är de som är svårast att bemöta, i själva verket, eftersom du inte kan övertyga dem om att de befinner sig i det tillstånd som de faktiskt är i, och du måste vänta tills de har gått igenom någon slags självanalys och självbedömning, vilket de inte är är så benägna att göra, eftersom de  redan tror att de är i rätt tillstånd. Därför känner de inte att de behöver göra det.

Förmodligen är en hyfsat majoritet av de som lyssnar på Guds sanningar av den sorten just nu, där de inte är uppriktiga om sitt verkliga tillstånd eller skick. De befinner sig i tillståndet där de tror att de skulle veta allting, de tror att de fattar det hela och de tror att de är kärleksfulla. De tror alla de här sakerna om sig själva, och är fullständigt ovilliga att se på sin fasad, och ändå är de några av de svåraste människorna som finns att bemöta, och svåra människor att ha utbyten med.

De människor som vi älskar att ha utbyten med, förstås, är de som är öppna, ärliga, sanningsenliga om hela sitt tillstnd, samtidigt som de har åtminstone lite närvaro av kärlek och lite önskan om att älska, för du kan ha en önskan om att älska utan att ännu ha närvaron av kärlek, och till och med det är ett bättre tillstånd än personen som tror sig själva om att redan vara kärleksfulla.

Det är intressant och historiskt sett om du ser på andevärlden, så har det ibland varit de som är mest hatiska och angriper mest, som till och med var orsak till min död och var hatiska och angrep, som senare blev precis lika passionerade supportrar som de var passionerade försvarare av sin egen falskhet dessförinnan. De försvarade sin egen falskhet så passionerat innan dess att de var villiga att döda mig. När de sedan insett sitt fel och gick igenom ett ångertillstånd, så blev de passionerade supportrar. (Skratt) De gick inte den där medelvägen med… de kändes vid sitt fel, de kändes vid vad de hade gjort, de kändes vid sitt verkliga tillstånd och sedan gjorde de förändringarna. Till och med Cornelius var en av de personer som gjorde den sortens skiften och förändringar. Han var inte alls en fasadmänniska (skratt); han var ett bra exempel på en sådan person.

Maria:      Det verkar vara så att skadorna som gör att vi får en investering i vår fasad, antingen mot oss själva eller mot andra eller bådadera, på något vis är något av det mest skadliga för oss i att verkligen engagera hur människosjälen fungerar, för vi behöver den uppriktigheten, eller hur, mot oss själva och andra, för att få igång hela processen.

Alltid, och det vi förstås försöker uppnå här i vårt samtal om hur människosjälen fungerar, är att vi försöker hjälpa dig, lyssnaren, att faktiskt se hur din egen själ har skapats och fungerar, och även hjälpa dig att göra en lite bättre självutvärdering av din egen själ, vad som hejdar den från att växa, och vad som hejdar den från att utvecklas. Det är vårt mål med alla de här konversationerna.

Maria:      Okej, så om du är nöjd så går jag bara igenom några av de anteckningar vi gjorde i förväg, bara för att se till att vi har tagit upp allting, för som jag sade så känner jag ibland att vi blir negativa när vi pratar om de här sakerna, när det i själva verket, när du är med någon som har närvaron av kärlek när de lämnar över sanningen, det är ganska fantastiskt.

Ja, och väldigt sällsynt. En person som har närvaron av kärlek och levererar en sanning, det är en vacker gåva att vara där. Ärligt talat är det en vacker gåva, eftersom det är en sällsynt sak. De har också en ren önskan att bistå dig utan någon fasad, att hjälpa dig växa, att hjälpa dig förändras, att hjälpa dig bli av med det ditt motstånd är emotionellt. Varför skulle du inte hedra det de säger under de omständigheterna?

Maria:      Ja. Jag förmodar att jag är en av de väldigt, väldigt tursamma personerna på planeten för stunden som tar emot massor av sanning i närvaron av kärlek. Jag känner verkligen det och jag känner kraften i det. Jag känner hur mycket lättare det faktiskt är att ta emot sanning när kärleken följer med den. Det inspirerar mig massor att kunna erbjuda andra den gåvan, för det förändrar verkligen livet. Ja, jag känner mig väldigt passionerad över det.

När jag tar emot en sanning och kärleken inte är närvarande, så behöver jag förstås analysera den utifrån dess egna meriter, för jag skulle inte vara ödmjuk om jag inte gjorde det. Om någon ger mig feedback eller presenterar något för mig, och jag kan känna att det inte finns kärlek där, så avfärdar jag det inte direkt, men när kärleken är närvarande så är det…. bara väldigt vackert.

För mig själv är det uppenbarligen sällsynt, att andra presenterar någon sanning för mig utan att det hör ihop med en stor mängd kärlekslöst beteende, oturligt nog. Uppenbarligen känner jag igenom den sortens känslor snarare än att angripa personen i min tur. Jag behöver arbeta igenom de problem med kärlek till mig själv som jag uppenbarligen har kvar att arbeta mig igenom, med just de sakerna.

Fast vi måste vara försiktiga här med en viss aspekt av det här. Vi märker att många människor tror att de pratar med himmelska andemänniskor, eftersom de är så ”kärleksfulla”, när de i själva verket pratar med andemänniskor från den första sfären som manipulerar dem genom deras beroenden.

Och ganska ofta tror människor på Jorden att när en annan person uppfyller deras beroenden, så betyder det att den personen är kärleksfull mot dem, och det är inte sant. Om en person uppfyller dina beroenden så är de inte kärleksfulla mot dig. De bistår dig i att hålla dig åtskild från kärleken och åtskild från sanningen. Det här är något där jag märker att många människor verkligen kämpar med mig, för jag är vanligen inte i någon situation där jag vill uppfylla en persons beroenden. Under de omständigheterna, för de flesta tror att uppfyllandet av beroenden är en kärlekshandling, så känner de att jag inte är särskilt kärleksfull, och jag känner att det är något de behöver se på.

I själva verket så är en person som inte uppfyller dina beroenden den mest kärleksfulla personen i rummet, mot dig. Olyckligtvis så finns det så många människor som är inblandade i relationer med ständiga beroenden, de har blivit så vana vid att få sina beroenden uppfyllda att de tror att det enda sättet som de kan få kärlek på är genom att deras beroenden uppfylls. Det är inte kärlek, i själva verket. Det är ett system med medberoende byteshandel. Det är inte kärleken de får som gåva, även om de kanske känner att det är det. Jag tror vi behöver göra den sortens understrykande i det här samtalet.

Maria:      Definitivt. Det är därför jag sade det lite tidigare, ungefär att… det beror väldigt mycket på hur mycket vi verkligen förstår kärleken, eller hur?

Ja, och genomsnittspersonen förstår uppenbarligen inte särskilt mycket av kärleken, så vi behöver hedra det faktum att vi inte gör det. Vi har vuxit upp i en omgivning som inte har lärt oss någonting om kärlek, egentligen. Den har lärt oss massor om medberoenden, men den har knappt lärt oss något alls om den verkliga kärlekens gåva, en gåva av kärlek som inte kräver självuppoffring men den kräver inte att andra uppoffras.

Maria:       Jag vet också, på grund av mina många beroenden och rädslor att jag har levt i motståndet under en lång tid, när jag skulle säga sanningen till folk förr så befann jag mig ofta själv i många beroenden. Det jag vet genom det… så mitt sanningsgivande kan låta ungefär så här: ”Jag vet hur det är för dig, för jag har också alla de problemen”.

Och pang, där är beroendet.

Maria:      (Skratt) ja, så det är jag som försöker säga: ”Det är okej, jag är med dig, bli inte konfronterad för jag är som du.”

Ja. Du försöker redan lugna ner den potentiella responsen från individen. Det är ett försök att manipulera deras respons emotionellt, vilket i själva verket är ett försök att manipulera deras vilja, vilket inte är kärleksfullt.

Maria:      Jag skulle kunna fortsätta så här, och säga: ”Men du vet du har det här problemet, och det kommer från din barndom, så du vet du kan arbeta dig igenom det”, och en massa så’nt skräp.

Pacifisten. Det är pacifierande; det är som att ge en napp till en person. (Skrattar) I Australien är nappen (eng. ”dummy”) något du stoppar i barnets mun så att de kan suga på den och känna sig nedlugnade. Jag tror att de kallar det för en ”pacifier” i Förenta Staterna, och det är som att ge en person en napp så att de kan må bra och känna sig trygga och säkra medan de hör en lång rad sanningar. En person som älskar dig gör inte så.

Maria:      Nej för i själva verket så fostrar jag genom det beroendet en brist på tillväxt i oss båda. Jag säger att: ”Jag är rädd för vad som kan hända och jag vill inte känna det som jag är rädd för… det kanske inte ens är någon verkligt som kan hända i dig. Men eftersom jag lever i rädsla så undviker jag det, så jag undviker att växa, och jag vill också begränsa hur mycket du kommer växa genom det jag säger, för det sker ingen full konfrontation av sanningen”.

Tja, vad det är, det det verkligen är, är ett uttryck för rädsla. Personen som gör det känns inte vid sin egen rädsla, och deras egen rädsla är att om de delar med sig av sanningen, till och med om det är på ett kärleksfullt och mjukt sätt, så känner de att den andra personen kommer överreagera på det, och bli arg och avvisande. Sedan kommer det bli någon slags negativ förändring av deras relation på något vis, eller någon slags feedbacksystem där de inte längre uppfyller sina egna beroenden.

Allt det här är, är ett undvikande av dina egna känslor, vilket i själva verket inte är sanning och inte absorberandet av sanning, och det är inte kärleksfullt. Om du försöker undvika dina egna känslor varje gång, till och med känslorna av att potentiellt bli angripen, om du försöker undvika dem så är du inte i ett kärleksfullt tillstånd, så det är väldigt kontraproduktivt att försöka dela sanningen med en person på det viset, och att samtidigt försöka lugna ner deras respons. Faktum är att många människor behöver få en arg respons för att känna sitt eget motstånd.

Maria:      Absolut, och det var det jag var på väg att säga. Det jag märker i de situationerna jag varit i förut, så har många tyckt att jag var en väldigt trevlig dam, och det var mitt mål. De tyckte att jag var rätt så kärleksfull och snäll, vilket också var mitt mål, men det var inte sanningen eftersom jag, precis som du påpekade, levde i min rädsla…

Och det är inte kärleksfullt att uppfylla deras beroenden eller dina egna, så du var inte kärleksfull.

Maria:      Precis. Jag var inte kärleksfull på något vis. Nu har jag vuxit vidare lite från den platsen, och jag känner mig mycket tydligare nu när jag ska prata med någon. Jag gör det i samband med situationer där vi redan har en förståelse av att de vill ta emot sanning från mig. Jag gör det inte med tjejen i kassan i livsmedelsaffären, men om jag har ett utbyte med någon som redan har sagt till mig att: ”Hör här, jag vill växa i kärlek”, då kommer jag vara direkt och tydlig mot dem om vad jag ser pågår. Det betyder att jag just sade, alltså jag sade till någon häromdagen: ”Du är bara otroligt arg på män. Det kommer ut från dig som en stor spärreld”, och i det här fallet sade jag: ”Jag vet inte exakt vilka orsakerna är, men jag kan tala om för dig vad som kommer ut ifrån dig, och jag vet vilka steg du behöver gå igenom för att hitta orsaken”.

Och sade du inte också att du kunde känna en känsla i henne att om en person har en penis så betyder det att de ska angripas. (Skratt)

Maria:      Ja. Jag var väldigt tydlig och direkt mot den här personen, för jag vet kraften i att ta emot sanning från någon som inte dömer dig. Jag kände inte något dömande alls av henne, utan jag kände att det i själva verket var en kärlekshandling att ge henne den här medvetenheten. För fem år sedan hade jag blivit stel av skräck över att ens kunna säga så där, så direkt.

Och kommer du ihåg dina mejl för fem år sedan? Du kunde skriva mejl på två eller tre sidor som egentligen inte sade något alls (skratt), och var inte alls direkt…

Maria:     … och hoppas att de fattade.

Och hoppas att de fattade det, medan det nu är som två eller tre stycken i mejlen där varje punkt är väldigt tydlig, och vara rädd när du klickar på ”Skicka”-knappen.

Maria:      Ja. (Skratt) Absolut, men känner också igen precis det du sade, att jag personligen har haft massor av motstånd mot mängder av saker. Jag har behövt bli arg och jag vet nu att mina bröder och systrar där ute ibland kommer de behöva gå igenom ilska. Min ilska var som en stor indikation för mig. När jag insåg att: ”Jag är arg”, så kunde jag inte längre förneka att jag ett problem. Jag ville förneka det.

Precis. Kan vi säga att en självreflekterande person som blir arg inte längre kan förneka att de har ett problem? Men en person som inte är självreflekterande som blir arg förnekar vanligen att de har ett problem, och de tycker i allmänhet att alla andra är problemet. Om du försöker växa i kärlek och du är självreflekterande, så är uppenbarligen din ilska ett av de stora tecknen på att du har mycket motstånd.

Maria:      Ja. Jag förmodar att jag inte får så många människor i det utbytena som tror att jag är en kärleksfull, trevlig, snäll flicka, men i själva verket har jag mer självförtroende, jag känner kärleken inom mig när jag kan kommunicera på det viset. Jag vet att jag inte är dömande. Jag har i själva verket medkänsla, för jag har varit personen med motstånd, och jag har också varit personen som har tagit emot sanning i närvaron av kärlek, och det har förändrat mig, så jag känner mig mycket säkrare på mig själv. Inte i alla situationer, och jag är inte utan beroenden.

Det är en sak som växer.

Maria:      Ja, men väldigt många människor känner väldigt mycket att jag inte är kärleksfull i det tillståndet, och de tror att deras himmelska guider är mer kärleksfulla än så, för allting är så varsamt och snällt. Och jag känner att det inte saknas varsamhet här.

I själva verket inbegriper kommunikationen med himmelska andemänniskor en mycket, mycket rättfram konversation. Om det inte är på det viset så beror det här på att personen har ett beroende till en andemänniska i första sfären som de förmodligen tror är en himmelsk andemänniska; de får information från en andemänniska i första sfären som uppfyller deras beroenden. Och de säger: ”Är det inte underbart? Alla mina beroenden uppfylls av de här andemänniskorna, jag tror att jag ska kalla dem för mina guider, och jag tror att jag ska kalla dem för himmelska andemänniskor så jag kan känna hur bra det är.”

Ärligt talat bedrar vi bara oss själva i det tillståndet. Det är i själva verket ett meningslöst tillstånd, för vårt eget framåtskridande. Det är långt bättre att acceptera det, ja, det finns många svåra saker som du kommer behöva kännas vid om dig själv och ditt eget tillstånd, och ju förr du gör det desto bättre. Ju förr du accepterar att se att din uppfattning om kärlek är helt annorlunda än Guds, desto snabbare kommer du utvecklas.

Maria:      Det är definitivt ett problem som påverkat hur tydlig min medialitet har varit, som ett medium, medan jag fortfarande har beroenden och rädsla för människors respons. Jag vet, mina guider talar om för mig, och de himmelska andemänniskorna som kommer för att prata genom mig säger till mig: ”Vi kan inte säga allt vi vill.” De vill vara direkta och tydliga och rakt på sak, eftersom de vet att det är det enda sättet att maximera potentialen för en person att växa, men min rädsla för den allmänna opinionen begränsar ofta deras förmåga att göra det, och det är något jag känner är ganska… det är en etisk fråga för mig.

Ja. Om en person reflekterar över faktumet att alla himmelska andemänniskor vill hjälpa dig att komma bortom ditt motstånd. De vill hjälpa dig att se att det som för det mesta dominerar din själ just nu, är ditt oläkta emotionella tillstånd. De vill hjälpa dig att komma förbi de utestängande koncept som du har inom dig, som hindrar dig från att utvecklas vidare, och de vill hjälpa dig att börja absorbera lite mer sanning.

För att göra det så måste de konfrontera dig med hela felet, och för att göra det kommer de behöva vara ganska starka om det hela, för du vill inte konfrontera all sanning inom dig. De flesta av oss har ingen önskan om att konfrontera det. I början av vår strävan att växa så har vi ingen önskan om att konfrontera det. De behöver hjälpa oss igenom den processen, så deras försök handlar alltid om att försöka hjälpa oss att komma till stadiet där de kan vara rättframma mot oss.

Det faktum att de flesta tror att de kommunicerar med himmelska andemäniskor känner att de är trevliga och varsamma – i själva verket är de flesta himmelska andemänniskor, om de kom för att tala med människor på Jorden, så skulle människorna på Jorden tro att de inte är varsamma. Faktum är att folk som de tror är varsamma i själva verket befinner sig i ett beroende med dem, och är egentligen andemänniskor i första sfären som vill få några av sina egna beroenden tillgodosedda genom medberoende relationer. Jag märker att det är väldigt vanligt, det händer till och med nu, och det kommer fortsätta göra det, medan personen helt och hållet stannar kvar i tillståndet där de vill undvika all konfrontation av sitt eget tillstånd.

Maria:      Ja, för det är också sant, eller hur, att om vi är känsliga inför närvaron av kärlek så kommer det inte alls bli sådan förvirring, eftersom den större närvaron av en himmelsk andemänniska är… den största närvaron är kärlek, och om vi är öppna för det och känsliga för det så kan vi urskilja det så lätt.

Ja. De kommer säga väldigt sanningsenliga saker till dig, och de kommer inte gå omvägar med några frågor, de är väldigt direkta. Faktum är att de kommer ge dig one-liners, och om du inte tar emot dem kommer de säga: ”Okej, det är allt jag har att säga i saken”, och så går de.

De är inte den sorts människor som kommer stanna kvar ibland, som jag gör, och prata med dig i en timma, och försöka hjälpa dig att se problemet. Vanligen säger de bara: ”Nej, tja, du vill inte se problemet, det är okej, det är ditt val. Jag går och hjälper någon som vill se problemet.”

Det här är något vi behöver lära oss på Jorden också. Vi behöver sluta ägna så mycket tid åt människor som inte har någon önskan om att växa, ingen önskan om att utvecklas, och vi behöver tillbringa mer tid med människor som har en verklig önskan om att växa och att utvecklas.

Det här är en orsak till att vi har börjat ha färre seminarier på sistone – för vi kan känna att folk har nått en punkt där de är intellektuellt mättade på materialet, utan att det finns något verkligt motiv att växa. Det är ett problem. Vi vill åka och tillbringa tid med människor som har ett verkligt motiv att växa, och det betyder att göra saker som den här. Saker som den här är toppen, eftersom det bara är de som har ett verkligt motiv att växa som kanske lyssnar på det. De andra kommer titta på det och säga: ”Jag vill inte veta om det där, allt det där låter ganska teoretiskt för mig”, och sedan kommer de gå vidare till något annat.

Maria:      Jag förmodar att det är något vi försöker fokusera mycket på – innehållet, så att det är en resurs i kommande tider, och för alla som kan vilja ta upp det vid något tillfälle och se på det.

Vi känner starkt att det finns ganska många människor på planeten som har en verklig önskan om att växa, men för stunde är de ganska desillusionerade över växandet, och känner att det kanske inte är möjligt att växa. Ju mer vi kan dela med oss av, förr eller senare kommer informationen dit ut, genom alla slags kommunikationsmekanismer, och så småningom kommer alla människor som är på Facebook, och som inte är kärleksfulla mot varandra, även om de kallar det för ett forum för Guds sanning eller något sådant, alla de människorna kommer inse att: ”Jaha, jag är kärlekslös mot min bror och syster, det känns som att jag är kärlekslös, och vi är här och försöker angripa varandra och nedvärdera varandra, vilket i själva verket inte är någon närvaro av kärlek. Sedan kanske de börjar ifrågasätta sitt eget… de kommer få någon sorts självbedömning som är snabbare och mer uppriktig, och det kommer vara fantastiskt.

Men närvaron av kärlek bör vara hur en person som är uppriktig i sitt växande mäter någon verkliga intentioner för dem. Om jag kan känna i en annan person att de är kärleksfulla när de försöker tala med mig om ett ämne, så kommer jag lyssna på dem i timmar. Även om jag inte håller med om något de säger, så kommer jag kommunicera med dem i timmar. Om en person kommer till mig och tänker att de vill ah någon slags sanning, men samtidigt är väldigt kärlekslösa mot mig, så har vi tur om det blir fem minuters samtal, för att vara uppriktig, eftersom det inte finns någon önskan om kärlek, det finns ingen önskan om att växa, det finns ingen verklig önskan om sanning, och deras själ utestänger absorptionen av ny information som skulle kunna hjälpa dem ut ur det tillståndet, så vad är poängen med att ägna tiden åt det? Det finns inte mycket poäng med det.

Maria:      Ja, och kanske en viktig sak som du just berörde där, du sade att det är viktigt att när någon har närvaron av kärlek, då: ”Jättebra. Då tillbringar vi tid med dem”, men du nämnde också vår förmåga att reflektera över oss själva när vi har en interaktion med andra. ”Känner jag att kärleken är närvarande just nu? Och om jag inte gör det, borde jag prata då egentligen?” (Skratt)

Ja. ”Borde jag verkligen öppna munnen?” Det är som ja, jag känner ganska starkt att vi har ett sinne, och vi har uppenbarligen pratat en del om sinnet, och vi kan använda sinnet för att hålla tyst när vi behöver hålla tyst. Vi behöver hålla tyst när vi inte känner oss kärleksfulla. Det är då vi behöver hålla tyst, eftersom vi behöver gå undan och gå igenom de emotionella orsakerna till varför vi känner oss så kärlekslösa, och varför vi känner att vi vill säga något på ett kärlekslöst vis. Det är i själva verket den bästa stunden att hålla tyst.

Även om vi tror att vi är kärleksfulla och människorna omkring oss känner att vi inte är kärleksfulla, så analysera bara två saker: Tillgodoser vi deras beroenden eller inte? Om vi tillgodoser deras beroenden, och de känner att vi är kärlekslösa, så är det sant. Om vi tillgodoser deras beroenden och de känner att vi är kärleksfulla, så är det falskt. Om vi inte tillgodoser deras beroenden och de tycker att vi är kärleksfulla, så är det sant.

De här sakerna behöver vi fundera på: Vilka är utbytena med individerna? Vad pågår i de personliga utbytena? Men vi gör bäst i att hålla tyst när vi kan känna en kärlekslös känsla inom oss, eftersom det i allmänhet inte kommer sluta särskilt bra.

Maria:      Nej, det är det inte, och vi kan till slut skada oss själva mer, och människorna omkring oss, eftersom vi helt enkelt saknar uppriktigheten att bara säga: ”Hör på, jag är alldeles för…”

Och vi är inte i ett tillstånd där vi kommer lära oss något.

Maria:     Ja, ” … och jag är alldeles för investerad i att prata just nu.”

Du kan bara säga: ”Hör på, jag kan känna att jag bara blir arg över det här ämnet just nu, och jag behöver bara gå iväg och känna igenom ordentligt varför jag är så arg över det här, vad som får mig att känna mig så arg.”

Maria:     All right, tja, det här är ett jättebra samtal om närvaro, tycker jag.

Har vi pratat om de flesta punkter som togs upp?

Maria:      Ja, som vi har gjort anteckningar om, bara att vi skulle nämna att utan kärlek så kan vi analysera meddelandet utifrån dess egna meriter. Jag tror vi har tagit upp det.

Ja. Jag känner att vi fortfarande har kapaciteten att analysera ett meddelande intellektuellt, och att avgöra ifall det har någon sanningsgrad eller inte, som vi kanske behöver känna igenom. Det är inte alltid så att vi kan göra det, förstås. Om en person till exempel avsiktligt har tagit upp ett problem med sanningen med dig, för att peka på ett av dina fel som du inte vill veta om, så är de uppenbarligen kärlekslösa, men låt oss säga att du vill veta om det; de pekar ut det för dig och du vill veta om det, men de är kärlekslösa. Du behöver vara väldigt försiktig med att absorbera känslan som följer med så kallad sanning.

Det faktum att du sitter där redan och absorberar det är en indikation på att det verkliga felet inte är det som de pratar med dig om. I själva verket är det riktiga felet att du sitter där och absorberar en rad väldigt skadliga och angripande känslor medan de pratar om det med dig; det skulle vara den sanningen du fokuserar på.

Ibland befinner jag mig i situationer där en person säger mig en lång rad saker om mig själv som jag vet är helt osanna, men jag undrar varför jag sitter där och absorberar det, för det är det som är sanningen jag behöver se på. Varför sitter jag fortfarande här och absorberar det? Varför attraherar jag fortfarande den här sortens person, och varför tror de att de kan komma undan med den här sortens diskussion inuti sin själ? Det måste finnas något i min själ som tillåter det här att flöda, och som låter dem angripa mig på något vis, utan att där finns någon… det måste finnas ett hål där, något slags fel inuti min själ som låter den här händelsen ske, och det är den sanningen jag behöver fokusera på. De kanske pratar, och jag tänker på något helt annat, och jag kan se att jag har ett problem med den saken, inte den sak de pratar om, men den saken som påvisas genom det känslomässiga tillståndet.

Maria:      Jag måste säga att det påkallar mycket ödmjukhet hos mig ibland, att uppleva skillnaden mellan det som attraheras när jag är med dig, och när jag inte är med dig, för det finns en så stark närvaro av kärlek och sanning i dig så att väldigt ofta känner sig folk inte okej med att bete sig på sätt som de fortfarande känner är okej att bete sig på när de är med mig, vad gäller en brist på kärlek, eller en brist på sanning, som har att göra med mina rädslor och mina oläkta känslor och mina beroenden och saker.

Ja. Det är därför folk ibland inte säger så mycket i en grupp. De pratar vanligen bakom ryggen på oss, men när det är i en grupp, så kan de delta i en grupp men de säger inte de saker som de säger till oss bakom ryggen, eftersom de automatiskt kan känna närvaron av kärlek där, och närvaron av sanning där, och de känner automatiskt att de inte är i harmoni med kärleken om de säger något, så de säger inte något. Men då, eftersom dominansen i deras själ är att de fortfarande vill vara ur harmoni med kärleken, när de kommer bort från situationen så dominerar deras själ. De säger den kärlekslösa saken som de alltid har känt, men som de aldrig kände att de kunde säga i min närvaro.

Maria:      Okej, jag tror att det var allt vi ville säga om närvaro. För att summera och förklara lite enkelt, så när någon har sanningen i sin själ så kommer de kunna uttrycka den sanningen med kärlek. De kommer kunna förklara den tydligt, orsakerna till den, och hur den tas bort. De kommer hedra den fria viljan hos individen som de kommunicerar med.

Och de kommer göra det med förståelse och medkänsla under tiden.

Maria:      Och något som jag tror du talade om med Luli, och du nämnde det igen idag, var helt enkelt att du kan vara i ett framåtskridande, vad gäller närvaron av kärlek.

Om vi är en progressiv själ, vilket är en av principerna bakom själens funktioner, så befinner vi oss uppenbarligen i ett tillstånd av framåtskridande. Det betyder att vi inte kommer vara perfekta på någon av de här punkterna förrän vi är eniga med Gud. Det vi måste komma att förstå, är vid vilket givet ögonblick som helst befinner vi oss i olika tillstånd vad gäller just dessa funktioner i själen, och tills vi blir eniga med Gud så kommer det förbli så. Vi kommer inte kunna bli perfekta i kärlek förrän den stunden då vi blir eniga med Gud.

Men om vi ser till att förstå de här principerna med hur själen fungerar så har vi ett sätt att bli eniga med Gud, och vi börjar att mer exakt undersöka de underliggande saker som pågår i vår själ, vilka får oss att inte vara eniga med Gud. Det här gör att vi får en korrekt självbedömning av vårt eget tillstånd. Jag känner att det som är avgörande här: att kunna se dig själv som du verkligen är, och att förstå hur du kommer från där du verkligen är till att bli enig med Gud, där du 100 % av tiden är närvarande i kärlek, och 100 % av tiden förstår hur själen fungerar, hela tiden.

Efter den stunden är det inte längre teori, det är fakta. Du behöver uppenbarligen inte teorin längre. Alla himmelska andemänniskor känner till alla principer vi talar om med Hur människans själ fungerar och känner att: ”Ja, varför behöver vi prata om dem? För vi vet allihop hur det fungerar.” (Skratt) Vi behöver inte prata om dem längre”, fö rnu finns det i din själ. Till och med kunskapen om hur din egen själ fungerar finns i din själ nu. Det är uppenbarligen en vacker plats att vara på. Det gör att du, efter den stunden, växer ännu snabbare, för det finns uppenbarligen fortfarande tillväxt efter att du har blivit enig med Gud, vad gäller tillståndet. Det här gör att du kan utvecklas på det här viset, för nu förstår du helt och hållet i din själ som känslor hur själen i sig fungerar, så därför vet du helt och hållet i din själ hur du ska växa därifrån. Du behöver inte någon annans assistans för att hjälpa dig växa, även om den assistansen uppenbarligen erbjuds vänligt fortfarande.

Maria:      Ja, och det andra jag förmodar att du sade, omvänt, var att du pratade om hur vi kan analysera ifall det finns en närvaro av kärlek med den sanning som ges, så när saker pågår som angrepp, förminskning, förödmjukande…

… karaktärsmord …

Maria:      … ja, inget logiskt flöde, som idéer som kan presenteras eller som presenteras eller rentav demonstreras, försöka att manipulera din fria vilja, med alla de sakerna som görs eller sägs i sammanhanget att någon delar med sig av den, den förmodade sanningen, så är det bra för oss att analysera den,  Vad som än presenteras så behöver vi överväga…

Potentiellt överväga.

Maria:      Ja, men vi behöver överväga i ljuset av det faktumet att vi vet att kärleken inte är närvarande med det som presenteras.

Det stämmer. Så vi har något att arbeta med: ”Varför är inte kärleken närvarande?” För uppenbarligen, om kärleken inte återspeglas till oss så finns det vanligen en orsak inom oss, inte alltid, men vanligen en orsak inom oss, som gör att det kan ske, och om det händer hela tiden så behöver vi undersöka det. Fast jag behöver slå fast, i den andra delen, som en understrykning om det kan kallas så, att många tror att deras karaktär mördas när den inte gör det, när det bara är ett uttalande om sanningen. En himmelsk andemänniska går till exempel till en person i helvetena och säger: ”Du är en lögnare, en bedragare och en fuskare”, och de har varit alla de sakerna. Det är ett uttalande om sanningen. Den himmelska andemänniskan försöker inte karaktärsmörda individen, han försöker bara hjälpa personen att nå tillståndet där de kan se sitt verkliga skick.

Maria:      I likhet med samtalet jag hade med damen igår, där jag sade att: ”Hör på, jag känner att om någon har en penis så blir du ett problem för dem.” Det var inte ett försök att mörda hennes karaktär. Jag försökte inte säga: ”… så det gör dig till en dålig person.” Jag sade bara att: ”Det här är sanningen…”

”… och det här är ditt nuvarande tillstånd.” Så vi behöver vara väldigt, väldigt försiktiga. Du förstår, de flesta har inte förmågan att bedöma på ett korrekt vis när en person gör ett uttalande som de inte vill höra. De vill ofta tro att motivet är dåligt när det kanske inte är det. Det här är ett problem som många på Jorden står inför. Vi vill ofta att motivet för den person som säger oss sanningen ska vara dåligt, så att vi kan ignorera sanningen de säger oss. Vi behöver vara väldigt försiktiga med den sortens motivation, för de är fel allihop. Därför utestänger de allihop absorptionen av mer sanning.

Maria:     Vackert. Okej, ja, tack så mycket för det samtalet.

Det var ett bra samtal om aspekten med närvaro, eller hur?

Maria:     Ja, och det nödvändiga i att kärleken är närvarande för att sanningen verkligen ska kunna existera.

Och för både kärlek och sanning… om både kärlek och sanning är närvarande så har du en jättebra möjlighet att växa, en mycket större möjlighet än om bara sanningen är närvarande utan kärlek.