Utvecklar vi tillit till Gud i mycket högre grad om vi tar itu med rädslan?

Från session 5 i serien Känslor: Känslor av rädsla.

Jesus får frågor från Maria om ämnet känslor. Frågorna som ställs i intervjun presenteras var för sig på kanalen Divine Truth FAQ på YouTube i spellistan ”Emotions & Feelings”.

19 maj 2014 Wilkesdale, Queensland, Australien

Maria:

Vår första fråga kommer från Amanda och hon frågar: ”Om vi tar itu med rädslan i hög grad, är det då ett väldigt bra sätt, eller det enda sättet, att utveckla tillit till Gud, och bekräfta hur god Gud är som person, till skillnad från hur våra föräldrar är som personer och deras beteende kring rädsla?”

Jesus:

Det här är en intressant fråga för jag känner att det finns så många saker vi skulle kunna prata om utifrån den här frågan. Först av allt; är rädslan det främsta sättet att bekräfta Guds egenskaper på? Jag tror inte det, nej, inte när det gäller att ta itu med rädsla.

Att ta itu med rädsla hjälper oss visserligen i hög grad att avgöra hur Guds person är, men det finns många andra sätt att avgöra hur Guds person är, och det främsta sättet som vi kan avgöra hur Guds person är på, är genom att ta emot kärlek från Gud, och då får vi en känsla av vilka Guds egenskaper verkligen är. Rädsla är uppenbarligen den hindrande funktionen i själen som förhindrar att vi tar emot Guds kärlek, och därför behöver vi ta itu med rädslan om vi någonsin ska kunna ta emot Guds kärlek.

Att uppleva rädsla låter oss se vem som motiveras av rädsla och vem som inte gör det, och därigenom vem som är pålitlig

Jesus:

Hon tar upp en intressant sak om sina föräldrars känslor, för om du tänker på alla de smärtsamma skador som föräldrar har åsamkat barnen – så handlar de allihop om rädsla. Så när vi bearbetar igenom, eller när vi frigör vår upplevelse av rädsla, så kommer vi förstås se väldigt tydligt när en person är rädd och vilken motivation de har, och när en person inte är rädd och vilken motivation de har.

Självklart är inte Gud rädd, så därför har inte Gud någon rädsla, och har aldrig projicerat någon rädsla mot planeten. Och i själva verket hör ingen av våra kausala känslor ihop med Gud; de hör ihop med människans syn på Gud, vad gäller vår relation till Gud. Allt detta hör ihop med rädslan också och det har återigen massor att göra med våra föräldrars rädsla.

Det är väldigt sant att om vi tillåter oss att uppleva rädsla, och om vi tillåter oss att gå igenom den känslomässiga processen med att uppleva rädsla, så kommer vi se tydligt – logiskt och även utifrån vår känslobaserade relation med Gud – att Gud inte är en rädsloperson, inte en entitet som baseras på rädsla, och att Gud bara är kärlek. Sedan har vi tillit till det på ett mycket lättare vis, eftersom vi kan känna att Gud aldrig motiveras av rädsla i något som Gud gör.

Medan, med våra föräldrar, så började det mesta av bristen på tillit till våra föräldrar med det faktumet att de motiverades av rädsla under vissa omständigheter. Det fanns stunder då de älskade oss, och stunder när de motiverades av rädsla, vanligen, som de inte älskade oss – och faktum är att det är omöjligt att älska när du motiveras av rädsla. Så varje gång de motiverades av rädsla så älskade de oss inte. Det vi behöver se är att rädsla blev den dominerande aspekten av deras personlighet och natur, och det faktum att det på sätt och vis användes som ett verktyg för att rättfärdiga deras kärlekslösa beteende mot oss.

Maria:

Så deras undvikande av rädsla i det fallet.

Jesus:

Deras undvikande av rädsla. Ja, vi kan säga att deras hedrande av rädsla som sin Gud fick dem att välja rädsla framför kärlek, och det var orsak till mängder av smärtsamma skador i deras barn – varav vi är några.

När vi väl fått de skadorna och tar emot de skadorna så börjar vi förlora tilliten till våra föräldrar, och vi lär oss att inte lita på våra föräldrar, eftersom vi vet att varje gång våra föräldrar agerar i harmoni med rädslan, så blir de opålitliga. Precis som alla som agerar i rädsla blir opålitliga.

Faktum är att det är omöjligt att lita fullständigt på en person som agerar i harmoni med rädsla. Alla som lever i rädsla, och som agerar i harmoni med rädsla, kommer alltid vid något tillfälle agera utan att vara i harmoni med sanning och kärlek, så de blir väldigt opålitliga.

Självklart gör aldrig Gud sådana saker, så när vi väl har känt igenom upplevelserna av våra förflutna rädslor som vi inte har frigjort ännu, så börjar vi se att Gud är pålitlig. Vi kan alltid lita på Gud, för Gud agerar aldrig i harmoni med rädslan, eller har rädslan som sin gud, utan Gud agerar snarare alltid i harmoni med kärleken, och därför vet vi att vi alltid kan lita på den personen.

Det är intressant på Jorden tycker jag när det gäller tillit; många människor litar på folk, andra människor, som är helt opålitliga eftersom de hedrar rädslan. Alla som hedrar rädslan på någon nivå är opålitliga; du kan inte lita på dem, det kan du inte. Så snart de hedrar sanningen och inte hedrar rädslan, så kan du lita på dem; så tillit byggs upp genom observationer av att personen alltid agerar i harmoni med sanning och kärlek – verklig tillit, vill säga. Men jag tycker det är intressant att det på Jorden finns många som inte analyserar tillit i det avseendet. De tror att de kan lita på sina familjemedlemmar, när deras familjemedlemmar i själva verket har bevisat att de är opålitliga, genom att bevisa att de kommer att verka i rädsla förr eller senare. Så de har bevisat att de är opålitliga, och det är meningslöst att lita på en person som redan har bevisat att han eller hon är opålitlig. Om vi verkligen fokuserade på att förstå relationen mellan rädsla och tillit så skulle vi se att alla personer som är i harmoni med rädsla – och att agera i harmoni med rädsla kommer alltid vara opålitligt – och vi kan inte lita på dem.

Gud är inte en person som någonsin agerar i harmoni med rädsla, och är därför alltid pålitlig, men vi kommer inte känna det förrän vi har arbetat oss igenom vår egen rädsla.

Våra föräldrar har lärt oss att lita på opålitliga människor som agerar utifrån rädsla

Maria:

Så Amandas fråga träffar verkligen något viktigt där, i det att hon belyser att när vi lever i rädsla så har vi en inneboende brist på tillit till Gud, eftersom…

Jesus:

Och vi litar på människor som i själva verket är opålitliga; vi gör bådadera.

Maria:

Ja, och varför gör vi den andra saken?

Jesus:

Ja, mest för att vi har lärt oss att göra det. Vi har lärt oss att det finns saker som våra föräldrar får komma undan med, även om de på den tiden kände att de ville vara väldigt kärlekslösa mot oss – vi har lärt oss att det är normalt.

Om en förälder till exempel är rädd att vi ska dö av något så är det okej för dem att slå oss – det är vad vi har lärt oss. Gud slår oss aldrig vid något tillfälle, inte ens när Gud observerar våra liv – Och Gud är inte rädd att vi ska dö eftersom Gud har skapat en evig existens. Så Gud är aldrig rädd för att vi ska dö, och kommer därför aldrig använda våld som en metod för att förhindra vår död. Vi ser en väldigt, väldigt annorlunda synvinkel hos Gud jämfört med hos våra föräldrar.

Men vi har uppfostrats av föräldrar som rättfärdigar användandet av rädsla, och som sedan kallar det för kärlek, och nu har vi en väldigt förvriden syn inom oss på rädsla respektive kärlek, rädsla respektive sanning.  På grund av de här förvrängningarna – och som vi har pratat om förut så är förvrängningarna en stor orsak till våra känslomässiga svårigheter – så är de flesta på Jorden väldigt förvirrade när det gäller kärlek. Och de tror också att rädsla och kärlek kan existera sida vid sida, och det kan de inte.

Som vuxna trycker vi undan de smärtsamma känslorna från vår barndom när våra föräldrar agerade i rädsla

Maria:

Så du säger i princip att vi har lärt oss att tro att våra föräldrars beteende är kärlek, och ändå har vi en inneboende brist på tillit till det, eftersom de ofta har agerat i rädsla. Och när människor agerar i rädsla så är de inte konsekventa, och de reagerar ofta på ett kärlekslöst sätt, men som barn kan vi inte riktigt förstå skillnaden.

Jesus:

Jo, jag tror att vi kan förstå skillnaden som barn. Som när vi får kontakt med de barnaktiga känslorna inom oss, om våra föräldrars behandling av oss, så kommer vi för det mesta kunna känna det faktum att vi inte kunde lita på att våra föräldrar inte skulle bli våldsamma. Vi kunde inte lita på att våra föräldrar inte skulle manipulera oss emotionellt, på något vis. Vi kunde inte lita på att våra föräldrar skulle agera i harmoni med kärleken under alla omständigheter. Vi känner de känslorna, men vi trycker undan dem.

Maria:

Vi trycker undan dem eftersom vi är investerade i att undvika smärtan i den upplevelsen.

Jesus:

Det stämmer, och vi har pratat i sessionerna om ”Hur människans själ fungerar”, om att varje gång vi vill undvika smärta så tar vi till undantryckande tekniker, vilket handlar helt om beroenden. Vi går in i beroenden med andra människor för att förhindra vår rädsla, och de flesta av oss har gått in i beroenden även med våra föräldrar. Och faktum är att vår beroenderespons till våra föräldrar är en direkt respons på deras beroenden mot oss, och vi har ofta gått in i beroenden med våra föräldrar, och sedan när föräldrarna inte har tillgodosett beroendet, så har vi sökt upp någon annan som gör det.

Många av oss har för närvarande en partnerrelation med en annan person som i själva verket tillgodoser de flesta av våra beroenden, och det får oss att känna oss rätt så lyckliga, men i själva verket så är vi inte särskilt lyckliga. Vi har fortfarande alla de här känslorna inom oss, och rädslan är fortfarande ganska dominant i våra liv.

Maria:

Den styr fortfarande allting. Så det utgör ett stort hinder gentemot Gud, för precis som vi har en känsla av att det som hände i vår barndom med våra föräldrar inte var kärleksfullt, och vi är rädda för att verkligen utforska det och släppa igenom det, så projiceras det på Gud. Vi tror att vi egentligen inte kan lita på den här personen, som vi inte ens kan se, så…

Jesus:

Men det är inte särskilt logiskt om vi tänker närmare på det.

Att ta itu med vår rädsla ger oss en riktig syn på Gud och våra föräldrar

Jesus:

Det är till exempel mer logiskt att se att Gud måste vara långt bättre än någon människa, och därför långt mer kärleksfull än någon människa. Och därför är det väldigt ologiskt för oss att låta Gud klä skott för känslor som vi har om våra föräldrar. Men för det mesta så gör vi det, för att undvika känslorna som vi känner mot våra föräldrar. Med andra ord säger vi att: ”Nej, våra föräldrar älskade oss, det är Gud som inte älskar oss”, snarare än att säga att: ”Nej, det stämmer faktiskt inte, det är våra föräldrar som inte älskar oss, och Gud har älskat oss hela tiden”. Det är bara det att nu känner vi att det inte är sant, på grund av våra föräldrars projicering, och andra rädslobaserade känslor som de har haft som nu får oss att leva i vår egen rädsla.

Så ja, svaret på Amandas fråga är ja, om du känner din rädsla och upplever den, och kommer ut i andra änden av din rädsla, så kommer du ha en väldigt, väldigt bra bild av Gud. Du kommer också ha en väldigt korrekt bild av din familj, och dina föräldrar – men det kommer inte nödvändigtvis vara en bra bild – det kommer vara en korrekt bild på så vis att du kommer veta under vilka omständigheter de är villiga att kompromissa bort kärleken.

Om jag tar min far som exempel, här på Jorden, så vet jag att han kompromissar bort kärleken så snart hans religiösa föreställningar konfronteras. Med andra ord så närhelst han konfronteras om sina trosföreställningar så offrar han alltid kärleken. Jag vet det genom hur han betett sig när han är med mig, och jag har vetat det länge. Jag vet att han gör det med andra känslor också.

Och jag vet att min mamma, så snart hon konfronteras av rädsla, så kommer hon alltid dra tillbaka kärleken, hon kommer alltid dra sig undan i sitt skal, hon kommer aldrig vara kärleksfull mot någon annan, varibland mig. Så jag vet att vilka problem hon än är rädd för så kan hon inte älska mig, det vet jag. När du nu vet det, så vet du vilka delar av personen du kan lita på, och vilka delar av personen som inte är pålitliga, eftersom så snart deras rädsla triggas igång så blir de opålitliga, om de sätter större värde på rädslan framför sanningen.

Gud har ingen rädsla, så Gud är alltid sann, och därför är Gud alltid pålitlig. Och personerna på Jorden som är de mest pålitliga, är de som har minst rädsla, och uppenbarligen finns det inte många av dem.

Maria:

Väldigt få, för till och med personer som visar upp en fasad där de är ganska orädda är ofta fulla av rädsla.

Jesus:

Fulla av rädsla, och i synnerhet emotionell rädsla. Så de kanske visar upp en modig front, i synnerhet med fysiska saker som de inte är rädda för, men emotionellt så är de ofta fulla av rädsla, och när det gäller relationer så ser du dem agera utifrån de rädslorna. Du ser de tuffaste männen och hur de inte vill öppna sina hjärtan inför sina hustrur, så det visar dig att de är väldigt, väldigt slutna emotionellt, och därför väldigt rädda för att öppna sina hjärtan inför det motsatta könet. Du vet att rädsla under de omständigheterna kommer att utlösa deras handlingar. Sätt dem i en viss situation så kommer de agera på ett visst vis, då det inte är möjligt för dem att älska dig samtidigt som rädslan finns hos dem. Med Gud så är det alltid möjligt för Gud att älska oss, eftersom det inte finns någon rädsla i Gud.

Maria:

Och att arbeta sig igenom sin rädsla, i synnerhet mot våra föräldrar, kommer att öppna upp våra hjärtan så att de kan ta emot den sanningen.

Jesus:

Ja, och det skulle förmodligen vara mer korrekt att säga att när vi arbetar oss igenom vår rädsla för något, oavsett vad, så kommer det öppna våra hjärtan mer för sanningen om Guds natur. När vi själva är fulla av rädsla så blir vi rädda för en straffande Gud, och vi blir rädda för en Gud som i själva verket inte existerar. Med andra ord tror vi i princip att Gud är på ett visst vis när Gud inte är det, och uppenbarligen så kommer det skapa en förvrängning i vår relation med Gud och göra det väldigt, väldigt svårt att ha en relation med Gud.

Maria:

Toppen, tack så mycket.