Vad är dominans?

Session inspelad den 1 april 2013 i Wilkesdale, Queensland, Australien, där Luli Faber ställer frågor och Jesus/A.J. svarar.

Du hittar videon med originalinspelningen nedanför texten.

En svensk PDF-fil öppnas om du klickar här (den går att spara ner till din dator och skriva ut).

Jesus:

Nästa del är förståelsen av själens dominans. Det är en väldigt viktig förståelse, dominansen. Skulle du vilja veta vad det är? (Skrattar)

Luli:         Ja tack. (Skrattar) Nej, låt oss inte veta! (Skrattar)

Nej, låt oss inte veta! Vi fortsätter utan det bara. (Skrattar)

Så ett väldigt, väldigt viktigt faktum som vi måste acceptera om vi verkligen förstår vår själ är att vår själ har skapats för att dominera sinnet och för att dominera allt annat. Vår själ har skapats för att dominera varje enskild del av vår varelse. Om vi tror att sinnet har skapats för att vara dominant, så kommer vi arbeta i direkt disharmoni med själva vår skapelse, syftet med själva vår skapelse.

Syftet med själva vår skapelse ur Guds perspektiv är att vår själ dominerar allt vi gör, och allt vi blir domineras av själen. Faktum är att vi är själen, vi är inte sinnet. Vårt sinne är en egenskap eller ett organ i själen, och om vi tror att vi bara är vårt sinne, så begränsar vi allvarligt vår framtida utveckling. Så det är mycket viktigt att förstå dominans. Nu har jag glömt hur jag egentligen skrev det så jag läser bara upp det: Det är principen att själen dominerar sinnet och har full kontroll över sinnet, vare sig sinnet tror sig självt om att ha kontrollen eller ej. Sinnet är inte kapabelt att någonsin ha full kontroll över själen, och själen kommer alltid, någon gång i framtiden, utöva sin dominans eftersom det är syftet med dess skapelse. Jag tycker att det är ett ganska kärnfullt sätt att beskriva dominansprincipen.

Om vi nu förstår att själen är de här sakerna ‒ och kom ihåg att vi har pratat om dem i vårt samtal, några av de andra organen eller egenskaperna eller kvaliteterna hos själen utöver sinnet ‒ vi har pratat om kärlek, vilket handlar om hjärtat, ödmjukhet, en annan kvalitet, och det handlar också om känslor, sinnesrörelser, önskningar, passioner, vår längtan. Alla dessa är delar av själen. De är inte en del av sinnet. Sinnet kan uppmuntra dem eller försöka förneka dem men de kommer finnas i själen, de här egenskaperna och kvaliteterna. De här egenskaperna och kvaliteterna kan undertryckas, sinnet kan försöka gå igenom processen där det undertrycker dem, men förr eller senare så kommer de exponeras, förr eller senare i vår framtida utveckling.

När jag säger förr eller senare, så har jag känt personer som går i tusentals år utan att de exponeras. Det är möjligt att försöka undertrycka dem under så långa tidsperioder, men i slutänden kommer de att exponeras. Det är en garanti eftersom sättet som själen skapades på är att själen ska dominera och därför så kommer de här sakerna, passioner, önskningar, avsikter, hjärtat, känslorna – den emotionella, kännande delen av vår varelse alltid i slutänden att dominera det som händer med vårt sinne.

Luli:         Hur fungerar det för andemänniskor som går vägen med naturlig kärlek som har kommit till den 6:e sfären genom att använda sitt intellekt?

Tja, de har inte kommit till den 6:e sfären genom att använda sitt intellekt, för om de enbart hade använt sitt intellekt så skulle de inte ha utvecklats ett dugg från när de kom till andevärlden.

Luli:         Så de har oavsiktligt använt sin själ i processen?

De har behövt engagera sig i processen att komma till den 6:e dimensionen. Hur de har engagerat sin själ är att de har börjat inse med sina sinnen att den moraliska utvecklingen är en viktig del av deras utveckling. Med andra ord, istället för att bara utveckla sitt intellekt så har de nu gjort ett aktivt val att utveckla sin moral, och med det menar jag deras moral och etik i fråga om kärlek, uttrycket av deras kärlek.

Så istället för att gör de saker de normalt skulle göra, så har de bestämt sig för att utveckla delar av sin själ, och att utveckla de delarna av själen som sinnet accepterar. De har accepterat inom sig att de måste utveckla sin moralkodex, sin inre moraliska kompass. Så det är det här de har gjort, de har valt att göra det. De har valt att gå igenom den processen. Genom kompensationslagen går de igenom processen med att först kompensera för alla saker de gjorde när de inte var i harmoni med kärleken, men de har också behövt använda nya sanningar genom att frigöra konceptuella fel som de har haft om etik och moral. De har behövt frigöra gamla föreställningar som de haft om omoraliska beteenden och acceptera nya föreställningar om moraliskt beteende och de har behövt gå igenom den processen känslomässigt.

De har använt sig av en process med själsbaserad förändring, men den är begränsad till vad deras sinne skulle tillåta, så den förändras bara i vad deras sinne skulle tillåta. Vad detta då innebär är att det finns en process som de har engagerat sig i utan att de ens varit medvetna om det i själva verket, vilket har varit orsaken till att de förändrats och har vuxit. Om de inte hade engagerat sig i den processen moraliskt och etiskt, så skulle de fortfarande befinna sig på samma plats som de började på i andevärlden.

Så de har behövt göra förändringar på samma vis. De har bara inte engagerat Gud eller Guds kärlek eller någon av Guds sanningar, eller när jag säger någon av Guds sanningar så är det några av Guds sanningar om Gud, i den processen. De har engagerat Guds sanningar om andra saker, om moral och universums etiska lagar. De har behövt engagera dem, eftersom ifall de inte hade engagerat dem så skulle de aldrig ha blivit den perfekta, naturliga människan.

Luli:         Men tror de fortfarande att de arbetar genom sinnet, då?

De tror att de fortfarande arbetar genom sinnet, men de har gjort en lång rad själsbaserade förändringar som de har använt sitt sinne för att göra. De har använt sinnet för att bistå själen i att frigöra fel och för att få en ny trosföreställning. De har gjort det genom att gå igenom en process som vi i andevärlden ofta hänvisar till som glömska. De har glömt av orsakerna till sitt eget kärlekslösa beteende genom att acceptera nya orsaker till kärleksfullt beteende.

Så de har behövt förändras på själsnivå. Och de har behövt gå igenom den processen och den processen är fortfarande densamma, oavsett vem du är, vare sig du är på vägen med Guds kärlek eller den naturliga kärlekens väg. Emellertid är vägen med Guds kärlek en mycket snabbare process, eftersom du kan ta emot Guds kärlek som omvandlar föreställningarna i din själ om du låter den göra det, om du tillåter det känslomässiga frigörandet av felet när det pågår.

Det här är ett mycket snabbt sätt att absorbera nya sanningar in i själen, eftersom felet nu har lämnat en och förlåtits, och därför så kommer den nya sanningen in väldigt snabbt och du kan därför växa mycket snabbt. Men återigen så behöver du ha en önskan om att den sanningen ska komma in i dig. Om du inte har någon önskan om att den ska komma in i dig, så kommer du förbli stagnerad tills du faktiskt har en önskan om att absorbera den nya sanningen, och det gäller vare sig du är på vägen med Guds kärlek eller den naturliga kärlekens väg. Om du inte har någon längtan efter en sanning och du inte har en önskan om att leva i harmoni med en sanning så sker det ingen förändring ändå.

Luli:         Okej, ska vi ta ett exempel på dominans?

Javisst, absolut.

Luli:         Exemplet handlar om våld igen. Våld mot någon är inte kärleksfullt, och felet är att: ”Den här personen” (det här är samma fast annorlunda), ”Den här personen har gjort mig arg så det är rättfärdigat att använda våld mot dem”.

Precis! Så låt oss se på den här punkten när det gäller dominans. Det vi verkligen säger här är att min själ kommer dominera mitt intellekt och dess förmåga att resonera och dess förmåga att fastställa sanningen om det här ämnet. Så jag kan ha tagit emot ett koncept, och som jag har sagt i många av våra samtal med folk; jag har pratat med dem om hur våld under alla omständigheter inte är i harmoni med kärleken. Många av dem har bara tagit emot det här konceptet i sina sinnen. Med andra ord så kan de liksom se: ”Javisst, jag kan liksom se varför, du vet, våld under alla omständigheter är kärlekslöst.” Men placera dem sedan i en omständighet där våld riktas mot dem själva eller ens bara en omständighet som är utmanande mot dem själva, så tar de många gånger till våld. Orsaken till det är att de inte har respekterat det faktum att själen dominerar handlingarna, inte sinnet. Medan deras själ har ett rättfärdigande av våld inom sig så kommer de rättfärdigandena att exponeras när vissa utlösande faktorer är närvarande, och de kommer utan tvivel leda till handlingar.

Så de har inte förstått dominansprincipen. De har inte förstått att vi inte bara kan absorbera en tanke och få en förändring. En förändring måste ske i själen för att det faktiskt ska bli en förändring i vårt vardagsliv, eftersom om det inte gör det så kommer förr eller senare en situation uppstå där själen återgår till sin dominans och övervinner sinnets resonerande förmåga och gör att en viss handling utförs som inte är i harmoni med kärlek och sanning.

Medan jag tror att mitt sinne är dominant så befinner jag mig i själva verket på en plats som är mycket farlig, eftersom jag kommer absorbera sanningen i mitt sinne och absorbera sanningen i mitt sinne och absorbera sanningen i mitt sinne i tron att jag förändras. Jag kan rentav välja genom sinnet att ändra mina handlingar, och det skulle vara som en indikation för mig på att jag förändras, men om mina handlingar inte är automatiska så har jag i själva verket inte förändrats. Om mina kärlekshandlingar inte är automatiska, så har jag ännu inte förändrats.

Vi skulle kunna prata om ett annat exempel. Jag har ofta pratat med människor om att säga sanningen under alla omständigheter och i alla situationer. För majoriteten människor så har inte den underliggande sanningen om att säga sanningen under alla omständigheter kommit in i deras själ, eftersom vi placerar dem i en omständighet eller situation där, du vet, de är rädda för sin familj eller rädda för sina vänner, eller rädda för den allmänna opinionen eller vilken rädsla som än triggas, så ”Pang!” är sanningen borta med vinden på ett ögonblick. De kanske inte ljuger, men de kommer sitta där, du vet och inte heller säga sanningen.

Det är en indikation på att den sanningen, om att alltid säga sanningen, ännu inte har kommit in i deras själ. Den har bara kommit in i deras sinne som ett koncept, och tills den kommer in i deras själ så har i själva verket ingenting förändrats. Det finns bara i deras sinne. Deras själ har inte förändrats. De har inte växt i den frågan. Som vi har sagt om absorption, så vet vi att vi måste frigöra felet för att den här sanningen där vi alltid måste säga sanningen ska fungera. När vi väl frigör felen som är de olika omständigheter och situationer där vi skulle vara villiga att kompromissa bort sanningen, när vi väl frigör dem så kommer vi aldrig mer kompromissa bort sanningen i någon situation. Då skulle vi kunna säga att sanningen är i vår själ. Bara då. Innan dess så är det bara ett intellektuellt koncept i vårt sinne och vårt själsliga fel kommer styra våra handlingar efter omständigheterna.

Låt oss säga att vi hamnar i en omständighet där vi ännu inte har frigjort oss från ett fel. Omständigheten kan vara: ”Jag behöver andras godkännande jättemycket”. Det kan vara omständigheten. Närhelst godkännandet från andra hotas, eftersom jag ännu inte har frigjort mig från felet, det som inte är i harmoni med Guds kärlek och inte är i harmoni med Guds sanningar, eftersom jag ännu inte har frigjort det från min själ så återgår jag antingen till att ljuga eller så återgår jag till att inte säga sanningen. Jag återgår antingen till att hålla tyst eller att inte avslöja någonting. Och det säger mig att det är den omständigheten där jag behöver hitta felet. Om jag använder mitt sinne klokt så kan jag sedan säga: ”Okej, det där sade mig just att min själ fortfarande har felet. Var finns felet?” Nu vet jag tack vare omständigheten att felet har att göra med den allmänna opinionen och vad människor tänker om mig. Så det är där jag behöver fokusera min tid och min insats för att hitta felet och frigöra mig från det så att jag kan få in sanningen i min själ, snarare än att det bara är ett intellektuellt koncept i mitt sinne.

Luli:         Så det är ett exempel där det är gynnsamt att förändra dina handlingar i en mer kärleksfull riktning, eftersom då exponerar det felet i den situationen.

Precis! Om jag i själva verket hade använt mitt sinne igen för att ändra mina handlingar, så skulle jag känna känslan komma upp, i den omständighet där jag kan känna att jag måste säga sanningen. I den stunden skulle jag hedra den sanningen, om jag ännu inte har frigjort felet med kompromissandet. Om jag hade frigjort mig från felet med kompromissandet, så skulle jag kunna hedra den sanningen och säga den även om jag är skräckslagen. Jag skulle kunna göra det. Men eftersom jag har hedrat min rädsla snarare än att ha hedrat sanningen, så säger mig den här situationen att: ”Aha, en till situation där jag hedrade rädsla över sanningen, vilket betyder att sanningen i att säga sanningen ännu inte har kommit in i min själ och jag behöver ta reda på varför, vad felet är i min själ som förhindrar att den här sanningen som finns i mitt sinne kommer in i min själ.”

Nu känner jag att om de flesta förstod dominansprincipen så skulle de inse att deras själ alltid är dominant och det spelar ingen roll hur mycket de försöker få sinnet att vara dominant; i slutänden så kommer alltid själen återgå till att vara dominant. Faktum är att det är så Gud skapade det hela. Gud skapade vår själ för att den i slutänden skulle vara den dominerande delen av vår natur, eftersom själen är vårt verkliga jag. Sinnet är bara ett bihang till det verkliga jaget. Själen är vårt verkliga jag. Själens kompletta enhet har alla de här organen varav sinnet bara är ett, och medan jag försöker använda ett organ för att dominera de andra, så kommer det självklart inte att fungera särskilt bra för mig någon gång i framtiden.

Och det här är problemet som jag känner att de flesta människor som är sinnesdominerade har, att de försöker, försöker, försöker, alltid försöker dominera sin själ, hela sin varelse, med ett bihang till själen och det kommer aldrig fungera i slutänden. De kommer alltid återgå till själens dominans förr eller senare, och om själen innehåller fel så kommer det vara felet som dominerar. Om själen innehåller sanning så kommer det vara sanningen som dominerar. Det beror bara på vad själen innehåller vad slutresultatet blir. Om själen innehåller kärlek så dominerar kärleken. Men jag kan tro att jag är kärleksfull i sinnet men exakt samtidigt så är inte min själs dominanta känslor kärleksfulla alls.

Vi talar väldigt ofta med människor, vi hade till och med ett samtal igår med en grupp människor där jag pratade med dem om dominansen av några av deras sinnen över deras själar. De är inte ens medvetna om sin själs känslor förrän jag pratar med dem om dem. Varför är det så? Det beror på att de använder sina sinnen för att tänka: ”Jag är god” eller ”Jag är lycklig”, och det är ett väldigt arrogant sätt att verka på men det är också ett väldigt rädslobaserat sätt att verka på. Jag försöker använda mitt sinne som får säga mig att jag är en god person, när min själs handlingar och det jag gör i mitt liv visar för mig att jag faktiskt inte är så god som jag tror att jag är, men jag försöker ignorera det också.

Det är inte en naturlig sak att vara kärleksfull under de omständigheterna, och det jag föreslår för människor är att om vi förstår dominansen, om det sker en förändring i själen så kommer förändringen i själen omedelbart återspeglas i mitt vardagsliv. Min själ kommer att dominera mina handlingar och om min själ är kärleksfull så domineras automatiskt alla mina handlingar av en kärleksfull själ. Om min själ är kärlekslös så kommer i princip alla mina handlingar relativt lätt exponeras som kärlekslösa under den processen. Det är här som vi kräver ett visst mått av ärlighet mot oss själva. De flesta som fortfarande befinner sig i sinnet är inte uppriktiga mot sig själva eftersom de inte är uppriktiga om själen och dess känslor som fortfarande dominerar deras känslor och deras handlingar. De försöker hela tiden ignorera själen. Och det är väldigt, väldigt farligt att ignorera din själ under alla sorters utveckling.

Luli:         Jag var just på väg att säga att inom neurovetenskapen så finns det faktiskt ett helt forskningsområde som försöker få sinnet att kontrollera känslorna, och hela idén med hur ångest och posttraumatiskt stressyndrom behandlas, som helt handlar om att träna sinnet att försöka undertrycka känslorna och de vet att det inte fungerar eftersom de placerar personen, till och med för djur, så placerar de djuret i en annan situation och de återgår…

…till det gamla beteendet.

Luli:         Javisst, de försöker med all kraft att få det att fungera.

Det är konstigt, eller hur? På sätt och vis så är det en återspegling av den intellektuella dominansen i människorna som gör experimentet, och bristen på förståelse av deras själ, deras egen själ och hur själen har skapats till att vara dominant. Vi kan tillfälligt eller delvis undertrycka själen med vårt sinne, men det kommer aldrig sluta bra. Det kan aldrig sluta bra.

Jag liknar det ofta vid naturen. Som att du kan underhålla ett hem, till exempel. Vi bygger ett hem av dött material och vi måste underhålla det eftersom vi har byggt det av dött material. Så vi tillbringar all vår tid med att underhålla det eftersom elementen normalt sett äter det döda materialet och reducerar det till ingenting såvida vi inte underhåller det. Vi väljer att bygga det av dött material och sedan underhålla det. Och vi måste underhålla det. Men så snart vi dör eller lämnar hemmet och kommer tillbaka ett år senare så är det en röra. Varför är det en röra? Eftersom naturen återgår till sin naturliga, normala process och i fallet med hemmet så äter naturen dött material. Det är vad den gör. Det omvandlar dött material till material som det kan använda för att stödja livet. Det använder det som mat om vi säger så, åt livet och det är dess naturliga process. Eftersom det är dess naturliga process så kommer vi tillbaka ett år senare och vårt hem är en röra. Allting inomhus är en röra och där finns spindlar, det finns levande varelser överallt, det finns, du vet målarfärg som flagnar, alla möjliga saker, mycket mer än om vi hade varit där. Det pågår en förfärlig förstörelse. Vi kallar det för en naturlig process och det vi försöker göra när vi underhåller vårt hem är att arbeta emot den naturliga processen.

Det är nästan som en analogi för vad vi gör med vår själ. Vi använder ofta vårt sinne för att arbeta emot själens naturliga process. I slutänden så kommer det behövas underhåll för detta. Med andra ord ett konstant underhåll, konstant försökande, krav som ligger på oss, konstanta krav på vår uppmärksamhet och så vidare. Det kommer helt enkelt bli fullständigt överväldigande för oss så småningom, eftersom vi inte förstår att själens natur är att själens styr, inte sinnet. Istället för att göra det, som i exemplet med huset, så istället för att bygga ett hus av dött material så tänker vi ut att: ”Aha, okej. Naturen äter dött material men det äter inte levande material. Så om jag på något vis bygger mitt hus av levande material, om jag kommer på några tekniker som är levande och bygger mitt hus av levande material så kommer ingenting att äta det. Det kommer att överleva för gott.”

Luli:         Det kommer att bli större.

Javisst, det kanske till och med växer och jag behöver inte underhålla det. Samma princip gäller vår själ. Och samma princip är att om jag börjar arbeta på min själ som är naturligt dominant, och jag främjar dess dominans snarare än att försöka undertrycka dess dominans, och jag arbetar på något i min själ som skapar en dominans i en kärlekslös riktning och jag frigör det från min själ, då kommer jag bara ha kvar en automatisk, naturlig process som jag inte behöver underhålla. Det är vad som kommer att bli kvar i mig. Jag kommer inte att behöva anstränga mig alls i min framtida utveckling under de omständigheterna eftersom min själ har lärt sig att den är dominant och därigenom så respekterar allting själens dominans. Eftersom vi respekterar själens dominans så inser vi att allt vi gör eller attraherar som inte är i harmoni med kärleken, så måste vi frigöra något som finns i vår själ så att vi kan frigöra den del av själens dominans som är negativ, och så frigör vi det och vi har bara kvar kärleksfulla saker som dominerar vår själ.

Det skulle vara en långt mer logisk process att följa om vi förstod vår själ och om vi förstod dominansprincipen. Det jag känner är att de flesta ännu inte förstår den principen och de arbetar med sinnet, arbetar med sinnet, försöker förändra sina handlingar, och förändrar sina handlingar. Många människor blir veganer bara för att Jesus pratade om det i en intervju eller någon slags presentation. Men de har ännu inte haft något skifte i sin själ. Vad är det för poäng med att göra det? Varför inte fortsätta äta kött och känna sig skyldig över det? Det skulle förmodligen vara bättre. Du kanske förändras fortare och får reda på vad som pågår i själen.

Du förstår, många människor förändrar sina handlingar utan att förändra sin själ. Det bästa sättet att agera är att förändra dina handlingar men alltid vara medveten om att såvida inte själen förändras så kommer det inte innebära någon långsiktig fördel för dig att ändra dina handlingar. Det är det bästa sättet att agera. När du märker att något inte är i harmoni med lagen, med Guds kärlekslag, så ändra på din handling men förstå att ändringen av din handling inte är allt. Därför att såvida inte något förändras i din själ vilket tillät dig att utföra den föregående, kärlekslösa handlingen, såvida det inte frigörs från dig så har inte din själ förändrats. Och såvida inte din själ förändras så kommer du inte att komma närmare Gud. Du kommer inte att komma närmare dig själv. DU kommer inte att inse kraften och potentialen i din själ.

När jag förstår dominansen så kommer jag sluta använda mitt sinne bara för att ändra mina handlingar hela tiden, och jag kommer börja använda mitt sinne till att bistå själen i att hitta orsakerna till varför jag har en viss handling och frigöra orsaken, felet inuti själen. Det är så jag kommer använda sinnet. Jag kommer att fokusera mitt sinne på att använda det för att exponera felet och tillåta upplevelsen av det så att det lämnar mig, istället för att använda sinnet för att undertrycka felet och täcka över upplevelsen, vilket är hur de flesta använder sinnet.

Luli:         På grund av hur Gud har utformat det så kommer det bara att fungera en kort tid.

Precis! Det kan bara fungera en kort tid. När jag säger en kort tid…

Luli:         Tusentals år.

… om vi jämför det med en evig existens så kan det i extrema fall fungera i tusen år eller några tusen år. Men i slutänden kan det inte fungera för alltid, eftersom Gud skapade själen till att dominera. Jag har mött människor som kommit till den 6:e dimensionen i andevärlden som inte har utvecklats vidare på

2 000 år, men när jag pratar med dem så kan jag känna missnöjet i deras själ. Där finns små bitar av missnöje som själen har börjat återgå till och som börjar dominera igen. Den känner sitt missnöje, missnöjet med att inte ha en relation med Gud. Den känner. Och då, även om de har försökt undertrycka det med sitt sinne och har tagit det och distraherat det med så många distraktioner som möjligt under 2 000 eller 3 000 eller  5 000 års liv, så kommer själen i slutänden fortfarande säga: ”Lyssna på mig, lyssna på mig, du lyssnar inte på mig”. Och själen har utformats för att göra det. Gud har utformat själen på ett väldigt klyftigt vis och den har utformats för att ständigt, ständigt störa oss när den vet att något inte är rätt och att dominera oss även om vi kanske försöker att dominera den intellektuellt under den större delen av vår existens.

Finns det några exempel vi vill ta upp där? Förmodligen finns det det, men javisst. Det var punkten med dominans, och jag känner att om människor kan förstå dominansen och sedan titta på det, så har vi nu tre principer som vi har tittat på. Vi har tittat på principen om utestängande, vilket är själens nuvarande tillstånd. Vi har tittat på principen om absorption, vilket är tillståndet med hur vi kan få själen att växa. Och sedan om vi tittar på dominansprincipen så ser vi nu på vad vi skulle fokusera på om vi ska kunna utvecklas. Vi behöver sluta fokusera på intellektuell utveckling och sinnesbaserad utveckling och vi behöver börja att verkligen känna, eftersom kom ihåg att vår själ, som jag sade i den här sessionen – jag tror att jag skrev ner några saker om det – jag sade att själen är känslor, önskningar, passioner, vår längtan, vår strävan, kännandet, sensoriska upplevelser, iver, upphetsning. Alla den sortens känslor är en del av vår själ. De är alla en del av själens organ och vi skulle kunna börja fokusera på att utveckla dem snarare än att undertrycka dem.

Vi använder vårt sinne nu, så snarare än att använda vårt sinne för att försöka dominera själen så säger vi: ”Okej, jag ger upp”, vi säger i vårt sinne: ”Jag ger upp”. Du är, själen är mer dominant, känslorna och alla de andra sakerna jag beskrev, alla de sensoriska upplevelserna kommer alltid dominera mig. Jag behöver leda dem till att bli i harmoni med kärlek och sanning. Det är vad jag behöver välja att göra. Jag kan använda min vilja, vilken kommer från min själ och mitt sinne som ett intellektuellt redskap, till att faktiskt tillåta utvecklingen och dominansen av just de här sakerna, men endast tillåta dominansen i riktning mot att utvecklas vidare i kärlek och sanning. Med andra ord så närhelst jag upptäcker ett fel så vill jag frigöra det felet snarare än att leva i felet. Jag vill bli av med felet från mig själv snarare än att alltid vara i det.

Och jag känner att om människor fokuserar sin uppmärksamhet på det och använder sinnet som ett redskap för själen som hjälper själen att göra sin sak, så skulle de upptäcka att processen blir mycket snabbare.

Så det är dominansprincipen.