Vad är framåtskridande?

Session inspelad den 1 april 2013 i Wilkesdale, Queensland, Australien, där Luli Faber ställer frågor och Jesus/A.J. svarar.

Du hittar videon med originalinspelningen nedanför texten.

En svensk PDF-fil öppnas om du klickar här (den går att spara ner till din dator och skriva ut).

Jesus:

Hur går det så här långt?

Luli:         Jag gillar det. Det är väldigt intressant. Det för samman många saker när det gäller… Jag är lite här, lite där, lite därborta och nu är det som att allt hänger ihop lite mer.

Javisst. Jag känner lite som att för många människor är det som att de har hört mig säga många olika saker men inte riktigt förstått att det är så själen är skapad till att fungera. Som att det finns inte den där underliggande förståelsen för att Gud har skapat det på det viset.

Luli:         Det är så smart. Det är så coolt. Det är bara anmärkningsvärt.

Allt Gud gör är så smart, visst?

Luli:         Det är precis som att; du bara tänker på den enda saken och säger: ”Wow”, i åratal.

Javisst, javisst. Och det är det jag gillar med mycket av det här materialet. Det illustrerar att allting är designat. Jag tror att ett av de största problemen jag ser är att folk på Jorden liksom tror att allt som händer dem och omkring dem är någon slags lycklig slump. Du vet, någon slags tur som dikterar allting. Eftersom de inte förstår principen med själen så förstår det inte att det inte finns något som händer av en slump. Allt är designat. Allt som pågår är designat och hur själen fungerar är designat. Vi kan försöka kringgå designen; vi kan försöka kringgå designen under en tid, men det kommer att behövas enorma mängder ansträngning. Ständig, ständig ansträngning. Om du arbetar med designen så får du en vacker, smidig sak som börjar hända.

Det är lite som det jag märker att mänskligheten gör med många saker på planeten, till och med när det gäller naturen. Du vet, vi arbetar ständigt emot designen. Saker har designats på ett visst vis och vi arbetar ständigt i motsatt riktning. Det är därför vi ägnar mycket av våra liv åt att underhålla saker. Det beror på att vi arbetar emot deras design, ständigt. Om vi arbetade med deras design så skulle vi inte behöva underhålla något.

Det gäller också för själen. Om vi arbetar emot dess design så kommer det behövas ständigt arbete, ständig press, ständig ansträngning. Vi kommer att ständigt bli besvikna eftersom vi kommer behöva ständiga justeringar. Men om vi arbetar med själen så kommer vi till den punkt där det inte behövs någon ansträngning alls. Och det är det vackra med designen som Gud har skapat. Allt är designat, hur själen fungerar. Så här långt har vi lärt oss om dominansen. Det är designat. Gud designade vår själ så att den ska vara dominant. Gud designade vår själ så att sanning och fel inte kan finnas samtidigt i själen. Och Gud designade själen så att sanning inte kan komma in i den medan det finns fel i den. Det är designat. Absorptionsprocessen är designad. Allt detta är saker som Gud har designat in i vår själ och vi försöker ständigt arbeta emot det. Det är det jag ser hända på planeten där vi vill att det ska vara på ett annat sätt.

Jag tror det är den fjärde eller femte punkten där vi kommer upptäcka mycket om smärta och lidande, vilket ofta är skälet till att vi vill att det ska vara på ett annat vis. Till och med det är designat, alla gånger. Gud har skapat ett ramverk av lagar och för varje lag som vi följer som är i harmoni med lagen, så kommer vi genom designen att uppleva glädje, lycka och frid och mängder av andra vackra känslor. Varje gång vi flyttar oss bort från de här lagarnas design, det de är designade för att göra, utan att vara i harmoni med kärleken, närhelst vi reagerar utan att vara i harmoni med kärlekslagen så uppstår det genom designen en korrigerande process. Allt är designat.

Och vi gör uppror mot designen i tron att vi vet bättre. Men om vi tänkte väldigt tydligt på det så skulle vi se att om kroppen är designad på ett så finurligt vis så kommer säkerligen universumet runtom den att vara designat på ett ännu finurligare vis. Och ramverket som universumet vi lever i finns kommer förmodligen också vara ännu finurligare än det i sin tur. Vi skulle förstå att allt är designat. Men olyckligtvis går vi inte i den riktningen. Istället gör vi uppror mot designen. Vi försöker ständigt använda vår kropp, vår själ, vårt sinne och alla saker som är en del av oss på ett sätt som står i direkt motsats mot deras design.

Luli:         Och vi säger att vi är de intelligenta.

Javisst, och säger att vi är de intelligenta.

Luli:         Vi är visst jättesmarta, vi. (Skrattar)

Javisst, är vi inte jättesmarta vi. Vi kan använda något på ett sätt som det inte är designat för. (Skrattar) Och självklart så kommer vi få mängder av smärta och lidande under tiden. Vi säger: ”Varför har vi så mycket smärta och lidande?”

Luli:         ”Det är något som har gått fel i evolutionen eller något.”

Precis! Och i själva verket är det designat. Vi kommer få smärta och lidande varje gång vi använder något utanför dess designade parametrar. Du tar en kniv och använder den inom dess designparametrar, och det blir ingen smärta och inget lidande. Men du tar en kniv och använder den utanför dess designparametrar, utanför syftet för vilket den designades och då blir det smärta och lidande. Till och med döden kan bli följden. Mycket smärta, fysisk smärta för kroppen och så vidare kan bli följden om vi använder den utan att vara i harmoni med det verkliga syftet med dess design, eller vi skulle kunna säga det kärleksfulla syftet med dess design.

Allt Gud har skapat har ett kärleksfullt syfte. Alla lagar Gud har designat har ett kärleksfullt syfte. Gud designar inte något utan ett kärleksfullt syfte och vi är där och gör uppror, gör uppror, gör uppror och försöker använda vår själ utanför dess designparametrar. Självklart kommer vi till slut få mängder av smärta och lidande av detta.

Det här var ett litet sidospår kanske, innan vi tar oss an nästa punkt som handlar om att förstå framåtskridandet. När vi talar om att förstå framåtskridandet så pratar vi om hur själen går framåt i utvecklingen. Fram till den här punkten så börjar vi upprätta någon slags grundläggande parametrar för själen. Vi har parametern som handlar om utestängande, så att vi nu vet att sanning och fel inte kan finnas samtidigt i själen. Vi förstår absorption. Vi förstår att sanning inte kan komma in i själen medan felet finns i den. Kärlek kan inte komma in i själen medan hat finns i den vid samma tidpunkt och om samma ämne. Alla de här principerna är sanna och vi förstår det. Vi förstår att själen skapades till att vara dominant.

Så nu får vi lite mer av en bild av hur vi behöver utveckla vår själ. Och sedan finns frågan om: ”Hur utvecklar vi nu vår själ?” Hur går själen egentligen framåt i sin utveckling? Vad behöver vi göra för att hjälpa själens framåtskridande? Det här är punkten där vi får förstå sanningen om själens framåtskridande. Det jag har sagt om den här sanningen – och jag ska förmodligen läsa upp det. Framåtskridande är principen: ”Verkligt framåtskridande i själen kan endast uppnås genom en emotionell process som kommer att inbegripa både smärta, som förknippas med känslor rörande felet, och njutning som hör samman med känslor rörande sanningen. Om själen förnekar antingen smärtan eller njutningen eller använder sinnet för att förneka smärta eller njutning, så kan det inte ske någon utveckling framåt.”

Jag tycker det är ganska så uppenbart vad det betyder. Det betyder att när det gäller din själ, om vi alltid försöker kontrollera följden av våra känslor med sinnet så kommer det att bli väldigt, väldigt svårt för själen att utvecklas framåt. Vi kan inte utvecklas framåt utan att uppleva smärta eller njutning, i allmänhet både smärta och njutning. Nu kommer vi till en punkt där all smärta frigörs. När vi väl kommer till punkten där vi blir eniga med Gud så frigörs alla smärta och från den stunden så kan vi inte utvecklas framåt utan njutning.

Det låter bra. Men fram till den punkten så finns det fel i vår själ och felet hör alltid samman med smärta. Så vi kan inte utvecklas framåt till den punkten utan att tillåta båda smärta och njutning. Om du tänker på det så ju mer fel vi har i vår själ, desto mer smärta kommer vi behöva uppleva för att den ska kunna frigöras. Men det kommer vara en kombination av smärta och njutning, inte bara smärta.

Det är det här jag känner att många människor missar när det handlar om emotionellt arbete. De förstår inte njutningen i att acceptera sanningen. De förstår bara smärtan i att frigöra felet. Men vi behöver båda, vi behöver göra bådadera. Vi behöver ha; om vi verkligen utvecklas framåt så kommer vi att få både smärta och njutning. Om vi undertrycker njutning, vilket många människor har lärt sig att göra, lika mycket som de har lärt sig att undertrycka smärta, så kommer vi verkligen få kämpa mycket när det gäller att utvecklas närmare Gud. Eftersom vi kommer närmare och närmare Gud så får vi mer och mer njutning. Uppenbarligen så kommer vi komma till en punkt någon gång om vi motsätter oss njutning där vi stagnerar i själens utveckling framåt.

Om du tänker på smärta och njutning så har inte sinnet kapacitet för någondera. Det är bara de sensoriska upplevelserna som är en del av vår kropp, den fysiska och andliga och även en del av vår själ som klarar att uppleva just de här känslorna. De är sensoriska och emotionella. De är inte någon intellektuell tanke. De är sensoriska och emotionella upplevelser. Det är därför vi måste förstå att smärta och njutning är en del av vårt framåtskridande.

Så principen om framåtskridande är principen där vi inte kan utvecklas framåt såvida vi inte upplever både smärta och njutning, i synnerhet om vi ännu inte är eniga med Gud. När vi väl är eniga med Gud så finns det ingen mer smärta att uppleva och givetvis behöver vi fortfarande vara öppna för njutning, annars kan vi inte utvecklas vidare bortom den punkten. Vi kan inte utvecklas vidare i mer kunskap och mer kärlek från Gud medan vi fortfarande motsätter oss njutning. Vi behöver vara utan motståndet mot njutning och vara utan motstånd mot smärta.

Olyckligtvis så tror majoriteten av människorna på planeten vanligen att vi inte har något motstånd mot njutning, men samtidigt har vi ett enormt motstånd mot smärta, emotionell och fysisk. Som en följd av detta så blir det omöjligt för oss att frigöra felet medan vi stänger ute smärtan, eftersom smärtan bara hör samman med felet, och det är en viktig sak att förstå om själen. Om jag stänger av så använder jag sinnet för att stänga ute smärtan, om jag stänger ute upplevelsen av smärta, om jag undviker upplevelsen av smärta, om jag flyr ifrån den eller förnekar upplevelsen av smärta så stänger jag av frigörandet av felen. Och om jag inte frigör mig från fel så kan inte sanningen komma in i mig om det ämnet där jag inte frigör mig från felet.

Så jag orsakar min egen stagnation om jag gör det. Och det här är principen om framåtskridande. Vi behöver förstå vad som verkligen orsakar framåtskridande och det är förmågan att fritt acceptera både vår smärta och vår njutning. Om du tänker på det så är det ett ödmjukt tillstånd att ta emot, att fritt kunna acceptera vår egen smärta och njutning. Vi är ödmjuka inför båda uppsättningarna av känslor.

Luli:         För en tid sedan pratade du om hur du kan absorbera en ny sanning och den kan ge dig njutning. Men ibland när du har frigjort ett fel och det har varit smärtsamt och sanningen sedan kommer in, så hör det inte nödvändigtvis samman med en njutbar upplevelse i det läget, eller hur?

Jag vet inte om jag håller med om det, Luli. Därför att i varje fall där jag någonsin har tagit emot en sanning så har det alltid varit en njutbar upplevelse. Jag kanske har gråtit av glädje under upplevelsen många gånger. Eller ibland när du tar emot en sanning så exponeras nya fel, och de är ofta smärtsamma som en följd. Så det beror på hur snabbt du kan bearbeta på ett känslomässigt plan, inte sant? Ibland tar du emot en ny sanning som utlöser ett uppmärksammande av ytterligare ett fel, vilket sedan så klart hör samman med en hel rad känslor som är smärtsamma. Så det händer ibland. Det händer ofta när du är på vägen med Gud, eftersom du ibland rör dig snabbt från en känsla till de andra känslorna under processens gång.

Kom ihåg i det exemplet jag använde tidigare i en tidigare genomgång, då använde jag exemplet med att sakta bli medveten om att våld som mina föräldrar utsatt mig för i själva verket var ett övergrepp på mig. Kom ihåg hur jag i det exemplet visade på hur en viss aspekt av sanning så snart den har absorberats av min själ, eftersom jag har frigjort ett fel, exponerade ett annat fel. Att det betydde att jag behövde bearbeta lite mer känslor. Det här är orsaken till att människor som utvecklas på vägen med Guds kärlek känner att det inte finns någon glädje, eftersom de går från ett fel, frigör sig från det, absorberar sanningen väldigt snabbt och de märker inte glädjen i att absorbera sanningen eftersom det utlöser medvetenheten om ett annat fel. Sedan får de mer smärta som en följd av medvetenheten om det nya felet.

Det här är bara en naturlig process men när de tittar på sanningarna i backspegelen så kommer de alltid känna att det hörde samman med en glädje, med ett vidkännande av den sanningen. När jag till exempel känns vid mig själv emotionellt och det kommer in i min själ som en sanning att alla personer som använder våld mot mig är kärlekslösa, så blir det en glädje att kännas vid, eftersom jag nu har förmågan att avgöra vad som är ett kärlekslöst beteende mot mig och därför har jag förmågan att känna igen vem som är kärleksfull i mitt liv och vem som inte är det. Det betyder att jag kan göra ett val och tillbringa mer tid med människor som är kärleksfulla och därför få mer glädje i mitt liv som en följd av det. Så när vi tittar bakåt på alla sanningar så kommer vi alltid att känna glädje över dem.

Luli:         Men under processens gång, ihågkommandet av sanningen eller vidkännandet av sanningen i att: ”Åh, mina föräldrar var verkligen kärlekslösa mot mig i den situationen”. Den insikten känns inte bra….

Faktiskt gör den det. Jag vet inte hur det är med dig, men det har känts bra för mig eftersom jag har sett att mina känslor om ämnet med våld var verkliga, var sanna. Så nu känns jag vid en del av min själ som innehåller sanning som jag aldrig tidigare har känts vid.

Luli:         Du firar processen?

Javisst. Så för mig, och jag känner att det är här många tappar bort glädjen i processen; de firar inte sanningarna de lär sig och du kan fira dem. Alla sanningar som vi lär oss behöver firas eftersom de allihop får vår själ att växa. Jag säger inte att sanningarna du lär dig här (A.J. pekar på sitt huvud), för de skulle du inte fira eftersom det bara är en tanke; sanningarna du faktiskt kommer fira är sanningarna som nu finns i din själ som en känsla. Du kommer definitivt att fira dem. Så jag skulle föreslå för människor att om de inte firar sanningen så har den ännu inte kommit in i dem känslomässigt på grund av ett fel. Jag märker ofta att det är fallet. Och när jag säger ofta, jag har märkt att det alltid är fallet. Om jag exempelvis inte kan fira sanningen att mina föräldrar behandlade mig illa som barn så är det för att jag ännu inte har frigjort sorgen över att mina föräldrar behandlade mig illa som barn.

När jag frigör felet eller frigör känslan, sorgen som hör samman med känslan av att mina föräldrar behandlade mig dåligt som barn, så kommer jag kunna fira sanningen av mitt vidkännande av det faktumet. Det kommer att vara ett firande inom mig. Jag kommer säga: ”Wow, det här förändrar mitt liv. Nu har jag insett att jag inte behöver acceptera det här dåliga beteendet från människor som säger att de älskar mig men inte beter sig som om de gör det. Jag behöver inte acceptera detta längre”. Hur mycket skulle det förändra mitt liv om jag verkligen kände det inuti mig själv och firade den sanningen?

Jag känner att det som händer för många människor är att de inte kan fira sanningen ännu eftersom de ännu inte har frigjort felet helt och hållet om det ämnet. När du väl har frigjort felet om ett ämne helt och hållet så kommer du fira sanningen om det. Det spelar inte ens någon roll hur hemskt det är. Du kommer alltid fira sanningen om det. Det sker också en underliggande sak. Nu hedrar du din själs dominans, och det finns mycket glädje i det. Du kommer alltid känna glädje i att hedra själens dominans. Det finns många glädjeupplevelser som en följd av detta om du…

Luli:         För att ditt beteende har förändrats?

För att ditt beteende har förändrats, men inte bara det; du har nu hedrat upplevelsen från ditt förflutna helt och hållet. Du har hedrat det faktum att du skadades. Istället för att förneka det och trycka undan det och säga att det aldrig hände och försöka komma undan, fly från det hela livet, och påverka alla olika val och beslut som du har tagit under hela livet, så hedrade du nu det faktumet att allt det skräpet som hände dig i livet, den smärtsamma upplevelsen av lidande som du hade, helt och hållet kom från detta.

Och nu har jag hedrat min upplevelse av det så mycket att det har hejdat allt det kärlekslösa beteendet och alla de kärlekslösa handlingarna och alla de kärlekslösa följderna, alla de smärtsamma följderna som har varit orsak till mitt lidande. Och jag kan glädjas åt det, jag kan känna mig lycklig över det. Och när du väl har gått igenom den processen så vet du med säkerhet att du aldrig kommer återgå till att tillåta det där, eller i exemplet jag gav, återgå till att känna att någon som är våldsam mot dig älskar dig. Du kommer aldrig någonsin igen ens överväga att det skulle vara sant.

Det är också en vacker sak eftersom det ger dig möjligheten att välja dina närmaste klokt nu. Istället för att acceptera ett kärlekslöst beteende som kärleksfullt, och acceptera våld som kärleksfullt, så kommer du aldrig göra det. Så vem kommer du vara tillsammans med? Som en följd av detta kommer du att vara med människor som aldrig kommer vara våldsamma mot dig. Det ger dig kraften att välja sådana i ditt liv som älskar dig ännu mer, och du kommer alltid tänka: ”Orsaken till att den här kraften har kommit är för att jag släppte taget om felet och jag släppte taget om smärtan jag bar på som rörde mina föräldrar, jag släppte taget om allt det, och det är därför mitt liv har förändrats”. Du kommer alltid ha glädjen i upplevelsen av att veta det.

Så jag känner att om en person inte upplever glädje i bearbetandet av felet och absorptionen av sanning – i bearbetandet av felet så kommer det uppenbarligen inte vara mycket glädje, men glädje i absorberandet av sanning – så beror det på att felet om samma ämne ännu inte har lämnat dem.

Luli:         Så jag gissar att det här är skälet till att du blir lyckligare och lyckligare och lyckligare?

Precis!

Luli:         För du frigör helt och fullt mer och mer och mer och sedan firar du mer av sanningen. Och du har mindre skräp i själen.

Precis. Och du får mer kärlek från Gud in i din själ och från din omgivning och därigenom så mår du bättre. Du får mer och mer värde och så vidare, det finns många fördelar.

Luli:         Inte undra på att det är exponentiellt.

Javisst, och om det inte händer så är du inte på den vägen på riktigt. Du följer inte vägen om det här inte händer. Om det inte händer så är något fel med vad du gör. Jag känner att för många människor så finns det fel i det de gör. De vecklar in sig i känslor som inte är deras eller de vecklar in sig i upplevelser där de inte är uppriktiga eller ärliga mot sig själva om vad som pågår. De är inte glada över att frigöra fel. De gör uppror mot att frigöra fel och det orsakar mycket smärta. De fortsätter att bryta mot Guds lagar vilket orsakar mer smärta. De gör fortfarande uppror mot Gud vilket orsakar mer smärta.

Såvida du inte förändrar några av de här beteendena, vilka bara kan förändras om du gör dig av med felet i själen som skapar dem, så kommer det fortsätta skapas smärta, och ju känsligare vi blir för vår själ desto mer kommer vi känna det. Jag känner att om du ser på planeten nu, år 2013, så finns det mycket smärta på planeten. Det finns mycket smärta på planeten som en följd av att människor väljer att göra uppror, människor väljer i själva verket att göra uppror mot Guds lagar.

Och sedan säger de, som jag gick igenom med en grupp igår, så säger vi ofta: ”Tja, jag vill inte gå tillbaka till mina smärtsamma barndomsupplevelser eftersom jag känner för mycket smärta över mina nuvarande upplevelser”. Men vi förstår inte att våra nuvarande upplevelser orsakas av vår dominanta själ som utövar sig själv i en riktning som inte är i harmoni med Guds kärlekslagar. Det är därför vi får ont. Så om jag kunde hjälpa min dominanta själ genom processen med att utvecklas framåt, att utvecklas från tillståndet där den utövar sin vilja på ett dominerande negativt vis som inte är i harmoni med kärleken, till att utöva sin vilja på ett dominerande vis i en process som är i harmoni med kärleken, så kommer smärtan och lidandet i mitt nuvarande liv att minska och jag kommer att få en mycket större förmåga att få kontakt med gammal smärta och lidande också, och frigöra den medan jag gör det.

Det är vad jag skulle uppmuntra människor att göra. Det är vad den här punkten om framåtskridande handlar om, att förstå att framåtskridandet inte är möjligt utan en känslomässig process. Det är inte möjligt. Du kan absorbera något intellektuellt, och om det är en sanning som kommer in i din själ, även om det inte finns något fel och det bara är en sanning som du släpper in i din själ och det inte finns något fel som utestänger felet från att komma in, så kommer det vara en känslomässig process när den kommer in i dig. Det kommer att vara en känslomässig njutningsprocess. Du kommer att gråta av glädje över att ta emot sanningen. Och sedan kommer den finnas i ditt hjärta, sedan kommer den finnas i din själ. Om det fanns ett fel i din själ när du försöker absorbera sanningen i din själ, så måste felet först frigöras; enligt absorptionsprocessen som vi redan har pratat om, så måste det frigöras. Om vi tillåter att den frigörs genom att tillåta dominans, tillåta själens dominans att dominera hur den känner och hur jag känner under den processen, tillåta dess frigörande, så efter det eller kanske under tiden så kommer sanningen in i mig som en glädjefylld process. Och den smärtsamma processen med att frigöra felet kommer också behöva ske.

Så länge jag inte är selektiv mellan smärta och njutning så kommer allt att ske naturligt, men så snart jag blir selektiv mellan smärta och njutning så kommer hela processen att stängas av. Det beror på att Gud skapade vår själ för att uppleva alla känslor, vare sig de är smärtsamma eller njutbara. Gud har gjort designen så.

Vi måste förstå att alla de här principerna som vi talar om inte är mina idéer eller koncept. De är Guds design av människans själ. De är hur Gud har designat människosjälens funktioner och allt vi behöver göra är att börja förstå det. Du vet, det är inte min idé. Jag har behövt förstå det precis som jag försöker dela det med andra människor för att hjälpa dem att förstå det. Om vi förstår det så arbetar vi med det. Om vi inte förstår det eller om vi förnekar det eller om vi försöker arbeta emot det så kommer alltid följderna vi ser bli smärta och lidande. Alltid.

Luli:         Skulle du vilja höra ett exempel på framåtskridande?

Absolut, absolut. Då gör vi det.

Luli:         Så exemplet var detsamma som vi hade förut; våld. Sanningen är: ”Våld mot någon inte är kärleksfullt”, och felet är: ”Den personen gjorde mig arg, så våld mot dem är rättfärdigat”.

Okej, så nu ser vi på samma situation som vi har tittat på vad gäller de andra principerna i själen. Vi ser på det utifrån principen med framåtskridande. Vi relaterar framåtskridandet med: ”Hur utvecklas jag framåt när det gäller frågan om våld?” Som, hur förändrar jag min själ på riktigt så att den arbetar igenom problemen så att jag så småningom kommer till andra änden och säger: ”Jag accepterar i min själ, och min själs känslor är, att jag aldrig någonsin kommer att vara våldsam igen.” Hur kommer jag till den punkten?

Det är det som är frågan. Svaret på det är: ”Tja, hur kom den här önskan om våld in i själen?” Tja, den kom in i själen genom att barnet lärde sig genom en process i barndomen, någonstans, att våld och kärlek går hand i hand under vissa omständigheter, att våld är rättfärdigat under vissa omständigheter och nu som vuxen behöver jag förstå mitt rättfärdigande av våld och frigöra varje bit av det om jag någonsin ska bli icke-våldsam på riktigt i framtiden.

För att göra det behöver jag gå igenom en process, en smärtsam process där jag frigör mig från varje föreställning jag har om att rättfärdiga våld, och jag behöver också gå igenom den glädjefyllda processen med att ta emot ny sanning om varför det under de omständigheterna inte finns något rättfärdigande av våld. Det är en process som jag behöver gå igenom om jag vill växa eller förändras på det specifika området. Så det jag har sagt här vad gäller vår studie, att om ett barn lär sig genom föräldrarnas exempel av deras behandling av barnet att en person som älskar dem också ibland kan vara våldsam mot dem, så har den här läran kommit in i barnet genom en smärtsam, känslomässig process. Vi kan se det. Den smärtsamma, känslomässiga processen är att föräldern har varit våldsam mot barnet och det har vanligen involverat en fysisk beröring, vanligen med slag eller ett bälte eller någon slags våldsam process som har varit fysiskt smärtsam för barnet. Det har också varit känslomässigt smärtsamt för barnet eftersom barnet fram till den stunden litade på att dess förälder skulle agera i harmoni med det, aldrig våldsamt, aldrig kärlekslöst. Så plötsligt får de mängder av smärta från personen de litar på, så det finns många trasiga känslor i barnet, känslor om tillit, och vem de kan lita på, och vad de kan lita på, och allt pågår samtidigt, en mycket smärtsam, känslomässig upplevelse. Det har kommit in i barnet.

Hur ska det frigöras? Genom att barnet känner det. För det mesta tilläts inte barnet att känna det. Barnet hindrades från att känna det, och nu när vi är vuxna så kommer vi behöva gå tillbaka i tiden i vårt liv och faktiskt känna det, frigöra det, att frigöra sanningen som finns i vår själ som i själva verket är ett fel ur Guds perspektiv. Men det är sanningen om vad som hände oss. Vi behöver frigöra oss från det. Vi behöver gå igenom den smärtsamma, känslomässiga upplevelsen av att frigöra det och sedan komma ut i andra änden av den smärtsamma, känslomässiga upplevelsen. Vår själ är nu öppen, tack vare absorptionsprocessen, för att ta emot sanningen. Nu säger vår själ: ”Okej, felet är borta. Vad är nu sanningen?” Efter den stunden så kan nu sanningen lätt absorberas och vi kan gå igenom den njutbara processen med att inse sanningen.

Ofta, som du påpekade, så är det inte något som händer över en natt, vid ett tillfälle. Det är en gradvis sak, du frigör den här punkten och den punkten av fel och sedan absorberar du den här eller den där punkten av sanning och sedan frigör den punkten av fel och sedan absorberar du den punkten av sanning, och ofta när det är ett stort ämne så kan det finnas hundratals små ämnen där sanning och fel står i konflikt, och därför så kan inte sanningen komma in så länge felet finns där. Så vi behöver frigöra felet om det lilla ämnet så att sanningen kan komma in om det lilla ämnet.

Ofta byggs det på så att hela ämnet sedan fullbordas någon gång i framtiden. Det kan vi inte förvänta oss att det ska hända över en natt. Det finns inget sådant som att själen transformeras över en natt, och jag föreslår att om någon säger att det finns det så har de troligen bara överskuggats av en andemänniska som hjälpt dem att bli en helt annan person. Därför att det finns inget sådant som en transformation av själen som händer över en natt. Det kommer att vara en gradvis process, men hur snabbt det händer beror på hur mycket vi förstår vår själ. Om vi förstår att vår själ har de här punkterna som vi har tagit upp, att det är så den har designats, och sedan arbetar i harmoni med dess design snarare än att alltid försöka arbeta emot den. Därför, om vi arbetar i harmoni med den, så går själens utveckling framåt ganska snabbt. Så det är frågan om framåtskridande, hur framåtskridandet fungerar.