Vad är motstånd?

Session inspelad den 1 april 2013 i Wilkesdale, Queensland, Australien, där Luli Faber ställer frågor och Jesus/A.J. svarar.

Du hittar videon med originalinspelningen nedanför texten.

En svensk PDF-fil öppnas om du klickar här (den går att spara ner till din dator och skriva ut).

Jesus:

Nästa punkt vi skulle vilja samtala om kring själen och hur den fungerar är den om motstånd, att förstå motstånd, och vad själens motstånd handlar om.

Luli:         Okej. Berätta för mig om motstånd.

Okej. Låt mig läsa om motstånd.

Motstånd är principen om att sanningen kommer in i själen då det inte finns något emotionellt hinder då felet motstår absorptionen av sanningen. Fel kommer in i själen när det inte finns något känslomässigt hinder då sanningen motstår absorptionen av felet. Känslomässiga hinder kontrolleras av individens vilja, på så vis att viljan kan utövas för att emotionellt frigöra orsaken till motståndet. Det här är en del av ödmjukheten.

Så vi definierar, vi sätter nu samman många av principerna vi har pratat om, och fastställer varför vi stagnerar. Varför slutar vi att utvecklas framåt? Vad är skälet till att framåtskridandet ökar och minskar?

Vi har redan tagit upp punkterna med framåtskridande och vad som behövs för framåtskridandet. Det är förståelsen om att vi behöver göra en del emotionellt arbete som kommer att vara både smärtsamt och njutbart under processens gång. Vi har också frågan om dominans, att vi vill uppmuntra själen att vara dominant. Vi vill uppmuntra känslor, inte trycka undan dem. Och absorptionen säger att en sanning inte kan komma in i oss såvida inte något slags fel lämnar oss. Om vi lägger samman allt det, så kommer vartenda tillfälle då vi hamnar i ett tillstånd av motstånd i princip säga oss att det finns en emotionell sak inom oss som orsakar motståndet. Det är inte någon slags intellektuell sak som vi behöver gå igenom. Det finns någon känsla där. Det finns någon slags känslomässigt hinder i vår själ och vi använder vår vilja för att hålla kvar det.

Det är motståndsprincipen. Vi använder vår fria vilja, denna vackra, dyrbara gåva som Gud har gett vår själ, för att stänga in den smärtsamma upplevelsen. Om vi använder vår själ för att hålla inne en smärtsam upplevelse så kommer vi ha ett motstånd mot att något alls absorberas in i själen. Vi kan ha ett fel och motstå sanningen eller så kan vi vara i sanningen och motstå felet; på endera sättet händer det. Mitt förslag är att vi alltid använder vår vilja till att alltid frigöra felet. Och om vi använder vår vilja till att alltid frigöra felet så kommer vi aldrig nå fram till något motstånd. Vi kommer aldrig komma till en plats där vi stagnerar, där vi saktar ner eller stannar upp i vårt framåtskridande.

När det kommer till kritan så kommer majoriteten av alla människor till motståndet hela tiden. Vi vill inte uppleva smärtan i det känslomässiga felet som finns i vår själ. Vi vill bibehålla en intellektuell dominans över vår känsla. Vi vill undvika absorptionsprocessen. Vi vill också undvika framåtskridandet. Nu är det förstås så att om vi undviker alla de sakerna så kan det enda resultatet bara bli motstånd, stagnation, att vi stannar upp i själens utveckling framåt. Vi behöver förstå kraften i vår vilja som används i det här avseendet. Det är vår vilja som används, och den är inte i harmoni med sin egen design vilket får oss att förflytta oss in i stagnationen.

Närhelst vi känner oss stagnerade eller har ett motstånd mot att absorbera ny sanning, om vi tänker på det och säger: ”Vänta en sekund, det här är inte särskilt smart, nu använder vi vår vilja på ett sätt som är fullständigt disharmoniskt med hur Gud har skapat vår själs design. Varför gör vi det? Det är en så dum sak att göra. Vi skulle definitivt få det bättre om vi ändrade på just den sortens handlingar”. Och jag känner att vi behöver förstå att motstånd inte handlar om något utanför oss.

I allt det här har jag inte nämnt något i stil med: ”Det är ditt fel att jag inte kan göra något”. Du vet, det är inte ditt fel, eller Igors fel eller någon annans fel att jag inte kan göra något. Det beror på mitt val att använda min vilja när den inte är i harmoni med Guds ursprungliga design vilket får mig att röra mig in i stagnationen. Det beror inte på något du har gjort. Det beror inte på något som du har försökt hindra mig från att göra, eller hur? Jag kan föreställa mig att det är så, men det är det inte. I själva verket kan jag använda min vilja varenda gång, varje enskild gång, för att vara på en plats inom mig som är utan motstånd.

Om jag förstod den här principen fullt ut så skulle jag förmodligen upptäcka att jag får allt mindre motstånd medan jag fortsätter, eftersom ju mer sanning jag låter komma in i min själ desto mindre frestas jag till att välja motståndet. Jag skulle inse att det finns en negativ konsekvens för allt motstånd. Jag skulle inse att varje gång jag motstår något så arbetar jag bara emot designen av min egen själ, vilket inte är ett särskilt logiskt val att göra.

Den enda gången då jag känner att en sådan handling är förståelig är när vi är barn. Du förstår, när vi var barn så försattes vi ofta i situationer som vi inte kunde ta oss ur, och därför undertryckte vi vissa känslor för att kunna hantera situationerna. Ibland fick till exempel smäll av våra föräldrar när vi var barn, eller hur? Sedan börjar vi gråta och våra föräldrar säger till oss: ”Om du fortsätter gråta så smäller jag till dig igen”. Det är väldigt förvirrande för barnet eftersom det redan upplever smärtan från det tidigare övergreppet, och nu hotas det med ett till övergrepp för att det känner följderna av det övergrepp som just skett. Under de omständigheterna så lär sig barnet förmodligen att stänga ner sig och det är förståeligt.

Men det är inte förståeligt att göra det när vi är vuxna. Det finns ingen orsak att göra det valet som vuxna, även om vi ofta utsätts för våld. Det finns ingen orsak att fortsätta med det, eftersom vi som vuxna förstår att vi har kraften att frigöra oss, och i själva verket har vår själ skapats för att frigöra oss. Så länge vi frigör oss så arbetar vi i harmoni med själens design, medan vi som barn inte förstår detta. Ingen har lärt oss det så vi förstår det inte. Men nu när vi förstår den sanningen så kan vi som vuxna åtminstone arbeta i harmoni med dess design.

Så jag känner att den enda gången då motståndsprocessen är något vi verkligen kan förstå är när ett barn har ett motstånd snarare än när en vuxen har ett motstånd. Olyckligtvis så är det ofta tvärtom. Ett barn har sällan motstånd såvida inte en vuxen tvingar fram det, och en vuxen har ofta motstånd till och med utan att någon tvingar dem att göra något. Det här är något vi behöver ändra på. Det är ett annat fel i själen som behöver frigöras, den här önskan att hejda frigöringsprocessen. Barnet har i allmänhet ingen önskan att hejda frigöringsprocessen såvida det inte har fått mycket uppmuntran åt det hållet av sin omgivning fram till dess, medan en vuxen som bor för sig själv eller till och med tillsammans med en partner inte har någon orsak att inte frigöra. Det finns ingen logisk orsak att inte frigöra. De domineras inte längre av någon i den situationen. De kan ha attraherat någon, kanske sin partner, som dominerar dem, men till och med då så finns det ändå inget skäl att inte frigöra om de litade på själens mekanism, om de litade på Guds design.

Luli:         Om de litade på det faktumet att det bara finns en känsla som de behöver göra sig av med och sedan flödar allt igenom. Det är bara en till känsla som de behöver känna?

Det är bara ytterligare en känsla. De skulle inte ha känslan av att vara rädda för sina känslor hela tiden. Och du vet, det är bara ytterligare en känsla, även om det är känslan av skräck. Allt de behöver göra är att frigöra den, så kan felet lämna dem och en ny sanning kan komma in i dem. De kan växa om de tillåter den här känslan att flöda, och de skulle inte oroa sig så mycket över vilka deras känslor skulle vara. De skulle bara använda sitt sinne i en kärleksfull riktning som stöd för deras känsla. De skulle inte dumpa sin känsla på någon i närheten hela tiden. De skulle använda sitt sinne för att stödja bearbetandet av känslan på så vis att det inte skadar andra människor eller dem själva. Det är vad de skulle göra.

De skulle inte välja att skada sig själva ens. De skulle inte skära sig eller skada sig själva på något vis eller slå på sig själva. De skulle inte välja att begå självmord, vilket är det ultimata sättet att skada sig själv, antar jag att vi kan säga, eller att vara rasande på sig själv. De skulle inte göra någon av de sakerna, eftersom alla de sakerna ännu mindre skulle vara i harmoni med kärleken. De skulle bara välja att känna känslan, oavsett hur intensiv den är eller hur smärtsam den är, i vetskapen om att: ”Om jag uttrycker och upplever den här känslan fullt ut så lämnar felet mig och nu kan sanningen komma in i mig och mitt liv förändras”. Det är det vackra med det. Så jag antar att vi skulle kunna säga att det är meningslöst att göra motstånd. (Skrattar) Men i själva verket så tror de flesta av oss inte på det. De flesta av oss tror att motståndet är en kraftfull plats att vara på.

Luli:         Att vi kan undvika smärtan för alltid och den kommer inte styra våra liv och allt som händer oss.

Om jag verkligen förstod dominansen så skulle jag också förstå att det är meningslöst att göra motstånd, eftersom förr eller senare, om det finns fel och smärta i min själ, så kommer de behöva komma ut. De kommer ut på ett eller annat vis med tiden. Jag kan antingen bistå den processen på ett logiskt och sammanhängande vis, använda sinnet för att bistå den processen, eller så kan jag undertrycka processen och kämpa emot den så länge jag lever, vilket bara betyder att det kommer ta längre tid. Det är allt. Jag kan göra det ena eller det andra.

Det är inte särskilt logiskt att få något att ta tio år när det kunde ha räckt med ett år. Och det är inte särskilt logiskt att få något att ta tusen år när det kunde ha räckt med ett år. Mitt förslag när det gäller motstånd är att lägga märke till när du befinner dig i motståndet. Varje gång du använder viljan för att förneka en smärtsam upplevelse så har du ett motstånd. Du kommer också göra motstånd mot njutning i det läget, eftersom själen inte kan skilja på känslor som smärta och njutning och att selektivt välja mellan dem, utan att använda sinnet. Och vi säger att sinnet inte längre kan vara dominant.

Det vi säger är att själen behöver tillåtas uppleva sina saker. Den behöver göra sin grej, och det enda sättet som vi kommer tillåta den att göra sin grej på är genom att låta den känna allting, vilket inkluderar dess smärta och dess njutning. Om vi försöker stänga av oss så kommer vi antingen att skapa ett stort problem för vår själ i framtiden och ett stort problem vad gäller utvecklingen av vår själ. Vår själ kan inte utvecklas medan den stängs ner på ett eller annat vis i någon av eller båda riktningarna.

Jag skulle uppmuntra människor att lägga märke till när de har ett motstånd. Som att det ganska ofta kommer fram någon och säger till mig: ”Jag har inte gjort så mycket framsteg under det senaste året och jag är inte riktigt säker på varför”. Jag säger: ”Varför är du inte säker? Det är uppenbart att du har ett motstånd. Du borde vara säker på vad det är som skapar ditt motstånd. Jag vet vad som skapar mitt motstånd. Varför vet du inte vad som skapar ditt?”

Luli:         Så det är det ena eller det andra. I princip så har du ett motstånd eller så utvecklas du framåt.

Det stämmer! Antingen har du ett motstånd eller så utvecklas du framåt. Det finns inget mellanting här. Antingen utvecklas du framåt och är fullt engagerad i framåtskridandet, eller så har du ett motstånd.

Ibland kan du ha ett motstånd i en sak och gå framåt i en annan. Det är en möjlighet. Men när det kommer till varje enskild sak så har du antingen ett motstånd eller så utvecklas du där. Mitt förslag till folk är att åtminstone veta varför du har ett motstånd. Åtminstone veta det. Ignorera det inte. Försök inte låtsas som att du inte gör det när du gör det, för då kommer inte något att hända. Om du låtsas att du gör något som du inte gör så kan såklart ingenting hända. Så var uppriktig om det hela. ”Jag vet att jag har ett motstånd i den här saken”. Ta reda på varför. Använd sinnet för att hitta orsaker till att du har ett motstånd i den här saken, och när du sedan blir medveten om de känslor som är inblandade så låter du känslorna bearbetas så att du inte längre har motståndet kvar.

Själens naturliga tillstånd är att växa. Det är som att; vi kan göra en jämförelse med naturen igen. Du planterar ett träd. Det skulle inte vara logiskt att ställa upp en hel byggnad kring ett träd som vanligen växer trettio, fyrtio, femtio meter upp, så att trädet bara kan växa en meter upp och sedan gör vi allt möjligt för att förhindra att trädet växer. Men det är så vi gör med våra själar. Vår själ är gjord för att växa. Gud har designat den på det viset, för att den ska växa. I själva verket designade Gud vår själ så att den skulle växa exponentiellt, kontinuerligt, i oändlighet. Det är så Gud har skapat vår själ. Det är inte som att vår själ är begränsad till att vara femtio meter hög. Vår själ är inte begränsad, inte en begränsad varelse om vi tar emot Guds kärlek, så varför skulle du välja att begränsa den? Det kan vara något slags fel som skulle vara orsak till ett sådant val. Så hitta det och gör dig fri från det. Lev inte med det, därför att medan du lever med det så sätter du upp byggnader kring din själ som hämmar den och det kommer att skada dess utveckling. Det vill du inte göra. Du vill aldrig någonsin vara i motståndet, och i synnerhet medvetet vara i motståndet.

Luli:         Jag gör det jättemycket.

Ja, hitta orsaken. Mitt förslag skulle vara att hitta orsaken till varför. Vad är det med att växa som är utmanande? Eller varför vill du vara i motståndet? Vad är det? För många människor är det i allmänhet smärtan. Motståndet är smärta för rädslan, att inte förstå att smärtan är en läkande process. När du frigör den och upplever smärta så är det en läkande process. De flesta står emot smärtan och därför kan de inte växa. Det är därför de går in i ett motstånd. Jag märker också att många människor inte hanterar ett överväldigande så bra. De hanterar inte så bra att överväldigas känslomässigt. För att växa i sitt känslomässiga uttryck behöver din själ överväldigas. Det är så den töjs. Det är lite som att få en ballong och bestämma sig för att inte fylla den med luft, vilket är vad vi ofta gör med vår själ. Vår själ är gjord för att töjas och expandera, oändligt mycket i själva verket, och ändå så är det inte många av oss som blåser in luft för att komma igång med processen. Vi hjälper inte till i processen. Vi är lika rädda för att den ska växa som vi är för att den ska krympa.

Luli:         Jag vet.

Och det är inte alls logiskt heller om du tänker närmare på det. Vår själ är designad för att växa. Så medan jag begränsar den så försöker jag arbeta emot dess egen design, vad Gud har lagt in i den, den design Gud har gjort. Så det är logiskt att istället börja fylla den med luft, fylla den med något, för att hjälpa den att växa.

För att växa behöver den töjas. Den kommer behöva töjas ut, och i själva verket så töjs vi rentav ut, när vi tar emot Guds kärlek, bortom vår ursprungliga förmåga att töjas ut. Det är så Gud har skapat vår själ, så att vi kan förvandlas till en ny gudomlig varelse genom mottagandet av Guds kärlek. Vi behöver ge utrymme för faktumet att vi inte bara kommer att töjas ut till det vi ursprungligen skapades till att vara, utan också kan töjas ut i oändlighet bortom den kapaciteten. Det kan inte hända om jag har ett motstånd mot att överväldigas. Om jag ständigt säger: ”Jag vill inte bli överväldigad, jag vill ta emot en ny sanning men jag vill inte överväldigas av den”. Jag är tillbakadragen när det gäller mottagande av den nya sanningen i det avseendet, och jag kommer ständigt att stå emot utvecklingen framåt. Jag kommer att ha motståndet det mesta av tiden. Det finns ingen logik i det. Vi arbetar emot vår design, vår själs design när vi befinner oss i motståndet. Det är långt bättre att förstå motståndsprincipen och säga: ”Okej, där är det igen, jag har ett motstånd”. Ta reda på varför. Använd din vilja för att upptäcka varför. Använd din vilja i en positiv riktning för att hjälpa din själ att växa.

Luli:         Kan vi använda exemplet igen?

Javisst, absolut, samma exempel om våld.

Luli:         Javisst, så sanningen är: ”Att våld mot någon inte är kärleksfullt”, och felet är: ”Den personen gjorde mig arg, så våld mot dem är rättfärdigat”.

Okej, vi ser på den här principen när det gäller motstånd. Här säger vi att personen som tänker de här sakerna har ett motstånd mot att släppa taget om felet som säger att våld är rättfärdigat; det är vad de gör. De säger: ”Jag ser ingen poäng i att släppa taget om det här. Sanningen är att det finns tillfällen då våld är rättfärdigat och sanningen är att om ditt barn skadades så skulle du ta till våld, det vet jag att du skulle”, och så lägger de fram alla de här argumenten vilka i princip bara är ett uttryck för deras raseri över att acceptera sanningen om att våld aldrig är rättfärdigat.

Medan de uttrycker sitt raseri över att acceptera sanningen så kommer de aldrig att frigöra sig från felet. Felet kommer fortfarande stanna kvar i dem. Vad felet än är som får dem att tänka på det viset kommer att stanna kvar för gott, såvida de inte får ett mindre motstånd mot att acceptera behovet av att frigöra sig från felet.

Så det är en sak att erkänna: ”Det är så här jag känner”. Det är en helt annan att rättfärdiga att vi håller fast vid det. Det är en sak för mig att kännas vid att: ”Ja, jag har känslor inom mig där jag känner att våld är rättfärdigat under vissa omständigheter”. Det är en sak. Det är något helt annat att rättfärdiga orsakerna till att jag håller fast vid just de känslorna.

Det jag föreslår är att en person med motstånd kommer att rättfärdiga att hålla fast vid felet, och det är inte möjligt att rättfärdiga. Det finns ingen logisk orsak för att göra det, men uppenbarligen tror de att det finns det. Men det finns det inte. Det finns ingen logisk orsak för att hålla fast vid ett sådant fel. En person som vill övervinna motståndet skulle använda sin vilja för att istället säga: ”Wow, jag vill verkligen hålla fast vid det här felet. Som att, jag vill verkligen hålla fast vid det. Jag vill verkligen att det här ska vara sant. Jag vill tro att det finns de gånger då våld är rättfärdigat. Om de sedan tillåter sig själva att tänka på det och använder sinnet och viljan för att ta reda på orsakerna till varför, så når de snart fram till insikten om varför de vill tro det.

Det kommer vara alla möjliga känslor inblandade i det, ända fram till orättvisa saker som hände i det förflutna, och de skulle verkligen vilja ge igen mot personen för det som hände dem. Där skulle finnas smärta som inte har frigjorts om de orättvisa saker som hänt dem i det förflutna, vilket får dem att känna på det viset. Det kan finnas smärta som inte frigjorts som handlar om sexuella områden så som sexuell misshandel och våldtäkt och den sortens problem. Det kan finnas emotionell smärta som inte har frigjorts som handlar om våld som de har fått genomlida. Om de var verkligt uppriktiga om detta och ville komma ut ur motståndet så skulle de vara villiga att gå igenom de känslorna. Om inte så fortsätter de att rättfärdiga sin inställning.

Det är det här som jag märker ofta händer med människor som har ett motstånd. De kommer fram till mig och säger: ”Jag har ett motstånd”. Och jag säger: ”Okej, inga problem, det är inget problem med att ha ett motstånd, det är inte det som är problemet. Problemet är att du vill stanna kvar i det. Det är det som är problemet. Vad är det du motsätter dig? De säger: ”Tja, jag har ett motstånd kring faktumet, du vet, jag vill inte acceptera att jag har behandlat mina barn illa”. Jag säger: ”Okej. Och hur behandlar dina barn dig nu?” ”Åh, ja, de är egentligen inte så glada i mig. De känner allihop att jag har behandlat dem illa.” ”Okej, så du har ett motstånd mot att kännas vid det faktumet, och hur funkar det i din relation med barnen? Uppenbarligen inte så bra, eller hur? Eftersom de känner en sak och du känner en annan. Inte så bra. Så varför vill du hålla fast vid detta? Varför vill du hålla fast vid konceptet att rättfärdiga varför du behandlade dem illa, eller att du inte ens tänker att du har behandlat dem illa alls? Du är helt och hållet i ett förnekande. Varför vill du hålla fast vid detta när det återspeglas till dig under dagens lopp? Genom Guds attraktionslag så återspeglas det till dig hela tiden. Varför vill du hålla fast vid det konceptet?”

Ofta kommer de ner till känslorna av skuld och skam som de har och andra olika känslor om de har en villighet till det. Om de inte har villigheten så kämpar de emot. ”Tja, jag visste bara det jag visste på den tiden, och jag vet förstås bättre nu, men på den tiden visste jag inte bättre och jag borde inte få skulden för saker som jag inte visste om”, och nu kommer alla deras fel ut. Deras ovilja att ta personligt ansvar för handlingar de har utfört i sitt liv som utgick från en okunnig position, till exempel, vilket är en del av felet de just har uttryckt. De är ovilliga att acceptera dessa fel, att de är faktiska fel som fortfarande finns i dem, vilket hindrar dem från att acceptera sanningen.

Så mitt förslag till dem skulle vara att välja annorlunda. Använd din vilja, välj annorlunda. Välj att se felet. Välj att kännas vid det. Välj att först kännas vid det intellektuellt men känn det sedan. Känn felet. Och mycket av det handlar om ånger. Mycket av det handlar om en persons motstånd mot ånger. Du förstår, vi är väldigt nöjda med att kännas vid att någon annan har gjort något mot oss. Vanligen är vi rätt så nöjda med det. Vi är inte så nöjda över att förlåta dem, eftersom vi känner att det låter dem komma undan ansvaret för det de har gjort, så det är vi inte nöjda över. Men när det kommer till att vi ska vara ledsna för vad vi har gjort mot andra så har de flesta människor ett stort motstånd mot detta. Och det är i allmänhet den vanligaste orsaken till motståndet i vår själ. Den vanligaste orsaken för oss att inte utvecklas framåt är att vi inte vill kännas vid vad vi har gjort.

Luli:         Så det är lite som att inte ta personligt ansvar för allting i vår själ.

Precis. Och att inte ta ansvar för det faktum att vi har inte bara skapat smärta i vår egen själ, utan vi har också skapat smärta i andras själar som en följd av våra val och beslut. Om jag förstod motståndet och jag inte ens vill gå in i motståndet och jag förstod framåtskridandet så skulle jag vara villig att gå igenom ångerprocessen. Jag skulle vara villig att arbeta igenom orsakerna till att jag valde att utföra de handlingar jag gjorde, vilka uppenbarligen skadade mig själv och andra. Jag skulle vara villig att se på de sakerna. Jag skulle inte vara villig att stanna kvar i ett tillstånd av motstånd. Men om jag inte hedrar min själ och jag inte hedrar vad Gud har skapat så kan jag stanna kvar i ett tillstånd av motstånd i tusentals år.

Faktum är att i andevärlden så har huvudorsaken till att många människor inte gör framsteg inget att göra med deras trosuppfattningar. Det har enbart att göra med deras ovillighet att ångra sig och förlåta. Det är huvudorsaken till att många människor förblir stagnerade i tusentals år i sin själsutveckling. Det är inte ens på grund av hur de använder sina sinnen. Det beror på deras ovillighet att känna specifika känslor, ånger och förlåtelse i synnerhet, vilket får dem att inte utvecklas framåt.

Så om vi förstod motstånd och framåtskridande i själen så skulle vi ha ett ganska stort motstånd mot att hålla tillbaka vårt eget framåtskridande. Med andra ord så närhelst vi känner oss benägna att göra motstånd så skulle vi se på det väldigt noga, som med ett förstoringsglas, på orsaken till att vi försöker göra motstånd, istället för att bara bortse från det hela tiden och få det att försvinna och försöka rättfärdiga det och minimera det och lägga skulden på någon annan. Vi skulle ständigt leta efter de platser där vi har motstånd, eftersom det är platserna inom oss där vi har ett motstånd som så småningom förhindrar vår relation med Gud. Det kommer inte vara sanningarna vi accepterar som förhindrar vår relation med Gud. Det kommer att vara felen som vi är ovilliga att frigöra som orsakar skadan i vår relation med Gud och även i vår relation med oss själva och våra vänner och vår partner och våra barn och alla andra i vårt liv. Det är vårt motstånd som kommer att göra skada.

Mitt förslag till folk är att förstå motståndet. Förstå att din vilja används för att stänga ner den här processen, absorptionsprocessen, processen med att förstå hur framåtskridandet sker i själen. Använd din vilja på ett annat vis. Välj aktivt att använda den på ett annat vis, och använd ditt sinne. Istället för att använda det för att förneka att du någonsin har gjort något fel och använda det för att förneka att något är fel eller använda det för att minimera eller lägga skulden på någon annan och inte ta ansvar själv, så använd ditt sinne på ett helt annat vis – för att hjälpa din själs framåtskridande, inte för att begränsa det eller hämma din själs framåtskridande.

Jag känner att om människor förstod motståndsprincipen så skulle de aldrig komma in i perioder av motstånd. De skulle komma in i stunder av motstånd, kanske under en dag eller två. Men de skulle aldrig komma in i perioder av motstånd som varar år efter år efter år av deras liv om de förstod skadan det gör i framåtskridandet av deras själ. Har du en fråga?

Luli:         Jag skulle just säga att motstånden kan vara orsak ovanpå orsak ovanpå orsak ovanpå orsak ovanpå orsak.

Givetvis. De har ofta byggts upp i lager, och kom ihåg att motståndet handlar om emotionella hinder. Så det är en känslomässig orsak ovanpå en känslomässig orsak ovanpå en känslomässig orsak. Det är inte bara ett intellektuellt argument. Vart och ett av de här intellektuella argumenten kommer ur ett känslomässigt hinder, ur en emotionell orsak till att vi argumenterar till felets fördel. När jag ser människor argumentera till felets fördel så är det en direkt indikation på att de vill hålla kvar motståndet. Självklart så kommer du att skada din egen själ och skada andras själar när du håller kvar motståndet. Förstå att ditt motstånd orsakas av den emotionella önskan om att hålla kvar hindret som orsakar motståndet mot sanning.

Varför skulle du vilja använda känslorna i den riktningen? Känn istället den känslomässiga orsaken till varför. Du kanske till exempel kommer fram till faktumet att du inte vill säga sanningen i alla lägen eftersom du helt enkelt är rädd för människor och vad de kommer göra. Så istället för att gå in i motståndet och rättfärdiga det: ”Ja, de kommer angripa mig och de kommer göra det här och det där mot mig; de kommer göra mitt liv till ett helvete om jag säger sanningen så det blir bättre för mig om jag inte säger sanningen”; allt detta är rättfärdiganden av felet, det är rättfärdiganden av att du håller kvar i det emotionella hindret. Vad sägs om att du använder sinnet i rakt motsatt riktning och säger: ”’Det finns inget rättfärdigande för att hålla mig kvar i det här emotionella hindret’, och jag låter mig själv känna att de vill skada mig och angripa mig och att mitt liv kommer bli… och sedan gå igenom känslorna av det eftersom de uppenbarligen finns inom mig”. Det är det hindret som orsakar motståndet.

Förstå att det är det emotionella hindret, och jag behöver förstå det emotionella hindret, känna min ilska över det faktum att de kommer angripa mig, och känna min ilska över det faktum att de kommer skada mig och alla den sortens saker och låta mig själv frigöra känslorna och komma ner till sorgen under dem, fram till den punkt då jag har frigjort den och jag säger: ”Wow, jag tror inte på det längre. Jag tror inte längre att om jag säger sanningen så kommer jag alltid att skadas”.

Jag sade nyligen till Maria att jag och Maria lever i olika världar när det gäller sanningen, eftersom jag vet att det alltid kommer vara bra för mig och alla omkring mig att säga sanningen och jag känner det hela tiden. Det återspeglas hela tiden till mig. Jag har underbara samtal med människor där de får kontakt med sanningen och de går iväg och känner sig förändrade. Maria upplever ofta motsatsen eftersom hon är rädd för människor och hur de kommer reagera på sanningen. Därför rättfärdigade hon, fram till helt nyligen, att hon inte sade sanningen. Nu arbetar hon igenom det emotionella hindret för att göra det, vilket är hennes rädsla för människors våldsamma reaktioner. Så känn rädslan för att de ska reagera med våld och övergrepp. När du väl har frigjort det känslomässiga hindret för att säga sanningen så kommer du inte ha något motstånd mot att säga sanningen. Det kommer bara vara en naturlig process eftersom du har frigjort det emotionella hindret som skapar motståndet och det är det här vi behöver förstå när det gäller motstånd.

Luli:         Okej.

Det jag märker med logik, känslor och sanning är att känslorna inuti människor helt enkelt förhindrar dem från att vara logiska. De kan inte tänka klart. Det är intressant, jag pratade med… jag tror faktiskt att Maria spelade in det. Vi pratade med en grupp andemänniskor om logik.

Luli:         Åh, den som bestod av ateister?

Javisst, och de sade hur ovanligt det var att hitta en person som var känslosam som var logisk, och de kunde inte förstå varför jag var så logisk, eftersom jag inte var logisk på deras vis i hur jag använde mitt intellekt. Och jag märker att människor verkligen kämpar när jag går in i ett logiskt samtal om ett ämne. Vet det vad jag menar? De kämpar verkligen med logiken.

Luli:         Ibland kan det verka lite konceptuellt tills du tar upp… det är där jag kämpar, tror jag. Sätt det i ett exempel…

En liknelse eller något sådant.

Luli:         Javisst, ibland kan det vara lite som att: ”Vänta lite nu!”. Jag antar att det är för att du inte säger ”Vänta lite nu”, du utgår mer från din själ, eller hur?

Javisst, nej. Det känns litegrann för mig som att ibland finns det tusentals ämnen och ibland när jag väljer en liknelse så känns den lite svag i jämförelse med ämnet.

Luli:         Åh.

Så, javisst.

Deltagare: Jag känner logiken, det går inte att säga emot den. Människor kan inte utmana dig om det.

Tja, det kan de göra men de använder…

Luli:         Men om de drivs av rädsla…

… men de använder ologiska argument för att bemöta logiken.

Deltagare: Det är just det.

Luli:         Som med konversationen jag hade med min granne som bara gick på och gick på och gick på om att jag var med i en kult. Gick på och på och jag sade många saker och han var bara övertygad om att jag helt enkelt inte var avancerad nog för att alla de otäcka sakerna skulle hända med mig som hände honom när han hade varit med i någon grupp och hade angripits av andemänniskor, och han kände att andar klättrade upp för hans mage och sådana saker.

Usch.

Luli:         Jag vet. Han sade typ att: ”Du är bara inte tillräckligt avancerad ännu, det kommer hända dig med”. Och jag sade att: ”Det kommer det verkligen inte göra, det kommer det verkligen inte göra”. Och jag bara, oavsett vad han sade så skulle det aldrig få honom att ändra sig.

Javisst, en person som är invecklad i sina oläkta känslor klarar inte att vara logisk. Sanningen kan inte komma in i dem.

Luli:         Han var så driven av rädsla.

Javisst, och om du är full av det känslomässiga hindret så kan du inte acceptera någonting. Ibland när jag har ett samtal eller håller i en föreläsning för människor så ger jag ett exempel och jag känner helt enkelt hur totalt blockerade åhörarna är, så jag tar ett annat exempel och åhörarna är totalt blockerade mot det. Jag försöker se på exempel där jag kan känna in att åhörarna kommer ha en viss känslomässig öppenhet. Och det finns ibland exempel som du kan ta upp med… och jag vet att när jag väl är enig med Gud så kommer jag kunna säga: ”Jag vet exakt vilket exempel som kommer skapa… om något kommer skapa ett känslomässigt hinder så kommer det vara det här exemplet”.

Eftersom du kan känna alla kollektivt, och det är uppenbarligen svårt i en grupp eftersom alla har sina egna känslomässiga hinder. De känslomässiga hindren är intressanta. Motstånden är intressanta eftersom du skulle kunna tänka på känslomässiga hinder som dörrar in i själen. Och det är som att: ”Dörren är stängd, dörren är stängd”, och fram tills att något öppnas på just det området så kommer den dörren aldrig öppnas, men det kan finnas en variant på sanningen som du kan presentera där en dörr är litegrann öppen i samma själ i ett relaterat ämne. Du kan använda en liknelse och dörren är helt stängd, och de förstår inte alls liknelsen, och du använder en annan liknelse och dörren är helt stängd för den liknelsen eftersom de inte alls förstår den liknelsen på grund av sina känslomässiga hinder, men sedan kommer den tredje liknelsen där dörren, eftersom de har gått igenom lite känslomässiga bearbetanden där de har frigjort sig från lite av felet eller där inget fel har kommit in i dem om just det ämnet; där dörren är litegrann öppen. När jag säger den tredje saken så säger de: ”Åh, åh – nu förstår jag vad du menar”, du vet, som…

Luli:         Den var jag med om igår. Något du sade till mig. ”Åh, nu förstår jag!”.

Och det beror på motståndsdelen, det finns motstånd, det känslomässiga hindret som skapar motståndet och det finns en ovillighet att ta itu med det känslomässiga hindret, eller ens veta vad det är, i de flesta fall. Och sedan ovillighet, och sedan plötsligt så hittar du en som faktiskt är öppen, som en dörr som är delvis på glänt, och direkt så finns där en kontakt. Det vackra med att förstå absorptionen är att när du förstår att du har en delvis öppning inom ett visst område så kommer du inte lägga tid på att samtala med personen såvida de inte är delvis öppna inom ett visst område. Med andra ord, utifrån exemplet du just använde med mannen som ville försöka övertyga dig om att du var i en kult och du sade till honom: ”Jag är inte i någon kult och jag har inte någon av de upplevelserna”. Han har haft mängder av dåliga erfarenheter som ligger bakom hans känslor kring det hela, och vi måste kännas vid det. Om du känns vid det så kanske du hade kommit längre med honom. ”Du har haft många dåliga erfarenheter och jag förstår den känslan.”

Luli:         Åh, jag gjorde det, och det fungerade inte.

Det fungerade inte, så då vet du att den dörren inte heller var öppen. Han försöker övertyga dig om att du kommer att få samma upplevelse genom att – du vet – och så klart så är det inte möjligt men han kommer försöka övertyga dig om det. Såvida det inte är en dörr öppen någonstans i samtalet inom just det ämnet, där det finns en ingångspunkt där en tanke som du presenterar som en sanning faktiskt kan komma in i hans själ, så kommer han inte kunna acceptera något av det. Så ingenting kommer någonsin absorberas. Det jag märker under de omständigheterna är att det i princip är fullständigt meningslöst att ha ett samtal med den personen om det ämnet.

Luli:         Jag kom fram till den slutsatsen till slut. Därför att i slutänden så kom han fram till slutsatsen att allting på planeten, alla former av andlighet var ondskefullt och korrupt och de är allihop som i en enda stor konspiration och det enda som var säkert var kristendomen. Så sedan började jag prata om några av felen i det och jag kom ingenstans, och jag sade ungefär att: ”Okej, bra, jag ger upp. Jag ger fullständigt upp nu.”

Precis. Det fanns inga hål någonstans in till honom. Det fanns bara emotionella hinder, bara ett motstånd inför varje typ av handling. Så efter ett tag så märker du att ju känsligare du blir i din egen själ, desto mer känner du ögonblickligen ifall det finns en öppenhet i personen åt något håll. Då kan du omedelbart använda den öppenheten för att säga rätt ord och leda dem i en viss riktning, och om det inte finns någon känslomässig öppning i någon riktning när det gäller sanningen, så skulle du inte ens lägga tid på att ha någon konversation eftersom det vore meningslöst. Det är bara meningslöst. Inget du gör, inget du säger kommer i själva verket ändra personens sinne. Inget du gör, inte ens om du älskar dem från tårna och upp så kommer de inte ändra sitt sinnelag, eftersom det känslomässiga hindret förhindrar att de gör det.

Det är här jag känner att om du förstår motståndet inom dig själv och du börjar förstå motståndet i andra människor, så vet du så småningom vilka samtal du ska lägga tid på och vilka samtal du bara kan gå ifrån, eftersom det är meningslöst att slösa bort tiden på samtal där det inte finns någon känslomässig öppenhet utan bara motstånd i alla riktningar du väljer. Det är intressant hur människor ofta ställer en fråga utan någon som helst önskan att vara känslomässigt öppna för svaret, och efter ett tag så börjar du känna att, tja, det är meningslöst att svara på frågan, att besvara den faktiska frågan. Du behöver först ta itu med orsaken till att de inte är känslomässigt öppna inför svaret på frågan.

Luli:         Så de ställer bara frågan utifrån en annan motivation?

Javisst. Många inom massmedia har till exempel ställt frågor till mig enbart för att lägga fram påståenden. De lägger egentligen bara fram sina egna påståenden genom att ställa en fråga. De vill inte, eller förväntar sig inte, eller uppmuntrar mig inte ens att besvara den, eller ger mig tid att besvara den, eftersom de inte har något intresse av att höra svaret. De har bara intresse av att höra frågan.

Luli:         Javisst, jag såg på en av de senaste som var lite på det viset.

Javisst, och många människor är på det viset, där det inte finns någon önskan i slutänden att veta svaret på någon av frågorna de ställer. De ställer bara frågan för att de vill kunna säga: ”Jag ställde den frågan och han kunde inte svara.” Det är allt de vill säga. De påminner mig mycket om fariséerna från det första seklet i det avseendet. Det var syftet med fariséernas frågor. De hade alltid ett dolt motiv för sina frågor och en person som har dolda motiv för sina frågor kommer aldrig reflektera över sig själv och de kommer aldrig kunna få sin själ att växa. De befinner sig ständigt i ett motstånd.

Så mitt förslag till alla som vill dela med sig av sanningen till andra är att känna av personens själ, känna var de är emotionellt öppna och ta samtalen i den riktningen. Vanligen så är en uppriktig person känslomässigt öppen i någon riktning. Men som du vet så finns det stunder då du finner att en person inte är känslomässigt öppen i någon riktning alls förutom för något som var fysiskt. Med andra ord så är de inte känslomässigt öppna för någon andlig konversation eller riktning på sanningen som ni skulle kunna ha. Vilket är sorgligt för deras skull.