Vad händer när vi sover? Del 2

Det här dokumentet är en transkription av ett seminarium som framförts av A.J. Miller (som säger sig vara Jesus) i serien Andelivet, och det fokuserar på sovstadiet och vad som verkligen händer när du sover.

Framfört av Jesus (även A.J.) och Maria Magdalena (även Mary Luck) den 6 november 2011

(Övers. anm: här används deras engelska namn, då det ofta hänvisas till Jesus som A.J., vilket gör det naturligt att också använda Maria Magdalenas engelska namn Mary i just det här dokumentet).

Sovstadiet: Del 2

Mary:             Hej allihop. Det var ett tag sedan jag stod här uppe officiellt och förmodligen innan jag börjar så vill jag bara prata kort om varför jag har valt att inte lära ut något under en tid.

Orsakerna till att Mary tagit en paus från att lära ut

Mary:             Om ni kanske minns att A.J. och jag åkte till Grekland i mitten på året under ungefär 6 veckor, och vi ägnade oss åt att lära ut en del saker där tillsammans, och jag njöt verkligen av det mesta av det. Jag älskade det och det är definitivt min passion att prata om Guds sanning med världen. Men det jag insåg under tiden var att det fortfarande förekom massor av projiceringar som kom ut från min själ inom vissa ämnen som jag inte ville prata om, och jag levde i själva verket i mängder av rädsla för min pappa under den här tiden, från den här inkarnationen, och hans känslor inför vissa saker. Så varje gång vi kom till ett ämne som kulle utmana min pappa, Dan, så blev jag ganska rigid och det kom en projicering från mig mot A.J. där jag försökte kontrollera vart samtalet tog vägen, snarare än att bara känna min skräck, känna min rädsla.

Och det är en föreläsning där jag tror det är ganska märkbart att jag får en mindre härdsmälta och jag skulle verkligen älska att den aldrig sågs av någon mer! (Skratt) Det är den alla tittar på och säger: ”Det är här som Mary blir rigid”. Då vi pratade i början av föreläsningen om de kärlekslösa projiceringarna som många av personerna i Grekland i själva verket projicerade mot oss. Jag har en stor känsla inom mig av att jag inte får säga ifrån när någon är kärlekslös mot mig, vilket i själva verket är kärlekslöst av mig och det är inte i själva verket inte sanningen, eftersom vi pratar om kärlek hela tiden. Om någon av er var kärlekslös mot någon annan av er så skulle jag definitivt säga ifrån om det, men när det gäller att någon är kärlekslös mot mig så har jag fortfarande mycket rädslor kring att säga något om det. Men, jag är forfarande villig att projicera om det, vilket i själva verket är en väldigt kärlekslös sak.

Så det som hände i slutet av Grekland var att A.J. och jag hade ett samtal. Han pratade med mig om några av de sakerna men jag blev också alltmer medveten om dem, och min ösnkan om att stanna kvar i ett visst mönster på det viset vi lär ur, i hur jag lever och kanske det var den första verkliga, rena önskan jag hade att konfrontera mitt fasadjag. Och jag kommer prata om fasaden och sovstadiet en hel del om en kort stund. Men kanske det var första gången som jag verkligen ville se lite grann av min fasad och hur mycket jag ville se ut som att jag hade kontroll och var väldigt kärleksfull och väldigt god, när jag i själva verket levde i en massa rädsla.

Det fanns också mycket där jag inte praktiserade det vi pratade om. Jag blev rigid ibland och har blivit arg på personer i vår närhet eftersom jag inte har velat känna min rädsla. Så jag kände mig ganska så ödmjuk efter att ha känt igen detta och känt igen hur det inverkade på det vi lär ut, och meddelandet vi gav ut till världen. När vi står här framme och kameran är vänd mot oss och vår dynamik spelas upp så kände jag väldigt starkt hur mina projiceringar på A.J. och mina projiceringar på andra personer skadade renheten i det som kunde presenteras. Så jag bestämde mig för att ta ett steg tillbaka från detta, även om ni har sett att jag haft problem med att ta ett steg tillbaka från det eftersom jag alltid vill skjuta in saker. Så förmodligen mer nyligen … det här är min passion, jag vill det verkligen, men jag behöver vara villig att känna och uppleva min rädsla och också inte gömma mig bakom A.J. som min snuttefilt.

Så det är orsaken till att ni under de kommande månaderna kanske får se mig göra några presentationer på egen hand, där jag pratar om Guds sanningar. Men idag så är jag egentligen bara här som er syster för att prata om några av de upplevelser jag haft. Och ärligt talat känner jag inte att jag är en bra person för att lära ut Guds sanningar just nu, för jag känner att jag i själva verket inte har levt efter dem i 4 år, vilket är vad jag har försonats med under de senaste veckorna.

Så jag är verkligen bara här för att dela med mig av några av mina upplevelser till er. Jag hade inte tänkt göra det den här helgen. Det är ingen slump att vi pratar om fasadjaget och sovstadiet den här helgen. Vi skulle ha pratat om andra saker men på grund av en del av de saker som har kommit upp, i synnerhet för mig och vad det har fört upp för A.J. under de senaste veckorna, så bestämde vi oss för att det här var en relevant sak att prata om med er alla. Och jag tänkte faktiskt inte dela med mig av detta alls, för jag kände igen hur långt bort jag har varit från att praktisera sanningen, men igår medan jag skötte videoinspelningen så fick jag ganska starka uppmaningar från mina andeguider att faktisk dela med mig av det jag är på väg att dela med mig av till er.

Jag är lite nervös men jag hoppas, det är mitt uppriktiga hopp, att kanske kan det hjälpa en del av er att få en önskan om att veta vad som händer i sovstadiet för er. Jag vet att många av er är lite skrämda av det A.J. har pratat om den här morgonen, men jag kan ärligt säga att de senaste veckorna har varit ganska fullt ut, väldigt emotionella och ibland har jag verkligen velat motsätta mig sanningen som jag bad om från början. Men jag känner en större känsla av kraftfullhet inom mig, i mitt eget läkande. Jag försöker inte undvika mig själv lika mycket och det är en verkligt vacker plats att vara på. Det krävs att vi konfronterar en del rädsla för att vi ska önska sanningen om oss själva, och vad vi gör i sov- och vakenstadierna, men om vi kan utmana den rädslan så är det min erfarenhet att livet kan förändras väldigt snabbt.

Bakgrundsinformation om Marys och A.J:s relation

Mary:             Sanningen är jag och A.J. har haft ganska så repetitiva cykler under 4 års tid; han har önskat komma närmare mig och har stått ut med alla möjliga slags motstånd och blockeringar mot det och att jag har haft mycket ilska. Och fram tills nyligen trodde jag att jag hade arbetat mig igenom en hel del ilska, och jag insåg att jag hade gjort allt det på den naturliga kärlekens väg. Under de senaste veckorna är det detta jag har insett. Jag har i själva verket inte tagit itu med de kausala orsakerna till vad jag i princip undviker genom mitt raseri. Och jag har bara förändrat mitt beteende och det är något som är väldigt viktigt att känna igenom känner jag nu när vi pratar om fasadjaget, det skadade jaget och det verkliga jaget och jag kommer att prata en del om det nu, om en stund på vita tavlan.

Om vi har ett rejält beroende i vår fasad, och jag är väldigt beroende av min fasad, och orsaken till att jag är väldigt beroende av min fasad är att jag är enormt investerad i vad ni tycker om mig. Jag vill att ni alltid ska tycka att jag är jättebra. Inte bara 99 % av tiden – hela tiden. Jag vill också upprätthålla en bild av mig själv inom mig som jag tycker är god och rätt, men sanningen är att min fasad inte matchar mitt skadade jag så mycket som jag vill att den ska göra, det finns mängder av skador inom mig som får mig att vara en kärlekslös person, men min fasad är att jag verkligen vill vara den här kärleksfulla personen. Kanske det här beror på att jag har en så stark känsla av mitt verkliga jag, för jag har haft ganska så mycket kontakt med det jaget under några tusen år. Jag är väldigt rigid i min fasad, och det har fått mig att ha ett väldigt motstånd mot mitt skadade jag.

Så jag kommer bara prata lite grann, bara för att sammanfatta som A.J. gjorde tidigare, om det verkliga jaget. Här är vårt verkliga jag i mitten. Här är skadan runtom det jaget, och utanför allt det finns det väldigt hårda äggskalet som är min fasad.

Vårt verkliga jag omges av vårt skadade jag och vårt fasadjag, vilket är som ett hårt skal

Jag har gjort många kanaliseringar under de senaste veckorna och Rakel, min guide, har verkligen hjälpt mig att med den här liknelsen med ägget, och det faktum att min fasad är väldigt rigid och hård – och det är den för det flesta av oss. Det är den här saken som vi inte vill släppa taget om. Det är känslan av att vi måste kontrollera bilden av oss själva inför oss själva och inför andra människor. Som A.J. sade igår så är det den svåraste delen av oss. Jag tror att det är därför vi ofta känner att det är svårt att bryta sig igenom in till de här sakerna, för vi har en sådan investering i att upprätthålla den här äggskalsdelen av oss själva.

Jag kommer bara ta ett djupt andetag för jag är lite nervös över det jag kommer dela med mig av. Så, utifrån det jag berättade om, när vi var i Grekland så kom jag att stå ansikte mot ansikte med en del av de skador som fanns under min fasad; det faktum att det fortfarande finns mycket rädsla inom mig och jag vill inte uppleva det. Jag vill vara i min fasad och kontrollera min omgivning och presentera en viss bild av mig själv för världen. När vi kom tillbaka från Grekland så insåg vi att det kom en massa saker från mig i min fasad, där jag ville styra hur vår relation utformades, och då bestämde vi oss för att leva separat under ett par månader, vilket vi gjorde. Och under den här tiden så öppnade jag också upp mig lite mer för vad som verkligen pågår inom mig. Men där har fortfarande funnits en hel del motstånd.

Vi har varit tillsammans igen under ett par månader, bott tillsammans och samma mönster dök i princip upp igen. A.J. vill vara nära mig, jag sätter upp en massa blockeringar mot det både i vår emotionella och vår fysiska relation, och jag har försökt kännas vid att det är sanningen, men emotionellt har jag inte velat förstå det.

Marys upptäcker om hennes sovstadium under Oktoberfesten i Kentucky

Mary:             Så när vi var på Oktoberfesten gick jag iväg och gjorde lite yoga under den första morgonen vi var där Jag hade fråga Cecily: ”Jag skulle bli så glad om jag fick lära mig yoga av dig. Skulle du vilja ge oss yoga på morgnarna?” Många gånger vaknade jag upp och låg i sängen och mådde förfärligt, och jag försöker undvika mig själv. Den här morgonen behövde jag gå upp och gå till yogan, så jag var genast i min kropp. Hon började precis flytta runt oss i olika ställningar, och en av ställningarna utlöste ren skräck i min kropp. Jag kunde inte sluta skaka och gråta; det var helt och hållet sexuell skräck. Och under resten av dagen så öppnade jag upp mig för mängder av känslor kring sexuell misshandel som jag hade undvikit under en lång tid, vilka hade triggats i mig under en lång tid och jag hade tryckt undan dem. Så allt det här är liksom förstadiet till det som hände.

Under de följande dagarna pratade jag och A.J. mycket. A.J. pratade mycket med mig om att ha en önskan om din själ. Att verkligen vilja känna dig själv och vem du är, och eftersom jag hade haft det här, det var en dagslång upplevelse där jag bara var helt i min kausala känsla, så hade jag inset hur vackert detta var. Det var ganska utmanande men det var också väldigt vackert. Jag kände att jag hade mycket kontakt med mig själv. Så jag började be till Gud med uppmaningen som jag hade fått från samtalet med A.J. nyss om att känna min själ, att verkligen önska känna min själ.

Och några morgnar senare, jag tror det var under den sista dagen av Oktoberfesten, så gick ner för att göra yoga, och kvällen innan hade jag också gråtit riktigt mycket också, bara känt en del sorg som jag hade inom mig över att känna att jag är en riktigt läbbig person, där jag sällan tillåter mig att känna den sortens känslor. Jag åkte till yogan och jag körde tillbaka från yogan och jag öppnade bara mitt hjärta inför Gud och sade: ”Kan du ge mig den största sanningen som kommer ge mig den största läkningen i mitt liv just nu?” Och jag kände det verkligen. Jag gick in genom dörren och A.J. sade något till mig och jag tror att kanske för att jag hade haft den enorma, öppenhjärtiga önskan, så undvek jag det inte för en gångs skull. Och jag satte mig ner och gick in det och det handlade helt om vad som hände i sovstadiet och mycket sanning har avslöjats för mig i den processen.

Bakgrund till Marys personliga, emotionella tillstånd

Mary:             Innan jag berättar för er vad det var, så vill jag ge er lite bakgrund till mitt personliga, emotionella tillstånd för det är det här jag känner att många av er är rädda för: ”Vad pågår i sovstadiet för mig?” Sanningen är att det har väldigt mycket att göra med vad som händer och vad vi undviker i vårt vakenstadium. Så om jag bara får ge er lite bakgrund till mina personliga känslor under hela mitt liv, egentligen. Jag lovar att vara kortfattad. Det finns fyra huvudgrupper av känslor som jag vill prata med er om i sammanhanget om vad min fasad skulle vilja känna är sanningen om mig, och vad som verkligen är sanningen om skadan i mig. Ingen av de sakerna är mitt verkliga jag, men om jag inte är villig att bryta ned en fasad och känna skadan så kommer jag aldrig komma till mitt verkliga jag. Så det finns 4 huvudområden.

En av känslogrupperna handlar om sexualitet. En annan uppsättning handlar om skam. Det finns en annan uppsättning om själsfränder eller min relation med min själsfrände. Och den fjärde handlar om integritet.

Så A:J. har pratat med mig om skador som jag har haft i de här emotionella grupperna under 4 år och många gånger har jag känts vid det han pratar om intellektuellt, och då och då kan jag till och med ha vidrört lite grann av känslan som hörde ihop med dem. Men sanningen är att mitt beroende till min fasad har varit så stor att jag aldrig riktigt har velat ta emot sanningen fullt ut om sakdan som jag har i de här 4 uppsättningarna av känslor.

Problem med integritet

Mary:             När det gäller integritet så skulle mitt fasadjag vilja tro att jag jag är en väldigt ärlig person, att jag är väldigt lojal, att jag är väldigt transparent i mina mellanhavanden med andra, att jag har ett starkt engagemang i sanning och kärlek i mitt liv. Faktum är att innan jag mötte A.J. skulle jag ha sagt alla de sakerna om mitt liv med stor passion och övertygelse. Jag hade ett engagemang i att tjäna andra och det var en väldigt hjärtebaserad känsla inom mig, och att jag tror på att vara ärlig och jag tror på att älska alla och att det är väldigt viktigt. Och jag skulle förmodligen bli lite arg över det, vilket inte är kärleksfullt, och säga att alla andra behöver vakna upp.

Så ni kan se att till och med i min illustration hade jag den här bilden av mig själv som en kärleksfull, ärlig, öppen, transparent, lojal person, men sanningen i mitt skadade jag är ibland en annan. Sanningen är att varje gång vi vill undvika en svår eller smärtsam känsla så kan vi inte vara i vår integritet. Det enda sättet som vi kan vara ärliga, öppna, direkta och likvärdiga på i våra mellanhavanden med andra är om jag är villig att känna känslorna som triggas i alla mina interaktioner med alla. Om jag inte är villig att känna dem så skulle min önskan om att undvika känslan förbikoppla min önskan om att vara kärleksfull, eller hur? Om jag vill undvika känslan mer än vad jag vill vara kärleksfull, så kommer jag inte vara i min integritet. Jag kan säga att jag är en kärleksfull person, och jag kan vara kärleksfull i många situationer. Men om något då triggas i en situation och jag inte vill känna det, så pang, kommer jag till en annan plats som antingen är arg, har motstånd, undviker, springer därifrån, som inte är kärlek eftersom jag inte vill känna den känslan.

Och de senaste veckorna har verkligen lärt mig det här om integritet. Jag kan ha vad som känns som en önskan om att vara ärlig, att handskas med andra på ett kärleksfullt vis, men om jag inte är villig att känna de svåra känslorna som triggas igång inom mig, så är det inte sanningen. Det är bara inte det. Så det kommer alltid bli en kompromiss där för att undvika känslan. Så den verkliga sanningen om mitt skadade jag är att jag inte har agerat i integritet på många sätt som jag har sagt till er alla. Som i att jag har projicerat ilska mot en del av er. Jag har varit arg på er eftersom en rädsla har utlösts av något som har hänt eller så har jag inte velat känna mig oälskad genom något ni har gjort. I det läget är jag i själva verket inte i min integritet. Jag är inte i min integritet vad gäller det jag står här upp och förmodat lär ut till er, och jag är inte i min integritet i min egen önskan om att vara en kärleksfull person och att handskas med alla människor med respekt och kärlek. Och det har varit en väldigt ödmjukande sak att känna igen om mig själv, vilket min fasad har velat hålla fast vid i bortåt 30 år. Så det är från området med integritet.

Själsfrändeproblem

Mary:           När det gäller mina känslor som handlar om själsfränder, min själsfrände och själsfrändedelen av mig, så skulle mitt fasadjag vilja säga till er att jag tycker att själsfränder är en vacker gåva från Gud. Det är en underbar sak. Vad underbart att någon har skapat den perfekta partner till dig som du kan ha ett komplett själsliv med. Och mitt fasadjag skulle säga att jag värderar monogami i en relation mellan själsfränder; att jag känner att det är den viktigaste relationen som du kommer ha i ditt liv förutom din relation med Gud. Det är vad mitt fasadjag har sagt till både mig och alla andra i ungefär 4 år. Och sanningen är i själva verket något väldigt annorlunda. Sanningen om mitt verkliga, emotionella tillstånd är att jag känner mig väldigt arg på Gud över det faktumet att själsfränder existerar. Jag känner det som att jag inte har något personligt val. Jag känner att jag kan ge mitt hjärta till någon och sedan försvinner dem, och jag är väldigt arg över den förlusten som redan finns inom mig över att ha förlorat den relationen. Och närhelst vi kommer nära så vill jag göra uppror mot detta, eftersom jag vill göra uppror mot förlusten och sorgen som triggas igång inom mig när vi kommer närmare varandra. Jag vill bara vara säker på att jag inte hoppar över något. Det är sanningen.

Problem med skam

Mary:             Den tredje uppsättningen känslor gäller min skam. Jag har en enorm mängd personlig skam och eftersom jag är den jag är; och eftersom projiceringarna mot mig under 2 000 år har handlat om att jag är en hora, så bär jag i själva verket en enorm känsla inom mig av att vara en smutsig person; att jag är sexuellt omoralisk och att jag är en väldigt skamlig varelse. Det är i själva verket sanningen om hur jag känner inför mig själv i mitt skadade jag. Mitt fasadjag är totalt i uppror mot de känslorna. Jag ville inte skambeläggas av någon och jag har definitivit känt att jag har levt ett liv i mitt fasadjag som är utan skam; att jag inte har varit en smutsig person sexuellt sett. Och i själva verket har jag i mitt vakenstadium varit ganska nedstängd mot sexuell njutning hela det här livet. Sanningen är att jag i själva verket, i min skada, har gjort en hel del saker som har varit sexuellt omoraliska och har ökat på min skam i det här livet men det är det som sker när vi gör uppror mot det skadade jaget, och vi inte vill känna det och försöker leva i fasaden. Det slutar upp med att det får tag i oss och i slutänden agerar vi ut de sakerna.

Problem med sexualiteten

Mary:             Jag ger er bara sammanhanget för det som pågår i mitt liv. Den fjärde uppsättningen känslor gäller sexualitet. Så i mitt fasadjag skulle jag säga till er att sexualitet är en vacker gåva från Gud, att det är något som har skapats för att delas med din själsfrände. Och jag skulle förmodligen säga det till er med en stor passion. Faktum är att jag har sagt det här till folk med en stor passion; att jag känner att vår sexualitet har skapats inte bara för det kön vi attraheras till, utan enbart för vår själsfrände, och att i det sammanhanget med en kärleksfull själsfränderelation, så är sexualiteten en vacker, fantastisk sak. Och sanningen är att jag förmodligen har en del minnen om att det är på det viset.

Men mitt fasadjag vill hålla fast vi det faktumet att det är sådan jag är nu. Det här är mitt själstillstånd nu. Att jag tror det nu och jag vet det nu. Och sanningen är i själva verket något väldigt annorlunda. Sanningen är att jag är väldigt arg över min sexualitet. Jag har i själva verket ett raseri mot män över hur jag har förödmjukats och nedvärderats sexuellt. Jag har i själva verket en känsla av maktlöshet inom mig som rör min sexualitet. Jag känner att det är en maktlös plats att vara på, öppen sexuellt och att andra personer har kontakt med mig sexuellt. Jag känner att jag har tvingats känna mig sexuellt maktlös ofta, särskilt under mitt liv under det första århundradet. Därigenom finns det en upproriskhet mot detta också inom mig, och det finns också en enorm önskan inom mig om att ha makt och att ha sexuell kontroll. Jag vill ha sexuell makt över män. Jag vill ha kontroll över våra sexuella samrören. Jag vill inte ens få en orgasm med en man om jag inte har kontrollen över det.

Mitt fasadjag tycker verkligen inte om den sanningen om mig. Mitt fasadjag dömer detta väldigt starkt. Faktum är att det dömer mycket av det jag just har delat med mig av till er och det säger: ”Det där är verkligen inte kärleksfullt, Mary. Det är vidrigt. Det är en jättevidrig sak”. Så det som har hänt inom mig är att det nästan har pågått ett krig mellan sanningen om min skada i den stunden och vad mitt fasadjag vill hålla sig fast vid som sanningen om mig. Så varje gång mitt skadade jag kommer fram till fasaden som jag vill bibehålla, så finns där ett raseri. Det finns ett raseri där som kommer ur mig. Och det här är en stor del av vad jag har levt med i 4 år. Och det gäller mitt sovstadium, som vi ska ta upp nu. Det här är hela bakgrunden.

Faktum är att när jag först träffade A.J. för 4 år sedan, så började många saker gå in i en överväxel, kan man säga. Eftersom jag hade levt ganska bekvämt, även om det vid en eftertanke kanske inte var så bekvämt egentligen, men jag kände att jag hade kontroll över min fasad innan jag träffade A.J.  Och en del av er har förmodligen haft samma känsla. Och sedan träffade jag A.J. och självklart utmanade han massor av min fasad och jag gillade inte det. Därigenom var jag riktigt arg. Men om jag får spola tillbaka en kort tid innan dess.

Bakgrundsinformation om Marys och A.J:s relation – fortsättning

Mary:             Jag träffade A.J. lite kort vid ett par tillfällen och vi bytte knappt två eller tre ord. Jag tror ni har hört bakgrundshistorien om vad som hände sedan. Jag fick veta att han kände att han var min själsfrände och eftersom jag är jag, så ville jag veta vad detta handlade om. Sanningen är att min själ redan visste att något var på gång här, men jag var ganska så upprorisk mot det. Men jag visste att jag inte kunde låta den här killen vara. Så jag letade upp honom. Jag jagade fatt på honom och sade: ”Vad är det som pågår här?” Och vid det här stadiet så känner jag mig redan oförklarligt dragen till och attraherad av den här mannen. Jag har inte ens sagt två ord till honom och jag har träffat honom vid ett par tillfällen. Så jag antar att hela den här själsgrejen redan hade börjat utmanas och dras i. Mitt verkliga jag drog mig, förmodar jag, till honom men det började omedelbart avtäcka min skada och skaka om min fasad, kan vi kalla det.

Han hade egentligen inte sagt mycket alls vid det här laget. Och sedan började vi kommuniera och han sade egentligen inte mycket om mig då heller. Vi pratade om mitt liv och hans liv och under tiden vi gjorde det så avslöjades definitivt problem med kärlek och moral och olika saker. Och jag var ganska upprorisk – jag tror att det är rätt ord, eller hur, älskling? Upprorisk mot de tankarna på den tiden. När vi så småningom ingick en relation, förmodligen efter ett par veckor så började många av känslorna från mitt skadade jag dyka upp. Allt raseri jag hade mellan fasaden och det skadade jag började dyka upp. Det skrämde mig jättemycket, faktiskt.

En dag var vi tillsammans, kysstes och så, och jag ville älska med honom och A.J. sade: ”Hör på, jag kan inte, för jag känner det som att du är lite kontrollerande”, och omedelbart gick jag in i ett massivt raseri och sade till honom att: ”Du tycker bara att jag är en skamlig, smutsig slampa, eller hur?” Jag hade aldrig tidigare haft kontakt med någon av de känslorna på ett medvetet sätt. Jag har levt i deras skador, det faktum att jag hade burit runt på känslan inom mig men de kom ut ur mig i en enorm tirad. Och jag var faktiskt tvungen att gå och stänga in mig i badrummet och bryta ihop för jag tänkte: ”Varifrån kom allt det där?” Min fasad satt så bra på plats inom mig att jag inte trodde att någon, allra minst jag, skulle tänka att jag var en smutsig person.

Så mycket av det här hade hänt under en lång tid, men jag hade i själva verket varit i ett tillstånd där jag ville behålla den här fasaden. Och jag antar att jag delar det här med er eftersom jag känner att många av oss är i det läget. Vi vill verkligen hålla fast vid den här tanken om personen som vi tror att vi är. Är det någon som har några frågor så här långt?

Frågor från åhörarna

Marys fasad är ett försök att komma undan sina skador

Deltagare:       Mary, när du pratade om fasaden så verkar det som att den var väldigt intellektuell?

Mary:           Javisst, och det måste den vara, eller hur? Det är tankarna som jag har om den sorts person mamma och pappa kommer älska, så jag försöker, med tankarna och sinnet och intellektet, styra mitt känslomässigt tillstånd och i mitt liv i en viss riktning. Men sanningen är att vår själ är en emotionell skapelse och den kommer dominera hela den …

Jag känner att för Marys del så var hennes fasad väldigt mycket vad hon tror i sitt riktiga jag, men som ett försökt att undvika skadan.

Mary:             Javisst, jag försökte anspela på det förut. Sanningen är att mitt verkliga jag har varit perfekt i kärlek under en så lång tid att jag har en stark känsla av vad som är kärleksfullt, så min uppfattning om vad jag vill vara är i själva verket ganska kärleksfull. Det är bara det att jag inte vill kännas vid eller känna skadan som finns inom mig. Om jag kan förklara det så är det nästan som en känsla av förödmjukelse när du är så inställd på vad som är kärleksfullt och sedan inser du hur långt bort du är från det kärleksfulla tillståndet och det känns frånstötande för mig själv. Så jag känner att det är därför jag kanske har varit så rigid i min fasad.

Som A.J. pratade om tidigare så har jag mängder av reflektioner över den här intellektuella vägen som fasadjaget tar med oss på, reflekterar över sovstadiet och hur det kanske är svårare för oss att upprätthålla fasaden i sovstadiet. Så ofta slutar vi upp med att agera ut många av känslorna som vi undviker i vakenstadiet. Men jag reflekterade kring vägen med den naturliga kärleken respektive vägen med Guds sanningar och hur svårt det måste vara att utvecklas på den naturliga kärlekens väg här på Jorden.

Deltagare: Du vet hur A.J. sade tidigare att när vi har de här normala samtalen vi har i det här intellektuella läget? Jag undrade om det är därför det aldrig får oss in i skadan och de faktiska känslorna.

Mary:              Menar du när vi bara pratar om vädret med varandra?

Deltagare: Javisst. Och vi pratar även om våra känslor lite på samma sätt.  Som på ett intellektuellt sätt, så det är bara fasaden.

Mary:                 Javisst. Det är det. Ja det är verkligen i fasaden för om du tänker på det, eller känner på det, så är min fasad den presentation jag ger världen av mig själv. Så ibland kanske jag till och med säger olika ord. Det är som att jag ställer mig här framme i ett helt frånkopplat tillstånd och berättar allt för er om min sexuella skam och alla de här grejerna och så är inte mitt hjärta där, då skulle jag fortfarande vara i min fasad. Så jag skulle fortfarande ha ett lager mellan er och mig. Så det är min bön att göra det annorlunda idag.

Mary har en starkare känsla av verklig kärlek eftersom hon är reinkarnerad.

Deltagare:  Förstod jag det rätt att eftersom du har reinkarnerat så har du en verklig känsla av ditt riktiga jag, så ditt fasadjag är ditt riktiga jag, men du hoppar över hela ditt skadade jag i en viss omfattning?

Mary:                På sätt och vis. Sanningen är ändå att det finns fel i min fasad på grund av uppväxten. Det hör ihop med känslan jag har av mitt riktiga jag, vilket inte är färdigt på något vis. Det är mer som ett minne, eftersom jag behöver gå igenom min skada för att komma till mitt riktiga jag. Men även min fasad är kraftigt påverkad av mina föräldrar i det här livet, mina jordföräldrars uppfattning om hur en kärleksfull person är och vad som gör att jag får kärlek från dem. Och för de flesta av er så baseras er fasad på detta. Det jag lärde mig av mina föräldrar om hur jag kunde få kärlek från dem och godkännande från dem. Så det är i själva verket en kombination.

Deltagare: Men eftersom du hade en så verklig känsla av dig själv så skulle du förmodligen kunna hämta mer därifrån för att bygga upp din fasad?

Mary:                          Jag förmodar det, javisst. Så, det finns en stark känsla av hur jag borde vara inom mig. Den är väldigt rigid ibland och jag känner också att det här är orsaken till att jag är så benägen att straffa mig själv, eftersom jag är så rigid kring hur jag borde vara, vad som är kärleksfullt. Jag vet att det är sanningen och jag vill bestraffa mig själv för detta.

Deltagare: Så bara med känslorna du räknat upp här, så håller ditt fasadjag dig borta från att känna den verkliga skadan som handlar om just de här känslorna. Är det samma känslor som i själva verket förhindrar att vi minns vad vi gör i sovstadiet?

Mary:                               Så det är detta jag kommer till nu. Det är det. De här 4 uppsättningarna av känslor som jag har beskrivit kort är specifikt för sammanhanget för det jag ska dela med er om vad jag har gjort i sovstadiet. Som ni kanske minns, så pratade jag emellertid om de 4 känslouppsättningarna och vad mitt fasadjag vill tro är sanningen och vad som faktiskt är sanningen, och de skiljer sig åt en hel del. Så när jag somnar och agerar i mitt skadade jag och vaknar upp så är min fasad redo, och den vill bara förneka mitt skadade jag fullständigt, och säger: ”Nej, det här är sanningen, mitt fasadjag är sanningen”. Så eftersom det finns den här starka: ”Jag tänker inte komma ihåg något av det där för jag vill inte. Jag vill att mitt fasadjag är sanningen.”

Så det här är orsaken till att allt vi undviker i vårt vakenstadium, och varför A.J. och jag har kopplat fasadjaget till sovstadiet så starkt, eftersom vi är beroende av fasaden som finns det en hög sannolikhet att vi agerar ut vårt skadade jag i sovstadiet och att vi inte vill veta eftersom vi är beroende av fasaden. Ju mer vi kan bryta ned den här fasaden med hjälp av de kvaliteter som A.J. pratade om igår, desto öppnare kommer vi bli inför att komma ihåg.

Deltagare:       Så i princip är vi alla beroende av vår fasad eftersom ingen av oss kommer ihåg sovstadiet.

Mary:              Rätt mycket så, japp. Det är sanningen.

Skador i själen i sovstadiet är desamma som skador i själen i vakenstadiet

Deltagare: Så finns det en sfär du kommer till där du bara inte kan upprätthålla fasaden längre?  Eftersom du ändå har vuxit under 3 år, som att har du kommit till en viss sfär?

Mary:            Jag vill inte. Jag känner att de senaste veckorna har visat mig mycket om var jag inte har vuxit och där jag har vuxit på vägen med den naturliga kärleken. Jag känner att det definitivt har skett förändringar i min själ och att där finns mer av en relation med Gud än det gjorde för 3 år sedan, för jag var liksom i ett svart hål vad gäller Gud under de 30 åren innan dess. Men jag känner verkligen att det jag har lärt mig om mig själv är hur mycket jag fortfarande är investerad i fasaden och hur jag i själva verket har skadat min själ och min själsfrände i sovstadiet. Det är den enda själen. Det är detta det handlar om. När vi somnar så är det fortfarande samma själ och handlingarna jag utför är precis lika verkliga som de jag utför i vakenstadiet.

Jag känner att jag har vuxit eftersom, på morgonen när jag körde tillbaka från yogan så hade jag en hjärtinnerlig bön om sanning från Gud. Det var utveckling eftersom jag inte ville ha den fram till dess. Och som jag ska prata om strax så har A.J. och jag till och med pratat om vissa saker som hör samman med den här sanningen som jag hade upptäckt innan dess och jag motsatte mig det fullständigt. Jag tog den intellektuella vägen. Jag sade att det var en dröm. Så min utveckling känner jag är på så vis att jag önskade få sanning.

Mary beskriver sina upplevelser i sovstadiet – fortsättning

Mary:               Så låt oss komma till punkten där jag kommer in genom dörren och A.J. säger något till mig. Så ni känner till bakgrunden och sammanhanget nu till det faktum att jag lever i förnekandet av mängder av skam. Jag vill ha makt och kontroll över män så att jag kan undvika mina känslor av sexuell maktlöshet. Jag vill tro att jag har mängder av integritet, men sanningen är att jag vill undvika mina mörka känslor så jag kan inte ha någon. Och jag är också arg på Gud, inte bara konceptet att jag kan ha en själsfrände som jag kan förlora och att det kan få mig nedslagen av sorg, utan också känslan av maktlöshet som jag har i vår relation. Inte på grund av att han har makt över mig, utan för att jag inte kan styra den jäkla attraktionen jag känner till den här mannen. Jag har försökt, ni vet, jag har varit rasande på honom och ändå vill jag ha honom så enormt mycket. Så det får mig att känna mig otroligt maktlös. ”Jag kan inte definiera mig själv nu, Gud.”

Sanningen om allt det här är att jag inte kan definiera mig själv. Alla våra ansträngningar i vår fasad är försök att definiera oss själva, att säga: ”Jag vill ha det här livet. Jag vill vara den här personen. Jag tänker göra den här saken.” Och sanningen som jag kom fram till under de här veckorna var i själva verket väldigt vacker, och det är i själva verket det hårda jobbet som har gjorts för mig. Gud har skapat en vacker person, en riktigt underbar person med väldigt unika kvaliteter och egenskaper med en enorm önskan och passion, som bara tänker vara kreativ om hon bara kunde vara sig själv.

Så i min fasad arbetar jag riktig hårt hela tiden på att vara en god person. ”Vilka är mina mål? Vad tänker jag göra? Hur ska jag få det gjort?” Och det är allt det hårda arbetet som jag upprätthåller i en enda ansträngning för att undvika min smärta, när jag bara kunde släppa taget och känna min smärta och så behöver jag inte göra någonting själv. Jag behöver bara återvända till det jaget som Gud gjorde mig till och sedan kommer jag vara väldigt lycklig. Jag behöver inte räkna ut vad som kommer göra mig lycklig, jag behöver bara engagera mig i mina önskningar, vara villig att känna min smärta och sedan kommer jag vara i mitt verkliga jag.

Jag glömde vart jag var på väg med det, men det var en vacker sak att inse. Så jag ber min bön om sanning. ”Jag vill känna min själ, Gud. Jag vill verkligen ha sanning. Ge mig den största sanningen du kan ge mig.” Och jag gick in genom dörren och sade: ”Hur går det för dig, älskling? Jag går fortfarande igenom mina grejer på yogan. Det känns ganska så fullt upp.” Och han sade: ”Jag känner mig väldigt upprörd eftersom jag känner att du har varit med någon annan i sovstadiet.” Min fasad blir ganska upprörd över detta. Det är inte något jag skulle göra. Men kanske för att jag kände mig lite mer ödmjuk, så satte jag mig på köksgolvet och bad Gud om sanningen om detta, och jag bad mina guider om sanningen om detta. Och jag fick ett stort ”ja”.

Och det var väldigt svårt. Det var svårt att säga det till A.J. också. Och det triggade igång all min skam som jag försökt undvika fram till dess. Och i den stunden så gick vi in i en slags lockdown. Vi lämnade inte stugan på 3 dagar, och jag bad bara Gud att hjälpa mig att läka det som pågick. Så jag kanaliserade mycket under de dagarna och jag antar att eftersom jag fortsatte be om sanning, så fortsatte jag att få fler och fler insikter om vad som verkligen pågick i sovstadiet.

Och det är det här som är så kraftfullt med att ha en önskan om sanning; jag insåg hur mycket jag hade undvikit sanningen under tiden detta pågick. Jag vill hålla i en föreläsning om ett par månader om vad jag kallar för den verkliga heliga treenigheten, vilket är sanning, kärlek och ödmjukhet. Och jag har varit ganska ivrig över detta ett litet tag, men jag inser att det var kärlek och ödmjukhet som jag fokuserade på. Jag ville i själva verket inte ha sanningen eftersom jag var beroende av min fasad. Jag älskar Guds sanning, det är bra. Jag kan prata med er om den hela dagen. Men med min skada; jag har så mycket skam och smärta i mitt skadade jag, så ville jag inte ha den. Och jag vill uppmuntra er att verkligen öppna era hjärtan och be Gud om sanning om ni vill ha den här processen. Om ni vill ha den här kopplingen med Gud, så be Gud om sanning. Önska den från hjärtat, ni vet, för under de få dagarna så fick jag veta många sanningar, och det var inte bara att jag hade varit otrogen mot A.J. en gång under sovstadiet. Det var att under den större delen av mitt liv sedan jag blev vuxen i det här livet, så har jag varit inblandad i massor av sexuellt omoraliska och avvikande saker i sovstadiet med mängder av olika människor, med mängder av olika andemänniskor och med människor i andeform.

Att göra uppror mot känslor av maktlöshet, skam och förlust

Mary:             Och jag vill prata lite mer om det. Så jag lärde mig att sanningen var att på grund av mina känslor av maktlöshet, och upproriskhet över känslan av maktlöshet, att jag har varit involverad i mängder av sexuella utövanden där jag har haft makt över andra människor och känt mig väldigt kraftfull. Den andra saken var i ett uppror mot min skam så att jag nästan har velat bli helt skamlös och göra uppror mot min skam så mycket att ingenting kunde få mig att skämmas. Så jag var inblandad i alla möjliga saker som många skulle tycka är rätt så skamligt och omoraliskt. Och den tredje saken var upproriskheten mot de enorma känslorna av förlust som fanns inom mig om att förlora min själsfrände och min ilska över kärlek, i synnerhet över romantisk kärlek mellan själsfränder.

På grund av mängden smärta som jag har inom mig över att förlora den kärleken så känner jag mig väldigt arg på Gud över kärlek, och jag kände också att kärleken inte är möjlig. När jag träffade A.J. brukade jag göra mig lustig över romantiska filmer. Jag sade att: ”Åh visst, det funkar säkert. I Hollywood.” Det var min känsla. Det är inte möjligt mellan människor. Det är inte möjligt att vara lycklig. Det kommer alltid vara smärtsamt. Det kommer alltid behövas kompromisser. Det kommer alltid vara svårt. Och jag var väldigt arg, i så hög grad att jag var sarkastisk och bitter över konceptet med romantisk kärlek. Jag förstår nu att mycket av det kommer från känslorna av smärta som jag har undvikit inuti mig själv. Många av er har samma känsla inför romantisk kärlek. Ert fasadjag vill tro att det är en sanning men inombords säger skadan: ”Nej, åt helvete med det. Det där är inte verkligt och jag har väldigt ont och det där är inte verkligt. Jag har väldigt ont eftersom jag känner att det inte är möjligt för mig längre.” Så på grund av de här känslorna – ilskan över kärleken, upproriskheten mot min skam, och upproriskheten mot känslan av maktlöshet, i synnerhet sexuell skamlöshet, så har jag varit engagerad i mängder av sexuella utövanden som antingen har att att göra med att jag har makt och känner mig skamlös, och faktiskt under senare tid med människor som har misshandlat mig sexuellt eftersom jag har känt mig så dålig och haft mängder av dömande av mig själv.

Så jag har varit en villig deltagare i att människor i själva verket har skadat mig och sårat mig sexuellt. Så det har pågått under bortåt 15 års tid, och under de senaste 4 har det förmodligen intensifierats på grund av att min känsla av upproriskhet mot de här sakerna har ökat när min fasad har utmanats.

När jag träffade A.J. riktades min ilska över kärlek och över förlusten av honom mot honom. Jag ville straffa honom sexuellt eftersom det är något som verkligen sårar honom. Jag har velat straffa honom genom de här utövandena så det har i själva verket blivit värre. Och min skam har utlösts ännu mer och min känsla av maktlöshet, både vad gäller rädsla men också vad gäller den här oförklarliga attraktionen och att inte kunna styra vilken riktning mitt liv tar på grund av vad min själ vill göra, inte mitt huvud, allt detta har ökat och även upproriskheten, och de här utövandena har verkligen ökat. Har ni några frågor?

A.J. var medveten om Marys handlingar i sovstadiet

Deltagare:        Var A.J. medveten om vad som pågick i sovstadiet under det mesta av detta?

Mary:            Vi hade pratat vid flera tillfällen. Han hade haft den känslan förut och jag har också haft ganska så intensiva drömmar, varav en del var upplevelser i sovstadiet känner jag nu och en del av dem var drömmar. Så jag hade ofta sexualiserade drömmar med andra människor och vi pratade om det på morgonen. A.J. har länge haft känslan av att jag har gjort de här sakerna, men eftersom jag är så beroende av min fasad så övervägde jag det inte ens eftersom det är så frånstötande för mig.

När jag bad Gud om den största sanningen och jag fick det här så behövde jag känna det som en sanning. Det var inte bara ett koncept utanför mig, jag kände det verkligen som att det var min absolut värsta mardröm att jag verkligen är den här sortens person, på grund av mängden dömande jag har och det är ett problem i sig. Så ja, A.J. var medveten om det.

Innan jag påbörjade min relation med A.J. så var jag i en relation med en man som i princip var sexuellt skamlös. Han hade varit inblandad i mängder av trekanter och med prostituerade och hade massor av sex med människor på ofta ganska omoraliska sätt. Och även om min fasad skulle säga: ”Jag är inte attraherad av den sortens män”, så var jag väldigt attraherad av honom och av många orsaker eftersom han hjälpte mig att undvika min skam. Han hade också en benägenhet till våld, även om det bara var emotionellt våld, och på grund av min sexuella skräck, även om min fasad skulle säga: ”Jag är en pacifist, jag vill vara med en pacifist”, så kände jag mig väldigt attraherad till en kille som jag trodde skulle skada någon annan om jag hotades sexuellt. Han hade en stark känsla av sexuellt ägande över mig.

Till och med när jag hade påbörjat relationen med A.J. så var jag i själva verket fortfarande engagerad i en relation med den här mannen. Jag var fortfarande attraherad av honom. Vi hade fortfarande kontakt via internet och jag känner nu att vi också hade en relation i sovstadiet. Så A.J. kunde känna att allt det pågick i det läget och A.J sade att han gärna pratar om några av sina känslor om detta också efteråt om ni vill.

Deltagare: Mary, att bara höra dig prata om handlingarna du utförde på grund av de här känslorna av maktlöshet och din önskan att göra uppror, är det då som vårt sätt att kontrollera undvikandet av det skadade jaget också i sovstadiet?

Mary:              Totalt så. Så fasaden är här för att kontrollera skadan …

Deltagare:       … när vi är vakna.

Mary:                Javisst. Och kom ihåg att jag sade i början att närhelst min fasad utmanades och jag kände lite av skadan, så tar ilskan över eftersom jag vill ha tillbaka kontrollen. Jag vill ha tillbaka kontrollen. Och när vi går in i sovstadiet så är ilskan fortfarande där. Ilskan är det vi agerar ut i. Och såvida vi inte är villiga att vara ödmjuka för skadan i vakenstadiet så är det väldigt osannolikt att vi kommer vara ödmjuka för den i sovstadiet.

Deltagare:   Vad gäller den tredje känslan du har räknat upp, förlust, så har du uppenbarligen haft ett liv under det första århundradet som ingen av oss har haft, men jag kan relatera till ilskan över kärlek.

Mary:              Det var det jag sade. Jag känner att många här har den känslan.

Deltagare: Kan du ge mig ett exempel på beteenden som vi potentiellt skulle ägna oss åt och ta oss för på grund av ilskan över kärlek? Jag känner att du verkligen förklarade din förlust och din ilska över kärlek på grund av förlusten. [00:53:58.08]

Mary:                               Okej. Så jag är arg över förlusten och jag är arg över kärlek så jag vill bevisa att kärleken inte är möjlig i sovstadiet. Så i en relation vill jag bevisa för dig att: ”Nej, kärleken är inte möjlig. Ser du? Det här är vad som händer. Det här är vad jag kan göra”. Och många av er kvinnor har den här känslan, att vilja att mannen ska bevisa att han älskar oss, och det är en del av ilskan. Det är inte ett kärleksfullt tillstånd vi befinner oss i, vi är inte öppna och ödmjuka och villiga att ge och dela, vi är som att: ”Nej, du får bevisa det för mig för jag har blivit sårad förut”. Så i sovstadiet kan vi göra alla de här sakerna sexuellt eller på annat vis mot en själsfrände eller en partner i den känslan. [00:54:46.29]

10.1.  Det är möjligt att arbeta med våra känslor i sovstadiet och i vakenstadiet

Deltagare: Åh, Mary, tack för att du delar med dig. Det är stora saker. Om vi skadar vår själ mer i sovstadiet, när vi blir medvetna om det kan vi bara korrigera den skadan i vår själ under sovstadiet, eller behöver vi bara arbeta med känslan som orsakar den skadan i vakenstadiet? Kan vi arbeta på den skadan i sovstadiet också? [00:55:34.24]

Mary:                               Ja, absolut. Det kan vi, och jag känner att jag gör det just nu i sovstadiet. Mycket har förändrats under de senaste veckorna när det gäller vad som händer i sovstadiet för mig och vi känner den förändringen båda två. Men lösningen var att jag behövde vara villig att möta fasaden och skadan i vakenstadiet. Medan jag motsatte mig det i vakenstadiet så förändrades inget i sovstadiet för mig. Ånger är ånger överallt, så har väldigt fokuserade böner. Det är samma själ, vare sig du sover eller är vaken, så jag känner igen det i mig själv, det finns mycket ånger att gå igenom när det gäller hur jag har stått utanför integritet och moral, och verkligen skadat min själsfrände och min egen själ. Men under 15 år så har jag varit inblandad med andra personer som är i sina beroenden och jag har hjälpt dem i sina beroenden. Så allt det är sådant jag behöver vara medveten om i vakenstadiet. [00:56:39.29]

Deltagare:   A.J. sade imorse att vi kan studera i sovstadiet, så om vi somnade med den intentionen och kom till sovstadiet, och hade en helhjärtad önskan och längtan efter sanning, skulle vi kunna korrigera och ångra i sovstadiet?

Mary:              Ja, det är möjligt, men jag tror inte du kan göra det och undvika det i vakenstadiet.

Deltagare:       Nej, jag är fullt medveten om det!

Mary:              Du behöver verkligen vilja ha sanningen i vakenstadiet, annars så är det inte egentligen någon sanning om din själ ändå.

10.2.  Hur Mary blev medveten om vad som hände i sovstadiet

Älskling, kan du kanske förklara för folk hur du påbörjade din medvetenhet i sovstadiet för att bli medveten om allt det här i vakenstadiet? [00:57:51.26]

Mary:                               Ja, okej. Gudars, hör ni, det här är så vidrigt. Så jag kanaliserade Rakel, min guide, och Tim, hennes själsfrände, ganska mycket under de här dagarna, och medan jag gjorde det så började jag bli medveten om det faktum att jag redan visste detta, att jag gjorde detta i sovstadiet alltså. Jag visste det och det är därför jag kände mig så äcklig. Det hämmade till och med vår relation i vakenstadiet eftersom jag hade allt fler känslor av skam. De minskade inte. Så många saker ställde sig på rad för mig när jag gjorde kanaliseringen och verkligen började känna. Jag kände att: ”Nej, jag baserar inte det här på en kanalisering. Jag baserar detta på en medvetenhet nu som jag har inom mig.”

Jag hade varit engagerad i många saker som handlat om att vara sexuellt kraftfull under en lång tid, och faktiskt, hör ni, jag vet inte om ni förmodligen är väldigt medvetna om att jag framställs mycket inom den moderna litteraturen som en överprästinna inom sexuell läkning. Maria Magdalena är den personen som instiftades i någon slags order under det första århundradet och läkte människor sexuellt och initierade män genom sex. Det finns mycket litteratur där ute om det. Och en del av vad jag känner igen är att en del av det har influerats av de faktiska sexuella utövanden som jag har engagerat mig i, under de senaste 15 åren. Och jag hatar att säga det för det finns fortfarande mycket känslor om det i varje fall, över hur stort det är. Jag känner att det är lite grandiost, men jag känner faktiskt att det åtminstone är delvis sant. Så Rakel pratar med mig om det faktum att jag har varit involverad i det här under en lång tid, och att det faktiskt har påverkat olika rörelser på planeten. Det finns många rörelser därute som tror att du måste ha sex för att få kontakt med Gud.

Hur som helst, så strax efter att A.J. och jag kom tillbaka från Grekland och vi bodde på varsitt håll under ett par månader, så arbetade jag verkligen med den här tanken om en själsfrände. Och jag gick igenom en del sorg och jag kände en del ånger över saker som jag gjort tidigare i det här livet och jag började utveckla mer än en gnista av en ren önskan efter min själsfrände. Och Rakel berättade för mig att i det läget så slutade jag i själva verket att engagera mig i de här maktsituationerna i sovstadiet där jag ägnade mig åt människor för maktens skull. Men jag var fortfarande inblandad i det, på grund av känslan av skam och dömandet och att jag mådde väldigt illa över hur jag var, så var jag fortfarande inblandad i att män misshandlade mig sexuellt och jag var involverad i att önska ha det så i sovstadiet. Men nyligen så hade jag i själva verket kommit till en plats i sovstadiet där jag kände att jag inte kan göra det här längre, det räcker nu. Jag vill verkligen förändras och växa. Så i likhet med bönen som jag hade till Gud den morgonen om att: ”Jag vill verkligen ha sanning”, så kom jag under sovstadiet fram till punkten där jag sade: ”Nej, jag vill verkligen något annat” och att jag faktiskt gick till A.J. i sovstadiet och pratade med honom om det faktum att jag vill att det här skulle förändras. Så vi hade kommit överens om att vi skulle ta itu med det här i vakenstadiet, och det var vad vi gjorde. [01:01:56.24]

Och under veckorna som följt har det funnits mycket mer medvetenhet nu av att vi är tillsammans mer i sovstadiet. Ibland ville jag inte ha honom nära mig utan bara i närheten eftersom jag känner så mycket skam och alla möjliga olika interrelationer som vi känner nu i sovstadiet. Där vi förut var väldigt separerade eftersom jag ville det. Det är därför jag tror att A.J. dyker upp i era drömmar mycket mer än vad jag gör. Det har varit väldigt ödmjukande för mig att känna igen var min själ verkligen befinner sig i sin utveckling. Alla är lite förskräckta, visst?

Fysiska förnimmelser som hör samman med att komma ihåg och sörja sexuella upplevelser

Deltagare:  Mary, när du kom ihåg de här upplevelserna i sovstadiet, var de upplevelserna bara i din andekropp och känner du dem även i din fysiska kropp?

Mary:          Jag känner känslan i min fysiska kropp, javisst. Men det är som att komma ihåg något som har hänt, så jag sörjer minnet av det. Är det det du frågar om?

Deltagare:       Jag frågar mer om dina minnen av de sexuella upplevelserna …

Mary:              Om jag får en fysisk förnimmelse av det? Nej.

Deltagare:       Okej.

Mary:             Nej. Det är möjligt att jag inte känner in det. Det är som ett minne av något som har hänt sexuellt. Så jag upplever det inte i min kropp i den stunden. Om jag vore det så skulle jag känna det som att jag har ett utbyte med en andemänniska i den stunden.

Deltagare:       Nej, det är … Jag relaterar det till …

Mary:              Om jag hade de fysiska förnimmelserna av att det hände mig medan jag bearbetar det så skulle jag känna att det händer i den stunden. Jag menar, när vi får kontakt med olika minnen i vår barndom och saker som har hänt i sovstadiet och vår barndom så kan vi ha en fysisk förnimmelse i kroppen, absolut. Men om det känns som en faktisk sak, ett utbyte som händer just då, då skulle jag undra om det är en andeupplevelse som sker i den stunden. Förstår alla skillnaden i det jag pratar om här? Gör du det, Di?

Deltagare:    Nej, inte riktigt.

Mary:              Nej.

Deltagare:       Om jag kan säga hur jag känner?

Mary:              Javisst.

Deltagare: Okej. Jag har känt det som att under de senaste månaderna har jag möjligen haft sexuella upplevelser i andestadiet, och jag har ,du vet, särskilt en andemänniska i närheten som är ganska involverad i mig. Och ibland på morgnarna har jag vaknat med en sexuell känsla och då undrar jag om det är en kvarbliven upplevelse av det jag har varit involverad i.

Mary:              Jag känner att det förmodligen att du har varit engagerad sexuellt i den andemänniskan och du vaknar upp från den upplevelsen medan känslan är kvar i dig. Din andekropp har kommit in i din fysiska kropp och du känner det i din fysiska kropp.

Deltagare:       Tack.

Mary:              Okej.

Att arbeta sig igenom sexuell skam

Deltagare: Mary, nyligen tittade jag på DVD:erna om kärlek och sex igen, och jag kommer ihåg hur du och A.J. pratade om hur de flesta av oss kvinnor har sexuell skam, och hur du bearbetat dig igenom en del av den sexuella skammen. Jag förmodar att min fråga är, eftersom det var några år sedan tror jag, vad har du bearbetat igenom om …?

Mary:             Ja, sanningen är att jag har bearbetat igenom en del sexuell skam sedan dess, men eftersom jag fortfarande är upprorisk mot många av kärnkänslorna så skapar jag mer skam i sovstadiet, Dee. Så jag kan inte komma igenom det, i själva verket. Men sanningen är också att på grund av min investering i min fasad så har jag inte bearbetat särskilt mycket sexuell skam. Jag har nuddat vid det här och där och jag har bearbetat igenom en del av det, men på grund av min ovillighet att verkligen öppna upp för den jag är, för det jag har gjort och skadan som finns inom mig, så har jag fortfarande agerat i upproriskheten mot detta i sovstadiet, och därför ökat på mängden skam inom mig.

Deltagare:      Och jag förmodar att det finns olika nivåer också som du kan öppna upp för och känna djupet av?

Mary:         Absolut, javisst. Jag känner ändå att vi behöver vara försiktiga. Vi säger: ”Javisst, jag bearbetade vad det nu var”. Ibland har vi rört vid en känsla. Ibland har vi rört vid vad fasadjaget vill tillåta oss att rör vid, den bekväma delen av den känslan. Så jag har tillåtit mig att känna mig skamsen över min kropp, över min vagina, några av den sortens känslor. Jag har inte tillåtit mig att få kontakt med det förrän alldeles nyligen, och jag har fortfarande mycket arbete kvar med det över vad jag har gjort med andra personer som jag känner mig skamsen över. Och känslorna av skam som jag har känt som en följd av misshandeln också. Så jag kände det om min kropp, men jag har inte varit villig att öppna upp för varför jag kände så om min kropp, kan vi kalla det. Så det som finns därunder, vilket är vad jag har gjort och vad människor har gjort mot mig och verkligen gå in i de upplevelserna.

Deltagare:       Så mycket av min ilska beror på den här skammen och smärtan och maktlösheten?

Mary:                Javisst, ovilligheten att bara känna de känslorna. Vi vill hålla fast vid fasaden och säga: ”Jag är arg över att jag inte kan vara på det viset som min fasad vill. Jag kan inte känna känslan som mitt fasadjag vill känna.”

Deltagare: Och även min ilska mot män? Eller är det i själva verket i en del av skadan, min ilska över att de sakerna har hänt mig?

Mary:            Jag känner att de är i det skadade jaget. Det kommer definitivt finnas en del ilska på män, men i slutänden så är ilskan fortfarande lagret ovanför känslan av maktlöshet, känslan av att ha sårats. Du behöver också vara försiktig med ilskan mot män, för ibland finns det en känsla av rättfärdighet som du har mot män som skapar raseriet. ”De borde göra det här och det gör de inte”, och det handlar bara om beroenden. Det är här vi verkligen behöver vara medvetna om sanningen, som i att vi behöver vilja ha sanningen om vad som verkligen sker inom oss emotionellt. Annars kommer ditt fasadjag vara frestat att säga: ”Jag är arg på grund av de här 3 sakerna som jag känner mig obekväm över”, och det har inget att göra med de 5 sakerna som jag kanske dömer.

Moral behöver läras på själsnivå innan vi uppför oss med integritet

Deltagare:  Jag är lite förvirrad över moral, för på den här vägen, medan vi lär oss saker intellektuellt och i själen, vi lär oss vad som är moraliskt och inte. Så medan vi är vakna, så finns det ingen chans att vi skulle göra något för jag känner åtminstone på en del områden att jag har lärt mig att det inte är kärleksfullt inuti mig. Men är det bara på vissa områden, eller är det en fasad? Jag menar, behöver vi bryta ner hela fasaden för att sluta vilja agera ut det skadade jaget i andevärlden? Eller lär vi oss vissa nivåer av moral och sedan är det mindre sannolikt att vi engagerar oss i den sortens saker?

Jag svarar gärna på det. Verkligheten för de flesta av oss är att när vi säger att vi har lärt oss något moraliskt så har vi ännu inte lärt oss något om moral, eftersom vi bara har intellektualiserat moralen. Och vi har ännu inte tagit bort känslan inom oss som i själva verket låter oss ta emot den moralen in i hjärtat. Det är inte förrän moralen kommer in i hjärtat som vi verkligen har någon integritet kring moralen som vi säger att vi har i vakenstadiet.

Mary:             Jag håller med. Det är vad jag var på väg att säga och också att, som med mitt exempel med integritet, jag kände att jag hade mycket sexuell integritet. Jag hade inte sex med andra personer i vakenstadiet, men jag har definitivt projicerat sexuellt på människor i vakenstadiet. Så det har visat mig att jag inte har gjort det moraliska skiftet ännu. Så jag känner att vi gör det moraliska skiftet kring sexualiteten emotionellt, och då kommer vi aldrig mer projicera sexuellt på någon förutom vår själsfrände.

Kvaliteter vi behöver för att agera i integritet i sov- och vakenstadierna

Deltagare: Så när vi bryter ned fasadjaget, det är då vi slutar agera ut de sakerna i sovstadiet?

Mary:          Javisst. Det finns två delar i det svaret. Du kan bryta ned fasaden inom vissa områden. Var villig att se vissa saker om dig själv och då kommer du inte agera ut det i din fasad eller i undvikandet av ditt skadade jag. För kom ihåg att det jag pratar om här är undvikandet av mitt skadade jag. Om jag välkomnade mitt skadade jag så skulle jag inte göra någon av de här sakerna i sovstadiet. Det är inte min skada som får mig att göra de här sakerna. Det är inte det faktum att jag känner mig sexuellt maktlös eller att jag bär runt på en massa sexuell skam. Det är mitt uppror mot de sakerna som får mig att agera ut det. Så var försiktiga med att kalla det för ditt skadade jag. Det är ett utåtagerande, eller en upproriskhet mot det skadade jaget, som får mig att agera på de sätten. Och jag kan definitivt bryta ned fasaden och vara villig att känna och se hela området med mitt skadade jag i vakenstadiet och ha samma känslor i sovstadiet. Vad är den andra delen av din fråga?

Deltagare: Det var om vi behöver bryta ned hela fasaden för att sluta agera i upproriskhet?

Mary:        Ja, javisst. Du behöver vara villig att inte vara i upproriskhet på det området för att sluta agera ut det även i vakenstadiet.

Det handlar om de kvaliteter som vi räknade upp igår i föreläsningen ”Människans själ – ”Fasadjaget” (eng. ”The Human Soul – The Facade Self”, varibland kvaliteten integritet och en önskan om sanning. Så vi kan fortfarande ha kvar mycket av fasaden, men om du har en längtan efter sanning, en önskan om integritet, en längtan efter att veta, lita på Gud, lita på det Gud har skapat, ha tillit, alla de kvaliteterna, så får det dig att inte gå in i upproriskheten eftersom du har så mycket integritet att du inte kommer välja upproriskheten. Du kommer välja att känna skadan istället. Det är bara när du inte har den integriteten och önskan om sanning, önskan om att växa och alla de sakerna, som du vill undvika skadan och det får dig att vara upprorisk. Då, när du gör uppror så kommer du förstås agera ut hela din skada i upproriskheten.

Kvaliteter vi behöver för att inte göra uppror mot vårt skadade jag

Mary:         Det är det här som är väldigt ödmjukande för mig att känna igen. Min fasad tycker att jag har alla de här sakerna, när jag i själva verket har behövt bemöta att jag inte har haft särskilt mycket längtan efter sanning eller integritet, och egentligen inte tillit eller tilltro till Gud i att om jag tar itu med de här känslorna så försvinner de. Och kanske att … det är ganska blekt.

Kvaliteter som Mary hade en brist på

Att vara en starkt oberoende kvinna är en slags ilska och upproriskhet mot själsfränder och Gud

Deltagare: Jag märker att det här är väldigt svårt och jag kommer in och ut ur det. Jag blir bara förvirrad över oberoende. Är det bara en annan typ av upproriskhet eller i det stadiet där det finns ilska? Och du vet hur du kan beskriva någon som att de är starkt oberoende och när de är det finns det i själva verket massor av ilska och nedstängande eller …?

Mary:             Javisst. Ja, om du tänker på det, om vi inte hade en upproriskhet mot allting och vi hade kontakt med vårt verkliga jag så skulle vi ha kontakt med Gud också, och i det tillståndet vill vi inte vara oberoende av Gud, egentligen. Det finns ingen önskan inom oss att framställa oss själva som en oberoende person. Vi känner oss själva, vi agerar i våra önskningar men vi har också en så enorm respekt ör Gud och det faktum att vi är en del av Guds skapelse. Jag vet inte om du vill tillägga något här, älskling, men jag känner att det finns mycket ilska i önskan om oberoende.

Javisst, jag håller med. Inte bara det, en massa ilska mot hela konceptet med själsfränder inuti hela det konceptet.

Mary:           Absolut, för där finns problemet som jag försöker relatera till om relationen mellan själsfränder, om att det finns en känsla av att ”Jag är inte mig själv längre.” Det här är jag. Och det här är självberoende. Jag har verkligen bemött den här skadan i självberoendet som finns så mycket i oss alla, önskan om att definiera sig själv och ”Jag skapar vem jag är och vad jag gör”, och alla de sakerna, och allt det handlar i själva verket om oberoende. Det handlar också om upproriskhet mot Gud och hur Gud har skapat våra själar till att fungera. Gud skapade oss inte till att vara under någon annan, men Han skapade oss definitivt inte till att vara ensamma och alltid ha kontroll. Han skapade den här vackra kontakten.

Deltagare:       Så det är möjligen som en blockering vi har?

Mary:              Det är en ilska. Javisst.

1.          Att utveckla de själskvaliteter som behövs för att bryta ned fasadjaget

Deltagare:      Jag ville bara ställa en fråga om utvecklingen av de kvaliteterna som skrevs upp på tavlan igår. Är det i allmänhet en gradvis process att utveckla de kvaliteterna?

(Tillit till Gud – Tilltro till Gud – Mod – Integritet – En önskan om sanning – En önskan om att växa personligen – Ihärdighet och hängivenhet)

Kvaliteter vi behöver utveckla för att bryta igenom vår fasad

Mary:              Javisst.

Deltagare: Men finns det en sanning i att vi kan, genom ren och skär vilja och en viss slags bön, göra verklighet av de kvaliteterna väldigt snabbt in i oss själva för att ta itu med de här stora problemen?

Mary:           Ja. Jag känner att det är så. Jag hoppas att jag befinner mig i den processen just nu. Jag känner att det verkligen är möjligt att göra detta väldigt snabbt. Bara att öppna mig själv för en verklig önskan efter sanning har öppnat upp mig för en hel rad andra saker som har potentialen att få mig engagerad i integritet, att ha tilltro till Gud, lita på Guds process, verkligen önska mer och mer tillväxt. Och det är lite som det vackra med det hela som jag försökte relatera till tidigare om hur livsförändrande det kan vara att önska sig sanning, för om vi är villiga att bara konfrontera den rädslan för sanning och verkligen vill ha in den i vårt liv så känner jag att saker kan utvecklas väldigt snabbt. Jag känner att saker redan har förändrats mycket snabbare för mig.

Jag känner, Josh, att Mary förmodligen har gjort den mesta utvecklingen som hon någonsin har gjort sedan jag träffade henne under de senaste två och en halv veckorna. Och det beror på att hon har haft en väldigt stark önskan, i synnerhet den starka önskan om sanning, förmodligen, det har varit avgörande. Därför att vi behövde prata om integritet efter det och hon har byggt upp sin tillit och tilltro till Gud också. Innan dess, vad det gällde olika känslor, så var det nästan som att, om känslan blev för stor för henne så gav hon bara upp känslan. Så hon gick bara iväg från känslan och hade ingen tilltro till att du faktiskt kan komma igenom den och att den kan frigöras från dig.

Så jag känner att Mary hade börjat få lite större tilltro och tillit till Gud under den tidsperioden. Hon har låtit sin önskan om sanning växa under den tidsperioden. Under de senaste 4 åren har där funnits mycket ilska som kommit ut från henne mot mig, och vi har pratat om ilskan och vad som orsakar den, men då halkade Mary in på hur man handskas med ilska på den naturliga kärlekens väg, vilket var: ”Jag har inte lov att vara arg nu. Jag måste ta itu med det här på ett eller annat sätt.” Så efter ett tag kunde vi ha ett samtal om känslan utan att Mary blev arg, men problemet var fortfarande att ingenting förändrades i vårt liv. Så det indikerade att de underliggande förändringarna i själen inte skedde.

Deltagare: Så det är att förändra beteendet för jag känner att det är vad jag också gör. Precis.

Mary:              Det är den naturliga kärlekens väg. Och för att vara uppriktig så gjorde jag samma sak i början av min egen utveckling. Jag försökte modifiera mitt beteende under de första få åren av min egen utveckling, snarare än att i själva verket ta itu med de underliggande orsakerna i själen till att jag hade det beteendet. Och sedan behövde jag försonas med exakt det som Mary har behövt försonas med nu, att jag i själva verket inte gick vägen med Guds kärlek ännu. Och jag gick igenom hela den här förändringen som fick mig att bli väldigt fokuserad sedan på att: ”Om jag inte känner känslan i det här, så kommer jag inte läka den oavsett hur mycket jag försöker vara annorlunda”.

Hela processen med att försöka vara annorlunda ger upphov till sina egna problem. Den får dig faktiskt att utmatta dig själv med dina känslor till en viss grad. Så du har i princip den här känslan som drar dig i den här riktningen, och samtidigt så försöker du röra dig i den här riktningen och ju bredare klyftan blir desto svåarare blir det. Så nu kommer du i själva verket känna en större grad av utmattning. Och jag känner att det är ett av Guds sätt att visa oss att vi i själva verket är på väg i fel riktning.

Att lära oss att omfamna våra skador

Vi behöver sluta försöka förändra saker utifrån verkansperspektivet och titta på den kausala orsaken till att vi behöver förändras. Och medan vi lever i fasaden eller lever i upproriskheten mot skadan så förändrar vi inte den kausala, känslomässiga orsaken till att en viss handling äger rum. Och det krävs en del för att göra de övergångarna.

Ni förstår, mitt liv nu är väldigt annorlunda jämfört med det första århundradet. Jag märkte inte så mycket under det första århundradet vad gäller det som behövs för att gå från ett tillstånd av synd till att vara enig med Gud. Jag hade inte den upplevelsen under det första århundradet, så jag förstod inte riktigt hur människor kunde skifta från synd till enighet med Gud och vad de behövde välkomna i den processen. Medan nu, så har jag massor av erfarenhet i den här upplevelsen av vad som behövs för att vi ska kunna bli eniga med Gud från ett tillstånd av synd, och en av de primära sakerna som behövs är en process där vi välkomnar vår skada, verkligen välkomnar den fullständigt som känslor snarare än att intellektualisera den, snarare än att ens prata om den.

Ni kommer märka att jag vanligen inte pratar så mycket om mina känslor, förutom ur ett utlärningsperspektiv, och orsaken är att jag bara känner att det i själva verket är meningslöst att prata om det. Faktum är att jag har sagt till Mary ganska ofta att varje gång jag blir ombedd att prat med någon om mina känslor, så känns det i själva verket som att jag nedvärderar upplevelsen. Det är så det känns för mig nu. Så jag är mycket nöjdare över att ha min egen upplevelse utan att behöva prata om den, för då kan jag känna upplevelsen mer fullt ut tack vare det, och jag känner att det är en del av processen med att lära sig välkomna den här skadan. Den är inte ditt riktiga jag, men utan att välkomna den så kommer den inte flöda ut ur dig. Utan att älska den så kommer den inte flöda ut ur dig. Och som jag sade till Mary under den här processen som hon har gått igenom; du behöver börja älska det som finns inom dig oavsett vad det är, och en del av att älska vad som finns inom dig oavsett vad det är, är att vara medveten om och villig att känna vad som finns inom dig oavsett vad det är. Så om det är raseri, var villig att känna det raseriet. Om det är en hemsk känsla om kärlek, att kärleken är meningslös och alla den sortens saker, så känn bara den känslan. Vi behöver känna de känslorna för att känna skadorna för att arbeta oss igenom dem. Många av oss tror fortfarande att vi kan prata om dem och välkomna dem intellektuellt utan att verkligen känna skadan i det, inuti hjärtat. Och det är bara kännandet som kommer få oss att utvecklas.

Deltagare: Jag antar att min fråga bara var om alla har attraherats hit för att de har en önskan om sanning.

Precis.

Deltagare: Men det handlar om att stärka den önskan. Vi har alla emellanåt haft den och gjort någon slags framsteg, men min fråga är hur vi gör en fast verklighet av det och bara fortsätter vidare?

Du har helt rätt – du kan göra det med fasaden men du behöver mängder av bön för att göra det och självreflektioner.

Liknelsen med en grund som byggs på sten

Självreflektion är inte ett samtal med någon annan. Självreflektion är känslor som du behöver arbeta dig igenom på egen hand, vanligen på egen hand tillsammans med Gud, vad det gäller att försonas med: ”Har jag verkligen en önskan om sanning? Har jag verkligen integritet? Har jag verkligen de här sakerna?” Och: ”Vill jag ha dem?”, till en början. Och om du verkligen vill ha dem, så generera inom dig en önskan och passion efter att ha dem och lär dig om dem och lev dem verkligen. Och det är definitivt en avgörande del av någons grund, känner jag, för deras utveckling.

Det finns mängder av saker som skrivits om i Bibeln vad gäller saker jag har hänvisat till, men i Bibeln så hänvisade jag till att bygga en grund på fast mark. En grund som byggs på sten jämfört med en grund som byggs på sand. Och det jag illustrerade var skillnaden mellan den naturliga kärlekens väg och vägen med Guds kärlek. Ni förstår, på vägen med den naturliga kärleken så har vi en grund som byggs på sand, eftersom det bara är en intellektuell arbetsinsats, av att ha kontroll och ett försök att ignorera det som verkligen finns inom oss. Så vår grund byggs på sand. När en vind kommer, eller någon påfrestning, en yttre påfrestning kommer, så pang! Där försvann vi. Vi är tillbaka där vi var tidigare. Och många av er har upplevt det i livet på andra vägar.

På vägen med Guds kärlek så måste du bygga grunden på sten, och en del av stengrunden är de här kvaliteterna.

(Tillit till Gud – Tilltro till Gud – Mod – Integritet – En önskan om sanning – En önskan om att växa personligen – Ihärdighet och hängivenhet)

Allt detta är kvaliteter som är en del av den här stengrunden som vi måste bygga på, och när vi väl har byggt på den här grunden som är hård som klippberget, så kommer vinden, någon yttre påfrestning kommer och vi rubbas inte. Och det spelar ingen roll hur extrem påfrestningen är heller. Vi rubbas inte. Och det beror inte på att vi är envisa. Det beror på att de här sakerna, de här kvaliteterna inte finns inom oss och vi kan inte få ut dem ur oss längre, vi kan inte ens, inte leva efter dem längre. Det är automatiskt. Och det är dit vi behöver ta oss.

Mary:            Jag känner att många av oss har förlorat känslan av skönhet som kommer av att ha integritet och att ha de här underbara kvaliteterna. Jag kan bara relatera till min egen upplevelse. Mitt fasadjag ville i själva verket säga att jag har massor av integritet, eftersom jag ser på det som en väldigt bra och kärleksfull kvalitet, men när jag ställdes inför en situation där jag behövde känna snarare än reagera eller straffa, så var känslan i mig: ”Skadan är för smärtsam och gör för ont. Det är svårt att ha integritet.” Och det var nästan som en känsla av förakt mot integriteten.

Det jag känner för stunden är att det finns så mycket skönhet i integriteten som ni kommer känna när ni går in i den, och jag har bara precis nyss gått in i den, att vi har tappat bort minnet av den känslan. Jag tror att vi har känt det en gång och det beror på rädslan för skadan inom oss som vi känner att det inte är en bra sak längre. Som att många av er känner att det är svårt att säga sanningen och vara i sanningen, och i själva verket är sanningen att det inte är det, det är vackert, men vi har förlorat känslan av det, vi känner att det är en plikt snarare än att när vi verkligen gör det så känns det som en gåva till oss själva och till andra personer.

Mary beskriver sina upplevelser i sovstadiet – fortsättning

A.J:s perspektiv på relationen med Mary

Deltagare: Mary, jag vill bara säga tack så mycket. Det känns verkligen som en gåva att du delar med dig av din upplevelse med oss, och jag vill också fråga A.J. om det var en fysisk känsla när Mary sade att du hade kommit fram och sagt: ”Jag känner att du har varit med någon annan”? Kan du beskriva den känslan för mig?

Ja, jag har haft den känslan under alla de 4 åren som vi har haft en relation, faktiskt, och jag har pratat med Mary om det vid ganska många tillfällen. Men Mary kände ganska annorlunda att hon inte hade haft någon relation i sovstadiet. Hon kände igen att hon har haft drömmar som har involverat andra människor sexuellt, men hon kände bara att det handlade om känslor som hon behövde ta itu med i vakenstadiet som hon inte tog itu med. Under den tiden pratade vi också mycket om de olika känslorna som jag kände att Mary inte tillät sig att känna, och vi samtalade ofta om saker som Marys villighet att verkligen ta itu med ett problem. Så det som ofta hände är att ett problem dök upp. Vi pratade om problemet men det fanns ingen känslomässig kontakt i Mary med problemet, och det bekymrade mig mycket eftersom när det inte finns någon känsla så sker ingen läkning. Så Mary kunde känna att hon hade tagit itu med problemet och jag kände att: ”Nej, jag känner inte att du har tagit itu med problemet.” Så när vi först möttes, till exempel, så var Mary riktigt, extremt rasande på mig över saker som hon kände att jag hade gjort under det första århundradet. De första uppsättningarna med raseri handlade helt om min död under det första århundradet.

Mary:              Förlust. Det är den där ilskan och förlusten.

Där finns all den där ilskan på kärleken och förlusten. Och var bara extremt rasande på mig, skrek åt mig och sade alla möjliga saker om att jag hade lämnat henne, och att jag valde att lämna henne, och att jag inte värdesatte henne. Och hon insåg inte ens i det läget varför allt det här kom ut ur hennes mun.

Mary:              Vilket är en annan orsak till att jag stängde ned allting, förmodligen. Javisst. Hon var rädd.

Mary:              Jag kände mig galen. Javisst.

Deltagare:      Mary, om du är arg på A.J. men du inte säger någonting, är det en känsla av att du vet att hon är arg på dig?

Det är värre för mig om Mary är arg utan att säga något än om hon är arg och faktiskt säger det. Häromdagen sade jag just det till henne: ”Hör här älskling, du är väldigt arg på mig. Du behöver säga vad du är arg på mig för”. Och sedan när hon tillät sig att få kontakt med det, så var allting bara saker som att säga hur jag skambelade Mary hela tiden.

Mary:                               Något som jag förmodligen hade glömt att prata om är känslan jag har av diskrepans i vårt tillstånd som jag alltid har haft sedan vi träffades, i synnerhet i sovstadiet eftersom det är så märkbart. Så jag har haft allt det här raseriet, en känsla över att jag bara förödmjukas av A.J:s tillstånd jämfört med mitt eget.

Så Mary har känt sig förödmjukad bara av att vara nära mig i sovstadiet.

Mary:              Och ibland i vakenstadiet.

Ibland även i vakenstadiet. Men i synnerhet under sovstadiet så är skillnaden i tillstånden väldigt märkbar och Mary har varit rasande över det eftersom hon ser på mitt annorlunda tillstånd som ett förödmjukande av henne. Och på grund av ilskan så vill hon sedan dra ner mig till det tillståndet. Så hon hade utfört handlingar i sovstadiet i synnerhet, men även i vakenstadiet också, för att försöka dra ner mig så mycket som hon möjligen kunde.

Faktum är att en av orsakerna till att jag tog upp de problemen med henne var för att jag hade känt en grupp andemänniskor med henne som bara hakar på henne emot mig. Så gruppen av andemänniskor har angripit mig och jag känner mig fortfarande ganska sorgsen över att Mary på sätt och vis har lett en grupp av andemänniskor i den här processen där de velat angripa mig, bara för att dra ner mig själv och dra ner mitt tillstånd. Och jag är öppen för angripandet på grund av ett par saker. Det finns en önskan om min relation med Mary, men där finns också öppenheten över att angripas av kvinnor, i synnerhet att angripas av min själsfrände. Jag vet att jag inte är öppen så mycket längre för att angripas av kvinnor, men jag är väldigt öppen för att angripas av min själsfrände, och jag behöver läka det för jag behöver komma till läget där jag inte är öppen för det angreppet heller längre.

Deltagare: Ur perspektivet med relationen mellan själsfränder, Mary, om du bara slutar känna dig arg på A.J. och sedan börjar säga vad du känner dig arg över, är det en möjlighet för er båda att växa i kärlek?

Ja, definitivt. Det har varit väldigt, väldigt bra, faktiskt.

Mary:             Problemet har varit min fasad. ”Jag är inte arg. Jag kan inte känna det. Jag kan inte säga det.”

Och problemet jag har haft med Mary under de 4 åren är också hennes fasad. Som att jag säger ständigt till henne: ”Älskling… ”

Mary:              Du har ofta sagt till mig att: ”Det är faktiskt inte särskilt attraktivt. Jag gillar ditt riktiga jag.”

Jag gillar det skadade jaget ännu bättre än fasaden hon har skapat. Jag sade till Mary vid ett tillfälle: ”Den här Mary Luck-personen som du försöker framställa för alla, hon är i själva verket inte särskilt trevlig och hon är i synnerhet inte särskilt trevlig mot mig. Och jag föredrar den skadade tjejen, du vet som kanske måste gråta lite och känna sig skamsen och så vidare.” För mig är hon uppenbarligen en mycket mjukare person. Och det är det här som är problemet; äggskalet är hårt. Och när du är engagerad i en persons äggskal så känner du hur hårt det är. Och jag är ganska känslig för det nu, men i synnerhet är jag känslig för det med Mary. Jag har behövt arbeta igenom ganska mycket sorg under hela den här processen, förstås. Jag har haft 4 år där jag känt att de här sakerna har hänt. Så jag har haft mycket sorg under de 4 åren. Vi har haft ett ganska stort antal separationer under den tiden och jag kunde känna Marys raseri under den tiden. Och jag sade ofta till Mary att: ”Hör här älskling, du är bara väldigt arg på mig och du behöver bara börja säga till mig vad du är arg på mig för”.

Mary:             Problemet för mig har varit att försöka fixa det i fasaden och även ta itu med saker som jag känner mig bekväm med. Någon frågade om jag har vuxit. Jag känner att jag har vuxit på en del små vis på några andra områden under de senaste 4 åren, möjligen mer på en del områden än bara litegrann. Men vad gäller vår relation så finns det så mycket smärta där, och så mycket motstånd mot smärtan och så mycket av min fasad vill inte acceptera smärtan, för den är skrämmande eller irrationell eller jag dömer ut den som väldigt kärlekslös, så att det har helt enkelt hållt kvar oss i ett blockerat läge. För mig så var det en plats jag inte ville gå till, att äga det jag verkligen var arg över, som hela ilskan på kärleken, känslan av maktlöshet.

Det finns ett område där jag känner att Mary har gjort enorma framsteg under de senaste 4 åren. När jag träffade henne var hon så kraftigt investerad i andra människors åsikt om henne att det var omöjligt för henne att ens ha en åsikt om sig själv. Så hon var ironiskt nog inte investerad i min åsikt om henne på grund av allt raseri hon bar på mot mig. Men hon var investerad i alla andras åsikter om henne. Och många av hennes känslor triggades igång under den tiden, över hur mycket investering hon hade i att alla andra skulle tycka att hon var god, att alla inte såg hennes verkliga jag och så vidare. Och jag kände att för några veckor sedan hade Mary ganska mycket frigörande av det här så till den grad att hon kunde ställa sig framför er nu och prata ärligt om vad som har hänt i sovstadiet för henne, om saker som Mary känner sig ganska så skamsen över inom sig. Och det indikerar att investeringen i andra människors åsikter, vilket i själva verket är den grundläggande orsaken till vår fasad, nästan är borta. Och nu när det är fallet, så känner jag ett stort hopp om Mary och hennes utveckling. Vare sig det betyder att vi är tillsammans i framtiden eller inte på grund av olika saker som kommer upp, det vet jag inte. Men jag känner att det finns en större sannolikhet nu för att hon verkligen ska göra stora framsteg på vägen med Guds kärlek, snarare än att göra små steg och små förflyttningar framåt på vägen med den naturliga kärleken så som hon har gjort, vilket vi har pratat om många gånger.

Att be om hjälp att vara kärleksfull i sovstadiet

Deltagare: Är det möjligt att välja en avsikt genom att be innan vi somnar på kvällen så att vi kan agera kärleksfullt under upplevelserna i sovstadiet? Eller är det som händer i sovstadiet en oundviklig konsekvens av dina själsskador och därför kan du inte göra något åt det?

Ja, var försiktig Pete, för det Mary sade ganska så tydligt till er är att det inte är en oundviklig konsekvens av skadan, det är en oundviklig konsekvens av förnekandet av skadan.

Mary:              Det är verkligen viktigt. Det är en stor skillnad däremellan.

Deltagare:      Men är acceptansen av skadan en gradvis process eller säger du bara: ”Okej, jag accepterar i den här stunden att jag bara är fullständigt skadad?”

Mary:              Nej. När vi säger en acceptans av skadan så är det en villighet att uppleva skadan emotionellt.

Och inte göra uppror mot den.

Det är inte ett intellektuellt val. Det är ett själsbaserat val.

Deltagare:       Men är det inte en massiv process? Det är det.

Mary:              Det är det, ja.

En som alla behöver gå igenom.

Deltagare:      Jag förstår. Så med tanke på att det ingår en massiv process så är frågan om vi kan välja vår intention varje kväll innan vi lägger oss …

Det kan du absolut göra.

Deltagare:       … att inte skada andra personer?

Mary:             Får jag berätta vad som hände i min upplevelse? Så allt det här avslöjades en dag. Naturligt nog ville jag inte gå och lägga mig och jag visste att jag inte hade tagit itu med alla känslor. Faktum är att jag bara befann mig i ett chockläge under den första dagen. Jag ville inte tro det. Jag visste att det var sant och att jag ville gå tillbaka till ett totalt förnekande och jag behövde komma tillbaka. På min anmodan så pratade inte A.J. direkt med mig och jag var som att: ”Nej, jag vet att det här är sant. Jag behöver låta det finnas här.”

Så under den första dagen var jag fortfarande ute på markerna med grabbarna som gjorde saker där och så vidare. Så Mary hade mycket tid för sig själv den dagen. Så hon hade chansen att känna igenom allt det här.

Mary:             Men när det var dags att somna så kände jag mig riktigt rädd för att samma saker bara skulle fortsätta hända och jag vill inte skada min själ eller min själsfrände mer. Så jag bad verkligen om att bara få vara isolerad under sovstadiet. Om mina himmelska vänner bara kunde komma och vara omkring mig så att jag bara kunde stanna kvar med de här känslorna. Och jag bad om det under 4 eller 5 kvällar. Under tiden sade Rakel, min guide, till mig: ”Vi kan göra det här. Det är inget problem för ett litet tag, men du behöver ta itu med de här känslorna för Gud kommer inte ge dig det här skyddet för alltid om du inte tänker engagera dig i den här processen”. Så det var vad som hände mig och nu känner jag att jag är med engagerad i att frigöra känslorna i det här, och vår interaktion och mina handlingar har förändrats mycket i sovstadiet.

Marys och A.J:s interaktioner i sovstadiet

Vi har också gjort en del överenskommelser tillsammans, eller hur?

Mary:              Ja.

I vårt vakenstadium, vad det gäller vad vi skulle vilja se hända, och det betyder inte nödvändigtvis att det kommer baseras på andra känslor men …

Mary:              Men bara att vi aktivt går till varandra i sovstadiet nu.

Mary har undvikit att ha kontakt med mig i sovstadiet. Det har varit bokstavligen hundratals tillfällen där jag har vaknat på morgonen och sagt till Mary att: ”Vi träffade inte varandra under hela sovstadiet”. Så jag har känt det under en lång tid, att det pågick ett stort undvikande av vår relation i sovstadiet också. Och faktum är att jag sade ofta till Mary att: ”Älskling, du behöver bestämma dig för om du vill lämna mig eller inte, för din önskan i sovstadiet är att inte vara med mig alls, vilket skulle indikera att din önskan i vakenstadiet också är att inte vara med mig alls. Så du behöver verkligen bestämma om du vill vara med mig eller inte.” [01:43:20.18]

Mary:             Och ironiskt nog, eftersom jag var så beroende av min fasad, vilket i det här fallet relaterade till mitt verkliga jag, vilket är: ”Nej, jag vill ha min själsfrände och det här är en vacker gåva från Gud”, så kunde jag inte ens kännas vid hur mycket jag inte ville vara där. Och det är därför jag betonar relationen mellan fasaden, investeringen i fasaden och sovstadiet och hur interrelaterade de är. Men Peter, jag känner att skillnaden mellan att vara i uppror mot ditt känslomässiga tillstånd och att vara villig, även om du inte har bearbetat dig igenom allting, att vara i processen där du är öppen för det och att kännas vid det. Då känner jag att din upplevelse av sovstadiet kommer återspegla det mer. Om du är i upproriskheten så kommer upplevelsen i sovstadiet att återspegla det och det är då du verkligen kan skada din själ och andra personers själar.

Deltagare: Så att upptäcka sanningen om vad som händer är det första steget, och det är vad som händer idag.

Och sedan är det andra steget att ta fram din önskan om att göra en förändring.

Precis.

Deltagare:  Och sedan finns det en tid där du kan be om tillfällig hjälp i övergången och du ställer in din önskan på att verkligen vilja upptäcka vad din verkliga, emotionella skada är.

Japp. Och inte leva i upproriskheten över det, i synnerhet.

Mary:              Eller förnekande.

Deltagare:       Jag förstår. Och kommer din attraktionslag faktiskt visa dig vilket ditt verkliga tillstånd är varje dag?

Mary:              Och din verkliga önskan.

I vakenstadiet så ökar din attraktionslag i själva verket takten. Det är något som Mary inte har nämnt ännu, vad som faktiskt hände kring det här området under hennes liv i vakenstadiet som orsakade de triggande faktorerna och visade upp sanningen om vad som pågick. Så det finns en hel rad händelser som Mary inte har beskrivit ännu för er som alla handlar om triggandet av de här olika känslorna som hon har förnekat under ganska lång tid.

Deltagare: Så för oss allihop så skulle vi kunna känna oss hoppfulla över att det finns en väg framåt från idag. Definitivt.

Mary:              Jag hoppas det.

Det är hela poängen med samtalet.

Mary:             Det är poängen med att jag pratar om det – att säga att det här har förändrat saker väldigt snabbt och på ett väldigt vackert vis. Det har varit väldigt smärtsamt för oss båda två, men det är så värt det.

Så under hennes 3 senaste nätter i sovstadiet åtminstone, även om hon känner enorma mängder skam varje gång jag är med henne i sovstadiet, så har Mary varit med mig under de 3 nätterna i sovstadiet och känt en massa saker under tiden. Vi kommer ihåg hur vi har varit tillsammans hela tiden istället för att jag bara tittar in på ett 5-minutersbesök, får ett rasande utbrott mot mig och sedan är Mary iväg och har någon sexuell interaktion med någon för att få mig att må sämre. Sedan behövde jag gå därifrån och gå undan och bara känna igenom det.

Så det som hände var att jag ofta inte kom och besökte henne i sovstadiet alls, eftersom själva min närvaro fick henne att ägna sig åt fler sexuella saker på grund av hennes önskan om att skada mig. Och en del av det var att mitt beroende av att träffa henne på sätt och vis underlättade det beteendet. Så i sovstadiet ville jag träffa henne även om jag kunde känna att hon förmodligen skulle försöka skada mig igen. Så jag gick för att träffa henne, men nu när jag träffar henne så har hon ett sätt att skada mig som är en del av beroendet av att undvika smärtan. Så varje gång agerade hon på det viset medan jag var närvarande bara för att skada mig ännu mer.

En av insikterna jag har behövt arbeta mig igenom är hur min önskan och även mina oläkta saker om min själsfrände har fått mig att träffa Mary när det inte var lämpligt att träffa henne, och det ökade i själva verket hennes raseri och fick henne att vilja skada mig ännu mer, och på sätt och vis matade jag beroendet. Hon kunde se smärtan i mig som skapades genom hennes skadande av mig och det fick henne att göra det ännu mer eftersom hon ville skada mig på det viset. Och på grund av undvikandet av smärta som hon hade över kärleken och förlusten av vår kärlek och alla den sortens saker och att hon kände att det var mitt fel allting, att det berodde på en del val jag gjorde.

Så jag har behövt arbeta mig igenom mycket av min smärta som jag har behövt arbeta igenom under de senaste veckorna, och faktum är att mitt revben fick en fraktur på grund av att jag höll kvar en del smärta som jag har. Så jag har ett brutet revben som jag bröt när jag var i Kyabra, vilket var följden av hur jag kände över mig själv när jag är med min själsfrände och undviker mycket av de känslorna. Men mycket av de känslorna har kommit upp för mig nu, och det är också bra, som i att det hjälper mig att läka min brist på självmedvetenhet när jag är med min själsfrände, i princip.

Att välja avsikten att få sanning är det snabbaste sättet att upptäcka vår fasad

Deltagare:      Är det snabbaste sättet att upptäcka längden och bredden på din fasad att be, eller är det att välja avsikten att få sanning?

Mary:              Det är de sakerna …

Deltagare:       Är det alla de sakerna?

Mary:              Javisst.

Javisst. Och kom ihåg att bön är önskan. Så ja. När du verkligen har en önskan om sanning så ber du till Gud: ”Var snäll och ge mig sanning. Var snäll och ge mig sanning”, det är inte som en intellektuell tanke som kommer ut ur dig hela tiden, utan det är en passionerad känsla inom dig. ”Jag vill ha sanningen oavsett vad, oavsett hur svårt det är, oavsett hur svårt det kommer bli för mig. Oavsett hur svårt det kommer vara för mitt emotionella tillstånd. Oavsett hur svårt det kommer bli vad det gäller att bearbeta igenom mina känslor. Oavsett hur svårt det kommer vara att känna igen hur jag ser ut i spegeln, så vill jag ändå ha sanningen”. Och när din önskan om sanning är så stor, då är det en stor bön som kommer till Gud. Om du kan se på det på det här viset; Gud kommer släppa allt och bara fokusera på att du vill ha sanning.

Mary:              Han vill ha sanning!

Och lita på mig, den kommer till dig väldigt snabbt efter den stunden. Och det är fallet med Mary. När jag säger släpper allting, uppenbarligen gör han det för oss allihop samtidigt. Men det är vad Gud vill för oss. Gud vill ha relationen med oss så mycket att Gud vill att vi passionerat ska önska sanningen om den relationen och allt som förhindrar den. Så ur Guds perspektiv är en bön i den riktningen långt viktigare än en bön i nästan vilken annan riktning som helst. Och när vi väl engagerar oss i det så kommer du bli väldigt överraskad över hur snabbt sanningen bara säger: ”Pang, pang, pang, pang”. Som för Mary, under de första 3 dagarna av det hela så var det bara att hala in chocken av alla sanningar. Så snabbt kom allt det till henne, bara hennes egna minnen, bara saker som vi har pratat om, mina minnen och sedan hennes guider också. Hon kanaliserade sina guider som reflekterade kring en del av de sakerna också, och flödet av sanning var så snabbt när du verkligen vill ha den. Men du måste verkligen vilja ha den.

Att börja älska men inte döma våra skadade känslor

Deltagare:      Så det är ett misstag att använda insikten om sanningen om ditt sovstadium och en motvilja som man kan känna över den sanningen som en språngbräda till att faktiskt ta fram den önskan? Eller är det en felaktig sådan?

Javisst, motviljan är ett dömande. Vi måste vara försiktiga med våra dömanden, för det är som att det är dömandet av sanningen som får dig att egentligen inte vilja veta den.

Deltagare: Men hur kommer du till punkten där du älskar det faktumet att du har varit ute och skadad människor?

Ja, det är inte frågan om att älska det, det är frågan om… tja, det är frågan om att älska det, men på ett sätt som är annorlunda mot vad du föreställer dig. Du måste älska känslan som skapade det som fick dig att göra det. Den skadan är en känsla som, om vi bara känner den, inte skulle skapa någonting. Om vi bara kände den i den stunden så skulle vi aldrig någonsin gå ut och agera i harmoni med skadan.

Deltagare: Men kanske den bara kom från någon annan.

Nej, det spelar ingen roll varifrån den kom, Peter. Vilken skada vi än har inom oss, om vi hade en öppenhet för att känna den så skulle vi aldrig agera på den. Vi skulle bara känna den. Och det betyder förstås att vi inte skulle agera ut några kärlekslösa saker alls. Problemet vi har är det här området med fasaden, skalet, som Mary har påpekat. Det är fasaden, önskan att upprätthålla den och önskan att vara kvar i den som skapar upproriskheten mot de skadade känslorna. Och det är upproriskheten mot den skadade känslan som skapar våra handlingar. Så det är problemet som vi står inför i sovstadiet.

Många gånger är vi upproriska mot den skadade känslan och i vårt vakenstadium är vi upptagna med att upprätthålla en fasad som säger: ”Jag är okej”, men i sovstadiet är det ganska svårt att göra när alla kan se tillståndet i vår andekropp. Så det vi gör i slutänden är att vi slänger upp händerna i luften i sovstadiet och för det mesta säger vi: ”Nej, det är meningslöst att behålla fasaden, nu struntar jag i det! Jag kan lika gärna bara sätta igång och göra det jag vill göra”. Och det gör du. Du bara sätter igång och gör det du vill göra. Utan att förstå att orsaken till att du vill göra det är på grund av den nästan motsatta känslan. Så skälet till att Mary vill ha sexuell makt är på grund av känslan av sexuell maktlöshet som hon inte vill känna eller inte har velat känna. Orsaken till att hon ville engagera sig i skam och öka på sin skam var för att hon inte ville känna sin skam. Hon ville bevisa att det inte fanns något att skämmas över, istället för att bara känna sin skam. Och den största för Mary är hennes skam, hennes raseri mot Gud över förlusten, mot mig själv, till och med mot henne själv.

Mary:              Mig själv, ja.

Och hon vill inte känna den förlusten och kämpar fortfarande med att känna förlusten, även om hon börjar komma in i det litegrann i sovstadiet. Men det som händer är att om du förnekar den känslan som du inte vill känna, du gör uppror mot att känna den, och nu har du ett problem. Det är vad som kommer skapa varenda enskild handling som du tar i sovstadiet som är skadlig. [01:54:45.14]

12.1.  Att upprätthålla en frivillig okunskap

Deltagare: Är upproriskheten alltid medveten? Är du medveten om att du är upprorisk?

Mary:              Du menar i sovstadiet?

Deltagare: I vakenstadiet.

Inte alltid medveten i vakenstadiet eftersom du är i din fasad. Jag känner, för att vara uppriktig, att de flesta av oss är fullt medvetna om vad vi är upproriska över, eftersom vår attraktionslag ständigt talar om för oss vad vi gör uppror mot, och det är det som har hänt Mary i 4 år. Hennes attraktionslag har ständigt talat om för henne vad hon är upprorisk över och hon säger bara: ”Nej, jag vill inte veta det. Jag vill inte veta det. Vill inte veta det. Vill inte veta det.” Och många av er gör exakt samma sak. ”Jag vill inte veta det.”

Attraktionslagen visar oss vad vi undviker genom att upprätthålla vårt fasadjag

Mary:             Motsatsen till att önska få sanningen är, känner jag, en av de mest skadliga sakerna som finns på planeten.

Och det är frivillig okunskap. Och jag känner att det är där jag har varit.

(Frivillig okunskap)

Vad menar vi med frivillig okunskap? Det är väldigt viktigt att förstå vad Mary säger. Vad förstår vi det som?

Deltagare:       För mig känns det som att jag aktivt förnekar och aktivt försöker trycka bort och undan det och fullständigt stå över det.

Varför?

Deltagare:      För jag vill inte känna min skam och jag vill inte känna vad jag har gjort, och skadan jag har gjort mot andra. Jag vill bara inte kännas vid det. De flesta av oss befinner oss i en frivillig okunskap. Vi vill vara okunniga därför att i samma stund som du inte längre vill vara okunnig så vill du ha sanning och när du vill ha sanning så får du den alltid. Gud ger dig aldrig en orm när du ber om något annat, som mat. Så när du verkligen ber om att få veta sanningen så kommer du inte längre vilja ha en frivillig okunskap. Om du inte får sanningen så vill du inte ha den. Och vi behöver bara säga: ”Jag vill inte ha den. Jag får ingen sanning i mitt liv så det måste vara så att jag inte vill ha den”. Det är det bästa för oss att göra, att bara acceptera det tillståndet. Många av oss är frivilligt okunniga eftersom att få kunskapen skulle orsaka en hel serie händelser som inträffar som vi inte vill ska inträffa. Så det vi gör är att vi frivilligt och i vetskap om det bestämmer oss för att stanna kvar ovanför allting och inte veta av det. Och ni vet andevärlden i helvetena är fulla av människor som fortfarande befinner sig i en frivillig okunskap om sina egna handlingar. Och det är något vi behöver komma bort ifrån.

Deltagare: Bara om den frivilliga okunskapen. Jag vet att jag själv under de senaste månaderna har varit på en plats där jag liksom har fått en känsla av vem min själsfrände kan vara, men nu vill jag inte veta på grund av konsekvensen, jag måste förändra mina handlingar om jag vet den sanningen. Jag kan inte rättfärdiga det jag vill göra längre, eftersom det skulle innebära moraliska problem och då är det lättare att vara frivilligt okunnig.

Mary:              Så kan ni se nu att vi befinner oss på området med integritet, eller hur?

Deltagare: Javisst.

Mary:              Det här är orsaken, om vi vill undvika oss själva, till att vi inte kommer ha någon integritet.

Deltagare: Det var faktiskt fint att önska sig sanning.

Att vara ödmjuk inför känslor av orättvisa

Jag känner bara att i Marys fall, på grund av andemänniskors önskan om att använda någon av de 14 för att föra vidare sina egna traditioner och läror, och på grund av de känslomässiga skadorna som Mary skulle ha när hon kom till planeten den här omgången, för Mary har fått ta emot sexuella projiceringar i 2 000 år om att hon är en hora eller är en prostituerad och så vidare. Men för det mesta under den tiden har hon förstås inte varit en.

Och under det första århundradet var det bara under en ganska kort tidsperiod om ni jämför det med de 2 000 åren som hon var en. Men på grund av de här projiceringarna så finns det enorma mängder smärta att kännas vid om hur orättvist vi behandlas ibland. Och jag känner att mycket av de upproriska känslorna som vi har i själva verket handlar om smärtan som hör ihop med vår känsla av orättvisa. Så det vi olyckligtvis gör i vår känsla av orättvisa är att vi därpå utsätter andra för orättvisa. Och det är här vi gör fel sak. Det är bättre för oss att bara känna orättvisan och gå djupare in i känslan av orättvisa och känna den, snarare än att sedan utsätta andra för ytterligare orättvisa. Därför att olyckligtvis så väljer vi för det mesta oskyldiga människor som vi utsätter för våra känslor av orättvisa och det får sedan dem att känna en känsla av orättvisa. Sedan finns det en hög sannolikhet för att de blir upproriska och att de går in i ett skadligt tillstånd och gör andra saker, skadar andra personer. Och det här är potentialen som kommer från vår egen känsla av att inte vilja känna orättvisan snarare än att agera på den.

I mitt eget liv har jag varit utsatt för mycket orättvisa och i det här livet har jag förstås haft mycket känslor om det. Men det är väldigt sällsynt att jag agerar på dem. Vi behöver alla komma till den platsen där det är sällsynt eller ens någonsin sker att vi agerar på känslorna av orättvisa och istället känner vi dem bara och sörjer dem.

Motstånd mot att engagera sig i vägen med Guds kärlek

Deltagare: Det är en ganska maktlös plats att känna den orättvisan.

Ja, det är problemet, att allt här raseriet är beroendet av makt och vi behöver förstå att många av oss har enorma mängder raseri och enorma mängder önskan att ha kontroll. Faktum är att vi tillbringar det mesta av våra liv där vi ordnar ett liv som vi har kontroll över för att undvika många saker. Men det är också ett beroende av att förlita sig på sig själv. Vi litar inte tillräckligt mycket på Gud för att säga: ”Jag tänker överlämna mig till dina händer, Gud. Jag tänker överlämna mig och mitt liv i dina händer på så vis att jag tänker följa dina lagar och principer, och jag tänker följa principerna med sanning och kärlek oavsett hur svårt det är för mig att göra det, jag tänker följa det och alla känslor som kommer upp som en följd av att jag följer det tänker jag känna och inte utöva något våld eller känslor mot andra personer medan jag känner det.” När vi kan göra det, och det skiftet sker vanligen omkring den 3:e sfären när det sker, när vi gör det så får vi hjälp av alla Guds lagar under den processen. Och det är fördelen med att göra den sortens val.

Olyckligtvis så gör många av oss andra val än detta. Vi säger i princip till Gud: ”Jag litar egentligen inte på dig ännu. Du vet, jag hoppas du är där men jag är inte riktigt säker. Och, du vet, jag hoppas du älskar mig. A.J. säger att du älskar mig men jag känner inte direkt det särskilt mycket alls. Och, du vet, alla de här sakerna som Jesus pratar om tror jag att jag förstår på själsnivå men jag gillar egentligen inte särskilt mycket av det.” Ni vet, tänk på när de flesta av er först hörde en del av samtalen när ni först kom hit, hur mycket raseri som fanns där under presentationen av något jag sagt

Så ni har alla de känslorna. Och sedan som en följd av den sortens känslor, så finns det ett väldigt starkt motstånd i det att få mer sanning, att utvecklas vidare längs vägen med Guds kärlek.

Gud skapade oss perfekta och med förmågan att komma igenom alla synder

Det här är något jag har nämnt många gånger för Mary – att vi inte förstår att Gud faktiskt har skapat dig perfekt. Gud gjorde inga misstag med dig. Gud skapade inte skadan eller fasaden och Gud vet vem och vad din potential är. Och din potential överskrider vida vad din fasad anser är din potential. Och din potential överskrider vida och har förmågan att komma igenom varenda liten bit av skador som någonsin har gjorts mot dig. Det är så Gud har designat din själ. Gud gjorde inga misstag i designen av din själ och Gud har skapat den här vackra varelsen som har förmågan att övervinna all synd inom sig. Vi har alla den här infödda förmågan om vi använder den tillsammans med Gud att övervinna all synd. Övervinna alla fel. Och när vi väl gör det, och inser det, och vi har den sortens tillit och tilltro till Gud och vad Gud har skapat, då kommer vi inte vara så negativa mot att upptäcka vårt verkliga jag. Men för stunden tror inte många av oss på de sakerna och vi är väldigt negativa till att upptäcka vårt verkliga jag eftersom vi är skräckslagna för att vårt verkliga jag ska vara ännu värre än vårt skadade jag. Och det är en fysisk omöjlighet för vårt verkliga jag att vara värre än vårt skadade jag.

Mary:             Jag vet för min egen del, att mitt fasadjag vill skapa ett liv där jag känner mig trygg och bekväm, och jag tror att Rob nämnde det igår, när vi ibland får kontakt med vårt verkliga jag så har det sådana enorma önskningar som utlöser alla våra rädslor och säger: ”Nej, Gud, du skapade inte mig perfekt. Jag kan göra det bättre. Jag vet vad som kommer göra mig lyckligare”, istället för att känna igen att det bara är rädsla i mitt skadade jag som förhindrar mitt verkliga jag från att vara lyckligare än jag kan föreställa mig.

Javisst. Och mängden smärta i en reinkarnerad själ överskrider med hundratals faktorer mängden smärta i en person i sin första inkarnation. Och orsaken för den smärtan för en reinkarnerad själ handlar mycket om förlusten. Ni kan inte föreställa er förlusten. Det är omöjligt för någon som inte är reinkarnerad att föreställa sig omfattningen av förlusten som ni upplever när ni kommer tillbaka till Jorden i dess nuvarande tillstånd. I framtiden kan det vara annorlunda, men att komma tillbaka till Jorden nu i dess nuvarande tillstånd ger en så intensiv förlust, och ändå har Gud skapat själen ed förmågan att till och med frigöra sig från den mängden av extrem smärta. Så det skulle ge varje person förtroende för att alla mängder smärta som finns inom er kan frigöras om ni engagerar er i processen som Gud har utformat för själen att använda sig av.

Avslutande ord

Istället för att besvara några fler frågor så vill vi förmodligen lämna föreläsningen där. Det vi hoppas att vi har gjort idag är att ha öppnat ert sinne och er medvetenhet om hela den här tredjedelen av era liv. Och även genom Marys personliga upplevelse som har visat för er hur mycket många av era inlåsta känslor i själva verket hör samman med ert förnekande av det livet, och förnekandet av vad ni gör i det livet.

Det vi skulle vilja uppmuntra er att göra är att upptäcka vad som pågår i det här livet. Det pågår bra saker också i det livet, förresten, och det pågår negativa saker i det livet. Precis som det pågår bra saker i era vardagsliv här på Jorden och negativa saker som pågår i era vardagsliv på Jorden. Och det vi skulle vilja uppmuntra er att göra, med hjälp av era guider och med bön, är att upptäcka vad som pågår. Upptäck vad ni förnekar och tillåt er att gå bortom fasaden och in i de riktiga sakerna, och att gå bortom fasaden i varje stadium, både i sovstadiet och i vakenstadiet.

Så ni kommer bortom fasaden och nu är ni på platsen där ni har de kvaliteter som Mary sade att hon inte hade när hon började. Men verkligheten är att tilltro, tillit till Gud, integritet, önskan om sanning, önskan om att växa, och ihärdighet, den sortens kvaliteter som vi räknade upp igår kommer att vara väldigt nödvändiga för er under de kommande månaderna och de kommer vara till stor hjälp för er. Kom ihåg igår hur jag beskrev det skadade jage som äggvitan och det verkliga jaget som äggulan. Vad händer när fasadskalet spricker? Allting kommer bara ösas ur dig, eller hur? Så istället för att behöva tillbringa all er tid med att försöka upptäcka vad den här känslan var och vad den känslan är, och försöka räkna ut det och fråga den här personen, fråga den där personen, prata om det med alla för att ni måste, så kommer ni märka att känslan bara öser ut ur er, och bara naturligt flödar och kommer ut ur er, ju mer ni frigör de olika fasaderna.

När vi bryter ned fasaden så kommer våra skador bara flöda ut ur oss

Och i slutänden, om ni frigör det mesta av fasaden, så kan ni se att alla skador bara öser ut ur er, och ni kommer stå där med bara gulan kvar, i slutänden så är det fortfarande en fin, mjuk sak som nu har förmågan att växa. Och om vi tar liknelsen på ett dåligt vis till ett annat tillstånd, så är gulan kycklingens embryo, eller hur? Den innehåller den genetiska strukturen, om vi kallar den det, för det verkliga självskapandet, för att den här varelsen ska växa. Och det är i väldigt, väldigt hög grad detsamma för oss. Om vi inte får kontakt med det verkliga jaget så är det inte möjligt med någon verklig tillväxt.

Så småningom när vi frigör alla våra skador så blir bara vårt verkliga jag, som Gud skapade, kvar

Det är här vår verkliga själ finns. Det är den som, när du kommer bortom den 7:e dimensionen och du inte längre har någon skada inom dig, kommer få dig att fortsätta växa. Den kommer vara den enda delen av dig som blir kvar. Och tänk på att du är ena halvan av en själ, så det kommer bli en förening av de två gulorna om vi kallar dem det under processen.

Mary:              Och den kreativa kraften i den föreningen.

Javisst. Och om ni kan tänka på det så finns det många saker vi skulle använda som liknelse för detta, till och med vad det gäller sexuell förening och så vidare. Det finns många mönster där över vad som händer med själen. Och det är så här Gud lär oss, genom mönstren.

Vår känsla är, och förmodligen än mer så nu med Marys känslor än tidigare, är att om ni kan vara tillåtande med skadan, och ni kan vara uppriktiga om det, och ni kan tillåta er att känna den som den verkligen är, istället för att försöka upprätthålla en fasad, så kommer du snabbt arbeta dig igenom olika skadade områden och delar av ditt verkliga jag kommer liksom exponeras. Så om det här är det skadade området här omkring, och så småningom arbetar ni er igenom skadan här, kan ni se då vad som kommer hända? Det verkliga jaget kommer börja flöda.

När vi bryter ned delar av vår fasad så börjar delar av vårt verkliga jag visa sig

För många av er kommer det vara första gången i hela era liv som ni har varit era verkliga jag på något område. Och när ni sedan arbetar er igenom lite fler skador så uppstår en annan virvel, om vi kallar den det, där mer av ert verkliga jag kan komma ut och flöda.

När vi bryter ned en annan del av vår fasad, så kommer en annan del av vårt verkliga jag exponeras

Kan ni se att det kommer vara en sakta utveckling, och det behöver inte gå sakta heller; det beror enbart på ditt val hur snabbt det kommer ske.

Så det vi hoppas att vi har gjort den här helgen är att först hjälpa er med att arbeta er igenom det faktum att det fortfarande finns en fasad igång i många fall, och även hjälpa er att se att fasaden skapar många av de skadliga handlingar ni utför, antingen i vakenstadiet eller i sovstadiet. Och förhoppningsvis har vi idag pratat med er om den här aspekten med sovstadiet och hur det kommer hjälpa er stort att ta reda på vad som händer där i er egen utveckling närmare Gud. Men ni kommer behöva mod att möta det eftersom det ibland inte är särskilt vackert, det är problemet. Så förhoppningsvis har vi gjort detta idag och igår, bara som hjälp för er med just de sakerna.

Mary:             Och får jag bara säga tack till er alla för att ni har varit en så vacker åhörarskara som tagit emot min sanning, och jag hoppas att det inspirerar ett mod inom er att se på de här sakerna, för det finns mycket nåd tillgänglig för oss när ni är villiga att verkligen möta er själva – från min själsfrände och från Gud. Tack ska ni ha. (Applåder)

Så vi ser fram emot de kommande månaderna och att se vad som sker, hör ni? Se vilken tillväxt som sker i själen.

Mary:             Sov gott nu allihop! (Skratt) Eller håll er vakna hela natten, om det är det ni vill! (Skrattar)

Vi känner bara att jag och Mary kommer ägna några veckor åt oss själva igen, för vi vill bara fokusera mycket på vår egen utveckling igen. Så vi tar några veckors ledigt så att vi kan fokusera på vår egen relation utan några störningar, så vi kommer göra det under de kommande veckorna efter föreläsningarna i Bracken Ridge. Och vi vill uppmuntra er alla att överväga att göra något liknande, bara ägna tid, om ni är i en relation, ägna tid åt den personen i er relation. Arbeta er igenom olika problem som ni har undvikit eller försöker fly undan från eller inte är ärliga om och så vidare, och tillåt er att arbeta er igenom de sakerna om ni kan. Så det skulle vi vilja uppmuntra er att göra. Vi älskar er, hör ni, och vi ser fram emot att träffa er igen, om inte nästa vecka så om en månad. (Applåder)