Vänder sig inte de flesta till Gud på grund av rädsla?

Från session 5 i serien Känslor: Känslor av rädsla.

Jesus får frågor från Maria om ämnet känslor. Frågorna som ställs i intervjun presenteras var för sig på kanalen Divine Truth FAQ på YouTube i spellistan ”Emotions & Feelings”.

19 maj 2014 Wilkesdale, Queensland, Australien

Maria:

Nästa kommentar och fråga kommer från Renée. Hon säger: ”Vänder sig inte de flesta till Gud på grund av rädsla? Till exempel när människor är rädda för att dö så verkar de ropa efter Gud. Betyder inte det att rädslan är en bra sak?”

Jesus:

Det här är en lustig fråga. Rädsla är inte en bra sak, aldrig, inte ens om den motiverar dig att vända dig till Gud på grund av den, för om du kommer till Gud av rädsla så förstår du inte alls Gud. För Gud svarar inte på din rädsla – Gud svarar på kärlek, Gud svarar på önskan om att få sanning, Gud svarar inte på din rädsla.

Många ”vänder sig till Gud” på grund av rädsla, men de har ingen relation med Gud – de kommer aldrig ha det – därför att när du vänder dig till Gud på grund av rädsla så vänder du dig inte alls till Gud. Gud hedrar inte din rädsla; Gud vill inte att du lever i den. Gud vet att din rädsla är en känsla som du bara behöver känna. När din rädsla motiverar dig att gå till Gud, då går du i själva verket inte alls till Gud.

Det står i direkt motsättning till vad hälften av världens religioner lär dig, men i verkligheten så är inte Gud intresserad av människor som vänder sig till Gud av rädsla; Gud är intresserad av människor som vänder sig till Gud av en längtan. Det är därför som en person som lever i rädsla, vare sig det är för Gud eller för vad som kommer att hända dem på grund av Guds skapelser, aldrig kommer ta emot Guds kärlek, eftersom Gud inte svarar alls på rädsla.

Du kan intala dig att du vände dig till Gud på grund av rädsla, men det gjorde du inte. Du vände dig inte till Gud på grund av rädsla, för det finns ingen sådan gud som svarar på den. Du vände dig till någon fantasigud på grund av rädsla. Jag föreslår att relationen som en sådan person har med Gud också är en fantasi, för i själva verket så har du ingen relation med Gud förrän rädslan är utanför relationen. Så med andra ord måste du arbeta dig igenom dina rädslor för att kunna vända dig till Gud.

Gud svarar bara på böner med en ren motivation bakom

Maria:

Och hur är det med smärta? När människor har extremt mycket emotionell smärta och de ropar efter Gud, eller de…

Jesus:

Ja, många gånger har det en oren motivation. Gud känner vår motivation, och tänk också på att mycket av vår smärta uppstår på grund av Guds naturliga lagar. Så när vi ropar till Gud och säger: ”Snälla låt mig slippa ha sådan smärta” så säger vi till Gud: ”Snälla, låt mig slippa leva genom Dina lagar”. Det kan Gud förstås inte ge någon respons på.

Om vår smärta får oss att se att vi har gjort något, eller att vi har agerat på ett sätt som inte är i harmoni med kärleken, och vi vänder oss till Gud för att vi kan se att vi inte är i harmoni, och vi frågar Gud på vilket sätt vi inte är i harmoni, då är det en bön som Gud kan besvara. Bönen blir besvarad om den är i harmoni med Guds lagar och vilja. För de flesta av oss så är inte de flesta av våra böner i harmoni, och det är därför inte någon av dem besvaras.

Varje bön som har en ren motivation besvaras alltid. Så om vi har en bön som inte besvaras så beror det på att den inte har en ren motivation; den är självisk, och vanligen blir människor som har mycket smärta rätt så själviska. De vill bara komma undan sin smärta; de vill inte se vad som skapade deras smärta.

Gud är väldigt intresserad av oss när vi säger till Gud att: ”Wow. Jag har väldigt ont”, och vi har en känsla i det inför Gud: ”Jag vill veta vad smärtan handlar om. Den här smärtan har skapats av att jag har varit ur harmoni med kärleken på något vis, så snälla visa mig på vilket sätt”. Gud kommer definitivt att försöka besvara den bönen. När jag säger ”försöka”, så beror det bara på hur öppna vi är inför att lyssna på resultatet ifall vi kommer att höra svaret. För det mesta så är vi ganska avstängda mot svaret, men Gud kommer alltid försöka. Gud kommer till och med be budgivare att ge oss svar under de omständigheterna.

Men Gud kommer definitivt inte att få en drivkraft av en bön som motiveras av rädsla, eller av egenintresse, eller av vår egen smärta, eller vårt försök att undkomma den såvida det inte finns någon renare motivation i det hela. Gud känner vårt hjärta och Guds kärlek svarar bara på ett rent hjärta – det är det som är så vackert med detta. Vi kan inte lura Gud – vi kanske lurar oss själva – men vi lurar inte Gud.

Att vara rädd förhindrar en relation med Gud

Jesus:

Så om vi tittar tillbaka på den här frågan så tror Renée i princip att hon kanske har förts fram till ”sanningen” genom att vara rädd för Gud. Nej, det har du inte. Du har inte absorberat någon sanning alls om du är rädd för Gud.

Maria:

Eller är rädd för andra saker.

Jesus:

Eller är rädd för andra saker. Du har inte absorberat någon sanning då heller. Du lever bara i din rädsla, och du har ingen relation med Gud medan du befinner dig på den platsen – ingen alls. Lösningen är att se det.

Lösningen är att säga: ”Okej, jag tror att rädsla för Gud är något bra, och det är det inte. Det är inte en bra sak”. Det spelar ingen roll vad religionerna i världen lär dig; rädsla för Gud är inte en bra sak. Du kan inte älska någon du är rädd för; du kommer inte tro att de kommer älska dig – så ser verkligheten ut – det kommer du inte. Om du är rädd för att bli straffad eller om du är rädd för att något dåligt ska hända dig för att du inte vänder dig till Gud, då har du inte någon ren önskan om att ha en relation med Gud. Du vill vända dig till Gud för att du är rädd för att något dåligt ska hända om du inte gör det – det är inte kärleksfullt.

Du hädar också mot Gud i det läget. Du antyder i princip att Gud kommer skada dig om du inte dyrkar Gud. Det är som att säga: ”Åh, min regering kommer att sätta mig i fängelse om jag inte tror på samma sak som regeringen tror på.” Vad är det för skillnad på de två uttalandena? Eller, säg att vi lever i Ryssland på Stalins tid och säger: ”Åh, jag kommer hamna i fängelse om jag inte följer den kommunistiska vägen”.

Så ur Guds perspektiv: ”Om jag inte följer Guds väg så kommer jag att hamna i någon slags fängelse”. Älskar du det landet om du kommer sättas i fängelse för att du tror något som är fullständigt annorlunda mot vad landet tror? Och om Gud försöker sätta dig i fängelse under samma omständigheter, eller straffa dig för något du har valt att göra, för att du inte har dyrkat Gud, då finns definitivt inte den guden – över huvud taget. Den guden existerar helt enkelt inte.

Om du tror att den guden existerar så är din bild av Guds natur ganska allvarligt förvrängd och det behöver du ta itu med innan du verkligen tar emot Guds kärlek, för Gud tycker inte om när någon antyder att Gud är en galen diktator som är villig att straffa och förstöra sina egna skapelser.

I själva verket så tror den genomsnittliga religionen på planeten, om den tror på Gud, att Gud är en galen diktator som är villig att förstöra miljontals människor i ett svep. Som att Gud är den värsta mördaren av dem alla, Gud är den värsta diktatorn av dem alla; Gud är den värsta personen som har varit involverad i folkmord på mänskligheten under de omständigheterna – och sådan är inte Gud.

Sammanfattning

Jesus:

Så för det första kommer rädsla för Gud aldrig få oss att ha en relation med Gud. För det andra så kommer inte rädslan i sig för vår smärta, eller något annat i livet, få oss att ha en relation med Gud. En relation med Gud drivs av en ren, önskande motivation – en längtan.

Maria:

En längtan, och det är inte en längtan efter att undvika vår smärta eller oss själva, eller vår rädsla.

Jesus:

Nej.

Maria:

Det är egentligen dit jag känner att Renée var på väg.

Jesus:

Helt och hållet.

Maria:

Hennes önskan om att komma undan sin smärta och sin rädsla är vad som förde henne till Gud.

Jesus:

Ja, det är inte en ren motivation och den har inte fört henne till Gud. Jag känner den här Renée, och hon är ännu inte med Gud på något vis. Hon har inte ens påbörjat sin relation med Gud ännu. En av de främsta orsakerna är att hon har den här tron på att hennes rädsla för smärta på något vis kan föra henne till Gud – nej, det kan den inte. Du behöver inte ha någon rädsla för din smärta för att komma till Gud.

Maria:

Ja, för att få kontakt med Gud, skulle du inte…?

Jesus:

Ja, Gud vet att du inte behöver vara rädd för din smärta. För att få kontakt med Gud så kommer du inte behöva ha någon rädsla för din smärta – så är det i verkligheten – du kommer behöva tillåta dig att känna den. Rädsla borde inte vara den drivande kraften i någon relation, än mindre i din relation med Gud.

Om rädslan är en drivande kraft i en relation så kommer det aldrig bli någon bra relation – någonsin – och det inkluderar din relation med Gud. Du kommer tro att Gud är något som Gud inte är, vilket i själva verket är hädande mot Guds karaktär och natur, det är hädande mot Guds personlighet. Även om Gud inte blir förolämpad av det – så är det fortfarande att häda, i betydelsen att det ger en falsk bild av att Gud är något som Gud inte är. Eller det ger en bild av att Gud är något, skulle jag säga, som Gud inte är, istället för de två negationerna jag hela tiden använder.

Det är det här vi behöver ha i åtanke. Ofta antyder vi till Gud att Gud är hemsk, när Gud i själva verket bara är väldigt vacker. Fram tills att vi drivs av en motivation att känna en vacker Gud så kommer vi inte ha någon verkligt ren längtan efter Guds kärlek, eller någon ren längtan efter den relationen.

Så jag håller inte alls med henne. Nej, alla som säger att rädsla har fört dem till Gud – den har inte fört dig till Gud. Den har fört dig till en fantasibild, vilken inte är Gud. Alla känslor du har utifrån den fantasibilden kommer troligen från andemänniskor som du har ett medberoende med. Det kommer inte från Gud, för Gud kan inte få kontakt med en person som har falska föreställningar om Gud, och som vill behålla dem och bara vill komma till Gud av egenintresse.

Maria:

Tack så mycket, väldigt omfattande.