FAQ – Hur skiljer sig “personlig sanning” från Guds sanning?

(Videoklippet från sessionen finner du inbäddat direkt nedanför den svenska översättningen)

Svar:

Ja, uppenbarligen så har Guds sanning också egenskaper och kännetecken, precis som den personliga sanningen. Vi kan gå igenom och samtala om den personliga sanningens kännetecken, eller vad som synbarligen är den personliga sanningens kännetecken, och sätta dem i kontrast mot några av de kännetecken och egenskaper som Guds sanning har. Jag har gjort en lista där till dig över några av kännetecknen på Guds sanning, så om du kanske vill läsa upp kännetecknen på Guds sanning så kan vi ha ett samtal om hur den personliga sanningen ofta ser ut i en jämförelse.

Maria:      Javisst, toppen. En av aspekterna av Guds sanning är att det är Guds kunskap och det är absoluta fakta.

Ja. Som vi redan har nämnt, så är den personliga sanningen min personliga kunskap och därför inte ett absolut faktum, det är bara min personliga åsikt. (Skrattar)

Maria:      Okej, Guds sanning är Guds upplevelse och totalsumman av alla upplevelser hos alla Guds skapelser.

Ja, och där är min personliga sanning min egen upplevelse och vanligen inte någon annans. Jag har förstås förmågan att undersöka andra människors upplevelser och lära mig av dessa. Men de flesta gör inte det här särskilt bra, de flesta tittar på alla andras upplevelse och säger: “Det är de; om jag gör samma sak så blir det annorlunda.” (Skrattar) Och det visar sig bli på samma sätt, du vet, vi gör ofta så. Så vi är ofta ignoranta även inför att undersöka andra människors personliga upplevelser.

Maria:     Okej, Guds sanning är vad som universellt sett faktiskt finns.

Ja. Min sanning är bara det som är för mig (skrattar) och har inte någon inverkan på vad som finns universellt sett.

Maria:     Menar du med det, att det är vad jag vill tro på?

Ja, det är vad jag vill tro om vad som har hänt mig, inte vad som är det faktiska. Ofta så är det jag tolkar ut av vad som hänt mig väldigt annorlunda mot vad Guds synpunkt är på vad som faktiskt har hänt.

Maria:     Ja. Okej, Guds sanning expanderar det personliga livet.

Personlig sanning drar vanligen samman det. Vanligen, när vi själva väl börjar tro på vissa saker, så blir våra liv mindre på grund av alla dessa rädslor vi är engagerade i och det är som ett fängelse vi själva byggt. Däremot så expanderar Guds sanning, som du påpekade, till sin natur. Den får oss att känna oss fria från gallren; vi får frihet istället.

Maria:      Och det är antagligen nästa sak vi skulle kunna prata om, att Guds sanning resulterar i frihet.

Ja, där personlig sanning resulterar i slaveri. Ofta bokstavligen, men även bildligt ur ett emotionellt perspektiv, så är vi ofta förslavade under våra koncept och idéer och föreställningar vilka allvarligt begränsar vårt liv och liven för människorna omkring oss. Om du ser på den personliga sanningen när det gäller religion, så har det resulterat i religiösa koncept som har förslavat mänskligheten i århundraden och ibland årtusenden. Och ibland har vi inte kommit ur det utan att göra revolution. Vetenskapliga sanningar har avvisats om och om igen av religionen. Det här är ett exempel på hur personlig sanning har förslavat mänskligheten, ända ner till stora grupper av människor som har förslavats.

Maria:      Guds sanning är enbart njutbar och är alltid i harmoni med den universella sanningen.

Ja. Vår personliga sanning – ofta smärtsam. När vi väl kommer att se vad som har pågått med oss själva, det vi trodde var sant i det förflutna och sedan avslöjar Guds sanning någonting, så känner vi smärta av det. Vi förstår heller inte att mycket av smärtan som vi har just nu beror på att vi håller fast vid vår personliga sanning istället för Guds. Vi förstår inte att till och med vår upplevelse just nu är smärtsam på grund av att vi håller fast vid personliga åsikter som inte är sanna.

Maria:      Jag antar genom allt detta att du talar om personlig sanning när den inte är i linje med Guds sanning.

Ja. Uppenbarligen kan en person föra sin personliga sanning till att vara i harmoni med Guds sanning, men jag skulle inte kalla det för personlig sanning längre, det är bara jag som lever i harmoni med Guds sanning, det jag nu vet är Guds sanning. Jag kan inte kalla det min sanning eftersom Gud skapade den; det är Guds sanning. Varje form av personlig sanning ser jag som ett fel, eftersom när vi väl för oss själva till att vara i harmoni med Guds sanning, så har vi nu fört oss själva in i Guds sanning och inte in i personlig sanning. Vi lever nu personligen Guds sanning, om man så vill, vilket betyder att vi personligen lever i Guds verklighet, vi lever i själva verket nu i universums verklighet snarare än det imaginära universum som vi skapade genom våra personliga åsikter.

Maria:      Vilket är en fantastisk sak att överväga, eller hur, att leva i den verkliga världen; vad det betyder att leva i den verkliga världen.

Människor tror att det här är den riktiga världen! Det här är inte den riktiga världen, det här är världen som är något vi skapat ur vår fantasi, som vi har skapat som en personlig verklighet men det är inte Guds verklighet. Guds verklighet är att om vi levde i harmoni med alla Guds sanningar så skulle vi ha en mycket annorlunda värld, ett mycket annorlunda liv och ett mycket annorlunda varande, mycket annorlunda känslor, mycket annorlunda glädje än vi har för närvarande, kollektivt och individuellt.

Maria:     Okej, så vi fortsätter, med Guds sanning finns det alltid mer att lära sig.

Ja. Eftersom Gud är oändlig till sin natur, så är Guds universum oändligt till sin natur, för alltid expanderande. När jag säger detta menar jag de multidimensionella universa. Fler och fler av dem skapas och därför är universum för alltid expanderande. Som en följd av detta finns det mer att lära sig, mer sanning att veta. Som en följd av det kommer det vara gränslöst. Mänsklig sanning är den raka motsatsen; vi vill tro att alla sanningar om Gud får plats i Bibeln; den genomsnittlige kristne personen vill tro att det är så. Den genomsnittlige muslimske personen vill förstås tro att de får plats i Koranen och den genomsnittlige personen överlag vill tro alla möjliga saker. Den genomsnittlige ateisten vill tro att det håller på att skapas. Men verkligheten är att alla dessa personliga sanningar faktiskt är fel.

Maria:     Så personlig sanning gör att vi känner att det inte finns något mer att lära sig.

Exakt. Den gör att vi tror att vi inte har något mer att känna till om ett visst ämne. Jag läste en vetenskaplig tidskrift för några år sedan där en forskare postulerade den här idéen eller konceptet att han trodde att människan hade upptäckt alla vetenskapliga fakta eller majoriteten av de vetenskapliga fakta som vi någonsin skulle kunna upptäcka. Och jag säger: “Vad! Hur kan du tro något sådant?” Vi har knappt skrapat på ytan av vad vi kan upptäcka, och ändå vill någon tro att vi har upptäckt allting. Det här är hur begränsande den personliga sanningen är, den här tron att vi redan vet, och det är egentligen arrogans, det är egentligen en känsla av arrogans.

Maria:     Allright. Med Guds sanning finns det inga kompromisser, någonsin.

Exakt, personlig sanning kompromissar hela tiden, beroende på situationen. Om jag pratar med min fru är jag i en annan situation än om jag pratar med mina kompisar nere på puben, och det är en annan situation än när jag pratar med mina barn. Det här är tre samtal som jag kan ha under samma dag om samma sak: mitt barn kommer till mig och säger: “Pappa, ska du lämna mamma?” “Nej nej nej, jag ska inte lämna mamma. Nej vi ska leva ihop och du kommer att ha ett lyckligt liv.” Nästa samtal med hans fru: “Jag kommer lämna dig … Du vet att jag kommer att lämna dig.” Så nu har han kompromissat, eller hur, vad han skulle göra. Han går ner till sina kompisar och säger: “Åh, min fru, hon är hemsk.” (Skrattar) Det finns allt möjligt som händer under dagens lopp när någon kompromissar med sanningen. De säger inte samma sak till sitt barn, samma sak till sin fru, samma sak till sina kompisar, samma sak på arbetet, samma sak på skolan, samma sak i sitt sociala liv, samma sak till sin famlij, samma sak till sina vänner, eftersom de kompromissar på alla områden. Så varför kompromissar de på alla områden? Det finns alltid en emotionell orsak till varför de gör det. Det finns en känslomässig rädsla närvarande i varje fall. Guds sanning gör inte så; Guds sanning kompromissar inte med någon, med något, någonsin. För evigt.

Maria:     Guds sanning agerar alltid i harmoni med Guds kärlek.

Ja, och det här är något jag känner att de flesta inte förstår heller, att sanning och kärlek är som bröder, de går hand i hand. Utan sanning kan inte kärlek existera, och utan kärlek kan i själva verket inte sanning existera heller. Skönheten med den universella sanningen är att den alltid är i harmoni med Guds definition av kärlek också, den baseras alltid på kärlek. Så om du tittar på ett mänskligt tillstånd, så kan vi ofta skrika och gapa och trycka ner någon genom att säga dem sanningen. Så gör inte Gud. Gud försöker inte förstöra oss medan Gud säger oss sanningen; Gud försöker avslöja saker för att hjälpa oss. Det är en helt annan inställning från Gud än vad det är från mänskligheten när det gäller sanningen. Ofta vill människors personliga sanning bryta ner, förstöra, göra uppror och alla de sakerna vilka allihop är antikärlek. De är mycket, mycket annorlunda kvaliteter jämfört med vad Guds sanning består av.

Maria:     Okej. Guds sanning söker fullt genomslag.

Ja. Någonting med Gud och Guds universum som de flesta inte förstår är att Gud vill dela sanningen helt och fullt med oss. Med andra ord vill Gud att vi ska upptäcka allting som finns att känna till. Gud vet att Gud har skapat ett oändligt universum, så klart, så Gud vet att vi inte kommer att upptäcka allting fullt ut, men Gud vill att vi gör det. Det är en annan inställning.

Maria:     En dörr är öppen.

Det står alltid en dörr öppen för oss att upptäcka mer. Med människor på jorden är det väldigt, väldigt annorlunda. De säger dig en sak, men säger dig inte nästa sak. De yppar öppet en del saker om det gynnar dem själva, men om det är i någon annans intresse och inte deras eget, så säger de inget till dig. Det är den är kompromissen människor gör, regelbundet.

De vill inte dela med sig av något; de vill bara dela med sig av det som är i deras eget intresse.

Maria:      Jag antar att en del personer är konflikträdda, eller hur, de känner att de kommer att skapa en konflikt genom att berätta mer, så de söker sig till lugn och ro snarare än att egentligen lösa saker och ting.

Exakt. Guds sanning är sådan att, precis som i fallet med en make och en maka till exempel, så är Guds sanning att Gud vill att mannen och kvinnan ska lösa alla sina problem och nå en punkt där deras kärlek binder samman dem utan några problem, utan någon smärta eller något lidande. Mänskligheten i samma siutation säger ofta att, okej, jag kommer tolerera en viss mängd smärta och lidande eftersom jag egentligen inte vill ta det här hela vägen till sin lösning. Det här är ett problem med oss på jorden; vår personliga sanning dikterar att det finns en viss … vi inser att om vi tar det till sin slutliga lösning så kan det innebära att vi lämnar personen. Eller om jag låter det få fullt genomslag så innebär det att jag måste ändra på någonting jag inte vill ändra på. Så jag bestämmer mig för att inte ta det hela vägen. Guds sanning gör aldrig så; Guds sanning vill alltid nå ett fullt genomslag för ett problem.

Maria:     Det är en så kärleksfull föreskrift, eller hur.

Självklart.

Maria:     Guds sanning kontrollerar eller tvingar aldrig andra.

Ja. Skönheten med Guds sanning är att den har den här egenskapen att den aldrig kommer tvinga dig att komma fram till den sanningen. Den väntar på att du ska utveckla en längtan efter att upptäcka den. Den kommer inte, genom någon form av bestraffning, genom någon form av förstörelse eller kontroll, genom någon form av manipulation, försöka få dig att ha den åsikten. Om du sätter det i kontrast mot den genomsnittliga religionen på planeten så kan du se att det finns en stor skillnad mellan vad Guds sanning gör och och vad deras sanning gör. Ur mänsklighetens perspektiv, ur den personliga sanningens perspektiv så vill en person som har en viss tro eller en viss åsikt för det mesta tvinga på andra den åsikten. De vill få den andra att också ha den åsikten. De manipulerar till och med den andra personen till att ha samma åsikt. De förfalskar till och med information för att den andre ska ha samma åsikt, utan att inse att det inte är riktig åsikt. De gör allt möjligt för att få någon annan att tro på samma sak.

Historiskt sett har religioner gått ut på korståg för att tvinga hela befolkningar att tro på samma sak, så kraftfullt har vi investerat känslomässigt i att gå ifrån Guds sanning. Gud å sin sida har denna vackra känsla inför hela mänskligheten, den fria viljans gåva, och den gåvan säger, jag tänker inte tvinga dig att erkänna min sanning. Gud som vet all sanning, tvingar inte någon av oss att veta den sanningen. Så om vi skulle kopiera det, så skulle vi aldrig ha ett krig om sanningen, vi skulle aldrig ha ett krig om personliga åsikter, vi skulle aldrig ha ett krig om någonting förmodligen, om vi bara kopierade denna enda sak, eftersom vi inte skulle försöka tvinga någon annan person att göra någonting. Det är vad Guds sanning gör; den tvingar inte någon annan att göra något.

Maria:      Även våra diskussioner sinsemellan skulle vara mycket mindre känslomässigt laddade, eller hur?

Självklart. Vi skulle inte gräla och bråka och käbbla, eftersom vi skulle inse att för varje enskild åsikt vi har just nu, såvida det inte har varit en total, personlig upplevelse, så kan vi inte veta säkert att det inte är säkert. Det är en sak jag vet säkert, att det inte är säkert, att det ännu inte är validerat av erfarenheten i att veta allting om min personliga upplevelse. Med andra ord så har det ännu inte validerats genom att känna till Guds sanning om min upplevelse.

Maria:     Ja, Okej, Guds sanning kan aldrig modifieras, inte ens om ingen accepterar den.

Ja. En vacker sak med Guds sanning är också att det finns saker just nu som inte en enda person i universum som Gud har skapat känner till. Men det förändrar inte det faktum att de här sakerna är sanna. Bara för att en person inte vet det, så betyder det inte att det inte är sant. Och bara för att en miljon människor tror att de vet någonting, så betyder det inte att det är sant, eller att det är falskt. Förstår du vad jag menar? Det är det som är det vackra med Guds sanning. Eftersom den är så fast och oruckbar, så spelar det ingen roll hur många människor som tror att det är fel, det kommer fortfarande att vara rätt. Det spelar ingen roll om ingen tror att det är rätt, det kommer fortfarande att vara rätt eftersom det är dess natur. Dess natur är att den existerar som sanning vare sig vi känner det som sanning eller inte. Mänskligheten kommer att upptäcka saker i framtiden, till och med i den nära framtiden, som de aldrig vetat om förut, någonsin. Och de kommer säga: “Åh, är det inte fantastiskt, det är ett mirakel!” eller vad det kan vara. Det kommer inte vara något av det; det kommer bara vara en annan av Guds sanningar som de inte visste om förut.

Maria:     Om vi ställer det i kontrast mot den personliga sanningen, hur skiljer de sig då åt?

Ja, om du ser på situationen med de flesta människor och personlig sanning, så har de den här underliggande tron att det är okej att ha alla dessa olika åsikter och att om mer än en person tror det så är det högst sannolikt sant. Om ingen tror det ännu så är det högst sannolikt falskt. Med andra ord så styrs det väldigt mycket av ifall andra personer håller med eller inte. Det är bara en rädsla för att vara oense, rädsla för att inte få ett godkännande, som får oss att ha den orsaken. Men på den här planeten är det väldigt, väldigt populärt; du förstår varför det händer i hela världen i olika tider. Hela nationer agerar på vad som är fel eftersom jättemånga av dem kollektivt tror att det är sant, inte för att de personligen har analyserat det och vet att det är sant, utan för att alla andra gör det. De gör det eftersom alla andra är överens. Många gånger går människor med på saker som alla andra är överens om, och om de satte sig ner och tänkte igenom det, så skulle de inte personligen hålla med. Den enda orsaken till att de går med på det är att de är villiga att kompromissa med Guds sanning, eftersom de är rädda. Det händer väldigt ofta.

Maria:     Så personlig sanning modifieras ofta för att göra den mer godtagbar för andra.

Modifieras för det mesta ja. Jag ser detta hända ofta i samtal med människor. Kraften i Guds sanning är att den är inte modifierad, så vi säger att den är som den är: “Det här så här det är”, du kan inte ändra den eftersom det är så det är. Men människor vill pynta den på något vis; de tror att om de pyntar Guds sanning så kan de på något vis göra den mer smaklig eller mer lyssningbar för den som hör den. Det är inte sant; det gör den mindre möjlig att höras av lyssnaren, det gör den mindre kraftfull. Varje gång du modifierar Guds sanning och försöker göra den till något den inte är, så gör det svårare för personen. Det är som att ta en fackla och släcka den, det är det som är problemet med det hela. Kom ihåg, om du tänker dig facklan som Guds sanning, så är det det vi gör, släcker den.

Maria:     … med den personliga sanningen, ja. Okej, Guds sanning agerar med mod.

Ja. Guds sanning står alltid för sig själv; den kompromissar inte vad gäller den själv. Om vi ser på personlig sanning, så kompromissar den ofta; den har ofta en feghet som den förknippas med. Med andra ord, vi tror att något är sant men om en person vill döda oss på grund av det så säger vi: “Nej, det är inte sant längre.”

Maria:     Ja, vi är mer i harmoni med rädsla i det fallet.

Absolut, och det är inte ens så allvarligt för det mesta. För det mesta ändrar jag mig om någon inte gillar mig på grund av det. Du behöver inte ens hotas med döden eller något. Många gånger är det: “Du gillar mig inte. Jag ändrar mig.” Det är så det är för de flesta på planeten när det kommer till deras personliga sanning. De ändrar sig i en kovändning beroende på hur mycket press de möter. Vi har sett det hända ofta, där människor har sagt till oss: “Åh, vi stödjer det ni gör och allting”, och sedan i samma stund som vi attackeras av media eller något, så stödjer de inte längre det vi gör. Och ingenting har ändrats ur vårt perspektiv, det är bara det att de kompromissar; de har en feghet när det gäller sanningen. Guds sanning är inte på det viset. När väl Guds sanning finns i din själ, så kompromissar du inte på det viset. Det finns alltid mod och den är fast och oruckbar. Du kan inte kompromissa med den, eftersom du vet att det är sant, helt säkert. Skälet till att vi kompromissar med personliga saker är att vi inte vet helt säkert att det är sant, det är det som är problemet! Eller så styrs vi i hög grad av mycket rädslobaserade känslor, så att även när vi säkert vet att det är sant, så är vi villiga att kompromissa bort det eftersom vi är oroliga över vad andra kommer att göra med oss.

Maria:      Okej. Guds sanning känner enbart kärlek för människor som inte håller med om Guds sanning.

Ja. Sanningen är att Guds kärlek finns för alla människor; därför, även för de som inte tror på Gud, för de som inte tror på Guds sanning, så älskar Gud dem. Människans sanning är väldigt annorlunda i jämförelse med det; de flesta älskar bara människor som håller med dem. Du kan se på familjer, så händer det även i familjer; familjen älskar dig bara när du håller med om familjebaserade åsikter. Så fort du inte håller med om de familjebaserade åsikterna så älskar de dig inte längre. De beter sig som om de inte älskar dig, de till och med sårar dig, de till och med attackerar dig, eftersom du inte passar in i formen. Alla de här typerna av hedersmord är på det viset; de är ett extremt exempel på hur en familj plötsligt är villig att kompromissa kärleken för en trossak som inte är sann.

Guds kärlek älskar i alla situationer, vare sig personen tror eller inte, vare sig personen förstår eller inte, vare sig personen är arg, bitter, galet mordisk, våldtäktsman, allt. Guds kärlek älskar i alla situationer. Det är vad Guds kärlek gör, men personlig sanning gör vanligen inte det. Personlig sanning kompromissar i nästan varenda situation, av alla möjliga olika orsaker.

Maria:     Okej, den nästa är intressant. Guds sanning gläds åt positiv förändring.

Ja. Sättet som Gud har konstruerat universum på är mycket intressant, och ett av kännetecknen på Guds sanning är att närhelst vi ändras och absorberar mer av Guds sanning, så orsakar det en förändring inuti individen. Guds universum är konstruerat för att förändras; allting i universum ändras hela tiden. Allting i universum från en multidimensionell rymd ändras hela tiden; det pågår ständigt skapelser av nya dimensionella existenser. Guds sanning förespråkar förändring, positiv förändring, konstruktiv förändring. Personlig sanning orsakar ofta att en person förblir fast och orörlig i förhållande till förändring; de vill inte förändras. De vill sitta i vad de nu sitter i under resten av sin existens. De vill inte flytta på sig eller ens ändra sig i tankarna. Du ser inte bara människor som inte ändrar sig tankemässigt, utan du ser ofta människor som inte förändrar sina liv, deras liv växer inte. På jorden har vi uttrycket: “Jag är för gammal för att ändra på mig”. Nej, du är aldrig någonsin för gammal för att ändra dig, faktum är att ju äldre du blir, desto mer behöver du förändras! (Båda skrattar)

Maria:     Om du har fastnat i en personlig sanning!

I synnerhet om du har fastnat i en personlig sanning. Det finns en kvalitet i personliga sanningar som är den här fasta sortens inställning – “Jag tänker inte ändra på mig”, där Guds sanning alltid har en flexibilitet i sig som i att – “Jag tänker förändra mig för att ta emot mer sanning.” Jag tänker inte förändra mig för att ta emot fel, jag tänker förändra mig för att ta emot mer sanning och den förändringen, eftersom jag tar emot mer sanning, kommer alltid vara positiv till sin natur.

Maria:      Okej. Guds sanning agerar alltid i harmoni med kärleken. Jag tror att vi har nämnt den eller så pratade vi kanske om Guds kärlek.

Ja, Guds sanning agerar alltid i harmoni med kärleken. Om vi jämför det med människans sanning, så agerar mänsklig sanning ofta inte alls i harmoni med kärleken.

Mary:      Eller så agerar den ofta inte alls.

Agerar ibland inte alls, så ofta ser vi personer som bara förblir i fullständig stagnation, helt utan att agera. Men om de agerar så agerar de ofta på ett sätt som inte alls är i harmoni med kärleken, eftersom de tror att de har rätt, och när de tror att de har rätt när de i själva verket har fel, så kommer de att göra något som är kärlekslöst. När de gör det som är kärlekslöst så blir smärta och lidande följden. En av den personliga sanningens kvaliteter är att vi ofta befinner oss just där vi inte agerar i harmoni med kärleken. Det är här som det finns ett stort problem ur religiösa, politiska och andra perspektiv på planeten. Vi agerar hela tiden utan att vara i harmoni med det som uppenbarligen är kärlek, eftersom vi vill tro på vissa saker och hålla fast vid dessa föreställningar.

Maria:     Allright. Guds sanning är automatisk. Vad betyder det?

Ja, eftersom den existerar som en realitet är den automatisk på så vis att den sker hela tiden; den är alltid på autopilot. Det vackra med alla universums lagar är att de alltid verkar. Vare sig vi känner till dem eller inte är inte väsentligt. Det är automatiskt, hela systemet är automatiskt. När vi ser på den personliga saken, så måste vi i allmänhet göra något, agera eller så. Det vackra med Guds sanning är att den automatiskt är verksam, och personlig sanning är inte alltid automiskt verksam.

Även Guds sanning, när den väl finns inom oss, motiverar oss fram till en viss handlingsinriktning som vi inte kan undvika, eftersom det är sanningen och vi vet att det är det, så vi undviker den inte. När vi är i personlig sanning är det inte per automatik som vi gör bra saker, det är inte per automatik som vi växer, det är inte per automatik som vi förändras. När vi är i personlig sanning vill vi ofta göra motsatsen till detta; vi vill ofta inte växa, vi vill ofta inte vara kärleksfulla, vi vill ofta inte förändras.

Maria:      När vi inte har tagit emot Guds sanning in i vår själ, så är vi fortfarande i personlig sanning så även om vi intellektuellt förstår vad som skulle vara kärleksfullt, så måste vi utöva det med stor ansträngning.

Vi måste utöva det, vi måste tvinga oss själva att göra det; det är inte automatiskt, där den Gudomliga sanningen, om den är i vår själ, är automatisk. Vi gör det automatiskt, vi gör det inte för att vi måste försöka, vi är automatiskt kärleksfulla. Snarare än att jag behöver tänka på: “Hur ska jag älska Maria idag”, så kommer jag, när jag väl har fått Guds sanning in i min själ om så många områden om kärlek som jag kan få in i min själ, att automatiskt göra det. Jag behöver inte ens tänka på det. Jag gör automatiskt saker som påvisar att jag älskar dig, till och med utan att tänka på det. Det är det vackra med Guds sanning. Med personlig sanning säger vi: “Åh, jag vet att jag borde säga sanningar idag, jag vet att jag borde göra detta idag, jag vet att om jag älskade Maria så skulle jag göra detta, men jag känner inte för att göra det egentligen.” Det är så vi känner när vi är i den personliga sanningen.

Maria:      Japp, okej. Den sista, Guds sanning har inget dömande och är medkännande.

Ja. Om du tänker dig Guds sanning som bara den realitet som existerar, så har den inte något dömande åt något håll. Den säger inte: “Det är riktigt, riktigt dåligt” och “Det är riktigt, riktigt bra”, den är bara vad den är. Det är Guds sanning. Eftersom kärleken är en del av den, så förstår den när någon inte är i harmoni med den, den förstår sanningen om varför de inte är i harmoni, men den ger inte efter för det, den är fortfarande vad den är. Den dömer inte personen som inte är i harmoni. Personlig sanning är vanligen motsatsen till detta. Personlig sanning är ofta dömande – vi säger ofta: “Den personen är förfärlig, han eller hon borde inte ha gjort så där…” och det är ofta därför folk inte kan uppleva känslor som får dem att förbli i personlig sanning eftersom de ofta känner sig så dömda. Men samtidigt, ofta så är en person i en personlig sanning inte särskilt medkännande, vare sig med sig själva eller andra. Med andra ord försöker de ofta straffa en person eller straffa sig själva, för handlingar som inte har varit i harmoni med kärleken. Om de hade varit i harmoni med Guds sanning skulle de inte göra så, för Guds sanning gör inte så.

Guds sanning är vad den är, den vet vad den är, den är vad den är. Den dömer inte en person åt något håll; den är bara vad den är. Om vi kan föra oss själva i harmoni med detta så lever vi lyckliga liv. Om vi inte lever i harmoni med detta, så kommer vi uppleva smärta och lidande. Det är vad den är. Och det vackra med den är att den inte har några dömande faktorer som vi har. Jag känner att en av orsakerna till varför människor på jorden inte vill höra sanningen är för att de är så rädda för att bli dömda över att inte leva i den, eller över sitt eget tillstånd när det jämförs med den. Det är sorgligt; det får många att motsätta sig den Gudomliga sanningen som en följd.

Så om vi bara ser på alla dessa så har vi haft ett kort samtal, egentligen, det har varit ett kort samtal; jag vet att det kan ha pågått i tjugo eller trettio minuter eller så (skrattar), men det är egentligen ett kort samtal om jämförelserna mellan Guds sanning och personlig sanning. Vi vill förmodligen se ännu djupare på de här områdena, vilket vi kommer att göra i enskilda samtal, i enskilda frågor.

Maria:      Ja, jag känner att det blir riktigt fördelaktigt, och att prata mycket mer om vad det innebär att faktiskt ta emot Guds sanning och leva Guds sanning.