FAQ – Kvalitet 3: Hur ser en själsbaserad förståelse av: “Guds kärlek och sanning är alltid i perfekt harmoni, och utan sanning kan inte kärleken vara komplett” ut i mitt personliga liv?

(Videoklippet från sessionen finner du inbäddat direkt nedanför den svenska översättningen)

Svar:

Så nu frågar vi ur ett personligt perspektiv. Okej, det ser ut så här på ett personligt plan: Jag godtar aldrig inom mig en lära som inte är i harmoni med kärleken; jag skulle aldrig hålla fast vid den läran; jag skulle aldrig agera i den läran på sätt som inte är i harmoni med kärleken.

Så om jag befann mig helt på den här platsen så skulle jag aldrig ta till våld över något som jag tror på; jag skulle aldrig ens skrika på någon om något jag trodde; jag skulle hålla fast vid det faktum att kärleken alltid behöver vara närvarande när sanningen är närvarande. Så jag skulle aldrig ta till våld om jag verkligen kände i mitt hjärta att det här var sant.

Så om du ser på mänsklighetens religiösa historia, så har nästan alla religiösa trosföreställningar tagit till våld i något läge i sin historia, eftersom andra människor inte trodde vad de trodde eller vad de slog fast att vi skulle tro, eller vad de slog fast vad vi skulle göra. Kärlek skulle inte göra så, kärlek skulle aldrig ta till våld och därför så kan inte lärorna de återspeglade vara sanna. Med den här regeln, den här principen om Guds sanning, så kan inte lärorna vara sanna. De enda läror som kan vara sanna är de som befrämjar kärlek. De enda läror som kan vara sanna är de som befrämjar förståelse, som befrämjar förmågan att leva i universum på ett lyckligare vis, med mer tillfredsställelse. De är de enda läror som kan vara sanna.

Detta är skälet till att det finns långt fler vetenskapliga sanningar än det finns religiösa på planeten i nuläget, eftersom fler av dem har lett till ett enklare liv, ett bättre liv för många människor på planeten. Därför är de mer i harmoni med kärleken än de religiösa lärorna som människor hävdar handlar om Gud.

Så detta är en av de primära saker som skulle hända, jag skulle se att närhelst jag tar till våld, närhelst jag tar till ilska, närhelst jag tar till frustration, närhelst jag försöker tvinga eller kontrollera någon annan vad gäller sanningen, så är jag inte i harmoni med sanningen. Därför är det jag gör inte sanningen; jag måste ändra på det om jag verkligen vill vara i harmoni med Gud.

Maria:      Okej, så när det gäller vår relation med Gud och att ta emot kärlek från Gud, så skulle jag inte heller förvänta mig att ta emot kärlek från Gud om jag undvek en sanning om mitt personliga liv, eller hur?

Exakt, så du kommer till en punkt där du säger: ”Okej, jag vill inte veta det här, jag vill inte veta det där, jag vill inte veta detta. Snälla Gud, ge mig lite mer kärlek.” Och förmodligen får du den inte i det läget, du skulle inte känna att du tar emot någon – det är jag definitivt säker på. Och sedan säger du: ”Åh, det är Guds fel att jag inte tar emot någon kärlek.”

Maria:      Eller, “Det är inte rättvist.”

Eller, “Det är inte rättvist”, eller vad som helst. Nej, det är fullständigt rättvist – du vill inte leva i harmoni med kärleken. Hur kan du förvänta dig att ta emot mer sanning och om du inte är villig att ta emot mer sanning, hur kan du ta emot mer kärlek? Om du inte är villig att leva i harmoni med sanningen du redan känner till, så hur skulle mer kärlek kunna komma till dig? Det kan den inte. Så sluta försöka kringgå reglerna, sluta försöka komma runt Guds väg, vilket alltid är att konfrontera den här vackra egenskapen hos Guds sanning, vilken är att sanning och kärlek kommer alltid vara i harmoni med varandra. Du behöver själv komma i harmoni med den kärlek du tagit emot om du någonsin ska kunna ta emot mer sanning och kärlek. Så gör det, välj att göra det, välj inte att undvika det, försök inte komma undan det, använd inte din vilja på ett negativt vis för att skada andra eller skada dig själv – välj att göra något som är i harmoni med kärleken – till och med i harmoni med kärleken till dig själv, och det innebär att vara i harmoni med den sanning du vet att du behöver vara i harmoni med.

Maria:      Javisst, och jag förmodar att jag tänker på det här på ett väldigt personligt plan, så att om jag vet att kärlek och sanning harmonierar, hur kan jag då säga att jag är en kärleksfull person om jag inte är sann med vad som finns inuti mig?

Exakt.

Maria:      Hur kan jag säga att jag älskar dig om jag inte är sann mot dig?

Exakt.

Maria:      Hur kan jag befinna mig i någon typ av sociala …

Hur kan jag älska regeringen om jag inte är sann mot regeringen?

Maria:      Ja, alla slags relationer, om jag undviker sanningen i den relationen. Om jag känner att kärleken inte kan vara närvarande om inte sanningen är närvarande, så ändrar det verkligen massor i hur vi analyserar vad det innebär att vara kärleksfull, eller hur?

Precis, precis.

Maria:      Eftersom många av oss känner eller har uppfostrats till att känna att det är kärleksfullt att undanhålla sanningen.

Exakt. Som att vi har blivit uppfostrade att tänka motsatsen till vad Gud har skapat som ett faktum i universum.

Maria:      Så kan du kanske tala lite med oss om den här föreställningen som på något vis driver den tanken, då när jag säger att sanningen skapar smärta, inte kärlek. Varför tror vi det?

Ja, vi tror det eftersom felet inom oss har skapats under en lång tidsperiod. Felet är väldigt smärtsamt – det orsakar alla möjliga slags omedelbara, plågsamma resultat. Men olyckligtvis har vi en tendens att önska leva i det, eftersom världen lever i det. Så vad vi gör då är att vi absorberar det, det blir en del av vårt liv och det blir en del av vår självdefinition. Det blir vad vi tror är en del av oss själva och när vi behöver ge upp vad vi tror är en del av oss själva, så kommer det att vara en plågsam process.

Sanningen, Guds sanning exponerar det här felet när den kommer, och detta är en orsak till varför vi tror att sanningen är smärtsam – eftersom den faktiskt exponerar felet. Den får oss att se sanningen och därför gör den att vi känner smärta över felet. Sedan gör vi den mentala associationen och hjärtbaserade associationen att sanningen har orsakat min smärta – nej, det gjorde den inte, smärtan orsakades av osanningen som var närvarande, och om sanningen var närvarande och det inte fanns någon osanning närvarande, så skulle du inte ha någon smärta.

Så om jag får ge ett exempel på det här i en persons vardagsliv. Låt oss säga att de befinner sig i en relation som man och hustru, och mannen bestämmer sig för att vara otrogen mot sin fru och sedan bestämmer han att han inte ska säga något till henne om det. Sedan bestämmer han sig för att göra det igen och återigen att inte säga något till henne. Så hon vet inte om sanningen, men det har redan skapats smärta i relationen – i mannen, i hans hjärta, i kvinnan som står i förbindelse med mannen i den sexuella relationen som inte är en del av hans relation med hustrun, och all den här smärtan har redan skapats. Han vet inte om den, eftersom han inte vill bemöta det faktum att kärlek och sanning skulle agera i harmoni med varandra. Han vill inte säga sanningen till någon, han vill inte säga sanningen till kvinnan att han inte tänker lämna sin maka på grund av trygghetsskäl eller vad det kan vara, han vill inte säga sanningen till sin hustru eftersom då kan hans hustru lämna honom och då utlöser det alla hans trygghetsproblem och halva hans förmögenhet kan försvinna. Så det han gör är att han låter detta pågå vid sidan om utan att säga sanningen.

Så nu, när någon kommer dit och lägger märke till att detta har hänt och berättar för hustrun att det har hänt, i det läget kommer hon att känna mycket smärta. Om hon inte är försiktig så kommer hon att tro att det beror på att någon har talat om sanningen för henne. Det är inte för att någon har talat om sanningen för henne, för om någon i själva verket hade talat om detta för henne och det inte var sant, så skulle det inte alls ha orsakat någon smärta i henne. Om det inte vara sant, om det inte hände, så skulle det inte alls göra ont i henne. Det gör bara ont i henne om det faktiskt händer.

Maria:      Eftersom?

Eftersom det är felet som skapar smärtan.

Maria:        Det som redan finns där exponeras.

Det exponeras – sanningen exponerar felet, men det är felet som skapar smärtan. Det är det faktum att han varit otrogen mot henne som gör att hon känner sig sårad. Om han inte hade varit otrogen mot henne så skulle hon inte känna sig sårad. Men många gånger vill vi inte veta sanningen, och det är ett stort problem på den här planeten också. Vi behöver förstå att önskan att veta sanningen är direkt förbunden med önskan att älska. Vi behöver ha båda om vi någonsin ska kunna leva i ett kärleksfullt samhälle.

Vi ser på planeten inom massmedia, till exempel, att media är villiga att ge oss lögner och vi är villiga att ta emot dem och vi måste ställa oss själva en fråga: “Är det här kärleksfullt?” Det är inte kärleksfullt – mot någon – att ta en hel hög lögner och det är inte heller kärleksfullt att servera människor lögner. Så vi behöver ha mer heder i kopplingen mellan kärlek och sanning.

Om vi nu gjorde det, om vi faktiskt kände detta i vår själ, så skulle vi aldrig kunna ljuga om något vi har gjort, även om det vi har gjort kan få vår familj att gå isär, kan göra att vi förlorar vårt jobb, det kan orsaka att vi hamnar i fängelse en tid, det kan orsaka att vi gör många saker om vi berättar sanningen, så skulle vi ändå aldrig undvika det.

Maria:      Eftersom vi skulle veta att vår kärlek inte kan vara verklig …

Och vår kärlek kan heller aldrig växa om vi undviker det, vi skulle veta det.

Maria:      Det andra jag kommer att tänka på när du talar om allt det här, är att när jag har en själsbaserad förståelse av den här sanningen så leder det mig till att veta att om någon säger mig en sanning och jag får ont då, så exponerar det ett område där jag inte har kärlek. På samma vis som du sade tidigare.

Precis, så vi kan ta ett liknande exempel, okej? Du vet, exemplet med mannen och hans fru. Om hon känner att någon säger sanningen till henne – låt oss säga att han inte är otrogen mot henne och ändå kommer någon och säger till henne att han är det, och hon blir sårad, så är det hennes smärta, det finns något i henne som har orsakats av en brist på kärlek som gör att hon känner smärta, och det skulle hon förstå.

Maria:      Ja. Okej, så om vi kanske skulle avrunda den här punkten, kanske bara läsa några av de andra kommentarer du har skrivit här och om du kanske vill tala om dem. Så när vi har en själsbaserad förståelse av den här sanningen, så har vi inte en önskan om att övertyga oss själva om att vi tar emot Guds kärlek när vi inte gör det.

Så det är lite som att hur kan du fortsätta ta emot Guds kärlek när du vet att du inte är i harmoni med sanningen på vissa områden? Det kan du inte. Och om du försöker övertyga dig själv om att du tar emot Guds kärlek när du vet att du inte är i harmoni med sanningen, så tar du emot något annat än Guds kärlek – det kan vara kopplingar till andemänniskor eller det kan vara din egen inbillningsförmåga eller vad som helst – du tar definitivt inte emot Guds kärlek när du har valt att inte vara i harmoni med sanningen.

Maria:      Okej. Och jag vill inte hjälpa andra att undvika sanningen att de inte tar emot Guds kärlek.

Ja, jag ser detta hända ofta, särskilt i religiösa kretsar. Det är vanligen i den kristna religiösa tron där en person tar emot Guds kärlek till en viss grad tack vare deras känslor för Gud och deras känslor kring att längta efter den kärleken. Men sedan finns det vissa sanningar som de inte vill acceptera, de vill tro på Bibeln och som jag har påpekat i tidigare svar, så är inte Bibeln något bra dokument över Guds sanning. Den är heller inte särskilt kärleksfull på många ställen, men de vill tro på de kärlekslösa delarna av Bibeln. Medan de vill tror på detta, så hindrar de mottagandet av mer kärlek, av mer kärlek från Gud, och de hindrar också absorberandet i sin själ av någon sanning. Så vilka är sanningarna om Guds lagar om just dessa ämnen – de hindrar all kännedom om detta.

Under de omständigheterna vill de fortfarande tro att de har en fortsatt växande kontakt med Gud. Men de behöver få höra sanningen: en fortsatt växande kontakt med Gud är bara möjlig genom att fortsätta växa i kontakten med sanningen. Och jag talar om de universella, absoluta sanningarna, inte de så kallade sanningar som finns i en skriven bok, utan de faktiska universella sanningarna; det är de som du måste finna dig i till slut.

Så vi behöver sluta säga till varandra att vi är okej när vi inte är det. Vi behöver vara ärliga mot varandra när det gäller det faktum att om vi inte tar emot mer sanning och om vi inte lever i harmoni med den sanning vi redan känner till, och om vi inte är villiga att undersöka vad vi tror är sant i kärlekens ljus och ändra våra åsikter baserat på vad kärleken skulle påbjuda, så är det omöjligt för oss att fortsätta växa – vi kommer att stagnera.

Det här är skälet till att jag märker hur många religiösa trosföreställningar har en första förbättring i mottagandet av kärlek, så de tar emot en del kärlek initialt från Gud när de finner tron eller under en kort tid därefter, och sedan stagnerar de eftersom de går in i fasta trossystem vilka motsätter sig absorberandet av kärlek. De motsätter sig, de är inte i harmoni med kärleken, och faktum är att när vi agerar enligt dem så är inte heller vi själva i harmoni med kärleken, vilket har sina kompenserande effekter. Som en följd av att vi inte heller tar in sanning, så lever vi inte i harmoni med sanningen, vi förstår inte denna själsbaserade sak som vi behöver förstå, vilket är att kärlek och sanning är perfekt förenliga med varandra. Om vi har en sanning som inte är i harmoni med kärleken, så är det inte längre en sanning, det är bara en idé, ett koncept, ett människotillverkat koncept; det är inte en av universums absoluta sanningar.