FAQ – Kvalitet 4: Hur ser en själsbaserad förståelse av att “Guds sanning kompromissar inte och kan inte kompromissa, inte ens av fredsskäl” ut i mitt personliga liv?

(Videoklippet från sessionen finner du inbäddat direkt nedanför den svenska översättningen)

Svar:

Ja, vi skulle kunna se på det på flera sätt här i vårt personliga liv, eftersom jag känner att när vi ställer den här frågan om personligt liv så behöver vi se på vårt liv i allmänhet, och mänsklighetens liv på jorden också, eftersom vi ser alla slags exempel både i våra personliga liv och i mänskligheten och hur nationerna fungerar sinsemellan när det gäller just den här principen. Om vi förstår på en själsnivå att varje gång jag kompromissar sanningen, så kommer jag att leda till mer skada, så kommer jag att skapa mer skada för mig själv och andra i min omgivning, sedan finns det en rad saker jag skulle vägra att göra.

En av dessa saker är att jag skulle vägra – när jag väl vet sanningen i en viss sak och jag vet med säkerhet att det är Guds sanning och det är en visshet i min själ, jag vet den sanningen i min själ – så skulle jag inte längre försöka göra det lättare för alla andra att förstå det. Jag skulle bara tala om vad sanningen är, jag skulle inte försöka pynta upp den, ändra den inför den allmänna åsikten, försöka få den att låta den bättre än den verkligen är, ingen av de sakerna. Jag skulle bara framställa den som den är, i ett fredligt tillstånd. Så jag skulle inte vara arg på världen när jag framställer den, jag skulle inte kräva av världen att världen accepterar den, jag skulle inte försöka tvinga in världen i någon slags förändring, jag skulle bara framställa sanningen och låta världen göra sina egna val; alla andra än jag själv gör sina egna val om den framställningen av sanningen.

Så om vi kanske ser på det i en relation först. Vad detta innebär, om jag vet en sanning och jag vet att du inte tror på det och vi är i en relation tillsammans, då skulle jag fortfarande behöva framställa sanningen men jag gör det på ett fredligt vis, jag skulle göra det i harmoni med kärleken, jag skulle göra det utan förväntningar eller krav på att du ska efterleva den, jag skulle göra det utan att försöka manipulera eller kontrollera dig subversivt eller uppenbart på något vis. Jag skulle alltid respektera och hedra din vilja kring vad du gör, men jag skulle fortfarande stå stadigt i sanningen; det är vad jag skulle göra personligen.

Maria:      Och då, omvänt och också på grund av vad vi känner till från kvalitet nummer tre, att Guds kärlek och Guds sanning alltid är i harmoni, om jag framställer en sanning och jag gör motsatsen till de saker du just beskrev, så måste jag till och med ifrågasätta om jag vet sanningen.

Jag vet den inte; verkligheten är att jag inte vet den. Om jag framställer en sanning i det här läget och framställer den på ett sätt som är argt, ursinnigt och alla de sakerna, då vet jag den inte egentligen ännu, eftersom det finns andra aspekter av den som jag ännu inte har upptäckt.

Maria:      Så till exempel, vi känner till någon som kommer till våra seminarier som var på ett annat seminarium, ett som handlade om arbetsträning, och föreläsaren lade fram några saker som de kände inte var i harmoni med Guds sanning, och de kände att de behövde stå fast vid sanningen och inte kompromissa, men då tog de över hela seminariet genom att börja argumentera med föreläsaren.

Ja, vilket inte är vad du skulle göra om du var i harmoni med Guds sanning.

Maria:      Så vad skulle bristen på kompromiss vara i den situationen?

Ja, till att börja med, en person som har gått till ett seminarium där något annat presenteras som en inbjuden gäst till de personer som finns där, och i det här fallet tror jag att han faktiskt var en gäst som var inbjuden av regeringen, för att hjälpa honom att få ett arbete; som en gäst har han ingen rätt att försöka ta över seminariet för egen del. Han får vara fast och oruckbar i sin egen sanning, och han skulle vara fredlig i detta, han skulle inte känna sig rasande över att någon försöker säga åt honom något som är annorlunda mot vad han tror. Han skulle känna sig lugn, han skulle känna att: ”Okej”, skulle han säga, ”Inga problem, jag kan höra på detta.” Han skulle sitta där i tystnad under hela seminariet och se allt som kom ur det hela som en gåva åtminstone, för att hjälpa honom att förstå att han nu är lite mer kärleksfull än han var tidigare. Även om han kanske inte tar till sig allting som sägs eftersom han inte håller med om allt, så skulle han sitta där lugn, utan att behöva säga något och bli övertydlig om det. Om det var hans eget seminarium så är det annorlunda. Om det var något han föreläste om som han hade betalat för, som han hade köpt platser för, som han hade bjudit in andra gäster till, då kan han tala om det han känner för i den miljön.

Maria:      Men även i den miljön, om han kände ett behov av att vara aggressiv eller krävande mot människorna …

Då skulle han inte vara i harmoni med sanningen i sig.

Maria:      Med kärlek och därför med sanning.

Självklart. Så en person som verkligen är i harmoni med de här principerna skulle kunna sitta i timmar om inte dagar, veckor eller till och med månader där kärlekslöst beteende pågår omkring honom, utan att kompromissa sina egna principer i sina personliga mellanhavanden, men utan att kräva att andra personer håller med honom.

Han skulle heller inte undvika oenigheter när han blir tillfrågad: ”Vad är din personliga åsikt?” Han skulle tala om sin personliga åsikt, och när någon blir arg på honom så skulle han inte bli arg tillbaka. Han skulle alltid vara fredlig själv även om andra personer inte är fredliga. Och om andra personer vill att han ska kompromissa för att det ska bli fredligt, så skulle han inte göra det heller; han skulle stå fast, men han skulle alltid vara fredlig.

Så en person som verkligen förstår de här principerna skulle inte gå och ta över någon annans seminarium till exempel, skulle inte gå och ta över någon typ av kurs eller workshop, skulle inte ta över vad som pågår ens i personers vardagsliv. Han skulle förstå att han har lov att ha sin egen personliga åsikt och när det väl är Guds sanning så vet han att det är sant. När han vet att det är sant så kommer han att agera i harmoni med kärlek; om han verkligen vet att det är sant så kommer han att agera i harmoni med kärlek och han kommer inte kompromissa ens när han hotas eller misshandlas eller andra saker sker, han skulle inte kompromissa kärleken när någon gör detta mot honom. Han är alltid kärleksfull i omständigheterna och situationen och om han inte är det så skulle han inse: ”Wow. Det finns fortfarande mer sanning som jag behöver acceptera.”

Maria:      Okej, ett annat exempel. Säg att jag är vegan, och säg att jag är bjuden till en familjesammankomst – vilket inte är troligt att det händer mig inom det närmaste, men hypotetiskt sett! Och jag är där och någon serverar mig något med ost i. Och någon, en släkting till mig, säger: ”Alltså ät det bara, annars kommer din mormor märka det och hon blir upprörd och vad gör det för skada om du bara äter den här saken? Bara för att vi ska få ha det lite trevligt idag, var snäll och gör det, det är kärleksfullt att göra det.”

Och det är det inte; det skulle vara att kompromissa av fredsskäl. Sanningen är i sig själv, alltid sanning. Närhelst du kompromissar bort den kan saker bara bli värre. Så genom att göra något som kompromissar sanningen, så är det du gör i det här exemplet att du skadar dig själv igen, genom att inta något du vet inte är i harmoni med kärleken. Så det är nummer ett. För det andra så skadar du faktiskt din mormor som gjorde den, eftersom du inte låter henne konfrontera orsaken till att hon gjorde något som inte var i harmoni med kärleken från första början.

Maria:      Eller hennes kärlekslösa investering i att få mig att äta den saken.

Självklart, det är den tredje saken, varför kräver hon att du ska äta det hon vill? Det är inte heller kärlek. Så det finns ett antal kärleksproblem som det här skulle tvinga ut i det öppna om du inte lät dig rubbas. Men om du kompromissar skulle inte något av de här problemen tas upp; du skulle ha kompromissat bort dig själv. Med andra ord gör du något som är kärlekslöst vilket skadar din egen kropp, din egen relation med Gud, dina egna andliga känslor om dig själv och din egen andekropp; alla skadas.

För det andra, personen som förväntar sig att du äter den kommer att skadas eftersom de ser att kompromisser är kärlek och det är det inte – kompromisser är inte kärlek; kompromisser är faktiskt väldigt kärlekslösa. Och för det tredje, personen som skapade rätten du var menad att äta och som inte är i harmoni med kärleken, skulle aldrig någonsin förstå att vad de har skapat har kärlekslösa delar i sig som de behöver se på om de någonsin vill komma till att vara i harmoni med Guds sanning om universum.

Så genom att kompromissa orsakar du i själva verket fler negativa effekter. När du står fast – så om du står fast med vänlighet – ”Nej, jag kommer inte att äta det där och jag kan inte äta det på några villkor.” Och när någon frågar dig varför så berättar du för dem varför, och när någon blir upprörd över det så låter du dem bli upprörda över det och du blir inte upprörd i gengäld. Och om någon är så upprörd att de angriper dig, så går du därifrån; och du är villig att göra allt detta; sedan har du varit fredlig mot dig själv, men också oruckbar och utan att kompromissa av fredsskäl. Och det är det Guds sanning gör; Gud kompromissar inte med Guds sanning av fredsskäl.

Om jag kan ta upp några mer globala exempel där detta har hänt i historien. Under första världskriget, resultatet var uppenbarligen som vi vet att Tysklands angrepp misslyckades och därför upprättades freden som de säger, där många kompromisser gjordes kring Guds lagar, kompromisser av kärleken och kompromisser av sanningen.

Många av dessa kompromisser påverkade som en följd det tyska folket. Det fanns mycket ilska i resten av befolkningen som tyckte att den tyska rasen skapade kriget och som en följd av det här raseriet så satte de upp många kärlekslösa och därför osanna begränsningar mot den tyska befolkningen. Självklart gav det här näring åt känslor i befolkningen av orättvisa eller bristande jämlikhet. När denna orättvisa och bristande jämlikhet växte så lade det till slut grunden för den politiska uppkomsten av någon som Hitler, vilket så småningom skapade det andra världskriget.

Det här är problemet med att kompromissa på en nationell och internationell nivå. Vad det gör är att det faktiskt skapar framtida konflikter längs vägen, eftersom en eller båda parter som i allmänhet varit inblandade i en kompromiss inte är lyckliga. Det enda sättet för två parter att bli lyckliga är att båda parter accepterar Guds sanningar om just den här frågan; det är det enda sättet som ni båda kan bli lyckliga på, i fråga om allt. Det gäller i en relation; det gäller också i en världsomspännande internationell incident.

Du ville ta upp en relation, eller …?

Maria:      Ett världsomspännande …

Ett världsomspännande exempel, japp.

Maria:      Ja, det har att göra med sanningen och Försoningskommissionen i Sydafrika. Jag är inte fullständigt medveten om …

… alla lagar …

Maria:      … alla funktioner i de rättegångarna. Men utifrån min rudimentära kunskap, så tror jag att de baserades på idén att sanningen behövde sägas. Så mycket hade hänt under apartheid-regimen …

… vilket var orättvist och kärlekslöst …

Maria:      … ja, att tanken var att människor i lokala samhällen skulle gå samman och att sanningen skulle sägas om vad som hände. Och sedan, någon slags försoning eller bestraffning eller … det skulle beslutas om detta i det forumet.

Beslutade de sig inte för att det inte skulle bli några bestraffningar?

Maria:      Jag är inte säker på om det var …

I likhet med situationen i Libanon, där de efter kriget bestämde att alla hade gjort så många dåliga saker, att alla skulle komma undan med allt! (Skrattar) Och det var kompromissen!

Maria:      Japp, efter de tjugo åren av krig så bestämde de …

Och sedan hade vi det motsatta som hände vad gäller slutet av andra världskriget där nazisterna ställdes inför rätta i Nürnberg-rättegångarna och sedan pågick det i åratal efteråt. Tjugo, trettio, fyrtio år efteråt så pågick det fortfarande.

Maria:      Ja. Så jag antar att jag pratar om den här relationen mellan sanning och fred och också när vi strävar efter sanning men vi vill inte nödvändigtvis ha Guds sanning när det gäller vad som skulle hända efter att vi talat sanning. Vad känner du kring allt det?

Tja, jag känner att det är en motsägelse att säga att vi strävar efter sanning men inte är villiga att acceptera Guds sanning, eftersom verkligheten är att de enda sanningarna i universum är Guds sanningar – de är de enda sanningarna. Allt annat är personliga åsikter, vilka kan variera sig. Guds sanningar är fasta och oruckbara, inte möjliga att variera. Så det enda som är värt att uppnå är Guds sanning i vilken fråga som helst. Vi gör det här automatiskt när det kommer till många fysiska saker, som jag påpekade.

Så när det gäller sanningen om hur en fysisk lag fungerar, så vill vi finna den. Vi vill veta hur gravitationen fungerar; vi vill veta hur aerodynamiken fungerar. Vi tillbringar år med att forska i hur sådana saker fungerar, men när det gäller frågor eller lagar som rör kärleken och lagar som rör hur människosjälen fungerar, så ignorerar vi nästan dem alla. Och det här är vårt problem – vi kan inte förvänta oss att fortsätta ignorera sanningar och därför få positiva resultat efteråt. Närhelst vi ignorerar Guds sanningar så kommer det alltid bli negativa följder.

Många på Jorden har idéer om kompromisser, de tror att det fungerar att kompromissa. Det har funnits experiment i kompromisser precis som det har funnits experiment i att inte kompromissa, och i grund och botten har inga av experimenten fungerat. Huvudorsaken är att ingen av dem är sann. Inga av experimenten som har utförts i de här avseendena är sanna. När det inte kompromissades så togs inte ångern med i beräkningen; det fanns ingen önskan om att nå fram till ångern, vilka alla är delar av sanningarna i Guds lagar. Och därför finns där en ignorans av den emotionella sanningen i Guds lagar; med andra ord är vi fokuserade på att upptäcka de fysiska, men vi är inte fokuserade på att upptäcka de andliga och känslomässiga.

Om vi var fokuserade på de andliga och känslomässiga sanningarna i Guds lagar och tillämpade dem i de här situationerna, så skulle varenda en av dem nu ha löst sig fullständigt; varenda en av dem. Det är kompromissandet med Guds sanningar avseende just dessa händelser som orsakar ytterligare trauma och smärta i alla inblandade människor. Det är det här vi behöver förstå – närhelst vi kompromissar bort Guds sanningar så skapar vi inte fred, vi skapar ett fiktivt tillstånd där de inblandade personernas känslor kring dessa händelser aldrig frigörs och därför förblir de som ett öppet, varigt sår som till slut visar sig någon gång i framtiden. Och vi ser det här hända över hela världen, i själva nationerna, i religiösa organisationer och i personliga relationer. Vi ser samma princip hända på alla ledder.

I personliga relationer finns det en vanlig syn om att om jag kompromissar bort min personliga åsikt för att få lite lugn och ro så kommer vårt äktenskap att hålla längre. Men det gör det inte, allt som händer är att jag vet att jag har gjort en kompromiss, och det är jag upprörd över. Du vet att jag egentligen inte alls delar din åsikt, jag har bara gjort en kompromiss som inte är verklig, och du är upprörd över det. Och i slutänden, någon gång i framtiden, så kommer allt brista på något annat vis.

Om vi båda hade målet att följa Guds sanning och därför följer Guds kärlek vad gäller det här området, så kommer båda av oss behöva kompromissa, men vi kompromissar inte bort Guds sanning, vi arbetar oss från vår osanning till Guds sanning. Med andra ord kommer vi till den punkt där vi bestämmer oss för att vi enbart ska hedra Guds sanning och vi kommer inse att vi båda måste förändras för att kunna godta den sanningen. Nu har vi en verklig möjlighet att få frid i relationen, i en nation, i religioner och i hela världen, internationellt, när vi alla är villiga att acceptera vad som är den faktiska sanningen. Vi har alla accepterat den faktiska sanningen om gravitationen, vi har alla accepterat den faktiska sanningen om aerodynamik, det är på tiden att vi alla börjar acceptera den faktiska sanningen om kärlek, men olyckligtvis har vi ett väldigt motstånd mot detta.

Maria:      Så kanske för att runda av så läser jag några av de anteckningar du har skrivit här om vad det skulle innebära om jag personligen hade den här sanningen, denna själsbaserade förståelse av den här sanningen. Så ”Jag skulle vägra att kompromissa bort Guds sanning i mitt vardagsliv, inte ens för att uppnå fred eller göra det som anses lämpligt”, vilket du har tagit upp. ”Inte ens om jag verkar behöva ”förlora” något så kompromissar jag aldrig bort sanningen, den personliga eller Guds”.

Och det här är en viktig punkt. Många inser att när de förblir oruckbara så finns det vanligen en potential att andra människor ska angripa dem. Så detta är något vi ofta möter. Media angriper oss när vi är oruckbara i en viss fråga, andra personer angriper oss när vi är oruckbara i en viss fråga, och majoriteten av människor på planeten har lärt sig att under de omständigheterna så kommer de alltid förlora något. Så vad de gör är att de försöker undvika att förlora det genom att kompromissa, men i slutänden så kommer det alltid att bli värre för dem och i synnerhet värre för deras själ, men också värre för varenda person runtomkring dem om de gör det.

Så det är mycket viktigt att inte kompromissa i de här sakerna. Det blir värre för personerna omkring dem eftersom personerna omkring dem inte får se vad problemet är; allt de gör i slutänden är att tro att de har rätt när de inte har rätt; och det är ett stort problem som vi står inför i världen. Om vi står upp för sanningen och förblir fredliga när vi gör det, så får de som är i ett fel inte se felet därigenom.

Maria:      Ja, och jag antar att jag tänker på ett mycket personligt exempel igen. Och jag har nämnt – jag skojade om min familj tidigare – men jag antar att när du och jag gick in i en relation, när vår relation började, så protesterade min familj en hel del, och de blev ganska aggressiva och förolämpade oss båda – verbalt och emotionellt och försökte manipulera mig. Så jag kom till en punkt så småningom där jag kände att jag inte kunde kompromissa bort sanningen – att deras beteende i själva verket var kärlekslöst och orättvist mot oss båda. Och jag förstår vad du säger – förväntningen från min familj var att jag borde kompromissa och ha överseende med vad som hänt i det förflutna och gå vidare – och jag kan se nu att om jag hade gjort det, så skulle jag ha tillåtit dem att känna att det som hade hänt var okej för mig. Jag insåg att om jag inte tänkte kompromissa så skulle jag ”förlora” dem från mitt liv, men i själva verket så kände jag redan att jag hade förlorat dem, eftersom den kärleken redan hade valts bort.

Och det är det som är grejen – ofta har det vi försöker rädda när vi kompromissar redan förlorats, och kompromissen hjälper inte upp saken alls.

Maria:     Nej, det förlänger bara smärtan, eller hur?

Tja, det är ett sätt att undvika smärta, eftersom vi inte inser fullt ut eller erkänner fullt ut vad vi har förlorat. Genom att kompromissa så skulle en slags tillstymmelse till relation ha upprätthållits, men du skulle alltid känna att det inte längre var kärleksfullt. Så du skulle fortfarande ha förlorat den och det enda du skulle ha undvikit skulle ha varit din egen smärta över att erkänna förlusten. Så det här är ett problem med kompromisser – de får oss att tro att saker är bättre när de fortfarande är desamma som de alltid har varit, och det är inte ett bra sätt att få mer och mer sanning från Gud – att bli kvar där de alltid är likadana. Vi behöver få saker att bli bättre.

Maria:      Okej, vi fortsätter med listan. Så när jag har en själsbaserad förståelse av detta, ”Jag är inte rädd för att ge upp mina beroenden och bekvämligheter så att jag kan komma närmare Gud”.

Exakt, så ganska ofta vill vi att Gud ska kompromissa vad gäller Guds sanning. Så den andra sidan av detta är att Guds sanning aldrig kompromissar, ens för fredens skull. Vad vi vill ska hända är, ”Gud, du får kompromissa för jag vill inte ge upp mina beroenden; du får kompromissa, jag vill inte ge upp min sorg; du får kompromissa, jag vill inte ge upp min rädsla; du får kompromissa, jag vill vara arg när jag kan bli arg.” Och vi vill att Gud kompromissar på alla dessa områden.

Om vi verkligen hade en själsbaserad förståelse av just den här kvaliteten av Guds sanning så skulle vi säga: ”Jag inser att jag inte kan be Gud kompromissa i någon av de här frågorna. Om jag vill komma närmare Gud så är det jag som måste göra något åt mitt beroende, min rädsla, min ilska och min sorg. Det är jag som måste välja att känna allt detta.” Så du skulle inte undvika alla känslor så mycket och du skulle inte befinna dig i ett enormt raseri mot Gud och säga upproriskt: ”Hur vågar du låta mig gå igenom allt det här?” eftersom du inser att allt händer av kärlek till dig som Gud ber dig gå igenom det här. Han tvingar dig inte ens – Han ber dig at gå igenom det men han säger till dig: ”Jag kan inte ha en närmare relation med dig om du inte gör det”, och de flesta på Jorden gillar inte det. De vill ha en närmare relation med Gud; de vill ha alla fördelar med en relation med Gud utan att behöva göra sig av med de saker som inte är i harmoni med sanningen i deras relation med Gud.

Så om vi verkligen kände den här kvaliteten av Guds sanning i vår själ – att Guds sanning inte kommer göra någon kompromiss, ens för fredens skull – då skulle vi inte förvänta oss att Gud ger oss Guds kärlek, medan vi medvetet gör en rad saker som inte är i harmoni med kärlek och sanning. Vi skulle inte förvänta oss att Gud gör det, vi skulle inse detta, och vi skulle inte ens känna raseri mot Gud över det hela eftersom vi skulle förstå: ”Ja, Gud vill bara att jag ska gå igenom verkliga förändringar, inte förändringar som bara är min inbillning eller är konstgjorda i mitt intellekt, utan verkliga själsbaserade förändringar, det är vad Gud vill att jag gör.” Så jag skulle inte klaga till Gud om det.

Maria:      Okej. Jag vägrar att uppfylla andra människors beroenden, för att uppnå fred eller personliga fördelar.

Många gånger när vi uppfyller andra människors beroenden så är det för att få personliga fördelar. Med andra ord ger vi dem något för att få något från dem. I verkligheten så är vi många gånger beredda att ge dem vad deras beroenden vill ha för att få vad våra beroenden vill ha, och det är det som skapar medberoende.Men det är också vad som skapar mycket av det dåliga på planeten; det här utbytandet av beroendebeteenden.

Om vi verkligen förstod den här kvaliteten hos Guds sanning och vi hade en del sanning i våra hjärtan, så skulle det vi istället gör vara att: ”Okej, även om jag personligen ”vinner” något på det här – och det är inte någon verklig vinst eftersom det inte är på riktigt, men det verkar vara en vinst – så behöver jag säga till mig själv, ”Okej, det här är inte något Gud skulle göra, så det är inte någon verklig vinst, och det skadar också mig själv och den andra personen. Och vi behöver se det på det viset; och om vi förstod den här principen som finns i Guds sanning, så skulle vi se kompromissandet av sanningen som en skadlig sak, inte som något som stödjer vårt liv, utan snarare som något som bryter ned det, så skulle vi se det.

Maria:      Okej. “Jag vägrar att snygga till sanningen för att göra sanningen mer godtagbar för andra.”

Ja, det här handlar om att göra sanningen mer smaklig, kallar jag det, eller att göra den behagligare att höra, eller att uttrycka den så att fler ska vilja lyssna på den. Verkligheten är att osminkad sanning, som Gud presenterar den, är det enda sättet att presentera den på. Det är därför Gud är oruckbar i hur Gud presenterar sanningen till och med – Gud är oruckbar eftersom Gud vet att varje gång du försöker pynta upp den, varje gång du försöker få den att låta trevlig, varje gång du försöker göra den lättsmält, så slutar det med en katastrof längre fram.

Maria:     Så det är att kompromissa med sanningen.

Det är alltid att kompromissa med sanningen, och det slutar alltid med en katastrof. Faktum är att Guds lagar försöker korrigera dig när du gör något sådant, det är det som är sorgligt. Varje gång vi tror att vi pyntar upp den, så säger Guds lagar: ”Sluta pynta upp den.” Och vi säger: ”Jag vill pynta upp den, eftersom …” och det där ”eftersom” är alltid för att vi har något som vi vill ha i gengäld för pyntandet. Vi vill ha ett resultat, vi vill att människor ska ändra sig eller det finns alltid något vi vill ha.

Det vackra med att inte kompromissa är att vi då också inom oss behöver ta itu med alla saker vi vill ha genom att kompromissa. Vi måste känna att vi inte har dem eller inte fick dem och vi måste känna kring det, om vi verkligen befinner oss på själsnivån så skulle vi känna igenom det. Det här är toppen eftersom det frigör saker inom oss om vi vill göra det, och därför är det en kraftfull sak att inte tillåta kompromissen, även om du desperat vill göra det, och att sedan känna igenom resultaten av bristen på kompromiss inuti dig själv. Känn angreppet, känn skymfandet, känn alla de saker du undviker – de är saker du undviker. Eller känn igen om det faktum att du inte fick det du ville ha, känn det faktum att inget hände på det sätt du önskade. Känn de sakerna.

Maria:      Och i slutänden tänker jag att när du tar emot den här själsbaserade förståelsen av den här sanningen, så känner du att sanningen inte kan göras mer smaklig eller intressant eller tilltalande.

Självklart, hur kan Guds sanning bli mer tilltalande än vad Gud redan har gjort den? Genom att pynta upp den så säger du i princip till Gud: ”Du vet, du gjorde inte det här tillräckligt bra. Jag är bättre än du, jag kan göra det bättre.” Det är vad du egentligen säger och arrogansen i det förhållningssättet är så extrem att det inte är att undra på att det finns lagar som korrigerar den. (Skratt)

Maria:      Okej. Nästa punkt vi har är när vi har en själsbaserad förståelse av det faktum att Guds sanning inte kompromissar. ”Att jag agerar i harmoni med Guds sanning i alla lägen, till och med när jag är rädd eller skräckslagen.”

Ja, huvudskälet till att vi kompromissar i något läge är på grund av rädsla eller för att vi är skräckslagna; vi är rädda att något ska hända som vi inte vill ska hända. Rädsla är något som motsätter sig kärlek och sanning. När en person är rädd så avvisar de alltid sanningen och kärleken kan heller inte bli perfekt så länge rädslan finns där.

Så närhelst vi agerar i en kompromiss så agerar vi utifrån våra rädslor, och närhelst vi agerar utifrån våra rädslor så förstår vi inte att vi i själva verket förhindrar vår personliga tillväxt i sanning och kärlek, genom att agera utifrån våra rädslor. Istället så behöver vi välja att känna våra rädslor, att släppa ut dem. Uppleva dem och släppa ifrån oss dem. Sedan har vi förmågan att absorbera mer sanning och även göra vår kärlek perfekt. Så att kompromissa för att stödja rädslan eller undvika rädslan är en mycket, mycket farlig väg.

Maria:     Och det är en falsk fred som vi uppnår genom att göra det.

Oftast så uppnår vi inte ens fred genom det hela, det vi uppnår är förtryck. Om du ser på nästan alla samhällen som är engagerade i den här rädslobaserade processen, så slutar de upp med mer förtryck, mer skada – mer angrepp, inte mindre – och det är bara samhällen som står upp i sanning, med sanning som är i harmoni med Guds kärlek, som verkligen leder till färre av de sakerna. Det här är något vi inte har lärt oss ännu – de flesta personer på planeten har inte lärt det ännu – de tror fortfarande att de kan kompromissa av rädsloskäl, och faktiskt få ett bra resultat. Alla Guds lagar säger i själva verket: ”Nej, nej, nej, nej, nej-nej, du kommer få ett dåligt resultat av detta, eftersom du hedrar rädslan.”

Ser du på många av de saker som händer runtomkring på Jorden idag, så beror de på att vi hedrar rädslan så mycket att vi inte kan älska mer, vi kan inte tala i harmoni med sanningen längre. Vi hedrar rädslan så mycket att verkligheten inte kan exponeras och därför så slutar de flesta av oss upp med mycket smärta och lidande.

Maria:      Okej, den här nästa är intressant. ”Jag försöker inte alltid nå en gemensam intellektuell mötesplats mellan mig och människor som är rasande eller hatiska.”

Ja, det här är en mycket viktig sak att förstå om att kompromissa: personer som är rasande eller hatiska eller ilskna angriper dig – de är inte fredliga. De behöver få sitt raseri och sitt hat exponerat som något kärlekslöst inom sig. Om du kompromissar när de är rasande eller hatiska, så stödjer du deras raseri och hat, du stödjer deras förmåga att kontrollera dig genom att göra vad de vill när de är rasande eller hatiska. Att göra en sådan sak innebär att du inte bara kompromissar bort dig själv och Guds sanning, utan du hjälper dem i själva verket att bli en ännu värre person än de redan är. Så nu är du till och med delvis ansvarig för att hjälpa och bistå dem i deras rasande eller ilskna beteende; och detta är väldigt långt ifrån att vara i harmoni med kärleken, och därför inte i harmoni med Guds sanning.

Maria:      Och så i grund och botten säger du att varje gång vi ens försöker resonera och samtala och få en riktigt rasande eller arg person att se det från vårt håll, så kompromissar vi i själva verket. Är det så du menar?

Nej, jag säger att om du måste kompromissa för att minska på deras raseri, så är du inte i harmoni med Guds sanning. Om du är villig att bara sitta där och prata med dem, prata dem igenom deras raseri, och så småningom tar de sitt förnuft till fånga och lugnar ner sig, då är det en annan sak, men du skulle inte pynta upp eller kompromissa bort Guds sanning för att göra det.

Maria:      Javisst, javisst. Okej, nästa: “Jag älskar alla människor så mycket att jag säger sanningen, till och med om det betyder att jag förlorar deras vänskap eller gillande.”

Ja, och det här är en mycket viktig aspekt att förstå om den här delen av Guds sanning. Skälet till att Guds sanning inte kompromissar är för att Guds sanning älskar. Det jag menar med det är att Gud vet att när vi upptäcker mer av Guds sanning – kom ihåg att Guds sanning är universell sanning, det är den absoluta sanningen i universum – så kommer vi få en lyckligare tillvaro, vi kommer att få mer glädje, vi kommer att få mer tillfredsställelse i livet, vi kommer att växa mer. Därför så finns det bara positiva följder av att känna till mer sanning. Guds sanning vet det, och då är detta ett skäl till att den inte kompromissar, eftersom den vet att om den kompromissar så kompromissar den bort alla de här sakerna, den kompromissar bort glädje, frid – verklig fridfullhet pratar jag om, inte någon falsk sådan – och den kompromissar bort personen. Allting kompromissas bort genom att sanningen kompromissas bort – deras förmåga att växa, deras förmåga att förändras, deras förmåga att bli mer kärleksfulla kompromissas alla bort. Om vi förstod det skulle vi faktiskt se att det är en kärlekshandling att säga sanningen; vi skulle inte se det som något vi undviker, vi skulle se det som något vi alltid behöver göra.

Maria:      Toppen. Okej, en sista: “Jag känner aldrig att något som hör till sanning eller kärlek är för svårt eller tar för lång tid.”

Ja, exakt, det jag ser många människor göra är att säga nästan att: “Jag har inte tid just nu att vara kärleksfull; jag måste bara få den här saken gjord och överstökad.” De förstår inte där att varje gång de kompromissar … och att kompromissa går emot processen med Guds sanning, det går emot en av kvaliteterna hos Guds sanning. Varje gång vi kompromissar säger vi i princip att det kommer att ta längre tid; eftersom alla Guds lagar är konstruerade för att det ska gå en så rak väg som möjligt, vara så ekonomiskt som möjligt, få allt att hända så snabbt som möjligt. Och varje gång jag kompromissar så kompromissar jag bort Guds lagars förmåga att göra det.

Så i grund och botten så kommer jag att göra att allting tar längre tid, jag kommer att göra allting värre. Jag kommer behöva tillbringa mer tid snarare än mindre på en viss sak. Så jag ser många tro att de kompromissar för att det ska bli bekvämare och gå fortare, och i slutänden får de tillbringa fem gånger, tio gånger, femton gånger mer tid än vad de skulle ha behövt tillbringa med det hela om de hade levt i harmoni med sanningen.

Maria:      Ja, det är härligt. Det finns underbara saker i den kvaliteten, eller hur?

Så den här kvaliteten, nummer fyra, känner jag är en ganska viktig kvalitet, att förstå att Guds sanning, när du väl vet den, så kompromissar den aldrig. Förstå att det är väldigt, väldigt annorlunda jämfört med personlig sanning. Enligt min åsikt, så behöver jag alltid kompromissa med min egen personliga sanning, hela tiden. I mitt personliga liv kompromissar jag alltid eftersom jag vet att det finns saker som jag inte känner till och i de saker jag inte känner till, så behöver jag vara villig att kompromissa väldigt snabbt, om jag ska ta emot Guds sanning, eftersom det är Guds sanning som är det som inte kommer kompromissa. Såvida jag inte är villig att förändras och utvecklas och därför kompromissa bort min egen sanning, så kommer jag aldrig växa närmare Guds. Så förstå att den här kvaliteten handlar om Guds sanning, inte om din egen.

Maria:     Ja, definitivt.

Och faktum är att alla dessa kvaliteter handlar om Guds sanning, inte nödvändigtvis din egen. Det är bara när du för din sanning i harmoni med Guds sanning som du då inte kommer kompromissa bort dig själv i just den sanningen.

Maria:      Och faktum är att hela det här samtalet som vi har idag, den här frågeserien, ger oss massor av ledtrådar om ifall vår personliga sanning är i närheten av Guds sanning.

Exakt.

Maria:      Och så om vi märker att det vi tror är att vara sann inte stämmer överens med de här kvaliteterna, så vet vi redan att: “Hallå där, jag kanske behöver kompromissa.”

Vi är långt, långt ifrån Guds sanning. Så här långt har vi tagit upp de här fyra kvaliteterna. Vi har gått igenom den första kvaliteten, vilken är att Guds sanning är oändlig. Så varje gång vi tror att sanningen är ändlig …

Maria:     “Jag vet allt om det här.”

”Jag vet allt om något”; nej, det gör du inte, helt enkelt. Bara Gud vet allt om allt. Vi kommer att få veta mer om alla områden och det finns vissa saker som blir solida, absolut, men om vi tror att den inte är oändlig, så har vi ingen aning om vad Guds sanning verkligen är. Om vi tror att den kommer att ändra sig, om vi tror att vi kan flytta runt på den, knuffa den hit och dit, manipulera den – inte sant. Om vi tror att vi kan göra det utan att vara i harmoni med kärlek – inte sant. Om vi tror att vi kan kompromissa – inte sant. Och om det är det här vi gör, kompromissar, inte är i harmoni med kärleken, försöker manipulera eller flytta runt på saker, förhandla med Gud, eller vi tror att allt är ändligt, så vet vi att vi är långt ifrån där Guds sanning befinner sig vad gäller dess kvaliteter. Vår sanning och Guds sanning är som natt och dag – natt , vår sanning; dag, Guds sanning – och det är det vackra med sanningen, att den exponerar allting, Guds sanning exponerar allting. Vår sanning gör inte det; vår sanning vill att vi ska förbli stagnerade, hålla oss kvar där vi är, inte förändras. Det är en del av de här kvaliteterna.

Så här långt har vi tagit upp fyra, vi ska försöka samtala om tre till i den här sessionen, men vi behöver förstå redan nu att om vi bara använde de här fyra kvaliteterna, och analyserar vårt personliga liv och våra personliga föreställningar om livet utifrån de här fyra kvaliteterna – så kan vi se att vi kan kasta ut hälften av det vi tror på! (Skratt) Om vi vore ödmjuka så skulle vi kasta ut alltihop, men ofta är vi inte ödmjuka så vi håller fast vid det. Men om vi verkligen är ödmjuka, vad gäller just de här kvaliteterna, så skulle vi automatiskt kasta ut hälften av allt vi tror på. Och vi har bara kommit till kvalitet nummer fyra – vi har inte gått igenom de andra; de andra tio som vi fortfarande har kvar att gå igenom. Och jag känner att det är viktigt för människor att se det här, att mycket av att acceptera dessa saker handlar om ödmjukhet, och det är ett annat samtal i sig.