FAQ – Kvalitet 8: Vad menar du när du säger: “Guds sanning leder till en existens utan rädsla”?

(Videoklippet från sessionen finner du inbäddat direkt nedanför den svenska översättningen)

Svar:

Ja, eftersom gudomlig sanning är Guds sanning, så exponerar den uppenbarligen allting som är falskt i universum. Allt som är falskt skapar rädsla, så varje gång vi tror på något som är falskt så slutar det i själva verket med att vi har rädsla som rör just den saken. Det gäller vare sig saken är materiell till sin natur, så att det är en falsk uppfattning om själva universum; eller om den är andlig till sin natur, med andra ord en falsk föreställning om vår andliga existens; eller om den är emotionell till sin natur, med andra ord en falsk föreställning om våra känslor.

Så alla dessa falska föreställningar skapar rädsla och Guds sanning exponerar rädsla; med andra ord minskar den rädslan. Faktum är att när vi väl förstår alla Guds sanningar inom alla områden, så har vi ingen rädsla kvar alls kring just det ämnet. Dessutom, när vi blir eniga med Gud så har vi gjort oss av med rädslan. När vi har gjort oss av med rädslan så är vi öppna för att acceptera nya sanningar utan att rädslan är det primära inflytandet på vårt accepterande av ny sanning. Med andra ord förhindrar vi inte längre absorptionen av sanning om universum från att komma in i oss.

När vi är rädda försöker vi alltid förhindra eller motstå absorptionen av sanning, och när vi inte har någon rädsla alls längre, så förhindrar vi inte längre absorptionen av ny sanning, vi är inte längre rädda för förändring, vi är inte längre rädda för att behöva acceptera en ny föreställning som står i motsats till vår gamla föreställning. Så vi håller inte längre fast i rädslobaserade föreställningar, utan vi, eftersom Guds sanning leder till en existens utan rädsla, förhindrar inte heller längre absorptionen av nya sanningar genom vår rädsla.

Så det är en av de primära effekterna av Guds sanning och det är en av kvaliteterna hos Guds sanning. Så om vi tittade på hur det skulle se ut när det gäller handlingar i allmänhet, så skulle vi se att om vi verkligen förstod något så som Gud förstår det, så skulle vi inte längre ha någon rädsla i samband med det ämnet; vi skulle bara ha sanningen om ämnet och därför skulle vi veta allt vi behöver veta om det.

Så om vi ger ett exempel; när mänskligheten först kom på tankarna om att flyga så fanns det många rädslor som var förknippade med att flyga. Vi kunde falla från en hög höjd och därmed dö, och det fanns inga uppenbara sätt att skydda sig i fallet. Så därför verkade det inte finnas något skydd mot fallet. Och eftersom vi hade alla dessa rädslor som var förknippade med detta, så var vi också väldigt motvilliga att upptäcka nya fakta om att flyga.

När mänskligheten väl började komma över dessa rädslor, eller då vi hade några få modiga personer på planeten som var villiga att hitta nya sanningar – till och med trots att de hade samma rädsla – så upptäckte vi så småningom lagarna kring att flyga, vilka nu kallas de aerodynamiska lagarna, eller lagar som kontrollerar förmågan för något som är tyngre än luften att flyga. När de lagarna väl hade upptäckts blev det mindre rädsla, och när de lagarna väl hade börjat användas på ett sätt som vi visste att de skulle fungera på ett visst sätt, då fanns det väldigt lite till ingen rädsla alls.

Så om vi ser på vad vi gör nu, majoriteten av oss, i synnerhet i väst, så flyger vi utomlands eller inom våra länder hela tiden utan att fundera mer på det än vad vi gör när vi kliver på en buss – det är bara en buss som flyger. Vi är inte oroliga över att falla ner mot jorden, väldigt lite bekymmer över att det skulle hända eftersom vi har ett stort förtroende för lagen. Och vi gör rätt i att ha ett stort förtroende för lagen, eftersom så länge vi använder oss av lagen på ett perfekt vis så kommer vi att vara fullständigt trygga.

Så det här är ett exempel på hur Guds sanning leder till en existens med mindre rädslor. Så när vi först påbörjade upptäckten av att flyga så fanns det mycket rädsla som vi förknippade med detta, och bara några få modiga personer ville testa det hela. Nu när vi känner till de flesta av lagarna som är involverade i flygandet, med transport av objekt genom luften vilka själva är tyngre än luft, så använder vi oss av lagarna nästan dagligen utan någon rädsla alls. Det är ett exempel på hur Guds sanning leder till en existens med mindre rädsla; det är ett fysiskt exempel.

Om vi ser på ett exempel som rör vår andliga existens, så om det finns en andlig lära som leder till mer rädsla inombords så innebär det att det inte kan vara Guds sanning, eftersom Guds sanning skulle leda till en existens med mindre rädsla ur ett andligt perspektiv. Så vi behöver förstå att allt som vi tror på andligen som verkar skapa mer rädsla eller spela på den rädsla som vi redan känner, uppenbarligen inte är i harmoni med kärleken heller, vilket vi redan pratat om, då kan vi ju inte längre godta detta som en potentiellt gudomlig sanning – det kan vara människors idéer om vad som i själva verket sker, men det skulle inte vara en potentiellt gudomlig sanning medan det finns så mycket rädsla förknippad med den.

Maria:      Jag tycker det är en väldigt intressant poäng eftersom samhället i stort ofta förknippar Gud med rädsla; vi har till och med frasen “Gudsfruktan” – jag är en gudfruktig person.

“Jag är en gudfruktig person”, precis.

Maria:     Och det du egentligen säger är att det bara är falskhet som skapar rädsla.

Precis.

Maria:                    Så om någonting i våra andliga liv kontrollerar oss genom rädsla, då vi kan i princip säga: “Det här är inte en sanning”.

Precis. Så hela konceptet att vi skulle frukta Gud är inte en sanning. Gud vill inte att vi ska frukta Gud – Gud vill kunna ha en kärleksbaserad relation och rädsla och kärlek är nästan som motsatser; de kan inte finnas på samma plats i samma stund. När vi är rädda för något kan vi definitivt inte älska det, så om vi är rädda för Gud så kan vi definitivt inte älska Gud och skulle definitivt också blockera mottagandet av Guds kärlek in i vår egen själ dessutom, som en följd av vår rädsla för Gud.

Dessutom är rädslan inte baserad på sanning, så Guds kärlek kan inte flöda in i oss medan vi har en osanning i oss eller en tro som inte är sann i oss om Gud. För att kärleken ska flöda måste vi frigöra oss från den rädslobaserade positionen, genom att uppleva den och släppa den ifrån oss, så att vi kommer till den sanningsbaserade positionen, vilken är att det inte finns någon rädsla i kärlek och därför finns det ingen rädsla för Gud därigenom. Så en lära som får oss att tro att vi borde frukta Gud är redan där inte i harmoni med verkligheten i Guds natur.

Dessutom kan vi se att det finns många falska läror andligt sett på planeten ur ett religiöst perspektiv, som inte alls är i harmoni med Guds sanning, om vi enbart undersökte dem utifrån perspektivet med rädsla. Så hela doktrinen inom kristendomen och andra religiösa trosföreställningar som lär ut om helvetets eldar och plågor, även om det låter bra, eller det låter som att de onda kommer att bestraffas på ett visst vis, och det kan låta bra för någon som tycker att de är rättfärdiga, så är verkligheten den att det är en rädslobaserad uppfattning av universum, och därför kan det inte vara verkligheten i universum. Det måste vara förknippat med en falsk föreställning, eftersom Guds sanning leder till en existens utan rädsla. När vi väl vet sanningen om hela den andliga existensen, så skulle vi inte oroa oss över en helveteseld där vi skulle plågas i evigheters evighet, utan någon befrielse.

Det samma gäller tron på att det finns någon slags ondskefull supervarelse i universum, en Satan, djävulen om du vill kalla den det. Det är återigen en väldigt rädslobaserad föreställning, och alla som formas i den tron formas ofta i rädslan som den tron är upphov till. Därigenom är det inte i harmoni med Guds sanning; det är en rädslobaserad tro och därför kan det inte vara sanningen. Det här är en av kvaliteterna hos gudomliga sanningar – det kan inte vara Guds sanning om det är en rädslobaserad tro.

Så bara den här enda aspekten där vi ser något som en rädslobaserad tro kan hjälpa till att undanröja mängder av falska doktriner till en början. Den kan hjälpa oss att undanröja mängder av falska koncept om Gud, den kan också låta oss undanröja mängder av falska koncept om oss själva, vår framtida existens, vårt framtida liv och även om vår fysiska existens. Så vad det gäller hur vi ser på den materiella världen, hjälper den oss att undanröja mängder av falska koncept om den materiella världen.

Så vi är inte längre rädda för spindlar när vi är i harmoni med Guds sanning, vi är inte längre rädda för ormar när vi är i harmoni med Guds sanning. Det finns alla möjliga fysiska saker som vi inte längre är rädda för, eftersom vi nu har en korrekt förståelse för alla de sakerna. Vi förstår hur det fysiska universumet interagerar med oss när vi är i harmoni med Guds sanning, när vi vet Guds sanning om saken. Så allt detta är fördelar som finns i att förstå bara den här kvaliteten hos Guds sanning, att Guds sanning leder till en existens utan rädsla.

Maria:      När du började prata om den här kvaliteten sade du att Guds sanning ofta avslöjar rädsla, men sedan pratar du också om det faktum att när vi tar in den helt så har vi inte någon. Vi talade också om det faktum att om en tro kontrollerar oss genom rädsla så kan det inte vara sanning. Så kan du kanske bara beskriva lite grand om skillnaden mellan att avslöja en rädsla eller att en rädsla kontrollerar oss, för jag vet att för en del personer så kan de höra vissa element av Guds sanning, och det kan i början föra upp en del rädsla för dem. Så hur skiljer det sig åt från till exempel tron på reinkarnation och karma, eller något som gör att jag känner mig rädd för, du vet: ”Jag måste se upp med vad jag gör för annars kommer jag bli en insekt i nästa liv”, den sortens saker. (Skrattar)

Japp. Så om vi ser på vad Guds sanning gör och vi ser på vad rädsla gör, kanske behöver vi då här definiera vad rädsla gör. Rädslor är falska föreställningar som ter sig verkliga för oss, de ser verkliga ut, men de är inte verkliga ur Guds perspektiv. Men de ser verkliga ut för oss, individuellt eller kollektivt på grund av vår personliga upplevelse. Så vi har assimilerat dem som en känsla, vi har en känsla av rädsla som hör till just den saken. Många gånger undertrycker vi den rädslan, vi förnekar att den finns, vi säger rentav till oss själva att det är normalt att ha den rädslan.

Maria:     Den är rättfärdigad.

Och vi rättfärdigar den; vi minimerar den och så vidare eftersom vi tror att det är normalt att ha rädsla.

Genomsnittspersonen i Australien – där de tio giftigaste ormarna i världen finns – är rädd för ormar, och de känner sig rättfärdigade i den positionen eftersom vi har ormar här som kan döda dig på två minuter om de biter dig. Det är den rädslobaserade positionen; det är däremot inte nödvändigtvis en sanning. När Guds sanning väl kommer in i oss om just det ämnet så börjar vi förstå relationen med ormen och dess reaktion på det mänskliga tillståndet. Därför skulle vi inte längre vara rädda. Vi skulle till och med förstå reaktionen på det så kallade toxinet eller giftet på det mänskliga tillståndet, så om vi någonsin blev bitna, så skulle vi förstå reaktionen på toxinet eller giftet på det mänskliga tillståndet och vi kan i själva verket komma till den punkt där den sortens saker inte längre skadar oss, när vi väl har arbetat oss igenom våra rädslor om vissa saker.

När vi väl förstår all den här informationen så begränsas vi inte längre av vår rädsla för ormar. Så det är ur ett rent fysiskt perspektiv. Vi kommer att gå överallt där vi vill barfota, vad vi än vill göra och vi oroar oss inte för att någon typ av orm ska slingra sig fram från buskarna och bita oss så att vi dör två minuter senare eller något i den stilen, eftersom vi inte längre är begränsade av rädslan i sig.

Rädslan i sig är det som skapar den faktiska händelsen i många fall, och det är i själva verket en lag. Rädsla måste skapa händelser för att utlösa sig själv, för att orsaka frigörandet av rädsla inom oss. Så när vi väl förstår just den lagen ur ett fysiskt perspektiv, så skulle vi inte längre ur ett emotionellt kännande perspektiv. Så detta måste vara en emotionell process – den kan inte vara fysisk; ur ett emotionellt perspektiv skulle vi inte längre vara rädda för ormar. Om en orm plötsligt slingrade sig över oss så skulle vi inte hoppa upp och skrika och göra alla de saker vi kanske skulle gjort i normala fall, eller vad som ofta händer här i Australien är att mannen springer ut med en spade eller yxa eller något och försöker hugga huvudet av den eller något för att skydda sin familj eller så. (Ler)

Den sortens händelser skulle inte hända mer när vi väl fullständigt förstår Guds sanning i saken. Gud blir inte rädd för någon av Guds skapelser, och om vi är eniga med Gud och eniga med Gud i sanning så skulle inte vi heller längre vara rädda för någon av Guds skapelser. Så det är så det påverkar oss i ett fysiskt perspektiv.

Ur ett emotionellt perspektiv så bör det också påverka oss; rädsla är “falska känslor som ter sig verkliga” (rädsla på eng. = fear; false emotions appearing real, övers. anm.); med andra ord saker som vi känner att vi bör känna som egenligen inte har någon koppling till verkligheten.

Så till exempel så är de flesta på jorden rädda för att dö. Varenda en av oss står inför döden någon gång i vår framtid, det är en normal händelse i människans liv. Om vi visste hela sanningen om döden, så skulle inte någon av oss vara rädd för att dö, vi skulle inte känna känslan av rädsla kring att dö. Men eftersom vi inte känner till alla Guds sanningar i saken, så blir vi rädda för döden, vi blir rädda för att dö.

Maria:     Och den kontrollerar vårt jag den här rädslan …

Och den kontrollerar våra val, beslut och många andra saker i vårt liv. Faktum är att det är en utlösare för krig, till och med – det faktum att en grupp människor är rädda för att dö är en utlösare för många krig. Attacken och även försvaret av landet utlöses till exempel ofta av rädslan för döden och vad som kommer att hända när vi dör. Känslan av att förlora livet och känslan av att förlora det vi vill glädjas åt.

Om vi var fullständigt i harmoni med Guds sanning, och Guds sanning uppmuntrar en existens utan rädslor, så skulle vi inte vara rädda för att dö, eftersom vi skulle veta hela sanningen om att dö. Det är inte så att vi försöker att inte längre vara rädda för att dö, det är för att vi vet sanningen om döden som vi inte längre är rädda. Vi vet det inte bara i våra tankar som många människor hävdar att de gör, men de är fortfarande väldigt rädda; du vet det i dina känslor, du vet det emotionellt, så du vet det i ditt hjärta. Det är därför du inte längre är rädd för döden.

Nu kan vi titta på det ur ett andligt perspektiv. Vi har tittat på det fysiskt, emotionellt, nu kan vi titta på det ur ett andeperspektiv. Om vi ser på andligheten som att den i det mesta återspeglar vår relation med Gud, så skulle vi inte längre vara rädda för Gud och vi skulle inte längre vara rädda för Guds lagar, vi skulle inte längre vara rädda för Guds universum; vi skulle ha en stark önskan om att uppleva universum och utforska det, snarare än att kliva undan från universum och försöka behålla vår egen lilla säkra plats snarare än att gå ut i världen.

Så när vi verkligen orienterar oss andligen utifrån Guds perspektiv så bildar vi inte längre klaner eller familjesystem, eller kulturer eller nationer, eftersom vi tror att vi alla är ett med varandra. Så vi låter oss inte längre vägledas av de sakerna, och nu har vi samma mängd kärlek för en främling som vi har för vårt eget barn, rentav. Som en följd av detta förändras våra handlingar ganska markant. Det här är en indikation på att våra andliga livsföreställningar nu blir mer i harmoni med Guds sanning.

Så Guds sanning innebär att vi inte kommer vara rädda närhelst vi överväger någonting – fysiskt, vetenskapligt, matematiskt, andligt, med musik, konst, vetenskap – vilket som helst av dessa områden som vi kan utforska. Vi kommer inte längre ha rädsla i oss när vi verkligen är i harmoni med Guds sanning. Eller om vi fortfarande har rädsla i oss, så kommer vi inte längre att styras av rädslan som finns i oss. Vi kommer att känna igen behovet att frigöra oss från den, och vi kommer att känna igen det faktumet att rädslan finns där för att vi har några falska trosföreställningar som finns kring just det ämnet, men inte för att det är sant, inte för att det är verkligt, eftersom ur Guds perspektiv, när vi väl är i harmoni med Guds sanning, så har vi inte längre någon rädsla inför något ämne, så därför är rädslan inte verklig därifrån och framåt.

Maria:      Så det som är intressant för mig i det du säger, du säger ofta detta, när vi inte är i harmoni med Guds sanning så är det rädslan som styr vår existens. Sedan när vi öppnar upp oss själva för det faktum att om rädslan styr vår existens så vet vi inte sanningen, och då kan vi omedelbart engagera oss i en process där vi säger: ”Okej, det jag tror på kan inte vara sant eftersom det tillåter rädslan att styra mig.”

Inte bara det, det jag tror kan inte vara sant eftersom jag är rädd.

Maria:     Ja.

Och min tro styrs av mitt intellekt; om jag är rädd emotionellt så innebär det att min tro på ett emotionellt plan är väldigt annorlunda mot hur jag tror den är. Så det är i hög grad en ihoppassning med individens emotionella upplevelse, inte individens intellektuella upplevelse.

Så det finns många människor som tror att de inte har rädsla i sina sinnen, men försätter du dem i en situation så pang, så finns deras rädsla där automatiskt. Det jag föreslår är att deras rädsla inte kommer finnas i den situationen längre när de väl förstår Guds sanning om den.

Maria:      Och det är en process, säger du. Det finns en process som vi kan gå igenom där vi säger: ”Okej, emotionellt är jag fortfarande rädd, men jag vet att det finns en falsk föreställning som har skapat den här rädslan, annars skulle jag inte vara rädd. Så jag kan börja nu med att engagera mig i en process där jag önskar få Guds sanning och det kan vara på det viset som mina rädslor exponeras och frigörs.”

Ja.

Maria:     Bra.

Faktum är att det är det enda sättet som dina rädslor kan exponeras och frigöras på. Som vi kommer att få veta så finns det en annan kvalitet hos Guds sanning senare som tar upp känslor, och det är en del av det vad det gäller hur vi kan korrigera problemet. Men vi måste förstå att rädsla är en emotion, det är en känsla, det är inte något vi kommer att kunna undvika med intellektet. När vi hamnar i situationer, i samma ögonblick som vi hamnar i situationen så kommer vi känna den, såvida det inte finns en annorlunda tro i vår själ, som skapar ett annat tillstånd inuti individen.

Så det vackra med den här kvaliteten hos Guds sanning är att den exponerar alla våra falska föreställningar för oss, vare sig de är religiösa, vetenskapliga, fysiska, emotionella eller andliga; den exponerar alla våra falska föreställningar, eftersom när vi väl förstår att vi inte skulle ha rädsla om vi förstod sanningen – Guds sanning om ett visst ämne – så skulle vi förstå att varje gång jag känner känslan av rädsla eller när jag förnekar känslan av rädsla så kan jag inte vara i harmoni med Guds sanning i ämnet. Det här ger mig nu möjligheten att kunna korrigera problemet snarare än att bara leva i det.

Du förstår de flesta av oss rättfärdigar den positionen och lever i den, varenda dag. Faktum är att vi ser det hända runtomkring oss hela tiden. Till och med de flesta som kommer till våra seminarier rättfärdigar fortfarande positionen där de lever i rädsla för en lång rad saker, och det här är en indikation på att den här kvaliteten hos Guds sanning inte förstås på själsnivå av dem. När det väl har förståtts på själsnivån så låter de inte längre rädslan styra vad som händer i deras liv. De kan fortfarande ha en del kvar, men de låter den inte styra vad som händer i deras liv. De kommer förstå att varje gång de har en rädsla så hindrar det dem från att ta emot Guds sanning, det hindrar dem från att förstå en universell sanning. Vare sig de tror att de vet vad den universella sanningen är eller inte, så hindrar det dem från att emotionellt känna den universella sanningen som en närvaro i deras liv.

Maria:      Toppen. Så vi kanske ska fortsätta till den andra frågan, men det är bara något du har här i anteckningarna och du berörde det kort när du sade att: “När vi accepterar Guds sanning så öppnar det oss i själva verket för mer sanning.” Och något du har skrivit här i anteckningarna är att: ”Om en lära hindrar oss från att söka mer sanning, så är inte den läran i harmoni med Guds sanning.”

Ja, så låt oss säga att vi har en vetenskaplig princip som hindrar oss från att undersöka mer sanning av någon orsak, då kan inte den vetenskapliga principen vara i harmoni med Guds sanning. Det är inte vetenskapligt, i själva verket; det måste baseras på någon slags känslomässig upplevelse. Om vi har en känslomässig föreställning som hindrar oss från att undersöka eller känna mer av Guds sanning så är det en indikation på att den emotionella föreställningen måste vara fel; den kan inte vara i harmoni med Guds sanning.

Om vi har en andlig föreställning som hindrar oss från att undersöka mer sanning, bara en enkel föreställning om att Bibeln är Guds ord och det finns inget bortanför Bibeln, så är det vad jag skulle klassificera som en rädslobaserad föreställning, eftersom den hindrar oss från att ta reda på mer sanning. Den säger i grund och botten till oss att alla Guds sanningar om hela universum finns lagrad i Bibeln, och om du rör dig bortom den så kommer du bli straffad och hamna i helvetet, och massor av dåliga saker kommer att hända dig. Inget av det är sant, vilket dagligen demonstreras för oss av alla som inte tror på Bibeln. Faktum är att alla de dåliga sakerna som de hotas med ska hända dem i den stunden eller till och med efter att de dött, de händer inte, och därför är det osant. Men det är en föreställning som hindrar oss från att acceptera mer sanning och därför kan den kastas ut, den kan bortses ifrån eftersom all gudomlig sanning är utan rädsla. Den styrs inte av någon rädsla; den får oss inte att hamna i någon rädsla.

Maria:      Så när en sanning … eller när vi själva är utan rädsla, så söker vi alltid och expanderar och utforskar.

Alltid, och vi vet att eftersom Guds sanning är oändlig, vilket är den första kvaliteten som vi samtalade om, så vet vi att vi alltid kommer upptäcka nya saker, så vi skulle inte hindra oss själva från att upptäcka nya saker genom att ha eller hålla fast vid ett system av föreställningar som förhindrar oss från att upptäcka nya saker. Och vi skulle inte oroa oss över ifall det är i harmoni eller inte med Guds sanning, vi skulle snart upptäcka det eftersom vi vet, vi är inte rädda för att vara i eller inte vara i harmoni. Vi skulle bara upptäcka det. När vi väl har upptäckt det så för vi våra liv till att vara i harmoni med det, precis som att upptäcka något fysiskt, som att upptäcka lagen om aerodynamik. När väl upptäckte den beslutade vi oss för att föra våra liv i harmoni med den, som en önskan. Vi sade inte: ”Åh, jag är rädd för det.” Vi behövde inte dras in i det sparkande och skrikande. Kan du föreställa dig oss på en flygplats där vi dras skrikande och sparkande för att placeras i ett säte och spännas fast? Och sedan är vi så här (AJ imiterar skräck) hela tiden.

Maria:     Förmodligen finns det en liten andel av befolkningen som …

Möjligen, men verkligheten är att människor som gör det förmodligen inte flyger. De flesta av oss flyger för att vi har en önskan om att göra det – det är enklare än att resa på andra sätt över långa avstånd. Så vi gör det och vi väljer det eftersom det är vår önskan. Det är det som är det vackra med en existens utan rädslor, att vi i slutänden väljer att göra saker som vi tidigare var rädda för, när vi väl förstår Guds sanning.

 

Maria:      Du vet det jag tycker är riktigt fascinerande är att den vetenskapliga falangen ofta är öppnare för processen med att experimentera utan rädsla än vad många människor med andliga inriktningar är. Ofta ställs vetenskap och andlighet eller vetenskap och religion emot varandra när de egentligen skulle kunna lära sig om …

Tja, jag känner att religionen skulle kunna lära sig mycket av vetenskapen och av den vetenskapliga strävan och från forskarna själva bara vad gäller deras inställning, eftersom inställningen hos de flesta religiösa trosinriktningar är: ”Leta inte efter något mer, Gud kan vara emot det, du kan bli straffad i framtiden när du har dött. Något dåligt kan hända.” Det är den allmänna inställningen hos de flesta människor i andliga kretsar, eller religiösa kretsar av alla de sorter. Men den vetenskapliga inställningen är: ”Ja vi vill veta mer om universum, det har alltid gynnat människan att veta mer om universum.”

Maria:     Och om vi gör ett misstag så försöker vi bara med något nytt.

Ja, vi försöker oss bara på ett till experiment om vi gör ett misstag. Och det här är den inställning Gud vill uppmuntra oss att ha, men som de flesta religiösa trosföreställningar förnekar att Gud vill uppmuntra oss att ha, och de flesta religiösa trosföreställningar tyngs ner väldigt av rädsla i själva verket. Därav kritiserar de konstant alla framsteg inom det vetenskapliga kunnandet. Medan då vi är i harmoni med Guds sanning i frågan så är vi inte rädda för framsteg inom det vetenskapliga kunnandet, vi välkomnar dem, eftersom det bara betyder att vi kommer att behöva förändra ett koncept eller en föreställning, som vi behöver föra till att vara i harmoni med den vetenskapliga kunskapen som vi har upptäckt. Så vi är inte rädda för det.

Och vi är inte rädda för någon slags framtida händelser. Så det här är som lagarna om reinkarnation till exempel, som människor har, vilka inte alls är lagar – de är bara teorier; de flesta av dem är rädslobaserade eftersom de får människor att vara rädda för vad som kommer hända i deras framtid någon gång, på grund av vad de gör nu och vad de har gjort i det förflutna.

Det finns en lag om kompensation, det är idén om påföljder som vi kommer se och undersöka som en av Guds sanningar, men den drivs inte av rädsla för framtiden. Den sker i ögonblicket, den händer precis nu, i samma stund som du bryter mot en lag, en av Guds sanningar, i den stunden blir det en konsekvens. Du hoppar från en byggnad och i samma stund som du gör det, ganska snart därefter får du responsen och vi är inte rädda för det. Vi vet att det finns ett samband mellan lagen, eller sanningen, och påföljderna av sanningen. En person som lever i harmoni med den här principen skulle inte ha någon rädsla överhuvudtaget kring den processen.

Maria:     Eftersom den är utformad för att hjälpa oss att lära oss mer sanning.

Ja, hela alltet är utformat för att hjälpa oss att leva i mer sanning, lära oss mer sanning, leva i harmoni med mera kärlek, lära oss mer kärlek, lära oss att ta hand om vår personliga existens, lära oss att ta ansvar för oss själva. Det finns så många saker som den är utformad för att göra. Guds lagar är alla utformade för att hjälpa oss att bli mer personligen ansvarstagande i våra liv, så varför skulle vi vara rädda för det? Vi skulle vilja ha det så om vi verkligen var öppna för Guds sanning, och verkligen öppna för just den här kvaliteten hos Guds sanning.

Maria:     Okej, tack så mycket.