Kvalitet 8: Hur ser en själsbaserad förståelse av att Guds sanning leder till en existens utan rädsla ut i mitt personliga liv?

(Videoklippet från sessionen finner du inbäddat direkt nedanför den svenska översättningen)

Svar:

Ja, om jag inte är rädd för någonting så skulle det uppenbarligen bli väldigt, väldigt stora förändringar i mina val och handlingar i mitt personliga liv.

Ur ett fysiskt perspektiv kommer jag inte vara rädd för att upptäcka nya sanningar om universum. Så kollektivt eller individuellt skulle vi inte längre hindra upptäcktsprocessen. Vi skulle inte längre hindra processen där vi gör misstag och sedan korrigerar oss själva utifrån de mått vi fått fram genom att göra misstag. Vi skulle inte längre vara rädda för misstag, ur ett kollektivt eller individuellt perspektiv.

Så det är många externa och interna förändringar som skulle ske om mänskligheten förstod just den här kvaliteten hos Guds sanningar på själsnivå. Vi skulle inte längre godta, eller acceptera religiösa tankar som baserats på rädsla, antingen rädsla för upptäckter av nya sanningar om universum ur ett fysiskt perspektiv, eller rädsla för Gud eller rädsla för doktrinrelaterade rädslor.

Vi skulle inte vara rädda för sådana saker; vi skulle tillåta oss själva att upptäcka nya fakta om universum och vår närvaro här och nya fakta om Gud och allt som Gud har skapat. Vi skulle hela tiden vara involverade i upptäckten av nya fakta; vi skulle inte förhindra det, vi skulle inte använda motstånd eller rädsla eller våld eller något annat för att förhindra upptäckten av ny sanning. Vi skulle alltid vilja upptäcka ny sanning; vi skulle ha en inställning där vi vill upptäcka ny sanning.

Vi skulle inte försöka hindra andra från att upptäcka nya sanningar bara för att vi inte tror på dem just nu. Vi skulle låta dem gå igenom processen i att upptäcka nya sanningar, för det finns inte något att vara rädd för. Vi skulle heller inte vara rädda för att lägga ifrån oss falska föreställningar; i själva verket skulle vi älska det faktum att vi kan lägga ifrån oss en falsk föreställning, det är ytterligare en skadlig, kontrollerande sak som vi kan göra oss av med. Det är ytterligare en sak som försvinner ur våra liv som vi kan tillåta oss själv att bli kvitt med ur våra liv, på ett sådant vis att de inte längre avgör vad vi väljer att göra med våra liv.

Så det finns så många positiva handlingar både kollektivt och individuellt som skulle vara följden av att vi verkligen förstod den här kvaliteten: Guds sanningar leder till en existens utan rädsla.

Så om vi tittar på det på våra fyra primära områden, så har vi det fysiska området. Guds sanning leder till att vi inte längre har några fysiska rädslor om vi engagerar sanningen om just de sakerna ur ett emotionellt perspektiv. Ur ett emotionellt perspektiv skulle Guds sanning leda till att vi inte längre är skräckslagna emotionellt över någon slags upplevelser. Du vet, vi är inte längre rädda när våra kära har dött att vi inte ska kunna sörja. Faktum är att vi kommer till den punkt då vi inte ens sörjer, eftersom vi vet att de fortfarande lever eftersom vi förstår Guds sanning om just det om just den saken. Så våra känslor blir mycket stabilare och lugnare som en följd av att vi förstår just den sanningen.

Dessutom ur ett andligt perspektiv så kommer våra föreställningar om Gud, universumet som vi lever i, att förändras betydligt. Vi kommer inte tro att universum är emot oss, eller att Gud är emot oss, eller att Gud vill straffa oss hela tiden, och inte heller kommer vi känna skuld över vårt tidigare beteende. Vi kommer ha önskan att ändra på tidigare kärlekslöst beteende, men vi kommer inte att känna den fruktansvärda skuldkänslan som bara gnager och gnager i oss, som vi aldrig frigör ifrån oss, eftersom vi inser att det också baseras på en rädsla.

Ur ett vetenskapligt perspektiv så kommer vi alltid att absorbera ny sanning, så vi skulle inte bortse från vetenskapliga evidens bara för att vi har en viss religiös tro; vi skulle inte göra så. Om det fanns matematiska evidens som lades fram för oss om en viss sanning, så skulle vi inte bortse från det, bara för att vi har ett annat trossystem.

När det gäller det personliga så blir det också enorma förändringar, vi kommer inte vara rädda för våra känslor, vi kommer inte försöka kontrollera andra eller deras känslor eftersom vanligen när vi gör det så försöker vi kontrollera hur vi mår därigenom. Vi kommer inte försöka påverka människor vi älskar hela tiden, försöka härja runt med dem eller säga åt dem vad de ska göra, eftersom vi förstår att Guds universum i själva verket är en trygg plats, mycket tryggare än vad vi har gjort den. Mänskligheten är den farligaste varelsen i Guds universum, och skälet till att vi är de farligaste är för att vi fortsätter att använda vår vilja medan den inte är i harmoni med kärleken, och det är det som gör oss till den för närvarande farligaste varelsen i universum. Det behöver inte vara på det viset, och vi förstår det när vi väl förstår att rädsla är orsaken till de flesta av våra föreställningar om faror.

Vi omgärdas inte längre av fysiska begränsningar eftersom vi har en expansiv syn på universum. Vi är inte längre rädda för att föreställa oss saker, vi är inte längre rädda för att upptäcka, rädda för att göra misstag, rädda för att experimentera – ingen av de sakerna skulle hända mer. Vi är inte längre rädda för att lämna en bok som definierar en religiös ståndpunkt, när det är påtagligt uppenbart att en sådan bok inte kan bestå av all Guds sanning. Vi är inte längre rädda för att lämna den – vi bara lämnar den eftersom det är enkelt att lämna något. Vi förstår att det finns vissa sanningar i den och falska saker i de böckerna, och vi accepterar sanningarna och samtidigt accepterar vi inte allting där i som sanning och vi är inte rädda för att göra så, vi är inte rädda för att någon person ska komma fram och straffa oss, även om det är mycket mer sannolikt än att Gud skulle göra det.

Som nämnt var så är mänskligheten den farligaste varelsen på jorden. Det är en potential, men inte ens då är vi rädda för det, eftersom vi förstår Guds sanning om det – det faktum att en evig existens kommer få en stor inverkan på våra framtida val och beslut. Så alla dessa områden finns som kommer att påverka oss positivt, om vi verkligen känner detta, men vi måste känna det innan det ger oss någon positiv upplevelse.

Maria:      Javisst. Kan jag gå igenom några exempel som du har berört, men några av dem talar verkligen till mig som är på andra sidan av den här sanningen, där jag inte har nått perfektion i den, utan jag ser mig själv i många av de här.

Självklart.

Maria:      Så när vi har en själsbaserad förståelse av att Guds sanning leder till en existens utan rädsla, så lever vi i ett fullständigt rädslobefriat tillstånd; vi låter inte rädslan diktera hur vi lever vårt liv, till och med planering och all slags kontroll är rädslobaserad. Jag försöker inte planera mitt liv för att kontrollera mina känslor eller min omgivning.

Det här är en stor sak. Jag känner att det som händer med de flesta är, i synnerhet i den västerländska världen, att vi har förmågan genom en större nivå på välståndet – vilken vi ofta har stulit från andra i form av ”våldtäkt av andra länder” för att få den – vi har förmågan att kontrollera bekvämlighetsnivåerna vi upplever i vårt personliga liv. Problemet med kontroll över bekvämlighetsnivån som vi upplever i vårt personliga liv är att den bygger på rädsla – vi försöker bara undvika vissa upplevelser.

Om vi verkligen var i harmoni med Gud och i harmoni med den här principen i Guds sanning – att Guds sanning leder till en rädslobefriad existens – så skulle vi inte fatta beslut som ökar vår bekvämlighet för att undvika något. Vi skulle fatta beslut som ökar vår bekvämlighet för att vi älskar oss själva, eller älskar någon annan. Vi skulle aldrig fatta ett beslut om att öka vår personliga bekvämlighet samtidigt som vi förstör någon annans personliga bekvämlighet, eftersom alla de handlingarna i själva verket inte skulle vara i harmoni med kärleken. Därför skulle vi aldrig fatta sådana beslut. Även mitt val att skada dig för att få något till mig själv drivs av en rädsla att jag inte har tillräckligt själv eller att det inte finns tillräckligt åt oss alla, och det är inte några sanningar. Verkligheten är att Gud har skapat ett universum med överflöd, och om vi förstod det skulle vi bära på mycket mindre rädsla. Så det finns några stora områden som skulle påverka våra liv där.

Maria:      Javisst, och jag håller med om att de flesta av oss i den västerländska världen är väldigt vana vid att ha en stor mängd kontroll över vår omgivning och våra vardagsliv. Ofta ser vi till exempel när några får barn, eller några händelser inträffar där de plötsligt inte kan ha lika mycket kontroll, då börjar många rädslor att exponeras, eller hur, vilket visar oss att det initiala kontrollerandet av vår omgivning skedde för att vi var rädda för vissa saker.

Ja, och om du ser på hur barn lär sig, när de börjar gå till exempel, så är de inte rädda för att trilla.

Maria:     Såvida inte någon säger: “Ahhhhhh”……

Tja, inte ens då så är de rädda för att trilla särskilt ofta, annars skulle de förmodligen aldrig göra det och om de aldrig gjorde det så skulle de aldrig gå. Så vi människor har det naturligt i oss från unga år, den här idén om att även om några negativa händelser inträffar som en följd av vår önskan om att veta något eller göra något på ett annat vis, så är vi inte rädda för det.

Rädsla utvecklas med tiden och vanligen trummas det in i barnet via den vuxne, eller den vuxnes omgivning, in i barnet. Så barnet lär sig att det måste känna sig rädd för vissa saker och vissa smärtor, men när det är litet känner han eller hon sig inte rädd ens för att känna smärta, eftersom det ofta vidrör saker som gör att det känner smärta, och så tio minuter senare går det iväg och gör något annat som gör att det känner smärta. Det sitter inte bara där i en emotionellt frusen röra, och undviker alla upplevelser, eftersom det kan finnas en potential för smärta i upplevelsen. Det gör inte så.

Vi lär oss att göra så som vuxna eftersom vi inte frigör smärtan som vi har erfarit. Det här är ett stort problem som vi står inför på planeten, att eftersom vi inte frigör tidigare smärtor, så har vi nu en rädsla för framtida smärtor, vilken styr vår existens. Så en person som förstod den här principen skulle inte göra det längre – de skulle inte låta rädsla för tidigare smärta orsaka att de drar med sig den smärtan in i framtida beslut. De skulle i själva verket se separationen mellan tidigare händelser och potentiella framtida händelser, och de skulle frigöra den tidigare smärtan, men de skulle inte låta sig själva fokusera på den framtida smärtan som en potentiell möjlighet.

De skulle se att sanningen är att Guds sanning leder till en rädslobefriad existens, och om det är sanningen så skulle vi står inför möjligheten att aldrig ha någon rädsla i oss i framtiden, vilket betyder att vi skulle vara villiga att frigöra upplevelsen av vår tidigare rädsla. Vi är villiga att engagera oss i processen med att uppleva våra rädslor, och uppleva vår tidigare smärta, vare sig den är fysisk, eller emotionell eller andlig till sin natur. Så vi skulle vara villiga att gå igenom en förändringsprocess när vi väl förstod det här ordentligt på själsnivå.

Maria:      Ett par andra exempel från listan: “Jag tror att jag är fullständigt kapabel att känna alla mina egna känslor, oavsett hur smärtsamma de är.”

Jag känner att det är ytterligare ett som vi skulle kunna samtala mycket om. Vi tror konstant att det finns en viss mängd smärta, vare sig den är emotionell eller fysisk – och vanligen är den emotionell – som vi inte klarar att hantera, som vi inte klarar att uppleva. Det är inte en av Guds sanningar; enligt Guds sanning så kan all smärta upplevas, och all smärta går att frigöra. Så när vi har den här falska föreställningen, så lägger vi en rädsla över vårt framtida liv och därför styr vi våra framtida beslut genom denna rädsla.

Maria:      Okej, en till: “Jag känner när jag lever i rädsla att jag inte tillåter det fullständiga uttrycket av min egen personlighet.”

Det här en annan väldigt viktig del; jag känner många som inte inser att de i varje enskild stund inte tillåter det fullständiga uttrycket av sin egen personlighet och natur. Faktum är att majoriteten av människorna med kraft trycker undan sin egen personlighet och natur, på grund av alla de rädslor de har som är som ett fängelse de har skapat åt sig själva.

Rädsla är som det här fängelset som vi har byggt åt oss själva, och vi sitter inuti det och vi tror att vi är skyddade, men det är i själva verket ett fängelse; det är inte alls något skydd, det är brist på frihet, det är ett slaveri under vår rädsla. När vi väl ser att Guds sanning leder till en rädslobefriad existens, och när vi väl ser nödvändigheten i att frigöra rädslan, så kan vi inte längre göra ett sådant fängelse åt oss själva. Så vi börjar utmana gränserna av detta självpålagda fängelse som vi kan kalla det, det här självpålagda slaveriet. Så vi är villiga att gå bortom vår tidigare upplevelse på varje område.

Så om vi var rädda för kärlek förut, så skulle vi nu vilja engagera oss i kärlek. Om vi var rädda för ormar förut, så skulle vi nu vilja plocka upp dem. Om vi var rädda för vetenskapliga insatser tidigare, så skulle vi nu vilja göra dem. Om vi var rädda för att lära oss ett musikinstrument tidigare, så skulle vi nu vilja göra det, och därigenom så skulle vi upptäcka mer av vår personlighet. Huvudorsaken till att vi inte ser de flesta människors verkliga personlighet är att de är så rädda för att utveckla den på grund av alla deras rädslor, och det här är ett väldigt, väldigt begränsande faktum om vår personliga utveckling.

Maria:      Javisst. Okej, kanske ett sista exempel om hur det skulle se ut om jag hade en själsbaserad förståelse av den här sanningen. ”Jag ändrar inte på mig själv eller mina handlingar för att behaga andra”. Vilket egentligen bara är att undvika rädsla.

Ja. Så om vi tänker på vår önskan om att behaga andra, så är vi i princip rädda för att de inte ska känna sig behagade. (Skrattar) Så vi är rädda för att någon annan ska göra, säga, agera på något vis, eller säga något, eller känna något, som kommer vara väldigt negativt för oss att uppleva om vi inte gör det de vill, eller inte gör det de tror är det rätta att göra.

När vi är på en plats inom oss utan rädsla så gör vi inte så. Allting styrs enbart av vår önskan efter Guds sanning; det styrs inte av vad alla andras personliga åsikt är längre. Vill vi ha Guds sanning eller vill vi inte ha den? Det är det enda verkliga beslutet som vi bryr oss om under de omständigheterna. Så det vi gör är att vi har en önskan om Guds sanning, vi vill att Guds sanning ska uppenbaras för oss, vi vill uppleva den, vi vill förstå den, vi vill känna den, snarare än att gå igenom processen med att tänka att andra personers åsikter spelar någon roll.

Men, så klart, om andras åsikter är mer utvecklade i sanning, så har de åsikter utan rädsla och de kommer därför också hjälpa oss att bli mer rädslobefriade medan vi utvecklas i våra egna åsikter och tankar. Men det finns många på planeten som har kraftigt rädslobaserade åsikter, och vi skulle inte längre fokusera på att behaga de personerna för att få någon slags godkännande eller acceptans tillbaka, eller ens för att förhindra våld, för att förhindra att de angriper oss. Vi skulle inte göra så längre, eftersom vi är utan rädsla i vår förståelse och vi är utan rädsla i vår förståelse eftersom vi förstår att Guds sanning, den absoluta sanningen, universums sanning, alltid ger oss en mer rädslobefriad existens, det är dit den leder oss. Den leder oss till en plats utan rädsla och vi behöver inte uppmuntras längre eftersom det inte finns något att vara rädd för. (Skrattar) Vi behöver bara uppmuntras att gå igenom upplevelsen där vi släpper ifrån oss rädslan.

Maria:     Jag har ofta känt att mod bara är villigheten att uppleva rädsla.

Ja, det är villigheten att känna den och uppleva den emotionellt, det är vad mod är, men vi behöver bara modet tills rädslan är borta. När rädslan väl är borta så är det nästan som att: “Jaha, vad finns det att vara modig inför?” Vi plöjer bara på eftersom vi gillar det – det är enbart önskan som får oss att gå framåt efter den punkten. Så eftersom vi har utvecklat modet som kvalitet medan vi hade den rädslobaserade positionen, så kommer vi uppenbarligen behålla den kvaliteten, men vi kommer i själva verket inte behöva den mer eftersom det inte finns något att vara rädd för och vi vet att det inte finns något att vara rädd för.

Maria:      Men du säger också i det uttalandet att mod är en kvalitet vi kan utveckla, tills vi når den plats där det inte finns någon rädsla. Då förblir den med oss, men vi har i själva verket inte någon rädsla i oss längre.

Exakt. Så vi behöver börja känna mod. Genom denna gudomliga sanning, att Guds sanning leder till en rädslobefriad existens, principen i Guds sanning, så kommer vi att förstå inom oss att vi faktiskt behöver utveckla vårt mod för att bli av med rädslan, vi behöver bli av med vår rädsla genom en upplevelse. När vi har gjort det så inser vi att modet kommer att leda oss till en ny plats, och den nya platsen är där vi nu vet. Vi är inte längre rädda; vi har ingenting att vara rädda för, eftersom vi vet; vi vet allt vi behöver veta och vi lever i harmoni med kärleken som finns i universum, och sanningen som finns i universum i det läget. Och även om vi inte har upptäckt alla Guds sanningar så är vi inte längre rädda för att upptäcka Guds sanningar.

Olyckligtvis ser jag på planeten att det fortfarande finns stora hinder för att upptäcka mer av Guds sanningar, eftersom vi har så många rädslor åt så många håll. En del av dem är rädslor för andra människors åsikter, rädsla för vår egen respons, rädsla för våra egna känslor, rädsla för vår fysiska smärta, rädsla för vår emotionella smärta, rädsla för vår andliga smärta, rädsla för Gud, rädsla för universum, rädsla för djävulen som inte finns och så vidare. Vi har så många rädslor som styr vår önskan om mer sanning.

Det här är orsaken till att folk har skapat böcker som Bibeln, så att ingen ska ha en önskan om att upptäcka mer sanning. Det är nästan som att säga: ”Här är min rädslobaserade skapelse, en bok, och den här boken är det sista ordet om alla sanningar.” Det är ett rädslobaserat uttalande: ”Och den här boken är det enda av Guds ord som existerar”, och det är ett rädslobaserat uttalande. Dessa rädslobaserade uttalanden stödjer allesammans min rädslobaserade existens.

Så många böcker som har skapats, i synnerhet religiösa böcker som har skapats på planeten, de har alla skapats för att understödja våra rädslor. När vi inte längre har en rädslobaserad existens, så kommer vi märka att vi inte är bundna till de här böckerna. Vi kommer inte att kontrolleras av dem, vi kommer inte tro på majoriteten av vad som står i dem längre, vi kommer bara tro på saker som verkligen är sanna, som backas upp av bevis eller som någon har bekräftat.

Maria:      Så den här frågan handlar egentligen om att ha en själsbaserad förståelse och hur det skulle se ut, men i den föregående frågan talade du om det faktum att till och med att höra Guds sanning ofta avslöjar rädslor inom oss. Och egentligen, utifrån hela det här samtalet om de två frågorna, så säger du egentligen att det här är en process där vi tar emot en själsbaserad förståelse av den här sanningen. Vi kommer att behöva mod för att göra det, att utmana rädslan med sanning och verkligen känna.

Det beror på att rädslan förhindrar sanningen från att någonsin komma in i oss ens, Det är det vi behöver förstå.

Maria:     Så det kommer att kräva att vi öppnar upp oss själva för upplevelsen av rädsla.

Ja, eftersom det enda sättet att bli av med rädsla är genom att uppleva den, och olyckligtvis, medan rädslan är kvar i själen, så kan inte sanningen komma in i oss om den saken. Så det vi kommer behöva göra är att vara redo att uppleva rädsla och släppa ut den ur oss, och vi kommer i själva verket att önska oss det här så småningom. Jag vet att det låter galet, men så småningom kommer du ha en önskan om detta. Du kommer till punkten där du önskar uppleva rädsla och skräck och släppa ut dem ur dig, eftersom du vet att skräcken och rädslan förhindrar dig från att emotionellt absorbera mer sanning.

Faktum är att du förstår detta så mycket att du är beredd att gå igenom den emotionella processen med att göra det. Inte bara beredd, du vill. (Skrattar) Du är inte där i ett motstånd och säger: ”Åh, varför måste jag göra det här?” Du vill eftersom du inser vikten av det för din framtida existens.

Maria:      Så vi kan egentligen acceptera den här gudomliga sanningen att Guds sanning leder till en rädslobefriad existens, vi kan ta emot det och då börjar detta vägleda våra handlingar att utmana rädslan på alla områden. Vi kommer inte nödvändigtvis vara utan rädsla när vi accepterar den sanningen, eller hur fungerar detta?

Sanningen kommer inte in i vår själ förrän vi har släppt ut rädslan, men vi är åtminstone villiga ur ett intellektuellt perspektiv att utmana processen, vi är villiga att utveckla känslan av mod för att arbeta oss igenom våra rädslor. Problemet som de flesta har är att de liksom vill använda intellektuella sanningar för att hoppa över sina rädslor.

Så när jag talar om det faktum att det inte finns något sådant som att dö fullständigt, att du alltid kommer att ha ett liv efter döden, så kommer de flesta av de som lyssnar på oss nu att säga: “Ja, jag vet det, jag är inte rädd för den saken”, och ändå kan du försätta dem i det läget där de dör och du ser att de är skräckslagna. Och skälet till att de är skräckslagna är för att det ännu inte är en emotionell känsla inom dem; det är bara en tanke.

Det här är problemet med alla kvaliteterna hos Guds sanning – vi kan inte absorbera enbart med vårt sinne. Vårt sinne kan hjälpa oss att gå igenom en emotionell upplevelse av att konfrontera dem, men vi kan inte absorbera den enbart med vårt sinne och förvänta oss att det blir en förändring. En förändring måste ske emotionellt. Det enda sättet som skräck och rädsla kan lämna vår själ på, lämna vår emotionella upplevelse, är genom den emotionella upplevelsen av den. Om vi vägrar att uppleva den, så kommer ingen av Guds sanningar, även om de alla är utan rädsla till sin natur, att faktiskt orsaka en förändring i oss, såvida vi inte går igenom frigörandet av den rädslobaserade upplevelsen.

Maria:      Ja, jag antar att om jag ställer mig och dig som kontraster mot varandra, så har du fortfarande rädslor inom dig, du är uppenbarligen inte enig med Gud ännu. Jag har fortfarande en enorm mängd rädsla och skräck inom mig, men du har gått igenom en process där du har släppt ut ganska mycket rädsla och skräck ur dig. Och när jag umgås med dig känner jag att du vet den här gudomliga sanningen, att Guds sanning leder till en existens utan rädsla, eftersom du lever ditt liv på ett sätt där du inte kan styra din upplevelse eller din omgivning, du önskar ha dina känslor. Så du har i själva verket redan tagit emot en själsbaserad förståelse av den här sanningen, genom den processen.

Eller har fått kontakt med den själsbaserade förståelsen av sanningen, snarare än att låta min rädsla dominera min intellektuella och emotionella tro.

Maria:      Javisst. Och där jag fortfarande närmar mig det från en intellektuell plats där jag håller med om detta, och sedan behöver utmana den emotionella tron som är: “Nä-nä!”, på att rädslan kommer att hålla mig trygg.

Exakt, och det är den emotionella tron som stoppar dina framsteg, den får dig att stagnera. Så du vet det och du är rädd för det – hur mycket det är orsak till din stagnation – och det här är fallet med majoriteten av de som hör Guds sanning. Det är deras emotionella absorption av rädsla som fortfarande finns inuti dem som de inte tillåter sig själva att uppleva som orsakar det emotionella avvisandet av Guds sanning. Så de har en intellektuell acceptans samtidigt som de har ett emotionellt avvisande, och det blir väldigt förvirrande och konfronterande att ha båda sakerna samtidigt, eftersom en sak i ditt sinne säger åt dig att göra en sak, men ditt hjärta, dina känslor säger åt dig att göra något helt annat. Ditt sinne säger: ”Gör inte som rädslan vill, gör inte som rädslan vill”, och ditt hjärta säger: ”Gör som rädslan vill, gör som rädslan vill”.

Maria:     Eller är det inte åt andra hållet?

Nej, medan rädslan är kvar i hjärtat…

Maria:     “Gör det rädslan säger, gör det rädslan säger”.

Ditt hjärta säger åt dig: ”Gör det rädslan säger, gör det rädslan säger”, och ditt sinne säger: ”Gör inte vad rädslan säger, vad gör du?” Det här är efter att du har accepterat Guds sanning intellektuellt, men inte emotionellt.

Majoriteten av de som har hört Guds sanning för närvarande på planeten har bara gjort det; de har accepterat den intellektuellt, men inte emotionellt, eftersom de är ovilliga att gå igenom den emotionella upplevelsen i att frigöra sig från rädslan, skräcken. Det är en av de svåraste känslorna att släppa ur sig. Majoriteten av människorna undviker det med kraft, så de tillbringar det mesta av sina liv åt att skapa ett liv där de kan undvika det.

Så det kräver mycket arbete för att bryta ner motståndet mot att känna skräcken som finns inom dig som individ. Men när du väl gör det, så kan den gudomliga sanningen som finns i ditt sinne komma in i ditt hjärta och nu styr inte längre rädslan allt som rör dina handlingar och vad du väljer att göra, väljer att tro, väljer att acceptera, väljer att agera på.

Du styrs inte längre av den skräck som finns inuti dig, eftersom du vet att du kan uppleva den. Du behöver inte ens ha släppt ut den helt – du vet att du kan uppleva den, du har gjort det många gånger förut – så du vet att du kan göra det igen. Och du dog inte medan du gjorde det, och du vet att saker inte gick fel när du gjorde det, i själva verket har ditt liv blivit bättre.

Så nu har du tillit till att om du släpper ut skräcken så kommer sanningen kunna komma in i dig emotionellt i en sådan fullständig omfattning att så småningom blir du enig med Gud på det området, och du kommer inte ha någon emotionell känsla av rädsla eller skräck alls i dig. Oavsett hur rättfärdigandet såg ut förut, så har du inte längre kvar rättfärdigandet av rädslan heller.

Maria:     Javisst, javisst, underbart, tack så mycket. (Ler)

Det är en vacker kvalitet hos Guds sanningar faktiskt, och den förstås dåligt av majoriteten av de människor som har lyssnat på Guds sanning på planeten, och den förstods väldigt dåligt även under det första århundradet. De flesta som lyssnade på Guds sanning under det första århundradet hade fortfarande mycket personlig rädsla och fram till att de gick igenom upplevelsen av att frigöra sig från den rädslan, så började de sedan känna mycket mer mod, eftersom mod utvecklas ju mer du släpper ut rädsla; ju modigare du blir, desto lättare blir det. (Skrattar)

Maria:     Därför att på ett sätt så är du inte längre rädd för upplevelsen av rädsla längre.

Nej.

Maria:      Du kan fortfarande ha den inom dig, men du vet att du kan uppleva den. Det är här jag ser att många av oss, även jag själv, kommer till korta, där vi har några få utflykter in i att känna lite rädsla, men tilliten till att Guds sanning kommer att leda till en existens utan rädsla är fortfarande inte särskilt väl utvecklad, och därför blir vår vilja inte van vid den inriktningen, när det jag känner mer och mer är att det är ett viljebaserat beslut. Hur kommer jag använda min vilja? Kommer jag göra det i harmoni med tilliten till den här kvaliteten, eftersom jag liksom måste experimentera med det och öka min tillit? Jag har några goda erfarenheter av detta, men det har fortfarande inte kommit in i min själ.

Nej, eftersom din rädsla fortfarande dominerar upplevelsen, den dominerar fortfarande din villighet.

Maria:      Och de handlingar jag utför dagligen, egentligen. Så vad skulle du ge för råd till någon som har den här sanningen på ett intellektuellt plan inom sig, den har inte kommit in i deras själ, hur kan vi bäst …?

Det finns bara en lösning, och det är att vid någon punkt måste du göra ett aktiv val att verkligen känna och uppleva all din rädsla och skräck. Det är det enda sättet som det här kommer förändra sig på.

Maria:      Och det är ett själsbaserat val, eller hur, det är inte ett intellektuellt val?

Det är ett själsbaserat val; det kommer att växa med tiden. Det kan växa med tiden tills du kommer fram till det valet, du måste konfrontera varenda enskilt rädslobaserat perspektiv för att kunna fatta det beslutet. Jag ser, både på jorden och i andevärlden i de första sex sfärerna, fortfarande enorma mängder rädsla, enorma mängder människor – när jag säger enorma mängder så pratar jag om ungefär trettio miljarder, som befinner sig i ett tillstånd av skräck och rädsla. Det är många människor det, som inte är villiga att känna och uppleva sina egna rädslor, och det förhindrar också varenda en av de människorna från att förstå Guds sanning ur ett emotionellt perspektiv.

Så det har en enorm effekt på vår förmåga att växa mot Gud, men också på vår förmåga att vara lyckliga och det är den enskilt största orsaken till att jorden är i sitt nuvarande tillstånd och varför människor i andevärlden, efter att de har gått bort, för närvarande befinner sig i ett olyckligt tillstånd. Rädsla är den mest dominerande rädslan som hålls kvar i mänskligheten fortfarande, och medan den är den mest dominanta känslan så kommer den förhindra absorptionen av nya sanningar. Så det är mycket viktigt att vi allihop känner igen den inverkan som rädsla har på våra liv.

Maria:     Tack så mycket!