Varför känns livet ofta så hjälplöst och tomt?

Från session 4 i serien Känslor: Personliga upplevelser av känslor.

Jesus får frågor från Maria om ämnet känslor. Frågorna som ställs i intervjun presenteras var för sig på kanalen Divine Truth FAQ på YouTube i spellistan ”Emotions & Feelings”.

30 april 2014 Wilkesdale, Queensland, Australien

Maria:

”Varför känns livet ofta så hjälplöst och tomt?”

Jesus:

Ja, jag tycker att den här frågan – det är ganska sorgligt att läsa frågan, för jag kan känna känslorna i personen som skrev den, och de känner verkligen att deras liv är hjälplöst och tomt…. hopplöst och tomt?

Maria:

Hjälplös, var det. Jag kan ha sagt fel.

Jesus:

Ja, hjälplöst och hopplöst och tomt. Så det jag skulle vilja göra är att prata om en del av orsakerna till att det är så.

Att vara stängd inför mottagandet av kärlek och sanning

Jesus:

Först av allt, om livet känns hopplöst och tomt eller hjälplöst och tomt, så är den första orsaken till det att vi inte känner kärlek. Så vi är inte öppna för att känna Guds kärlek och vi är inte öppna för att älska oss själva. Så det finns ett problem där med våra föreställningar – det finns ett problem med vad vi tror på – när vi tror på saker som är falska och vi accepterar det falska som sant. Med andra ord accepterar vi att det falska förklär sig till sanning, vi känner oss ofta hopplösa, hjälplösa och tomma.

När vi börjar acceptera sanningen så börjar vi känna oss väldigt hoppfulla, och det är följden av den vackra kontakten med Gud som vi kan utveckla, det kan ge oss hopp, hopp som vi inte hade tidigare och i synnerhet hopp om att det finns kärlek, att kärleken är tillgänglig för oss och att vi kan uppleva den.

Så människor som känner sig hjälplösa, tomma och hopplösa känner sig ofta också oälskade, och de känner att ingen bryr sig om dem och att ingen älskar dem, vilket i själva verket inte är sant. Sanningen är att Gud bryr sig om dem och älskar dem, de har förmodligen också en andeguide som bryr sig om dem och älskar dem; problemet är att de helt enkelt inte kan känna dem.

Så det verkliga problemet är att de har blockeringar mot att ta emot kärlek. Så en person som är i det här tillståndet behöver öppna upp sig för att ta emot kärlek, och ofta har de ett väldigt motstånd mot att göra det. De behöver också öppna upp sig för att ta emot sanning, och de har ofta ett väldigt motstånd mot att göra det också – med andra ord vill de stanna kvar i ett hopplöst eller hjälplöst tillstånd, eftersom de inte vill behöva gå igenom en personlig arbetsinsats för att komma ur det tillståndet. De vill att någon annan ska komma fram och rädda dem från det tillståndet.

Att vilja fortsätta känna sig hopplös, hjälplös och tom är ett beroende

Jesus:

Men Gud väntar på att vi ska önska komma ur ett tillstånd innan han skickar någon till vår räddning. Så om vi inte har en verklig önskan inom oss att komma ur det tillståndet, så blir vi inte räddade från det tillståndet. Så vi behöver fråga oss själva om vi uppriktigt önskar komma ur det tillståndet, eller om vi har blivit beroende av att känna oss hopplösa och hjälplösa och tomma som ett sätt att undvika vårt liv, och ett sätt att undvika vår upplevelse, och ett sätt att undvika oss själva och omgivningen vi lever i. Och de flesta som känner de känslorna undviker de fyra sakerna.

Så det jag skulle rekommendera till de som känner just de här sakerna är att först fokusera på det faktum att det finns kärlek tillgänglig för dem från Gud, och även från deras andeguide, även om ingen annan på Jorden älskar dem. Det finns sanning som de kan få om de vill höra den, men de kommer behöva använda sig av en önskan om att komma ut ur beroendet av att känna sig hjälplös och hopplös och ha en önskan om att få veta sanningen. De kommer behöva använda sig av en personlig arbetsinsats, de kan inte vänta tills någon kommer och räddar dem, för ingen kommer att rädda dem förrän de har en önskan om att komma bort från sitt tillstånd. Jag skulle uppmuntra dem att göra de sakerna.

Vanligen är det återigen vår vilja som behöver användas. När vi är beroende av att känna oss hopplösa eller hjälplösa eller beroende av att känna att ingen kommer för att rädda oss och ingen bryr sig egentligen, så är det ofta väldigt starka beroenden som vi har som vi behöver släppa taget om, och ofta är vi inte villiga att ge upp dem.

Så en av sakerna vi kommer behöva fokusera på är varför vi önskar hålla fast vid de här koncepten om världen, och varför vi önskar tro på något som inte är sant, för Gud, den största varelsen i universum, älskar oss. Och därför är vi älskade och därför är ingenting hopplöst eller hjälplöst och vi behöver inte känna oss tomma.

Så jag skulle uppmuntra folk att undersöka varför de känner sig beroende av sådana känslor, snarare än att faktiskt vara öppna för att ta emot sanningen, vilken är att Gud verkligen älskar dem. Gud har en sådan oerhörd mängd sanningar som Gud vill dela med sig av till dem, och när de väl får den sanningen så kommer de känna sig väldigt hoppfulla. De kommer kunna vara i en position där de inte bara kan hjälpa sig själva utan också hjälpa andra och de kommer aldrig känna sig tomma igen.

Maria:

Ja, jag vet av egen erfarenhet att när jag känner mig tom så är det vanligen för att jag har gått in i väldigt mycket undantryckande för att undvika djupt liggande rädslor och skräck, som jag felaktigt tror att jag inte kan hantera. Så jag trycker undan, och ansträngningen som krävs för att trycka undan trycker undan precis allt annat och det är tomt. Det känns som en tom existens, därför att det finns ingen energi i rörelse. Det flödar inte någon känsla någonstans.

Jesus:

Men vi kan istället fokusera på hur det känns, vi kan fokusera på vad som orsakade det, vilket som du sade var önskan att trycka undan en del känslor. Så en person känner sig ofta hopplös, hjälplös och tom eftersom de har en önskan om att trycka undan hur de verkligen känner sig. De vill inte känna smärtan i hur de verkligen mår, så de föredrar hopplös, hjälplös och tom.

Det är därför jag säger att det är ett beroende, eftersom det är ett sätt, en metod vi använder, för att undvika mer smärtsamma känslor. Och en person som går igenom de här sakerna behöver vara uppriktig om att det är ett beroende, och se det som ett beroende, snarare än att se på det som en slags extern sak som kommer förändras, som kommer få dem att komma ifrån det tillståndet.

Maria:

Ja, så för att återge det du sade. Du sade att det är ett beroende att känna sig hjälplös, hopplös och tom.

Jesus:

Ja.

Maria:

Det kommer från en tro på saker som är falska.

Jesus:

Det kommer från att tro på saker som inte är sanna.

Maria:

Som inte är sanna.

Jesus:

Och i synnerhet tro på saker om kärlek som inte är sanna.

Maria:

… som inte är sanna. Så det finns en avsaknad av önskan om att älska, att känna sig oälskad, att känna alla de här känslorna kring kärlek som du nämnde.

Jesus:

Ja och att inse sanningen om kärlek. Inse sanningen om att du inte var älskad i din barndom, men inse också sanningen om att Gud älskar dig – det finns två sanningar där som du behöver inse. Du kanske inte älskades av människor på Jorden, men Gud älskar dig. Så någon älskar dig och du behöver vara öppen för den sanningen.

De flesta är inte öppna för den sanningen som känner de här känslorna, för de vill inte känna en känsla. De vill inte känna smärtan i att inte vara älskad, så därför är de här känslorna beroenden. De är inte verkliga känslor, de är inte kausala känslor, de är känslor som vi skapar för att vi önskar undvika kausala känslor.

Maria:

Ja, väldigt bra, så det handlar om beroenden och undvikande i själva verket.

Jesus:

Ja, och även om jag har medkänsla för människor som känner hopplöshet, hjälplöshet och tomhet, och jag har gått igenom de känslorna i mitt förflutna i extremt hög grad, jag behövde försonas med det faktum att allt det handlade om att jag ville hålla fast i vissa beroenden där jag ville tro att ingen brydde sig, ingen älskade mig och så vidare.

Jag var heller inte villig att känna när vissa personer inte älskade mig. Jag var inte villig att känna sorgen som hörde samman med det, sorgen av förlust, kan vi kalla det. Och när jag väl arbetat igenom sorgen av förlust och sorgen, och även arbetat mig igenom att ta emot sanningen att Gud ändå älskade mig, då kom jag ut ur de hopplösa, hjälplösa känslorna och jag kände mig inte längre tom. Jag kände mig positiv och som om jag hade något att leva för.

Maria:

Ja, och det är ett fantastiskt exempel för alla.

Jesus:

Ja.

Maria:

Det faktum att du har gjort detta.

Jesus:

Ja, och jag känner att det finns många som kommer attraheras i framtiden till Guds sanningar som känner sig hopplösa, hjälplösa och tomma i början. Men om de följer mitt råd, och istället för att bli arga över det, så kommer de märka att de kommer kunna se det som ett beroende, och börja kännas vid sanningen om det faktum att de är älskade och även kännas vid sanningen om att de bara behöver känna en del smärta. De behöver tillåta sig att känna en del smärta, och om de tillåter sig att känna, att bli känsliga för smärtan, så kommer de så småningom också känna en del njutning.

Eftersom i samma stund som vi går in i det kraftiga undantryckandet, vilket en person som känner de här känslorna alltid går in i, så trycker de undan alla delar av själen. Så du kommer inte känna njutning eller smärta när du väl börjar trycka undan din smärta. Det är en princip som folk behöver ha i åtanke.

Jag skulle föreslå att personer som lyssnar på det här svaret behöver undersöka ”Hur människans själ fungerar” och i synnerhet titta på områden där de trycker undan känslor, därför att det är området med undantryckande som får oss att gå in i tillståndet där vi känner oss hopplösa, hjälplösa och tomma, vilket är beroendedrivna tillstånd som hjälper oss att trycka undan känslor, och det hjälper oss att undvika den djupa smärtan som finns under undantryckandet. Vi behöver gå in i smärtan och frigöra den om vi någonsin ska kunna vara lyckliga och hoppfulla.

Maria:

Och leva ett fullvärdigt liv.

Jesus:

Ja.